Det här är en transkribering av vårt podd-avsnitt med Stefan Einhorn om meditation och konsten att fördärva sitt liv.

Axel Wennhall
Hej och varmt välkommen till Meditera Mera med mig Axel Wennhall och Gustav Nord. Jag sitter just nu hemma hos Gustav, uppkopplad på Zoom, och ska precis ringa till Stefan Einhorn för att prata om konsten att fördärva sitt liv eller hur vi istället kan förändra det till det bättre. Stefan Einhorn är professor och ordförande vid Centrum för social hållbarhet vid Karolinska institutet och är överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset. Han är föreläsare inom områdena etik, konsten att vara snäll, ledarskap och visdom. Han har också skrivit flera uppmärksammade böcker, bland annat bästsäljaren Konsten att vara snäll och hans senaste bok heter Konsten att fördärva sitt liv eller inte. Och konsten att fördärva sitt liv eller hur vi istället kan förändra oss själva är precis det vi ska prata med Stefan om idag. Hur kommer det sig att vi människor gör så många korkade saker som förstör för oss själva? Hur kan en stor portion humor hjälpa oss när vi vänder blicken inåt? Och vilka tips har Stefan till alla oss som vill meditera mera för att bli lite klokare?

Stefan Einhorn
Stefan Hallå, här sitter vi. Axel Nej, vad säger ni?

Axel Wennhall
Stefan Nej, det är verkligen inte…

Stefan Einhorn
Axel Vad säger ni?

Axel Wennhall
Stefan Det är kul i alla fall att ni tog fattat att ni skämtade.

Stefan Einhorn
Axel Man måste ha samma humor.

Axel Wennhall
Hej Stefan!

Stefan Einhorn
Hej Axel!

Axel Wennhall
Det här är ju första gången vi träffas och även om jag önskar att vi hellre hade kunnat komma hem till dig idag och kanske tagit en kopp kaffe tillsammans nu så är jag ändå glad och tacksam att vi kan höras på det här sättet för att du har tagit dig den här tiden.

Stefan Einhorn
Ja, jag håller med dig. Och sen är det ju dyrt med kaffe så jag sparade en liten slant där också.

Axel Wennhall
Exakt! Och du har ju gett ut boken Konsten att fördärva sitt liv eller inte. En bok om hur vi människor sätter krokben för oss själva men som också visar möjligheter för hur vi kan sluta göra det och istället leva våra liv lite klokare. Och det har varit en stor behållning att läsa den här boken. Det är en väldigt rolig bok och en väldigt underhållande bok, en väldigt bra bok. Men det är också en bok som har mycket igenkänning och kanske lite för mycket igenkänning än vad jag hellre hade önskat. Men jag tänkte att idag så ska du och jag prata om alla möjliga och omöjliga sätt som vi människor kan fördärva våra liv på. För det är så ofantligt många. Och vi kommer inte hinna gå igenom alla dem idag långt ifrån. Men innan vi djupt dyker ner i boken så, hur mår du just nu?

Stefan Einhorn
Jag mår bra. Jag har ganska mycket just nu för jag undervisade en grupp med läkarstuderande i konsten att vara en god doktor. Så att jag har fullt upp med undervisning i stort sett hela dagarna och sen så har jag i regel åtaganden efteråt. Så att det är mycket men jag tycker om att ha mycket att göra och jag mår bra. Hur mår du?

Axel Wennhall
Tack, jag mår också bra. När vi talar så vid så har vi inte haft en enda soltimme här i Sverige. Men trots det så, jag mår bra. Jag jobbar med det som jag tycker är kul och känns meningsfullt och jag är frisk. Så att jag har faktiskt ingenting att klaga på just nu.

Stefan Einhorn
Man får klaga även om man har till synes allting. För att det är en sinnesstämning om man är nöjd med livet eller inte.

Axel Wennhall
Verkligen och vi kommer säkerligen komma in på det. Men jag tänkte börja med att bara fråga, för du inledde ju boken med att berätta att du har Parkinsons sjukdom. Vad har det och den sjukdomen lärt dig?

Stefan Einhorn
Jag tror inte sjukdomen har lärt mig någonting. Men jag kan säga att jag delvis fått ett annat synsätt. Jag fick ju symptom för 13 år sedan och fick diagnosen för 8 år sedan. Och man kan säga att på något sätt uppskattar jag livet ännu mera sedan jag fick diagnosen. För att man kan reagera på olika sätt. Man kan säga att den här sjukdomen har begränsat mitt liv, vilket den ju faktiskt har gjort till viss del. Man kan också lägga fokus på det här kan jag fortfarande göra. Och jag tror att jag i mångt och mycket har just fokus på vad jag kan göra och inte på det jag har problem med att göra. Sen verkar det som att sjukdomen går långsamt, ta i tre. Så att jag är inte alltför hämmad av sjukdomen idag. Men det är ju en kronisk sjukdom som bara går åt ett håll. Framtiden är oviss. Men just nu lever vi i nuet.

Axel Wennhall
Det kanske också är bra att förtydliga det här med konsten att fördärva sitt liv. Som du också gör i boken, att det handlar om olika negativa tankemönster och inte hur vi fysiskt kan fördärva våra liv.

Stefan Einhorn
Precis. Sen kan man ju sabba sitt liv fysiskt genom att supa och knarka och spela rysk roulette. Och det är inte det boken handlar om. Utan du har helt rätt att den handlar om hur vi i vårt medvetande kan sätta kroppen för oss själva.

Axel Wennhall
När jag läste den här så slog det mig återigen, eller jag blev påmind om hur viktigt det är att ta en stor portion humor när man vänder blicken inåt mot sig själv. Och det känns som att du hade väldigt kul när du skrev den här boken.

Stefan Einhorn
Ja, det hade jag. Böcker är mer eller mindre roliga att skriva och den här hörde till kategorin roligt att skriva den här boken. Andra böcker är tråkigare att skriva men man skriver dem för att man tycker de är viktiga. Och vissa böcker vet man inte varför man skriver över huvud taget. Men den här hade jag kul med och jag hoppas det lyser igenom i boken.

Axel Wennhall
Ja, men det gör det. Men du Stefan, varför förstör vi människor för oss själva?

Stefan Einhorn
Det är en jättebra fråga och jag försöker lite kortfattat besvara den frågan i boken. Men man kan säga så här att vi har med oss negativa tankemönster som en gång i tiden har hjälpt oss, men som med tiden har slutat hjälpa oss och blivit dysfunktionella. De förstör helt enkelt för oss. Men vi sitter fast i de här gamla tankemönstren likväl och det kan bero på att till exempel man känner sig trygg med ett speciellt tankemönster för man känner igen den, det tankemönstret sedan tidigare. Och då håller man fast vid det för att det är välbekant, det är någonting man är van vid och det är jobbigt att bryta med gamla mönster. Men jag säger i boken och även utanför boken att vi kan bryta mot de här destruktiva tankemönstren och vi kan skapa en bättre tillvaro för oss själva. Och under ytan kan man säga att många av de här negativa tankemönstren beror på rädslan helt enkelt. Att vi skyddar oss mot rädslan genom de här olika tankemönstren.

Axel Wennhall
När du har suttit och funderat på den här frågan och skrivit den här boken, vilka mönster ser du att du själv har? Hur bäst fördärvar du ditt eget liv?

Stefan Einhorn
Ja, den frågan får jag ju naturligtvis. Man får skylla sig själv när man skriver en sån här bok och jag har naturligtvis brottats med mörka egenskaper och vissa har jag faktiskt fått bukt med. Som till exempel, jag har varit en ganska ilsken ung man en gång i tiden och det är inte alls ilsken på samma sätt idag. Och det är någonting jag har lärt mig att kanalisera den ilskan till någonting konstruktivt. Sen har jag brottats jag fortfarande med avund kan man säga. Jag får inte riktigt bukt med det och man kan ju tycka att jag, vad ska jag vara avundsjuk på? Jag har det väl ganska bra men den hänger kvar. Och prestigetänkandet har jag haft större problem med tidigare men det händer fortfarande att jag kan fastna lite i prestigetänkande. Även om det är betydligt mindre problem idag än tidigare. Sen kan man ju, av min första replik, det där om att jag sparade en slant på kaffet som jag slapp bjuda dig på, så kan man ju tolka att det är ett uttryck för snålhet. Men det var inte, det var bara ett skämt och jag har inga problem. Jag är inte en snål människa så att vi klarar ju det för lyssnarna så här inledningsvis. Jag har andra problem men inte det. Så du får komma hem till mig vid ett senare tillfälle så ska jag bjuda dig på baljor med kaffe.

Axel Wennhall
Det ser jag fram emot och nu har vi många vittnen här också som kan intyga det här.

Stefan Einhorn
Ja det är bra.

Axel Wennhall
En sak som slog mig när jag läste din bok och som jag tycker är en viktig insikt är ju att vi faktiskt själva fördärvar våra egna liv på olika sätt. Och det kan ju vara ett väldigt bäst piller att svälja. Vadå? Jag, är det här mitt fel? Det här man har kanske tidigare projicerat ut det här på andra, att det är andras fel. Men det här är ju en lysande insikt att få. För vi har ju mycket större påverkan att förändra vårt eget liv än andras liv. Så jag tycker att, och det som du också beskriver här nu med avund och ilska som du haft tidigare eller prestigefylldhet, de är mönster som jag definitivt känner igen mig själv. Men att i medvetenheten av dem så är man också i det ögonblicket lite klokare och har lite mer frihet från dem.

Stefan Einhorn
Det är ju så här att om man vill förändra sig och förändra ett beteende så måste man först bli medveten om att man har det här beteendet eller den här egenskapen. Om man inte har den insikten, ja då blir man ju ett hjälplöst offer för den här egenskapen. Och så det är det första steget som du mycket riktigt är inne på. Nästa steg är att fatta beslut om man vill ha kvar den här egenskapen eller om man vill jobba med den för att så att säga få bukt med den. Och om man nu bestämmer sig för att man vill jobba med den så kommer tredje steget och det är själva arbetet. Att antingen jobba med känslorna och då följer beteendet på dem. Eller så kan man börja jobba med beteendet och då följer känslorna på beteendet. Men ett väldigt viktigt budskap i den här boken, som jag ser det, det är ju att vi kan förändras. Jag hade inte skrivit den här boken om jag inte hade trott på människans förmåga att förändra sig. Och det är också visat i studier att av åldrande processer som förändras vi så att äldre människor är i genomsnitt mer vänliga, mer medkännande och är helt enkelt snällare. Så vi blir snällare med åren och det är så att säga en naturlig process. Och vi pratar om medelvärlden för sen finns det surgubbar och surgummor. Men man kan också medvetet förändra sina livsmönster och det är jag angelägen om att förmedla.

Axel Wennhall
Hur ser din egen bakgrund ut inom kontemplativa traditioner eller meditation eller andra typer av medvetenhetsträning?

Stefan Einhorn
Ja, min meditativa karriär, om man får säga på det sättet, började i USA när jag var där som gästforskare. Och jag åkte flera helger på buddhistiska meditationseminarier. Och det var lite av en ny värld som öppnade sig för mig. Och sen har jag mediterat i perioder och i perioder har jag inte gjort det. Just nu är en period när jag inte gör det. Åtminstone inte speciellt ofta. Och jag kan ibland hytta åt mig själv och säga att du borde göra det mer för att jag menar att det är både en väg till inre ro och en väg till ökad klarhet och faktiskt även en väg till visdom och insikt. Så ja, du får gärna bråka med mig och säga att jag är dum som inte ägnar mer tid åt det här. Så kanske jag halkar upp på den rätta vägen igen. Jag vet inte om. Och man kan, så att säga, nu lägger jag över bördan på dig. Det är ju jag som borde ta ansvar för det här. Men man kan ju söka hjälp och stöd hos sina medmänniskor. Ja, vad tänker du?

Axel Wennhall
Jo, men det jag tänker på är att det här att slå på sig själv är väl också ett ganska bra sätt och att sättet att man borde meditera är väl också ett ganska smart sätt att fördärva sin egen meditation och sin egen motivation för. Så det jag har märkt för mig själv fungerar absolut bäst och som jag också märker för de som jag guidar i meditation, det är om man kan flytta sin intention och det här bordet till att även inkludera de människorna man har i sitt liv. Så att man tar sig tiden inte bara för sin egen skull utan också för att man kan bli en lite mer närvarande partner eller pappa eller son eller kollega. Jag tycker det kan ge en ganska, för mig i alla fall, så ger det en starkare motivation än att säga att jag borde göra det.

Stefan Einhorn
Och då kan man säga så här att vad du säger är att man borde göra det inte för sin egen skull enbart utan också för omgivningens skull. Så det här borde har ju inte försvunnit som jag inte kan höra. Eller vad säger du själv?

Axel Wennhall
Det är klart att det går att vara kvar i det där bordet, men jag vill, jag vill verkligen bråka mindre med min fru. Och jag märker att jag bråkar mindre med min fru, jag är mindre lättretlig, jag irriterar mig mindre på saker, men jag mediterar. Och då, i den känslan så finns det inget bord utan det finns en lust, en känsla av att det här vill jag göra.

Stefan Einhorn
Jag tycker det är ett väldigt starkt argument som du framför, jag uppskattar det, att du säger att just det här att det man gör för andra människor är väldigt, väldigt centralt. Och det är ju visat i vetenskapliga studier att gör man saker för andra människor så gagnas man för egen del, så det blir en cirkelrörelse. Man vill meditera för att man ska bli en bättre person i relation till familjen till exempel. Men är man en bättre person i relation till familjen så har man tillbaks det, man får ett bättre liv för egen del. Och Dalai Lama sa någonting klokt en gång i tiden, ungefär så här att dumma, egoistiska människor gör saker för egen del och det har de ingenting för. Men kloka, egoistiska människor, de gör saker för andra människor och då gagnas de för egen del. Precis samma budskap jag försöker förmedla i mina böcker och föreläsningar, att det bästa sättet att vara egoist på är att göra saker för andra människor, för då gagnas man för egen del.

Axel Wennhall
Jag känner igen det där citatet, det är någonting jag försöker bära med mig själv, att man gör det för sin egen skull. Men man kan vara lite klokt själviskt istället för dumt själviskt.

Stefan Einhorn
Ja, jag tycker man ska inte på något sätt skämmas för att man gör goda gärningar av egoistiska skäl. Jag brukar säga att det är inte tanken som räknas utan det är handlingen. Det är inte orsaken till att vi gör gott som är det viktiga utan det viktiga är att vi gör gott. För mig är det budskapet centralt. Jag vet inte om du instämmer i det eller har andra tankar. Du ser lite brydd ut, vi sitter och tittar på varandra via Zoom här. Vi ser saker som inte lyssnarna ser.

Axel Wennhall
Om vi hade suttit här med oss och druckit en balja kaffe nu så hade jag bara nickat väldigt instämmande. Jag håller med att jag är 100 procent. Det är väl den förflyttningen som är så viktig att göra. Att det handlar om vad vi gör och inte om vad vi säger eller tänker för den delen. Du skriver också en intressant sak i boken om vad forskningen säger, hur vi minns negativa kontrapositiva händelser.

Stefan Einhorn
Skriver du om det i Konsten att fördärva sitt liv?

Axel Wennhall
Ja.

Stefan Einhorn
Okej. Det var bra att jag skrev om det för det är väldigt centralt. Nämligen att vi minns fyra gånger fler negativa händelser än positiva händelser. Och även om vi haft en lycklig barndom så kommer vi ihåg fler negativa händelser i barndomen än positiva händelser. Och så finns det andra undersökningar som pekar i samma riktning, till exempel att i en äktenskap, i en relation eller en parrelation så krävs det fem goda händelser för varje negativa händelse. För annars spricker i regel relationen. Och det här understryker vilken kraft det finns i negativa händelser. Om vi är otrevliga, oförskämda, nonchalanta eller någonting annat i vårt umgänge med andra människor så skapar det uppenbarligen i de här studierna ett större intryck hos dem än det positiva vi gör. Så det understryker ju att vi ska vara aktsamma mot varandra. Vi ska vara aktsamma med våra mörka sidor för att de kan ställa till det för vår omgivning och de kan ställa till det för oss.

Axel Wennhall
Du skriver ju också bland annat om hur vi kan fördärva våra relationer genom att gräla. Att det är kanske den näst bästa metoden att sabotera en relation efter mord.

Stefan Einhorn
Det skriver jag det om. Det var ju riktigt fyndigt. Ja, det är sant. Boken är ju uppbyggd på det sättet att det är en instruktionsbok i hur man fördärvar sitt liv. Så jag säger så här inledningsvis att jag tycker att ska man göra något så ska man göra det ordentligt. Man ska inte göra halv med syre. Och vill man sabotera sitt liv, vilket vi ju ändå gör delvis på grund av medvetna och omedvetna processer, så tycker jag man ska ta ett steg till och sätta lite kraft bakom det här så att man verkligen sabbar sitt liv i grunden. Och det är så att säga utgångspunkten för den här boken Konsten att fördärva sitt liv. Och då kan man säga så här, men varför ska man skriva en bok som handlar om hur man fördärvar sitt liv? Och svaret är då att om man gör precis tvärtom, ja då får man ju ett riktigt, riktigt bra liv. Och det är ju det som är tanken bakom den här boken, att man ska känna igen sig, att man ska uppleva att det här stämmer ju in på mig och det här stämmer ju in på mig och det här stämmer ju in på mig och hur dumt det är att vi gör de här sakerna. Och kanske välja att ta itu med dem. Och ett område som är väldigt populärt när man saboterar sitt liv, det är ju att man grälar sönder relationer. Och det är ju sagt att gräl kan så att säga rensa luften och gräl kan innebära att man kommer närmare varandra och gör sig bara skitsnack. Ett riktigt gräl är ofta i regel destruktivt och man har visat i undersökningar att 69 procent av alla äktenskapliga konflikter blir aldrig lösta. Man ger sig på varandra genom de här konflikterna gång på gång på gång och kommer ingen vart. Och några knep som man kan använda sig av om man riktigt vill sabba relationen i ett gräl, det är ju till exempel att man inte låter den andra prata till punkt utan avbryter hela tiden. Att man använder uttrycket alla säger att du . Att man drar in den andres familj och pratar illa om dem. Och att man så att säga inte går och lägger sig som vänner utan att man låter det här grälet dra ut på tiden så att man nästa morgon är man fortfarande ovänner om man går till jobbet eller var man nu går. Så sitter det här agget kvar. Och om man använder sig av de här knepen som jag förmedlar i boken så kan man sabba relation efter relation efter relation. Och sedermera dö ensam och övergiven och sörjd av ingen och saknad av ingen. Så att, men sen kan man göra precis tvärtom och låta bli att gräla på det här dumma sättet och då får man ett riktigt bra liv. Vad man nu ska med det till kan man ju fråga sig.

Axel Wennhall
Jag ser att en faktor för gräl och kanske framförallt nu när vi tvingas vara hemma mera i relationerna och hålla oss hemma är att vi kan börja irritera oss på varandra och att det här sker både medvetet och omedvetet och hur det kan vara. Och jag fick en hög igenkänningsfaktor när jag läste just om olika irritationsobjekt i en relation i boken med min fru. Och det jag bara noterat i mig själv är också hur lätt det är att man har en berättelse om att en annan person har plockat undan på ett visst sätt. Och i mitt fall, nu hänger jag ut min stackars fru här, men i mitt fall så har jag en berättelse om att hon kan vara lite slarvig till exempel i köket och inte plocka undan. Och varenda gång jag ser en tallrik eller ett glas stå där och stöka så är det som en bekräftelse på att ah, jag visste det, min berättelse var rätt. Men varenda gång hon har plockat undan, då ser jag inte det. Så att jag kan se det liksom själv i mig själv i min relation och det gör mig på ett sätt väldigt ödmjuk och på ett sätt också väldigt tacksam att jag kan se det här för det är så tråkigt att fastna i de här irritationsobjekten hela tiden. Och det är så lätt hänt att göra det.

Stefan Einhorn
Och det understryker ju igen det här med att de negativa händelserna minns vi, men inte de positiva. Och det är ju samma sak på ett större perspektiv. Man får aldrig höra i nyheterna att man får höra i nyheterna att någon har blivit nedslagen i tunnelbanan eller på bussen. Man får aldrig läsa att 3 miljoner svenskar reste med allmänna kommunikationer packade som sillar utan att slå ihjäl varandra. Så att vi har fokus på det negativa och det är precis vad du beskriver med den här tallriken som står framme. Och då finns det två tillvägagångssätt som jag ser det. Det ena är att man försöker påverka den andra i den riktning man vill att den ska färdas. Och det andra är att man påverkar sig själv så att man inte längre lägger det så starkt på den här tallriken. Och jag tycker att man mycket väl kan göra ett försök att påverka den andra och gärna då agera som en förebild så att man visar den andra genom att agera som ett gott exempel. Och sen tycker jag man kan säga att det är verkligen plågsamt för mig de här tallrikarna. Jag vet inte vad det beror på. Det kanske är trauma i barndomen som ligger bakom. Men jag mår faktiskt dåligt av att se den här kladdiga tallriken. Så man ger den andra en chans att förändra sig. Om den andra inte klarar av att förändra sig då återstår det att man förändrar sig själv och står ut med den här tallriken för att ni har ju en bra, ni har ju väldigt mycket att glädja er åt i er relation och ser till det positiva och överser med det negativa. Och den tredje varianten och den sämsta varianten är att man fortsätter att irritera sig för den där jävla tallriken och känner en bitterljuv känsla av jag visste att hon inte kunde ändra sig. Och det är ju lite tillfredsställande faktiskt att irritera sig på saker och ting. Det frigör nog lite en endorfiner i huvudet på oss.

Axel Wennhall
Ja, jag tänker framförallt att man blir ju en mästare i konsten att fördärva sitt liv när man irriterar sig över den där tallriken varenda gång. Vi har ju varit inne litegrann på gräl och irritationsobjekt och du tar ju också upp ett annat sätt. Så låt oss säga att vi grälar och vi irriterar oss. Men så finns det ju då det liksom tredje steget i den här konfliktytan och det är ju att vi lär oss konsten att aldrig säga förlåt. Och du är väldigt tydlig med att du inte rekommenderar någon att be om ursäkt om man nu vill fördärva sitt liv.

Stefan Einhorn
Ja, det finns två varianter. Det bästa är om man aldrig ber om ursäkt utan att man jaha, så du är upprörd över det. Ja, det är inte mitt problem typ. Och då har man liksom tvärstopp mot att be om ursäkt. Men sen kan man göra halvkvädna ursäkter också. De är nästan ännu värre. Då säger man till exempel så här jaha, så att du tyckte det var störande med den här tallriken på bordet. Då beklagar jag djupt att du kände på det sättet. Och då känner den andra parten, det där var nog ingen riktig ursäkt. Det finns två möjligheter så att säga om man vill fördärva sitt liv. Den fullständiga frånvaron av ursäkter och den halvkvädna ursäkten. Vilken brukar du ägna dig åt?

Axel Wennhall
Du, det här är faktiskt, på tal om saker som negativa tankemönster eller sånt som man själv har, så förmågan att säga förlåt. Jag bara, jag har varit så katastrofalt dålig på det. Men det här är någonting jag har lärt mig och jag blir bättre och bättre hela tiden. Och det är en life changer. Jag tror nyckeln för mig när jag börjar ställa mig frågan, vill jag ha rätt inom situationstecken utifrån mitt perspektiv eller vill jag vara fri? Och när jag också sen började applicera det och be om ursäkt. För det är ju, att be om ursäkt eller förlåt är också ett sätt att släppa taget om det förflutna. Jag ger inte någon mer uppmärksamhet. Eller i alla fall ett medvetet beslut att jag vill inte att det här ska ta mer uppmärksamhet av mig. Så jag övar på det hela tiden. Hur är det för dig?

Stefan Einhorn
Jag är nog ganska bra på att be om ursäkt, be om förlåtelse. Du får nästan kolla med min familj för att det är ju de man oftast har skälet att be om ursäkt till märkligt nog. Någon har sagt att om man behandlade sina vänner som man behandlade sin partner, så skulle man inte ha några vänner kvar. Och det ligger någonting i det att man är så hemtam, att man släpper alla hämningar. Men jag tycker nog att jag har blivit ganska duktig på att be om ursäkt.

Axel Wennhall
Hur ofta tycker du att man kan förlåta? Kan man förlåta allt?

Stefan Einhorn
Jag trodde du skulle fråga hur ofta jag bad om ursäkt. Och det händer ju aldrig för jag gör ju aldrig något fel. Nej, nu skojade jag lite. Vad var det för fråga? Kan man förlåta allt? Nej, man kan inte förlåta allt. Det finns en berättelse av Simon Wiesenthal, nazistjägaren. När han var i ett arbetsläger i, jag tror det var i Tyskland. Och en dag när han kom gående så kom det ut en sjuksköterska från sjukstugan. Och sa, är du jude? Ja, sa han. Ja, kom med här. Och så tog hon in honom i ett rum. Där låg en svårt skadad tysk soldat. Och som var döende. Och den tyska soldaten berättade då för Simon Wiesenthal alla hemskheter han hade gjort. På östfronten mot judar. Och sen som avslutning så ber han Simon Wiesenthal att förlåta honom för vad han har gjort. Och runt det här temat kretsar hela den här boken som Simon Wiesenthal skrev som heter Solrosen. Skulle han förlåta eller skulle han inte förlåta? Och vad säger du Axel? Skulle han förlåta eller skulle han inte förlåta?

Axel Wennhall
Oj. Vet du vad? Jag kan inte svara på den här frågan. Jag kan omöjligt föreställa mig vad det innebär att förlåta i den situationen.

Stefan Einhorn
Och då säger, jag har ju funderat runt den här frågan och jag säger att han kunde inte förlåta för han kan inte förlåta det soldaterna hade gjort mot andra människor. Han hade inte det bemyndigandet helt enkelt att göra det. Om han hade dödat Simon Wiesenthal föräldrar så kunde han, jag förlåter dig för den skada du har gjort mot mig för att du har gjort mig föräldralös. Men jag kan inte förlåta i deras namn. Jag kan bara förlåta i mitt namn. Boken handlar om att han diskuterar den här frågan med ett antal människor. De flesta säger att du har ingen rätt att förlåta för andra. Men vissa säger att det är din plikt att förlåta. Och många av de som sa det var faktiskt aktiva kristna. Och det är ju en del av det kristna budskapet att, en viktig del, att man ska förlåta. Du ser fundersam ut. Du sitter fortfarande och funderar på om du kan förlåta.

Axel Wennhall
Jag önskar att det gick. Men jag tycker också att det känns hoppfullt det du säger att vi kan förlåta det som hänt oss själva. Men att det kanske inte är vårt ansvar eller vårt bemyndigande att förlåta det som har hänt andra. Men vi kan, det tycker jag ändå finns, det finns en hopp i det. För jag vill och jag tror att kraften av förlåtelse är så viktig om vi också ska kunna förändra både våra egna liv men också samhället i stort. Att det förflutna betingar oss så mycket och på så olika sätt. Och som du har varit inne på tidigare att vi minns det negativa fyra eller fem gånger oftare. Och har vi inte förmågan att förlåta då fastnar vi i de här konflikterna även om det är interna eller externa hela tiden. Så jag ser att kraften av förlåtelse är enormt stor och enormt viktig.

Stefan Einhorn
Jag håller med dig och det finns en väldig kraft i förlåtelse och det är eftersträvansvärt att förlåta det man har gjort mot en själv, det andra har gjort mot en själv. Och man ska också bereda att be om ursäkt för det man har gjort mot andra och det kan vara förlösande, det kan öppna upp tillvaron. Och det är ju på det sättet att när man inte har förlåtit någon så bär man omkring på den människan hela tiden på något sätt. Den finns i ens medvetande och det är ju ingen god energi som kommer från det hörnet av medvetandet. Men kan man förlåta någon, kan man be om ursäkt så frigör man sig precis som du säger från de här negativa känslorna. Sen är det ju så att det finns falska förlåtelser och äkta förlåtelser som jag ser det. Falska förlåtelser bär man med sig agget fortfarande. Äkta förlåtelser ska ju innebära, tycker jag, en försoning. Och jag håller helt med dig om att det är väldigt mycket värt att kunna förlåta och att kunna be om ursäkt. Det är så viktigt i våra liv.

Axel Wennhall
Jag tänker också att göra ett försök, jag tycker också det är viktigt att ibland så går det inte och då är det så. Då behöver man inte klandra sig själv för att det inte gick. Men om man inte har försökt så vet man aldrig om det går. Så ett bra första steg är att i alla fall försöka, eller i alla fall göra ett försök.

Stefan Einhorn
Hur är det med människor som inte lever längre? Kan man förlåta dem, även om de aldrig har bett om ursäkt?

Axel Wennhall
Ja, men jag tänker att om de har orsakat en själv en skada så kan man förlåta dem. Och att det kanske också är en väldigt viktig del för precis som du är inne på så bär det ju med oss även, det spelar ingen roll om man lever eller är död, bara för att man har gått bort ur det här jordelivet så finns man ju fortfarande oftast kvar i någons medvetande. Och den negativa energin kommer man ha med sig. Så att kunna förlåta någon som har gått bort handlar ju också till syvende och sys om att ge sig själv frihet från det som har hänt.

Stefan Einhorn
Blir det lättare att förlåta om någon är ångerfull?

Axel Wennhall
Min initiala känsla är ja. Men återigen, om det viktigaste i ens liv är att vara fri så är det inte avhängt av det. Men jag kan bara gå till mig själv att det kommer vara enklare att förlåta någon som säger att de har gjort fel och ge mig rätt eller ångrar sig än en person som inte har gjort det.

Stefan Einhorn
Det beror ju så mycket på omständigheterna, om man kan förlåta eller inte. Men om man ska säga något generellt så håller jag med dig. Om någon är ångerfull så är det i genomsnitt lättare att förlåta den än någon som aldrig har uttryckt någon ånger, naturligtvis. Men sen finns det ju dumma människor, eller jag ska inte säga dumma människor, men människor som är dumma i vissa situationer, för vi kan alla vara dumma. Människor som inte fattar, som inte kan ta in hur de skadar andra människor. Och de kan det vara lättare att förlåta än de som ser vad de är medvetna om vad de gör och ändå gör det. Förstår du vad jag är ute efter?

Axel Wennhall
Ja men ett annat ord som kom upp för mig är omedvetenhet, att man är omedveten om det man gör. Det finns inte samma medvetna beslut att skada utan någon sorts av ignorans kanske och dumhet. Du skriver ju också om dumhet som ett annat sätt att fördärva sitt liv på i boken. Du börjar med de positiva nyheterna, att det inte är obotligt. Det känns ju skönt att höra. Men sen har du med ett roligt citat av Albert Einstein som kanske mera uttrycker de här negativa nyheterna.

Stefan Einhorn
Jag kommer inte ihåg vilket citat du menade.

Axel Wennhall
Nu ska vi se här, jag har det här i boken, jag tyckte det var en sån här grej som…

Stefan Einhorn
Är det det här med att upprepa samma misstag?

Axel Wennhall
Nu ska vi se här, det är dumhet.

Stefan Einhorn
Är det att det är universum?

Axel Wennhall
Det är universumsgrejen, skulle inte du vilja komma ihåg den?

Stefan Einhorn
Ja det är att två saker är oändliga, universum och den mänskliga dumheten. Och med universum är jag osäker.

Axel Wennhall
Exakt. Jag tyckte det var väldigt träffande. Du är också en dum skola där du säger att dumma människor lär sig inte av sina misstag. Smarta människor lär sig av sina misstag. Och kloka människor lär sig av andras misstag. Vad ser du mer på vilka sätt att vi är dumma och fördärvar våra liv genom?

Stefan Einhorn
Ja, man kan ju prata om dumhet hur länge som helst. Det är ju motsatsen till visdom och det finns ju olika former av dumhet. En form är ju liksom att man är korkad helt enkelt. En annan form av dumhet är att man inte har kunskap. Men den viktiga formen av dumhet är omdömeslöshet som jag ser det. Att man inte har ett gott omdöme, att man trampar folk på tårna, att man sårar och kränker människor, att man inte tar chansen när man har den att hjälpa andra människor. Det är ju en form av dumhet eftersom man gagnas själv av att vara god mot andra människor. Och sen finns det olika undergrupper till dumhet. Jag minns inte exakt vad jag skrev. Jag skrev ju det här för två år sedan. Boken har kommit ut nu de senaste månaderna. Men jag skriver bland annat att det du var inne på, att upprepa misstag och tro att det blir bättre nästa gång, är en form av dumhet. Och en annan form av dumhet är att överskatta sin egen förmåga, att ge sig på saker som man inte är kompetent eller klarar av helt enkelt. Det är ju en form av dumhet. Och en annan form av dumhet är ju att inte vara, som jag nämnde, att inte vara en god medmänniska. Det är ju en form av dumhet helt enkelt. Ja, ungefär så. Vad tänker du?

Axel Wennhall
Jag fastnade för det du skriver om i boken. Människor som är helt tvärsäkra på sin sak är oftast de dummaste människorna, medan de klokaste människorna har väldigt mycket tvivel. Och där i ligger det ju någon form av paradox. Ju mer man lär sig desto mer inser man vad man inte kan. Och jag tycker själv att det är väl om man vänder tillbaka det här till sig själv, att det kan vara väldigt värt att bli medveten om vilka områden i livet är jag helt tvärsäker på. Där har jag troligtvis min skull. Men där jag är osäker eller där jag ser flera olika perspektiv, där har jag kanske störst kunskap. Jag tycker det är ett intressant iakttagande för hur det kan vara. För det är tvärt emot vad man kanske känner.

Stefan Einhorn
Jag brukar ju tala om tårtbitsfanatiker, det vill säga människor som är tvärsäkra inom ett speciellt område. Sen övriga delen av torkan är de flexibla och rörligt intellekt, men inom ett visst område sitter man helt fast. Och jag tror att det är extremt vanligt att vi har tårtbitsfanatism inom oss. Att du har ett område där du är tårtbitsfanatiker, jag har ett område där jag är tårtbitsfanatiker. Och det som definierar en fanatiker är ju att man inte är medveten om att man är en fanatiker. Så fanatiker tycker att de har helt rätt och alla andra är idioter. Och då ifrågasätter man aldrig sitt eget ställningstagande så att du är helt rätt. Och det är en farlig form av dumhet och när man är tvärsäker på någonting och kombinerar det med dåligt omdöme så kan det bli riktigt, riktigt farligt. Så att om jag får ta ett färskt exempel så är det ganska mycket vad som har hänt i avseende på pandemibekämpningen. Att man i Sverige från början hade en väldigt strikt strategi som man ifrån ledande håll då inte ifrågasatte utan man var på något sätt övertygad om att det här är rätt väg framåt. Och sen har man helt enkelt låst sig vid det och nu är vi framme i december 2020 och nu äntligen börjar man ändra strategi så man börjar närma sig det som är ett vettigt förhållningssätt i avseende på den här pandemin. Men det sätt på vilket man låste sig vid vissa strategiska beslut som till exempel att man inte skulle ha munskydd för det åstadkommer större smittspridning, vilket är helt fel. Att man skulle låta anhöriga till de som blev sjuka i covid-19 gå till skolan och gå till arbetet och inte stanna hemma och bli karantänade. Att man nedvärderade skyddsutrustning i äldreomsorgen. Att man inte byggde upp testkapaciteten på tvärs mot hela världen. Det är ju en form av dumhet som vi så att säga lider av till denna dag och som har drabbat väldigt många människor väldigt hårt. Och då kan man ju naturligtvis vända på steken och säga är jag fanatiker åt andra hållet? Och den frågan måste jag ju ställa mig själv hela tiden. Tänker jag rätt eller är jag bara fast i ett visst paradigm? Och då brukar jag tänka på att resten av världen, i stort sett hela resten av världen, tänker som jag och mina kollegor gör. Medan Sverige är ett undantag i avseende på strategi gentemot hela världen. Och det faktum att vi nu rör oss mot de tankesätten eller strategin som vi så att säga förordat hela tiden. Men för mig är det ett bevis för att dumhet faktiskt kan vara smittsamt. Att man kan så att säga få en hel grupp att anamma ett tankemönster som är gravt felaktigt. Ja, det var en liten, jag vet inte om man ska kalla det för en politisk uppfattning som jag behöver uttrycka för. Men jag ser det snarare som att det är en medicinsk uppfattning som jag tog fram.

Axel Wennhall
Jag tänker också att det är väl det problematiken just med covidfrågan är att den ses som politisk. Och man behöver liksom, precis som du säger, att det är din medicinska uppfattning och det behöver inte finnas någon politik i det. Utan jag får bara erkänna att jag kan inte vara din sparring partner på just den här frågan för jag är för dåligt insatt. Jag har för lite kunskap så att det klokaste jag kan göra är att bara, att inte säga någonting tror jag.

Stefan Einhorn
Och det kan man säga, eller andra har sagt förut, att visdom är att veta vad man vet och veta vad man inte vet. Så i detta ögonblick så gav du uttryck för visdom.

Axel Wennhall
Det här är ett ögonblick att minnas.

Stefan Einhorn
Ja, jag hoppas du har många sådana ögonblick som du kan lägga på mig nu.

Axel Wennhall
Ja, man kan ju hoppas i alla fall. I boken så har du flera fina, vad kan man säga, anekdoter från din pappa. Men det var en som fastnade lite extra för mig. Och det är den när du frågar din pappa om han kommer ihåg när han började att älska din mamma. Och han svarade då att det var ett medvetet beslut. Att han bestämde sig för att älska henne. Och hur tänker du kring det?

Stefan Einhorn
Jag frågade ju honom sen också om alla kan göra så. Och då sa han att han kunde göra det i varje fall. Och jag tror att man har en viss förmåga att utvidga sin kärlek till sina medmänniskor. Absolut. Och ett sätt är ju genom olika meditativa övningar. Men min pappa tror jag inte mediterade speciellt mycket. Och han fattade nog ett beslut att prioritera min mamma i sitt liv. Och de hade en väldigt stor kärlek till varandra. Och den kan man säga delvis gick ut över deras barn, alltså oss, mig och min syster. För vi stod litegrann utanför det här kraftfältet. Men mina föräldrar är ett exempel på en väldigt kärleksfull relation som varade i många år. Och det är ju inte alltför vanligt konstaterar vi att kärleken håller i så många år. Men absolut att jag håller med pappa om att man kan jobba på att på sina egna känslor, jobba på sina egna tankemönster. Till exempel genom att se till det positiva hos människor och inte reta sig på den där tallriken som ligger kvar efter måltiden.

Axel Wennhall
Trots den här tallriken som jag pratade om så känner jag igen mig i det din pappa berättade för dig. Och jag tror att nyckelord som du var inne på här är just det här med att prioritera. Men för mig så var skiftet att istället för att prioritera mig själv och alla mina behov som är oändliga så tog jag ett medvetet beslut att jag ville prioritera min fru Anna. Att hon fick vara viktigare än alla mina andra. Ja, hon fick vara viktigast i mitt liv. Och när jag tog det medvetna beslutet så var det som att det var en pusselbit som föll på plats. Och i det medvetna beslutet så fanns det också väldigt mycket kärlek. Och väldigt mycket trygghet.

Stefan Einhorn
Fanns den kärleken innan du tog beslutet?

Axel Wennhall
Ja, det fanns en stark kärlek innan men det var som att kärleken blev djupare. Det var också som att, kanske som att jag tillät mig själv att få, när jag tog det medvetna beslutet var det som att jag också, då hade jag gjort det och då var det som att jag kunde släppa lite av den här kontrollen, hur ska det bli utan beslutet var taget. Nu får det vara som det är. Jag kunde släppa taget litegrann och i det så växer kärleken.

Stefan Einhorn
Är du hemma hos dig nu?

Axel Wennhall
Nej, nu är vi hemma hos Gustaf.

Stefan Einhorn
Okej. Vad synd, jag hade gärna hälsat på din hustru och sett dig i ett ögonblick tillsammans. Men det får bli någon annan gång i så fall.

Axel Wennhall
Vi får ta med henne när vi kommer hem till dig och dricker kaffe sen.

Stefan Einhorn
Men menar du att jag ska behöva betala kaffe för ytterligare en person? Nej, Anna är hjärtligt välkommen också på kaffe och jag ska bjuda på bullar också.

Axel Wennhall
Åh, wow.

Stefan Einhorn
Det var fint det du berättade. Tack för att du delade det.

Axel Wennhall
Tack för att du delade med dig i boken. Det finns så många andra olika sätt vi kan fördärva våra liv på. Så jag ska försöka välja ett här innan vi kanske kan gå över litegrann på de sätt vi kan förändra våra liv. Men en sån annan sak som jag fascinerats över är att vi människor har den unika förmågan att gråta över spilld mjölk. Och hur vi kan fastna i tankar kring hur det kanske hade kunnat varit eller om vi hade valt det annorlunda. Ungefär som att det var möjligt. Som att vi hade den här tidsresemaskinen som kunde ta oss tillbaka och att vi då också skulle ha gjort annorlunda än vad vi gjorde just då. Hur tänker du kring konsten att gråta över spilld mjölk?

Stefan Einhorn
Det finns ju två saker man kan säga. Det ena är att det kan vara konstruktivt att fundera över misstag man har gjort. Så att man inte upprepar samma misstag. Det kan vara en lärdomsresa. Men sen finns det den andra sidan och det är att man går och grubblar över beslut man har fattat som är oåterkalleliga. Man kan inte ändra på dem. Och då är det ju ett förskräckligt slöseri med energi och tankekraft. Så att den aspekten av grubblerier rekommenderar jag icke. Men däremot kan jag rekommendera grubblerier som leder fram till en ökad visdom. Ja. Våra ord är inga visor.

Axel Wennhall
Nu har vi pratat om massa olika sätt som vi kan ta däremot våra liv på. Men vad är dina bästa tips för att istället börja förändra sitt liv och kanske bli lite klokare?

Stefan Einhorn
Ja, det är ju att man ser det som en trestegsraket. Det vill säga att man blir medveten om att man har en egenskap som är destruktiv. Att man bestämmer sig för om man vill ha kvar den eller kämpa bort den. För det är delvis en kamp. Och sen att man tar det här arbetet att förändra sina tankemönster eller sitt beteende. Och jag har höga tankar om människor och jag menar att de kan förändras. Eller vi kan förändras. Ibland inträffar det ett trauma i våra liv och det leder till en förändringsprocess. Men vi kan också medvetet bestämma oss för att jag vill inte vara en snål människa längre. Jag vill inte vara en avundsjuk människa längre. Jag vill inte vara en intolerant människa längre. Jag vill inte vara en invandrarfientlig människa längre. Jag vill ha andra ideal i livet och då jobbar man med de här egenskaperna så kan man kämpa ner dem och ersätta dem med betydligt värdefullare egenskaper och insikter. Jag skulle säga att det är en fantastisk känsla att ha tagit itu med en mörk egenskap och att förändra sitt tankemönster eller sitt beteende. Det är ett av de stora ögonblicken i livet när man inser att man faktiskt har lyckats förändra sig.

Axel Wennhall
Jag håller med och jag ser också att i den här förändringsprocessen så tänker jag att precis som du har verktyget du använt dig av i boken, mycket humor, att kunna vända blicken inåt och kanske att inte identifiera sig med allting vi ser inom bordet. Du var inne på det i början på vårt samtal att det här är inlärda beteenden och tankemönster som vi har fått med oss som ska skydda oss någonstans. Om vi använder till exempel avund, det är någonting vi har. Men det behöver inte vara det vi är. I samma ögonblick som vi kan se avunden så är man också lite fri från den. Jag tycker också det är intressant att känna in vad är på andra skalan avund? Och just avund var en sån sak som dök upp för mig och mycket av… Jag satt på ett tyst meditationsretreat och då insåg jag att okej, men vad handlar den här andliga resan om vi ska kalla det så för mig? Och den handlar om mycket men jag såg en grej att kunna gå från avund till andra sidan spektrat där jag hittade beundran. Och så kände jag hur det kändes att känna avund, att det var en tajt fist eller en knuten knytnäve kontraherad upplevelse. När jag kände avund. Och sen när jag kände beundran istället så var det som att hela min upplevelse öppnades upp. Det kändes kärleksfullt, varmt och bara se att självklart vill jag hellre vara i den här beundrande platsen än i den här avundsjuka platsen. Och se att det också är möjligt. Det går.

Stefan Einhorn
Du behöver inte läsa min bok, du har ju redan ett förhållningssätt som är beundransvärt och som jag har stor respekt för. Och tanken med den här boken, Konsten att fördärva sitt liv eller inte, är ju just att människor som kanske inte är medvetna om att man kan förändra sig, aldrig har tänkt det om banorna, ska känna igen sig och bestämma sig för att det här mönstret vill jag inte leva i längre. Jag vill ha någonting nytt, jag vill ha någonting färskt, jag vill inte ha gamla unkna mönster som har hängt sig kvar sedan barndomen. Jag vill vara en friare människa och jag vill mogna som individ. Så tycker jag det finns ett väldigt värde i att växa och utvecklas och mogna som människa. Och vi kan faktiskt ta ett beslut att vi vill sträva i den riktningen. Sedan blir aldrig någon människa perfekt. Utan man måste alltid vara medveten om att man har fel och brister, för annars är man riktigt farlig om man tror man är perfekt. Men man kan växa som individ och det tycker jag är en fantastisk del av att leva, att vi har den möjligheten.

Axel Wennhall
Och din bok är en bra påminnelse på den resan, för att bli påmind behöver man och oftast, ganska ofta mest hela tiden. Det är så lätt att glömma bort. Jag tycker också att det stora värdet är att få känna igen sig i och se att vi människor, trots alla våra olikheter, är ganska lika. Vi är alla mästare av konsten att fördärva våra egna liv, men vi har också alla kapaciteten att förändra våra liv. Vi ska snart meditera tillsammans, men innan dess så har vi en del i podden som vi kallar Fem snabba. Med det bara ett så snabbt svar som möjligt, det som dyker upp först. Är du redo? Vad gör dig levande och närvarande?

Stefan Einhorn
När jag träffar min familj.

Axel Wennhall
Hur tar du hand om dig själv bäst nu under pandemin?

Stefan Einhorn
Jag motionerar 40 minuter per dag och jag gör väldigt mycket roliga saker och jag trivs med att arbeta mycket och jag håller mig därför sysselsatt på ett positivt sätt.

Axel Wennhall
När grät du senast?

Stefan Einhorn
När jag fick reda på att jag skulle få barnbarn.

Axel Wennhall
Wow, grattis. Vilket är det bästa rådet du har fått?

Stefan Einhorn
Min pappa sa när jag disputerade, jag var 24 år gammal när jag disputerade, så jag var väldigt ung och han sa så här i talet till mig att jag hoppas att du aldrig har så stora förväntningar på dig själv att du aldrig kommer att bli glatt överraskad.

Axel Wennhall
Bra råd. Vad är du tacksam för just nu?

Stefan Einhorn
Det blir min familj igen. Jag är väldigt tacksam över att jag har min familj. Vad är du mest tacksam för?

Axel Wennhall
Vad svårt det var med de här snabba frågorna.

Stefan Einhorn
Du är inte lika snabb som jag. Nej, jag blev helt ställd i det här. Det är lättare att säga till mig att jag ska vara snabb.

Axel Wennhall
Stefan, jag är faktiskt väldigt tacksam för det här samtalet. Det har varit jättefint att få prata med dig och tack för alla dina frågor tillbaka. Det har varit fint att få bolla kring de här ämnena och kanske framförallt förlåtelser som jag kände var väldigt intressant och spännande att få utforska med dig.

Stefan Einhorn
Tack, och jag uppskattar också vårt samtal och dina frågor och din eftertänksamhet när jag ställer frågor. Jag hoppas vi ska dela på den där baljan kaffe ändå. Gen inte allt för avlägsen framtid och att Anna följer med också.

Axel Wennhall
Jag med. Men som en avslutning på vårt samtal så har vi alltid en guidad meditation i slutet på våra avsnitt. Och idag har jag fått äran av dig att få leda den här meditationen. I och med ämnet och temat för dagens samtal, konsten att fördärva sitt liv, så tänkte jag att det kanske kunde passa att göra en meditation utifrån konsten att fördärva sin meditation.

Stefan Einhorn
Det var ett nytt sätt som boken används på.

Axel Wennhall
Så oavsett vart du är som lyssnar på det här avsnittet och Stefan och jag som möts här i det här digitala rummet. Så kan du börja med att inta en bekväm position. Och ett alldeles utmärkt sätt att fördärva sin meditation på. Det är att sitta i en så obekväm position som möjligt. Och framförallt kanske korsbelagda ben om man är stel. Där knäna kommer över höften. Men om du hellre vill ha en bekvämare resa så inta en bekväm position. Och så kan du ta ett par djupa andetag in genom näsan och ut genom munnen. Och landa sen med din uppmärksamhet i de delarna av din kropp som är i kontakt med underlaget. Så om du kanske är ute och går så känn dina fötters kontakt mot marken. Eller om du sitter hemma i soffan. Så känn de delarna av din kropp som är i kontakt. Och landa med din uppmärksamhet här ett litet tag. Och sen kan du vända din uppmärksamhet till ditt andetag. Och om du vill fördärva den här tiden och meditationen så kan jag rekommendera dig att hålla väldigt hårt och krampaktigt i andetaget. Verkligen forcera hur du andas. Eller så kan du hålla din uppmärksamhet ledigt och låta andetaget vara precis som det är. Och bara se att din kropp andas alldeles utmärkt åt dig. Och sen kanske du märker att uppmärksamheten vandrar iväg. Och det här är ett alldeles ypperligt tillfälle att fördärva sin meditation. Nu har du chans att använda flugsmällemetoden. Som att du slår en flugsmälla på alla dina tankar. Men du kan istället också bara stanna upp ett ögonblick när du märker att tankarna vandrat iväg. Och bara nyfiken notera vad som tog bort uppmärksamheten. Och istället för att vara emot att du har tankar så bara tillåta allt att vara precis som det är. Och inse att i det här ögonblicket så är du återigen närvarande. Men om du vill fördärva din meditation lite ytterligare så bli gärna lite arg och frustrerad på dig själv varje gång du blir distraherad. Där kan du faktiskt ta ett steg till. Så du kan addera ytterligare en självkritisk tanke för att du blev frustrerad. Eller så accepterar du så att hjärnan producerar tankar och vår uppmärksamhet dras lätt dit. Och istället när du noterar det så kanske du kan känna tacksamhet för att du återigen är närvarande och medveten. Och kan använda det här ögonblicket för att träna på att vara lite mer medkännande med dig själv. Ett annat bra sätt att fördärva sin meditation på är att sitta och hoppas att man ska få uppleva något särskilt. Ha riktigt stora förväntningar på sin stund av meditation. Kanske framför allt att man ska få känna sig lugn och harmonisk. Och om man inte känner sig lugn och harmonisk så är det ett perfekt tillfälle att undra vad man gör för fel. Men ett annat sätt att närma sig meditation på är att släppa alla förväntningar och istället öppna upp för det som är. Att inse att den här stunden inte handlade om att komma till ett speciellt tillstånd, inte ens ett meditativt tillstånd. Utan att vara närvarande med det som är precis som det är. Utan att värdera det du upplever som rätt eller fel. Eller bra eller dåligt. Nu behöver vi komma in på hur man kan bli en riktig expert på att fördärva sin meditation. Och det kanske allra effektivaste sättet är att vara emot det som är. Alltså det du upplever. Att vara emot din märklighet. Det här är ett så bra knep. För det vi är emot förstärks och att du resist, persisterar. Så om du kämpar riktigt hårt så förlorar du lite mera. Eller så kanske du ger upp den här kampen, det här motståndet. Och tillåter allt att vara precis som det är. Tillåter alla delar av din upplevelse att vara som de redan är. Inget att förbättra, inget att förändra. Allt är okej. Då kan du istället bevittna det som är. Och så här innan vi ska avsluta den här meditationen. Så ett annat effektivt sätt att fördärva möjligheterna till att meditera fler gånger. Att börja värdera den här meditationen utifrån hur det kändes. Så om det vart lugnt och skönt så är du en fantastisk meditatör. Men om ditt sinne har varit oroligt och det har varit många tankar eller dök upp en känsla. Så har det varit en dålig meditation. Eller. Så kan vi se att det inte handlar om vad vi upplever, utan hur vi förhåller oss till det vi upplever. Och att du har blivit mer medveten är precis vad det handlar om. För det är först när vi blir medvetna som vi har ett val och möjligheten att förändra. Istället för att fördärva våra liv eller vår meditation. Och som grädde på moset så kan du avsluta din meditation med att tänka på allt du kunde ha gjort. Istället för att stanna upp och meditera. Vilket slöseri med tid. Eller så kanske du kan tacka dig själv för att du tog dig den här tiden att göra något så simpelt. Men samtidigt så otroligt betydande för dig själv och för människorna omkring dig. Så här kan du alltså fördärva eller förändra din meditation. Och valet är ditt. Och så kan du i din alldeles egen takt öppna ögonen om du haft dem slutna och vända tillbaka uppmärksamheten igen vart du än befinner dig. Tack Stefan för inspirationen till den här meditationen.

Stefan Einhorn
Jag tror det var den mest humoristiska meditation jag varit med om i hela mitt liv faktiskt. Det blev ganska roligt.

Axel Wennhall
Ja men det blir det. Det blir lite humoristiskt när man ser hur man håller på själv.

Stefan Einhorn
Ja men det var fint. Jag gillade det. Och det är ju ett sätt att även i. Alltså man kan använda den här tekniken för att fördärva sitt liv för allting egentligen. Meditation, hur man fördärvar en promenad, hur man fördärvar en cykeltur, hur man fördärvar ett samtal. Man kan använda den för allting och då ser man hur fånigt, precis som du säger, hur fånigt man uppträder ibland. Och då kanske man får ett incitament till att förändra sig.

Axel Wennhall
Verkligen. Innan vi säger hejdå för nu, för som vi alla har hört så blir det en kaffe här lite längre fram. Men har du något tips på någon gäst som du gärna skulle vilja höra i Meditera mera?

Stefan Einhorn
En god vän till mig är Ruben Salmander, skådespelaren. Och han mediterar mycket och har många kloka saker att säga också. Så nu fick jag frågan oförberedd. Men jag tycker fortfarande att det är ett bra förslag, Ruben Salmander.

Axel Wennhall
Tack för tipset. Tusen tack för vår pratstund. Det var fint att ses så här digitalt. Vi hörs och ses snart igen.

Stefan Einhorn
Jag hoppas det. Ha det så bra.

Axel Wennhall
Detsamma. Hand om dig. Tack för att du har lyssnat på det här avsnittet av Meditera mera med Stefan Einhorn om konsten att fördärva sitt liv. Eller inte. Om du vill komma i kontakt med Stefan hittar du hans kontaktuppgifter på vår hemsida mindfully.nu. Och bara en kort update från appen. Förutom att vi fortsätter att släppa nytt material varje vecka så har vi nu i Mindfully också släppt dagens meditation. Så varje dag kommer du hitta en ny meditation på din hemskärm utöver vår katalog med ungefär 200 meditationer på svenska. Och är det något jag tar med mig från samtalet med Stefan idag är att om vi inte blir medvetna, hur ska vi någonsin kunna förändra oss själva?