Det här är en transkribering av vårt podd-avsnitt med Albin Hagberg Medin om meditation och fred.

Albin Hagberg Medin ler mot kameran

Axel Wennhall
Varmt välkomna till den interaktiva meditationspodden ”Meditera Mera” med mig Axel Wennhall som ställer frågorna och Gustav Nord som producent. Nu sitter vi återigen hemma hos Gustav och dricker lite kaffe och inväntar Albin Hagberg Medin för att prata om meditation och fred. Albin Hagberg Medin är från skogarna norr om Göteborg men bor idag i Järna. 2011 blev han utbränd och lämnade en lovande karriär som kärnfysiker. Under den här tiden hittade han vid Vipassana, hans liv förändrades och han åkte på ett dussin retreats och tog istället en examen i psykologi. 2012 startade Albin företaget modernmindfulness.se och har sedan dess hållit kurser, föreläsningar, han har skapat en onlinekurs som heter mindfulnessträning.se och även en app som heter Mindfulnessresan. Men 2016 började Albin en fredsvandring genom Europa till fots från Varberg hela vägen ner till Serbien. Och nu planerar han nästa fredsvandring genom Sydkorea. Och det är precis det vi ska prata med Albin om idag. Kan meditation hjälpa till att skapa världsfred? Och skulle världen verkligen förändras om vi alla mediterade? Men vi är också nyfikna på vilka tips Albin har till alla oss som vill meditera mera.

Okänd
Tjena! Hallå! Tjena! Välkommen!

Albin Hagberg Medin
Tack så mycket!

Okänd
Tjena! Albin! Tjena Axel! Välkommen!

Albin Hagberg Medin
Välkommen till mig! Tack så mycket!

Axel Wennhall
Hej Albin!

Albin Hagberg Medin
Hej!

Axel Wennhall
Välkommen hem hit till Gustav!

Albin Hagberg Medin
Tack så jättemycket!

Axel Wennhall
Vi ska ju prata med dig idag om meditation och fred. Men innan vi gör det så tänkte jag att vi kunde göra en kort landningsmeditation som vi tre kan göra här. Ni två sitter i Gustavs soffa och jag sitter nere på golvet. Men om man lyssnar på det här avsnittet så kan man också göra den här meditationen vart man än är. Och jag ska passa på att sluta mina ögon. Men det behöver du absolut inte göra. Utan rikta bara din uppmärksamhet till ljuden. Se om du bara nyfiket kan lyssna. Notera att du inte behöver göra någonting. Utan ljuden uppstår och försvinner av sig självt. Du kan inte kontrollera vad du hör. Eller vad jag ska säga. Eller när jag säger det. Då se om du bara kan vara det här öppna utrymmet. Där ljuden får uppstå och försvinna. Om du märker att din uppmärksamhet är någon annanstans så vänd tillbaka uppmärksamheten till ljuden.

Albin Hagberg Medin
Okej.

Axel Wennhall
Det var en kort landningsmeditation. Hej.

Albin Hagberg Medin
Hej. Välbehövligt.

Axel Wennhall
Jag kände också det. Jag och Gustav var i Sri Lanka här för inte så länge sedan. Och på vägen ner så fick vi ett superpeppigt mail av dig. Där du presenterade dig själv och lite grann vad du höll på med. Och skrev att du gärna ville komma hit och prata om meditation och fred. Och det ville vi såklart också göra. Så jag ser väldigt mycket fram emot att höra om dina tankar om hur du ser på meditation och hur det hänger ihop med fred. Och om meditation verkligen skulle kunna leda till världsfred. Men hur kommer det sig att du börjar meditera?

Albin Hagberg Medin
Bra fråga. Det väldigt snabba korta svaret är bara stress, lidande, utbrändhet. Det började när jag läste teknisk fysik på Chalmers 2011. Jag höll på att ta min kandidatexamen. Jag tror jag märkte det först i att väldigt många projekt jag hade framåt i tiden, tankar, kändes plötsligt väldigt betungande. Fast det var roliga saker så var det som att det blev en tyngd på dem. Det känns så, åh nej, och så det och så det. Och sen så kom nästa grej, det var att jag inte kunde somna på nätterna. Jag hade alltid innan dess bara somnat som en stock. Så jag bara, boom. Och sen kom nästa grej att magen började krascha. Jag gick inte och rapade, jag hade ont i magen, gaser och bara, usch, inte bra, magkatarr. Och sen kom nästa grej att jag fick hjärtklappning när jag gick i trappor. Och det här var en period där jag joggade en mil två, tre gånger i veckan, tränade styrketräning två, tre gånger i veckan, klättrade. Det var liksom inget fel på konditionen, det var någonting annat. Så jag gick till massa olika läkare, undersökningar. Och jag kände också ett tryck över bröstet som kom över en natt. Jag bara vaknade en morgon och så var det liksom vid solar plexus ett tryck som inte varit där innan, eller jag inte känt innan. Och bara, usch, kan inte andas djupt. Och jag var jätteorolig för sjukdomar, röntgade lungorna och tog EKG och gjorde massa prover. Och varenda besök så var det samma resultat. Det var, du är frisk som en nötkärna. Och droppen kom när jag var på ett läkarbesök. Det var säkert nummer tio, det var en ganska lång period det här. Och han liksom kollade på mina prover som jag tagit innan. Jag berättade lite om mitt liv på fem minuter och så sa han, ja, men du kan träna. Ja, men du behöver nog bara ta det lugnt lite. Och så satt jag där och var i mitt livskris liksom och får det här, du behöver nog bara ta det lugnt lite. Det var som ett smäll på käften i frustration. Vadå ta det lugnt? Jag vet inte hur jag tar det lugnt, vad är det? Ge mig något jag kan göra liksom. Han hade ju väldigt rätt på ett sätt. Jag behövde lära mig ta det lugnt.

Axel Wennhall
Och hur kom det sig att du lärde dig att ta det lugnt?

Albin Hagberg Medin
Ja, det var faktiskt så att jag redan när jag läste fysik så var jag väldigt intresserad av psykologi, personlig utveckling och så hade jag hackat in på det några år tidigare. Och jag hade läst en bok med hjärnforskare som hade samtal med Dalai Lama, med Daniel Goleman. Och jag minns att jag läste den boken så var det något som bara så här, hmm, okej, de forskar på det här och de mäter med EG att det händer något i munkarnas hjärnor när de mediterar. Och något så här litet ljus i kupan, ja, då kan det ju inte vara helt flummigt med meditation om det händer något i hjärnan. Ja, då får jag i alla fall ge det ett försök. Så googlade jag och hittade något som hette Vipassana, någon kurs i Ödeshög utanför Jönköping, och bara tio dagar så står det på hemsidan, Obs, det här är ingen religion, det är bara en meditationsteknik. Det låter ju helt perfekt. Så åkte jag dit, tio dagar tystnad, meditation från halv fem på morgonen till åtta på kvällen. Och jag visste inte ens om att det skulle vara i tystnad när jag kom dit. Jag visste inte om speciellt mycket alls. Och det var nio dagars helvete liksom på jorden. Jag hade bara så ont i kroppen, sitta upp utan ryggstöd. Ja, det var fruktansvärt. Men meditationstekniken hjälpte ju lite grann. Så dag nio så var det något som verkligen släppte, jag tryckte i bröstet och bara kände, jag kan andas igen. Och när jag kom ut därifrån den tionde dagen så var det som att sväva nästan. Det kändes som att jag släppt fem ryggsäckar med betong av tyngd bakom mig. Och jag insåg att oj, det här vill jag göra mer av. Så då halkade jag helt in på meditation.

Axel Wennhall
Så det här retreatet, det var din första kontakt med meditation? Ja. Okej, wow.

Albin Hagberg Medin
Ja, det är ju inte det jag rekommenderar till folk att åka på tio dagars tystnadsretreat som första grej. Nej, nej.

Axel Wennhall
Vad tror du hände då när det släppte?

Albin Hagberg Medin
Ja, jag lärde mig att vara med det lidandet inombords, det motståndet med medmänsklighet och värme så att kroppen kunde slappna av och känna sig trygg. Att det var den här spänningen och motstånd inombords. Och jag hade aldrig lärt mig att vara med det. Så istället för att känna det så har jag bara försökt fokusera utåt i projekt och göra saker och skärmar, distrahera mig från det här och liksom bara fly från det. Och nu fick jag en möjlighet att verkligen titta på det eller känna det i kroppen länge och bara plågas av det tills jag kunde komma till freds med det.

Axel Wennhall
Vad skulle du säga var nycklarna för att komma till freds med det?

Albin Hagberg Medin
Ja, acceptans är ju ett ord, men det är inte någonting som du gör utan nyckeln var nog mer tid. Att ge det tid och utrymme med mig själv och andningen. Verkligen. Att ha något att fokusera sinnet på för mitt sinne liksom bara överallt. Men okej, jag bara fokuserar på andningen nu, det räcker liksom.

Axel Wennhall
Och vad hände sen efter det här första?

Albin Hagberg Medin
Ja, jag blev helt hooked på buddhism. Alltså, all den här energin jag hade omsatt i mitt liv till fysik och bli kärnfysiker och gå den vägen. Den var, i den här perioden så hade jag fått ett jobb på Chalmers. Det var som en pausperiod. Jag hade tagit min kandidat och börjat jobba som forskarassistent. Jag hade en jättefin, fantastisk mentor som fixade det åt mig. Så jag skulle kunna få ett resumé, så jag kunde söka en bra master och kanske till och med en PhD. Då fick jag sitta vid ett skrivbord och göra det jag trodde att jag ville göra inom fysik. Och så satt jag där och gjorde det här och kände att det är inte det här jag ska hålla på med. Och samtidigt fanns psykologin, den lockade jättestarkt och buddhismen som var så spännande och mindfulness och bara det här inre livet. Så då lämnade jag fysiken och tog ett pausår och åkte på massor av retreats och läste otroligt mycket inom psykologi och vad vi kan kalla västerländsk buddhism. Och kom tillbaka sen och hoppade på psykologi och läste till beteendevetare.

Axel Wennhall
Skulle du bara vilja förklara hur den västerländska buddhismen skiljer sig?

Albin Hagberg Medin
Ja, när jag säger det så tänker jag på lärare som Jack Kornfield och John Salzburg och många fler som har åkt till Sydostasien eller till Indien eller Nepal och gått i lära hos någon meditationslärare där länge. Och sen kommit hem och börjat lära ut det på sitt sätt som är mer anpassat till vår kultur.

Axel Wennhall
Och efter de här upplevelserna, för det är precis det det är att meditera, framförallt på ett retreat. Och efter att du hade läst psykologi, vad hände sen?

Albin Hagberg Medin
Ja, det som hände var att jag var ganska förvirrad ett tag. Shit, jag ska inte hålla på med fysik längre, vad ska jag göra då? Ska jag bli psykolog? Nej, det kändes inte rätt. Ska jag bli buddhist? Nej, det kändes heller inte rätt. Vad ska jag göra nu? Vid ett tillfälle var jag på en resa i Sydamerika som blev en väldigt viktig resa för mig. Det hände mycket inombords, mycket som öppnades. De sista dagarna på den resan så var jag med på ett ställe i Peru och träffade två svenska tjejer som var nyfiken på meditation. Vi började prata om det. Jag var ganska grön på det, jag höll på i ett halvår kanske, lite mer. Jag var inte riktigt redo att lära ut det här, kände jag. Det är ganska långt ifrån. Sinnet är överallt och kroppen full av motstånd fortfarande. Men de tjatade på mig, att kan du inte få lära oss lite grann? Vi hade meditation på en strand där som blev jättestark. Vi satt och grät och det var väldigt förlösande, mycket kärlek. Då kände jag, det här kan jag fortsätta med. Så då kom jag hem till Sverige och började hålla lite yoga och lite meditation och växte det fram till en enskild firma och sen så växte det fram till mitt företag Modern Mindfulness. Under tiden jag studerade psykologi.

Axel Wennhall
Vad har du gjort i Modern Mindfulness? Kan du inte berätta lite grann om det?

Albin Hagberg Medin
Jo, det började med att hålla kurser i Göteborg. Drop-in, gratis grejer, jag är på gym och så kände jag att det här var lite klurigt. Hur ska jag kunna försörja mig på det här? Men sen så, bara en dag så ringde Akademihälsan mig som var studenthälsoföretag och hade hört att jag höll meditationer och de behövde någon som kunde hålla det. Så fick jag ett fantastiskt uppdrag av dem att hålla kurser för studenter på Göteborgs universitet och Chalmers där studenterna kom gratis och jag fick betalt. Så det var en perfekt deal. Så det höll jag i i massa år, de kurserna vår termin och hösttermin. Och sen så höll jag lite uppdrag på företag, föreläsningar, workshops. Och sen så kom det till en punkt 2014 där jag kände att shit, det är så mycket jag vill dela på en kurs. Och jag vill kunna dela det till andra än de bara som kommer till den här kursen. Så då skaffade jag en onlinekurs. Ett ganska stort projekt blev det där jag filmade och spelade in massa guidningar och skrev jättemycket inom modern psykologi. Olika teorier och forskning och hjärnforskning. Så då blev den den nya grejen. Och sen 2016 så kom det in två nya människor i mitt liv som gick in i företaget som delägare. Och då kunde vi äntligen realisera en dröm jag haft jättelänge om att skapa en app som var lite lekfull som ett spel. Så då skapade vi den då, Mindfulnessresan-appen. Så det var hela mindfulnesskarriären på något sätt. Och sen kom fredsvandringen in i bilden som var något helt annat.

Axel Wennhall
Jag läste någonstans att det hände ett par märkliga saker som föranledde den här fredsvandringen.

Albin Hagberg Medin
Ja, det var väldigt märkligt. Vad hände? Ja, det började väl med när jag var i Sydamerika på ett annat resa några år senare. Eller egentligen började väl lite innan. Jag var i Norge några veckor på en vildmarksretreat själv med tält. Och bara levde i vildmarken länge, tre veckor för att meditera och vara med mig själv. Det finns en tradition, det finns flera traditioner i Nordamerika ur folken som kallas vision quest. Okej, vad är det? Förr i tiden, eller kanske också idag så gick unga människor ut i skogen när de skulle gå in i vuxenlivet för att veta vad är deras kall här på jorden. Och så kände jag, shit, jag har fortfarande ingen aning. Det är dags att göra det där. Jag träffade en meditationslärare på en konferens i Tällberg som höll på att göra det här. Han tog människor ut i skogen så de fick vara med sig själva i närvaro i naturen och komma underfund med sig själva och livet lite mer. Så under de tre veckorna så hände det inte så mycket faktiskt. Det var mest kallt och jag satt på en sten och frös. Men efter så hände det lite mer saker. Det första som hände var att jag läste en bok av Thich Nhat Hanh som är en zenbuddist och fredsaktivist från Vietnam. Peace in every step hette den. Väldigt berörd blev jag djupt av den. Kort därpå så gjorde jag lite qigong som jag också har hållit på med ett tag. Och då såg jag mig själv vandra över USA på något konstigt sätt. Jag hade en bild som var såhär oj vad konstigt. Jag visste inte mycket för vandring egentligen innan dess i alla fall. Sen började jag gå mycket och tälta mycket ute i skogen. Bara en dragning ut i skogen och vandra. Och sen så 2015 så var jag i min pappas trädgård och gjorde qigong igen. Då hörde jag en röst som sa gå till Syrien för fred. Jättemärkligt liksom. Det var lite som en känsla av att gå på toaletten nu. Det var så uppenbart att det här ska jag göra. Det var inte såhär konstigt. Det var väldigt vardagligt men det var en väldigt stor grej. Så på något sätt så blev det så att det här ska jag göra. Och sen när jag var på väg att börja den här fredsvandringen då, bara någon vecka innan så satt det i några ceremonier med massa fredsböner från hela jorden. Massa religioner. Och grät jättemycket och så kände jag att jag ska inte gå till Syrien. Jag ska gå tills det blir världsfred. Så det fortsatte liksom den här och växte fram någon slags fredsvandring i de här tankarna då som var ganska stora på något sätt. Sen började jag på den här fredsvandringen utan att riktigt veta vad fred är och vart jag ska ta vägen. Men det var jag och en kär vän då, Fredrik, som började vandra från Sverige, Lilla Varberg, 2016.

Axel Wennhall
Och när du säger fredsvandring, på vilket sätt är vandringen för fred?

Albin Hagberg Medin
Ja, det var bara avsikten. Kort och gott intentionen i oss var fred. Verkligen. Men att lära känna fred, förstå fred i oss själva. Hur kan jag leva ett fredligt liv men också fred politiskt, på jorden, globalt. Det är ett så brett ord. Hur kan jag ha fredliga förhållanden med min partner eller min familj. Väldigt stort ord. Så det fanns ju mycket att lära.

Axel Wennhall
Och resan började då i Varberg. Hur länge var ni ute?

Albin Hagberg Medin
Ja, vi vandrade tillsammans genom Sverige en månad och sen två månader i Danmark. Och sen åkte Fredrik hem till Sverige och jag fortsatte vandra tre månader till genom Tyskland. Och det var liksom första etappen. Sen när jag kom till slutet i Leipzig så fick jag en känsla att nu behöver jag åka hem ett tag. Det var vinter också så det hörde ju till. Så då var jag hemma i Sverige den vintern och sen så åkte jag tillbaka och fortsatte från Leipzig och vandra. Och sen slutade jag nere i Serbien för förra året.

Axel Wennhall
Och hur länge har du vandrat totalt?

Albin Hagberg Medin
Ja, det blev tolv månader totalt. Tolv månader? Ja.

Axel Wennhall
Okej. Hur kommer det sig att du slutade i Serbien?

Albin Hagberg Medin
Ja, det var väldigt märkligt. Vandringen slutade lika märkligt som den började nästan. Jag var nere i Serbien då och min dåvarande partner som vandrade med mig mycket det året. Hon åkte på ett retreat och jag skulle fortsätta vandra. Jag hade en sån konstig känsla av att jag ska inte hålla på med saker själv längre. Och sen då var jag där och gjorde den här vandringen. Jag såg precis själv. Jag blev som en ensamvarg grej liksom. Och så bara, ja, jag ska bara gå lite tag till. Sen så kommer säkert någon. För ofta kommer det folk och slöt upp i vandringen. Jag gick med ett tag. På en och samma dag sen så började jag skada foten med att trampa upp snett på en pinne. En smutsig vass pinne rätt in i foten. Och sen gick jag förbi några vildhundar som attackerade mig. Som jag fick försvara mig med mina vandringsstavar från. Och sen kom jag fram till en präst som skulle fråga om boende i den här lilla byn. Och han var jättesnäll. Men på ett väldigt snällt sätt sa att, nej, tyvärr jag kan inte hjälpa dig här. Du kommer ha jättesvårt att hitta ett boende här. Du borde åka tillbaka till Belgrad. Jag var tillbaka och frågade honom en gång till. Jag var liksom väldigt förvirrad. Vad är det här nu som ska ske?

Axel Wennhall
Var det så annars att du kunde bo i många kyrkor?

Albin Hagberg Medin
Ja, verkligen. Och också hemma hos människor. Det var liksom lite olika faser i vandringen. Sverige och Danmark så bodde vi i tält. I Tyskland så gick jag och frågade folk om boende. Ibland knackade dörr genom internet, couch surfing och från vän till vän. Det var väldigt fint att komma människor så nära och bo hos främlingar. Väldigt vackert.

Axel Wennhall
Men du hade ett par fadäser där nere i Serbien?

Albin Hagberg Medin
Ja, där tog det stopp. Det var som att gå in i en vägg. Hit men inte längre. Nu är det något annat som ska ske. Då åkte jag ner till Grekland och fortsatte där nere med lite andra saker och kom sen till Sverige. Jag är i ganska stor förvirring. Vad ska jag göra nu i mitt liv? Jag trodde att det var ett ganska återupprepande tema. Nu fysik, yes! Det är det här jag ska hålla på med. Äntligen har jag hittat det. Åh, meditation, ja! Lära ut mindfulness, det är bara det här jag ska hålla på med. Åh, fredsvandring, bara hålla på med det här. Så bara, boom, boom, boom, tar det slut. Det var väldigt tufft att komma hem efter det. Jag var deprimerad i perioder och väldigt fysiskt utmattad. Det var som att plocka upp livet igen där jag hade lämnat det lite grann. Men med otroligt många lärdomar om mig själv och livet.

Axel Wennhall
Under tiden ni vandrade, gjorde ni några initiativ för fred? Någon kommunikation eller liknande?

Albin Hagberg Medin
Ja, en blogg var det ju. Och också få till lite möten på olika ställen. Besöka lite alla möjliga saker faktiskt. Ekobyar i Danmark och Tyskland. Se hur människor kan leva mer fritt med miljön och varandra, mer socialt än som vi lever här i ett höghus. Mycket i Tyskland var mycket kring flyktingsituationen där då, också kriget i Syrien. Det finaste mötet var nog i Wien, för då fick jag träffa en chef på FNs högkvarter där och prata om fred. Honom som jobbar på en helt annan nivå helt klart. Han var med på deployment av trupper i Afghanistan, fredsbevarande trupper i Nigeria. Och så kom vi där med en gräsrotsfredsvandring. De största förändringarna var ju alltid i mötet med människor. Det var där det hände i den här vandringen. Jag försökte ju liksom att nå ut och så, men det blev bara väldigt trögt. Det var som att försöka ropa högt där ingen riktigt lyssnade eller kanske på fel sätt eller fel tid. Det var liksom inte riktigt rätt timing där. Utan det var de här vardagliga mötena när jag går och vandrar och så stannar jag. Jag hade en liten flagga också, det stod Walk to Peace med ett jordklot, en vit flagga och en liten vagn. Det var många som stannade liksom, vad gör du här? Det är väldigt många sådana samtal som öppnar upp lite möjligheter för människor vad vi kan göra för fred i våra vardagliga liv.

Axel Wennhall
Vad har du lärt dig om fred på den här vandringen?

Albin Hagberg Medin
Ja, en av de största lärdomarna var ju när jag vandrade genom Tyskland och hade inga pengar på tre månader. Allt jag ägde var ju i en liten ryggsäck på ryggen och inte ett tält hade jag heller. Så det var verkligen helt utlämnad till människors godhet i den här moderna tiden. Det jag lärde mig då var att vi människor blir så lyckliga av att få ge från hjärtat. Med det menar jag ge utan att få något tillbaks. För att i vårt moderna samhälle så är nästan alla transaktioner byteshandel. Det är bra, effektivt, det fungerar. Men det mättar inte ett behov som vi har som är att få ge, bara ge. Och nu kommer jag där och har ingenting att ge tillbaks. Jag kan bara ta emot. Och folk blir jätteglada, jätterörda och glada. Inte bara vandringen men just att få ge mig mat och boende. Ja, det var som att det var en lärdom där. Och att en av de finaste sakerna vi kan göra är att be om hjälp. För att då underlättar vi för någon annan att få ge. När vi verkligen ber om hjälp.

Axel Wennhall
Hur var det att ta emot?

Albin Hagberg Medin
Ja, det var svårt. Det var svårt för mig. Det var också svårt för släktingar och så att jag går där utan pengar och skulle kunna klippa mig och skaffa ett jobb när som helst egentligen och bidra till samhället. Men jag gjorde ju det jag brann för. Det här var mitt bidrag då. Att göra den här vandringen. Så det var utmanande. Och såklart oro om mat och tak över huvudet. Och en annan lärdom i den andra fasen var det här om ensamhet. Att jag upplever att jag känner mig väldigt ensam. Jag blir mer och mer ensam ju längre bort jag vandrar från Sverige och mina relationer här. Mina nära relationer. För att om jag träffar många människor så fyller inte det det här behovet vi har av en långsiktig vänskap. Det brukar sägas att vi är stenåldersmänniskor inombords med modern teknologi. Så vi har fortfarande behoven av en stam eller av en kärngrupp av familj. För flera tusen år bara här i Norden så har vi levt i byar där du känt alla människor runt omkring dig. Alltid. Från födelse till död. Och nu så flyttar vi hit och flyttar dit och utbildar oss där och byter nätverk och byter nätverk och byter nätverk. Så jag lärde mig verkligen. Jag blev väldigt ödmjuk inför hur stark min längtan är efter gemenskap i den andra fasen. Och inte bara i mig själv utan jag kan ju också då börja se det att oj vad vi längtar efter det. Och så mycket av vår stress som handlar om att det behovet av nära relationer inte är tillgodosett. Sen är väl också en viktig del att freden kommer på alla nivåer. Det är inte bara det politiska men det är heller inte bara inom mig. Och det är inte bara mellan oss här i en liten grupp utan det är verkligen på alla nivåer hela tiden som vi kommer närmare den.

Axel Wennhall
Och sen efter att du kommit hem och insåg att nu är det här slut. När fick du idén att du ville göra en till vandring?

Albin Hagberg Medin
Ja, det var ju liksom, det var snarare tvärtom. Jag fick bromsa mig själv. För jag hade hela tiden en känsla att jag ska fortsätta vandra, fortsätta vandra. Men så var det ganska stark konflikt med mina behov att bilda mig ett liv här i Sverige nu. Och gå tillbaka till mitt företag som var på väg att gå i konkurs. Och hitta tillbaka till mig själv igen. Från Albin som vandrade till Albin som lever här i Sverige. Så det var en ganska lång fas. Jag är liksom mitt i den fortfarande. Och sen fanns det ett frö av en att fortsätta vandringen då i Sydkorea och Japan och vidare så. Och det är fortfarande ett frö.

Axel Wennhall
Det är fortfarande ett frö. Så du märker att du hamnar i konflikt mellan de här starka känslorna av gemenskap och närhet. Men också vad som låter som ditt kall och vad andra är. Finns det en konflikt däremellan?

Albin Hagberg Medin
Ja, egentligen inte. Det är väl mer en konflikt mellan, jag är väldigt inspirerad av Monson Rosenberg som, jag vet inte om ni är bekant med honom, men han är grundare av Nonviolent Communication. Pratar mycket om behov. Sällan är det en konflikt mellan våra behov. Den konflikten ligger i våra strategier. Att tillgodose våra behov och vår längtan. Så jag tror att jag bara behöver vänta lite för att finna ett sätt så att det kan ske i den gemenskapsformen.

Axel Wennhall
Och då är nästa resa planerad till Sydkorea och Japan?

Albin Hagberg Medin
Precis. Framförallt Sydkorea till hösten.

Axel Wennhall
Just det. Och hur kommer det sig?

Albin Hagberg Medin
Det är också en rad händelser där jag kommer i kontakt med en amerikansk kvinna som heter Cynthia som är en andlig mentor till mig i att arbeta för fred på ett väldigt abstrakt sätt för många människor. Flummigt för andra människor. Hon var elev till Thich Nhat Hanh, som också har varit väldigt viktig för mindfulnessrörelsen i världen i stort. Hon besökte Nepal och fick träffa en 105-årig tibetansk lama på 90-talet. Och frågade den här laman, vad kan jag göra för att hjälpa och läka jorden? Ganska stor fråga. Och han tänkte på föroreningar och så. Han gav en tradition att gräva ner de här heliga urnorna på olika platser. Det är bra. Det var ganska svårt för hennes västerländska logiska sinne. Radioaktivitet, helig urna. Hur går det ihop? Men hon kom till sans med det på något sätt. Det blev hennes livskall att resa runt i 25 år. Hon blev som en brobyggare. Hon har rest runt och begravt sådana här urnor i ceremonier med mycket urfolk och mycket med aktivister. Och ger människor hopp om att komma samman. Så det kanske inte är den fysiska rengöringen som är den stora biten i hennes arbete utan den emotionella mötena mellan människor som ger det här hoppet och möjligheten att vi kan någonting bättre än det här. Någonting vackrare. Jag kom i kontakt med henne genom en serie händelser och hon undrade om jag ville ta hand om en urna. Hjälpa henne att begrava de sista urnorna. Att jag skulle kunna ta med henne på min fredsvandring. Hon tyckte det var så fin sak. Och så tyckte jag att det hon gör var jättefint. Det är klart att jag vill ta med en helig urna från Nepal och begrava den för fred. I samband med det så började jag drömma om Sydkorea på nätterna och det dök upp mycket så antog vi att urnan skulle dit. Och vandringen också. Det är jätteroligt för mig som har en bakgrund i fysik att få ha en helig urna från Nepal. Det är ungefär så långt bort som det går att komma från det livet. Det känns som en del av mitt liv att få vara en sådan bro också mellan kulturer. Utan att gå in och bli totalt hippifierad eller vad vi ska kalla det i den tron. Eller att förkasta det. De viktiga andliga komponenterna i livet. Som jag själv kände att jag saknade väldigt djupt när jag studerade och växte upp.

Axel Wennhall
Men när jag hör dig berätta om det här så det som slår mig är att du är i väldigt mycket kontakt med dig själv och någonting som är sant inom dig. Du har beskrivit att du har fått upp vissa visualiseringar eller röster som har sagt någonting. Men också att när de grejerna händer så känner du att det är det här jag ska göra. Så när jag hör dig berätta så slås jag bara av att du följer det som verkar vara sant för dig. Och sen oavsett vad det är för etikett på det eller om man har varit fysiker innan eller vad det är så spelar inte det så stor roll. Men om vi vänder frågan lite grann till meditation och fred. Hur ser du att meditation kan bidra till fred?

Albin Hagberg Medin
Jag ser att det spiller en enorm lucka i vad vi kan kalla det sekulära samhället. Och med det menar jag både väst, alltså USA, Europa men också öst i Kina. För i alla de här stora civilisationerna så finns det gemensamt att vi har släppt religionen. God is dead. Nietzsche. Och då blir det ett väldigt stort vakuum på många plan. Det blir så här men vad händer efter döden? Hur tar vi hand om vår rädsla för döden? Var är vår etik? Vart tar den vägen? En av mina främsta inspirationskällor Martin Luther King höll väldigt många tal där han om på gång på gång berättade hur vi har tappat viktiga moraliska värderingar i vår strävan efter teknologisk utveckling och framgång. Att vi måste gå tillbaks. Vi måste ta ett steg tillbaks. Och det handlar om att gå tillbaks till stenåldern och det handlar inte om att vi ska börja stena folk igen. Det är någonting annat vi har tappat där som vi med vår visdom kan hitta tillbaks till. Och jag tror att jag ser att meditation kan fylla många av de behoven. Inte minst behovet av att få en stund med oss själva. Som också är en väldigt stor brist på. Egen tid. Bara nu är det här tid för mig. Där jag ser till vad mina egna behov är. Där jag inte är på jobbet och ska tillfredsställa något jobbehov här eller min familj, mina barn eller min partner, mina vänner. Utan det här är min tid och det är väldigt svårt för oss att ta oss den tiden. Vi är väldigt upplärda i en kultur, upplever jag i alla fall. Där vi ska göra saker för andra hela tiden. Och gör vi saker för oss själva då är det egoistiskt. Det är väldigt skambelagt. Men faktum är, upplever jag, att när jag inte tar hand om mina behov då försöker jag få dem tillgodosätta på väldigt tråkiga sätt. Då blir det någon slags manipulativ grej. Det kommer in någon väldigt tråkig känsla i hur jag försöker tillgodose mina behov. När jag inte tillåter mig själv att se mig som en människa som behöver trygghet. Jag behöver boende. Jag behöver nära relationer. Jag behöver ta hand om min kropp. Min fysiska hälsa och mitt inre liv. Och allt det där, det är det vi gör i meditation. För mig i alla fall så är det att gå inåt till andningen. Gå till min kropp, till vad jag känner i stunden. Tro lite mindre på de här tankarna om allt jag måste göra som ska komma sen. Och allt som hände och vad folk sa och vad de tyckte. Och verkligen gå till mig en stund för att vara mer sann.

Axel Wennhall
Ja, det är intressant det här med hur vissa kan se på meditation. För jag har ju fått frågan ett par gånger om inte meditation i själva verket stärker egot. Att det finns en egocentrering i att vi sitter och tar den här tiden för oss själva. Men jag kan bara prata utifrån egen erfarenhet och jag håller med dig till 110 procent där. Att det är när jag tar mig tiden och mediterar som jag också får kraft att ge. Och då pratar jag inte om att skapa världsfred. För det är inte jag. Men bara att kunna vara med min flickvän eller vara med Gustav som jag jobbar med. Att bara, hej, jag är här. Och när jag inte tar mig den här tiden, då är jag inte ens här. Och det kanske är därifrån kulturen kommer. Att vi har den här missuppfattningen att man hela tiden behöver finnas till hands för andra. Men man kan inte vara för andra om man inte i grund och botten är sig själv. Och det kanske till och med är så att många av oss, och så var det nog för mig, att jag var aldrig riktigt i kontakt med mig själv innan jag började meditera. Så jag visste inte heller hur det kändes. För det är ju en upplevelse. Att vara med sig själv fullt ut. Och lite som du pratade om innan, att det här med att ge utan att få någonting tillbaka, utan att någonting är en transaktion. Den känslan har också kommit mer och mer starkt efter hur mer jag har mediterat i alla fall. Att komma i kontakt med det. Hur använde du meditation på din fredsvandring?

Albin Hagberg Medin
Som ett sätt att hitta tillbaka till mig själv varje morgon.

Axel Wennhall
Mediterade du varje morgon?

Albin Hagberg Medin
Ja, det blev det. Ibland blev vandringen meditativ när vi gick i tystnad långa sträckor. Något som dök upp i mig på vägen hit, när jag satt på bussen, det var kort och gott så här. Du kan leva i en hydda och hur lycklig som helst. Du kan leva i ett top floor New York City, Upstate penthouse och ha fem miljarder och miserable. Och att det var där meditation kommer in för att fylla ett hål i vår kultur som är så fokuserad på materiell utveckling. Alltså mer knä, korsbandsoperationer och det är ju fantastiskt att vi kan få benet tillbaks. Och det behövs någonting mer också i vår kultur. Den inre utvecklingen. Och där kommer meditation verkligen in. För att det som snart är det största konfliktbringande problemet på jorden, det är den globala uppvärmningen. Det är den som driver flest konflikter mellan människor. Bristen på vatten, driver människor från sina odlingsmarker in till städer, krockar mellan kulturer. Och den drivs av vår konstruktion. Och den konstruktionen drivs av, som jag ser det, vår brist på förståelse för våra egna grundläggande behov som människa. Och där kan meditation verkligen bidra. För att komma tillbaks till mig själv. Och komma tillbaks till vad jag behöver i stunden just nu för att må bra. Egentligen. För jag har lärt mig att jag behöver en ny t-shirt för att må bra. Och jag har lärt mig att jag behöver åka till Thailand nu för att må bra. Och jag har lärt mig av min omgivning att jag behöver köpa den här nya saken för att må bra. Men egentligen är det inte riktigt det ofta jag behöver på riktigt för att ha ett mer varaktigt välmående. Då är det troligare att jag behöver prata ut med någon som jag har en konflikt med. Eller att jag behöver stöd från en vän. Eller att jag behöver vara i mer sociala miljöer. Eller mindre sociala miljöer. Eller att jag behöver äta någonting. Det finns många sådana andra djupare behov. Och att jag behöver lära mig att tro lite mindre på mina tankar.

Axel Wennhall
Om man lyssnar på det här och så hör man att nu kan man börja meditera men då fick man inte köpa den här t-shirten eller resa till Thailand. Hur tänker du om det?

Albin Hagberg Medin
Ja där måste vi alla finna vår balans. I hur mycket kan jag vara en del av den här kulturen som är destruktiv. Och hur mycket kan jag vara del av en annan kultur som är mer konstruktiv. Och för mig är det en livsuppgift som vi alla har just nu. Framförallt här med vår högkonsumtion. Hur kan vi göra det på ett sätt som inte blir det här. Åh nu är det flygångest. Nu får ingen flyga någonstans. Nu går det åt skogen. För att det förskjuter egentligen skulden inåt på individen. Och egentligen är det här ett problem som en individ inte kan ta sig an. Det är så stort. Och det började inte med mig eller oss här. Det började för hundra år sedan. Första oljan som höll på att se upp. Och det började ännu tidigare med våra idéer vi har kulturellt om att naturen är till för oss som en resurs att bara ta och ta och ta. Så där behövs det att vi kommer på sätt att jobba tillsammans lagom. Min mamma brukar alltid säga, Albin du är så extrem. Kan du inte göra saker lite mer lagom? Jag tror det är väldigt klokt. En väldigt moderlig visdom med det. Att okej, jag unnar mig den här resan till Thailand nu. För att det blir för stort hopp annars för mig personligen och för min familj. Inte i en ny annan typ av kultur. Vi får tala steg för steg. Och sen läste jag en artikel om vad det var, 50 eller så. Största företagen på jorden står för 70% av föroreningarna. Alltså det är inte bara individen förändringen behövs. Det är maktstrukturerna förändringen behövs också. Och det är framförallt i de här väldigt stora företagen det behövs en väldigt stor förändring. Om vi bara lägger skulden på oss själva och trycker ner oss ännu mer. Ja ni har varit en dålig människa. Jag skulle inte ätit det där köttet eller jag skulle inte köpt den här nya bilen. Det kanske inte heller ger en väldigt gynnsam utveckling för vårt samhälle. Utan det är någonting annat som behövs tror jag.

Axel Wennhall
Jag tänker på att meditation för mig i alla fall är mycket ett sökande efter vad som är sant. Till exempel vem är jag eller vad är sant här i världen. Och någonting som jag tycker mig erfara att ju mer jag mediterar desto mer inser jag hur komplext det svaret är. Och att det inte finns ett sår. Att det finns inget som är sant i grund och botten. Utan det består av så otroligt mycket ihopkopplade samband. Och därför tycker jag också att meditationen har hjälpt mig att bli mer medveten och förstå. Men jag kanske inte ser att meditationen kan sitta på svar vad som är rätt eller fel. För jag kände själv när jag började meditera att wow tänk om alla började meditera. Shit vilken värld vi hade haft. Wow vad häftigt det hade varit. Och jag tror fortfarande på det på något sätt. Det är därför vi gör den här podden. Jag inser mer och mer att vi kommer fortfarande ha olika behov. Vi kommer fortfarande ha olika drömmar om vad det här livet kommer ge oss. Och att det finns inget enkelt svar. Och meditationen är inte heller det enkla svaret. Utan det kanske kan hjälpa oss att bli mer medvetna och att förstå att våra val får konsekvenser. Och kan vi ta klokare beslut och den biten. Hur får du folk att meditera mer?

Albin Hagberg Medin
Genom att göra det själv. Det är väl det enkla svaret. Att jag gör det själv och ser hur det hjälper mig. Och det räcker oftast till att sprida någon form av inspiration eller nyfikenhet. Och sen har vi ju onlinekursen och appen och ska hålla ett retreat nu i april här. Så det bidrar ju också. Men kärnan är ändå att jag själv finner värde i det.

Axel Wennhall
Hur mediterar du idag?

Albin Hagberg Medin
Jag brukar sitta en stund på morgonen innan jag gör yoga. Och jag brukar också ta mig ut i skogen så ofta jag kan. Sitta en stund. Bara andas. Och märka vad som försiggår i mig själv. Vad tankar som är där och far om olika saker som ska ske. Eller både och. Känslor.

Axel Wennhall
Märker du någon skillnad när du mediterar ute i skogen?

Albin Hagberg Medin
Ja det är mycket lättare. För mig i alla fall. Än att sitta i ett rum. Det känns mer rofyllt ofta.

Axel Wennhall
Det är intressant. Att dina tankar vandrar mindre?

Albin Hagberg Medin
Nej. Lika mycket tankar sprider det i där ute. Men det är mer en känsla i kroppen som är lite mer avslappnad eller rofyllt. Vilket gör att det blir enklare att inte åka med alla tanketågen.

Axel Wennhall
Vad har du för tips till de som är intresserade av fred och kanske vill meditera?

Albin Hagberg Medin
Sätt ribban väldigt lågt. Mitt tips. Verkligen börja några minuter och hitta bra guidade inspelningar. Läs lite inspirerande böcker. Om det är någon som man har hört om. Ofta har vi någon slags hunch eller magkänsla. Den där personen i min bekantskapskrets håller på med det här. Det finns alltid någon som vi kan gå och ställa en fråga. Och få lite tips och tricks. Och att göra det till en daglig vana. Verkligen en så här, nu tar jag mig den här tiden. Ta sig tiden. Det är inte så att tiden kommer aldrig bara dyka upp. Men sen när jag har lite mer tid över då kommer det. Nej. Nej så funkar det inte. Ta sig tiden till det. Det var jättekort tid.

Axel Wennhall
Så du rekommenderar inte andra att börja med att åka till Ödeshög?

Albin Hagberg Medin
Nej verkligen inte.

Axel Wennhall
Vad är din vision med Walk to Peace?

Albin Hagberg Medin
Ja, den är ingen speciell just nu faktiskt. Jag försöker leva livet bara och inte vara så fast. För även de här stora visionerna har en tendens att bli som tankar som vi tror på väldigt mycket. Och då blir det väldigt lurigt och inte så tillfredsställande. Och inte så meningsfullt heller alla gånger. Just nu så arbetar jag med en engelsk kurs som bildar samman lite det vi har pratat om idag här. Meditation, inre kännedom, andningen i kroppen, känslorna och också självkärlek och att kunna ta hand om oss själva. Att vi får det, att vi är värda det och alla de här idéerna vi har omkring det. Och också den politiska aspekten och miljöaspekten kring allt det här med fred. Som en liten kurs.

Axel Wennhall
Om du fick lära ut meditation till vem du ville i världen, vem hade du velat lära ut meditation till då?

Albin Hagberg Medin
Ja, det var en väldigt härlig fråga. Jag får välja en person. Ja, mitt svar blir lite annorlunda alltså för jag tänker direkt på Trump eller Putin. Men jag vill inte lära dem meditation. Jag skulle hellre bara vilja sitta och lyssna på dem ett tag. Sitta i ett rum och låta Trump berätta lite om sitt liv. Och ge honom närvaro. Någon som lyssnar. Utan att döma. Utan att komma med råd. Utan att säga gör så här, gör så här. Bara där som en människa. För jag tror att det är den kontakten som verkligen skapar fred i slutändan. Och att det är den kontakten vi finner när vi själva mediterar. Men alla är långt ifrån, eller långt ifrån, alla går inte den vägen i livet. Trump är ju kristen. Så det är säkert mycket bättre för honom att bara be för att få den kontakten. Men det jag skulle kunna ge den närvaron, det kan vi alltid ge till alla oavsett religion eller vart de är i livet.

Axel Wennhall
Lyssna är en fantastisk, fin gåva vi kan ge varandra. Det är svårt.

Albin Hagberg Medin
Ja, och det är det vi tränar upp med meditation. För mig i alla fall. Det är att lyssna inåt med den här varandet, närvaro, presence på engelska. Och ju mer jag tränar i mig själv, ju mer kan jag ge det till andra. Det är ett sätt att hjälpa människor som inte vill lära sig meditation, eller aldrig skulle göra det, eller det är inte deras väg. Jag kan fortfarande ge dem närvaro.

Axel Wennhall
Jag tänker att meditation har den unika egenskapen att det är en mental träning där vi verkligen får lära oss att kunna bevittna våra tankar. Att kunna se att vi har våra tankar lite utifrån. Och många av de konflikter vi har i världen och även i våra egna liv, alltså konflikter vi har med oss själva, vi kan börja där, eller med vår familj, är ju baserade på att vi tror på det vi tänker. Och jag menar, alla vi som mediterar vet ju att våra tankar är helt galna. Det är helt sinnessjukt hur det håller på ibland. Och hur det kan svänga från ena sekunden till den andra. Man kan ha frid i två sekunder och sen är det bara liksom, ja men jag är väldigt inspirerad av Sam Harris, jag tycker han har sagt det bra. Man har liksom en galning som man går runt med dygnet runt, som aldrig slutar prata. Och utifrån den aspekten så skulle det vara himla intressant att se vad som hade hänt om världens ledare hade haft förmågan att med hjälp av meditation att kunna se sina tankar lite mer utifrån. Det hade varit intressant att se vad som hade kunnat hänt. Vad tror du?

Albin Hagberg Medin
Ja, definitivt mer fred tror jag. Ju mer människor generellt slutar tro så starkt på tankarna och kan identifiera sig mer med det som är bakom tankarna.

Axel Wennhall
Så meditation kanske kan skapa världsfred här ändå? Ja, full circle.

Albin Hagberg Medin
Precis, det känns som att för mig det är liksom en viktig ingrediens i soppan. Den här soppan är åtta miljarder människor som är med och kokar den här soppan. Det behövs många ingredienser, verkligen. Det behövs teknologi, det behövs meditation, det behövs massa religioner. Det behövs massa människor som arbetar på alla olika plan, varenda plan. De arbetar fysiskt där i fält, i konflikter och släcker bränder. Och människor som jobbar i företag och förändrar företagen inifrån och som jobbar kvar i företagen fast företaget är jättekasst. Bara jobba kvar och gör det bra inifrån. Och människor som jobbar i utbildning och hälsa och på alla plan. Verkligen. Så får vi försöka hitta vår lilla del i det här stora pusslet. Vad jag kan verka och bidra.

Axel Wennhall
Har du fred i dig själv just nu?

Albin Hagberg Medin
Ja, ganska. Ganska just nu faktiskt. Det som är mest påtagligt är behovet av att landa efter att ha varit på resande fot några dagar nu.

Axel Wennhall
Vi ska ju få landa här snart med dig i en meditation.

Albin Hagberg Medin
Fint.

Axel Wennhall
Men innan vi gör det, har du gjort något misstag senast du började meditera eller någonting som du gjort som du skulle vilja varna andra?

Albin Hagberg Medin
Ja, många. Första misstaget är väl att tro att det här är det absolut bästa nu. Det finns inget bättre än just den här tekniken. Det fanns ganska många tekniker. Misstag att tro att det här kommer att lösa alla mina problem. Det löste inte ens problemet med tankarna som hoppade runt hela tiden. Det har mer blivit för mig en spegel på mina mönster. Jag tenderar att säga att jag tar till mig extrem numera i flera timmar. Det blev inte så bra. Hur jag kan tro att det här ska lösa allt. Det blir så mycket som en spegel för mig. Irritationen. Inte bara i ögonblicket jag gör den utan även utbytt över några månader. Få den medvetenheten. Men det största misstaget är alltid att sätta ribban alldeles för högt och få press på mig själv att nu ska jag göra det här och det ska bli så bra. Oj, oj, oj. Wow, det kommer att förändra allt. Så sitter jag där och så är det lite jobbigt och så gör det lite ont i ryggen och så är det lite tråkigt. Så är det nästa dag igen.

Axel Wennhall
Det är en fantastisk paradox att man ska prestera i meditation. Det tror jag vi alla har gjort.

Albin Hagberg Medin
Ja, verkligen.

Axel Wennhall
Men det är bra att påminna sig att vi är inte ute efter att göra någonting utan att bara ta reda på hur det är.

Albin Hagberg Medin
Verkligen.

Axel Wennhall
Har du något tips till dem som verkligen har en stark längtan efter att skapa fred?

Albin Hagberg Medin
Ja, följ den längtan. Bara följ den och se vad den tar dig. Det är nog inte det vi tror. Men följ den längtan. Den längtan är bland det djupaste vi kan ha som människa. Längtan efter fred. Det var vad jag märkte under vandringen. Att prata med någon från alla skikt av samhället. Fred, ja det behövs. Åh, ja, yes. Verkligen. Jag minns när jag gick i skolan i ettan. Så fick vi skriva önskelistor i klassen. På vad vi drömmer om. En häst, en hund, en kanin var topp ett. Två cykel som var topp tre världsfred eller topp två världsfred. Det var alltid med där som en bubblare. Varenda person i klassen. Det är det vi drömmer om. Ett annat tips är att du är absolut inte ensam om den längtan. Det finns väldigt många människor som jobbar för dig på massa olika sätt. Det är inte alltid sätten som syns eller hörs. Verkligen. Det som hörs och syns är mer vapen, olja och krig.

Axel Wennhall
Okej, ska vi meditera?

Albin Hagberg Medin
Ja, gärna.

Axel Wennhall
Kan du inte berätta lite grann om vad vi ska göra?

Albin Hagberg Medin
Låt oss meditera på fred, tycker jag. Det är ett underbart tema att meditera på. Låt oss börja med att hitta en bekväm ställning. Om vi står uppe eller ligger ner eller går eller sitter. Och slut gärna ögonen om det är komfortabelt. Så kan vi inleda med att bara hitta en kontakt med vår andning. Kanske lägga en hand på magen eller på bröstkorgen. Bara känna efter. Vart är min andning just nu? Är den snabb eller långsam? Är den trög, jättejobbig eller skön? Och att den får vara som den är nu. Det här är vad vi känner i stunden. Och så kan vi låta varje andetag vara lite som en våg som för oss upp på stranden igen. Från det här stormiga havet uppe i hjärnan med alla tankarna om allt livet. Planering och oro och bekymmer och stress. Till att låta varje andetag, varje inandetag, varje utandetag, vara som en våg, föra oss hem igen. Hem till det här ögonblicket. Så fort det dyker upp olika känslor i kroppen, kan vara lite obekvämt, spänningar, stelheter och ännu fler tankar. Så kan vi bara låta det vara. Det är jättesvårt. Men vi har ju hjälp med andningen. Här finns det någonting vi kan förankra oss i. En rörelse. Något som hela tiden förändras. Lite, lite grann. Det kommer lite djupare. Och andningen bara fortsätter. Vi andas oss igenom livet. Och så fort vi fastnar i olika konflikter i huvudet. Om hur saker borde vara på ett visst sätt och inte borde vara på ett annat sätt. Då har vi vårt lilla inre fredsarbete. Det är egentligen inte så svårt. Det är bara att släppa de tankarna. Åka med den här vågen, andningsvågen, neråt från huvudet. Och in i kroppen. In i andetaget. Ända ner i magen. Vi behöver inte ens lösa de här konflikterna. Just nu. Viktigaste steget är att börja med andningen. Börja med kontakten med oss själva. Vår egen kropp. Och ge oss själva den här gåvan av närvaro. Bara vara här. Det kan fortsätta skava och vara jobbigt och en massa tankar och planer och oro. Det enda vi behöver göra är att hitta tillbaks till andningen. Alla de här tankarna är jättefantastiska också. Men det är först när vi känner den här kontakten som vi kan använda tankarna. Planera och lösa. Utan kontakten så blir vi slav. Styrda av dem. Skapar oftast bara nya problem. Nya konflikter. kan utforska i andetaget. Vad det finns längst, längst där inne i oss själva. Djupt innanför andningen. Kroppen. För oftast finns det ett frö. Som vill väldigt väl. Det finns en väldigt känslig del av oss själva som vi väldigt sällan har fått uttrycka. Istället fått skydda. Den här delen. Den vill väl. Det är den här delen som bara vill ta hand om oss. För att det ska gå bra för oss. För att det ska gå bra för hela jorden. Det är den här längtan till fred kommer ifrån. Det är väldigt oskuldsfullt och fragilt. Sårbart. Vi kan ge den här delen lite närvaro i andetaget. Det är som att hålla om oss själva. Verkligen så här, jag är här med dig. Att vi lyssnar på oss själva. Finns där för oss själva nu. Och bara stannar i andningen. Och vi kan med några andetag börja fokusera på vår omgivning. Ljuden omkring oss och rummet. Och se om vi kan gå ut ur den här meditationen. Och ha kvar den här kontakten i andningen. Vi kan öppna våra ögon och kanske röra lite på oss. Och ta med andningen resten av

Axel Wennhall
Vilken fin meditation.

Okänd
Tusen tack. Tack.

Axel Wennhall
En sak som kom upp för mig var inre frid, yttre fred. Och jag vet inte om mitt kall är världsfred. Men jag vet att komma till den här platsen och att meditera hjälper mig i alla fall att ha mindre konflikter med mina nära och kära.

Albin Hagberg Medin
Det är stort. Känner jag själv att det är där freden börjar för mig. De här relationerna.

Axel Wennhall
Innan vi ska släppa iväg dig så tänkte vi kolla med dig om det var någon gäst som du skulle vilja lyssna till i Meditera Mera?

Albin Hagberg Medin
Ja, alltså Björn och Navid hade varit väldigt fint att lyssna på. Björn Natthiko om du känner till honom. Kanske också Navid. Jag tror de båda meriterar en hel del.

Axel Wennhall
Tack. Och om man vill komma i kontakt med dig, hur gör man det enklast?

Albin Hagberg Medin
Enklast är att kika på hemsidan modernmindfulness.se där det står om våra kurser och retreats. Och där det står om onlinekursen.

Axel Wennhall
Tusen tack för att du kom hit idag.

Albin Hagberg Medin
Tusen tack att jag fick vara här. Jättehärligt.

Axel Wennhall
Tack för att du har lyssnat på det här avsnittet av Meritera Mera med Albin Hagberg Medin. Vi hoppas att du har blivit inspirerad av vårt samtal och av Albins meditation. Om du vill komma i kontakt med Albin hittar du hans kontaktuppgifter på vår hemsida www.breathein.se. Vi som gör den här podden är jag, Axel Wennhall som arbetar som meditationscoach och Gustav Nord som driver produktionsbolaget Flip-Flop Interactive. Och wow, jag och Gustav skulle bara vilja ta tillfället i akt att tacka alla er som lyssnar. Och nu när vi spelar in det här så är det 25 000 nedladdningar. Så stort tack. Och är det något vi tar med oss från vårt samtal med Albin så är det att det kanske inte är så farligt att fråga om hjälp.