Det här är en transkribering av vårt podd-avsnitt med Bengt Renander om meditation och närvaro.

Axel Wennhall
Varmt välkomna till den interaktiva meditationspodden ”Meditera Mera” med mig, Axel Wennhall, som ställer frågorna, och Gustav Nord, som är producent. Nu är vi på väg hem till Bengt Renander för att prata om meditation och hur det hjälper oss att bli mer närvarande och skilja på vad som faktiskt händer i våra tankar och i verkligheten. Bengt Renander är från Falun men bor idag i Stockholm. Han arbetar sedan 1999 som coach för individer och par och håller även i föreläsningar och workshops. I sitt arbete har han hjälpt hundratals grupper och individer att utveckla sin kreativa och lyssnande förmåga genom medvetenhet och närvaro. Bengt driver även Närvaropodden, en podd som han själv sammanfattar som en samlande kraft mot tankarnas terrorism. Han är författare till sex böcker som jag varmt kan rekommendera och särskilt hans senaste bok ”Handbok i närvaro” som verkligen berör dagens ämne. Och som det inte vore nog så coachar Bengt både mig och Gustav och var faktiskt den personen som introducerade meditation för oss. Och det är precis det vi ska prata om idag. Vad är närvaro och hur kan man bli mer närvarande genom meditation? Hur kommer det sig att Bengt börjar meditera och vilka tips har han för alla som vill meditera mera?

Okänd
Hallå där! Tjena! Tjena! Tack! Hej! Hej! Går det bra?

Bengt Renander
Då kan vi sitta här.

Axel Wennhall
Härligt att vara här!

Bengt Renander
Ja, härligt att du är här, eller ni är här.

Axel Wennhall
Mm, fantastiskt. Vi sitter här hemma i ditt kök, men jag tänkte innan jag skulle börja ställa en massa frågor till dig att vi skulle inleda med en kort landningsmeditation bara. Som du och jag och Gustav kan göra här hemma hos dig, men också som alla som lyssnar kan göra var de än är. Jag tänkte att jag blundar eftersom vi sitter här. Så om ni kan blunda så gör det, men om ni är på språng eller sitter i bilen eller på bussen så går det alldeles utmärkt att ha ögonen öppna. Den här korta meditationen är bara till för att rikta vår uppmärksamhet hit, till det här avsnittet. Och jag tänkte att vi skulle göra det genom att bara vända vår uppmärksamhet till våra fötter. Bara nyfiken på vilka fysiska sensationer du känner i dina fötter nu. Hur känns det i dina fotsulor, dina tår? Om du blir distraherad så bara vänd tillbaka uppmärksamheten till dina fötter. Och du kanske behöver göra det här gång på gång. Och det är precis som det ska. Se bara hur nyfiket du kan känna dina fötter här och nu.

Bengt Renander
Så.

Axel Wennhall
Det var en väldigt kort landningsmeditation. Hej Bengt.

Bengt Renander
Hej Axel.

Axel Wennhall
Härligt att vara här. Välkommen.

Bengt Renander
Tack.

Axel Wennhall
Jag minns första gången jag kom hit. Det var snart tre år sedan. Jag kommer ihåg hur nervös jag var när jag stod utanför din dörr. Och så kom jag in här. Och så har du fyra stolar placerade här. Alldeles bakom oss. Och så satte jag mig och så kollade jag till höger. Och så ser jag de här näsdukarna. Och jag kommer ihåg att jag tänkte, herregud, ska jag bryta ihop här nu? Och jag var vilse i mitt liv. Jag var också osäker på vem jag själv var. Och väldigt nervös inför det här besöket. Men jag kommer ihåg också när jag gick härifrån. Jag kommer ihåg hur lättad och hur glad jag var. Och redan då insåg jag att det här var nog ett av de absolut bästa besluten jag gjort i mitt liv. Jag brukar jämföra det här med att gå till en PT. Bara att det här är en MT. En mental tränare. Men jag tror att det är ännu bättre än så för att allting vi upplever i våra liv går igenom våra sinnen och vår mentala värld. Och det har varit en fantastisk tid att få lära känna mig själv och öva mig i min mentala värld med hjälp av dig. Och det var också du som introducerade meditation för mig. Som kom att bli ett starkt intresse och nu ett yrke. Men idag så är jag också väldigt nyfiken på hur det kommer sig att du började med att tära. Så jag tänkte att vi kanske kunde börja där.

Bengt Renander
Det kan du absolut göra. Man kan säga att den här vägen, skiftet för dig, du kände dig förvirrad och du kände dig lost i världen. Och skiftet blev när du lärde dig att titta in och lärde dig att känna vem du själv är. Och jag tror att alla som går den här vägen, mot mer medvetenhet och närvaro, vi alla gör det för att vi haft tillräckligt med smärta. Det är ofta startpunkten för att börja intressera sig för att titta in och gå till en coach eller att få vägledning på något sätt. Det är att man haft till det. Att man känner att nu får det vara nog. Jag pallar inte längre. Utan det finns något annat. Jag vill någonting annat i mitt liv. Och så hör man talas då, jag vet inte hur du hört talas om mig, men på något sätt gjorde du det. Och tänkte att det där kan kanske vara någonting. Jag hoppas det. Och så var det ju för mig också. Jag kände att jag hade fått nog av att vara i mina rädslor och mina begär. Framtid, förflutet, tankar. Jag är ju nykter alkoholist så jag drack alkohol på den tiden, vilket var ett sätt ser jag nu i efterhand, att få en stund av närvaro. Ett ögonblick av närvaro. Jag kommer så väl ihåg på fredag kväll när jag kom hem. Jag hällde upp ett stort glas rött vin och så drack jag det där glaset och så kände jag, ah, så här ska det vara. Att istället för att vara då, jag jobbar i filmbolag och produktioner och barn och massor av tankar hela tiden som terroriserade mig. Så fick jag en stund av närvaro. Och då ville jag ju dricka ett glas till, vilket jag gjorde och sen var det ju borta. Men jag fick ju en känsla av hur det är att vara närvarande. Att det är faktiskt möjligt att ha det helt stilla inuti. Men jag hade ingen aning om hur jag skulle åstadkomma det förutom med hjälp av vin eller alkohol. Det var mitt sätt. Men det skapade ju ännu mer drama, ännu mer smärta. Så när jag kom i kontakt med, jag lyssnade på Eckhart Tolle, jag gick på Psykosyntesakademin och förstod att det finns någonting här som kan vara en lösning. Och sen gjorde jag 12-stegsprogrammet som ju också är ett andligt program som handlar om att vara närvarande. Och där finns ju också meditation med som en del. Så jag tror att du och jag och de flesta som går den här vägen delar samma erfarenhet. Att vi fick nog. Jag pallar inte längre att hålla på så här. För det är läskigt. Så är det ju. De flesta är ju väldigt rädda för att titta inåt. Det är det värsta. Det är det mest skrämmande de kan göra. Men också gör den erfarenheten som jag förstår att du gjorde och som jag också har gjort. Att när vi tittar in, det finns inget farligt där. Utan det är väldigt, väldigt härligt. Spännande.

Axel Wennhall
Kommer du ihåg din första gång du mediterade?

Bengt Renander
Ja, jag mediterade på 80-talet så var det väldigt populärt med TM, Transcendental Meditation. Det kom en stor våg av det. Så det provade jag. Men det bet inte riktigt. Utan jag tror att när jag gick på Psykosyntesakademin, då startade vi alltid med en meditation, fem minuter, en stund i tystnad. Jag tyckte det var så tråkigt. Så otroligt tråkigt. De slösade i mig tid att sitta tyst i fem minuter. Men sen när man gör det här, gång efter gång, och sen riktar blicken inåt och upp, och kommer till nuet, för det är ju det meditation handlar om för mig, så ser man ju värdet av det. Så det är väl då, vad blir det, snart 40 år sedan jag mediterade första gången, men det är kanske de senaste 20 åren jag har gjort det mer regelbundet. Och i synnerhet de senaste 15 åren.

Axel Wennhall
Efter att du började på Psykosyntesen och lyssnade till Eckhart Tolle, och efter de här fem minuterna, kommer du ihåg hur din resa gick till att uppskatta meditation?

Bengt Renander
Ja, det finns ju två delar i all utveckling. En del är förståelsedelen, att jag börjar förstå saker intellektuellt. Och en annan del som är upplevelsedelen, att jag också upplever det jag förstår. Och de har inte kommit samtidigt för mig. Ibland har jag upplevt saker som jag inte har förstått, och ibland har jag förstått saker som jag inte har upplevt. Jag kommer ihåg ett starkt tillfälle, då var jag i Norge på en kurs som handlar om att lära sig jobba med grupper utifrån närvaro, och i en meditation där, det handlar om att leta efter sig själv. Vem är jag? Och jag hade förstått att jag är naturligtvis, det måste ju vara jag som är här, men vem i det är det som är mitt sanna jag? Och då fick jag en upplevelse av att jag är den som letar. Och där fick jag en upplevelse av att komma hem. För det var som att ha letat efter någonting runt hela jorden som jag haft i bakfickan hela tiden. Och det var ju ett starkt tillfälle. Och sen har jag haft flera upplevelser som har varit väldigt starka, av väldigt stark närvaro. Så att jag vet hur det är att vara helt närvarande. Och det är ju fantastiska upplevelser, av lätthet. Och samtidigt vill jag också vara noga med att det inte är fantastiska upplevelser, att det är fyrverkerier och himlen, utan att vara närvarande, eller om man nu ska använda ett spiritual enlightened, eller upplysning, jag menar inte alls att jag är det så, men jag har ändå haft stunder av det. Det är ju en besvikelse för egot. För att det är väldigt vardagligt. Det är otroligt enkelt. Det är inte bara att komma hit. En hund är det hela tiden. Så det är inget stort, märkvärdigt, konstigt, avancerat. Livet blir bara enkelt. Man står och steker köttbullar. Det är det man gör. Istället för att steka köttbullar och oroa sig för hur det ska bli när man går i pension, eller hur det var på bröllopet som man var på i somras, eller vad man nu oroar sig för.

Axel Wennhall
Vi ska fortsätta in snart på vad är egot? För jag tänker att alla som lyssnar på det här kanske inte vet det. Men jag vill hålla fast oss litegrann vid din resa. Vilka människor har betytt mycket för dig att komma dit där du är idag?

Bengt Renander
Ja, det är ju oerhört många. Jag skulle säga att ingenting av det jag kan eller upplevt har jag kommit på själv. Utan jag står på axlarna av giganter. Det är många som har gått före som har utforskat de här markerna. Och jag har läst och lyssnat och lärt mig. Buddha är ju naturligtvis den första som kom på det här, såvitt jag vet i alla fall. Som såg igenom tankarnas illusion. Som såg skillnad mellan vad jag tänker och vad som händer i verkligheten. Honom träffar jag ju dock aldrig, men han har ju inspirerat i sin tur väldigt många. Han har ju inspirerat Asadioli till exempel som startade psykosyntesen. Så det är en inspirationskälla för mig. Buddhismen har också inspirerat 12-stegsprogrammet som också är en stark inspirationskälla för mig. Eckhart Tolle lyssnade jag på i 10 år. Väldigt mycket hans olika föreläsningar. Då kunde man ha en sån där bärbar cd-spelare. Det hade jag. Jag gick runt på Djurgården och lyssnade och lyssnade och lyssnade. Om och om igen. Och har fått mycket av förståelsen därifrån. Det finns väldigt många. Alltså alla som pratar om det här pratar om samma sak. Det är att man gör det på lite olika sätt. Och det gäller ju att hitta de som pratar om det här på ett sätt som passar en.

Axel Wennhall
Vad är det då alla pratar om?

Bengt Renander
De pratar om att se igenom tankarnas illusion och att vara i verkligheten. Här på riktigt.

Axel Wennhall
Och det som inte är verkligt är då våra tankar?

Bengt Renander
Ja, tankarna har ju en verklig karaktär såtillvida att vi tänker dem. Men det tankarna handlar om är ju inte verkligt. Alltså jag kan ju tänka att det står en arg varg i garderoben där inne. Det är fullt möjligt. Och blir väldigt rädd. För rädsla. Vi är ju väldigt rädda. Vi människor. Rädsla är ju evolutionärt gynnat. I den bemärkelsen att de av våra förfäder som har varit rädda. De har överlevt. De som gick mitt i flocken och sa att jag får inte komma bort. Jag får inte komma bort. Jag måste vara med här i mitten. De har överlevt. Och de som har sagt att jag sticker iväg ett par timmar. Jag ska kolla vad som händer där borta. De såg vi aldrig till igen för de tog hyenorna eller lejonen. De som har gått genom skogen och tänkt att alla ormar är pinnar. De har dött. De som har gått genom skogen och tänkt att alla pinnar är ormar.

Okänd
De har överlevt.

Bengt Renander
Så att vi är barn till de rädda. Vilket gör att våra tankar, som jag menar är egot, det är vår tankevärld. Det jag tänker om är egot. Vill egentligen bara skydda mig. Och rädsla är ju en överlevnad. Det hjälper oss att överleva. Om ni sen när ni går härifrån går upp till Hötorgets tunnelbanestation och så står det ett läskigt gäng där. Så säger jag Gud. Och så säger jag hoppas det kommer några blonda killar. Ska vi döda dem? Åh vad läskigt säger ni då. Vi går till en annan nedgång. Bra! Bra! Rädslan hjälpte er och räddade er där. Men för oss människor så har ju vår förmåga att tänka. Och den förmågan är inte så gammal. Den är i storleksordningen 100 000 år. Den gör att vi kan tänka att det står ett läskigt gäng vid tunnelbanan. Och så vågar jag inte gå dit. Och det är inte funktionellt. Och många människor gör det. Sitter hemma och tänker saker som skrämmer dem. Så till den milda grad att de inte ens vågar gå ut. Och då är vare sig rädslan eller tankarna funktionella. Så att jag tänker att det står ett läskigt gäng vid tunnelbanan, det är ju inte verkligt. Jag får gå dit och kolla. Står det ett läskigt gäng där? Ibland kanske det gör det. Men jag måste kolla av verkligheten. Tankarna har en massa hypoteser om det ena och det andra. Som vi inte kollar. Utan vi tar de hypoteserna för givna. Och får ett liv som är för många i en mardröm. Vilket det också är. Det är en mardröm. Det är inte verkligt.

Axel Wennhall
Så egot består av tankevärden. Och jag vet ju att i våra samtal så brukar du också dela upp det här egot i olika delpersonligheter. Jag tycker det kan vara ganska intressant och jag skulle gärna veta att du utvecklade det.

Bengt Renander
Ja, det är en inre karta som jag arbetar med. Och som just har inspiration från de källor jag pratade om tidigare. Och i den inre kartan finns det två huvudplatser. Och det är egot och självet. Och för mig är självet den du är när du är helt och hållet närvarande. Så ingenting av det du tänker om dig är ditt själv. Utan allting som kommer efter jag är, är egot. Jag är lång, jag är kort, jag är dålig på det där, jag är bra på det här, jag kan inte prata tyska. Allt som kommer efter jag är, är ditt ego. Allt det du tänker är ditt ego. Och egot brukar jag dela in i olika delar för att förstå det. För att egot är. Det finns så mycket i vårt ego. Det är så mycket vi tänker. Och vem är jag då? För ego är ju jag på latin. Så allt jag säger är jag. Vem är jag? Det är alltså vad är mitt ego? Och jag brukar dela in det i olika delar. Olika delpersonligheter. Och det är bra att göra för att förstå sitt ego. För att för de flesta människor så är det ju ett mysterium. Hur kommer det sig att jag är så olika? Att ibland är jag så riktad och klar och tydlig och modig och stark. Och ibland är jag så liten och rädd och eländig. Och ibland är jag så charmig och härlig och mysig. Och ibland är jag så avstängd och kall och sur och tokig. Är jag schizofren eller vad är det frågan om? Nej, inte schizofren. Jag har olika delar i min personlighet. Olika delpersonligheter. Och de fyra som jag arbetar med oftast är presteraren, smärtkroppen, försvararen och dansaren brukar jag kalla den. Och presteraren, om jag ska sammanfatta den i två ord så handlar det om att tänka och göra. Så om du säger att jag ska tänka ut vad jag ska göra, då är du ju din presterare. Och den är alltid på väg mot ett mål. Och den har alltid högre krav både på sig själv och på omvärlden än vad både jag själv och omvärlden brukar kunna leverera. Så har man en stark presterare så hamnar man väldigt ofta i den jag sätter mitt emot som är smärtkroppen. Och det är en del personligheter som säger att jag duger inte till. Och det finns ju då miljontals sätt att inte duga till på. Jag har för stora öron eller för små näsborrar eller för breda knän eller jag är för rolig eller tråkig. Det finns ju hur mycket som helst. Och att förstå den delen, smärtkroppen, det är Eckhart Tolle som har inspirerat mig till det namnet. Det är också att förstå att jag har en del i min personlighet, inte hela personligheten, men en del som vill ha smärta. Den äter smärta. För det är också ett mysterium för många av oss. Vad kommer det sig att jag håller på och tänker på det här som är så smärtsamt för mig? Och jag släpper det inte. Om och om igen håller jag på och maler den här skilsmässan eller den här rädslan för föreläsningen jag ska ha nästa vecka. Jo, jag har en del i min personlighet, smärtkroppen, som vill ha smärta. Den gillar smärta. Den letar upp smärta och den är väldigt kreativ. Den kan hitta smärta i nästan allting.

Axel Wennhall
För det här betyder då att alla människor har den här delen i oss?

Bengt Renander
Ja, alla människor har en smärtkropp. Och den är då mer eller mindre aktiv. Om man ger den mycket mat så vill den ha mer. Så det vore väldigt bra för de flesta av oss att banta smärtkroppen. Att inte ge den så mycket mat. För all smärta som smärtkroppen äter är tankegenererad. Den är baserad på tankar. För att i verkligheten händer det ganska lite smärtsamma saker. Det händer väldigt lite farligt i verkligheten. Så att den matar på. Hur ska det bli? Hur ska det gå? Tänk om de inte. Så framtid, förflutet, det som inte kommer hända, det som borde hända, det som inte får hända. Och den kan hitta smärta i allt. Så om jag skulle säga till dig Axel, vilken snygg tröja du har. Så kommer det uppskattningar här i luften. Men smärtkroppen kan då omvandla det till smärta genom att säga att, Jaha, vad var det för fel på den jag hade förra gången? Då sa han ingenting. Eller vad är han ute efter? Ska han låna pengar? Eller vad är det här frågan om? Så den kan hitta smärta i allt. Och många har en väldigt aktiv smärtkropp. Gå runt i den. Hör hur den matar i sig smärta. Från morgon till kväll. Jag brukar säga, för att lära känna den, att se vad den har för favoriträtter. Vad äter den till frukost, lunch, middag? Så kommer det sig att den äter mellanmål, den har fruktstund, snacks. På bussen sitter den och äter en påse snacks. Och många smärtkroppar har en munsbit som ligger redan på nattduksbordet. Det första man gör när man vaknar är, Nej, ännu en ny dag. Eller, åh, till det här jobbet. Eller vad det nu är för någonting.

Axel Wennhall
Jag känner igen mig väldigt tydligt i det här. Och jag minns ju också så väl när jag kom hit. Känslan av att förstå, aha, okej, det är det här jag håller på med. Jag har ju den här presteraren i mig väldigt, väldigt starkt, väldigt tydligt. Har studerat och landat ett prestigefyllt PR-jobb. Jobbade jättemycket. Och hade hela den här känslan av att, för att lyckas så kan man ju aldrig vara nöjd. Men det jag insåg var ju bara att det här var bara ett sätt att mata det som du beskriver som smärtkroppen. Och det är intressant det här med fruktstund för smärtkroppen. För jag kan ju fortfarande vakna upp på morgonen och det känns bara, vad är det som är fel? Och det som är fel då, är det då att jag omedvetet tänker på någonting som har satt igång smärtkroppen?

Bengt Renander
Man kan ju börja med att titta sig runt. Om man vaknar upp på det som är fel så ser man att, brinner det någonstans? Eller är det någon som kommer anfalla? Alltså är det någonting? För att ibland är det ju fel mot det i verkligheten. Man behöver faktiskt göra någonting åt. Oftast är det ju inte det. Och ser man då att det finns ingenting här nu i verkligheten. För verkligheten är det som är här nu. Okej, allt verkar, sängen ser normalt ut, det brinner ingenstans, det ser okej ut. Då är det tankarna, då är det tankegenererad smärta. Så vad är det jag håller på och tänker här nu? Som ger mig smärta? Då kan man ju titta på det. Är det här någonting som jag behöver tänka på? Många gånger så brukar jag likna det vid att smärtkroppen har arkiv med VHS-filmer. Det finns kanske lyssnare som inte ens är födda när det gäller sådana filmer.

Axel Wennhall
Du bara visar hur gammal du är i det här avsnittet. Cd-spelare och VHS.

Bengt Renander
Ja precis. Men den har filmer, ett filmarkiv, som den här smärtkroppen sitter och tittar på. Som är skräckfilmer. Som handlar om att jag aldrig kommer att träffa någon. Det står liksom på ryggen av det. Jag kommer aldrig att träffa någon. Så tar du smärtkroppen och sätter dig och tittar. Jag har sett den här 200 gånger tidigare. Jag tycker den är jättejobbig, jättetråkig och jag hatar den. Men nu trycker jag på play så tittar jag på den igen. Och sådär håller smärtkroppen på. Och det där är ju inte klokt. Jag vet inte om jag ska ta klart de här delpersonligheterna.

Axel Wennhall
Absolut. Men det är intressant att bara konstatera att smärtkroppen är som ett filmarkiv med jobbiga, dåliga filmer.

Bengt Renander
Ja, dåliga vet jag inte. De är ofta skickligt gjorda. För de handlar om exakt det som jag är rädd för. Exakt min värsta mardröm. Så om det är att få en hjärntumör, då kommer de handla om det. Men är inte det min värsta mardröm, att få en hjärntumör, utan att bli lämnad. Då kommer de handla om det. Så de handlar inte om något som jag är lite halvrädd för. Utan den värsta mardrömmen. För det är det mest näringsrika för smärtkroppen. Att det kommer inte gå bra för barnen. Eller inte tillräckligt bra för äldre eller partner. Ja, det som vi är riktigt rädda för, det är oftare de här.

Axel Wennhall
Och de andra två delarna?

Bengt Renander
Den tredje kallar jag för försvararen. Och det är hur hanterar jag det faktum, inom citationstecken, jag har hört citationstecken här nu, det faktum att jag inte duger till. Hur hanterar jag det utåt? För smärtkroppen säger att jag duger inte till. Och hur hanterar jag det? För det är ju en lågstatusposition att inte duga till. Så det är ingenting vi avslöjar. Vi ska ju vara prestera här. Vara duktiga och handlingskraftiga och göra saker. Och där har vi tre olika försvarsmekanismer. För jag är alltså rädd. Det är grundkänslan. Hur hanterar jag det här nu? Och det är att spela död, fly och anfalla. Det är så samma som med andra djur. Och att spela död är att kollapsa. Fly kan man göra på tre sätt. Fly som haren, alltså sticka. Man kan fly som sköldpaddan. Man drar in det som är mjukt och sårbart och utåt tar man ett kompetent skal. Och sen kan man fly ifrån känslan man har. Och där finns det ett femtontal populära sätt. Men det finns många fler. Och det är ju de här alkohol, narkotika, läkemedel, sex, shopping, sociala medier, mat, socker, arbete, träning. Så där flyr jag ifrån min egen känsla. Det är den tredje flyktvägen. Och sen har vi då att anfalla. Det är också ett försvar. Så kan man göra det genom passiv aggressivitet eller aktiv aggressivitet. Och det passiva är ju att sura. Så i likhet med sköldpaddan så vill jag inte berätta vad det är. Men till skillnad från sköldpaddan så tänker jag visa att det är något som är fel. Det är passiv aggressivitet. Silent treatment. Och aktiv aggressivitet är ju att skrika, skälla, bråka, slåss, kasta kniv, skjuta och vad man nu gör för någonting. Men bakom någon som är arg finns alltid någon som är rädd. Och sen går det här över på något sätt. Så då är det ofta vanligt att man går tillbaka till den där presteraren. Så säger man, ah, gud vad skönt, nu ska jag tänka ut vad jag ska göra. Så tar man fram kollegieblocket så skriver man en lista på grejer man ska göra. Så börjar man göra dem. Så går det något fel och sen tillbaka till smärtgruppen. Den fjärde delpersonligheten brukar jag kalla för dansare. Och den handlar om att känna och vara. Så när du säger så här, jag ska tänka ut vad jag ska göra. Då är det presteraren. Och när du säger så här, jag ska känna efter hur det är. Så är det ju dansaren. Jag brukar kalla den för feminin energi också. Och jag är väldigt noga med att inte kalla det manlig och kvinnlig energi. För både män och kvinnor behöver båda. Så när jag säger så här, att jag ska känna efter hur det är. Det är alltså kopplat till känslor mycket. Den delen har också hand om relationer. Intresserad av andra. Hur är det för dig? Hur känner du? Så här känner jag. Hur tänker du när jag känner så här? Där finns också sensualism. Alltså sinnen. Doft, smak, hörsel. Det är viktigt hur det ser ut. Det är också viktigt hur det känns. Den är inte beredd att göra någonting om det känns fel. Och där kan man ju verkligen ha inre konflikter. Vilket många har. Man åker som en flipperkula mellan de här olika delpersonligheterna. När jag är presteraren så är jag bäst. Föraktar folk tycker jag för att inte fatta jävla idioter. Och jag ska räkna ut att jag ska ha smart i huvudet. Men det känns inte rätt med den här relationen. Det känns inte rätt. Ja men vadå? Han är ju jättesnygg och trevlig och han har pengar och allting. Ja jag vet inte. Så ligger man och har inre dialoger istället för att sova. Då är det de här delpersonligheterna som har diskussioner.

Axel Wennhall
Så där har vi då din karta av de fyra olika delarna av egot.

Bengt Renander
Där har du ytan på den kartan. Den har ett väldigt djup den här kartan. Men det här är ytan. Fyra olika delar.

Axel Wennhall
Och sen har du berättat också om självet. Den man är när man är helt närvarande.

Bengt Renander
Exakt.

Axel Wennhall
Och hur samverkar de här två då?

Bengt Renander
Väldigt många människor har inte kontakt med sig själv. Så de lever i ett ständigt pågående drama. I de här delpersonligheterna. Ibland är de bäst, ibland sämst. Ibland är de förarbejda, ibland avskyvärda. Och bara är där. Och de har ingen förmåga att ställa sig lite utanför. Och se, vad håller jag på med egentligen? Men många människor kan göra det. I alla fall ibland. Vad sa jag igår? Herregud, det är inte klokt. Och det är ett sorts utanförstående vittne. De som kan bevittna egot utifrån. Och det är ditt själv. Den som bevittnar egot utifrån. Som inte är så identifierad med någon av de här delpersonligheterna. Eller någon av de här tankarna. Som har tankarna, men inte är dem. Som har känslorna, men inte är dem. Det är självet.

Axel Wennhall
Och det leder oss kanske inte helt osökt in på just meditation. För det är väl precis det meditation handlar om. Att kunna gå lite utifrån. Att kunna bevittna det som händer i vårt medvetande. Att kunna se inåt. Att kunna se egot. Kan inte du berätta lite grann om hur du mediterar och vad meditation är för dig? Ja.

Bengt Renander
Bra att du ställer frågan vad meditation är för mig. För jag tror att meditation kan vara väldigt mycket för olika människor. Det finns många sätt att använda meditation och se på meditation. Och det enda jag kan svara på är vad det är för mig. Jag ger inte den heltäckande bilden av vad det egentligen är. Men för mig är meditation närvaro och träning. Jag tränar upp mig på att gå ur tankevärlden och till det innevarande ögonblicket. Det är vad meditation handlar om. En bild som jag använder som jag tycker är väldigt bra är en annan metafor. Och det är det inre som en tornado. Och en tornado är ju väldigt kraftfull. Den suger upp träd, bilar och hustak. Men i centrum av en tornado så är det helt stilla. Och de två platserna har vi oss. När vi är i egot så är vi i tornadons yttre kant. Och är vi där och inte har någon kontakt med vårt centrum så är det i vårt liv. Hela tiden. Men när vi är i centrum, i vårt inre centrum, så är det helt stilla. Det finns frid, sinnesro, kreativitet, visdom, kärlek och humor. Allt det vi letar efter finns där redan. I vårt centrum. När vi är i kontakt med oss själva. Men det finns ju en centrifugal kraft i en tornado som gör att vi sugs ut. Så det är väldigt lätt att bara vara där ute hela tiden. Man kommer inte in där. Det kan till och med vara så att i början av den här utvecklingen att man känner att jag är här ute i dramat. Men jag kommer inte till mitt centrum. Jag kommer inte till den här fridfulla platsen i mig. Jag vet att det finns där men jag kommer inte dit. Och då brukar jag säga att man inte har en tillräckligt stark närvaromuskel. Det krävs en närvaromuskelkraft att gå ifrån egodramat till centrum. Och det är det jag gör när jag mediterar. Jag tränar upp min närvaromuskel.

Axel Wennhall
Berätta, hur går det till?

Bengt Renander
Ja, om jag tränar upp min armmuskel så tar jag en hantel och sen så har jag den ner. Nu har jag en rak arm och så böjer jag upp armen. Så släpper jag ner den igen och så böjer jag upp armen. Och varje gång jag böjer upp armen så är det ju en ansträngning för muskeln. Så att jag tränar den. Och jag tränar upp min armmuskel. Gör jag det här bara en gång, säg att jag gör 30 stycken curls. Så kommer jag ju dagen efter ha träningsvärk. Men säg att jag vill ha en stark armmuskel. Jag tycker det skulle vara lite läckert om jag hade lite större armmuskler. Så jag gör det även dagen efter. Och då gör det ont ännu jobbigare. Och jag gör det tredje dagen och fjärde dagen och det blir bara egentligen jobbigare och jobbigare. Och efter en vecka ställer jag mig framför spegeln och säger att det har inte hänt någonting. Det här är ju inte för mig. Andra får nog större armmuskler av att göra det här. Men jag får inte det. Jag ser ju det. Och det är lite grann samma sak med meditation. Att jag behöver träna. Och vad är det jag tränar då? Jo, jag har tappat bort mig i tankevärlden. Så att jag går till upplevelsevärlden. Det är de två världar vi kan ha vår uppmärksamhet i. Det finns inga andra ställen att ha den i. Tankevärlden eller upplevelsevärlden. Och upplevelsevärlden är ju då till exempel det du gjorde här i den inledande meditationen. Att uppleva hur det känns i fötterna just nu. Att uppleva det. Så när du gör det så är det ju upplevelsevärlden. Och sen kommer det ju då en tanke. Jädrar, glömde ringa Sixten. Men istället för att gå och ringa Sixten så identifierar jag det som tanke och så går jag tillbaks till upplevelsen av fötterna. Varje gång du gör det så har du gjort en mental curl, om vi nu ska kalla det det. Du har stärkt din närvaromuskel. Människor som mediterar, de brukar uppleva att de sätter sig och så mediterar de en kvart första dagen och tycker att det här var ju bara tråkigt. Jag bara satt ju och tänkte. Andra dagen är det ännu tråkigare, jag tänkte ännu mer. Och efter en vecka så, det här var inte för mig. Utan det funkar nog för andra. Men det är med meditation som det är med att träna armmusklerna. Det räcker inte med en vecka. Men om du gör det varje dag i en månad. Om du gör 30 curls med en hantel varje dag i en månad så kommer du att få en starkare armmuskel. Även om du inte tror på det. Så även om du säger att jag tror inte på det här med curls. Men jag gör 30 om dagen. Jag gör det, men jag tror inte att det kommer att hjälpa. Men gör det så kommer det att hjälpa. Du kommer att få en större armmuskel. Och du kanske ser det i spegeln efter tre månader så gör du det definitivt. Hmm, jag har fått det. Efter ett halvår så säger din kompis Axel, har du börjat med curls? Du har ju fått vilka armmuskler du har. Och så är det också med meditation. Det fungerar även om man inte tror på det. Så om man gör det här i tio minuter. Går till upplevelsevärlden. Det kommer en tanke. Går tillbaka till upplevelsevärlden. Det kommer en tanke. Och gör det i tio minuter i en månad. Så kommer du att märka att jag känner lite mer frid. Jag tror jag känner lite mer frid. Efter tre månader så kommer du säga, hmm, jag känner lite mer kontakt med sinnesro, med visdom, med humor, med kärlek. Efter ett halvår så kommer din flickvän eller din kompis och säger, du vad har hänt med dig? Det är någonting här i din energi, i dina ögon som är annorlunda. Men det är efter ett halvår.

Axel Wennhall
Jag kan egentligen bara bekräfta det du har berättat nu. Att det krävs in träning med meditation. Jag tror också att meditation egentligen har två problem. Det ena är att många som börjar meditera har en bild av någon typ av sinnesfrid från dag ett. Det är som att meditation har ett PR-problem. Det finns de här bilderna av människor som sitter i någon typ av bliss på någon bergskant och livet är helt fantastiskt. Men alla vi som har mediterat vet ju att det är så långt ifrån meditationsupplevelsen man kan komma. Många brukar säga just det, att jag kan inte meditera för jag bara tänker hela tiden. Då brukar jag säga till dem, fantastiskt, det är helt otroligt att du kommer till insikt av det. För det är kanske den viktigaste insikten man kan ha när man mediterar. Man tänker hela tiden. Och kunna använda det, precis som du säger, att vända tillbaka uppmärksamheten. Och den andra delen är att instruktionerna för meditation är ju väldigt enkla. I alla fall den typen av meditation som du beskriver här. Man upplever och när man märker att man inte upplever längre utan att man har kommit till tankarna så vänder man bara tillbaka uppmärksamheten till upplevelsen. Så det är som att gå på lina. Man ska försöka gå rakt och när man ramlar ner får man ta sig upp igen och fortsätta gå. Men det jag märker också bland många är att det svåra är inte att meditera. Det svåra är att fortsätta meditera. Alltså hålla uppe det. Och som du beskriver här så beskriver du att de första resultaten kanske man kan skönja efter en månad. Efter tre månader börjar man se mera. Efter ett halvår börjar andra märka. Vad har du för råd till de som vill börja meditera?

Bengt Renander
Jag tycker det är viktigt när du säger det, när insikten om vad meditation handlar om. Att inse att meditation handlar inte om att känna sig bra. Utan meditation handlar om att bli bra på att känna. Att vara med det som är. Vi vill ju komma till verkligheten. För det är det som är målet. Att få vara handlingskraftig i verkligheten. Med det som är på riktigt. Istället för att vara destruktiv i en mardröm. Vilket vi blir när vi tror på våra tankar. Jag har precis samma erfarenheter. Jag uppmuntrar nästan alltid mina klienter till att börja meditera. Många kommer tillbaka efter en vecka och säger, ja du Bengt, jag försökte men det gick inte. Vad var det som inte gick? säger jag. Nej, jag började tänka. Okej, välkommen i gänget. Jag har mediterat i under 20 år och det kommer tankar hela tiden. Och bra, för varje gång det kommer en tanke så har jag möjlighet att göra en curl. Så stärka min närvaromuskel genom att gå till upplevelsen. Tanke, upplevelse. Tanke, upplevelse. Det är så meditation ser ut för mig. Och ibland kan det vara så att om det är något stort drama att jag sätter mig ner och tänker i 10 minuter. Och först när klockan ringer så kommer jag, jag har ju suttit och tänkt i 10 minuter. Okej, då fick jag en curl i alla fall den här gången. Och det är väldigt mycket bättre än ingen. Och det är klart att när jag har hållit på så pass länge så kan det ju också vara stunder där jag kan sitta och bara uppleva. Bara uppleva helt och hållet. Jag vet att jag har suttit där uppe på taket på sommaren och kommit in. Och det är alldeles, alldeles stilla. Och då är också min upplevelse att nu lever jag mitt liv helt och fullt. Här är verkligen att ta tillvara på livet det jag gör nu. Det är helt närvarande. Så kan det komma en liten, liten vindpust. Det här är liksom maximalt. Jag behöver inte mer av sinnesförnimmelser än så här. Och att vara i det som är, är ju det som är meditation här. För att när vi mediterar så gör vi det vi tränar på. Att vi tror att vi ska nå till ett mål sen. Det finns inget mål. Det är målet att vara med det som är. Jag tycker Thich Nhat Hanh säger så fint att han pratar om att man kan ha tandvärk. Och det gör ju väldigt ont att ha tandvärk. Det är jättejobbigt. Så har vi tandvärk och sen så blir vi av med den på något sätt. Vi fixar till det. Och sen har vi inte tandvärk. Men när vi inte har tandvärk, då fokuserar vi inte alls på det. Det finns ju inga människor som fokuserar på att man inte har tandvärk. Men när vi mediterar så kan vi gå till hur det känns i tänderna till exempel. Att jag har inte tandvärk. Och njuta av det. Det finns så otroligt mycket att njuta av i det innevarande ögonblicket. I det som är. Istället för att göra det som tankarna gör. Fokusera på det som inte är eller som borde vara. Så vi tränar oss på att komma till det som är. Och när vi gör det, så ser vi att det är fantastiskt. Då kan man säga, men vadå? Jag har ju inte något jobb efter jul. Men då tänker vi kring det som är. Utan det handlar om att uppleva det som är. Och det kan vi bara göra nu.

Axel Wennhall
Det jag också märker i min egen meditation. Är att om vi tar till exempel din karta av egot. Så för mig så är meditation också en övning i medvetenhet. Att kunna blicka inåt. Och precis som du beskrev det här. Att kunna bevittna vad som händer i vårt inre. Att kunna vara på den platsen och se vilka delar av mitt ego är på gång nu. Okej, nu blev jag rädd. Eller nu vill jag fly från den här situationen. Eller nu har jag min presterare som vill leverera det här. Hur jobbar du när du mediterar i att bli mer medveten om ditt ego?

Bengt Renander
Ja, men det är väldigt mycket det man gör. Att bevittna egot. Se vad som händer. Och att kunna se vad är det skickliga sättet? Vad är det visa? Det är ett bättre ord. Det kloka. Det visa sättet att hantera den här situationen. För egot har ju en reaktion till nästan allting. Att man blir arg eller glad eller vad det nu än är. Det är väldigt lätt att gå runt som en reaktiv automat. Så det händer saker så får jag den här reaktionen. Eller det där så får jag den där reaktionen. När jag kommer till självet så kan jag bevittna det. Det här egot är fortfarande helt aktivt. Det behöver inte försvinna. Och det har reaktioner. Men vad vill jag själv? En del av mig vill sparka i garderobsdörren nu. För jag är så förbannad. Och skrika det här. Men vad vill jag själv?

Axel Wennhall
Och hur vet man det?

Bengt Renander
Ja, genom att komma till den jag är när jag är närvarande. För är jag aldrig i kontakt med den jag är när jag helt och hållet är närvarande så har jag inte heller kontakt med mig själv. Men när jag kommer i kontakt med mig själv så vet jag alltid vad som är rätt för mig nu. Sen är det inte säkert att jag gör det. Alltså jag gör inte som jag själv vill. Själv så vill jag bara sitta här och titta ut över skogen. Men nu ser jag att jag går in och äter en paket kakor. Vad håller jag på med? Igen? Och ju mer jag då tränar upp min kontakt med mitt själv, ju mer blir det den bestämmande faktorn i livet. Vad vill jag själv? Istället för att jag håller på med en massa grejer som jag själv inte vill.

Axel Wennhall
Du har pratat lite grann om allt det fantastiska som man kan få uppleva när man är närvarande. Hur märker du av i ditt liv att du mediterar? Vilka effekter märker du av i din dag?

Bengt Renander
Ja, att livet blir väldigt enkelt och vardagligt. Mitt liv är helt omärkvärdigt på alla sätt. Jag går och handlar på Coop och så går jag hem och lagar mat och så träffar jag människor. Det är bara enkelt för det mesta. Men ibland dras jag in i mitt ego. Jag gör det varje dag fortfarande. Och då blir det ju jättedramatiskt och väldigt allvarligt och hemskt och hur ska det gå och hur ska det bli. Men jag vaknar upp mycket, mycket fortare. Och det är ju en väldig, väldig skillnad på att vara arg eller orolig i 30 sekunder eller en hel dag. Jag brukar likna det vid att om du har en person som är fysiskt otränad så ska den gå på fika hos en kompis som bor i ett höghus 10 trappor upp. Och när den kommer fram så är hissen trasig. Så den personen får gå upp för 10 trappor. Den är helt slut när han kommer upp. Alldeles svettig. Det tar ju en halvtimme innan han kan dricka kaffe och kommer tillbaks. Och så är det en person som är fysiskt vältränad som ska vara på samma fika. Och när han kommer fram så är hissen trasig för den personen också. Men hon springer upp för de här 10 trapporna. Hon blir ju andfådd naturligtvis. Men så kommer hon innanför dörren och efter en minut så är hon tillbaks. Och det är också helt giltigt vad det gäller den mentala träningen. Det är klart att jag dras undan, mitt ego håller på, min smärtkropp den graderar upp sig och är skicklig. Men inte alls så ofta, så mycket och så länge som det var en gång i tiden. Utan jag kan säga att nu är det där en gång. Jag ser den nästan som en stand-up-komiker numera. Jag kan skratta åt det. Jag tycker det är så roligt vad den hittar på emellanåt. Fantastiskt roligt är det när jag bevittnar det. När jag är i det så är det väldigt, väldigt allvarligt. Oerhört dramatiskt. Det här var det värsta som skulle kunna hända.

Axel Wennhall
Så om man skrattar åt sina tankar och sitt ego, då vet man att man är närvarande?

Bengt Renander
Då vet man att man är utanför det, absolut. Humor är en så viktig andlig kvalitet. Så när jag har en klämt och vi går rent fysiskt utanför den här mattan som symboliserar egot, och vi står där och skrattar. Gud vad jag håller på, jag är inte klok. Då vet jag att nu är vi vakna.

Axel Wennhall
Hur blir det för dig om du inte mediterar?

Bengt Renander
Det är också den fysiska träningen som är en väldigt bra bild. Om jag låter bli att meditera en dag eller två så har jag en så bra grundkondition att det funkar. Men om jag låter bli i flera veckor så märker jag att jag börjar ta mina tankar mer allvarligt. Jag tror på mina tankar. Det blir mer drama, mer rädslor, mer begär, mer ofrid inuti. Men jag märker inte att nu har jag inte mediterat. Det är inte så det kommer. Utan att, ja just det, jag hade ju glömt bort hur jobbigt det här var. Nu kommer jag ihåg det. Så märker jag.

Axel Wennhall
Hur ser dina meditationsvanor ut idag?

Bengt Renander
Dels så har jag ju förmånen att ha ett arbete så jag får ju meditera i alla fall 20 minuter varje dag med mina klienter. Och sen så gör jag yoga nästan varje morgon som ju är en form av meditation också. Och i det passet så sitter jag kanske två gånger 5-10 minuter var. Jag ser varje dag till att få en touch Down i självet. Så att jag verkligen, nu upplever jag kontakt med mig själv. Nu är jag verkligen här. Och för mig tar det inte så lång tid numera att komma dit. När jag väl har den, då räcker det i allmänt 24 timmar. Att jag är så pass nära själv så jag går inte riktigt vilse. Jag kan gå tillbaks dit.

Axel Wennhall
Vad har du för råd till de som hör på det här avsnittet och kanske aldrig har mediterat och är lite nyfikna och vill börja testa?

Bengt Renander
Det första är att man behöver vara motiverad. Att bara meditera utan att man riktigt vet varför man ska meditera funkar inte. Då gör man det några gånger och så tycker man att det är tråkigt och så slutar man. Utan den första frågan att ställa sig är ju har jag haft tillräckligt med smärta? Har jag fått nog av det här sättet att leva på som jag gör? För att vara identifierad med egot det leder till utbrändhet, missbruk och depression. Det är tre väldigt vanliga utkomster av egoidentifikation. Jag läste i tidningen häromdagen att för fyra år sedan så var 28% av de som var sjukskrivna av psykiska orsaker. Fyra år senare så är 45% av de som var sjukskrivna av psykiska orsaker. Nu finns det naturligtvis ett väldigt vitt spektra av psykiska orsaker. Men jag är alldeles övertygad om att väldigt mycket av det dåliga måendet vi har, den dåliga psykiska hälsan vi har, har att göra med att vi identifierar oss med vårt ego. Vi skiljer inte på tankar och verklighet i vår kultur. Nu är det så många som säger att ska man acceptera att det här är som det är och inte göra någonting åt det? Nej! Vad det här handlar om när jag mediterar och kommer till acceptans. Vad det handlar om att jag blir handlingskraftig i verkligheten. Så jag gör åt saker på riktigt. Så vi kan åstadkomma förändring på riktigt. Istället för att vara destruktiv i en vardag. För det hjälper inte att vara arg på saker eller oroa sig för saker. De förändras inte av det. Utan jag slösar min energi på sådant som inte ger någon skillnad. Det här handlar om att jag samlar ihop min energi så att jag kan göra saker på riktigt.

Axel Wennhall
En viktig del för att kunna bevittna det som är och komma till närvaro är just acceptans. Kan inte du beskriva vad du har för definition av acceptans? För jag tror att det är många som också missförstår vad acceptans kan vara.

Bengt Renander
Det är ett av de mest missuppfattade begreppen. För egot är acceptans. Ska jag bara acceptera att det är så här dåligt och inte göra någonting? Ja, fast det är inte alls vad acceptans handlar om i min värld. Utan jag brukar berätta en historia som jag tycker är tydlig och bra. Och det är om du tänker att du vaknar sent på morgonen och ska till jobbet. Och du tänker att jag hinner kanske få i mig frukosten då. Så du springer fram till kylskåpet och rycker upp kylskåpsdörren.

Okänd
Och pang!

Bengt Renander
Åker mjölkförpackningen som stod i dörren i golvet och splash! Så exploderar den. Och egot blir ju liksom fan, vem har ställt den i dörren? Jag har ju sagt att den ska stå inne och nu är det här fan. Du blir ju otroligt arg och mot dig och frustrerad och kommer till jobbet och säger vet du vad som hände här i morse? Hela dagen är förstörd. In i den energin. Det är egots energi. Och vad innebär då ett accepterande förhållningssätt? Ja, springer fram till kylskåpsdörren, öppnar den, mjölken i golvet, splash! Och här har vi då den stora skillnaden. Jag skulle säga att det här är det största skiften människor kan göra i sitt liv. Och det är att komma till verkligheten och säga okej. Och nu säger jag, vadå okej? Det där är väl inte okej? Nej, jag säger inte okej för att jag tänkte när jag sprang fram till dörren att det skulle vara spännande om det hände någonting extra den här morgonen. Och så öppnar kylskåpsdörren och så åker mjölken i golvet och splash! Okej! Det är inte därför jag säger okej. Jag säger okej för att den är där. Och det är det största skiftet jag kan göra i mitt liv för att jag gör inte längre verkligheten till min fiende. Utan jag går med det som händer. Och då ska vi också komma ihåg att jag säger okej till att mjölken ligger där. Det innebär inte att den behöver ligga kvar. Utan jag kan säga att jag vill inte att den ska vara kvar. Okej. Så jag tar en trasa och torkar upp den. Jag använder min energi till att vara handlingskraftig i verkligheten med det som är. Istället för att bli destruktiv i en mardröm, ilska och frustration. Att vara emot det som är. Och det är att vara närvarande. Det är att vara här, nu, med det som är på riktigt.

Axel Wennhall
Oavsett vad det är?

Bengt Renander
Oavsett vad det är.

Axel Wennhall
Och det är ju precis det vi övar oss i meditationen. Att kunna blicka inåt och säga okej, även till en jobbig känsla eller var det nu än är.

Bengt Renander
Absolut. Att vara människa innebär att jag kommer ibland känna sorg och frustration och ensamhet och litenhet och vara i lla känslor. Det finns flera hundra känslor. Och jag har haft ett riktigt rikt liv och jag har fått känna alla de känslorna. Alla känslorna har fått vara med. Meditation handlar inte om att det ska kännas bra. Utan att bli bra på att känna. Att jag kan känna det som är. Nu känner jag mig ledsen. Okej. Det går bra. Jag kan känna mig ledsen. Det funkar.

Axel Wennhall
Vad har du för råd? För jag tänker att det säkert finns flera som lyssnar på det här avsnittet som känner att jag har ett ganska bra liv. Jag har inte den här smärtan som Bengt pratar om. Men jag är fortfarande nyfiken på meditation och det här verkar vara ett fantastiskt bra sätt att kunna bli ännu lyckligare.

Bengt Renander
Ja. De jag ser som får användning av det här är de som har haft tillräckligt med smärta. Och den ingångspunkten är oftast bättre. Att man känner att jag har fått nog av det här. För om jag har ett väldigt bra liv och allting funkar så är det förmodligen så att jag redan är ganska närvarande. Jag är handlingskraftig i verkligheten. Jag står och steker mina köttbullar och steker köttbullar när jag steker köttbullar. Så då behöver jag ju inte meditera. Det finns ju inget egenvärde i att meditera. Och man behöver heller inte meditera genom att sitta ner på en kudde med slutna ögon. Utan mediterar gör jag så fort jag kommer till upplevelsevärlden. Upplever det som är. Det är att stärka sin närvaromuskel. Så om min partner kommer hem istället för att, varför köpte du inte mjölk när du åkte ut på golvet i morse? Så ser jag min partner i ögonen och säger, hej, upplever du min partner? Bara för en sekund kommer i kontakt med kärleken. Så har jag ett väl fungerande liv så är jag förmodligen väldigt närvarande. Då har jag det här som en del av mitt liv redan. Och då behöver jag inte meditera.

Axel Wennhall
Min erfarenhet är att ju mer jag kommer i kontakt med känslan själv av att vara närvarande så kan man också se på olika människor att det finns olika grad av närvaro. Men jag tror inte att jag har stött på någon person som inte är i kontakt med meditation eller den här typen av frågor som är helt närvarande. Tror du att det finns?

Bengt Renander
Ja, absolut. Jag kommer ihåg att jag var i norra Indien, i buddhistiska Indien. Och vi skulle åka och titta på något av de här underverken. Det sprutar eld ur berget där. Det är naturligtvis gas som kommer ur. Det var en lång kö in dit. Det var en kö som ser ut som när man går till. Ska kolla boardingkortet. Man går som en labyrint. Vi tvekade om vi skulle ställa oss i den där kön. Det blir väl jobbigt. Det tar lång tid. Men vi gjorde det i alla fall för nu är vi här. När jag stod i den där kön, det innebar att då får man ju möta människorna som är lite före en i kön hela tiden. Och det gjorde jag i ögonkontakt med alla. Och det var helt fantastiskt. Alla var så närvarande. Det var en av de största upplevelserna i mitt liv att stå i den där kön. Och jag tror inte att de sitter och mediterar så mycket. Jag tror till exempel inte att en hund mediterar speciellt mycket. Den är helt närvarande. Ett barn, ett spädbarn, små barn. Helt och hållet närvarande. Så det är fullt möjligt att vara närvarande utan att meditera. Men i vår kultur, i synnerhet vi som lever här i västerlandet, som inte gör någon åtskillnad på tankar och verklighet överhuvudtaget, utan tänker jag någonting så är det så. Så om jag tänker att du tycker att min skjorta är ful så blir jag kränkt. Och tar det på allvar. Så i vår kultur så tror jag att det är väldigt svårt att vara närvarande utan att meditera. Utan att fokusera på det. Att öppna sig för upplevelsevärlden, alltså verkligheten och lära sig att leva där istället.

Axel Wennhall
Så omgivningen är då viktig både för närvaro och från frånvaro helt enkelt?

Bengt Renander
Absolut. Ego-drama är mycket smittsamt. Så är någon i sitt ego-drama så smittar den mig. Och närvaro är också mycket smittsamt. Så är någon närvarande så smittar det också. Så frågan är om två personer möts. Den ena i sitt själv närvaro och den andra i sitt ego-drama. Vem smittar vem först? Och ofta i ego-drama att det är så giftigt, det är så starkt. Så ofta är det den som smittar först. Om jag inte nu har en väldigt stark närvaromuskel, som är väldigt stark närvaro, så är den bara kvar, är bara kvar, är bara kvar. Och till slut så vaknar den som ego-drama att gud vad jag håller på här. Ledsen. Det är vanligt i relationer. Jag jobbar ju med par också. Vem smittar vem först?

Axel Wennhall
Jag tänkte bara koppla tillbaka till det vi pratade om, det här med smärta. Jag tror jag har en lite annan syn på det. Jag tror jag tänker att, i din metafor med närvaromuskel, så tänker jag att det här är en muskel som aldrig blir klar. Man kan aldrig bli klar av att träna upp den. Och alla människor har nytta av att träna upp den här. Jag tror jag ser det som att det kommer vara enklare för dig att meditera om du har upplevt smärta. Du kommer ha högre motivation. Men för dig som bara kan meditera kanske två-tre gånger om dagen, eller förlåt, två-tre gånger i veckan, så kommer du också ha nytta av det. Du kommer också öva upp din närvaromuskel. Och du kommer kanske också kunna bli lite lyckligare, eller leva mer utan mindre problem. Har alla människor nytta av meditation?

Bengt Renander
Det är ingen tvekan om att alla människor har nytta av att meditera på samma sätt som vi har nytta av fysisk träning. Och det är därför jag tycker att fysisk träning är en så bra bild också. För det är inte så att man gör det och sen är man klar, och så är det gjort. Utan det är någonting vi behöver upprätthålla. För närvaro är verkligen en färskvara. Det är helt otroligt vad fort man glömmer bort det. Och tappar bort sig själv så fort. Så jag behöver upprätthålla den kontakten och jag behöver göra det varje dag. Det är ingen tvekan om det. Men jag behöver äta varje dag också.

Axel Wennhall
Jag tror till och med att mindfulness betyder påminnelse. Att påminna sig att komma tillbaka till närvaro. Och just det du beskriver, det här med att närvaro är en färskvara precis som kondition, så har man ju vetenskapligt kunnat bevisa det. I den här boken Stillhetens styrka av Richard J. Davidson och Daniel Goldman så har man ju sett att efter bara två veckors meditation så förstärks arbetsminnet, tankarna behöver andra mindre och man blir mer fokuserad. Men om man slutar meditera så försvinner det här ganska omgående.

Bengt Renander
Absolut. Och det finns ju många studier på, det är ju nu klarlagt att meditation är en väldigt, väldigt stark hjälp mot stress och stressande tankar och inre drama. Så det är det ju ingen tvekan om.

Axel Wennhall
Har du gjort några misstag i din andliga resa eller när du har suttit och mediterat som du kan varna andra för? Eller några kloka råd?

Bengt Renander
Ja, det där med misstag är ju liksom, man är ju tvungen att göra dem för att lära sig det. Så jag är glad för de misstag jag har gjort. Men ett är ju att jag under flera år satt med ganska mycket smärta. Alltså att jag satt i meditationsställning, jag skulle sitta med benen korsade på kudden och det gjorde fruktansvärt ont. Jag hade dessutom problem med min höft då. Så jag mediterade mycket på smärta och det är i och för sig inte så dumt för smärtan är så påtaglig som fysisk förnimmelse. Om man börjar tänka så gör det för ont. Så så länge jag är fokuserad på smärtan kan jag sitta. Men lärdomen är att man kanske inte behöver sitta på något speciellt sätt. Jag tycker att det är bra att sitta för folk som ligger och mediterar de somnar ofta. Det är också ett sätt för att visa mig att nu gör jag det här. Nu sitter jag och mediterar. Eller att man kan sitta på en stol och göra det. Indierna säger att skälet till att vi sitter på golvet är att vi inte har några stolar. Man behöver inte sitta på golvet för att meditera. Om du inte nu har fattade beslut att nu ska jag meditera på smärta, då kan du sätta dig i en smärtsam position och meditera på hur det känns. Men det är väl ingenting att börja med. Så det är väl en sak. Man behöver inte sitta i någon speciell ställning. Men jag sitter nu med korsslagna ben och på meditationskudde. Och det gör jag för att jag får en rak rygg. Och sitter bra där nu. Så nu gör det inte ont längre.

Axel Wennhall
Och den raka ryggen, den har egentligen som fördel att du blir mer alert och vaken när du mediterar?

Bengt Renander
Jag känner att det blir väldigt klart. Det är lätt att sitta så. Än om jag skulle sitta i en fåtölj, tillbakalutad.

Axel Wennhall
Fin tro. Jag tror att det är många som tror att man behöver sitta på ett visst sätt. Men det är inte det det handlar om.

Bengt Renander
Nej, det är inte det det handlar om. Det handlar om att vara med det som är. Uppleva det som är.

Axel Wennhall
Härligt. Nu ska vi få meditera med dig. Då är det bara att vi sitter här som vi sitter här. Men innan vi gör det, vad är din definition av närvaro? Som vi har pratat om så mycket idag.

Bengt Renander
Jag rör mig med två B. Både medvetenhet och närvaro. Och de hör ihop. Och den definition som jag använder är att medvetenhet är förmågan att skilja mellan tankar och verklighet. Utspelar det sig här i tankevärlden eller utspelar det sig i verkligheten? Och att jag kan skilja på det. Ju mer medveten jag är, ju större är min förmåga att skilja på det. Och närvaro är förmågan att ha min uppmärksamhet i det innevarande ögonblicket. Det är också en förmåga, att jag tränar upp den, att jag kan vara här med det som är. Istället för att dras bort i mina tankar. Försvinna iväg. Så närvaro är förmågan att ha min uppmärksamhet i det innevarande ögonblicket. Och det är det vi tränar upp i meditation.

Axel Wennhall
Så låt oss träna upp det nu då.

Bengt Renander
Låtom oss meditera.

Axel Wennhall
Härligt. Underbart.

Bengt Renander
Jag tänkte göra en landningsmeditation som jag gör med mina klienter när de har kommit hit. Och den är oerhört användbar. För den kan man använda när som helst utifrån insikten att jag har alltid kommit fram. För egot är alltid på väg någonstans. Men även när jag sitter på bussen och är på väg någonstans så är jag framme på bussen. Så närvaro handlar om insikten att jag är alltid framme. Så den här kan man använda när som helst. Och då kan jag bara börja med att sluta ögonen. Och ta ett djupt andetag in genom näsan och ut genom munnen. Och så kan du bara göra dig medveten om att du har kommit fram hit. Där du är. Du har ju varit på väg hit. Kanske en lång stund rent fysiskt. Eller en kort stund. Du kanske mentalt har varit på väg hit länge. Eller kanske inte så länge. Men oavsett vilket så är du framme nu. Du är här. Du kan bara tillåta dig att släppa ner kroppen här i stolen. Och vi är ju här för att mötas. Du och jag. Och det är endast möjligt om du är här med din uppmärksamhet. Kroppen är ju här redan. Den är alltid närvarande. Men om du har uppmärksamheten i tankevärlden. Så hamnar den i framtiden eller det förflutna. I det som inte är eller det som borde vara. Och har du din uppmärksamhet där. Så kan vi inte mötas här. Så ett bra sätt att komma hit med uppmärksamheten är att rikta dig mot kroppen som ju redan är närvarande. Så du kan vända blicken inåt. In i kroppen. Bara uppleva de fysiska förnimmelser som din kropp ger dig just nu. I fotsulorna, benen, buken, bröstet, armarna och skallen. Och var ett nyfiket vittne. Du är inte ute efter att ta reda på vad något beror på. Vad jag ska göra åt det. Om det är bra eller dåligt. Utan upplev det som är. Som det är. Så kan du gå med din uppmärksamhet till de delar av kroppen som är i kontakt med stolen. Du kan bara lägga märke till hur stolen håller upp kroppen åt dig. Du behöver inte göra det själv. Du kan göra en bild av att du lämnar över kroppen till stolen. Känn din tyngd. Att du sitter fast och stabilt. Som ett berg. Så kan du ta ett djupt andetag igen. In genom näsan och ut genom munnen. Och i din egen takt återvända hit med din uppmärksamhet. Genom att öppna ögonen. Tack!

Axel Wennhall
Wow! När vi ska lämna dig så skulle vi vilja fråga dig. Är det något du skulle vilja veta mer om meditation? Eller har du någon drömgäst? Eller någon tipsgäst som du tycker skulle kunna passa bra i podden meditera mera?

Bengt Renander
Jag hade Paul Hurcomb som gäst i Närvaropodden. Han är en spiritual teacher och han betonar verkligen vikten och värdet av att sitta i stillhet. Jag tycker han är väldigt bra på att prata om det här. Han har väldigt bra insikter.

Axel Wennhall
Och om man har lyssnat på det här avsnittet och är nyfiken på dig och vad du gör och vill komma i kontakt med dig. Hur gör man det bäst?

Bengt Renander
Då går man till min hemsida renander.nu. Där finns kontaktformulär och information om coachning av individer och par. Där finns min Närvaro podd att ladda ner. Där finns också mina böcker. Jag har skrivit sex böcker.

Okänd
Perfekt.

Axel Wennhall
Tusen tack för att vi fick komma hem till dig idag. Tusen tack för det här fina samtalet och för den avslutande härliga meditationen.

Bengt Renander
Tusen tack för att ni kom hit. Det var ett nöje.

Axel Wennhall
Vad kul att du har lyssnat på det här avsnittet av meditera mera med Bengt Renander. Vi hoppas att du har blivit inspirerad av vårt samtal och av Bengts meditation. Vi som gör den här podden är jag, Axel Wennhall, som arbetar som meditationscoach, och Gustav Nord, som driver produktionsbolaget Flip-Flop Interactive. Tillsammans med Josefin Dahlberg driver vi Breathe In, ett resebolag där vi arrangerar kombinerade meditations och äventyrsresor. I februari ska vi till Sri Lanka och surfa och meditera, och i april ska vi till Italien och åka skidor och meditera. Du kan följa oss på Instagram där vi heter Breathe In Travels eller på Facebook där vi kort och gott heter Breathe In. Där finns också ett meditationscommunity som heter Meditera Mera. Så om du vill inspireras eller inspirera andra så gå gärna med där. Och är det någonting som vi har tagit med oss från dagens samtal med Bengt är det att meditation inte handlar om att känna sig bra utan att känna bättre.