Det här är en transkribering av vårt podd-avsnitt med Erik Granqvist om meditation och idrott.

Axel Wennhall
Hallå och varmt välkomna till Meditera Mera! Med mig Axel Wennhall som ställer frågorna och Gustav Nord som producent. Vi är nu på Clarion Hotell på Södermalm i Stockholm för att träffa Erik Granqvist och prata om meditation och sport. Erik Granqvist bor i Ängelholm och är idag kanske mest känd som folkkär expert från Viasats ishockeysändningar. Erik har en karriär som hockeymålvakt bakom sig där han bland annat tog SM-guld med Luleå hockey 1996. Men redan vid 27 års ålder lade Erik av med ishockeyn och åkte då bland annat till Indien för att meditera i tre månader. När Erik kom tillbaka så började han återigen att arbeta med sin största hobby, ishockey. Och som målvaktstränare har Erik varit med och coachat några av Sveriges bästa målvakter. Han har vunnit två SM-guld med Färjestad och han var med och tog VM-brons med Tre Kronor 2010. Och meditation och idrott är precis det vi ska prata med Erik om idag. Hur kan meditation hjälpa oss att bli bättre på idrott? Vad lärde sig Erik under sina tre månader i Indien? Och vilka tips har Erik till alla oss som vill meditera mera? Är det inte otroligt? Duktigt. Hej Erik! Kul att vara här och hälsa på dig.

Erik Granqvist
Varmt välkomna. Underbart att ni är här. Jag har längtat sedan Niklas, surfaren, superfotografen, gemensam vän till oss berättade om er. Jag lyssnade på den här Meditera mera-podcasten som jag numera älskar. Jag lyssnade på Paul Hurcomb häromdagen. Det var ljuvligt. Strosade ett söder i höstskrud och hans ljuva stämma och era. Jag gillade samtalet och jag är upphetsad för det. Det är första gången för mig att prata om den här typen av andlighet, meditation, inquiries. Så det ska bli underbart.

Axel Wennhall
Det tycker vi också. Och jag tänker också att vi ska närma oss idrott idag. Meditation och idrott och se vad det finns för beröringspunkter och kanske hur man kan använda meditationen. När man idrottar. Men innan vi ger oss in i vårt samtal så tänkte jag att vi skulle göra en landningsmeditation. Och den här landningsmeditationen, precis som vanligt, kan du göra vart du än är. Om du är på språng, om du sitter på bussen, till och med om du kör bil. Vi sitter här på Eriks hotellrum i en soffa. Erik sitter i en fåtölj. Så jag har möjligheten att sluta mina ögon och kommer passa på att göra det. Men det behöver du inte göra. Se om du kan vända din uppmärksamhet till ditt andetag. Du behöver alltså inte göra någonting. Utan bara se vart du kan uppleva ditt andetag som mest. Kanske kan du känna hela kroppen andas. Kanske känner du nere i buken. Över bröstkorgen eller vid näsborrarna. Det finns inga rätt eller fel. Och när du är i kontakt med ditt andetag. Så är du också här. Du har också kontakt med det här ögonblicket. Och så kanske du märker att din uppmärksamhet försvann. Till någonting som ska ske senare idag. Eller till någonting som kanske redan har skett. När du blir medveten om det här. Så är du närvarande igen. Så bara vänd tillbaka uppmärksamheten till ditt andetag. Se om du kan släppa alla förväntningar på hur ditt andetag borde vara. Djupt.

Erik Granqvist
Eller kort.

Axel Wennhall
Och när som helst. Under det här samtalet. Eller när som helst under din dag. Så kan du bara föra tillbaka din uppmärksamhet till ditt andetag. För att förankra dig i nuet. I det enda ögonblicket vi kan uppleva någonting. Så det var en kort landningsmeditation.

Erik Granqvist
Ljuvligt, tack. Vem är medveten om andetaget som kommer och går? Den kärnan består. Hela den där minuten är ju ett mirakel. För mig är det den inre guldmedaljen. Du sa att du ville hälla dig till idrott. Jag kommer ju från ishockeyn. Jag blev kär i hockey när jag var åtta år. Jag såg Pelle Lindberg. Alla ni som gillar hockey. Det var en Tre Kronor-målvakt och en NHL-målvakt i Philadelphia Flyers som var väldigt karismatisk och spektakulär. Så jag låg på natten. Det var OS i Lake Placid 1980. Jag fick vara uppe för pappa. Det var ingen skola dagen efter. Så matchen började vid ett, två på natten. Han somnade mitt i första perioden. Jag satt vaken som ett ljus och såg den här reaktionssnabbe, magnetiske målvakten rädda puckar där för Sverige. Och efter det ville jag testa att vara målvakt. Och sedan dess har det varit en livslång kärleksaffär med ishockey som redskap för att till slut hitta hem till mig själv. Och i början var det ju en jakt på prestation, att bli bäst, att vinna. Så hela mitt liv blev jag upptaget av det. Ända fram, jag var i Boden först i ungdomsåren och sedan över till Luleå hockey blev jag värvad. Och vann SM-guld där 1996. Men det som var intressant efter det guldet vi vann, som då hade varit mål, det var första gången ett lag uppe i Norrbotten vann SM-guld i ishockey. Hur tomt det blev efteråt. Och vi trodde att det yttre målet, bara vi uppnår det, då kommer vi bli lyckliga. Och då blev det ju enorm besvikelse på ett sätt. Det är ju underbart att uppnå målet och det är fester och det är tjo och tjim. Men sen blir det väldigt tomt. Nej, det var inte det här heller. Så jag har varit med hela energipaketet jag har ute på jakt överallt. Framförallt i prestation, försöka vara bäst i skolan, bäst i sport och så vidare. Men upptäckte där någonstans i sena tonåren, men även då framförallt runt guldet där 1996 med Luleå, då var jag 24 år gammal. Att det måste finnas något mer än det här.

Axel Wennhall
Och vad hände då?

Erik Granqvist
Det som hände då var att redan i tonåren så började jag läsa en massa böcker. Wayne Dyer och jag vet inte om ni har läst Älskar dig själv och Sikta mot stjärnorna och Ditt högre jag. Det är kanske referenser som inte alla lyssnare känner till. Wayne Dyer skrev väldigt inspirerande böcker, tyckte jag. Jag började läsa självhjälpslitteratur, jag började testa att göra olika yogaandningar och så för att försöka påverka tillståndet i kroppen. En intressant aspekt var att jag var ju hockeymålvakt, men hade väldigt dålig syn. Men uppväxt på en tid där det inte var coolt att ha glasögon. Så jag lärde väl nedersta raden på när man gick in och gjorde synundersökningar i skolan. KLM, W, X, Y, Z. Så när jag gick in där, då bara rabblade jag nedersta raden och gick ut. Så slapp jag ha glasögon som inte var coolt då. Men problemet är ju att ju äldre jag blev, framförallt i sena tonåren, jag studerade på högskolan då ekonomi och marknadsföring, till slut kunde jag inte läsa vad som stod i böckerna. Och dessutom började jag få problem på isen och stoppa puckar. Vilket jag idag är tacksam för. Du kan tänka dig den psykiska och fysiska smärta jag fick utstå av att försöka spela i elitserien. Med så pass dålig syn som när pucken var ute i mittzon eller bortanför toppcirkel, alltså 15 meter bort. Då såg jag knappt pucken. Så jag fick ju så mycket skott i huvudet, skott där jag fick smällar. Jag fick blåmärken rent fysiskt men jag fick också uppleva psykisk smärta. Den prestationsångesten att veta att det känns som ett lotteri om det kommer gå bra eller inte. Men det som hjälpte mig med det var dels att jag måste hitta ett sätt att hantera det. Att hantera mitt tillstånd. Och det var då jag blev enormt nyfiken på allt ifrån yoga till meditation till olika andningsformer. Och till slut terapi. Så jag och Robert Nordberg, en spelare, en forward i Luleå Hockey då, en av mina absolut bästa vänner fortfarande. Vi åker på retreats ihop och vi pratar flera gånger i veckan om det här vi kommer prata om nu som ni pratar om i Meditera Mera. Vi börjar göra terapi tillsammans. Så vi gjorde primalterapi. Därför jag gillar Herkomb-avsnittet som jag refererar till. Att omfamna det inre barnet.

Axel Wennhall
Hur gammal var du då när du började med det här?

Erik Granqvist
Då var jag efter guldet där. När den här tomheten kom. Det är någonstans när jag är 24-25 år. Där jag också upptäckte att de här tusen självhjälpsböckerna, de har inspirerat mig och gett mig en del intellektuell kunskap. Men jag måste börja applicera det här. Det måste bli en insikt till mig. Det hjälper inte mig att Wayne Dyer har upptäckt det här. Det kan inspirera mig. Han pekar mot någonting. Men jag behöver våga upptäcka det själv. Och då vara uppfostrad i en machomiljö som hockeyn var då. Det förändras nu tack och lov. Det blir mycket mer tillåtande i hockeyn att prata om att man till exempel har prestationsångest och att man kanske är deprimerad eller att man mår dåligt. Eller att man bara är ledsen och behöver en kram. Det är en helt annan, tack och lov, den här nya generationen som kommer. De är uppfostrade på ett annat sätt än vad jag och till exempel Robert Nordberg var. Som hade haft papper som älskade oss och gjorde sitt bästa. Men den generationen hade inte fått höra att jag älskar dig som du är, kramar, jag är stolt över dig. Utan på något sätt så var det en outtalad känsla i mig då, om jag bara tar det för mig själv, att jag måste prestera för att vara värd att bli älskad. Och hela det, då när jag började göra terapi och började närma mig det här inre barnet, om vi tar det som en modell för vad i mig var det som behövde bli sett. Och då var det ju framför allt det att du är värd att bli älskad bara som du är. Och att omfamna det, vi brukar säga att vi grät varsin 30-liters hink eller 20-liters hink. Det kom så mycket tårar. Och då hade vi en prägling från uppväxten att bita ihop, och det är ju hockey också. Bit ihop och bara kör. Vilket är jättebra på ett sätt. Det är ju ett driv som är otroligt bra att man bara, oavsett vad som händer, bara fortsätter kör. Men den andra sidan av sårbarhet då, att vara sann med det som händer i en, det blir ju inte bra. Så terapin lärde mig att bli vän med mina känslor igen, var det nu är. Både att man får vara rädd, ledsen, glad, dansa till exempel. Jag hade aldrig dansat nykter. Det var mycket frigörande dans där i terapin. Så man skulle stå och blunda och börja röra på kroppen. Och den skammen som då sköljde över mig i början, nu är det bland det bästa jag vet att bara slå på skön musik och dansa hemma. Gärna naken då, för att man känner sig totalt fri. Man får dra ner gardinerna och så hemma i huset i Ängelholm. Men just den här friheten, alla barn föds ju fria på det sättet. Skammen är ju inte en del av varandet i början, utan det kommer ju från vuxenvärlden och sen implementerar man den. Och sen får man skam nästan för alla känslor man känner. Och även att vara i rörelse och andas och ta för sig av livet. De flesta av oss. Så var det för mig. Och terapin hjälpte otroligt mycket. Men till slut blev även terapin någon sorts fängelse för mig. För den här modellen av inre barnet är ju underbar. Men blir man identifierad med det, så blir det ju återigen något som gör att man missar nuet. Miraklet i nuet.

Axel Wennhall
När du säger att du blir identifierad med det inre barnet, vad menar du då?

Erik Granqvist
Jag menar att modellen, till exempel, ett konkret exempel. Rädd för att inte vara nog bra oavsett vad jag ska prestera. En känsla vi alla känner igen. Var kommer den ifrån? Hur kan det komma sig att jag, 25 år gammal, är som jag var då, om jag pratar tillbaka till det, så rädd för det? Då blickar jag tillbaka med modellen av det inre barnet. Man ser det som, det är egentligen bara ett koncept, en modell. Men det hjälper ofta när man ska komma i kontakt med sig själv och börja hela gamla trauman. Att upptäcka att, okej, det bor ett litet barn i mig som en symbol. Men minnet av att inte känna sig lika älskad när man har förlorat en match eller kommit hem med ett prov där man inte hade alla rätt. Reaktionen från pappa var lite annorlunda jämfört med om vi hade vunnit och det hade haft alla rätt på provet. Oj, vad glad han var då.

Axel Wennhall
Tjo, skäll er över.

Erik Granqvist
Han sa inte att han älskade mig eller var stolt över dig. Men det var ändå en känsla av att, japp, jag fixar den här dagen också. Nu är det bara ut på jakt imorgon igen och försöka klara det. Men när jag började göra terapi med det och försöka hela och se att, dels, vad hade det här barnet behövt? Ja, det hade behövt. Oavsett hur det går så älskar jag dig som du är. Och jag är stolt över dig som du är. Men ut och ge järnet med hull och hår och testa. Ge järnet för att försöka vinna och ha roligt ute på isen. Det hade jag behövt. Så det började jag försöka ge mig själv i terapin. Och lite som jag ger vår son nu. Han är tio år. Underbart att ha ett barn utifrån den aspekten. Att jag hela tiden, oavsett vilken ålder Jonathan, som vår son heter, är i, så får jag spegla mig själv. På tal om det inre barnet. Så när han ska spela en hockey. Han är hockeyforward och gillar hockey och är passionerad. Tycker det är jättekul. Då har jag chansen varje dag att visa att jag älskar honom oavsett hur det går och samtidigt uppmuntra. Vad kul. Ut och var nyfiken. Släpp lös. Spela utifrån dig bara. Som bara du kan göra. Och försök igen. Ramlar du, det blir fel. Det gör inget. Bara lär dig av det och sen försök igen. Problemet för mig med terapin var att jag blev identifierad med det här inre barnet som symbol. Så då gick jag runt och kände mig som sju, åtta år gammal när jag gick ute i verkligheten. Vilket gör att det är som att man känner sig totalt hudlös. Det är inget fel att känna sig hudlös på det sättet. Men problemet är att om jag fokuserar och tänker på modellen som ett inre barn. Då missar jag lite nu. Grejen för mig blev. Nu lindade jag in det här och virrade lite. Och det är precis den upplevelsen som blev för mig när jag blev identifierad med det inre barnet. Jag visste varken ut eller in. Jag hade kontakt med mitt känsloliv igen. Men jag hittade ingen riktig förankring i nuet och en styrsel vart jag ville. Och då ringer en av mina favoritterapeuter som jag hade haft i primalterapin. Lars-Erik Eriksson hette han. Han ringer mig och säger. Jag har lurat dig. Jag har gett dig en massa idéer som inte är sanna. Du förstår vilket uppvaknande. För mig är det. Va? Vadå lurat? Jag såg det inte själv. Jag var själv identifierad i terapeutrollen att modellen med det inre barnet skulle ta en hela vägen till frihet. Men det gör inte det. Jag har varit i Indien nu och gjort inquiry med en meditationslärare som heter Madhukar som går den här Advaita-linjen. Ramana, Papaji. Till exempel Madhukar som hjälpte Lars-Erik och hjälpte mig. Paul Hurcomb som ni pratade med häromdagen. Han kommer till Stockholm om några månader. Kom och lyssna på honom så kommer du förstå vad jag pratar om. Det är en dag jag aldrig glömmer. Det var ute på Söder på Mosebacke tror jag det heter. Vacker utsikt över vattnet där. Gröna Lund på andra sidan. Jag kommer ihåg karusellerna åkte upp och ner. När jag gick dit så var jag, jag kände mig livrädd. Det här kommer nog, det här kändes speciellt.

Axel Wennhall
Varför var du livrädd tror du?

Erik Granqvist
Jag tror jag var rädd att förlora mig själv. Jag var rädd att förlora identifikationen med mig själv vet jag nu i efterhand. Med allt som jag trodde att jag var. Så jag minns när jag satte mig där. Det var lite, Lars-Erik gjorde en snabb ungefär som du gjorde nu. Att tona in i rummet, känn hur kroppen känns. Sen kom Madokar in och satte sig så var det en tystnad lite först. Och sen så, så att, direkt om jag tittade in i hans ögon så var det som en elektrisk stöt i mig. För det här var något, jag kände bara, det är exakt det här jag längtar efter hela mitt liv. Hela sökandet, alla tusen självhjälpsböcker, alla hinkar av gråt i terapin, alla tjejer som man har jagat som hoppades att hon ska göra mig lycklig eller det ska göra mig fri eller att hålla nollan en gång till i en hockeymatch, det ska göra mig lycklig. Jakten efter den yttre, mera pengar, allt det där. På något sätt var det som att allt det bara, boom, försvann på en tiondel.

Axel Wennhall
Vad var det du upplevde?

Erik Granqvist
Jag upplevde bara total närvaro, bara boom. Och samtidigt som det var den närvaron så sköljdes jag över av alla möjliga känslor. Allt från glädjetårar till att bara, vi kan prata om bliss body. Vad hände med kroppen? Jag kände att hela kroppen blev elektrisk. Men vi satt där och tänkte, vad är det som händer? För på något sätt så kom intellektet in och bara, vad är det som händer här? Det var en omvälvande upplevelse på det sättet. Då ställde man en fråga till mig, why are you here? How Can I serve you? Jag minns när jag fick micken, jag kunde knappt prata utan jag var, I feel the fear now. Jag tolkade det som att det var rädsla. Och då sa han, I don’t worry about the fear, it comes and goes. Och jag bara, va? Kommer den och går? Det var ju liksom första, i terapin var det mer, stanna i rädslan, var i rädslan, var kommer den här rädslan ifrån? Börja grotta ner sig och undersöka var rädslan kommer ifrån. Är det här från din farmor eller mamma eller? Det fyllde ett syfte då, men just nu i det här nuet, det fyller inget syfte. Det kommer och går. När han sa det, det var på något sätt ett litet uppvaknande, det kommer och går. Jag är inte rädslan, jag är någonting som ser rädslan som kommer och går. Och då minns jag, det minns jag också som igår, att jag vet inte vad det är, men det är en längtan efter något. Då började han prata och sa att, this longing will guide you home. Och så blev det till slut. För från den stunden, och det var därför jag blev så glad att höra att du hade varit på Hurcombs retreat och gjort inquiry, who am I? Vem är jag egentligen? Och nu är frågan, tillbaka till tanken när jag satt där i Indien på Tiruvannamalaj. Jag var på retreat där, Madhukar hade en retreat.

Axel Wennhall
Du är någorlunda ung hockeymålvakt fortfarande, du har vunnit SM-guld och känner att det måste finnas någonting mer än det här. Så du slutar med hockeyn, börjar utforska allting med olika terapier och sen reser du till Indien i tre månader. Vad händer i Indien och vad lär du dig där?

Erik Granqvist
Första veckan, det är nästan chock alltså första veckan för att Bombay där vi landade, ni som har varit i Indien vet ju hur det är, det är kaos, man använder inte blinkers på bilarna, de här färdmedlen. Varje gång man åker taxi så tror man att det är det sista jag gör i mitt liv. Det var landningen, det var första dagarna där i Bombay. Men sen åkte vi upp till, lite norr om Bombay, inåt landet till ett jättevackert retreatställe där. Där vi började med tysta dagar, så det var i tystnad. Det är återigen det här intellektet som kommer, jäklar, det känns som att jag ska sprängas, som att jag inte får säga någonting. Men när man sitter i satsang som det heter, satsang, möte i sanning, i mitt fall tillsammans med Madokar, jag räcker upp handen, så när man sitter i satsang på morgonen, en och en halv timme, på kvällen, en och en halv timme kanske, då kan man ställa frågor. Och då blir det en fråga, jag känner att, kan du inte ge mig någonting jag ska göra? Kan du ge mig någon andningsövning eller någonting? Nej, du har gjort nog. Bara stanna här. Bara vara här. Och då sköljer det återigen över. Ja, jag vill igen göra någonting. Bara en liten prestation för att slippa. Slippa bara vara här. Och för mig blev det ju, då blev det igen bliss att, gud vad skönt, jag behöver inte göra någonting. Jag har kämpat hela mitt liv. Jag har varit som en ekorre i ett jul som har gjort allt. Jag pratade om prestationsångest och prestera i hockey och skola och med det motsatta könet i mitt fall då som attraherar kvinnor att försöka prestera där på alla möjliga sätt, sexuellt och så. Men även när jag började med yoga, att göra perfekta asanas, att göra perfekt och bli en bra yogi och allting.

Axel Wennhall
Så den instruktionen gav dig en väldigt viktig insikt i hur din personlighet har fungerat i att alltid, i identifikation med prestation och allting. För att där och då låter det som att du kunde slappna av in i nuet.

Erik Granqvist
Det kändes som att, ahh, falla bakåt i bomull. Och det är varmt för hela den här strävan, jakten, på något sätt, bom. Det blir en otroligt djup insikt av, jag behöver inte göra någonting. Men den insikten hade inte blivit på det djupet om jag inte hade vågat att göra allting till extrem hundra procent. Om jag inte vågat med hull och hår, varenda cell i kroppen, med all kraft gå in i även det här att hitta mig själv. Men den jakten som blev en ny prestation blev hindret. Och det är därför den här enkla instruktionen, när jag utifrån panik och rastlöshet säger ge mig bara någonting, jag kan göra. Behöver inte göra någonting. När det blir sett, är det någonting som jag skulle vilja att alla människor på hela jordklotet bara fick uppleva i en sekund. Så är det det. En liten, nej säg vad du säger. Du är underbar, du är ungefär som att prata med Robert Norberg. Jag har någon utläggning och sen så ramar du in det vackert. Så vad skulle du säga?

Axel Wennhall
En sak som slår mig när du berättar om den här upplevelsen är att den ibland kan också vara väldigt enkel. Och det är en känsla av avsaknad av ett bättre uttryck och begrepp att komma hem. Och bliss i kroppen kan definitivt vara förknippat med det här tillståndet. Men det kan också bara vara en känsla av att det känns så lätt. Motståndet försvinner. Och på ett sätt så tror jag att vi upplever det här tillståndet i vår vardag. Men vi förbiser det ganska ofta också. På ett sätt är det en väldigt stark upplevelse och framförallt om man har varit identifierat mycket med sin prestation och sitt görande. Så att komma då tillbaka, wow. Men det behöver inte alltid vara i min erfarenhet den här magiska upplevelsen. Det handlar inte om det precis som du säger. Det kan också vara väldigt enkelt.

Erik Granqvist
Enormt enkelt. Vackert beskrivet. För skulle jag säga så är det som en klangbotten, en bas av frid. Och nu har vi gått tillbaka och pratat om mina upplevelser från 20 år tillbaka i tiden. Men det är ju hela tiden tillbaka till nuet. Vem är jag som uppskattar att ni är här? Vem är jag som ser dig sitta? Jag är nyfiken på nästa gång du ska beskriva någonting som jag tycker är vackert. Hur du kan beskriva det. Så i varje nytt nu så har du chansen att bam, vakna upp. Bara upptäcka. Ah, friheten är här. Allt som jag har längtat efter är ju redan här. Och då upptäckte jag, jag hade ju inte behövt vara i Indien för att upptäcka det. Jag hade ju kunnat suttit hemma i Sverige.

Axel Wennhall
Och just det här är väl också en av nyckelinsikterna som vi kan få. Att närvaro, det finns ju massa yttre faktorer som hjälper oss att vara närvarande. Jag och Gustav, och i synnerhet Gustav, är ju en äventyrsjunkie som är ute och vandrar mycket. Och när vi gör våra resor så använder vi till exempel naturen som bara, man kommer direkt in i närvaro. Eller man använder vandring. Eller för vissa kan det vara musik eller hockey. Eller vad det än är. Vi har olika vägar in i närvaron. Men närvaro är ju ett sinnestillstånd. Det måste vara ett sinnestillstånd. Så det måste alltid finnas inom oss själva. Det är bara vägen in i oss själva som vi kan använda. Och precis det du har upptäckt i Indien är ju att det inte är beroende av de yttre faktorerna. Nej! Det kan det aldrig vara.

Erik Granqvist
Exakt! Och det är därför många som älskar sport, det i sig självt som det utformar skapar närvaro. Så kollar du på en världens bästa hockeyliga som vi följer i NHL. När det är en fullsatt arena, 18 000 20 000. Alla i stort sett sitter och är fokuserade på samma sak. Det som händer där runt pucken. Alla spelare har närvaro mot det. Och det jag tycker är fascinerande med idrott är ju att du blir identifierad med någonting och börjar hålla fast vid det. Till exempel att vi måste vinna den här matchen. Det skapas ju enorm prestationsångest. Och vissa har lärt sig hantera det. Det blir vanligare och vanligare att man tar mental coaching i idrott nu. Och här har ju Phil Jackson varit en stor inspiratör. Ni som gillar basket känner till honom från Chicago Bulls när han jobbade med Michael Jordan och de vann ju flera NBA-titlar där. Även i Lakers. Och han älskar ju meditation själv och mindfulness. Och hade ju tillsammans med. Jag har läst hans böcker, det kan ni. Lästips. Phil Jacksons böcker, han har skrivit flera. Gjorde ju korta meditationer med spelarna inför träningar och matcher. Och pratar om sådana saker som vi pratar om nu. Och även till exempel Novak Djokovic mediterar regelbundet. Rory McIlroy. Och en otroligt nära vän till mig, Robert Karlsson, en av Sveriges bästa golfare genom tiderna, har vunnit massor av titlar. Bland annat varit med och vunnit Ryder Cup. Nu är han assisterande coach i Ryder Cup-laget. De vann senast och då var han coach. Så att just idrotten som egentligen ett verktyg att hitta hem. Och lyssnar man på idrottare, när är du som bäst? Ja, det är ni igen. Jag tänker inte. Jag låter det bara hända.

Axel Wennhall
Jag ska plocka upp ett par grejer där. Dels är du inne på det här att vi måste vinna. Den tanken, det prestationskravet är ju någonting jag har idrottat i hela mitt liv. Och jag menar den drivkraften är ju så enormt stark i all idrott. Att hela tiden, vi måste vinna, vi måste vinna. Och någonstans så går ju sporten ut på att vinna. Och därför kanske det låter som en paradox att fokuseringen på att man måste vinna kan stjälpa det faktum att du vinner.

Erik Granqvist
Exakt. För du, på tal om tankar och känslor, du börjar fokusera på ett resultat som är framåt i tiden. Och alla de här elitidrottarna jag jobbar med och även när jag är med och bara stöttar småkillarna och tjejerna som gillar att testa att spela hockey när de är unga. De vill vinna. Det är underförstått. Men för det första om man jobbar med elitidrott, hur ökar man chansen att vinna? Jo, det är att försöka hitta så mycket närvaro som möjligt i nästa lilla prestation. Och där är ju golf, det är därför Robert Karlsson har haft sån. Vi gjorde terapi tillsammans delvis för 20 år sedan och han var ju också inne i ett väldigt starkt sökande under många år och testade massor med saker. Men i golf är det ju så mer än någon annan sport för det är ju så mycket finmotorik. Så du kan ju spela, alla ni som spelar golf, man spelar drömgolf i 16 hål och upptäcker. Fortsätter jag så här nu i två år till, då kommer jag sänka mig jättemycket. Eller om det är på elitnivå, då kommer jag ju vinna den här tävlingen och vad ska jag säga i tacktalet? Är du med? Bam! Tankarna är någonstans långt där framme och nu missar man nästa slag. För närvarande är inte längre där. Man identifierar med tankar på vad som ska hända i framtiden. Och det är därför det är så extremt intressant att dels coacha atleter men också betrakta sport och se vad som händer med individer eller hela lag som blir totalt närvarande och bara är i nästa lilla prestation, nästa lilla genomförande. Och det som också är väldigt kraftfullt som jag själv har använt med mina målvakter, jag har coachat mycket och jag vet till exempel Henrik Lundqvist använder det. Jag tror Phil Jackson också använder det mycket där med Chicago Boots. Många atleter använder det i visualisering. Att innan du ska utföra din prestation så ta några djupa andetag och försätt ditt avslappnat tillstånd och sen så fantiserar du, tänker du hur du vill att prestationen ska bli. Att du ser dig utföra golfslag eller målvaktsräddningar som du vill att det ska vara, vill att det ska bli. Hur du vill att upplevelsen ska bli för dig. Och hjärnan ser ingen skillnad på det man faktiskt gör eller det man fantiserar. Och då är det ett väldigt kraftfullt verktyg att använda innan. Men sen när du väl är mitt i prestationen, då är det enormt gynnsamt att ha det här närvarande, clear mind. Du bara responderar till nuet. Niklas Lidström jobbar med oss på Viasat. Peter Foppa Forsberg. Nu nämner jag två av världens bästa hockeyspelare genom tiderna. Och Sveriges två bästa genom tiderna enligt mig. Båda de var ju fenomenala på att bara ut och respondera till det som händer exakt i nuet. De hade ju koll på att i de här situationerna brukar jag göra så här men samtidigt hade de modet och sinnesnärvaron att bara göra det de upplevde var bäst i den situationen just då. Och sen så kan de titta på video efteråt. Lidström berättar bland annat, vilket jag jobbar ofta med, med de målvakter jag har coachat. Både vunnit flera SM-guld tillsammans bland annat i Färjestad. Jag har även coachat i Tre Kronor. Använder den modellen att dels använda andningen under prestationen. Man kan ta 1, 2, 3 tactical breath kallade Navy Seals. Man slappnar av i magen men andas in djupt 4 sekunder ungefär genom näsan. Och så släpper man ut 4-8 sekunder. Så gör man det 2-3 gånger. Påverkar tillståndet i kroppen. Och det är under man är i matchen. Kanske efter en, när det varit en tekning i hockey till exempel. Kan man göra det under en tekning. Och sen bara total närvaro. Läs vad som händer. Men efter prestationen, när man summerar alla de här små prestationerna. Nu är matchen, hockeymatchen slut eller golfrundan slut. Då kan man summera. Ah, jag landade på 72 slag idag. Eller, vi vann med 2-0. Men under prestationens gång så har man inte varit så upptagen med, undra vad slutresultatet ska bli. Tänk om vi förlorar idag. Det här är ju det jag gör. Eller tänk om jag slår i vattnet. Inga tankar på det. Bara tankar på det man vill ska hända. Men efteråt, titta på video. Det här är ett jätteeffektivt coachingverktyg. Som jag använder alltid. Man tar ut de sekvenser hockeymålvakten har varit inblandad i. Och sen får hon eller han titta på dem. Det är egentligen två frågor. Hur upplevde du den situationen? Om de säger, jag upplevde det så här. Och det är så här jag vill spela här. Så det ska jag fortsätta med. Härligt. Gör det. Ibland, och det här Lidström berättade för mig att han gjorde under sin magnifika karriär där i Detroit. Det var att han tittade på sekvenser där han, det där blev nog, vad hände där egentligen? Så då tittade han, då gjorde jag även målvakten när det blev mål bakåt. Eller kanske en situation, det blev inte riktigt som man hade tänkt sig. Hur upplevde jag den där situationen? Vad var det som hände egentligen? Och sen, vad kan du göra annorlunda nästa gång? Och då programmerar man, visualiserar, okej jag skulle kunna vara lite längre in i första läget. Då hade jag hunnit över. Jag ska prata med backen dessutom och säga att vårt samarbete kan utvecklas. Härligt. Se dig själv göra det. Återigen visualisering. Bara snabbt se sig själv. Just i det där läget skulle jag vridit, varit lite längre in, vridit, tryckt över, boom. Inte bara har man vågat, utan att vara associerad med upplevelsen, utan bara tittat liksom, som att det är någon annan som upplever det i stort. Titta på videon. Ja, så här såg det ut. Hur upplever jag det? Är det något jag kan göra annorlunda nästa gång? Ja, så här. Se, hör, känn. Visualisera hur du vill göra nästa gång. Och då när du hamnar i liknande situation nästa gång, då är chansen större att du gör på det sätt som du vill göra. Martin Brodeur, en av världens bästa hockeymålvakter genom tiderna också, han berättade för mig när han gästade vår NHL-studio att efter varje match så tog videocoachen ut alla puck touches, alla gånger han hade rört pucken. Så inför matchen efter, då satte han sig två timmar, tre timmar innan nästa match och tittade på föregående match. Och gjorde precis det jag beskrev nu och sen gick han ut. Och det är också ett sätt att få spelförståelse som atlet. Och det är ju många sporter. Golfare gör det. Jag vet Robert Karlsson ibland. Om man känner att jag har lite tappat spelet, det känns som att jag tvivlar på mitt spel. Gå tillbaka och titta på en tävling för ett år sedan eller tio år sedan när det såg ut som att det kändes bra. Det är sådana knep man kan använda inom sporten. Det här var en liten sportavvikelse. Men det är väldigt intressant som du säger. Närvaro är ju A och O för att njuta och bli framgångsrik i idrott.

Axel Wennhall
Och jag tänker att när det kommer till idrotten, även om man idrottar på en nivå där man kanske inte, idag har väl alla på olika sätt möjlighet att kunna filma oss själva, men där man kanske inte kan ta in en professionell videohjälp eller har egentligen intresse av det. Så precis det du pratar om, att när presterar man som bäst? Ja men det är när man slutar tänka, när man är i närvaro. Men det här är ju också någonting som är, som alla vi som idrottar, och det spelar ingen roll vilken nivå vi är på, det här är lättare sagt än gjort. För tankarna kommer ju in i hela livet.

Erik Granqvist
60 000-80 000 tankar passerar medvetandet varje dag, enligt forskarna.

Axel Wennhall
Och det här med, instruktionen i det här fallet är inte sluta tänka.

Erik Granqvist
Absolut inte.

Axel Wennhall
Och det är en viktig skillnad. Men däremot, det var också intressant att du tog upp Phil Jackson då som var den här legendariska coachen i Chicago Bulls med Michael Jordan och Lakers med Kobe Bryant. Han tog in en mental coach som heter George Mumford.

Erik Granqvist
Mindful Athlete.

Axel Wennhall
Exakt, som har skrivit boken Mindful Athlete, som är en väldigt intressant bok. Och där han beskriver om hur han jobbar med de här lagen för att få dem att komma till närvaro innan matchen. Och det finns egentligen två steg här som jag ser det och jag försöker ibland använda det på mig själv i någon typ av hobbyverksamhet. För det är bara intressant att utforska. För det handlar ju någonstans om någon medvetenhet. Och det första man kan se, det är när man idrottar. Vad har man för inre röst? Är den peppig eller är den kritisk? Så det är liksom en nivå på det hela. Men sen handlar det ju om, det stora steget är ju att handla om att låta den tanken vara och gå in i upplevelsen. Precis som vi har pratat om med allting. Att släppa fokus på tanken och gå in i matchen. Eller vad det är.

Erik Granqvist
Exakt.

Axel Wennhall
Och där är ju kroppen, precis som du sa med andning eller liksom med kroppen. Och det som är intressant och det som jag också vill ta upp lite grann med det är ju att meditation är ju precis en teknik för det. Låta tanken passera, komma tillbaka till närvaro. En känsla kommer, komma tillbaka till närvaro. Så genom att sitta och meditera och öva upp den här mentala färdigheten av att kunna vara närvarande. Så kommer ju du också, om du idrottar, kunna vara mer närvarande inom idrotten. Och är du mer närvarande när du idrottar så kommer du prestera bättre. Hur används du som har varit mental coach eller målvaktscoach inom hockeyvärlden? Ser du att man använder meditation eller liknande mentala tekniker för idrottare och ishockeyspelare?

Erik Granqvist
Du beskriver det fenomenalt. Individuella idrotter har ju det här varit en del länge. För där hänger ju allt på en själv. Och det upptäcker de ganska fort. Hur kan jag optimera min fysiska träning, taktiken, materialet. Men till syvende och sist, det mentala. Och där kan man ju säga att allt ifrån, om vi blickar tillbaka, Lars-Erik Unestål och Willy Railo var ju bäst när det gäller, känner väl många till. Det här kom ju för 20, 30, 40 år sedan. Men det var mest individuella idrotter först. Men senaste åren, tack och lov, så har det blivit att även lagidrotter, som hockey som jag var verksam i, tar in och tar hjälp av mentala coacher. Som både jobbar med individen men även jobbar med gruppen. Och Mindful Athlete är en bok som jag har nedladdat på telefonen som jag lyssnar på då och då otroligt bra. Samma Phil Jackson som också jobbade både med lag och individer. Och som du säger, tankar kommer och går. Den inre dialogen, att göra inquiry på den inre dialogen är ju väldigt intressant för att lära sig om sig själv. Men när du är mitt i prestationen, då är ju det absolut bästa verktyget som jag använder. Och som jag vet att Novak Djokovic, jag lyssnade på en intervju på en podcast med Lewis House. Det kan ni lyssna på School of Greatness, ett poddtips där. Och lyssna på intervjun med Djokovic, då frågar Lewis, vad är det viktigaste du har lärt dig genom idrotten? Då funderar han lite och säger, hur andningen påverkar tillståndet. Andningen är det absolut viktigaste som man har lärt sig. Påminner om Navy Seals Tactical Breath, man andas in. Slappnar av i magen när man andas in. Andas in genom näsan. Fyller magen, fyller bröstet, fyller upp mot huvudet. Jag vet att lungorna sitter där, men det är mer en känsla av 1, 2, 3. Och sen slappnar det av. Och när Navy Seal använder det, som är den mest stressade situationen, det är ju på liv och död där. Och de använder Tactical Breath, de tar 2-3 sådana Tactical Breath innan de går in i combat. Då förstår man att det här är någonting som man kan använda i Battlefield of Athlete. Det är absolut inget krig när man är ute på en hockeyring till exempel. Men däremot så är det en miljö som är väldigt stressande. Det är väldigt mycket yttre saker som kan distrahera. Som också den inre dialogen kan distrahera, som du var inne på. Och då blir det här andningen som ett verktyg. Andningen är alltid i nuet. Alltid, var du än är. Vilken situation, det kan vara stress, det kan vara vad du än hittar på, så är andningen alltid där. Tillgänglig som ett ankare i nuet. Och det är därför det är så effektivt att du kan använda det. Bara genom att ändra sättet att andas så påverkar man tillståndet i kroppen.

Axel Wennhall
En annan sak som också slår mig med den inre dialogen som är användbart både på idrottsplan men i livet är ju att vi alla har ju olika röster och olika inre dialoger som pågår hela tiden. Det är en del av hur hjärnan bearbetar all information och sen liksom som vi uppfattar som olika tankar. Det som är intressant och det man kan börja upptäcka är ju att vi vet aldrig vad vi ska tänka härnäst.

Erik Granqvist
Ingen aning.

Axel Wennhall
Så den inre dialogen kan ju vara väldigt glad, den kan vara väldigt negativ. Vi har nog alla upplevt hur tankarna kan skifta men det finns någonting bortom det. Och det är en insikt att jag eller du kan inte påverka vad jag tänker. Men jag kan påverka hur jag förhåller mig till de här tankarna. Alltså jag kan ändra min relation till det jag tänker. Jag kan se, bara att kunna se de här tankarna och inte identifiera sig återigen tillbaka till din upplevelse på berget i Indien. Och hur det kan appliceras in på när vi idrottar eller i livet i stort. Och där i känner jag har nyckeln för mig varit att, okej, jag behöver inte ta den här negativa tanken på lika stort allvar. Jag behöver inte helt identifiera mig med den. Och jag gör det gång på gång på gång. Det är inte så. Jag faller in i det igen. Men mer och mer, ah okej, den här tanken är inte värdefull just nu. Jag behöver inte den i det här samtalet.

Erik Granqvist
Nej, och sen blir det också humor. Det är två områden i livet där jag får möta och alla människor får möta sig själv mer än något annat. Och det är ju relation till de man älskar mest. Ens partner. Alltså oavsett sexuell läggning eller, i mitt fall så är jag heterosexuell. Jag är attraherad av Yvonne. Vi har varit tillsammans i en relation i 16 år. Det finns ju få ställen där jag får möta mina djupaste rädslor. Mina djupaste tvivel. Som i den relationen. Och det är ju det som är. Jag skrattar lite, du beskriver det fint för det är ju så fascinerande av en djup kärleksrelation. Och det är ju även gentemot sitt barn som man älskar mer än någonting annat. Jag var inne på att man speglar sig själv i olika faser. När barnet är ett år, då får man på något sätt möta sig själv när man var ett år. Och nu i vårt fall när han är tio år, då får jag möta mig själv när jag var tio år. När han går igenom jobbiga saker för honom i hans lilla värld som ju är jättestora. Då kan jag ju med vuxna jaget se att det här kommer ju definitivt passera. Det var lite jobbigt där med något som hände på skolgården eller någonting. Då får man prata om det. Man kan se enkelt med vuxen jag att det här kommer passera. Men för honom är det inte enkelt att se. Då blir man ju lite på något sätt en spegel som min meditationslärare var för mig att spegla någonting som är bortom det här som man upplever just nu som kommer och går. Det tycker jag är vackert. Ibland brukar jag fundera, varför la jag en halv miljon min pensionspengar på terapi? Varje gång jag kan krama Jonathan och säga, jag älskar dig. Jag är så stolt över dig. Att du är så omtänksam och att du vågar gå ut och spela hockey med hull och hår. Jag älskar dig oavsett hur det går. Jag älskar dig både för det du gör och för det du är. Att säga det och känna det och känna hur han, jag vet pappa, jag älskar dig också. Det är ju värt allt. Det är värt all terapi, slå i kuddar, allt man har gjort för att till slut komma hem till sig själv. Och nu kunna ha en relation till ett barn där det är bara ett kärleksflow. Och sen så händer något, testa gränser, man får sätta sig, vad händer här? Och också våga, det är ingen fara. Och liksom, ibland blir man förbannad och säger, nu har han ofta kompisar hemma, han är enda barnet. Kul när kompisar kommer hem och spelar landhockey och så. Ibland så, ja, då, jag enklar det. Jag kallar det för Bultens fritids. Då kommer de efter skolan vid två och sen så, hej, tack, hjälp, förlåt. När man kommer säger man hej, hälsar, hur är läget idag? När man får någonting, om jag fixar mat till dem eller fikar något, säger man tack efteråt. Behöver man hjälp med någonting, ja, då ber man om hjälp. Det är inga problem. Det var en stor grej jag lärde mig i terapin också. Man kan ju be om hjälp. Jag har ju ganska dåligt lokalsinne. Så jag har ju gått och irrat runt om i städer, runt om i världen. Det kunde ta flera timmar innan jag hittade rätt. Men nu har jag kommit på, det är bara att säga, hej, kan du hjälpa mig?

Axel Wennhall
Och då hade du dålig sikt också?

Erik Granqvist
Jag har dålig sikt också. Så det är ett mirakel att jag lever överhuvudtaget. Så otroligt dåligt lokalsinne har jag fortfarande. Och du var inne på det i början på den här podden att meditation eller inquiry inte blir en flykt ifrån vad man upplever i nuet. Utan för mig är det tvärtom. Det är oändligt utrymme att våga utforska att ha en intim relation med en partner. Att våga möta sitt barn oavsett var det befinner sig, vilken fas i utvecklingen. Utan att döma, utan att bara se, nu händer det här. Och ibland som jag sa, killarna ibland, de bryter överenskommelser vi har. De struntar i att duka undan och bara sticker iväg hemifrån utan att säga till. Ja men då när de kommer tillbaka, killar, det här är inte acceptabelt. Vad händer? För det första, jag blir jätterädd. Jag vet inte vad som har hänt med er nu, ni sa ju inte till. Och i det läget, att lära dem att äga vad som har hänt. Alltså ta ansvar. Ja, okej, vad hände killar? Ja, vi spelade här och sen så kom det en kompis och. Ja, så ni blev entusiastiska och glada och stack iväg och gjorde roliga saker utan att. Jag förstår det. Jag känner igen mig från när jag var liten. Men vad har ni lärt av det här till nästa gång? För det är inte acceptabelt. Det kan hända farliga saker, ni är bara tio år gamla. Om ni sticker in till stan utan att säga någonting. Ja, okej. Ja, förlåt. Nästa gång när vi blir så entusiastiska. Vi får säga till. Alltid säga till. Det är bara ett litet exempel. Och det är okej. Så jag menar som vuxen att det är också en missuppfattning med det här, hela det här om man säger new age med att man mediterar, gör yoga och inquiry och så. Att man får massa idéer att man alltid ska vara liksom skenhelig och. Nu är inte jag arg längre för att jag mediterar. Jag kan säga så här. Sen jag upptäckte varandet, när jag väl blir arg om någon, till exempel mot mobbning. Ser jag någon mobbning, direkt bara. Vad håller du på med? Lägg av med det där. Inte acceptabelt. Är du med? Och du poff, som ett lejon. Det kan ju vara obehagligt för folk. Och många då som är det. Men sådär ska väl inte du göra som har suttit på ett berg i Indien. Men det är också idéer. Det finns ju så mycket idéer om hur det ska vara. Överhuvudtaget. Lätt att bli skenhelig. Är du med vad jag menar med det?

Axel Wennhall
Absolut.

Erik Granqvist
Istället för att. Ibland är jag stenkåt. Alltså upphetsad. Ibland är det mer tantrisk sex som går över. Vad det nu än är. Nu hamnar jag in på sexspåren.

Axel Wennhall
Nu ska jag pausa det här. Du nämnde tre delar som du ser i din familj som hjälper till mycket. Och jag känner igen mig mycket på dem. Och du sa, det var förlåt, det var hjälp och det var tack. Och de här tre delarna är ju tre uttryck i hur jag ser det man kan lära sig genom inquiry och meditation. Förlåt. För någonstans så bryter vi lite grann identifikationen med egot. Och egot har svårt att säga förlåt.

Erik Granqvist
Exakt. Och att be om hjälp.

Axel Wennhall
Och be om hjälp. Och det vi börjar känna mer och mer när vi kommer i kontakt med oss själva är ju tacksamhet. Och när vi är i närvaro. För då får vi en betydligt mer balanserad bild och ser att, ja men, det här, wow. Du gjorde, vad hette kaffet nu igen till oss?

Erik Granqvist
Bulletproof coffee.

Axel Wennhall
Vi fick testa Bulletproof coffee här som du gjorde med en espresso, det var någon typ av kokosmjölk.

Erik Granqvist
Någon form av kaffe, MCT-olja som är utvunnet ur kokosnötsolja. Och lite ghee. G-H-E-E. Ta en kaffe, ta en matsked MCT-olja och en matsked ghee. Vispa ihop. Det finns att köpa sådana här små vispar. Och nu, batterierna var slut som av en slump när ni kom här. Så vi fick vispa med sked. Det är tillbaka till gamla tibetanska yogisarna som, munkarna som, det kommer därifrån. De blandade te med någon typ av fett. Och då står man sig hela morgonen. Så det är en life hack. Det här var en avstickare nu. Och jag börjar bli väldigt kissnödig. Jag sa till er innan att jag har mätt upp min blåsa. Den är lite mindre än eran mest troligt. Bra.

Axel Wennhall
Då tänker jag att vi ska använda det. För nu ska jag säga något så ska du få fatta det kort. Innan du får gå. Vad har du för life hack till alla när det kommer till meditation? Vad har du för tips till dem som vill meditera mera?

Erik Granqvist
Börja med att, medveten om andningen. Ta några djupa andetag som jag har varit inne på. Andas in genom näsan. Näsandning som vi ska försöka göra så mycket som möjligt. Det är också ett rabbit hole man kan gå ner i. Men sök på YouTube eller gå in och kolla varför nose breathing är mycket bättre än munandning. Det enda gången man ska andas genom munnen egentligen. När man pratar så andas man ut genom munnen. Men också när man anstränger sig så pass intensivt fysiskt. Så att man måste ta in så mycket syre som möjligt till musklerna. Men annars om du är ute och joggar lätt. Om du går runt i vardagen och håller på med vardagsbestyr. Andas genom näsan. Och framförallt om, tips på meditation. Andas genom näsan. Trigga det parasympatiska nervsystemet. Det sympatiska det är ju kamp och flykt. Det parasympatiska det är avslappning. Och näsandning triggar det parasympatiska. Betrakta andningen. Man kan styra andningen två-tre andetag. Sen bara låt den vara. Betrakta när den kommer och går. Betrakta förnimmelser i kroppen. Hur upplever sig ni kroppen just nu? Vem är det som upplever kroppen? Och den ultimata frågan. Vem är medveten om medvetenheten? För meditation kan ju alltid bli en fälla. Och blir för många liksom yoga. Man är ju redan i nuet. Men man vill använda meditation och yoga för att bli närvarande. Men det är lätt att det blir en ny duktighetsidentifikation. Så att man skjuter upp det igen. Och det är därför du kan träffa extremt frustrerade meditationsfigurer som har hållit på i 20, 30, 40 år. Men de är miserabla. För de är identifierade med att vara duktiga meditatörer eller duktiga yogisar. Och det kanske de är. Men de missar det sista steget. Vem är det som mediterar? Vem är det som yogar?

Axel Wennhall
Men för att ta tillbaka det till hjälp, förlåtelse och tacksamhet så kan man ju också se att ens utveckling inom närvaro. Inom idrotten så tävlar man mot andra hela tiden och man vinner eller förlorar. Och här går ju verkligen inte det att jämföra på det sättet. Utan du kan aldrig jämföra dig med någon annan. Men det du kan göra, att du kan använda de här tre som någon typ av måttstock hur du själv utvecklas inom det här. Har du förmågan att säga förlåt oftare? Har du förmågan att be om hjälp oftare? Och känner du mer tacksamhet? För alla de tre pekar ju ganska tydligt mot ett liv av närvaro.

Erik Granqvist
Vackert. Det är exakt så. Och det är en kärleksaffär med sig själv som när det delas med andra blir magisk. Så att få tillsammans med Yvonne i 16 år och känna att jag älskar henne mer och mer. För att det finns mer och mer att älska. Och i samma stund så upptäcker jag mer och mer saker att omfamna i mig själv och också älska. Och det är därför den här. Jag skulle kunna sitta och prata om det här med er i flera timmar. För när du beskriver saker så vackert också. Ungefär som när jag pratar med Robert Nordberg eller Andy Svärd eller Madhukar eller vem det är. Även Robert Karlsson, golfarn, tipsar om att prata med honom i den här podden också. Även Andy Svärd och Robert Nordberg skulle vara väldigt intressanta gäster i det här ämnet. På något sätt, tiden slutar existera. Det blir bara ett utforskande. Och du beskriver utifrån dina insikter och dina sätt att beskriva saker som är svåra att ta på. Du beskriver utifrån erfarenheter och insikter. Och då blir det bara att dela. Det blir bara ett flow.

Axel Wennhall
Det ska vi få uppleva nu tillsammans med dig här i en meditation som du ska få leda. Jag ska komma tillbaka dit. Jag tyckte det var intressant hur elitidrottsmän och några av världens främsta, som till exempel Niklas Lidström, hur han förhåller sig till misstag. För jag tror att vi alla har någonting att lära sig av det. Även om han nu gjorde det inom ramen av ishockey, så är det ju förhållandet han har till misstag, att han använder det som en feedback för att hela tiden kunna lära sig. Så tänk om man kunde göra som i livet, att allting där vi gjorde misstag, att bara, ah, okej, det här är liksom en feedback till mig som jag kan lära mig av.

Erik Granqvist
Det vi rubricerar som misstag är ju egentligen bara en erfarenhet. Så utan att sätta etikett på det, och det är ju ljuvligt och det är ju sån frihet att se att du behöver inte vara rädd för att det sker så kallade misstag. Och det är just den här, det var en anledning till att jag började göra terapi också, att den här strävan efter perfektion blev ju så jobbig. Den blev ju nästan så jobbig så man knappt ville fortsätta leva. För det är ju så jobbigt att försöka vara perfekt i det genom att vara perfekt. När det är det levande, det kreativa, det imperfekta som är perfekt i sig själv. Och det förhållningssättet, jag var på is med Sidney Crosby, jag jobbade med en målvakt i Kalifornien för några år sedan. Och Sidney Crosby som är en av tidernas bästa hockeyspelare, hans skils coach Darryl Belfry heter han. Så ni som är intresserade av hockey kan gå in och kolla på hans YouTube-kanal Darryl Belfry. Jobbar med Matthews, Patrick Kane, Crosby, Tavares med flera. Och han sa, det viktigaste när du jobbar med ungdomar, men även med de bästa i världen, är att skapa en miljö där de inte är rädd för att göra misstag. Så när jag var på is i en och en halv timme med Crosby, där jag skulle kunna prata en hel podcast om det, det finns så mycket visdom där, där man betraktar en av de främsta atleterna, alla kategorier. Men det var att han ramlade några gånger. Jag tänkte, åh, Crosby ramlar två, tre gånger. För att de skapar en miljö, det var ingen som hånade honom för att han ramlade, utan de vill skapa en miljö där man går utanför sin komfortzon. Att man tänjer på gränserna, försöker göra saker mer och mer ute on the edge vad man klarar av. Och det är såklart, ibland ramlar man då. Bara upp igen, vad gjorde jag för erfarenhet av det? Är det något jag kan göra annorlunda? Testar igen, ramlar igen. Men tredje gången så går det. Och sen så sitter man och kollar på Viaplay och vad gjorde han i högsta fart? Hur lyckas de? Vi får dra ner det i slow motion för att se alla finesser. Men det kommer ur uppväxt i en miljö, ha coacher och framförallt i relation till sig själv, utmana sig själv. Inte rädd för att göra misstag, utan hellre tänd på gränserna, bli bekväm i det obekväma. Därigenom sker utvecklingen. Och det är det som jag älskar också med inquiry. I samma stund när vi alla upptäcker att, okej, vi är inte känslorna som kommer och går. Vi tar form av det i en kort stund, men det passerar. Vi är varandet som är medveten. Och då helt plötsligt så skiner människan fullt ut igenom med alla känslospektran. Med knasigheter, med allvar, med sårbarhet, med hårdhet. Allting får finnas där. Det är inte där på samma gång, utan det kommer och går. Men det är total frihet och det är mänsklighet. Och som du säger, hamnar man i egot eller superegott som vägrar be om hjälp, vägrar säga förlåt, då, oj, vänta vad är det som händer med mig nu? Utan att döma ut det. Där kan man ju också börja piska sig själv. Jag får inte låtsas som att det här inte händer. Nej, men det händer nu. Just nu så känner jag det här. Jag vill inte känna det, men jag känner det. Undersök, vad är det? Vad är under det här? Eller vad är det här? För det första, jag känner mig rädd eller vad det nu kan vara. Och sen så se, vem är medveten om det här? Vad är det under? Vad är det under? Vad har jag för behov nu? Under? Det finns ju hela tiden en undersökning att göra om man är nyfiken.

Axel Wennhall
När du ger instruktionen, var medveten om medvetenheten. Vad syftar den instruktionen till? För en av de instruktionerna jag fick av Paul är att jag upplever min mänskliga essens, mina tankar, mina känslor, jag ser att det är objekt i mitt medvetande. Jag kan uppleva det tydligt här i bröstet nu, till exempel min kropp. Och sen kan jag komma in i närvaro. Så jag är i närvaro. Men även det, alltså being som han beskriver, även det kan jag uppleva.

Erik Granqvist
Exakt.

Axel Wennhall
Så vad är bortom det?

Erik Granqvist
Exakt.

Axel Wennhall
Så being i det här fallet är det du pekar mot medvetenhet.

Erik Granqvist
Du beskriver så bra. Och sen är det det som inte går att beskriva. Vem är medveten om det? Och sen finns det inga ord tillgängliga mer.

Axel Wennhall
Så låt oss undersöka. Vi har ju pratat idag om meditation och vi har ju försökt, du och jag, peka mot en upplevelse. Så jag ser väldigt mycket fram emot att bli guidad in i den här upplevelsen av dig. Kan inte du berätta eller ta oss med på den här meditationen?

Erik Granqvist
Jag kan börja säga att det är glädjande nyheter här i nuet. Vi behöver inte göra någonting. Vi behöver inte ens försöka att inte göra någonting. Bara låt allting vara som det är just nu. Bara låta ögonen gå igen eller vara halvöppna. Ska vi göra lite först innan vi går tillbaka till att göra ingenting. Rikta uppmärksamheten på andningen. Jag brukar gilla att ta två, tre djupa andetag in och ut genom näsan. Slappna av i magen. Andas in genom näsan. Låt naven komma ut. Fyll lungorna. Och släpp taget på utandningen. Låt naven komma in mot ryggraden. Andningen är alltid ett ankar i nuet. Någonting att komma tillbaka till för att skapa närvaro. Låt andetagen komma och gå av sig själv. Se om du kan rikta uppmärksamhet på kroppen. Hur upplever kroppen just nu? Mot underlaget. Är det någon känsla här? Låt den bara vara som det är. Inget att stöta bort. Inget att haka på. Andas och njut av friheten. Som alltid har varit här. Den här friden har alltid varit här. Medan vi har varit identifierade och upptagna av Jakten på någonting längre bort. Så vi har missat diamanten som redan är här. Den inre guldmedaljen. Jag älskar er. Andas och njut. Tack.

Axel Wennhall
Tack.

Erik Granqvist
Jag skulle kunna sitta och prata om det här i varje dag i flera timmar. För på något sätt, jag har hockey som hobby och älskar det. Det är passion och det är jättebra att göra det. Ha sin hobby som jobb. Men på ett sätt finns det ingenting som är mer meningsfullt än att prata om det här. Och förhoppningsvis, de som lyssnar, vissa blir det som, du bara går rakt in. Ja, det här är också min erfarenhet. Och för vissa andra kan det bli resonans och den här längtan efter frihet, längtan efter sig själv blir så enormt stark. Så man vill ha mer. Man vill ha mer. Och kanske ta med sig till och med den här inquiring, vem är jag egentligen? Man börjar få närvaro med andningen. Man blir närvarande i nuet med det man gör i kroppen. Och med känslor och tankar. Men samtidigt så menar jag den här ultimata frågan. När man har gjort det, man har skapat en kroppslig närvaro och en mental närvaro. Vem är medveten om den medvetenheten? Och det kan man inte prata med dem för. För där är det mysteriet. Det är det som är ultimat frihet för mig.

Axel Wennhall
Du ska alldeles strax få checka ur här och åka tillbaka hem. Men innan du ska göra det så bara en sista fråga. Du har nämnt ett antal personer här idag som du gärna skulle vilja kanske höra mer om. Men om du fick välja någon som du inte känner som du skulle vilja höra i Meditera Mera, vem hade du valt då?

Erik Granqvist
Jag vill höra Adam Cohen. Han känns väldigt spännande. Och sen skulle jag vilja höra Gangaji, finns det en andlig lärare som också var tillsammans med Papaji. Så det skulle bli Gangaji eller Adam Cohen. Det får bli dem jag är nyfiken på just nu.

Axel Wennhall
Tack för idag. Tack själva. Underbart att träffa dig.

Erik Granqvist
Och hälsa surfaren nu. Ge Niklas surfaren, geniet, en stor kram.

Axel Wennhall
Det ska vi göra. Vi tackar honom att vi sitter här just nu.

Erik Granqvist
Ja det är det.

Axel Wennhall
Tack för att du har lyssnat på det här avsnittet av Meditera Mera med Erik Granqvist. Vi hoppas att du har blivit inspirerad av vårt samtal och av Eriks engagemang och av Eriks meditation. Om du vill komma i kontakt med Erik så hittar du hans kontaktuppgifter på vår hemsida, breathein.se. Och vi som gör den här podden är jag Axel Wennhall och Gustav Nord. Och tillsammans driver vi även Breathe In, där vi arrangerar kombinerade meditations och äventyrsresor. Vi håller just nu på att planera för fullt för våra nästkommande resor, där vi just kombinerar meditation, natur och äventyr som tre olika vägar till närvaro. Om det här låter som något för dig, skriv upp dig på vårt nyhetsbrev på vår hemsida eller följ oss på Instagram där vi heter Breathe In Travels så kommer du få förhandsinformation om de resorna vi planerar för 2020. Och är det något vi har tagit med oss från vårt samtal med Erik är det hej, hjälp, tack och förlåt.