Det här är en transkribering av vårt podd-avsnitt med Margaretha Öström om meditation och hållbart ledarskap.

Axel Wennhall – 0:00
Varmt välkommen till Meditera Mera, en podd från Mindfully med mig Axel Wennhall som ställer frågorna och Gustav Nord bakom lurarna. Vi befinner oss i Stockholm och ska träffa Margareta Öström för att prata om meditation och hållbart ledarskap. Margareta Öström är civilekonom och har en master i personal management från London School of Economics. Hon är även utbildad mindfulnessinstruktör genom originalprogrammet Mindfulness Based Stress Reduction och ICF-certifierad coach. Margareta har skrivit boken Hållbar hjärna med mindfulness (hur du går från omedvetet till målmedvetet självledarskap). Hon har 20 års chefserfarenhet och arbetar som organisationskonsult inom det arbetspsykologiska området. Hon är VD och grundare av Leading Insight som hjälper bolag och ledare att nå ett hållbart ledarskap. Och meditation och hållbart ledarskap är precis det vi ska prata om med Margareta idag. Vad är det och hur kan vi uppnå det med hjälp av mindfulness? Hur mycket kan vi påverka själva och vad är organisationens roll? Hur kan vi lära oss att bryta vår reaktivitet? Varför är det viktigt att lära känna den mörka sidan av en personlighet? Och vilka tips har Margareta till alla oss som vill meditera mera? Hej Margareta! Hej Axel! Välkommen hit!

Margaretha Öström – 1:38
Tack!

Axel Wennhall – 1:39
Det här är ju det andra tillfället vi träffas.

Margaretha Öström – 1:43
Ja.

Axel Wennhall – 1:44
Vi käkade lunch här för ett halvår sedan kanske.

Margaretha Öström – 1:47
Ja, det kan nog stämma.

Axel Wennhall – 1:48
Jaha, så jättefint att träffa dig igen.

Margaretha Öström – 1:51
Detsamma.

Axel Wennhall – 1:52
Och vi ska ju prata om meditation och hållbart ledarskap som du jobbar med. Men innan vi djupdyker in i dagens ämne så tänkte jag att vi kunde inleda med en landningsmeditation om det är okej.

Margaretha Öström – 2:09
Lyxigt.

Axel Wennhall – 2:09
Så jag tänker att du och jag och Gustav som sitter här, vid det här bordet, vi kan göra den här meditationen. Men också såklart du som lyssnar kan ta del av den. Och om du som lyssnar har möjlighet att stanna upp i ett par minuter bara så gör det. Du kan göra den här meditationen om du är ute och går också. Om du kör bil så skulle jag rekommendera dig att ha uppmärksamheten på bilkörningen. Och om du vill så kan du sluta ögonen. Och först bara lägga märke. Alltså att nyfiket observera de fysiska förnimmelser som din kropp ger dig just nu. Så att du riktar uppmärksamheten inåt i kroppen. Och blir medveten om förnimmelserna utan att värdera dem. Utan att behöva förstå varför eller vad det ska ge åt dem sen. Bara notera. Och sen kan du uppmärksamma om du har någon eller några känslor närvarande. Och på samma sätt här, bara notera vad som finns i dig just nu utan att värdera. Utan att döma det. Och sen kan du rikta uppmärksamheten mot de eventuella tankar som du har. Bara var som ett nyfiket vittne. Se om det är möjligt att vara medveten utan att engagera dig i tanken. Och sen kan du rikta tillbaka uppmärksamheten till den plats där du befinner dig. Och om du haft ögonen slutna så kan du öppna dem nu. Så det var en kort landningsmeditation. Hur mår du Margareta?

Margaretha Öström – 6:13
Jag tänker att så här borde man börja varje möte man har på jobbet. Så tänker jag. Dit gick min association just nu. Eftersom vi ska prata om hållbart ledarskap. Det är en arbetsmiljö.

Axel Wennhall – 6:30
Jag tänker att en fin inledning på vårt samtal är att vi börjar där du började meditera. Så var befann du dig i livet och när upptäckte du meditation?

Margaretha Öström – 6:49
Det är ju någonting som faktiskt fortfarande är lite plågsamt att prata om. Jag önskar att jag hade kunnat säga att jag när jag var på retreat och tyckte att det här var helt fantastiskt. Men det var ju en ganska tuff del av mitt liv. Ganska längesen nu. Men då var jag i en period. Och det är inte för att jag försöker säga något dumt eller hårt om mig själv men jag kan bara konstatera rationellt att jag var fullständigt omedvetet inkompetent. Och ohållbar. Och jag blev var väldigt styrd utifrån och in. Istället för att styra mig själv inifrån och ut. Baserat på vad jag drivs av. Vad jag får energi av. Och den perioden jag pratar om då pluggade jag. Jag pluggade till civilekonom. Och det i sig var ju ett ämne som kanske inte var helt rätt för mig. Då har jag aldrig jobbat med siffror. Jag har alltid bara jobbat med människor sedan dess. Men ja, det var väl lite sådär att det är bra att plugga till civilekonom. Och så skulle jag sätta de här tentorna med bra betyg och jag hade mycket engagemang också i studentlivet. Och det var naturligtvis jätteroligt. Men det innebar också att det var sena nätter i kombination med att jag, som jag vet idag men inte visste då, hade en obehandlad celiaki. Det vill säga glutenintolerans. Så att jag åt. Jag åt säkert mycket mer än många andra. Men jag fick inte behålla någon energi. Så det blev liksom lus-lus. Så att jag sov dåligt av den anledningen också. Så att min kropp larmade på. Det förstår jag idag. Jag förstod inte det då. Min kropp larmade, larmade, larmade. Och till slut så drog kroppen i nödbromsen. Och för mig innebar det att jag utvecklade panikångest. Och får lite puls när jag pratar om det faktiskt. Fortfarande. För att det var så fruktansvärt obehagligt. Det är så svårt att beskriva för någon som inte har upplevt panikångest. Nu vet jag rent statistiskt att det är många som har det. Tyvärr. Du som lyssnar kanske har det. Men det bästa sättet för mig att beskriva för någon annan vad det innebär, det är ju att man tror att man ska dö. Så att det är verkligen på liv och död. Och jag kände att. Nej men det var som att vara i en mardröm och man vaknade aldrig upp. Och hur hjärtat flog och så vidare. Och jag förstod inte vad det var från början. Och jag hamnade i vad man bara hade då. Då hade man ju bara medicinering. Så att jag fick medicin. Och jag ville inte ta medicin. Sen har jag alltid tränat väldigt mycket. Så att jag läste på och insåg att det var innan Anders Hansens fina böcker. Men läste på och insåg att jag får fortsätta med min träning för att må bättre. Och jag mådde bättre. Om jag hade sprungit tre gånger i veckan så sprang jag sex gånger i veckan istället. Och jag märkte absolut att jag blev bättre. Men jag blev inte bra. Och sen vid något tillfälle så fick jag ju då ett kassettband. Och nu vet jag att jag tappar alla lyssnare under 30 när jag säger det här. Men låt kalla det en ljudfil med meditation som jag fick av min kära mamma. Och hade jag inte varit så dålig hade jag faktiskt inte tackat ja till det här kassettbandet. Jag tog emot det motvilligt. Jag började lyssna på det motvilligt. Och det första som hände mig det var ju att jag bara började storgråta när jag kom i kontakt med mig själv. Och alla känslor som jag hade bara tryckt undan. Och det var startskottet på min resa i den här världen. Och idag är jag naturligtvis fantastiskt tacksam över att jag blev invigd i den här världen så tidigt i livet. För jag kan se det idag när jag jobbar med många ledare där ute. Och jag pratar inte bara idag om ledare utan jag pratar också om självledarskap. Så även om du inte har ett personalansvar som lyssnar på det här så är det lika giltigt för dig. Alltså bara självledarskapet. Jag träffar ju många som medarbetare som försöker få ihop livet. Ett mer hållbart liv. Men det jag verkligen ser är att det här är en sådan ingrediens som kan hjälpa. Och jag säger inte att jag inte förespråkar medicin när man är i ett krisläge. Jag förstår att det är jätteviktigt och att man söker vård. Men jag ser verkligen att det här hjälper och kan sannolikt hjälpa många många fler kopplat till arbetslivet.

Axel Wennhall – 11:53
Just det som du upplevde en väldigt stark form av smärta. Så är ju smärta en dörröppnare för många. Och lika så för mig. Nyfikenhet kan ju vara det också. Men smärtan ger ju ett verkligt starkt incitament att ta tag i någonting. Så på så sätt så det som känns så himla förjävligt på ett sätt kan också bli som en sorts välsignelse på ett rikt.

Margaretha Öström – 12:22
Verkligen.

Axel Wennhall – 12:23
Men vad var det du upptäckte i meditationen som gjorde ändå att du liksom fastnade för eller att det blev ett verktyg för dig som du haft med dig genom livet?

Margaretha Öström – 12:31
Jag kan väl lite dela upp det. Kortsiktiga saker som det här medförde och även långsiktiga saker. Så på kort sikt så märkte jag ju allt det här som man också kan läsa om. Att meditation bidrar till att vi sänker vår kortisolhalt i blodet. Stress, oro, dämpas. Och det var väl det mest akuta för mig. Och sen då när man får upp näsan ovanför vattenytan så kom det ju också in fler, ett par positiva aspekter långsiktigt. Och jag fick möjligheten till att nå fler självinsikter. Alltså jag hade kunskap om vem jag var men jag hade inga djupa insikter om vem jag var och vad jag behövde. Och att verkligen se att när jag till exempel pluggar ekonomi det tar min energi, det ger inte min energi. Så jag gjorde faktiskt också ett omval där. Jag insåg att jag skulle jobba med människor. Det var det som jag drevs av. Sen förstod jag att jag kunde inte gå ut och söka jobb med bara civilekonomexamen och börja jobba med ledarskap och organisation. Så jag fick ju plugga vidare och det är jag också väldigt glad över idag, tacksam att jag tog mig tiden att investera. Några till år i utbildning så det blir många år i utbildning. Men jätteglad över såklart idag. Så med det här långsiktiga valet att jag kom ut från att bara vara en aktör till att bli mer observatör. Jag skapade mig en distans mellan vem jag var och vad jag gjorde och kunde plötsligt se mig själv mer utifrån och förstå samband som jag inte hade sett förut. Som hjälpte mig långsiktigt. Och plötsligt kunde jag fylla på med mer energi lite mer varje dag som till slut gjorde att jag mådde inte bara bättre utan jag mådde bra igen. Och det är jag jättetacksam för, verkligen. Så det handlar ju om det korta perspektivet att må bättre i stunden, minska sin stress, öka sitt välmående men också långsiktigt se att jag har ett val. Och jag kan välja någonting som långsiktigt är bättre för mig och vad jag drivs av. Så pratar vi hållbarhet så handlar det ju mer om att jobba med och inte mot sig själv. Jag jobbade väldigt länge mot mig själv och det stressade något enormt men jag såg det inte. Och det är ju det här som jag, som du förstår, brinner för att jobba med idag. Att hjälpa andra, både medarbetare och ledare, om man nu tänker självledarskapet. Det har ju alla behållning av att jobba mer i linje med mina drivkrafter, vad jag drivs av, vad jag får energi av och mina styrkor. Och inte bara jobba emot sig själv, att man ska bli bäst på allt. Det funkar ju inte. Och där har vi också mycket att lära, tänker jag faktiskt, om man jämför idrottens värld med arbetslivet. Det är ju faktiskt sällan så att en fotbollsspelare står på fel ställe och spelar på planen. Alltså det är ju såna enkla metaforer att jämföra med och alla känner igen det. Utan man ska verkligen få vara på sin bästa position och jobba med sig själv och inte mot sig själv. Jätteviktigt. Enkla sanningar, lätt att säga, svårare att göra, det vet jag. Ibland är det här långa processer för många människor. Och det var det för mig. Men det går att jobba mer nära vad man faktiskt själv står för.

Axel Wennhall – 16:05
Innan vi kommer in på hållbart ledarskap så är jag också nyfiken. Skulle du säga att ditt syfte med meditationen har förändrats från då när du upptäckte den till idag? Och i så fall, vad är meditation för dig just nu?

Margaretha Öström – 16:23
Det där tycker jag är en jätteviktig fråga eller frågeställning att ta upp. För det jag noterar både hos mig själv och hos många andra, det är ju att om man inte har mer än en så kallad, det man kallar inom psykologin, instrumentell intention. Jag kanske säger så här, nu vill jag minska min stress. Så var det ju för mig. Jag vill inte ha de här panikångestattackerna längre, utan jag vill minska min ångest, min oro. Har man bara en sån lite mer kortsiktig mål med varför man gör det här, så så fort man dämpar stressen, då är det ju jättelätt att man slutar. Och det ser jag. Jag ser det hos mig själv, jag ser det väldigt tydligt hos andra. Man behöver ha en lite mer djupare intention med varför man gör det här. Och när jag hittade den, så har jag ju kunnat också vidmakthålla min träning. Och även om jag vet att ni vet och ni har hört det här förut, men det är ju precis som fysisk träning. Det gäller ju verkligen att hitta de här vanorna som man kan vidmakthålla i vardagen. Hur vardagen än ser ut. Lite så där, ur och skur. Sen kan jag i och för sig vända håret och uttala det lite mot mig själv, men jag kan också vara tacksam för när jag halkar ur de här goda vanorna med min egen meditation, alltså mitt eget praktiserande. För då kommer det ju här tillbaka till mig, men då ökar min ångestnivå, då ökar min stress och oro ganska markant. Jag kanske börjar sova sämre. Och då får jag också ett kvitto med just det, det här är verkligen viktigt. Och inte bara viktigt för stunden, utan det här är viktigt för mig på riktigt långsiktigt. Så att jag försöker att inte vara hård mot mig själv i de lägena och slå på mig själv, nej men gud vad dålig jag är. Jag är ju till och med mindfulness-lärare och kan inte hålla i min egen rutin. Utan då försöker jag ha lite mer självmedkänsla där och tänka att ja, men vad lärde jag mig av det här? Vad fick jag för insikt kring det här? Så att ja, omformulera narrativett i min egen lilla inre värld helt enkelt, kopplat till vad som hände.

Axel Wennhall – 18:42
Vi kanske ska börja att gå in på vad, jag menar ordet hållbart ledarskap kan ju ha så många olika betydelser, så vi kanske ska definiera vad det är för dig och hur du jobbar med det.

Margaretha Öström – 18:58
Ja men precis. Och det här är ju faktiskt någonting som jag brukar definiera det på lite olika sätt beroende på sammanhang. Jag håller ju kurser i det här, jag föreläser i det här. Och utmaningen är ju att man får vara lite försiktig också med att använda den här definitionen eller termen. För det är förpliktigar också, att det är hållbarhet vi pratar om på riktigt. Men det finns ju ingen riktigt satt definition, men om man tar i det lilla och det perspektivet som vi var inne på alldeles nyss med självledarskap, ja men då handlar det ju väldigt mycket om att hitta den här balansen mellan krav och resurser. Och då menar jag liksom egna inre både krav och resurser. Vilka krav sätter du på dig själv? Vilka resurser har du i dig själv? Vilka resurser får du utifrån? Och tvärtom då. Så vi ser att det här är i balans. Men om vi nu kliver in i att prata verkligen ledarskap så får man ju också tänka på att ledarskap är ju ingenting som händer i ett vakuum. Utan det är ju också väldigt beroende av en organisatorisk arbetsmiljö och förutsättningar man får där. Och för ett hållbart ledarskap, om vi nu verkligen pratar ute i en organisation, så handlar det verkligen om att få en balans i samspelet mellan vilka förutsättningar du har i din organisation kopplat till arbetsmiljö och resurser. Och inre egna resurser. Men idag så tänker jag att vi avgränsar till att prata om självledarskapet och våra egna resurser för annars är ju ämnet kolossalt mycket större.

Axel Wennhall – 20:37
Jag tycker det är en viktig flagga att lyfta här. För du skriver ju också om det i din bok att det är ju skillnad på mellan vad individen kan göra och vad som finns i organisationen och strukturen. Och du pratade tidigare om den här metaforen att en fotbollsspelare som är bättre på att göra mål troligtvis inte kommer spela vänsterback. Men om man som ledare och individ är det ju kanske inte alltid att det är beslutet att man själv kan ta det beslutet i just den organisationen.

Margaretha Öström – 21:14
Exakt.

Axel Wennhall – 21:15
Så det kanske bara är bra att nämna någonting om det innan vi släpper den delen och går vidare in på självledarskap.

Margaretha Öström – 21:22
Ja. Och jag tänker ibland blir det ju lite kritiska röster kopplat till att man hela tiden ska stärka individens inre resurser. Och när man säger det så menar jag inte i alla fall att det ska vara så att vi stärker individer för att de ska orka ännu mer på jobbet utifrån dåliga förutsättningar och tuffa förutsättningar. Absolut inte. Och det är också min erfarenhet när jag till exempel har utbildat i hållbart ledarskap för olika individer från helt vitt skilda organisationer och även myndigheter. Och inom väldigt bredd på vilka som har gått den här typen av utbildning så ser jag att alla har haft behållning av det. Och att man verkligen ser att man är mindre i händerna på situationen. Och man inser lite lättare att man har ett val i situationer som man kanske har varit i många gånger förut. Och där man då inte har insett att man har ett val precis som jag kände för många år sedan. Tills jag förstod att jag kan påverka. Man kan ofta påverka mer än vad man tror. Och ibland är det ju så enkelt som att säga ifrån. Ibland är det så enkelt som att sätta gränser mellan arbete och privatliv. Och det finns många saker som händer i oss. Bland annat det här med självmedkänsla som också är någonting som vi tränar på med meditationen. Vi tränar liksom den muskeln i oss som gör att vi blir ofta lite snällare mot oss själva. Och då handlar det ju inte om att jag ska då bli mer foglig på arbetsplatsen och snäll på det sättet utan verkligen snäll mot mig själv. Och kanske bli ännu bättre på gränssättning. Och jag vet någon person som har gått en sån här kurs med mig, hon valde faktiskt att säga upp sig för att hon insåg att nej, det finns inte det här utrymmet längre. För henne om hon mår bra. Så hon valde en annan väg. Och nu uppmanar jag inte personer att säga upp sig utan att verkligen se vad finns det för möjligheter att kanske sätta gränser där man inte har satt en gräns förut. För ofta är det ju faktiskt vi själva som sätter de gränserna. Och jag vet också att det är många som tar upp det, att de får höra det. Ja men det är bara du som har höga krav på dig själv. Och jag vet att det är många som kan provoceras när man pratar om det. Men någonstans har ju alla individer också ett ansvar. Och jag tror också att vi kan faktiskt sätta de här gränserna mer än vad vi många gånger gör idag i arbetslivet.

Axel Wennhall – 24:07
Ja men jag tänker mig att ett kvitto på någon sorts inre utveckling är att man lever ett mer autentiskt liv. Och ett autentiskt liv innebär ju också att man tar ansvar och att man inte är ett offer utan att man har möjligheter. Men du som ändå jobbar mot organisationer, hamnar du i situationer där du märker att det finns ett glapp mellan vad organisationen säger och vad de faktiskt sen gör utifrån de här frågorna? Att man pratar om hållbart ledarskap men sen i själva fallet så ger man inte förutsättningar för det.

Margaretha Öström – 24:41
Absolut, så är det ju. Och det tror jag nog att alla kanske har på något sätt kommit i kontakt med, att man inte är kongruent. Alltså man säger en sak, man gör en annan. Och jag kan ta ett exempel, nu är detta för några år sedan. Det var en advokatbyrå som jobbade väldigt fokuserat med hållbarhet och framförallt för kvinnor. För när kvinnorna då skaffade barn så blev det plötsligt ändå en ohållbar situation. Och så satsade man då i alla fall utåt sett, satsade man väldigt mycket på en hållbar arbetssituation för de här kvinnorna. Men under den perioden i alla fall så vet jag att de tappade 100 % av kvinnor när de hade haft, nu ska vi se, vid andra barnet. Så tappade de 100% av sina jurister kvinnor. Så det var ett väldigt extremt exempel på när det fanns då en stor diskrepans mellan vad man sa utåt och hur det verkligen var i verkligheten. Men absolut kom jag i kontakt med det. Absolut.

Axel Wennhall – 25:55
Jag tänker också att du som rör dig i väldigt högpresterande miljöer, hur tas meditation och mindfulness emot där?

Margaretha Öström – 26:06
Ja, det där är faktiskt en viktig fråga och jag kan ärligt säga att jag väljer kanske den lätta vägen ibland. För jag märker att vissa organisationer ser det här som mer laddade ord. Och på ett sätt kan jag förstå det. Utmaningen med både mindfulness och ordet meditation är ju att det är väldigt abstrakt för många människor. Det var det för mig också. Så jag kan väl vara lite glad över att jag har en hög igenkänningsfaktor där själv. Att det här betraktas som flummigt, abstrakt och framför allt när det premieras så starkt i vårt samhälle att vi ska ha ett högt tempo. Och vi har ju en enormt stark prestationsorientering. Det är ju det som är normen i samhället. Och det går ju helt emot normen att sitta still och inte göra någonting. Och när man förstår att det här faktiskt är ett aktivt val och att det faktiskt inte är att sitta still och inte göra någonting så blir det naturligtvis skillnad. Men jag tror att det här får lite starkare abstraktionsnivå för många människor. Därför att det här faktiskt är upplevelsebaserat. Du måste själv prova. Och sen finns det de som provar en gång och så ger de upp. Men det är ju faktiskt en upplevelsebaserad form av förmåga man kan träna. Det är ju en inre resurs som du når. Alltså att vara mindful med hjälp av meditationen. Och att hitta den inre som är en naturlig resurs i oss. Har man inte fått smaka på den så tror jag att det är svårare att faktiskt förlika sig med tanken att man ska sitta still och göra någonting. Som många säger till mig.

Axel Wennhall – 28:18
För du berättade för mig tidigare också att du ibland använder andra ord som fokusträning och…

Margaretha Öström – 28:25
Ja, uppmärksamhetsträning och så vidare. Idag är det ju väldigt stort fokus på hjärnforskning. Det kallas ju ett av de nya big science. Tack vare att vi har ny avbildningsteknik så har vi fantastiskt mycket mer spännande studier som också visar vad som faktiskt konkret händer i hjärnan på cellnivå. Och när vi pratar mer fakta, när vi pratar mer forskning, när jag använder begrepp som fokusträning, att du tränar ditt uppmärksamhetskapital vilket är så viktigt eftersom vi lever i ett distraktionssamhälle. Då är det lättare att nå fram hos många. Vi är ju väldigt rationella i västvärlden generellt. Vi behöver ha lite fyrkantig vetenskap och fakta för att vi ska vara öppna för att prova. Så absolut, om jag inte går den vägen så märker jag ju också när jag till exempel föreläser att man får frågor. Ja men vad händer i hjärnan konkret? Berätta Margareta. Och då gör jag det naturligtvis. Och idag har vi ju ett forskningsläge som är helt fantastiskt för det finns så mycket att ösa ur så att är någon intresserad så har vi ju väldigt mycket fakta som vi kan, och även visa bilder på hur det faktiskt ser ut när vi skannar av hjärnan. Att vi faktiskt stärker många av de nätverk i hjärnan som har med våra exekutiva förmågor att göra. Det vill säga planering, informationssortering, beslutsfattandet och allt det här som är mer strategiskt kapital. Och det är ofta de förmågorna som är extra viktiga, åtråsvärda för just ledare. Att man verkligen behöver dem. De ställs på prov varje dag. Så som vi jobbar idag. Och att vi faktiskt också försvagar kopplingen till vissa nätverk som har mer med det reaktiva och impulsiva att göra. Som också kan göra att vi hamnar i mer impulsiva beslut som kanske inte gagnar organisationen baserat bara på känsla och ingivelse. Så för att också vara mer långsiktig, strategisk, så behöver vi faktiskt odla de här nätverken mycket, mycket mer. Som också är en kontrast till hur samhället i stort ser ut idag. Och det är lite häftigt, det är också någonting som jag brukar hänvisa till när jag pratar. Att vi vet att det är en högre förändringstakt, vi vet att det ställs högre krav på våra hjärnor idag, våra kognitiva förmågor. Men om man tittar lite internationellt, om man i alla fall jämför Europa, så vet vi att Sverige ligger på tredje plats när det gäller just så kallade brain Jobs, eller kunskapsintensiva jobb. Så absolut, vi har spritt över hela Sverige, det är inte storstadsfenomen, utan spritt över hela Sverige så har vi den typen av jobb. Så innan när vi blev utarmade muskulärt eller kroppsligt, så blir vi ju det mentalt idag. Så vi behöver ju också som en motvikt, motbalans till det här, träna de här förmågorna. Så att vi inte bara hamnar i händerna på impuls och händelsestyrt brandkårssläckningar, som ledare ofta brukar säga. Att man bara snurrar runt, man bara plaskar runt i bruset på all information och allt som händer. Och istället då träna det här så att vi också ser att vi kan styra mer än vad vi blir styrda. Och det kan också låta provocerande för någon som har det väldigt tufft. Hade någon sagt det till mig för 20 år sedan när jag mådde dåligt, att vi faktiskt ska ta mer kommando över saker och ting och över våra förmågor kopplat till hur hjärnan fungerar, då kanske jag också skulle blivit lite provocerad, för att det var väldigt tufft läge. Men det fina idag är ju att vi vet att det går. Det går! Det finns en möjlighet att påverka och stärka de nätverken som vi belastar så mycket. De kan vi faktiskt träna upp. Så det är ett väldigt positivt budskap i det här tycker jag.

Axel Wennhall – 32:53
Ja och när man litegrann står på andra sidan och kanske har upptäckt meditation så kan jag ibland känna att det finns ett ganska stort kunskapsglapp i vår värld fortfarande. För egentligen, oavsett om man använder orden meditation, mindfulness, uppmärksamhetsträning, så pratar vi om ett tillstånd av närvaro och medvetenhet. Och det är på ett sätt det mest naturliga som finns, att vi är närvarande, vi föds närvarande. Och på ett annat sätt så är det väl självklart att man vill vara närvarande och medveten i sitt eget liv. Så att man kan ta det beslutet som passar bäst i varje given situation. Att man kan verkligen lyssna på vad ens kollega eller familjemedlem säger. Så det finns någon självklarhet här. Men det jag tror, och det spelar egentligen ingen roll om man är en ledare eller inte, utan omedvetenhet är ju så svårt att upptäcka. För att det är ett tillstånd av distraktion. Man vet inte hur omedveten man är. Och sen börjar man se att oj, här fanns det en, jag var omedveten här. Och så bara ser man hur det kan växa och växa och växa och växa. Men när man ser att det växer och växer och växer så innebär det samtidigt att man blir mer medveten och medveten. Det är det som är paradoxen. Att ökad medvetenhet innebär att du inser, oj, vad jag har varit omedveten eller oj, vad jag är omedveten.

Margaretha Öström – 34:38
Exakt.

Axel Wennhall – 34:39
Hur jobbar du sen då med att man kan stärka sitt hållbara ledarskap? Och vi kan låta oss använda ordet mindfulness här som en metodik i att lära känna sig själv bättre och kunna bli en mer hållbar ledare och även leva ett mer hållbart liv.

Margaretha Öström – 34:57
Ja, du säger så bra saker nu. Och jag, nu gick jag igång lite grann på det här första som du sa med medvetenhet. Och att öka graden av självmedvetenhet är ju faktiskt en nyckelingrediens i det här. Och nu ska jag komma med lite fakta här då så att jag inte tappar de här rationella lyssnarna som faktiskt också vill ha lite fakta. Och jag tycker det är spännande med fakta också för det tydliggör vad vi pratar om och hur det faktiskt konkret kan se ut på jobbet. Vi har lite unik forskning och då tänker jag framförallt på Simon Elvnäs som är forskare på KTH som följde flera hundra ledare där de fick uppge vad de gjorde och sen så studerade man vad man då sen faktiskt gjorde i praktiken. Och en sak som är ändå en nyckelingrediens i ett ledarskap det är ju att ge feedback och återkoppla och ha kontakten med medarbetarna så för det styr ju både prestation och motivation och så vidare. Så det är verkligen viktigt. Och då fick de här ledarna, flera hundratals ledare fick uppge ja men hur mycket gör du det här? Och då sa de ja i snitt 40% gör man det i sitt ledarskap. Men hans forskning visar att de gjorde i själva verket endast 2%. Så en enorm diskrepans mellan vad vi kanske tror att vi också gör men vad vi i praktiken, alltså det är en jättediff här. Och det här tycker jag är ett jättebra exempel på det du pratar om nu att vi faktiskt ofta har en diskrepans mellan, som kan vara ganska stor, mellan vad vi tror att vi gör på jobbet jämfört med då vad vi faktiskt är utför i praktiken. Så han och andra har ju studerat det här och ofta kommer vi faktiskt till att vi har en för låg grad av självmedvetenhet. Och det handlar inte bara om vad man faktiskt utför på jobbet utan också medvetenhet kopplat till tankar, känslor och allt det här inre som faktiskt styr vårt yttre. Och det här med att ha koll på att ja men hjärnan har den här negativitetsbiasen att vi är partiska mot den negativa. Och hur det styr oss och att vi faktiskt har en vandrande tankemaskin här uppe. Alltså hjärnans tendens att vandra i tid är ju jättestark. Och parar vi ihop de här två då, att hjärnan är partisk mot den negativa för vår överlevnads skull, det ska skydda oss. Med att vi har en vandrande tankemaskin, ja men då vandrar ju tankarna mest åt den negativa riktningen. Och bli mer medveten om det bara i sitt ledarskap, eller självledarskap. Få syn på det här. Det tycker jag är otroligt viktigt. Och bli medveten om, för då behöver jag också inse vilka mekanismer som styr vårt beteende och som ytterst styr vilket resultat vi får på jobbet.

Axel Wennhall – 38:16
Jag tänker en annan dimension i exakt samma tema som du pratar om som är kopplad till den forskningen som du presenterade är ju också att tankarna som uppstår, som hjärnan producerar inte bara rör sig till det framtida den förflutna och inte bara är negativ och söker efter problem utan de är också väldigt jag-centrerade. Vilket förklarar kanske lite grann också varför ledare tror att de tillägnar 40% att ge andra uppmärksamhet, men i själva verket gör det 2%. Och så är det på ett sätt att vara människa. Men det är ju väldigt intressant att få nys om det, för det är först när man får nys om det som man kan börja göra annorlunda.

Margaretha Öström – 39:00
Ja, nu har jag en massa tankar här, men någonting som jag också vill återkomma till, nu har vi pratat om självkännedom och inte jobba mot utan jobba med sig själv. Och vi agerar ju sällan på kunskap, vi agerar på egen insikt. En djupare insikt behöver vi nå om oss själva, inte bara ta koll på vad jag behöver utan verkligen omvandla det också till en djupare insikt, ja men hur ska jag göra då? Så självinsikten är jätteviktig, jag brukar faktiskt prata om de fyra S, självinsikt och sen det andra S är ju det vi precis pratat om, självmedvetenhet. Att bli mer medveten och närvarande i det vi gör. Och där är Mindfulness fantastiskt, det kan ju verkligen öka graden av självmedvetenhet och vad som pågår. Men också självreglering, det tredje S. Självreglering, vi tränar ju också hjärnans broms. Det här med att inte bara vara fast i bruset, inte vara reaktiv utan bli mer proaktiv. Det här impulsiva som kortsiktigt kanske är jättebra för oss. Men långsiktigt hållbart, är det verkligen det? Sällan.

Axel Wennhall – 40:14
Du skriver i din bok då om ett verktyg som du skriver som heter Bryt. Kan du berätta lite kort om det?

Margaretha Öström – 40:21
Ja, precis. Självreglering, det handlar ju ofta om, det kallas det gap på engelska, men brytfunktionen, att skapa ett glapp mellan det som händer och hur vi reagerar på det. Att skapa, sätta den här reflexmässiga autopiloten ur spel. Och det är ju fantastiskt att plötsligt inse, i en situation som vi kanske har varit i många, många gånger förut, att plötsligt inse att jag har ett val. Så den här medvetna närvaron ger ju ofta utrymme för mer medvetna val. För att vi då inte reagerar reflexmässigt på den där jobbiga känslan eller tanken som dyker upp i oss. Utan att vi faktiskt ser att vi kan välja att göra annorlunda. Och då hamnar vi mer i förarsätet också. Mindre reaktiva, mer proaktiva, mer strategiska, mer långsiktiga, mer hållbara över tid. För att vi väljer ofta det som är bättre för oss än vad vi kanske har gjort tidigare.

Axel Wennhall – 41:31
En sak som jag tänker på när det kommer till bryt som är ju, alltså där finns ju verkligen potentialen för frihet och mognad som människa. Att kunna lära sig att vara i gap eller det här mellanrummet mellan stimuli och reaktion. Men en sak som jag tänkt på ganska mycket och som jag noterat i mig själv är att i teorin kan det låta ganska enkelt. Men det man ibland kanske glömmer bort och även jag glömmer bort är att om du vill vara i bryt så kommer du själv behöva betala ett pris. Och det är att du måste äga och ta ansvar och känna den här jobbiga känslan fullt ut. Du måste ge den din fulla uppmärksamhet. För det som händer är att den är så jobbig att känna. Så därför på något sätt kopplas en autopilot på som gör att vi riktar ut vår uppmärksamhet och projicerar ut den känslan på någon annan. Jag tror de flesta av oss som lyssnar på det här känner igen känslan att man blir skitförbannad på någon annan. Och det är ju för att man på ett sätt inte klarar av att härbärgera sin känsla i kroppen. Och det är så mycket lättare och på ett sätt lite skönare att rikta ut den och liksom, ja men det här är ditt fel för att jag känner så här. Så det är någonting också, en träning i att kunna rikta uppmärksamheten på det här sättet, på det här väldigt tillåtande, vänliga sättet. Och att känna känslan fullt ut och kunna vara med den för att sen kunna välja annorlunda.

Margaretha Öström – 43:17
Exakt, exakt.

Axel Wennhall – 43:19
Hur är det för dig?

Margaretha Öström – 43:20
Ja, någonting som jag i vissa situationer fortfarande kämpar med varje dag. Absolut. Och det var väl också lite tillbaka till min bakgrund där, att trycka undan känslan, köra på. Jag känner igen det hos många jag möter också i arbetslivet, att vi har det här undvikande beteendet. Det är jobbigt att sitta med känslan. Många gånger när jag träffar ledare eller medarbetare för den delen som provar på att meditera, känner att det är en rastlöshet och också förenat med en obehagskänsla, att sitta still, som de gärna undviker. Så att rikta tillbaka uppmärksamheten till kanske just den här rastlösheten eller obehagskänslan och stanna kvar i den. Jättejobbigt för mig för många år sedan. Jag har det lättare för det idag. Jag inser att det är verkligen en träningsfråga. Men det tar tid och vi flyr ju gärna undan det som är obehagligt. Och sen kan man ju fly på olika sätt. Ofta är det ju att vi kanske blir utåtagerande, vi kanske skriker på barnen eller var du nu är. Men också att vi kanske jobbar hela kvällen för att då slipper vi också känna det här som pågår inombords. Så vi flyr, eller vi kanske flyr till helt andra saker, alkohol eller andra delar som kan lugna det här jobbiga för stunden. Och ja, det är en resa man behöver göra, man behöver utmanas. Det blir lättare ju mer man tränar, så jag vill verkligen säga det med en fas. Det blir lättare och lättare. Och jag pratade ju innan om 4S, nu har jag pratat om 3S.

Axel Wennhall – 45:16
Exakt, vilket är det fjärde S?

Margaretha Öström – 45:17
Ja, men det fjärde S, jag vill bara säga det, jag har nämnt det här i början, men självmedkänsla. Jag tycker det är mycket som kokar ner till det faktiskt. Att ge sig själv självmedkänsla, ge sig själv den kärleken man behöver. Och en av de viktigaste frågorna när det gäller mindfulness, det är ju faktiskt, vad behöver jag just nu? Inte fokus på jobbet, inte fokus på alla andra, utan vad behöver jag just nu? Den frågan ställer vi oss ofta för sällan. Och att vända kanske, nu sa du att vi var självcentrerade, men det här är självcentrerat på ett positivt sätt. Att se vad kanske jag behöver just nu som jag inte har gett mig förut. Det bottnar ofta i det. Så de fyra S har jag också sett, och jag vet att det finns svensk forskning på det här också. Kristin Mellner till exempel som jobbar med hållbart ledarskap har gjort en studie där hon just tittade på inre egenskaper. Och såg att de som var mer hållbara, de hade en högre grad av självmedkänsla. Och just det här med att faktiskt vara snäll mot sig själv, ge sig själv kärlek, och hitta det här som är viktigt för mig, sätta de gränser som är viktiga för mig. Så ledare med högre grad av självmedkänsla har lättare för att till exempel inte vara på jobbet mentalt när man är då fysiskt ledig och är hemma. Och att sätta generellt gränser mellan arbete och privatliv. Så att träna självmedkänsla i meditationen är ju också en otroligt viktig del, en otroligt viktig komponent.

Axel Wennhall – 47:06
Och jag tänker den här självmedkänslan, den finns ju på flera olika dimensioner. Den ena är ju att kunna vara med sin upplevelse på ett mer vänligt sätt. Men också det vi pratade om i självregleringen är att lära sig att observera sin känsla utan att identifiera sig med känslan helt och hållet. Så att den verkligen får brinna upp i en själv är ju på ett sätt också en akt av självmedkänsla. Så att sätta sig ner och ta de här stunden, både stärker vår förmåga att kunna vara mer vänlig mot oss själva i stunden, men också är det en form av självmedkänsla. Vi lär oss att inte drunkna i de här jobbiga känslorna eller bli kidnappad av dem, så att vi reagerar. För det är väl också en självmedkänsla att öva upp sin förmåga så att vi lite mer sällan säger de här sakerna som vi ångrar eller gör de här sakerna som vi ångrar. För när jag hör dig berätta så känns det som att hållbart ledarskap också bottnar ner i en fråga som man behöver ställa sig till sig själv och det är varför. Alltså varför gör jag det här? Varför vill jag det här? Att det är som en sorts ficklampa den frågan varför.

Okänd – 48:27
Exakt, exakt.

Margaretha Öström – 48:28
Ja men verkligen. Och tillbaka till det vi talade om tidigare, att kanske ha en djupare intention med varför gör jag det här? Varför är det viktigt för mig långsiktigt? Och vi vet ju att vi är skapta med en hjärna som är väldigt kortsiktig och vi går på de här primitiva sakerna. Vi ska bli mätta, vi ska få sova och så vidare. Och så här är vi faktiskt ganska stora delar av dygnet även om vi kanske inte alltid ser det eller vill erkänna det. Så att medvetandegöra också varför gör jag det här? Varför är det viktigt för mig och för andra långsiktigt? Det är ju då man kan upprätthålla en mer långsiktig och hållbar rutin. För annars blir vi för styrda av det kortsiktiga perspektivet hela tiden. Vilket är mänskligt.

Axel Wennhall – 49:18
Ja och jag tänker att du och jag och alla egentligen som lyssnar på det här, men vissa mer och andra mindre har ju en del i oss själva som vi skulle kunna kalla för presteraren som är otroligt fantastisk. Men det som blir ohållbart är ju när vi blir identifierade med den här delen. Och jag tänker att få kontakt med vad man själv vill och sin intention och hur det även kan berika andra människors liv. Då blir den här presteraren istället en fantastisk egenskap man har. Som kan hjälpa en att svara upp på ett mål. Men man har kvar någon sorts visdom eller klokhet i sig själv och inser att det här är inte allt utan det finns också andra aspekter av livet som jag behöver ha i beaktning. På tal om den balansen som du pratade om innan.

Margaretha Öström – 50:08
Jag är också lite glad över, nu lutar jag mig igen mot aktuell forskning, men jag är väldigt glad över att vi pratar mycket det här med psykologisk trygghet. Det är väldigt trendigt nu och Amy Edmundson på Stanford har ju kikat på det här och flera som bottnar i att vi har ju tre emotionella system. Vi har ju det här presteraren, drivsystemet och sen har vi hotsystemet har vi också pratat om och så har vi trygghetssystemet. Och det är mycket forskning har visat, bland annat Amy Edmundson forskning, det är ju att vi har en alldeles för underdimensionerad trygghetsnivå på jobbet. Men också i oss själva. Och att det måste börja med oss själva. Trygga ledaren, trygga individen. Och ofta kockar det ju faktiskt ner i när man då som ledare kanske inte får med sig sina medarbetare på förändringar eller utveckling eller det man ska göra. Så är det relativt ofta som det kockar ner till att vi har inte tryggat tillräckligt. Det är där vi måste börja. Och sen såklart att vara den här trygga ledaren själv. Den här inre, hållbara, trygga individen. För annars kan du inte ge det till andra. Och man brukar ju prata om att du måste kunna leda dig själv innan du kan leda andra. Men där tycker jag att man ska ligga till då, baserat på vad vi har pratat om idag. Att man måste också förstå sig själv innan man kan leda slash förstå andra. Så att, tillbaka till självledarskapet och bygga en inre trygghet. Och förstå vad det är som skapar en inre trygghet hos mig. Så att man inte till exempel jobbar med, eller förlåt, mot, utan med sig själv. Bygger sig själv inifrån, så man kan ge det utåt till andra. Så att jag är väldigt glad över att vi har fått så viktiga saker i fokus. Och snackar och pratar och utvecklar organisationer och ledare med hjälp av de här insikterna. För det tror jag kommer berika väldigt mycket. Och där ser jag verkligen att mindfulness är ju någonting som kan stärka hela det emotionella trygghetssystemet. På individnivå, men också på organisationsnivå. Så att vi får en bättre balans. För självklart ska vi prestera och vi ska optimera och så vidare. Men det kommer vi aldrig kunna göra långsiktigt om vi inte har den här tryggheten i grunden.

Axel Wennhall – 52:44
En annan sådan här sak som jag tänker att en form av ökad medvetenhet kan leda till är ju också att upptäcka att när vi är i vårt presterarläge så har vi ganska svårt att släppa kontroll. Och en sorts inre frihet är ju att börja bli mer medveten om det vi inte kan förändra. Alltså vad vi inte kan påverka. Och lära oss att släppa taget om det. För jag upplever i alla fall, så var det för mig och jag upplever det när jag hör hur andra, vad de egentligen blir stressade över, där de kan fastna är att man har ett mål. Men målet är baserat på någonting som de själva inte kan kontrollera. Så att man har satt målet i ett yttre mål istället för att man har ett inre mål. Hur upplever du det som jobbar med ledare?

Margaretha Öström – 53:48
Ja, nu är du inne på det här med också autonomi, grundläggande behov. Att vi verkligen känner att vi har autonomi över vårt arbete till exempel. Men även i privatlivet naturligtvis. Man pratar ju väldigt mycket om kontrollsfärer och hur mycket som ligger innanför och utanför. Och det som kan belasta många är ju när man känner, det är ju ofta en upplevelse kanske, mer än vad det är i realiteten. Att saker ligger utanför min kontroll. Men det här med, ja men nu, om jag trattar tillbaka till otryggheten igen då. Väldigt ofta så ser man ju också att en konsekvens av otrygga ledare är ju att man vill helt enkelt kontrollera sina medarbetare eller sin situation ännu mer. Och då menar jag inte bara kontroll så att man har koll, utan då menar jag ju när det blir för mycket av den varan. Så det blir en belastning. Så det som hjälper i grunden, det blir för mycket av det goda så att det stjälper istället. Och det tror jag nog många både medarbetare och ledare kan vittna om när det blir en obalans i det. Så att det blir en kontrollerande miljö som egentligen bara bottnar i en otrygghet. Och absolut, jag kan personligen känna igen mig väldigt väl i det också. Det här med att man försöker ännu mer få kontroll över saker. Och när man vågar släppa på den kontrollen så frigör man ju plötsligt mycket, mycket större potential hos sig själv och hos andra. Men ibland kan det ju verkligen sitta långt in och våga nå den insikten och våga agera på den insikten. Så att det är verkligen en utmaning hos många och en stor del av ledarskapet är ju faktiskt för mycket kontroll.

Axel Wennhall – 55:55
Och även tänker jag när det kommer till de här IT-resultaten, jag behöver påminna mig så många gånger om när jag har förflyttat fokuset till att någonting visst ska hända och sen inse jag men… Och det som det skapar är en sorts oro eller en sorts stress när det inte inträffar. Och det är liksom på ett sätt så befriande varje gång jag inser att okej, men jag kan inte kontrollera det här, så vad kan jag kontrollera? Alltså vad kan jag påverka? Och så finns det en stress där som sen kan släppa taget.

Margaretha Öström – 56:31
Precis. Nu är det svårt att låta bli att prata om acceptans känner jag. Det är många tunga och viktiga begrepp som man vill fånga när du pratar. Och acceptansen som också är en jättestor del av att praktisera mindfulness.

Axel Wennhall – 56:51
Helt avgörande.

Margaretha Öström – 56:52
Helt avgörande till och med. Att bara landa in i hur saker och ting är just nu och inte streta emot. Att föra ett krig mot det som bara är just nu. Och sen vet jag att det ordet associerar också många med att man ger upp eller man lägger sig platt. Men det är ju inte det det handlar om. Det är ju inte det vi pratar om idag. Hur skulle du beskriva det?

Axel Wennhall – 57:23
Jag tycker den bästa definitionen som jag själv har hört och använder, jag brukar ibland faktiskt använda ordet tillåtelse istället för acceptans. Men det är att man inte har något inre motstånd mot det som redan är.

Margaretha Öström – 57:38
Exakt.

Axel Wennhall – 57:39
Och jag tycker fortfarande liksom att det som Eckart Hole har sagt att det är en sådan galenskap som vi människor besitter. Att vi är emot det som redan är. Det är helt tokigt när man tänker på det. Och det gör mig så himla ödmjuk för jag går ju runt och är emot saker hela tiden trots att jag jobbar med det här och verkligen älskar meditation och sådär. Och så bara, nej men det där är emot. Men också det att vi kommer tillbaka på hur de här olika delarna av mindfulness, där kommer självmedkänslan in. Just det, okej såhär är det över en människa och så ser jag det och när jag ser det så behöver jag inte för emot det längre. Så det växeldrar på ett sätt.

Margaretha Öström – 58:24
Det växeldrar, definitivt. Allt hänger ihop. Men jag gillar verkligen också att prata om när du kommer tillbaka till självmedskänsla eftersom vi ändå har temat hållbart ledarskap idag. Och att det i sig är en så stor och viktig komponent för att bli mer hållbar i stort, i livet. Och det berikar på så många plan. Och jag vet ju att många kan ha svårt att landa in i det därför att man är så fantastiskt ovan att se på sig själv med de ögonen. Och det är också lite skrämmande sida av det vi pratar om nu, att det kan vara så enormt gap att ta sig över. Och jag är absolut den första att skriva under på att jag har ofta stora utmaningar med just den delen. Så att ständig påminnelse om hur viktigt det är för oss.

Axel Wennhall – 59:27
Och det som slår mig när du berättar det här är att det finns en annan dimension som kommer upp för mig är ju att det är så himla märkligt att vi behöver vara snälla mot oss själva. Men å andra sidan så är vi ganska sällan i kontakt med oss själva. Och när vi är i kontakt med oss själva så blir det ju självklart att man ska göra vad man själv vill. Att man ska vara vänlig mot sig själv. Och den enklaste översättningen när man är i kontakt med sig själv är när man är närvarande. Så när man är närvarande så faller det sig naturligt. Så det blir liksom som ett steg från att vara identifierad med en inre kritiker eller en man har en hård bedömare i sig själv som på ett sätt tar platsen, sätter sig på platsen av en själv. Men när den försvinner så det vi pratar om faller sig väldigt, liksom är naturligt på ett sätt. Så på ett sätt blir det som att vi går från det onaturliga tillståndet till ett mer naturligt, vänligt, medkännande, närvarande tillstånd.

Okänd – 1:00:38
Exakt.

Axel Wennhall – 1:00:40
För du skriver ju lite grann i din bok, jag tänker att det vore intressant att bara utforska det tillsammans med dig om att vi också kan lära känna den mörka sidan av vår personlighet och att det är viktigt för att bli mer hållbar.

Margaretha Öström – 1:00:53
Ja, precis.

Axel Wennhall – 1:00:55
Och jag tänker att de attityder vi har pratat om som acceptans och självmedkänsla blir så enormt viktiga att odla här.

Margaretha Öström – 1:01:04
Verkligen, verkligen.

Axel Wennhall – 1:01:05
Och att ta med sig när man lär känna alla delar av en själv.

Margaretha Öström – 1:01:09
Ja, exakt. Nu nämnde jag där i början att jag jobbar väldigt mycket med ledarskap och jag jobbar väldigt mycket med personlighetspsykologi. Och hur vi faktiskt, framförallt under press och stress, hamnar mer i händerna på vår egen personlighet. Vi pratade till exempel om att ha koll på läget och det är jättebra att ha lite koll på det man ska göra och vara förberedd och sådär. Men när det blir för mycket av det goda där så kan man ju då bli mer kontrollerande, liksom lite mer perfektionistiskt kontrollerande. Så det är ett sånt exempel på verkligen riskbeteende som man brukar kalla det eller kontraproduktivt beteende inom ledarskapet. Och det är väl en av de som många brukar nämna när de säger, ja men vad är ett dåligt ledarskap? Ja, jag kommer ihåg, jag hade, 1998 då hade jag en kontrollerande chef, det glömmer jag aldrig! Och det är ju all välmening förmodligen som ändå en chef försöker leda på det sättet. Men det blir fel för det blir för mycket. Kontroll så att säga. Och sen någonting som också faktiskt är lite mer överrepresenterat hos just chefer är ju att man bottnar i ett gott självförtroende. Och det är jättebra att tro på sig själv. Och då vågar man ju ofta mer. Men om det slår över och blir för mycket av det goda där, då hamnar man i självhävdelse och arrogans. Och då blir det ju också kontraproduktivt. Man lyssnar inte på sina medarbetare och man tror man vet och kan bäst själv. Man lär sig inte av tidigare misstag och så vidare. Så att det finns ganska mycket personlighetsdrag som under ofta press och stress blir tokigt.

Axel Wennhall – 1:02:55
Man blir rädd.

Margaretha Öström – 1:02:55
Precis, det är själv istället för att det hjälper. Och det här är faktiskt spektra av personlighet som jag jobbar väldigt mycket med kopplat till mindfulness. Att landa in och dämpa sin egen oro och stress, bli mer medveten, vara mer närvarande i sitt ledarskap. Så dämpar vi också risken för att visa upp det här spektrat av vår personlighet. Och det är tillbaka till att självreglering och självmedvetenhet och alla de här bitarna som jag pratat om egentligen, är ju väldigt fina verktyg för att inte hamna i händerna på våra risksidor. Och vi har ju alla såna här risksidor. Och jag nickar lite extra mycket när det kommer upp med det där med kontroll för att jag är en av dem som verkligen, det vet min familj framför allt, att jag kan liksom helt ta över där hemma och bli för organiserande och kontrollerande. Och det gynnar ju inte någon såklart.

Axel Wennhall – 1:04:04
Jag tror att i din bok så har du en lista. Jag har för mig att det kanske är 12 exempel. Och jag tror jag kände igen mig i 10. Det var många. Men det som jag tänker är att meditation kan hjälpa oss med, eller uppmärksamhetsträningar, att vi får en möjlighet att lära känna de här delarna. Och se att de här delarna, de här personlighetsdragen, är någonting vi har. Och de tappar sin udd lite grann för vi identifierar oss inte med dem lika mycket. Och att det också är en resa i att bli mer ödmjuk. Ja, men det där kan jag nog också göra ibland. Och jag kommer inte ihåg om det var den som har sagt det, men att liksom meditera och ge sig in i en inre resa är en förolämpning efter en andra. För man bara upptäcker saker om sig själv som man kanske vill ha gömt undan eller varit omedveten om. Och att just det, jag är också människa och jag har de här dragen och alla de här dragen är inte så himla sympatiska.

Margaretha Öström – 1:05:16
Nej.

Axel Wennhall – 1:05:16
Men att när jag ser det och kan vara med det, självmedkännande och accepterande, så definierar de inte mig längre. Exakt. Jag behöver inte agera på dem heller. Nej. Och så händer det, okej, då behöver jag förlåta mig själv och kanske be om ursäkt. Och det är okej.

Margaretha Öström – 1:05:30
Ja, exakt. Ja, och nu kommer jag faktiskt tillbaka till det här med, jag pratade innan om att vi sällan agerar på kunskap. För många gånger har vi ju kunskap, jag har kunskap om att jag kan bli lite kontrollerande. Men att omvandla det till en insikt om, ja men hur kan jag göra det annorlunda? Och inte hamna i händerna på min egen personlighet på det sättet. Det är ju någonting annat. Så att komma till lite djupare självinsikt också om hur vi kan parera oss själva i sådana lägen. Och ibland kan det ju vara så enkelt eller så svårt, vad vi nu väljer, att bara stanna kvar i känslan. Och inte agera på den.

Axel Wennhall – 1:06:11
Fint. Det tycker jag rundar av vårt samtal perfekt. Vi har en del i podden som vi kallar för Fem snabba. Så bara det första som kommer upp. Om du fick bjuda tre personer, de kan vara levande eller döda, på middag. Vilka skulle du vilja bjuda då?

Margaretha Öström – 1:06:32
Nu blir det här väldigt starkt för mig. Jag har en väninna som jag träffade här i helgen, med obotlig cancer, så att jag skulle välja henne. Jag skulle välja min vän.

Axel Wennhall – 1:06:52
Vilken är din favoritplats på jorden?

Margaretha Öström – 1:06:56
Det är med min familj, vad den än är.

Axel Wennhall – 1:06:58
Har du någon bok eller dokumentär som du skulle vilja tipsa om?

Margaretha Öström – 1:07:06
Ja, med risk för att jag kanske är sen på bollen här nu. Alla andra har sett den, men det finns ju faktiskt den här Social dilemma på Netflix, som jag kan rekommendera. Jag ska inte berätta mer om ni inte har sett den, utan jag ska bara säga, med en fas, se den. Ni kommer inte ångra det. The social dilemma.

Axel Wennhall – 1:07:31
Okej, tackar. Vilket är det bästa rådet du har fått?

Margaretha Öström – 1:07:37
Jag kan ju inte låta bli att säga, när mamma sa, börja meditera.

Axel Wennhall – 1:07:44
Sista frågan. Vad är du tacksam för just nu?

Margaretha Öström – 1:07:48
Jag är otroligt tacksam över att jag har mycket kärlek i mitt liv.

Axel Wennhall – 1:07:54
Tack för att du ville komma hit. Och prata om hållbart ledarskap och mindfulness. Jag tänkte som avslutning, så ska jag lämna över mikrofonen till dig. Så ska du få leda oss i en övning.

Margaretha Öström – 1:08:10
Absolut, tack. Ja, och ni som lyssnar, nu kan man kanske vara ute och gå. Och det går alldeles finfint att göra den här övningen när man går. Eller kanske står. Eller sitter eller ligger. Det går jättebra vilket som. Men jag tänker att bara börja med att, oavsett hur man då, eller var man befinner sig, räta upp kroppen lite. Så att man ger en signal till hjärnan att nu händer något nytt. Så blir det lite lättare att hålla uppmärksamheten. Och till alla då som inte går, sluta gärna ögonen. Och är du ute och går, så får du gärna rikta blicken mot något som du fortsätter att titta emot så länge du kan. Tills du behöver välja ett nytt objekt. För då är det lite lättare att hålla fokus. Och vi börjar med att bara rikta vår fulla uppmärksamhet till kroppen. Där vi sitter eller står eller går eller ligger just nu. Så bara känn in hela kroppen. Det här är ju att hålla fokus och uppmärksamhet på kroppen. Men kommer det distraktioner i form av tankar, känslor eller andra sinnesförnimmelser. Interna distraktioner eller externa distraktioner. Ni kanske hör någonting där du är. Så bara notera det och rikta tillbaka din fulla uppmärksamhet mot kroppen igen. Och nu släpper vi vårt fokus på kroppen. Och så identifierar vi det ställe där vi känner vår andning allra tydligast just nu. Och det här är ju olika för olika personer. Det är individuellt. Så det kanske är att du känner andningen som tydligast i magtrakten. Eller någonstans i bröstet eller i halsen, näsan, munnen. Det spelar ingen roll. Välj bara det ställe där du känner din andning som allra tydligast just nu. Och rikta din fulla uppmärksamhet dit. Och nu vill jag att vi väljer ett av de här ställena. Så vi börjar med magen. Så nu känner vi in vår andning i magen. Nedre delen av buken. Och bli gärna observant på magens rörelser. Att den buktar ut när vi andas in. Och att den går inåt när vi andas ut. Nu förflyttar vi oss uppåt ett litet steg. Så vi går från magen upp till bröstet. Och bli observant på hur bröstet rör sig när vi andas in och ut. Och nu förflyttar vi oss ett litet steg till uppåt. Så vi går till halsen. Så rikta din fulla uppmärksamhet till hur du känner dina andetag i halsen just nu. Och när det kommer eventuella distraktioner, inre eller yttre, så noterar vi bara det. Och så går vi tillbaka till att rikta vår fulla uppmärksamhet till halsen. Och känna våra andetag där just nu. Och så släpper vi vårt fokus på halsen och går upp till näsan. Så bli observant på hur dina andetag känns i näsan just nu. Och så rör vi oss pyttelite uppåt till vi släpper inuti näsan och går lite ut på nästippen. Och se om du kan observera andetagen ute på nästippen. Kanske kan du skönja att utandningsluften är lite varmare än när du andas in. Och så släpper vi vårt fokus på nästippen. Och så vandrar vi nedåt tillbaka till magen. Så vi riktar vår fulla uppmärksamhet till hur andningen känns i magen just nu. Och nu provar vi att andas ut något långsammare än vad vi nyss gjorde. Och nu provar vi att andas in något långsammare än vad vi nyss gjorde. Och nu provar vi att andas både in och ut något långsammare än vad vi nyss gjorde. Och så avrundar vi med att ta ett mycket långsamt och medvetet andetag. Och så öppnar vi ögonen eller släpper blicken på det vi tittade på och kommer tillbaka. Och så får vi röra lite försiktigt på kroppen och göra det kroppen vill göra just nu.

Okänd – 1:19:31
Tack. Tack.

Axel Wennhall – 1:19:33
Lyxigt. Tack för ett fint samtal och tack för den här fina meditationen på slutet också.

Margaretha Öström – 1:19:43
Tack snälla för att jag fick vara med här idag.

Axel Wennhall – 1:19:48
Tack för att du har lyssnat på det här avsnittet av Meditera mera från Mindfully med Margareta Öström. Vi hoppas att du har blivit inspirerad av vårt samtal och Margaretas meditation. Om du vill komma i kontakt med Margareta hittar du hennes kontaktuppgifter på vår hemsida mindfully.nu. Och är det något vi har tagit med oss från vårt samtal är att börja jobba med sig själv istället för mot sig själv. Tack för att du har lyssnat. Vi hörs snart igen.