Det här är en transkribering av vårt podd-avsnitt med Magdalena Mecweld om meditation, yinyoga och medvetenhet.

Axel Wennhall – 0:00
Hej och varmt välkommen till Meditera mera en podd från Mindfully med mig Axel Wennhall och Gustav Nord. Just nu så befinner vi oss i Stockholm och vi ska träffa Magdalena Mecweld för att prata om meditation och yin yoga. Magdalena Mecweld bor i Stockholm men kommer från Sopot i Polen. Hon är yogalärare, journalist och författare. Hon har gett ut boken och appen med samma namn, Vila dig i form med yin yoga samt boken Vila dig stark med yin yoga. Magdalena var en av de första att lära ut yin yoga i Sverige med regelbundna klasser och workshops sedan 2008. Idag håller hon bland annat i yin yogalärarutbildningarna och har certifierat snart 2000 yin yogalärare i Norden. De senaste 20 åren har Magdalena fördjupat sig i mindfulness meditation vid passarna genom att åka på både kortare och längre retreats. I vårt samtal ska vi prata om meditation och yin yoga. Kan man ha en medfödd stelhet? Vad är likheterna mellan yin yoga och meditation? Hur kan vi sluta tro på allt vi tänker? Vad är en öppen form av medvetenhet? Och vilka tips har Magdalena för alla oss som vill leva ett mer närvarande liv? Magdalena, välkommen till podden.

Okänd – 1:42
Tack.

Axel Wennhall – 1:43
Det här är första gången vi träffas. Men vi käkade lite lunch innan. Vi var och käkade falafel här på vårt favoritställe. Och Gustaf sa att han tyckte det var kul att se två meditationsnördar gå igång och prata. Och det tänker jag att det kommer vi fortsätta göra, eller det är det vi ska göra nu i det här samtalet. Men även såklart utforska yin yogans värld och kopplingen till meditation. Men innan vi inleder samtalet brukar vi alltid ha en kort landningsmeditation. Är det okej om vi kör?

Magdalena Mecweld – 2:23
Mycket okej.

Axel Wennhall – 2:24
Ja, härligt. Du, jag, Magdalena och Gustaf sitter här i studion där vi spelar in. Du som lyssnar kanske är på väg någonstans. Och är kommunalt eller kanske ute och går för den delen. Och som vanligt så, om du har möjlighet att fysiskt stanna upp en stund så gör gärna det. Men du kan även göra den här meditationen om du är i rörelse eller på väg någonstans och inte har möjlighet att stanna upp rent fysiskt. Så börja med att lägga märke till de delarna av din kropp som är i kontakt. Alltså att du kan känna tyngd, gravitation. De här delarna av kontakt och tyngd finns ju såklart här hela tiden. Men inte alltid vi uppmärksammar dem. Så börja med ett nyfiket och tillåtande sinne. Känn, upplev, observera förnimmelserna här. Och samtidigt som du bibehåller kontakten, medvetenheten av tyngd. Så nyfiket öppna upp till de olika ljud som du hör. Notera att du inte behöver göra någonting för att lyssna. Ljuden kommer som en röst och sen försvinner de. Okej, så det var en kort landningsmeditation.

Magdalena Mecweld – 5:18
Fint.

Axel Wennhall – 5:20
Hur mår du?

Magdalena Mecweld – 5:21
Jag mår bra, mycket bra faktiskt. Speciellt nu. Efter den korta meditationen så kände jag att jag landade. Jag tyckte vi hade så kul pratade så mycket, vilket vi kanske kommer göra nu också. Men att det blir ju, energin blir ju väldigt hög liksom. Så det var skönt att landa.

Okänd – 5:40
Det instämmer.

Magdalena Mecweld – 5:42
Ja, eller hur?

Axel Wennhall – 5:44
Jag avvaktade att fråga dig på lunchen när du upptäckte meditation och hur din meditationskarriär ser ut. För att jag var så nyfiken. Men jag ville liksom invänta tills vi hade satt på mikrofonerna. Så nu är det ju läge och dags att fråga det. Så vad var det du i livet när du upptäckte meditation? Och kanske att du också kan föra samman det med din resa inom yin yoga, som jag misstänker säkert har gått hand i hand.

Magdalena Mecweld – 6:16
Jag föddes i Polen, slutet precis på 60-talet. Och i en stad som heter Sopot, utanför Gdansk Sopot, Gdynia, trestaden som den kallas. I den här staden så fanns det en vegetarian. Och kanske i Polen, för att det var så ovanligt. Och han hette Marek och han var vår familjs, vi bodde hela familjen, mormor, farmor, mormor, mormorsmor, mamma, morbröder ihop. Och han var en del av familjen liksom. Och han mediterade och satt i lotus och stod på huvudet. Och hans mamma ringde ambulans flera gånger. Så det var min första kontakt faktiskt med den här udda människan. Och jag tyckte inte om kött själv. Men jag blev tvingad att äta kött, men jag gömde oftast köttbitar. Då tänkte jag lite på honom, men han kan ju vara utan liksom. Så sedan sedermera bara en liten kort så där, så har han faktiskt blivit yogalärare och finns i Uppsala. Och han heter nu, karmayogi, Swamin karmayogi. Men så det var min första kontakt liksom. Och sen så flyttade vi till Sverige när jag var nio år. Och då fick min mamma en SFI-lärare som heter Eia. Och Eia blev också en del av familjen och hon åkte på meditationsretreats, tysta meditationsretreats. Så hon gav mig böcker om meditation och, men då var det sen buddhismen. Hon gav mig böcker om astrologi, meditation, yoga, allt slags andlighet. Så jag var väldigt liten när jag började intressera mig för det. Men just det här med tysta retreats var någonting som var väldigt kittlande. Och att hon kom hem och hon åkte till Rättvik och med en man som heter Rakdropsy, kommer jag ihåg. Ja, det var en stor inspirationskälla för mig. Men sen så började jag med yoga. Och där fanns ju många meditationer i själva yogapraktiken också. Jag minns hur jag försökte, men mitt sinne var så splittrat och fyllt av tankar och dåligt på att koncentrera sig. Så jag tänkte att det där är inget för mig. Så jag fokuserade mer på yogan och jag var skadad i ryggen också. Och yogan hjälpte mig enormt. Så det var yogan som var, och speciellt astanga-yogan faktiskt, just för sin upprepning, långsamhet och att jag fick andetaget. Och rörelsen var i synkron, så att jag kunde, sinnet lugnade sig. Sen pluggade jag idehistoria och så kallad asiatisk idehistoria också. Där fick vi läsa mycket, så jag hade mycket teori om buddhismen och meditation. Men inte mycket praktik. De yogiska meditationerna, jag jobbade också på en New Age-affär från 91, så jag var bara 20 någonting när jag började där. Där fanns ju böcker av massa härliga böcker och då läste jag ju de här, Louise Hayes tror jag hon hette och sen Shakti Gawain och Leva ljuset. Det var mycket ljusmeditationer och vi gjorde meditationer för pengar och det var mycket riktade meditationer. Så hela tiden var det något resultat man skulle ha. Antingen att komma till det här ljusa stadiet, ett meditativ tillstånd som det hette. Och det tyckte jag var häftigt, men jag lyckades aldrig. Och du vet, då var det liksom som att jag såg upp till de där yogisarna och de var i det som Wow, dit kanske jag kan komma någon gång. Så det var de första meditationerna, mer yogiska koncentrationsmeditationer faktiskt. Man försökte stilla sinnet och komma till ett specifikt tillstånd. Så det var meditation för mig. Jag tror att många tror att det är det som är meditation.

Axel Wennhall – 10:52
Just det.

Magdalena Mecweld – 10:52
Att vara utan tankar och vara i ett speciellt tillstånd.

Axel Wennhall – 10:55
Just det, det här berömda meditativa tillståndet. Ja, just det här ljusmeditation, det lät som en definition av new age. Men när var det, för det låter inte som att det var här meditationen…

Magdalena Mecweld – 11:11
Blev liksom min praktik.

Axel Wennhall – 11:13
Exakt, att det hackade i. Så när kände du att, när var ditt Aha?

Magdalena Mecweld – 11:19
Det var en vän, Johannes, som vi pluggade i asiatisk ideihistoria. Vi läste ju mycket i de här teorierna och han sa, men jag har börjat på en kurs, en meditationskurs. Kom med. Och då gjorde jag ju alla de här meditationerna för att jag mådde väldigt dåligt och hade en sköldkörtelsjukdom, Graves sjukdom och jag försökte liksom med alla medel få bort den. Få bort ångesten, få bort det jobbiga, jag ville bara vara i det här ljusa tillståndet. Men så han följde med på en kurs i Vipassana meditation och då gick jag till, det hette då VBV, det heter nu Triratna, då heter det då Västvärldens buddhistvänner och jag gick en sådan helgkurs och det var absolut transformerande. Den helgkursen, det var som att komma hem. Då förstod jag att jag har ju hållit på med det här hela tiden. Men alla sa att det här är inte meditation. Jag skannade kroppen sedan jag var barn, sedan dagis faktiskt. Jag visste inte att det var kroppsskannning. Nästan varje kväll innan jag skulle somna så gick jag igenom kroppen uppifrån och ner och nerifrån och upp. Jag gjorde olika former av de teknikerna som nu jag vet finns i Vipassana och där fick jag liksom wow och det var så enkelt också. Inget särskilt tillstånd, ingenting att uppnå utan bara här och nu. Så det gav mig enormt mycket, så pass mycket och det är ganska ovanligt tror jag. Ja, efter dag när det slutade på söndagen, på måndagen började jag sitta 20 minuter och sedan gjorde jag det utan avbrott för jag och Johannes hade en liten pakt i tio års tid. Jag missade alltså inte en enda dag under de tio åren kanske jag åkte på retreats också. Men inte ens, alltså varje dag innan jag sov över hos kompisar och jag var på fest eller någonting så satt jag under 20 minuter. Så det var en sån transformerande helg.

Axel Wennhall – 13:35
Vad hände efter tio år undrar jag också?

Magdalena Mecweld – 13:37
Nej men då var det inte så strikt. Då fattade jag liksom att fan, jag behöver inte sitta liksom. Det är inte bra attityd utan jag måste släppa liksom, hinner jag inte så hinner jag inte.

Axel Wennhall – 13:48
Det är en gedigen run streak att behöva släppa taget om. Verkligen. Men det är ju uppgiften då.

Magdalena Mecweld – 13:54
Ja och inte vara så seriös också med det där som jag hade varit men jag hade kanske behövt vara så seriös också.

Axel Wennhall – 14:01
Jag tror att den där seriositeten, när jag fick in vanan att meditera, jag gjorde nog inte så i tio år, jag har inte ens mediterat i tio år så det kan jag inte ha gjort. Men det var en kompis som sa till mig, om man ska få in en vana så ska man göra någonting 30 dagar i rad och jag bara okej, bring it on. Och sen kanske jag kom upp till, inte vet jag, 80 dagar och sen tappade jag en dag men då fanns det redan där. Så att ha den där ändå drivkraften och viljan och intentionen att okej men nu, alltså att bara sätta sig, det ger ju att få in den här som påminnelse i livet och kanske också som ett sätt att man visar sig för sig själv att man prioriterar den här närvaron och medvetenheten. Att det är någonting enormt viktigt i ens liv.

Magdalena Mecweld – 14:53
Jättefint beskrivet, jättebra.

Axel Wennhall – 14:56
Så där tror jag liksom den prestationen verkligen kan komma till nytta och sen gäller det ju också sen att släppa den. När tiden är mogen, oavsett om det är…

Magdalena Mecweld – 15:07
Ja för mig var det så där men vet du i början då trixade jag lite med mig själv så här, okej du behöver sitta. För jag gjorde ju de här kroppsliga, jag gjorde liksom när jag låg i sängen men jag behöver sitta och göra, observera andetaget, göra metta, metta bhavan alltså kärleksfull vänlighet. Och då trixade jag med mig så här, okej du får sitta och du får tänka på vad du vill, bara du sitter. Så att jag sa till mig själv, okej du ska inte meditera nu. Så 20 minuter av inte meditation. Så jag satt bara där och fick tänka men det gjorde ju att jag fokuserade istället för att det blev fritt. Och jag tror att det är det jag behöver, jag behöver den där friheten, humorn, liksom inte så allvarligt, det här yogiska var så allvarligt. Det var som kontrast för mig med det här nästan, du vet, yogiska, att komma upp till något större och högre och bli det här fullständiga, fullkomliga. Så var det så skönt för mig att bara, nej men jag bara sitter här och tänker på vad jag ska laga för mat, jag behöver inte uppnå något. Här och nu, här och nu, här och nu, här och nu, här och nu. Sen läste jag faktiskt en bok som förändrade samtidigt mitt liv och det var av Lama Yeshe, Becoming Your Own Psychotherapist. Topp bok och den gav mig mycket bra instruktioner också. Efter fyra års av det här mediterandet så tänkte jag att jag behöver åka på en retreat och då frågade jag en vän som var meditationslärare inom Zen, om jag kunde åka på deras hand, men varför åker du inte på Goenka vid passarna, såna här tio dagars? Okej, tänkte jag. Så då kollade jag upp det och kände mig lite nervös inför det och lite pirrig och lite rädd, för jag hade varit med om så mycket jobbiga saker så jag var rädd för den där tystnaden.

Axel Wennhall – 17:11
Just det. Det tror jag är väldigt vanligt för alla oss som har åkt på tysta retreater och åkt till Goenka, som jag också varit på. Men hur var det sen då?

Magdalena Mecweld – 17:22
Jag åkte med min partner Mats till Kerala i Indien och det var väldigt strikt, striktare än i Sverige. Man fick inte sitta på sitt rum för man hade inget eget rum. Så man fick sitta i tio timmar i salen. Ja, det var både fruktansvärt, jag vet inte hur du hörde det igen, det var både fruktansvärt och fantastiskt och roligt och det var jobbigt och väldigt jobbigt kroppsligen. Jag var yogalärare redan, övade dagligen men hade sån smärta i kroppen, en otrolig smärta. Det enda jag tänkte på var hur jag ska sitta för att undvika den där smärtan.

Axel Wennhall – 18:17
Känner du igen dig? Ja, herregud. Du var yogalärare, tänk då att jag var väl typ 30 när jag åkte, hade idrottat hela mitt liv och typ stretchat tre gånger. Så smärtan i mina höfter var helt sjuk. Och samtidigt var det den smärtan som vägde in till någonting annat än någon insikt helt enkelt.

Magdalena Mecweld – 18:45
Jag tror också att assistentläraren, det är viktigt vem man får där. Och det kan man ju inte kontrollera, man vet ju inte. Men den läraren jag hade var väldigt bra, han var liksom indier och när jag fick mycket rädsla och hjärtklappning och rädslan kom upp så sa han Don’t run away, just stay with it, just embrace it. But you Can go out in the jungle and scream. Så han tillät mig ändå att göra lite som jag vill. Så jag tror det är väldigt viktigt med tillåtelse och vänlighet runt omkring. Men för mig var det superhäftigt, det var som att jag landade hemma igen.

Axel Wennhall – 19:37
Jag hade exakt samma upplevelse av att det gjorde så ont så jag tänkte nu måste jag gå. Så jag gick till assistentläraren och bara Excuse me, it hurts too much. Och tänkte att nu kommer den väl ändå ge mig någon typ av ja men, sitt på det här sättet eller gå ut och ta en promenad. Men han sa bara så här Can you be curious about the pain?

Magdalena Mecweld – 20:04
Ja, vad fint. Wow, det var ju fint.

Axel Wennhall – 20:08
Men det var samma anemening som din lärare gav dig, kan du möta det, kan du undersöka det och kan du göra det med nyfikenhet och tillåtelse. Och vad kan du upptäcka då? Det är ju på ett sätt en institution som gäller allt i livet. Någonstans där fångar man en del av vad essensen är, vad meditation kan lära sig. För du kan vara med om samma situation men du kan vara med den på helt olika sätt. Baserat på hur du kan möta den. Det jag upptäckte, vad jag är nyfiken på vad du upptäckte, var ju att det som jag kallade smärta i själva verket bestod av massa olika fysiska förnimmelser som gick i en annan sorts vibrationstakt. Men då hade jag förfinat min koncentration så att jag kunde se det här. Men när jag upptäckte det och kunde se att hjärnan tolkar tick tack tick tack som smärta men om det går tick tick tick tick så känns det behagligt. Så var det ju aha, okej, smärtan som jag trodde var en sanning, det är ju att komma en nivå under och se att den är förgänglig och det som gör ont ändras hela tiden. Alltså smärtan blev inte heller min, det fanns liksom en avidentifiering med smärtan.

Magdalena Mecweld – 21:42
Där kommer vi ju då direkt in på yin-yogan för yin-yogan kan ju upplevas som smärtsam.

Axel Wennhall – 21:48
Ja.

Magdalena Mecweld – 21:49
Och där har vi ju den här farliga och ofarliga smärtan. Och samma sak i vipassana, smärta kallas ju det som du upplevde och jag också.

Axel Wennhall – 21:57
Du skriver ju din bok om I vs. I. Kan du inte berätta?

Magdalena Mecweld – 22:06
Så, yin-yogapositionerna är ju, det finns ju olika sätt att lära ut yin-yoga och mitt sätt är ju det meditativa, jag kallar det mindfulnessfokuserad yin-yoga. Att man använder yin-yogapositionen som en meditationsposition, man kallar det yin-yogaposition. Men det är som egentligen all yoga skulle jag säga. Men i yin-yogan har du tiden, du har tre, fyra, fem minuter att utforska både din kropp och ditt sinne under tiden. Och där har du också friheten i och med smärtan för att ändrar du lite grann så försvinner ju smärtan. Så du tar en position och själv, du har agensen själv, du har kontrollen själv. Vilket då också lämpar sig väldigt bra för traumatiserade personer, PTSD. Att du har, det är du som är in control att utforska det obehagliga. Så det obehagliga i yin-yogan för det mesta är en muskulär, facial smärta. Som är precis samma som vi pratade om vid passarna. Du ändrar lite på positionen så försvinner det. Jag fick ett råd by the way av en kompis innan jag åkte på den här 10 dagars första gojenkan och han sa, jag sa men har du något råd? Ja, ett råd har jag. Försök att inte ändra positionen så mycket. Och det där skrattade jag så mycket åt under tiden, men thanks a lot!

Axel Wennhall – 23:39
Det fanns ju något väldigt fint i det, men jag förstår att det inte var det rådet jag fick. Jag ville höra mitt råd. Var snäll mot dig själv.

Magdalena Mecweld – 23:50
Ja, det tycker jag också skulle jag säga, var snäll mot dig själv skulle jag vilja ta det också. Men det var jag faktiskt också. Men på tal om yin-yoga så blir det ju väldigt liknande förnimmelser där du har möjlighet att utforska dem och som jag kallar det sick sacka. Vad är det? Zick sacka är att du närmar dig det obehag i målområdet där det känns och sen har du ett annat område som är neutralt. Så att du vilar lite där det är neutralt, i pannan visar jag här, pannan eller till exempel käkarna eller tungan eller stortån eller näsan eller var du än nu är. Och sen närmar du dig det här jobbiga området och du gör det lite grann, så du ska ju inte söka efter smärtan heller. Det är ju också en viktig poäng, inte söka smärtan i yogan utan närma dig det, utforska den väldigt mycket kärlek, mindfulness, kärleksfull vänlighet till din egen kropp och till dig själv. Så väldigt mjuk form av yoga och jag tänker också koppla det till meditation så blir varje yin yoga position en fem minuters meditation. Som också kan vara ett bra sätt att närma sig meditationen för många. Att lägga sig i de här ställningarna där du ändå är vaken, observerar kroppens förnimmelser, observerar tankar, känslor som kommer upp och så byter du. Nu har vi hoppat ganska långt men.

Axel Wennhall – 25:24
Ja men det är fantastiskt för tanken är ju att vi ska prata om både yin yoga och meditation. Det jag tycker är fint med yin yoga är ju att, lite likt som på att vi passar den här retreat som du varit inne på men också är ju att man ganska snabbt kan ju möta sitt egna motstånd eftersom det kommer ett obehag eller en smärta i de här ställningarna och att kunna se, att lära sig själv hur ens upplevelse förändras när man lyckats, när man släpper motståndet. Oavsett att smärtan på ett sätt kan bestå av två delar, att den här smärtan som vi upplevde på passarna och retreatet, det fanns ett till lager av det i det motståndet.

Magdalena Mecweld – 26:13
En oj-smärta då.

Axel Wennhall – 26:15
Ja exakt, men vi var ju oj-smärta och den var egentligen inte farlig. Nej, precis. Men skillnaden för mig var också då att när jag kunde fullt ut acceptera smärtan, det var först då jag kunde också undersöka smärtan. Och man bjuds ju in till det här i yin yoga hela tiden upplever jag. Och jag berättade ju för dig att vi fick vårt andra barn här bara för någon månad sedan och förlossningen gick väldigt snabbt. Det tog en halvtimme från att vi blev inskrivna på förlossningen tills att barnet kom ut, vår son. Och det var så häftigt att se då för min fru Anna, hon… Ja men kryssningsvärkarna kom så himla snabbt och det var ju liksom en, ja, jag kan inte förstå vad det var för smärta men jag såg ju på henne hur hon led och hon var också lite rädd i början. Och då ville hon ha smärtlindring och så barnmorskorna var fantastiska och förklarade sen att det är för nära, du kommer inte få det. Och när hon förstod att hon inte skulle få smärtlindring, då accepterade hon den smärtan. Det var bara någonting som skiftade. Och det var så häftigt att stå bredvid för det var någonting som bara skiftade i hela rummet. Det var ju samma smärta, men det var en helt annan upplevelse. Så efter det här så frågade jag henne, men liksom vad tyckte du om förlossningen? Tio av tio. Och det är klart att smärtan var inte tio av tio, men hon släppte motståndet så kunde upplevelsen i totalen bli tio av tio.

Magdalena Mecweld – 27:40
Så var det för mig också, både min egen förlossning, alltså inte min egen men när jag födde min dotter. Det är väldigt likt, det gick snabbt och precis samma grej med att släppa. Men grattis till henne och till dig. Tack. Att kunna släppa det men också ibland inte kunna släppa det och släppa motståndet mot att inte släppa motståndet. Exakt. Eller hur? Nu kan jag inte acceptera.

Axel Wennhall – 28:10
Okej.

Magdalena Mecweld – 28:10
Och det är okej. Det är så häftigt när man kommer på det där och bara, ja just det, jag behöver inte. Och det är också yin-yogan med, men där har vi ju det att vi lär oss vår egen kropp, vi lär oss våra egna gränser och vi utsätts ju för det som inom KBT kallas exponering. Vi exponeras ju för obehagliga förnimmelser och känslor. Men där är det viktigt att känna igen oj-et också, på tal om aj och oj, när det verkligen smärtar och speciellt i leder, knäleden eller höftleden eller axelleden att man, ja men vänta, där är det också viktigt att känna nej men jag ska nog inte bara köra på liksom, utan backa här. Ta det säkra för det osäkra, så verkligen backa. Med hjälp av kuddar och blocks och hjälpmedel kan vi undvika för mycket av både aj och oj. Så jag tror initialt så är det nog bra att närma sig verkligen mjukt. Samma sak i meditation, lite i taget liksom.

Axel Wennhall – 29:21
Du skriver ju också i boken om att vissa personer har en medfödd stelhet.

Magdalena Mecweld – 29:26
Precis. Så vi är ju olika, alla är vi ju olika. Vi har olika slags stelhet också. En del är födda stelare. Det beror inte bara på det som kallas faschia, bindväv, enkelt förklarat, utan också skeletal stelhet, hur kroppens struktur är uppbyggd. Det innebär att du faktiskt kanske aldrig kommer kunna sitta i lotus till exempel och aldrig kunna komma i vissa ställningar. Och jag tror att många liksom stångar sig blodiga för att göra och tro att de måste se ut som de här tjusiga yogisarna och att det är det som är yogan. Precis som att meditation är att sitta helt i ett perfekt tillstånd. Jag tror att där har vi ju mycket att ta ner de här föreställningarna. Att nej, du kan vara. Vi har lärare, vi utbildar ju många lärare, vi har många lärare som är stela, de kan aldrig göra ställningarna som de ser ut på bilderna på mig. Och då brukar jag säga, men du har säkert elever du kan säga, eller visa på bilden, jag kan inte göra den här, men kan du göra något liknande? Och då har vi många variationer. Du har sett i boken så finns det ju massa variationer på varje ställning. Så att varje person, varje människa, även den stelaste som är medfödd stel, så att säga, kan utföra dem.

Axel Wennhall – 30:55
Jag tänker att det hade varit också väldigt befriande att ha en lärare, oavsett om det är pinn-yoga eller vanlig yoga, som inte kan göra alla ställningarna. För det pekar ju tillbaka på att det är ens egen upplevelse och ens egen kropp och kunna vara med den på ett, som vi redan pratat om, ett vänligt och tillåtande sätt. Som är, jag vill inte kalla det målet, men jag tror du förstår vad jag menar. Det är det som är poängen. I alla fall för mig.

Magdalena Mecweld – 31:25
Absolut, absolut. Det är precis inget mål, men en inspiration. Och det finns säkert lärare som är i sitt rullstol. Alltså det finns egentligen inga begränsningar. Det finns, vi har haft en elev som är 86 år gammal som startar nu sina yogaklasser. Och hon kan inte göra så mycket, men hon kan leda och berätta och visa bilder. Så det finns så många begränsningar vi människor själva skapar i vårt sinne när det gäller både meditation och yoga och alla andra aktiviteter för den delen också. Som är bra för oss, som vi då, nä men det där är nog inget för mig. Jag har börjat på improvisationsteater till exempel. Jätteläskigt och så roligt. Så bra att utsätta sig för, så obekvämt är det. Och ändå så är det så nyttigt och så häftigt.

Axel Wennhall – 32:34
Med yin-yogan, om man lyssnar och kanske inte har utforskat det så mycket, vad skulle du säga är de stora fördelarna av att praktisera yin-yoga?

Magdalena Mecweld – 32:47
Alltså först och främst skulle jag säga stillhet. Allting är i rörelse. Din kropp rör sig i oavbrutet. Världen rör sig i oavbrutet. Så även om du stillar kroppen så kommer den ju röra sig. Det vet vi ju som mediterar att det är miljarder förnimmelser och allting går i spiraler och rör sig liksom. Och där, de ställningarna som är fem minuter långa, tre minuter, fyra, fem. De minutrarna är så mycket värda i den här världen som rör sig så snabbt. Att stilla sig, att vara kvar, att liksom bara vila i stunden utan någonting annat. Bara i den lilla stunden. Det tror jag är den stora, stora behållningen för många. För allting är ju yang. Yang i rörelse. Så vi behöver, tror jag, verkligen stillheten.

Axel Wennhall – 33:53
Passar yin-yoga för barn?

Magdalena Mecweld – 33:59
Jag har aldrig själv undervisat barn i yin-yoga men jag vet att lärare har yin-yoga i skolor. Vi har många lärare som går i våra utbildningar. Och då har de yin-yoga i skolor och de barnen älskar det. Så hur gammal är din?

Axel Wennhall – 34:16
Hon är ju inte ens två än.

Magdalena Mecweld – 34:18
Ja men du kan ju testa.

Axel Wennhall – 34:19
Om hon ligger still mer än två sekunder då vet jag att hon är sjuk eller någonting.

Magdalena Mecweld – 34:25
Precis, kanske lite för ung. Men jag har hört att det är jättebra. Men kanske då lekfullt förstås. Nu ska vi göra sfinxen och nu ska vi göra kaninen. Hitta på lite djur och så.

Axel Wennhall – 34:38
Jag måste rätta mig själv för hon låg ju inte helt still men i morse så lade jag upp benen. Jag fällde upp benen. Jag vet inte vad den ställningen heter. Benen mot väggen eller vattenfallet. Exakt. Ja men jag gjorde vattenfallet då och då gjorde hon samma sak bredvid mig. Men hon rörde litegrann på benen så hon hade inte den stilla positionen. Hon var ändå nyfiken.

Magdalena Mecweld – 35:01
I min första bok, Villar du i form? , så är två barn med på bilderna. Aldrig flera barn men de här är mindre. Och då gör en av de killarna just den ställningen. Men han kallar det L.

Axel Wennhall – 35:17
Just det.

Magdalena Mecweld – 35:19
Han kallar det L.

Axel Wennhall – 35:22
Jag förstår att den här frågan kan vara svår att svara på. Men ändå om du skulle rekommendera lyssnarna att säga okej men jag har tid till att göra. Jag har fem minuter eller jag har tio minuter så jag kan göra en eller två ställningar. Finns det någon ställning som är, inte bättre per sej, men som kan vara väldigt användbar om man har kort tid?

Magdalena Mecweld – 35:47
Det beror ju också på var. Såklart.

Axel Wennhall – 35:50
Jag sa att det var en svår och eventuellt lite korkad fråga.

Magdalena Mecweld – 35:54
Nej, den är jättebra. Alltså om man är hemma skulle jag nog säga vattenfallet, alltså benen upp mot väggen. Eller i luften, man kan ha ett kudde under bäckenet. Och det skulle jag nog säga är den och sen sfinxen. Så sfinxen eller slash då bakåtfjärilen då man ligger. För att vad vi vill göra det är att vi vill öppna upp framsidan av kroppen. Vi är så krummade såhär fram och böjda. De flesta av oss nu för tiden med telefoner, datorer och så vidare. Så att öppna upp, så en öppnande av framsidan. Och då är sfinxen en sån också med huvudet, nacken. Men också att vända upp och ner på kroppen är otroligt nyttigt.

Axel Wennhall – 36:44
Och sfinxen limmar på mage.

Magdalena Mecweld – 36:45
Då ligger du på mage helt slatt med underarmarna i golvet.

Axel Wennhall – 36:50
Jag blir taggad, men jag ställer ju också frågan för att jag är småbarnsförälder.

Magdalena Mecweld – 36:58
Du kan ju verkligen göra yin-yoga. Om du kollar i min första bok då, där finns det ju småbarnsföräldrar som gör yin-yoga och barnen klättrar på honom och sådär.

Axel Wennhall – 37:06
Det är perfekt. Vi pratade lite grann om din meditationsbakgrund. Men hur mediterar du idag?

Magdalena Mecweld – 37:20
Jag gjorde den här Goenka vid passarna. Sen åkte jag ju på regelbundna kortare Goenka och så. Och sen upptäckte jag vid passarna-gruppen, en ideell förening där man har andra slags vid passarna-retreats. Kortare med levande lärare. Kortare sju dagar, fyra dagar och så vidare. Så att jag började engagera mig i det, i den formen av vid passarna som är lite annorlunda då än Goenka. Där varje lärare har lite sin input och sin teknik och så. Så jag var ganska inne i det och gjorde flera retreats där. Och sen så fick jag en bok som handlade om, jag gjorde också på nätet faktiskt, det var längesen, men jag gjorde såna här åtta veckors kurser, mindfulness-kurser och läste allt jag kom över och så. Mediterade då varje dag, 20, 30, 40, en timma, ibland flera gånger per dag. Och sen så fick jag en bok som heter Dhamma Everywhere av Sayadaw Thajania. Jag fick inte boken av honom tyvärr då, men jag fick den av en vän. Och den boken blev mindblowing för mig. Den heter ju Dhamma Everywhere och han poängterar i boken att Dhamma, alltså Buddhas lära och meditation, mindfulness, är överallt. Och du kan meditera överallt och meditation är inte en ställning utan det är ett sätt att leva. Att du har ett meditativt sinne som observerar sinnet, så att du har nästan två sinnen. Ett som observerar, det observerande, bevittnande och det som det observerar. Och det var också såna här, wow, varför har ingen sagt det så här klart för mig? Och jag blev helt, helt, otroligt förälskad kan man väl kalla det, i den lärarens sätt att beskriva. Sen skulle jag åka till Burma, jag och min kille Mats skulle åka till Burma, jag tror det var 2012, kanske. Något sånt tror jag. Då hade vi anmält oss till Panditarama, ett Upandita, väldigt strikt, burmesisk, vi passarna mästare liksom.

Axel Wennhall – 40:01
Just det, för den Sayadaw som du pratade om först, det är också en burmesisk meditationmästare.

Magdalena Mecweld – 40:06
Precis, Sayadaw betyder lärare, precis som Archan betyder lärare. Fast den är mer i den thailändska skogstraditionen. Så Sayadaw och Tejania var en och Sayadaw och Pandita hade vi anmält oss till och i Burma, där i Yangon, så åkte vi runt en hel dag på olika center för att kolla in olika slags, här är nörderi, olika meditationslärare, mästare. Och då kom vi då in på Sayadaw och Tejanias center. Och det skilde sig så mycket mot alla andra center. Det var väldigt avslappnat, det var grönt, det var mycket växter liksom. Det var lugnt. De som var där, de kom fram och pratade och log och tittade en i ögonen. Och jag tittade på Mats och sa, okej, alltså vet du, jag kommer inte åka någon annanstans, jag vill stanna här. Och han liksom, okej, men är du säker? Ja, 100 procent, du kan åka, jag stannar. Och sen fick vi fråga Sayadaw och Tejania då, han var där, jag fick träffa honom och fråga, får vi stanna? Han sa, no, no, no. Men då hade jag fått tips, fått ett tips av en kvinna i Burma, man ska alltid fråga tre gånger, om de säger nej, de kan inte säga nej en tredje gång, för det är en buddhistisk tradition. Så då hade jag det i bakhuvudet, så han sa, kan vi stanna här, tack? Och han sa, nej, nej, nej, nej, nej, det är inte bra, kom bara. Och så tänkte jag, tack, tack, kan vi stanna? Nej, nej, nej. Och sen tredje, kan vi stanna? Okej. Så då stannade vi där och det förändrade jättemycket för mig. Då förstod jag, okej, jag gör internetmeditation, jag sitter med datorn just nu och mediterar, jag vet om, så det här vetandet som är själva meditativa sinnet, jag vet om vad jag gör. Känner du dina fingrar mot bordet? Känner du att du sitter på stolen? Och ser du också att du har kanske en intention att säga något?

Axel Wennhall – 42:21
Nu kom den ja.

Magdalena Mecweld – 42:22
Så du mediterar, du mediterar varje gång du har detta vetande, så det är vetandet du vill stärka. Och det kan du göra i vilken situation, position, var som helst. Sati, mindfulness kallas det. Och det stärks och det gör att du blir inte offer för din personlighet. Du kan vara lika knäpp och virrig, förvirrad, disträ, okoncentrerad som jag då var fortfarande efter så många års mediterande. Och kunna ha en stillhet som ser allt detta. Så under den där retreaten så stärktes det enormt. Så när jag kom hem så var det helt annan meditationsteknik och praktik. Jag fortsatte att sitta, men det var inte det primära. Jag försökte påminna mig under dagen, vet jag om vad som händer just nu? Och också att jag kunde tillåta mig att vara mig själv och vara den här virriga knäppa personen och älska den precis som den är. Så att det starka vetandet är ju likvärdig mätta. Det blir ju visdomen som leder och visdomen är kärlek. Det blir otroligt accepterande, otroligt omfamnande och fritt. Det fanns inget schema på det här stället hos honom. Han vill inte ha scheman. Han vill att folk ska vara helt avslappnade. Du får sitta när du vill. Han vill helst undvika att folk sitter för mycket, för då blir de beroende av den sittande meditationställningen. Han vill att det ska vara naturligt, precis som i livet. För hur ska vi kunna ta meditationen till livet om vi bara åker på retreats och bara mediterar där?

Axel Wennhall – 44:12
Du sa när vi gick in här i studion att han hade sagt Don’t come here on the retreats .

Magdalena Mecweld – 44:18
Nej, han sa så här, för jag åkte dit året efter och skulle stanna fem veckor tror jag. Och han liksom, You’re here again? You don’t understand. Ja, det förändrade väldigt mycket i mitt liv. Också i yin-yogan, att ta in det verkligen. Det blev så tydligt för mig att yin-yogan är meditation. Och all yoga är stangajogan i en meditation.

Axel Wennhall – 44:43
Det väcks en fråga i mig när du berättar det här. Den formen som vi kanske skulle kunna kalla öppen medvetenhet eller öppen awareness som är väldigt fri och öppen och som du sa, inkluderande. Det finns inget hinder i den meditationen på det sättet. Det är också ett sätt som jag praktiserar, även om jag inte praktiserar på något annat sätt. Jag nämnde för dig att jag praktiserar med några lärare som heter Adyashanti och Kelly. Och de gör liknande meditationer eller det som i den tibetanska buddhismen kallas för sogyen.

Magdalena Mecweld – 45:28
Jättelikt saidos teknik.

Axel Wennhall – 45:32
Det som väckte mig när du beskrev det här är ju hur du ser på det, rättare sagt. Det är jag nyfiken på. De här tillstånden när vi, inom citationstecken, förlorar oss själva eller glömmer bort oss själva. Så att vi blir helt, vi smälter samman i den aktiviteten vi gör. Alltså typ ett flow-tillstånd. Det kan ju ske, oavsett om det är man umgås med sina barn eller barnbarn eller man håller på med en idrottsaktivitet. För min upplevelse är att i de tillstånden så kanske det här vetandet försvinner. Men det blir en sorts enhet, en enhetlig. Det är egentligen bara ett varande på ett sätt. En fullständig närvaro på ett sätt. Men den här medvetenheten om att nu gör jag det här, är jag osäker på om den finns i ett flow-tillstånd alltid.

Magdalena Mecweld – 46:34
Ibland så pratar jag med min lärare fast han inte är med mig. Och jag kan se honom bara säga, so what, that’s a flow, so just continue. Alltså, ja.

Axel Wennhall – 46:49
Du är här.

Magdalena Mecweld – 46:50
Det är inte, många tror att det är ett tillstånd som vi vill uppnå. Men det är, enligt då Buddha, eller Buddha vet jag inte, vi har inte pratat med Buddha. Men enligt i alla fall den här teorin så skulle man säga som du säger att du kan ha det tillståndet och vara medveten. Då har du satt det, då har du vetandet. Och då kan du vara medveten om att jag är i ett flow och det är så skönt. Men det kommer också passera. Det är ett bara tillstånd. Det är ett lika härligt tillstånd som ett icke-härligt tillstånd egentligen. Alltså härligheten finns i vetandet. Så vetandet är guld och flowen är kanske brons. Så att du medvetandet, vetandet är en sån otrolig frihetskänsla. För då är det inte beroende att uppnå det här tillståndet av flow eller av yoghurt high eller vilka tillstånd det än är, är de eteriska. De uppkommer, de stannar och de försvinner. Men vetandet är din väg ut ur fängelset som blir beroende av såna tillstånd innebär. Så det är fortfarande ett fängelse men kanske ett skönare fängelse än guldbur. Men så att ja, det här är min åsikt. Jag vet inte, det är vad jag tänker att Zyder skulle säga. Han är ju väldigt pragmatisk liksom. Det var en kvinna som höll på med kundalini-yoga på hans center en gång. Det är nunnor som kommer dit, alltså katolska nunnor. Det är tibetanska munkar, det är alla för att det är så öppet och tillåtande. Men det var nog en kundalini-yogi som var där och hon sa jag har ju så svårt och jag har ju övat mig i liksom mantra-meditationer i 20 års tid. Och hon sa så, no problem. Fortsätt men ha vetandet att du gör det här. Just det. De har du båda samtidigt. Så det är otroligt inkluderande och otroligt öppet. Men kruxet är att man var på sin vakt mot det som kallas rotgifter, klesas eller defilements.

Axel Wennhall – 49:25
Vad skulle du säga på svenska?

Magdalena Mecweld – 49:26
Rotgifter har vi översatt. Jag har ju översatt hans bok. Det kan man gå in och hämta gratis som pdf. Så då översatte vi dem tillsammans med flera meditationslärare till rotgifter.

Axel Wennhall – 49:40
Just det. Och vad är ett rotgift för de som inte känner till rotgifter?

Magdalena Mecweld – 49:43
Rotgifter är det som gör att jorden och universum existerar. Det är greed, hatred, delusion, alltså att ha begär, girighet. Tre gifter som förgiftar ditt sinne. Om man säger att vi är redan hela, vi är redan klara, sinnet är redan ren kärlek. Så är rotgifterna det som förgiftar det. Jag har haft lite svårt med det här med renhet. Det blir så exkluderande. Men samtidigt så hans första bok och den som jag översatte heter Don’t look Down on the defilements, they will laugh at you . Se inte ner på rotgifterna, de kommer skratta åt dig. Så även rotgifter måste inkluderas. Så de är en del av att vara människa. Det är helt enkelt det som allting i vår mänskliga natur, att vilja uppnå t.ex. flow tillståndet. Att vilja uppnå ett särskilt meditationstillstånd. Att vilja ha stillhet och tystnad i sin meditation. Det är ett rotgift som mediterar, inte du. Så rotgiftet är det som är din intention. Det som fortsätter gör så att du vill ha, vill ha, vill ha det här, jag vill ha lugn, jag vill ha, eller jag vill ha, jag vill inte ha det här. Nu kan jag inte meditera. Det är också ett rotgift. Så rotgifter finns överallt. Det är begär då, greed, motvilja är ett annat rotgift. Och illusion eller förvirring, att vi inte vet om. Antingen då vi är 100% säkra på någonting, eller helt osäkra, då vet vi att då är det illusion som finns i sinnet. T.ex. Gud, jag själv är ett sånt bra exempel. Jag har en röst, jag har en delpersonlighet som det kallas också, i min personlighet som är akademikern, som är så klar, liksom. Journalisten och som är experten. Och den rösten är väldigt övertygande. Den kan övertyga andra, men den kan framförallt övertyga mig själv. Så den kan säga, ja, du vet, det är jorden, snart är jorden, det är fruktansvärt nu, och AI tar över, och herregud, och sen blir det det. Och jag hör, i och med min övning så hör jag ju den här rösten, och den är så klar, och den är så stark. Så då kan jag säga, ja, där är du liksom. Och då är det motviljan som då klär ut sig i ett klarhet, förstånd, sunt förnuft och klokhet. Låt oss låtsas det än vara. Men egentligen är det en rädsla och en motvilja. Och för vi vet ju ingenting. I och med att jag övar mig så kan jag säga, okej, jag hör dig, det är jätte… Gud, vilka bra argument. Ja, men så är det säkert. Ja, men vet du, okej, vi tar det sen. Det får vara då. Så attityden säger Sayra, och Tajaniya är det absolut viktigaste. Vilken attityd som finns under det som händer. Och se om rotgift, ett rotgift kanske har gömt sig där. Du vet inte vad du ska göra, du vet inte vilket beslut du ska ta. Ja, men vänta lite då. Ja, det är moha kallat. Jag gillar att prata Pali då, för det blir så illusion då. Ja, vänta lite, ta det lugnt, ta inga beslut. Eller när du vet 100 av 150 procent, var lite, jag kan ha fel. Eller hur?

Okänd – 53:19
Just det.

Axel Wennhall – 53:19
Det där med attityd är ju så intressant, för att det är ju också lite som vi var inne på när vi pratade om yin yoga och meditation. Att, okej, men hur möter vi den här smärtan? Alltså, hur möter vi oss själva? Och man kan se det på olika sätt. Att man kan påminna sig om att just det var nyfiken, eller man kan komma i kontakt med den nyfikenheten som finns under. Eller att man tränar sig på att stärka sin nyfikenhet. För det är ju fascinerande med den mänskliga upplevelsen och att en situation och händelse kan upplevas på otroligt många olika sätt. Och just det där ser jag som kanske det största värdet som jag har fått av meditationen, eller ett av de större värdena. Hur saker och ting, och just illusion är ett så himla bra ord, för att om det går att se det från ett annat perspektiv, då kan det ju inte per definition vara sanning heller.

Magdalena Mecweld – 54:34
Exakt, tack. Jättefint uttryckt, verkligen.

Axel Wennhall – 54:40
Så att det där, och det som vi också var inne på tidigare, att ibland så finns inte den medvetenheten, eller den nyfikenheten och den här attityden. Men jag pratade med Staffan Hammers förut, och jag tyckte han hade ett så fint uttryck, Staffan Hammers då som också är en av lärarna i Vi Passarna-gruppen, och som vi haft ett avsnitt tidigare med om just Vi Passarna i podden. Och han pratade om det som nåd, att när man kommer i kontakt med just det, ja men nu har jag en negativ attityd, eller nu har jag ett motstånd, i det seendet, i det vetandet, där finns det också nåd. För där finns det en fristad att vila på, och kunna se det, och inte vara identifierad med den attityden som finns, oavsett om det är motvilliga, eller om det är begär, eller om det är förvirring, eller vad det nu än är. Utan då kommer man i kontakt med ett vetande som är, ja, det här är det som pågår.

Magdalena Mecweld – 55:43
Jättefint.

Axel Wennhall – 55:44
Okej.

Magdalena Mecweld – 55:45
Vad är det som pågår nu? Att studera sitt sinne är ju det som är meditation. Nyfikenhet är ett uttryck av visdom. Och vi har under vår mänsklighet, och speciellt i väst, haft uttryck som curiosity kill the cat . Och i Polen säger man, nyfikenhet är första steget till helvetet. Det är sant! Som kyrkan, och du vet, jag älskar ju Jesus till exempel, men även, det har ju blivit korruption i mycket av de fina andliga traditionerna. Så nyfikenhet är en sådan otroligt viktig nyckel. För hur dåligt du än mår, så kan du vara nyfiken på det. Jag hade en sådan period med PTSD, mådde otroligt dåligt. Och jag var deprimerad, allting var mörkt. Jag minns hur jag gick ner för rulltrappan, tunnelbanan. Och jag tänkte, ja, jag förstår att folk tar livet av sig, om det är så här det känns. Och då liksom, ändå fanns vetandet där, och kunde se, vad intressant. Är det så här det känns att vara deprimerad? Åh, vilket hemskt tillstånd!

Axel Wennhall – 57:13
Det kom medkänsla med.

Magdalena Mecweld – 57:14
Åh, hur mycket medkänsla det kom. Medkänsla med mig själv, och medkänsla med alla som är det. Otroligt! Och den här medkänslan, jag kommer ihåg, jag åkte ner för rulltrappan, var på stationen, och bara översköljdes av en otrolig kärlek till alla medmänniskor. Och sen så visste jag att jag måste bryta de tankarna. Så där är det inte rekommenderat kanske att observera negativa och depressiva tankar, utan bryta, göra något annat. Till exempel se en rolig film, eller gå på en promenad, eller dansa. Alltså bryta aktivt. Jag var tvungen aktivt att göra, tvinga mig att göra andra saker. Bryta tankar. Men då hade jag vetandet, så jag hade övat mig. Men tänk de som inte har det, det är ju jättetungt. Så medkänslan är ju så viktig.

Axel Wennhall – 58:08
Det är intressant att du tog upp hur det egna seendet av lidande, hur det skapas i en själv, att det också föder en naturlig form av medkänsla. Jag har upplevt inte den typen av depression och mörker på det sättet, men när mina tankar har varit som elakast och jag fått nys på det och sett det mönstret, så har det också väckt en enorm medkänsla, inte bara för mig själv, utan även för andra. Och se att det är riktigt jävla tufft att vara människa ibland. Och framförallt när man är i den här torktumlaren och inte, eller fångar den här tornadon och inte kan kliva in i mitten, och se det och veta och inte vara identifierad med det, det är hemskt. Och också, det är intressant, jag har ingen aning, men jag tänker mig att den här medkänslan, när man kommer i kontakt med det här vetandet på det sättet, då slås den på också, medkänslan och kärleksfull vänligheten. Den finns inneboende. Du nämnde tror jag förut att vetandet är kärlek också. Det som jag är så fascinerad över är att det är så många människor som verkar rapportera samma sak utifrån sin egna upplevelse.

Magdalena Mecweld – 59:40
Fint.

Axel Wennhall – 59:43
För mig växte ett tvivel, vad då medvetandet kärlek? Nu är vi tillbaka litegrann på new age och ljus etc. Men som upplevd min egna verklighet, upplev när jag har varit på de platserna, det är ju kärlek. Det är vad det är, och jäkla härligt att det var kärlek och inte ilska som var där. Tack om det finns en Gud, tack gode Gud, eller tack universum, eller tack verkligheten för att det var så. Du skriver i din bok om ett ord som kommer från Pali tror jag, som heter papañca. Kan inte du berätta om det för jag tycker det är så intressant och belyser en del av det vi pratat om tidigare.

Magdalena Mecweld – 1:00:33
Papañca brukar jag använda mig av just för att det har ingen konnotation med något svenskt ord. Vi kan inte koppla det till någonting. Papañca bara, hörde du hur det låter? Papañca, pappan, det är någonting som är lite dramatiskt. Så papañca är egentligen alla slags fabuleringar i sinnet, överdrivna oftast om antingen framtiden eller det som har varit eller det som är nu. Det jag beskrev förut när jag kan lyssna på min akademikerröst som är övertygad, det kommer bli så här och AI kommer ta över världen och det blir så och lalala och massa olika scenarier. Dels som filmer. Jag har skrivit en dagbok på det här och jag brukar skriva på retreats och då har jag precis läst ur en dagbok från ett Metta retreat och då skrev jag så här, tänk att jag alltid velat, när jag var liten så ville jag bli filmregissör och nu är jag det i mitt eget sinne. Så papañca är något slags filmer vi skapar om framtider, fantasier om det som kommer hända, oftast överdrivna och mer väldigt utmejslade. Det kan också vara minnen, till exempel det som har varit så är det, åh det var så fantastiskt då och det kommer aldrig bli så här igen. Åh och den där kärleken jag mötte då, vilken fantastisk, åh det var så här, åh. Oftast är det den där, tankarna har den här rösten, åh. Dramatiskt liksom. Man kan lyssna på sina tankars olika ljud också, vilken form de har.

Axel Wennhall – 1:02:25
Skulle du säga att dina filmer utspelar sig mest i det förflutna?

Magdalena Mecweld – 1:02:28
Mycket i framtiden. Jag är liksom papañca-dramtning.

Axel Wennhall – 1:02:35
Ja men jag är tillbaka till framtiden hela tiden. Alltså det har hänt med bägge barnen när jag blivit förälder, så är det så här, okej ska du skaffa ett riktigt jobb? Ska du köpa ett hus? Hallå, vad håller du på med? Och bara så här, oj just det, det är ju försommar här nu, jag har det ganska bra men. Och det som jag tycker är, alltså illusionen blir ju så stark för att det sitter ju så hårt i kroppen och kommer till känslan och det blir så verkligt.

Magdalena Mecweld – 1:03:14
Och det blir ju inte bättre av att vi tittar mycket på filmer och serier och med mobilen för då skapar vi en vana av att se i bilder. Så att ju mer serier och filmer vi tittar desto närmare och lättare blir det för papañcas att komma upp. Så att vi skapar ju egna serier. Jag menar alla filmer och serier är ju någons papañcas.

Axel Wennhall – 1:03:37
Ja det är sant.

Magdalena Mecweld – 1:03:39
Det är ju någon som har läst ett manus och fått bilder i huvudet och skapat och förverkligat dessa. Och gjort ett casting, kastat de här skådisarna, eller hur? Så samma sak gör ju vårt sinne, vi kastar ju våra framtida papañcas, våra framtida filmer av hur verkligheten kommer se ut. Och vad vi gör då är att vi förlorar kontakten med det enda som är verkligt och det är här och nu. Vi förlorar kontakten med hälsa både mental och fysisk. För närvaro i kroppen här och nu är extremt hälsosamt. Nu ska vi komma in på lite kinesisk medicin men då pratar man om prana eller qi pratar man i kinesisk medicin, yoga prana. Här och nu, att vara i kroppen är liksom, det är superfood för sinnet. Och när du är borta, framtiden är tillbaka så förlorar du dig själv. Du förlorar qi, du förlorar prana. Så tillbaka till här och nu, till kroppen, övar du dig på att förbereda dig på det som ska komma. Det är det enda sättet. Ju mer närvarande du är, ju mer du övar dig på här och nu, desto mer väl förberedd är du på de eventualiteter som du inte går in i och planerar med så kallade papañcas. Men jag tror att det är viktigt att göra det med humor, det är viktigt att göra det roligt och på mina yin-yoga-pass och workshops då pratar jag på det här sättet. För jag tror allvaret är lite farligt kan man nästan säga. När det blir för strikt och för allvarligt lekfullhet, humor, glädje. Men det finns ett djupt allvar i just det, så de får ihop. Så papañca är ett fantastiskt humoristiskt sätt att beskriva vår mänsklighet faktiskt, hur vi människor funkar.

Axel Wennhall – 1:05:37
Jag är så glad att du tog upp just det här, man hör något som papañca, att det känns så allvarligt och tungt och en negativ del och man kan skapa ett motstånd. Men just som vi varit inne på tidigare, hur viktig attityden är här igen. Och bara se i sin upplevelse, se efter själv, hur är det när jag är emot den här delen som går på auto-repeat? Och hur blir min upplevelse när jag kommer i kontakt med den klokheten och visdomen som gör att jag kan le och skratta åt det? Och acceptera att såhär är det att vara människa. Men återigen, nåden i vetandet. Jag behöver inte identifiera mig med den delen som måste ha ett hus just nu.

Magdalena Mecweld – 1:06:27
Du kan identifiera dig, men du behöver inte lida det.

Axel Wennhall – 1:06:32
Nej, exakt. Ja, precis.

Magdalena Mecweld – 1:06:34
Du kan bara, okej, jag får vara det då. Men det skapar kanske smärta också, eftersom du inte är där.

Axel Wennhall – 1:06:41
Nej, exakt. Det blir ett begär.

Magdalena Mecweld – 1:06:43
Och ett lidande i det.

Axel Wennhall – 1:06:45
Ja, ja, ja, 100%. Jag tycker att den andliga vägen, den gör en ödmjuk.

Magdalena Mecweld – 1:06:58
Ja, i bästa fall.

Axel Wennhall – 1:07:05
Ja, det är bra sammanfattat. Du har ju studerat med många olika buddhistiska lärare och är väldigt inne i den buddhistiska meditationen. Och ett koncept eller en terminologi som man använder mycket är ju emptiness. Jag vet inte om man skulle översätta det på svenska till tomhet. Vad är din förståelse av emptiness eller tomhet?

Magdalena Mecweld – 1:07:40
Jag vet inte vilken nivå man ska lägga sig på så att det inte blir för abstrakt. Jag ska försöka förklara det så enkelt som möjligt.

Axel Wennhall – 1:07:52
Kanske också att jag omformulerar frågan litegrann. På vilket sätt…

Magdalena Mecweld – 1:07:57
Det hjälper mig, kan jag säga, i mitt dagliga liv.

Axel Wennhall – 1:08:02
Exakt. Ja, men hjälper insikten om emptiness dig?

Magdalena Mecweld – 1:08:05
Har du sett Matrix?

Axel Wennhall – 1:08:07
Flera gånger.

Magdalena Mecweld – 1:08:09
Då kommer du ihåg när Neo går till en, i oraklet, så sitter det en pojke och tittar på en sked. Och så säger han There is no spoon . Det är emptiness. Anatta kallas det också. Skulle man kunna översätta det? Alltså icke jag eller icke själ brukar översättas. Men i min förståelse är det samma sak. Vi säger att det här är ett glas. Jag har ett glas framför mig. Men vad består det av? Finns det glaset eller är det bara vår benämning på ett kärl som håller i vatten? Vi har ett bord som vi kallar ett bord. Men vad är det egentligen när man går djupare? Och vad är jag? Vad är jag? Magdalena som sitter här och pratar. Finns jag egentligen? Är jag kanske skapad av min kultur, min uppväxt? Jag finns ju förstås. Jag heter Magdalena. Men om man går djupare så ser man en konstruktion. Och när man förstår det på djupet, då kan man inte längre ta saker på så stort allvar. Då ser man igenom den formen. Man ser igenom illusionen av sakernas former och namn. Och då finns det en slags tomhet. En lärare som heter Trungpa Rinpoche, det finns ett fantastiskt quote av honom som är The bad news is that you’re falling without a parachute. The good news is that there is no ground. Så vi tror att vi är på en planet och det är fast och det är grund. Men vi är ett universum utan slut. Och samma sak i vår egen kropp och i vårt eget sinne. När vi får den förståelsen, vår lärare, ibland kan han vara lite brysk och säga Don’t you understand? There is nobody there! Och jag har aldrig, men jag förstår inte. Okej, okej, okej, okej, det är okej. Men sen har jag tänkt, vad är det jag menar?

Okänd – 1:10:35
Ah, just det.

Magdalena Mecweld – 1:10:38
Det är seende. Det finns bara sex saker som kan hända. Hörande, seende, känsla i kroppen, tankar, smak, doft. Och så kan det finnas tre reaktioner på dessa sex. Jag tycker om, jag tycker inte om, jag är neutral.

Okänd – 1:10:58
Så enkelt.

Magdalena Mecweld – 1:10:59
Och vem är det som gör det? Jo, det är våra vanor. Det är vår personlighet som är verklig förstås. Alltså, som jag sa, Magdalena är här, sitter här, i den här podden, i det här rummet. Men om vi tittar lite djupare, eller mycket djupare, så är det ju tomt. Och det är så jag förstår tomhet. Det är en, både form, men också en tomhet bakom. Så det finns ingen buddha, det finns ingen upplysning, det finns endast här och nu. Och det finns inte ens det, för det försvinner så här snabbt. Men vi har en chans, och den enda chansen vi har är att haffa det som vi då kallar här och nu, det är mikrosekunder av varandet. Och genom att haffa dem så förändrar vi framtiden. För oss själva och för världen. Här och nu och medvetenheten och närvaron gör att det som komma skall går i en annan riktning. Och vi har valet, men det är valet vi har är här och nu.

Axel Wennhall – 1:12:16
Ja, fint, tack.

Magdalena Mecweld – 1:12:18
Så det är inte så lite att säga var här och nu. Det är liksom, man skulle kunna höra hur universum skakar. Och bara, hallå, fattar ni? Här och nu! Så stort är det.

Axel Wennhall – 1:12:32
Ja, men den här frågan om emptiness eller tomhet är en fråga som dyker upp ganska ofta i mig och ibland så känner jag mig väldigt, väldigt förvirrad. Och det tror jag många gör, som är intresserade av frågan. För det finns så mycket paradoxer här. Så ja, men vem är det som ska då haffa det här här och nu? Det blir en motsägelse där. Men just nu, just idag, så kände jag också när du pratade om det att jag upplever någon sorts klarhet kring frågan. Eller i alla fall jag har ett perspektiv som jag gärna delar med mig av. Och det är att jag gillar, som buddhisterna gör, att man ser det från en absolut verklighet och en relativ verklighet. Och i den relativa verkligheten så sitter Magdalena här och Axel och Gustav och har det här samtalet. Och det finns en psykologisk process, en kallad selfing. Alltså så här, den är inte bestämd i den axel som jag är idag, är ju en annan axel än för igår eller kanske ännu tydligare för fem år sedan. Så den förändras i någon sorts typ av process i vem jag är då. Men utifrån ett absolut perspektiv så är det ju precis som du säger att allting är ju samman… Jag gillar också uttrycket med emptiness att allting är sammankopplat. Att det är också sammankopplingen mellan allting. Alla interna samband som är helt oräkneliga. Jag tycker att träd på ett sätt, gör det lite enklare för mig. Jag fick den instruktionen för några år sedan. Men så här, kontemplera träden. Så här, vad är trädet? Och nu börjar jag tänka, ja men just det, nu är det varmt och det regnade och nu börjar det komma gröna blad. Okej, vad är trädet? Och bara se hur allting hänger samman. Naturen, alltså naturen.

Magdalena Mecweld – 1:14:46
Exakt.

Axel Wennhall – 1:14:49
Och också hur jag på det sättet är ju annorlunda vad som händer i mig när jag träffar dig och vi delar intresset av meditation och närvaro. Jäklar vad mycket energi! Kontra att kanske prata om en lägenhetsrenovering. Aha, okej, ja just det. Och att det bara förändras hela tiden som du var inne på. Jag kan inte hitta den här essensen av mig själv. Och om jag kan hitta någonting så är det fortfarande någonting som kan se det återigen tillbaka till vetandet. Och det här som jag kan se, det förändras ju. Så jag tror bara den klarheten som jag kände just nu var att jag kunde hålla både det absoluta och det relativa i varsin hand.

Magdalena Mecweld – 1:15:32
De är tillsammans som yin och yang. Det är precis samma sak. Axel är verklig och du finns här och jag ska, du är du. Men du är också det som är vetandet. Att du kan se Axel och bli bästis med honom. Bli din egen bästa vän, bli din egen närmsta. Och på tal om träd så kanske du vet att Buddha var väldigt noga med att när han på sin dödsbädd så bad han de närmaste, Ananda, sin kusin och Sariputta och de här munkarna att kom ihåg att det är väldigt viktigt att inte göra avbildningar av mig. Och göra symboler av mig.

Axel Wennhall – 1:16:28
Stackars Buddha.

Magdalena Mecweld – 1:16:30
Men vill ni dyrka något så dyrka träd. Trädet är symbolen för mig. Aachen Sucitto, en av mina andra lärare kan man säga, i forest tradition, alltså den thailändska, de lever ju bland träden. De lever ju i träden. Så Aachen Sucitto säger att alltid när han ska åka någonstans, när han är i någon stad, så brukar han titta in i träden. För det är ju hans fokus. Och så ha kontakt med träden. Så naturen är ju så viktig. Och jag tror att vi människor gör gott i att ta oss till naturen som vi i Sverige faktiskt gör. Alltså att vara i naturen, promenera, vara bland träden, vara bland bergen. Så helande. Och där, alltså släpp det där med meditation om du inte orkar. Åk ut i bergen. Åk till naturen bara och var. Så liksom, vi har allt omkring oss, men vi kan bli så, nu ska jag göra det här, nu, meditation, nu ska jag, det blir ännu mer stress. Utan jag kan ibland säga till folk som kommer till en center, jag är så trött, jag vill bara sova. Men sov, sov bara. Jag vill inte se dig i meditationssalen. Så bara vila, var i naturen, var med dig själv.

Axel Wennhall – 1:17:52
Det är verkligen ens bästa vän när det kommer till närvaro. Ja, det är härligt nu när vi spelar in det här i försommar. Och det går ju såklart att vara i naturen hela året i Sverige, men det är lite lättare när jag…

Okänd – 1:18:08
Eller hur?

Magdalena Mecweld – 1:18:11
Jag hade en thailändsk vän, min första, jag glömde nämna, men en av de första inspirationerna för meditation och det var år 2000 och han hade varit munk och vi var på en strand, just den stranden där jag började yoga. Då var det liksom dis hela tiden, du vet på somrarna i Thailand är det monsoon och så var det dis och så ända var det helt klart och då sa jag, This day is so beautiful, extra beautiful. Han bara, every day extra beautiful. Jag bara, no, but this is special beautiful. No, every day extra beautiful. Och liksom jag kommer ihåg det där att han försökte få mig att fatta, då varje dag är extra beautiful. Men ja, vi är bara människor och det är viktigt att komma ihåg det och give yourself a break, liksom bara slappna av och ska vi gå ut här? Eller hur? I den här vackra vårvärmen och andas in alla träd och växter.

Axel Wennhall – 1:19:10
Men innan vi släpper iväg dig ut så tänkte jag kolla med dig om du skulle kunna tänka dig guiden meditation för oss och lyssnarna.

Magdalena Mecweld – 1:19:21
Jag tänkte att man kan om man vill lägga sig i en yin yoga position under meditationen. Man kan också sitta om man vill, så antingen lägga sig med benen mot väggen eller en annan valfri yin yoga position och så ska jag guida. Så bara känn att du är närvarande här och nu i denna stund. Observera hur andetaget är. Är det djupt eller är det ytligt? Kanske att du blir varse att om det är ytligt, att du vill förlänga det, vilket är helt okej. Och känna axlarna. Hur känns axlarna? Kanske kan du… undersöka om de kan slappna av lite till. Hur känns fötterna? Hur känns andetaget i kroppen? Se om det är någonting som hörs, om det är ett hörande som pågår, att du hör ljud. Och när du gör det så kanske du kan bli medveten om att uppmärksamheten går dit. Så du riktar alltså din uppmärksamhet mot ljud. Och nu när jag säger att känn magen och andningen kanske där, säg uppmärksamheten på buken eller bröstet, magen. Du kanske känner en rörelse där. Och hur du nu sitter eller ligger eller är i en yogaposition, kan du vara medveten om… kroppens position, alltså hela kroppens position. Hur fötterna är just nu. Utan att röra dem eller försöka förändra, utan bara hur de är just nu. Och samma sak med händerna och fingrarna. Du kanske kan känna fingrarnas temperatur. Så nu har du flyttat uppmärksamheten, om du har lyssnat på mig, mot fingrarna nyss precis. Och före det var det kanske fötterna och buken och alla de delarna jag ledde dig igenom. Kan du vara medveten om att du gör detta, att du flyttar uppmärksamheten. Så att nu om jag säger pannan, så är uppmärksamheten i pannan och någonting vet om det. Så du vet om att du vet om. Du vet om att du riktar uppmärksamheten. Så uppmärksamheten är en sak, den är riktad. Det finns en intention, till exempel känna magen. Men medvetenheten, satte i mindfulness, vet detta. Så den finns i bakgrunden som registrerar. Kan du nu rikta uppmärksamheten mot den, mot själva vetandet? Och bara vila där. Vila i vetandet. Awareness. Medvetenhet. Jag är vaken och jag vet att jag är vaken. Och så kanske du tappar bort. Kanske uppmärksamheten åter glider in i tankar eller ljud eller förnimmelser. Och det är okej, du följer uppmärksamheten. Men sen ibland bara vilar i själva medvetenheten. I själva varandet. Vi kommer avsluta snart, men du kan fortsätta att vara medveten om medvetenheten, om varandet under resten av dagen. Och då och då påminna dig om den. Ja, just det, vet jag om. Vet jag om att jag vet? Ja, jag är vaken. Ja, just det, nu är jag vaken. Och på så sätt så ökar de stunderna av vakenhet. Och mindfulness blir en del av livet. Så sakta börja röra på kroppen. Kanske ta ett djupare andetag och kanske sträcka lite på axlarna och armarna. Om du ligger i en position så kom ur den. Jag vill också lägga till att det är väldigt härligt att göra det här med öppna ögon. Så sitta på ett café, vilket jag gjorde innan jag träffade er. Jag satt på ett café och bara mediterade med öppna ögon. Så tittade jag också var blicken gick. Så seende meditation. Var går min blick? Och där kan man ju styra, nej men det är inte bra för mig att titta på den där löpsedeln. Just det. Så att medvetandet är hela tiden bakom uppmärksamheten.

Axel Wennhall – 1:27:52
På tal om damma everywhere.

Magdalena Mecweld – 1:27:55
På tal om damma everywhere.

Axel Wennhall – 1:27:56
Of course with open eyes. Tusen tack för den här fina meditationen. Det var så kul att träffa dig. Det var första gången. Men definitivt inte den sista. Hoppas det.

Okänd – 1:28:10
Jag med.

Magdalena Mecweld – 1:28:11
Tack snälla.

Axel Wennhall – 1:28:16
Tack för att du har lyssnat på det här avsnittet av Meditera mera från Mindfully med Magdalena Mecweld. Vi hoppas att du har blivit inspirerad av vårt samtal, av hennes meditation. Om du vill komma i kontakt med Magdalena så hittar du hennes kontaktuppgifter på vår hemsida mindfully.nu. Och är det något vi tagit med oss från vårt samtal med Magdalena är det att undersöka skillnaden mellan aj och oj. Både när vi gör yin yoga, när vi mediterar och såklart i livet i stort. Vi hörs snart igen.

Okänd – 1:28:49
Ta hand om dig.