Det här är en transkribering av vårt podd-avsnitt med Therese Elgquist om meditation och mat.

Varmt välkommen till den interaktiva meditationspodden ”Meditera Mera” med mig Axel Wennhall som ställer frågorna och Gustav Nord som producent. Återigen är vi hemma hos Gustav som bara blir bättre och bättre i sitt knä och nu faktiskt är uppe och går. Vi är här och inväntar Therese Elgquist för att prata om meditation och mat. Therese Elgquist kommer ifrån och bor i Göteborg. Thess som hon kallas är matkreatör och konceptutvecklare med fokus på växtbaserad mat och hållbarhet. Hon har gett ut kokböckerna ”The New Green Salad” och ”The New Green Protein” och det är även hon som står bakom flera av recepten till Food Pharmacy. Thess ligger även bakom Hållklarhetspodden där hon intervjuar olika experter för att ta reda på hur vi kan bli lite mer hållbara för varje dag. Och hon brinner för att inspirera människor att tycka mer i växtvärlden och upptäcka allt som finns där. Och mat är precis det vi ska prata med Thess om idag. Tjena!

Okänd
Hej!

Therese Elgquist
För du har så jävla fin hand.

Okänd
Tjena! Välkommen. Hej, tack. Therese. Välkommen Therese.

Therese Elgquist
Tusen tack.

Axel Wennhall
Vi ska ju prata om meditation och mat idag. Men innan vi sätter igång vårt samtal och din meditation så tänkte jag att vi kanske kunde börja med en kort blandningsmeditation.

Therese Elgquist
Det låter jättehärligt.

Axel Wennhall
Du och Gustav sitter i hans soffa och jag sitter här nere på golvet. Och om du som lyssnar har möjlighet att sluta ögonen så gör det. Men det går alldeles utmärkt att ha ögonen öppna också. Det spelar absolut ingen roll. Så vart du än är, om du är på språng någonstans eller sitter på en buss eller på ett tåg eller hemma. Så kan vi bara börja med att vända uppmärksamheten till vårat luktsinne. Och bara notera de dofterna du kan känna just nu. Allt vi kan uppleva med våra sinnen finns ju här i verkligheten. Så när vi är i kontakt med våra sinnen så är vi också närvarande. Och jag vet inte hur det är för dig men jag missar ganska många av de dofterna som finns runt omkring mig. Så se om du bara kan nyfiket lukta. Och notera också om du kanske värderar det du luktar. Du behöver inte göra någonting åt det utan bara notera det. Se om du kan låta det vara och bara känna dofterna istället. Så, det var en kort landningsmeditation.

Therese Elgquist
Härlig inledning.

Axel Wennhall
Mmm, lite fuskigt för du håller ju på och förbereder.

Therese Elgquist
Det luktar väldigt mycket mat här inne.

Axel Wennhall
Det luktar så gott. God mat. Det luktar så gott. Vad är det du håller på och förbereder?

Therese Elgquist
Det är min paradrätt nummer ett. En hummusbowl som kom att toppas med lite pumpa som ni kastade in i ugnen. Och grönkål och lite valnötter och zucchini. Så det blir det. Det doftar fantastiskt. Det är det som det luktar.

Axel Wennhall
Det här är ju första gången du och jag träffas. Men våra vägar har ju nästan korsat ett par gånger. Du har ju bland annat varit hemma hos mig då du träffade min sambo. Och precis som idag så pratade ju ni om mat då. Och jag är supernyfiken på hur meditation och mat hänger ihop. Och jag är ju väldigt intresserad och passionerad över meditation. Och för mig handlar det mycket om att meditera för att bli mer närvarande. Men en del där jag har svårt att vara närvarande är just när jag äter. Så jag är superpeppad på att få lära mig mer av dig idag.

Therese Elgquist
Ja, jag tycker när man pratar just om meditation och mat, precis som du sa, så handlar meditation om att bli mer närvarande i det man gör. Och mat är en sån grej som många idag tar för givet. Vi förväntas oss att kunna gå in i en mataffär och kunna få tag på allt från mango mitt i vintern, och mango växer aldrig här i närheten där vi bor. Till att liksom en jordgubbe i december och du ska kunna få tag på rotsaker mitt i sommaren. Och vi har liksom inte någon riktig bild över hur mat egentligen är. Utan det är bara någonting som vi ska kunna få tag på exakt när vi vill, vad vi vill och vart än vi är. Och där har det blivit någonting väldigt knasigt. För att det är inte så världen ser ut. Och det finns väldigt mycket problematik kopplat till det. Allt ifrån klimatfrågan med att vi äter på ett sätt som inte är så bra för klimatet. Och att vi överkonsumerar mat. Vilket varken är bra för vår egen hälsa eller för miljön. För att vi producerar så mycket av en och samma råvara därför att det genererar mest pengar eller det är det som folk efterfrågar. Och när man pratar om mindful eating då eller medvetet ätande så brukar jag dels prata om att det handlar om den faktiska stunden när man sitter ner och låter alla sinnen registrera vad det är som händer när man äter. Och inte bara glufsar i sig någonting på stående fot på typ spårvagnen. Men det handlar även om att bli mer medveten om vad som har hänt med maten från det att den såddes till att den är här på min tallrik. Så det här med bordsbön som var en stor grej förr. Jag tror att det ligger någonting väldigt bra i det. Även om jag kanske inte skulle vilja tillbe en Gud för min mat. Men bara lägga en tanke vid innan man äter att Gud, den här maten har någon sått och odlat, tagit hand om, skördat, fått hit till mig. Om det inte är så att man odlar sin mat själv såklart. För det är en själv man har tackat för allt det där. Men det är liksom, mat är så mycket mer än någonting man bara äter för att överleva. Och det finns så många fler dimensioner till mat. Vilket jag tror är viktigt att lyfta upp. Meditation är ett bra sätt att bli mer medveten.

Axel Wennhall
Och det här ska vi djupdyka ner idag. Men jag vet ju också att du gör en så kallad formell meditation. Att du mediterar lite grann. Men hur kommer det sig att du kom in och började meditera?

Therese Elgquist
Det började nog med att, eller jag kan börja så här. Jag är en person som blir väldigt inslukad i saker. Blir nästan alltid hyper när nya saker kommer till mig. Och väldigt öppen för nya saker för att jag tycker det är kul att testa. Och har då vid olika tillfällen blivit inbjuden i olika sammanhang. För något annat jag älskar är att vara med människor som är riktigt nördiga på sin grej. Att ibland kanske hänga med. Hemma i Göteborg så har jag mina närmsta vänner läst till läkare. Så då hänger jag med deras läkargäng där det är 20 pers. De pratar om konstiga latinska ord på muskler. Så sitter man där och lyssnar på dem. För att nästa dag umgås jag med mina vänner som är jätteinsnöade på film kanske. Och som kan allting om spelningar i stan. Och artister hit och dit. Jag är helt värdelös på musik och artist. Jag kan ingenting om det. Och det är så spännande tycker jag att få dyka ner och vara med i de här olika världarna. Och samma sak var det när jag blev medbjuden till yoga meditationsvärlden för typ två år sedan. När jag jobbade som kock på yogaresor. Och var då en person som hade yogat någon gång då och då på gym typ. Men tyckte det verkade spännande och ganska knasigt. Och var då med en hel sommar i två månader när vi var i Frankrike med yoga akademin och jag lagade mat. Och då blev jag medbjuden till en värld som jag aldrig varit del av innan liksom. Och tyckte det var sjukt spännande. Och under den sommaren framförallt, min första sommar för två år sedan. Då sa jag upp mitt gymkort skulle bli en yogi. Innan insåg jag att kanske inte min grej. Så nu har jag börjat träna crossfit istället. Och det kan man ju både och såklart. Men det var kul att testa. Och i den svängen, för yogan ska jag säga att jag tycker fortfarande att jag tror på yogan. Och tror att det ska vara väldigt bra för de flesta människorna. Men jag hittar inte tid till att prioritera det. Men på hela den vägen så kom meditationen in. Och där tror jag att jag kände att det mer funkade i mitt liv. Var mer tillåtande i mitt liv. Att det kunde jag få in på olika sätt. Som inte involverade flera timmar på en matta. Utan meditation, det kan jag göra en gående meditation tidigt på morgonen. Eller en meditation på tåget eller bussen. Eller hemma i sängen när jag precis har vaknat. Så det funkade mer för mig. Och mer logiskt i min värld. Och så mår jag väldigt bra av det.

Axel Wennhall
På vilket sätt?

Therese Elgquist
Jag blir lugn därför att jag tror att jag på något sätt kan sona ut lite och inse att problem som jag tror att jag har, de finns inte. Ungefär. Jag har en av mina närmsta vänner som också är väldigt insnöad på det här med meditation och mindfulness och att se sig själv ur ett annat perspektiv. Han brukar prata om att om man då ser på sig själv och sitt problem och sen så sonar man ut lite och ser sig själv från den stan där man är i och sen så landet där man är i. Och sen så att man liksom sen är någonstans ute i rymden och kollar ner på jorden och så ser man ju inte ens sig själv. Och de här små problemen som man trodde att man hade. Eller sakerna man funderade över. Det är egentligen ingenting. Utan så mycket är bara påhittat uppe i vårt huvud. Och jag är en väldigt kreativ person. Tycker om att göra saker hela tiden och få nya idéer. Och det är liksom aldrig tyst i huvudet. Och därför är några minuter, en stund av meditation blir ett tillfälle jag verkligen får försöka att landa och inte påverkas av alla de här idéerna och tankarna och funderingarna. Och sakerna jag ska göra och sakerna jag ska säga till folk. Och så där. Så helt enkelt en stunds tystnad för att bara inte bli knäpp. Så det känns ju spännande tycker jag. Eller hur? Se vad det kan leda till.

Axel Wennhall
Mer närvaro, mer frid.

Therese Elgquist
Precis, verkligen. Och det är då som jag mår som bäst när jag liksom, när jag har nått dit. Och jag kan känna om jag bara. Skillnaden på när jag får fem, tio, femton minuters meditation på morgonen och fortsätter dagen. Versus när jag bara går upp och stressar i väg någonstans. Det är jätteskillnad. Verkligen. Och då ska jag tillägga att jag är absolut inget proffs. Jag använder en meditationsapp som jag hittar på Appstore som hjälper mig. Som funkar hur bra som helst. Och det är också det som jag tror jag som kanske då gjorde att meditationen fanns kvar hos mig. För att jag tycker att det är så viktigt att prata om att det inte finns regler i livet generellt. Oavsett ifall man lagar mat eller mediterar eller har någon sorts konstform man ägnar sig åt. Att det inte finns något som är rätt och fel. Att om min meditation är fem minuter meditationsapp på morgonen. Då är det meditation för mig. Och det är ingen som kommer säga att det där är inte meditation på riktigt eller något sådär. Samma sak med matlagning. Om man lagar sin mat på ett visst sätt eller smaksätter sin hummus på ett visst sätt. Så kan inte någon komma säga att det där är fel. För att det finns inget sätt som är fel att smaksätta sin hummus på eller meditera. Tycker jag. Och det gör att jag tycker meditation är väldigt tillåtande. Och det finns bara saker att upptäcka och positiva grejer med det.

Axel Wennhall
Rätt och fel är ju en tanke också. En värdering. Så att det är väldigt fascinerande att höra. Och just det här med hur vi får problem med våra tankar eller av våra tankar är ju någonting jag tror vi alla känner igen oss. Och ett annat sätt att se på det är ju också att de här problemen känns ju så enormt verkliga när vi har dem. Vadå inga problem? Vi har ju jättemycket problem. När vi var iväg på vårt senaste retreat så var det intressant för då var det en av deltagarna som sa det efter veckan. Att när jag kom hit så hade jag så otroligt många problem. Och sen nu när jag har varit här så inser jag att jag har inga problem. För de problemen när jag bara åkte bort så fanns de inte längre. Så det är ett annat perspektiv att kunna se på det. Att kanske när vi åker iväg på våra semestrar så är det helt plötsligt så här, ja men det var inte så problematiskt. Men så för mig så kan ju också meditation vara en semester i vardagen. Och bara en insikt att man kan skapa de här problemen. Eller inte sagt att vi skapar de här problemen men de är egentligen inte verkliga.

Therese Elgquist
Det låter ju väldigt härligt och framförallt för att semestern, hur många veckor är man på semester på året? Kanske tre, fyra på sin höjd. Och det verkar ju jättehemskt att det är tre, fyra veckor på året som man inte har några problem. Och därför känns det väldigt rimligt att den här vardagen också får bli problemfri genom typ meditation.

Axel Wennhall
Och intressant också att se att du har liknelser mellan mat och meditation.

Therese Elgquist
Jag tycker att allt ifrån, som jag sa till er här innan när vi stod och lagade maten, att från att man går i matbutiken, kanske inte att man går klockan fem på Ica Maxi en tisdag eftermiddag när alla ska handla mat. Det är ju fruktansvärt. Men om man går i en tid när det inte är så mycket folk och går och strosar i matbutiken. Det här kan låta lite absurt men det är en av mina favoritsaker att göra. När jag pluggade för några år sedan och bodde i Halmstad så kunde jag på riktigt, om jag en söndag inte hade någonting att göra, cykla bort till Ica och strosa mellan hyllraderna för att liksom mys-shoppa lite. Kanske inte ens handla någonting alls. Bara mysa, köpa någonting. För det var lugnt för mig att bara få gå där och liksom fundera på vad kan man göra med det här och titta här om sådana där grejer. Det var kul att göra det här med. Så det är liksom från dess att man då bestämmer jag ska äta någonting, vad ska jag äta? Tills att man sitter och tar sista tuggan. Hela den biten kan ju bli något meditativt. Och det tror jag är viktigt därför att som jag nämnde i början att mat är någonting som vi bara tar för givet idag. Och båda delar med att vi äter för mycket. Och det handlar inte om att vi ska gå och banta eller gå på dieter. Utan det handlar om att vi ofta äter mer än vad våra kroppar behöver. Och det är bara att kolla på sådana här. Det finns något som heter de blå zonerna. Känner ni till det? Och då för de som inte känner till så är det ju platser på jorden där människor har som störst chans att bli över 100. Och de här platserna är bland annat i Japan och ett ställe på Costa Rica. En typ en sekt i USA. Ett ställe på Grekland och ett ställe i Italien. Olika platser i världen. Och det som man då, då har man hittat olika delar som gör att de här blir så gamla som möjligt. Så gamla. Och det är bland annat att de har mål och mening med sitt liv. De har en gemenskap med människor runt omkring dem. De rör på sig och de äter. Och sen så är det också att kosten har en del av det här. Och det som blir intressant om man ska gå in lite mer på kosten. Det är att alla äter en speciell supergröda. Alla äter acai eller ingen äter bröd. Utan det som grejen är på de här platserna det är att de historiskt sett har varit platser där de inte haft lika mycket mat tillgängligt. Och därför har man inte överätit helt enkelt. Och i Japan så har man till och med ett ordspråk som jag inte ska försöka mig på att uttala för det är på japanska. Jag kan inte japanska. Men översatt till svenska så blir det 80% mätt. Och det innebär att de helt enkelt äter tills de är 80% mätta. Och då går man inte runt och är hungrig men man är inte mätt. Och jag brukar ofta prata om att det finns antingen är man mätt eller så är man hungrig. Det finns liksom ingenting där emellan. För att inte vara hungrig det är när du inte känner hunger. Men om man käkar någonting och känner att det putar ut i magen för man är så mätt och måste gå i foster eller så här nerböjd till soffan och slänga sig där. Då är man görmätt. Och då är man way beyond det här 80% liksom. Och det tror jag är bra att vi i västvärlden som kanske då generellt sett de flesta av oss har möjlighet att köpa mat som gör att vi kanske blir till och med lite för mätta. Och då har man glömt av det här lite med vad kroppen behöver och framförallt glömmer man att lyssna av sin kropp tror jag. Lita mer på vad löpsedeln säger om hur vi ska äta. Att 5-2 är bra och du ska äta si och så istället för att fundera på vad mår min kropp bra av. När behöver jag äta? Ska jag äta var fjärde timme för att någon säger det i en bok eller mår min kropp bättre av att fasta varannan dag? Det kanske vissa kroppar gör och vissa gör inte det. Och att lita mer på det än på olika rön. Det tror jag är en viktig del. Och det handlar ju om att bli mer medveten. Att lära känna sin kropp bättre. För vi har liksom distansierat oss från den tror jag ibland.

Axel Wennhall
Jag tänker att idag så ska jag verkligen använda det här tillfället för att lära mig själv. För som sagt jag försöker implementera närvaro i mitt liv men just när det kommer till maten så märker jag att det är svårt. Är det någonting som du själv praktiserar det här med 80% mätt?

Therese Elgquist
I tanken så gör jag det. Sen så ska jag erkänna att jag kommer också hem svinhungrig ibland och trycker tre knäckebröd med någon gött på innan jag ens har funderat på vad jag ska börja laga för mat. Så det är den bästa av världar som skulle göra det och sätta sig ner och inte stå och småäta under tiden. Samt som jag älskar att stå och småäta när jag lagar mat. Jag tycker det är mysigt. Smaka lite där, smaka lite där. Och sen när man då sätter sig och äter så har man käkat två portioner. Synd, jag orkar typ inte äta något mer. Men jag har som ambition att låta matstunden få bli en stund av njutning såklart för det är det bästa man kan göra att äta tycker jag. Men samtidigt bli mer medveten och kanske då känna in mer, är jag hungrig nu eller äter jag för att klockan är 12 och det är lunchtid. Och så dels det, försöka tänka på att låta lyssna in mer till min kropp. Men absolut att försöka att inte äta mig tokmätt. Men sen är också grejen att eftersom att jag äter växtbaserat, vilket innebär att jag äter mat som är gjord eller som baseras på massa olika typer av växter. Det är liksom frö, nötter och baljväxter och rotsaker och grönsaker och bladgrönsaker och örter och allt som växer som är vegetabiliskt helt enkelt. Och generellt då om man äter den typen av mat så får man ju inte den här mättnaden som man kanske får om man äter någon fläskfilégratäng med potatis eller vad det kan vara. För att den typen av föda ger en helt annan tyngd i magen. Och det är både lite farligt därför att, eller farligt men, man kan äta extremt mycket växtbaserad mat utan att få den där känslan. Så då kanske man ibland överäter utan att veta om det. Men samtidigt tror jag att det här är ingenting som man ska lägga liksom allt för mycket av sin tid på. För då blir det också någonting som man blir obsessed med. Utan det handlar om att helt enkelt, ja men kanske inte varje dag ta den andra portionen för att det räcker med den ena. Ibland kan man göra det för att det är väldigt gott men oftast så behöver kroppen inte lika mycket som man tror. Och det har ju att göra med det här att vi blir pumpade med att vi måste äta så mycket proteiner och vi tränar hit och dit. Och vi blir liksom hetsade av företagen att äta mer därför att de tjänar pengar när vi köper mer av deras produkter och äter mer. Så jag tror att det är ganska bra att försöka ha det i åtanke att jag äter tills jag är mätt, jag ska inte bli proppmätt och sen så vill man ju kanske inte gå hungrig heller.

Axel Wennhall
Nej.

Therese Elgquist
Och så hitta något som funkar för en själv där mellan liksom. Och sen en grej till som man kan nämna när jag pratar om det här med växtbaserat versus icke växtbaserat. Om man är en person som är van att äta animalier och sen så tänker jag att jag ska börja äta mer växtbaserat. Och då kommer man ju känna en annan mättnad för att det är så det funkar. Det känns inte samma i magen om man har ätit en stor köttbit som man har käkat en stor matig sallad med liksom göttiga röror och någon dressing och lite baljväxter och rosor och något crisp och sådär. Och då kan det vara viktigt att känna till att om man då äter liksom motsvarande så kommer du kanske känna såhär men jag är inte mätt för jag känner inte den här tryckande känslan i magen. Men då är kanske grejen att då kanske man hela tiden har överätit den här andra maten. Så att du är egentligen mätt men det är en annan typ av mättnad. Och det tror jag kan vara bra att ha med sig om man tycker det känns spännande med växtbaserad mat och vill prova på det mer. Att inte leta efter den här tryckande känslan i magen när man äter. Därför att det kommer bli svårt att få för det första och det är inte det som vi vill uppnå för det där är inte mättnad utan det är som jag sa innan sa görmättnad. Och då kommer man inte leva så länge som möjligt om det är det man har som ambition att göra. Vilket jag tror att man vill om man tycker att det är kul att leva. Vilket jag tycker.

Axel Wennhall
Jag ska försöka se vad jag kan ta med mig för råd här utifrån det du säger. Jag tror att en del jag hör i är ju att ett bli medveten om vad säger ens kropp?

Therese Elgquist
Jätteviktigt.

Axel Wennhall
Och bli medveten om okej men hur, är det idén att jag ska äta nu eller är det kroppen, hur känns kroppen? Men den andra dimensionen i det du pratar också om är ju att vi kanske har lärt oss fel. Alltså min, när jag lyssnar på kroppen och känner att nu är jag mätt så kan det vara i det fallet att jag liksom, och jag känner igen mig väldigt mycket själv i det här, att jag då blir görmätt. Att det är så jag har lärt mig att jag äter tills jag blir görmätt.

Therese Elgquist
Då kanske du är 110 redan då och sen ska du käka en efterrätt på det och då är du 120.

Axel Wennhall
Ja. Men vad betyder det här att jag inte får äta efterrätt?

Therese Elgquist
Jo men då kanske du bara ska käka tills du är 70% mätt av middagen så käkar du de sista 10% till efterrätten. Mm. Och ska tilläggas, det här är absolut inga regler för det är väldigt viktigt att tillägga, speciellt när det handlar om mat, att du vill inte ha en regel utan att det handlar bara om ett förhållningssätt. Mm. Och ifall du gör en jättegod mat hemma och det blir mat över, gött, matlåda imorgon. Det är inte så att du behöver att någon annan kommer sno maten från dig. Jag har en vän som har flera syskon som berättat att när han var liten så var det såhär att då var det först inte kvar. Så ifall det kom fram någon god mat på bordet då käkade alla som galningar för man visste liksom inte när man skulle få käka nästa gång. Och det är ju jättetråkigt såklart ifall det är så. Men oftast så har man ju faktiskt möjlighet att vänta och spara resten till någon dag efter liksom. Så ja, känn in kroppen liksom och våga lita mer på vad din kropp säger än vad alla löpsedlar säger och vad kollegan säger passar för hen.

Axel Wennhall
Och du pratade också om förberedelsefasen på mat.

Therese Elgquist
Mm. Ja det är också en sån grej som många kan tycka att det är tråkigt att laga mat om man bara är själv eller det är så mycket som ska göras och sådär. Men då brukar jag tänka som är, och det här är lite min sån här livsmantra att se saker som möjligheter istället för hinder. Så att om vi då ska ta laga mat-biten så kan man tänka sig att de här då 45 minuterna när jag ska stå och förbereda den här maten, laga den här maten. Man kan säga som att åh nej 45 minuter som jag inte kan få kolla på min favoritserie eller spela spel, lägga pussel, vad man nu tycker är kul. Istället för att säga att man förlorar tid när man lagar mat så är det som Gud vad härligt 45 minuter när jag får stå och förbereda min egen mat, lägga kärlek på den. Eller bara stå och inte börja tänka på någonting annat utan bara fokusera på att hacka den här moroten eller riva den här rödbetan eller mixa den här såsen eller vad det kan vara. Eller lyssna på eran podd kanske. Låta den biten få bli en stund av en aktiv meditation helt enkelt. Och det är bland det bästa jag vet. Det är en stund att koppla av liksom. Och sen så vissa dagar vill man absolut inte ha det men då kan man de dagarna när man väl gör, förbereder sin mat kan man göra extra mycket. Ni gör en dubbel slatts hummus eller rostar två plåtar med pumpa i ugnen eller vad det nu kan vara. Rosta dubbelt så mycket eller trippelt så mycket frönötter så du kan ha både på frukostar, luncher och middagar och sådär. Så tänk smart. Kan du vissa dagar stå i köket längre och vissa kortare.

Axel Wennhall
Jag tänker att det finns, och här då igen så känner jag igen mig väldigt mycket. Jag har ibland ganska mycket motstånd när det kommer just till det här 45 minuter och laga mat. Vadå måste jag lägga ner den här tiden här? Och ibland så är nog kanske det rätta svaret för mig att jag ska inte lägga ner 45 minuter på att laga maten utan hade jag möjlighet att gå och köpa någonting färdigt så kanske det var mer rätt. Men problemet som uppstår är ju, det är ju inte att laga mat utan det är ju motståndet mot det här. Och framförallt så har jag också noterat att det är också en grad av närvaro. Hur närvarande kan man vara när man lagar mat? Och jag hör ju här, och jag tror vi alla hör, hur passionerad och hur kul du tycker det är med mat. Alltså du är ju också helt närvarande när du går runt på affären.

Therese Elgquist
Jag förstår att det är lite subjektivt såklart. Vissa tycker att det är knäpp i huvudet. Men man kan känna såhär.

Axel Wennhall
Men jag tror att det som meditationen kan hjälpa oss, och i alla fall hur den hjälper mig, är att vi kan rikta uppmärksamheten ännu närmare på det vi gör. Och tråkigt, det går bara att ha om man inte har tillräckligt mycket med uppmärksamhet. Det finns till och med en definition av leda och tråkighet är att det är brist på uppmärksamhet. Så testa att ha full uppmärksamhet på någonting så finns det ingenting som kan vara tråkigt. Och det här kan man testa för sig själv. Så när man väl har bestämt sig att nu ska jag laga mat, så ge sig hän det. Eller som vi intervjuade Malin Berghagen här för ett par veckor sedan. Jag tyckte hon hade ett så fint begrepp. Hon sa gör det med känsla. Att flytta det skiftet, att närvara när man gör någonting med känsla.

Therese Elgquist
Jättefint, verkligen. Och det där sätter verkligen ord på min känsla när det gäller andra saker. Det är det här klassiska, det man inte är bra på tycker man inte är kul. Och det har ju med samma sak att göra. Om man inte tycker att någonting är kul, eller om man inte tror att man tycker att någonting är kul, lägger man ingen energi på det och är inte riktigt där för man har bestämt sig för att jag tycker inte att det där är kul. Och då blir det ju inte kul, eller man blir inte närvarande. Så jag tror det låter väldigt, väldigt bra, som en bra övning.

Axel Wennhall
Meditera medan man lagar mat. Och då tänker jag att det som i det här fallet blir för mig själv är ju att bara notera när ens tankar börjar fladdra iväg. Att åh nej, nu hade jag kunnat sitta ute och kolla på den här fotbollen eller jag hade kunnat gjort det här. Och sen bara föra tillbaka uppmärksamheten. Till att hacka, till att steka. Hur kommer det sig att du äter växtbaserad mat?

Therese Elgquist
Jag kan säga såhär, jag var extremt kräsen när jag var liten. Bara såna här klassiska barnmat. Typ spaghetti och köttfärssås, makaroner och köttbullar. Någon kyckling eller gräddsås. Men det har alltid varit väldigt viktigt med mat i min familj och min mamma har alltid lagat mat från grunden och sådär. Och allt tillsammans kring matsummor och fredagsmys och lördagsmiddagar och sådär har alltid varit väldigt viktiga. Så mat har alltid varit väldigt viktigt för mig. Och sen har jag en stor släng av hypokondri vilket gjorde att det här med att äta växtbaserat var ju någonting som var bra ur ett hälsoperspektiv. Så jag har alltid lagat väldigt mycket mat, velat må så bra som möjligt och då var ju växtbaserad mat en del av det. Och sen var ju min början av min växtbaserade resa så har det också att göra med tyvärr att jag blev så pass manisk i det att det liksom utvecklade sig till flera års ätstörningar och massa olika vis. Där maten fortfarande var liksom någonting av det bästa jag visste om liksom. Men det var väldigt mycket kontroll inblandat. Och det gjorde ju, alltså det var fruktansvärt. Det var många år det var så. Men det ledde också fram till att jag idag har hittat min take på mat och kost och min filosofi kring det som jag känner känns helrätt. Att idag kunna jobba med mat och att det, att vara runt det varje dag hela tiden. Att gå från där jag var till där jag är idag, det känns som en av mina viktigaste resor tror jag. Att det fick bli något så fint för något har varit något som belastade mig så mycket. Så början av resan var ju inte så härlig som sagt för det var ju liksom, det var ju sjukdom liksom. Men sen så insåg jag väl att växtbaserad mat är så sjukt kreativt. Man kan liksom en och samma råvaror göra typ, alltså vi kan ta pumpa som vi har i ugnen här som vi ska äta sen. Nu har vi bakat den i ugnen i kuber. Man kan baka den hel i ugnen eller i små, små tunna skivor. Man kan fritera den så det blir som chips. Man kan ha den i hummus, man kan göra soppa på den, bollar, biffar. Och du kan göra dessert av pumpa. Och du kan lägga in pumpa och göra syltad pumpa. Och nu kanske jag nämnde 15 olika saker. Och om man gångar det med alla grönsaker man känner till så förstår man att det finns ganska mycket möjligheter. Och sen när man kombinerar dem här på olika sätt så får man ännu fler möjligheter. Och det var nog en viktig del för mig att växtbaserad mat är så sjukt kreativt. Och man kan skapa de mest fantastiska smaker och texturer och kombinationer och matupplevelser. Och så är det bra för vår hälsa. Kroppen mår bra av det och planeten mår bra av det. Med vissa undantag såklart. Man kan odla växtbaserade råvaror som är genmodifierade och som besprutas som inte alls är bra för något alls. Men generellt sett så är växtbaserad mat det bästa som finns tycker jag. Lång utläggning men något sånt.

Axel Wennhall
Hjälpte eller har Mindful Eating hjälpt dig eller hjälpte Mindful Eating dig med dina ätsörningar?

Therese Elgquist
Jag vet inte om jag skulle kalla det Mindful Eating då men nu i efterhand så hjälper det mig verkligen. Det är något som jag tränar på varje dag. Att sitta ner och äta min mat i mer närvaro och att inte ha så mycket tankar kring mat. För det har jag haft så det räcker och blir över kan jag säga. Att låta maten bli något spännande och härligt och något njutbart. Fritt från regler och pekpinnar. Så att det är nästan nu mer på senare år liksom. För att om man har levt i flera år med ätstörningar i alla fall i mitt fall så är det någonting som kommer och hälsar på ibland. Speciellt om det är under perioder när man känner sig lite ner eller lite svag som jag tror alla människor gör ibland. Hur glad och lycklig man än är och hur stark man än är sig själv. Så kommer det perioder av olika anledningar när man känner sig lite nedstämd. Och då kan jag känna att mina sådana perioder. Det som vissa kanske då blir stressade eller ledsna eller börjar liksom ha något annat missbruk som knackar på. Min kan ju vara sådana här att jag då börjar fundera för mycket kring mat. Tänker så här, men gud är det här verkligen bra och sätter upp de här små reglerna som jag har igen. Innan jag inser att med hjälp av mindfulness att men vänta lite nu. Vad är det du pysslar med nu? Det där är ju inte bra. Du vet inte att det där funkar. Hör jag någon debatt med mig själv liksom. Och då hjälper verkligen mindful eating mig att sätta mig ner och njuta av maten och inte låta det vara så mycket tankar mer än så. Än att bara det här är väldigt gott, vad fint det är, vad kul att jag har gjort det själv och vad njutigt att jag får sitta här och äta det.

Axel Wennhall
Är det det vad mindful eating är för dig?

Therese Elgquist
Ja och jag brukar ju prata, alltså själva mindful eating när man väl är under själva ätandet så brukar jag prata om att man vill. Men framförallt då alltså titta på sin mat, hur den ser ut, känna smaker, känna texturer. För textur är en sådan grej, jag är en sådan texturnörd och det här kan man applicera på mat även om man är, oavsett om man äter växtbaserat eller animaliskt. Att man vill gärna att det ska vara, eller jag vill gärna att min mat ska innehålla så mycket olika textur som möjligt. Det ska vara någonting krämigt, någonting lent, någonting krispigt, någonting crunchy. Gärna olika temperaturer, olika smaker, olika grundsmaker. Och då kan man känna så här, men gud ska jag komma ihåg allt det där, jag kommer aldrig lära mig det. Men grejen är att när man bara liksom, när man har det i bakhuvudet så kommer det gå väldigt enkelt. Då vet man att lite crisp det får jag genom att ha någonting råhyvlat på toppen. Jag kanske har lite råhyvlat fänkål eller pollycabete eller vilken grönsak det nu kan vara. Något lent kan vara en dressing som man ringar över, en krämig hummus som vi har nu kommer ju ge jättemycket textur till en måltid. Och att ha de här olika bitarna kommer göra att man kan skapa rätter som dels gör det mer tillfredsställt för att du får alla de här bitarna med olika näring och sötma och krämighet och så här som kroppen vill ha. Och det blir också mer intressant att äta. För att om du äter en rätt där det bara är det är ingenting, samma textur och allting, då tror jag att det är lättare att fladdra iväg. Men om man äter en sallad, sallad är den bästa maten tycker jag för att göra det här. För man där kan man verkligen få in på ett enkelt sätt alla de här olika bitarna. Om man har då en salladskål så kan man verkligen känna att så här, ja men här är det lite crisp och i den här tuggan får jag in lite syra och gud vad spännande, här kommer lite hetta in och här får jag lite krämighet och så där. Så det är ett väldigt bra sätt tycker jag, att träna att göra en sallad med massa olika smaker och texturer och sen sätter man sig ner utan att scrolla in ett flöde, utan att titta på sin favoritserie eller att lyssna på musiken. Utan bara sitt ner själv i soffan ifall man vill det eller på golvet eller på en stol eller vart man nu vill vara och liksom betrakta maten. Både med sinnen, alla sina sinnen. Som du sa, lukten innan, hur det ser ut, hur det känns på tungan, hur det känns mot gommen, hur det känns i huvudet när du får äta det här. Jag kan känna själv om jag äter något som är riktigt gott då känner jag ju sådan lycka och det tror jag, om man tycker om mat tror jag alla kan känna den lyckan när man får smaka på något riktigt gott. Och det är också en grej att liksom känna efter, men gud vad min kropp blir glad när jag får äta det här.

Axel Wennhall
Hur ofta sätter du dig ner och äter i närvaro?

Therese Elgquist
Minst en gång om dagen, absolut. Jag brukar exempelvis ha mina frukostar, brukar alltid vara, kanske inte själv men helt fritt från liksom böcker och sociala medier och tv och så där. Sånt brukar jag, och det kan vara sådana grejer att om jag är hemma hos mina föräldrar kan jag tycka att det är supermysigt att läsa morgontidningen samtidigt. Och det kan då ske någon gång om jag är hemma där och käkar helgfrukost, men annars på vardagen så vill jag inte ens, skulle jag inte heller vilja läsa morgontidningen för då sitter du och käkar något och så har du en sked gröt och så läser du någon tidning och så händer något hemskt där och så tar du en sked till och sen så är dina tankar kring det här hemska eller trevliga som händer i tidningen och sen är maten slut och du har liksom inte ens registrerat att du har ätit den. Och därför brukar jag säga att minst en gång om dagen om det är möjligt, kanske fler, att verkligen sitta ner utan någon annan stimulans alls. Kanske inte ens med någon annan utan verkligen sitta själv. Man kan sitta bredvid någon men sitta i tystnad och äta. Och då kommer det dyka upp väldigt andra eller helt andra upplevelser från ätandet. Vilket är intressant. Yogaresan som jag pratade om innan som jag jobbade på ett tag, under dem så har vi alltid minst 48 timmar, 40 timmar där deltagarna är i tystnad från hela dagarna, från morgonen ett helt dygn och sen så till lunchen dagen efter och då äter de även i tystnad. Och det är väldigt speciellt att se 35 personer sitta i ett rum och glasen klingar och de äter, man hör skrapan från kniven som skär i det man äter. Och så är det helt knäpptyst. Och det är så spännande för sen när folk börjar prata igen så brukar de ofta säga att maten smakar helt annorlunda. Och det är för att jag tror att det är så sällan som man sitter ner och äter själv. Och om man gör det känner man såhär, åh gud här sitter jag själv, jag har inga vänner, jag är helt ensam när jag äter. Istället för att tänka såhär, gud vad fint, jag får sitta här själv och äta det här och njuta av den här maten som jag har lagat till mig själv eller köpt någonstans där man tycker att de gör bra mat. Så det handlar om mindful eating väldigt mycket för mig om att vara mer medveten när man äter och inte stå och käka i kylskåpet. Kanske. Ibland är det jättehärligt men kanske de flesta gångerna är man inte det.

Axel Wennhall
Det får mig att tänka på den här berättelsen om läraren och eleven där eleven frågar läraren, varför mediterar vi? Och läraren svarar, för att äta när vi äter och sova när vi sover. Och första gången jag hörde den här berättelsen så fattade jag inte, vadå äta när vi äter och sova när vi sover? Och sen kommer jag ihåg att det var någon gång när jag satt och käkade så bara, jaha, jag är ju inte här. Jag är ju inte här. Jag använder oftast någon skärm när jag sitter och äter. Eller bara det faktum att vara social. Att maten också är kopplad till en social stund. Att kunna sitta och prata med en kompis eller med sambo eller sådär. Eller med familjen och sådär. Men precis som du beskriver så går det ju någonting miste i de stunderna. Att man har sin uppmärksamhet någon annanstans.

Therese Elgquist
Verkligen. Och där tycker jag med för att, som du sa, jag älskar att ses över mat. Människor det är jättefint och det har människan gjort sedan urminnes tider. Grottmänniskorna satt säkerligen också runt elden och käkade och umgicks. Så det tycker jag inte man ska sluta med. Men det är viktigt att inte glömma av sig själv ibland. Som att man varvar de två kanske. Och sen tycker jag det kan vara skillnad med om man är på en jobblunch, vilket tycker jag är det värsta man kan vara på ungefär. För då sitter man bara och pratar och ska vara såhär aktiv och verkar intressant och tar in vad andra säger. Och samtidigt äta. Jag tror aldrig jag har varit på en jobblunch och ätit och kunnat njuta av maten för att man tjötar och liksom. Allt annat. Tankarna är överallt på andra ställen. Men om man har varit i ett gäng som har lagat mat ihop. Jag har exempelvis ett gäng hemma där vi brukar ha mat aftnar kallar vi dem. När vi lagar mat från ett specifikt land och går all in på det. Så brukar vi ses på eftermiddagen. Det här är ett väldigt bra sätt att, när jag tänker på det, att äta mindful. Att koppla meditation till maten. Då brukar vi ses och gå och handla mat tillsammans på eftermiddagen, på någon helg. Och då har vi bestämt oss för att vi ska laga mat från ett specifikt land. Nu senast så lagade vi etiopisk mat. Och det var ju först mataffären och handlade de här olika grönsakerna och bitarna vi ville ha. Kom hem, var hemma hos mig och lagade massa olika mat. Det är halvt kaos i köket och folk ska chatta och berätta om det som har hänt senast hit och dit. Och man lagar mat och smakar och sådär. Och sen sätter man sig ner och äter och njuter av den här maten ihop. Och sitter där länge och äter lite, pratar lite. Och det är väldigt avslappnat och tillåtande. Och maten är central men samtidigt umgås man kring den. Och det tycker jag är ett väldigt härligt sätt att umgås kring mat. Och låta maten bli en del av hela umgänget liksom. Så det kan jag tipsa er om. Och det kanske man kan börja med att landa innan. För att det kan vara en sån grej. Det vet jag när jag har varit med vänner som. Som när vi var och käkade någon gång. När jag var med samma yogagäng och hälsade på dem i Indien när de var där förra året. Så innan vi skulle börja äta så var det två av dem som slöt ögonen och höll händerna över maten. Och då kände jag såhär, nu har det här gått över gränsen liksom. Nu är det jäkligt yoga. Yoga liksom bubbla här borta. Och jag kommer från en plats innan där jag inte hade någon relation till yoga och meditation. Tyckte det var ganska mycket hokus pokus. Men sen när jag kom in i den här världen tyckte jag bara att det var så himla härligt. Men då kom jag dit och kände såhär, okej nu ska den bara hela sig mat här. Men det ligger också någonting i det liksom. Att då få sig mat och känna tacksamhet över det. Och bara liksom inte kasta sig över det med en gång. Utan bara såhär, ta tre djupa andetag och bara okej. Snart. Inte som jag tyvärr gör ibland, alldeles för ofta. När jag går från köket och sätter mig och käkar mat så käkar jag under tiden jag går. För jag är så jäkla taggad på den här maten. Men tänk då att ta tallriken med sig lite och sätta sig. Sätta sig ner. Kanske sluta sina ögon. Ta tre djupa andetag. Hålla händerna över eller inte, vilket man känner är bäst. Och sen så bara, nu äter jag. De gångerna man lyckas med det, då tycker jag att, min magkula är jättemycket. De gångerna man lyckas med det så tycker jag att maten smakar ännu bättre. Det är ännu härligare liksom.

Axel Wennhall
För en del av det här är ju såklart att påminna sig själv om att komma tillbaka. Och närvaro handlar ju mycket om påminnelse. Har du några egna ritualer själv när du äter?

Therese Elgquist
Ja men det är ju då att försöka andas några andetag innan jag äter. Mm. Sen brukar jag ofta vilja att min mat ska vara fin för att jag äter mycket med ögonen. Så det är väl det, ta hand om maten och sen så välja mat. Alltså i ett tidigare skede att jag väljer råvaror som jag tycker är schyssta liksom. Och då menar jag inte att bara smakmässigt utan även som har producerats på ett snyggt sätt. Att de är kanske ekologiska. Fairtrade och ekologiskt. Fairtrade innebär att de som har odlat maten har fått schyssta villkor. Och att det ekologiskt inte används några besprutningsmedel vilket då påverkar miljön negativt. Så att genom att välja råvaror som jag tycker är schysst producerade, så där har jag gjort mitt första val skulle jag säga. Att välja mat som är bra för mig själv och min egen hälsa med människor som har tagit hand om maten innan den finns på mitt bord. Så det är en jätteviktig del. Och sen då att försöka andas och att inte tänka på tusen andra saker när jag äter. Utan få låta matstunden bli en stund av njutning. För det är min bästa typ av njutning i livet tror jag, att få äta mat.

Axel Wennhall
Och vi ska ju få äta och meditera tillsammans med dig sen. Och det ska bli spännande att få lyssna till och få lära sig mer om hur man kan njuta mer av maten. Vi var inne tidigare på det här med att förstå vikten av var maten kommer ifrån. Jag känner igen mig jättemycket också i att jag själv tar maten för givet. Och bara genom att bo i Stockholm och det fantastiska matutbudet som finns här och att det finns tillgängligt överallt. Och en annan sak som slår mig är ju att tacksamhet verkar vara en nyckel till att kunna uppskatta maten mera och inte ta den för givet. Men hur tycker du man kan göra för att vara mer medveten och tacksam kring maten?

Therese Elgquist
Jag tror att det här blir lite sån här hönan och ägget problematik. För jag tror att det handlar om att få en förståelse för de bakomliggande faktorerna som blir mer och mer medvetna. För att kunna uppskatta maten mer. Och det handlar helt enkelt om att förstå det här med hur personer som odlar din mat har det. Eller om man äter animalier, hur har djuren haft det? Eller vad har de för förutsättningar, de som producerar var mat? Och hur kommer den hit? Flygs det färska bär från USA? Behöver jag verkligen äta de här bären då? Eller kan jag faktiskt vänta tills i juni när jag kan plocka färska bär i Sverige? Och bara få en förståelse för hela den apparaten med hur livsmedelsproduktionen ser ut idag. Det tror jag är en viktig del. Därför att då blir det kanske mer självklart att vissa saker äter vi inte den här tiden på året. Därför att det finns inte här nu. Och vi kanske inte måste ha det. Utan då kan vi istället, som jag var inne på innan, inte se det som ett problem att oj jag vill så himla gärna ha jordgubbar nu men jag får inte. Se det som att okej, vi kan inte göra en jordgubbspaj nu men det finns faktiskt svenska äpplen kvar från senhösten när det var ett fantastiskt äppelår. Ja men då gör vi en äppelpaj istället. Och hela den biten tror jag är väldigt viktig. Att förstå hur allting fungerar. Att inte bara liksom skrapa på ytan och tro att jag köper allt ekologiskt och är lugnt sen. För det finns fler dimensioner än så. Och jag brukar få en fråga ganska ofta som lyder, är det bäst att välja ekologiskt eller att välja närproducerat? För det är inte alltid att allting som är närproducerat är ekologiskt. Och då intervjuade jag en kvinna som heter Elin Rös som är forskare på SLU om det här som gav mig väldigt bra svar. Säg att det odlades broccoli i Chile. Vad är bäst att då köpa en ekologisk broccoli från Chile eller en konventionell från Halland exempelvis? Och då sa hon att, ett, det verkar väldigt konstigt att köpa broccoli från Chile när det finns i Halland. Men då är det så att i Chile, för i Europa så har vi väldigt hårda livsmedelsregler kring vilka ämnen du får använda när du sprutar livsmedel. En ännu hårdare reglering har vi i Sverige. Så när man köper svenska råvaror så är det ganska mycket som inte är tillåtet från första början. Så där kan man vara ganska trygg att det man köper är helt okej grejer liksom. I Europa finns det också ganska hårda regler men sen när man kommer utanför Europa så finns det inte alls lika hårda regler. Så när vi köper då typ amerikanska blåbär från USA som inte är ekologiska. Då är de eventuellt, USA kan i och för sig också ha helt okej regler men om man köper saker från långt bortifrån så vet vi inte alls hur det har blivit behandlat. Vilket gör att vi kanske köper grejer som är väldigt besprutade och sådär. Om man då kollar på Chile exempelvis. Nu är jag ingen expert på Chiles livsmedelsproduktion ska jag säga. Men vi tar det som exempel. Och då sa i alla fall Elin att om man då köper ekologiska råvaror från Chile, då hjälper man ju till att stimulera och bidra till ekologisk produktion i Chile. Vilket är jättebra för att den icke ekologiska odlingen där är inte speciellt bra för de som odlar eller för de som äter eller för någonting alls egentligen. Så genom att köpa broccolin från Chile, den ekologiska, då stöttar du den odlingen. Och sen ibland så vill du kanske stötta den halländska bonden som odlar råvaror här i närheten. Så hon sa att hon brukar gå in i matbutiker och känna att ibland vill hon stödja bönderna i Chile, ibland vill hon stödja bönderna i Halland. Och det tyckte jag var ett ganska fint sätt att se på det. Ofta för att det inte finns någon rätt och fel. Därför att man är rädd för att göra fel hela tiden. Det finns liksom du måste göra så här och du måste göra så här. Så det kan vara ganska skönt att höra att man kan göra olika olika gånger. Men sen såklart, vi kanske inte ska köpa broccoli från Chile, det var ju ett halvdåligt exempel egentligen för det kan vi köpa härifrån. Men bara att få kunskap kring det här. Jag tror att det är sådana bitar som flera av oss inte känner till. Eller som att acai-bär som fick en sån här supertrendig stämpel för några år sedan som folk skulle käka i tid och otid. Som kommer långt här bortifrån. När man egentligen skulle kunna käka lingon. Tänk en lingonbowl istället för acai-bowl. Kanske inte lika sexigt men sjukt mycket bättre av många anledningar och minst lika näringsrikt. Då är det sådana här hippa grödor som typ acai, quinoa, kokos, avocado som jag själv älskar jättemycket och skulle äta varje dag. Men när jag vet att det odlas väldigt mycket kokos för att kokospalmer ger oss dels palmolja och sen så kokos som folk vill käka i tid och otid. Vilket gör att annat inte får växa och det blir problematiskt. När man känner till sådant då kanske man inte slutar äta kokos för jag älskar kokos men jag kanske inte käkar det varje dag. Jag kanske inte käkar en avocado varje dag som jag gjorde förr när jag inte visste om det här utan nu köper jag avocado när jag hittar spansk avocado. Och det är ganska sällan men då kanske det får vara en sak jag äter mer sällan. Återigen det är ingen mänsklig rättighet att jag ska få käka avocado och kokos varje dag. Men jag tror att jag nog sett det lite som det att om jag vill ha avocado så köper jag väl det såklart. Och det tror jag, den här medvetenhetsbiten är viktig tror jag för att kunna göra de här valen. För att om jag skulle bara säga till någon att du äter avocado inte så bra du kanske ska käka mindre avocado. Då skulle kanske 9 av 10 personer säga du bestämmer inte över mig jag käkar hur mycket avocado jag vill. Men om man berättar att men har du tänkt på att det faktiskt kommer så här långt ifrån att det liksom odlas orimliga mängder av avocado för att vi ska käka så mycket avocado i våran del av världen. Och då kanske man får en annan förståelse för det och kan göra de här mer medvetna valen. Så vore det i alla fall för mig.

Axel Wennhall
Ja men jag hör dig berätta så tänker jag att det finns två olika typer av medvetenhet. Och det du beskriver nu är ju en yttre medvetenhet. Och där krävs det en kunskap och det som också slår mig är ju hur komplext allting är. Och i synnerhet när det kommer till mat och produktion. Men att världen är väldigt komplex och att tro att man hela tiden ska kunna göra något korrekt beslut. Det finns inte. Men sen att det finns en annan dimension och det är den inre medvetenheten. Och den hjälper oss att se var har jag min uppmärksamhet? Har jag min uppmärksamhet här när jag äter? Eller är min uppmärksamhet någon annanstans? Och att ganska ofta så är vi omedvetna om vart vi har vår uppmärksamhet. Vi kan ju välja att idag vill jag läsa morgontidningen och jag vill ha min uppmärksamhet på bägge tidningarna och äta. Men att när vi äter eller förbereder maten eller när vi går och handlar så är vår uppmärksamhet någon annanstans. Och där finns den inre medvetenheten som en nyckel till att bara vända tillbaka uppmärksamheten till närvaro. Och också att det är där tacksamhet kommer in. Att få en ökad medvetenhet om till exempel var maten kommer ifrån. Men också att kunna komma tillbaka till nuet. Det är väldigt intressant att höra dig berätta om de här delarna. Och jag tror att det finns, och oftast så brukar väl den inre medvetenheten leda också till en yttre medvetenhet.

Therese Elgquist
Exakt. De hänger väldigt bra ihop och det känns som du säger som två lika betydelsefulla delar för att bli mer medveten kring vår mat. Hur vi äter och hur vi konsumerar den. Och hur vi mår när vi äter den. Och vi kan göra för att må så bra som möjligt. Och det är där jag tycker maten är en så spännande bit. Maten är ju vår medicin på många sätt. Vi kan ju välja lite hur vi vill må beroende på vad vi äter. Och det tror jag de flesta kan ha känt att om man äter en viss sak så kommer kroppen reagera på ett sätt och sen om vi väljer något annat så kommer vi må på ett annat sätt. Rent fysiskt liksom. Och jag tycker det är spännande. Och det är en spännande resa och det känns som att det finns mycket att upptäcka. Man vill bara dyka ner i den här växtvärlden.

Axel Wennhall
Vi ska ju snart här käka med dig och få gå igenom mera. Du nämnde ju texturer att det är någonting man kan leta efter och uppleva och jag är jäkligt nyfiken på att få upptäcka den här maten som du har lagat här med dig. Men innan, jag vet att både ni två är superungar och sitter och kurrar, men innan vi gör det, har du något tips till de som är nyfikna på att meditera?

Therese Elgquist
Mitt bästa tips skulle vara att ladda ner en meditationsapp eller meditationspodd och låta sig guidas via den. För att jag tror att det, för mig i alla fall så var det ganska svårt i början att guida mig själv när jag meditera. Då var det väldigt skönt att ha någon annan som berättade hur jag skulle göra därför att jag var helt ny till det. Jag visste inte riktigt vilka olika vägar som fanns att gå. Så börja på det viset och sen, jag har aldrig slår det mig nu haft någon med app, lyssna på app eller podd när jag har ätit själv faktiskt. Utan där brukar jag då guida mig själv det är väl då. Utan att tänka så aktivt utan bara veta att nu vill jag fokusera på det jag gör nu. Och sen så får det bli en stund av stillhet på något sätt. Men att ladda ner en app eller podd och sen göra det på ditt sätt och känna att det är okej. Oavsett ifall det handlar om hur många minuter det är, om du gör det en gång om dagen eller fyra gånger om dagen. Och att känna att det är tillräckligt. Och sen en grej som jag själv, kom på fler grejer, som jag själv kan, har känt speciellt i början när jag då började meditera. Då var det varje dag var det i alla fall 15-20 minuter på morgonen. Vilket var en ganska stor förändring för mig som aldrig har gjort det innan. Och sen så blev det någon dag att det inte blev av för jag kanske var tvungen att försvinna iväg på någonting tidigt eller man sov med någon annan som kanske inte, det finns ingen möjlighet att göra det liksom. Och då att man inte känner att nej nu är jag misslyckad, det har jag inte gjort, jag har inte haft en strike på 40 dagar, nu kan jag lika gärna skita i allting. Utan då bara kör man på igen. Det kanske går en vecka utan att man mediterar. Och det är bara att hoppa på igen och det är inget fel, ingen fara.

Axel Wennhall
Bra tips. Jag kommer ihåg också när jag började meditera att jag, på tal om det här med rätt eller fel, att göra en tyst meditation. Det var liksom den rätta meditationen när jag kunde guida mig själv. Och sen insåg jag att nej gud, det där är ju också bara en tanke. Och på samma sätt det här med att vi ska göra det hela tiden, varje dag. Jag brukar prata om det att där kan man också se det och använda tacksamhet. Att vi kan vara tacksamma för de gånger vi faktiskt sätter oss och mediterar. Och kanske inse att det är inte så många som mediterar. Alltså bara det faktum att man har gjort det betyder att du tillhör en liten del som har gjort det och det är fantastiskt att känna tacksamhet för det. Och det faktum att vi inte har mediterat, det är bara en tanke. Det existerar ju inte. Det finns ju ingen verklighet som inte är en meditation utan det är bara en tanke på det. Så att komma ihåg det, ja det var också en tanke istället för att känna tacksamhet. Har du gjort något misstag som du skulle vilja varna andra för?

Therese Elgquist
Kanske då att gå in med för hög ambition. Att tänka att jag måste meditera varje dag och att känna sig misslyckad när man inte gör det. Och kanske att gå in med för mycket föreställningar om hur det ska vara och hur det ska kännas utan bara ta det för vad det är. Spännande det här ska bli.

Axel Wennhall
Fint tips. Tack. Vad säger ni? Ska vi äta?

Therese Elgquist
Jättegärna.

Axel Wennhall
Alright. Vad har vi här då?

Therese Elgquist
Ja men nu har jag den här. Den här grönkålen som jag berättade ska bli den godaste i hela världen. Den blev ju inte så krispig som jag hade tänkt för jag la på lite för mycket och jag var så hungrig. Men det är alltså då en pumpa bowl med lite hummus med spiskummin och oregano i. Sen lite bakad pumpa, vi har lite zucchini, grönkål som jag har masserat med lite tahini. Supergott. Och sen så lite nötter på det också.

Axel Wennhall
Det här känns som att det här är något typ såhär på köket eller köket avsnitt nu av den här podden.

Therese Elgquist
Ja det är kanske det det blir.

Axel Wennhall
Jag känner mig som Jesper Börjesson i Nyhetsmorgon. Ja precis. Vad har vi här då?

Therese Elgquist
Det här har varit en utmärkt liten Börjesson. Och tanken är att man egentligen vill att den här grönkålen ska bli lite mer krispig men nu är vi så hungriga så nu orkar vi inte kasta in den igen. Men jag tycker den här ser fantastisk ut. Den är god i alla fall. Och det som är så fiffigt med det här är att grunden då är en hummus och sen så lägger man på precis det man har hemma. Man kanske har lite rester från gårdagens middag. Man kanske är sjukt sugen på bakade äpplen eller vad kan det vara mer? Grönkål och då lägger man på det. Så det är ett bra grundrecept som man kan anpassa. Och då kan man också få in det här om man har något matsvinn här. Man kan väl lägga på det. Eller om man tar det som är säsong så en vinterbowl och en sommarbowl kan ju se helt olika ut tänker jag.

Axel Wennhall
Och nu har vi då en färgpalett med en ljus hummus och den orangea pumpan och grönkål och zucchini och lite valnötter på.

Therese Elgquist
Exakt. Fanns det några inlagda grönsaker också? För jag tänker mig att de kanske är lite syrade eller?

Okänd
Ja visst.

Therese Elgquist
De har varit lite syra i också. Och en annan grej som jag tycker är kul när man ska snacka mind fleeting och sådär. Det är att göra mer saker själv. För det här var någon av din väns föräldrar som hade gjort den här inlagda. Ja precis. Och det tycker jag är kul. För att tänk hur mycket man uppskattar den här då versus att köpa den i en butik. Eller en sådan grej kan vara att om man odlar själv. Då tror jag att om man säger att man ska odla en zucchini själv. Då tror jag att man skulle, det skulle väldigt mycket till för att man skulle kasta en endaste millimeter av den. Men när vi köper zucchinis i butiken idag som är alldeles för billiga och det finns hur många som helst. Då köper vi hem tre stycken, använder en och en halv och så kastar vi resten för att den blir gammal och möglig. Och det är också en sådan grej som, där vi kan bli mer mindful. Att bli mer tacksamma över maten och liksom känna mer kärlek till den. Tror jag. Så lägger vi på lite hemsyrade grönsaker med idag. Gud så spännande.

Axel Wennhall
Okej nu har ju vi den otroliga lyxen att vi har varit och hämtat den här maten här. Men det spelar väl ingen roll vad man äter utan du kan äta precis vad som helst.

Therese Elgquist
Precis, så länge man är medveten när man äter så spelar det inte mindre roll vad som är på.

Axel Wennhall
Och det här är ju lite speciellt avsnitt för nu ska vi faktiskt meditera när vi äter. Så om du hemma är sugen på att meditera med oss så förbered någon mat, någonting enkelt eller någonting svårare kanske.

Therese Elgquist
Precis, vad du vill som du kanske tycker om. Och ett extra då tips om man vill göra det till en extra bra, eller jag ska inte säga extra bra men en övning där man verkligen kan få utforska det här med mindful eating. Då skulle jag rekommendera att göra en rätt där det finns så mycket olika smakpunkter, textur och färger som möjligt kanske. Det blir lättare att ta på lite av det vi kommer prata om. Typ det här receptet som kommer läggas ut eller hur?

Axel Wennhall
Absolut, spännande. Okej, jag lämnar över ordet till dig här och vill ju egentligen bara hoppa ner i den här tallriken och äta.

Therese Elgquist
Ja, men innan du gör det då så tänker jag att vi ska helt enkelt gå igenom det som jag brukar gå igenom när man sätter sig med en sådan här tallrik. Och då, som vi nämnde innan, försök att ta det lite lugnt och ta med din mat till platsen du ska äta innan du hugger in på den på vägen. Och som vi vet så äter vi med ögonen så börja med att kika på maten hur den ser ut. Vilka olika färger det finns, vilken form det har. Och kanske har man lagt lite extra tid på att lägga upp maten på ett kul och spännande sätt bara för att det ska bli lite, ja men en ny dimension till det här med maten. Och sen för att verkligen komma ner och lägga energi på det vi gör just nu så ta tre djupa andetag innan du hugger in på maten för att bara känna in att nu kommer jag få äta den här maten som jag har lagat till mig själv eller köpt av någon som jag tycker gör bra mat. Och sen nu då, när man har tagit sina tre andetag, så är det dags att hugga in. Och då brukar jag prata om, eller först och främst så kan jag säga så här, jag älskar att äta med händerna så ifall du inte har en soppa eller kanske hummus på gränsen, våga äta med händerna för då kommer du komma ännu närmre din mat. Och lyssna inte på sådana här föreställningar om att man måste börja äta med gaffel för det är också någon idé som har dykt upp. Så känn på maten, hur ser den ut, hur luktar den? Smaka kanske på en av bitarna, pumpabiten, zucchinibiten var för sig eller var du nobbade din tallrik. Och sen testar du att ta lite olika saker i en och samma tugga. Hur känns det skillnad på munnen, i gommen och på tungan, det kan ofta kännas ganska olika. När smakerna blandas, när texturerna blandas, när den krämiga hummusen och den krispiga grönkålen blandas, vad händer då? Och när den nötiga valnöten kommer in och sötman från pumpan. Så leta efter de här olika smakerna, sötman i pumpan och beskan i grönkålen och syran i de inlagda grönsakerna, sältan från saltet. Bli helt enkelt mer medveten om de olika bitarna i maten man äter. Och inte bara se det som mat du behöver för att överleva utan se det som en upplevelse att sitta här. Även ifall du sitter själv hemma i din soffa och käkar någon vardagsmiddag. Och sen då, texturerna kan vi också lägga några extra sekunder vid för det tycker jag är något som gör att maten blir ännu mer spännande. Vad är det som är krispigt här? Vad är det som är crunchy? Vad är det som är krämigt? Och vad är det som är lent? Och hur smakar allting när vi blandar de här smakerna? Är det någonting jag saknar i den här maträtten, något som jag vill lägga till nästa gång jag lagar den? Kanske saknar jag någon rejäl hetta på det, kanske lägga till något nästa gång. Men lägg inte till sådant nu utan låt bara de här tankarna vara närvarande utan att lägga allt för mycket energi vid dem. Vi vill fortfarande vara här och äta vår mat. Och stanna gärna upp då och då och ta något andetag. Och var tacksam för alla människor som varit inblandade i att den här maten ligger här. Allt från personen som sådde grönkålen till som plockade pumpan till som förpackade kikärterna till den som sålde sakerna till dig i butiken till din vän som syrade grönsakerna. Och sen så fortsätter du njuta av din mat och sitter den här stunden, kanske kikar ut på någon utanför och bara är helt närvarande, njuter av maten och förhoppningsvis känner ren lycka. Något sådant. Tack själva.

Axel Wennhall
Jag fick upp väldigt tydligt när jag åt valnöten, fick jag upp ett väldigt tydligt minne av jul.

Therese Elgquist
Och sådana grejer tror jag att det är svårt att missa, eller lätt att missa ska jag säga, när man inte är så närvarande. Och en grej som blir problematisk är att när man då sitter här med en sån här otroligt god tallrik, samtidigt som man kollar på sin favoritserie på tv kanske, som är jättebra, som man tycker om, men då kommer man börja äta i takt med att personerna på serien pratar eller dansar eller vad man nu gör. Och sen så kommer maten vara slut och så känner man såhär, men hallå, den här sjukt goda maten som jag skulle sitta här och äta, jag kommer typ inte ihåg hur den smakade, eller hur den såg ut för att jag har varit helt fokuserad på något annat. Och då får man återigen, varje tugga kan bli njutning, inte bara den första. Så ha med sig det här tänket längre än bara första tuggan. För ofta kan det vara såhär, vad gott det här var, så käkar man upp maten, sen är den slut. Men att påminna sig själv om att okej, nu är det min femtonde tugga, men det är lika gott igen. Man kanske lägger ner gaffeln och andas en sekund till och sen så fortsätter man äta.

Axel Wennhall
Helt fantastiskt. Jag vet att den här meditationen är den meditationen jag kommer använda absolut mest. Jag är så tacksam över att du kom hit och har lärt oss och framförallt mig massa om mindful eating och hur man kan föra in närvaro när man äter.

Therese Elgquist
Tack själv, väldigt kul att vara här. Kul att få äta med er och med mig själv, tillsammans med er.

Axel Wennhall
Innan vi ska hugga i ännu mera och förhoppningsvis äta ihop det här, så har du något tips eller är det någon gäst du skulle vilja lyssna till i Meditera Mera?

Therese Elgquist
Jag tänkte på det här för jag vet att jag har lyssnat på er tidigare och har inte hört att den här frågan kom. Vem ska jag säga? Och min absolut största, högsta önskan skulle vara en kille som heter Simon Hill som egentligen vet jag inte hur inriktad han är på meditation men han är australiensare och har en hemsida och instagramkonto som heter plantproof där han pratar väldigt mycket om växtbaserad mat och har också en egen podcast. Han har en kul take på mat och på livet och hälsa och sådär så honom var väldigt kul att höra. Det hade varit kul att höra hur han tänker kring meditation. Och sen skulle jag även tycka att det vore sjukt kul att få höra mer av Britta Zackari. Därför att jag tycker att hon har sån skön inställning till livet och pratar om både problem och tankar och kan hitta idéer och tankar och funderingar hos sig själv som hon sen pratar om. Och det tror jag är, eller det är något som jag kan sakna hos många människor att man inte låter sig känna saker eller funderar på saker. Tankar kommer upp men man bara trycker bort det. Men hon tycker jag är bra på att prata om funderingar i sitt liv på ett kul sätt. Tillgängligt och öppet liksom. Hon funderar på saker. Och det tycker jag är väldigt spännande. För det gör att jag med vågar fundera.

Axel Wennhall
Tack.

Therese Elgquist
Tack själv.

Axel Wennhall
Och om man vill komma i kontakt med dig, hur gör man det bäst?

Therese Elgquist
Då skickar man brev med posten. Nej, jag skojar med dig, man kan göra det så blir jag jätteglad. Men då kan man ju antingen surfa in på min hemsida www.plantbasedbythess.com Och så kan man även hitta mig på Instagram där jag hänger alldeles för mycket eller lite för mycket. Och då är det också plant based by Thess och då är det T-H-E-S-S. Och där kan man hitta det allra mesta jag gör. Och sen så kan man ju spana in, om man tycker det är kul med växtbaserad mat och vill lära sig mer om det, så kan man ju spana in två böcker. Som heter The New Green Salad och The New Green Protein. Där jag skriver om just väldigt mycket meditativt faktiskt utan att prata om det som meditation. Men där jag i första boken beskriver hur man kan bygga upp sallader med olika smaker och textur och färger och former och sådär. Som kan vara ett väldigt bra hjälpmedel om man vill laga den här typen av mat. Och sen i min andra bok så pratar jag väldigt mycket om protein och växtbaserat protein. För att det finns en idé i världen om att vi behöver äta kött och att det är lika med manlighet och muskler och sådär. Och det kunde inte vara mer fel. Det blir en cliffhanger. Vill man veta mer så finns det i The New Green Protein. Plus massa smarriga recept från frukost till lunch och middag och sötsaker som är sprängfyllda med protein och alla andra näringsämnen som vår kropp behöver för att må bra.

Axel Wennhall
Tack.

Okänd
Tack. Tack.

Axel Wennhall
Smaklig måltid säger jag till oss.

Therese Elgquist
Smaklig måltid.

Axel Wennhall
Tack för att du har lyssnat på det här avsnittet av Meditera Mera med Thess Elgquist. Vi hoppas att du har blivit inspirerad av vårt samtal och av Thess matmeditation. Om du vill komma i kontakt med Thess hittar du hennes kontaktuppgifter på vår hemsida, breathein.se. Där kan ni också ta del av det fantastiska receptet som Thess lagade. Vi som gör den här podden är jag, Axel Wennhall, som arbetar som meditationscoach, och Gustav Nord, som driver produktionsbolaget Flip-Flop Interactive. Tillsammans driver vi även Breathe In, där vi arrangerar kombinerade meditations och äventyrsresor. I Breathe In ser vi tre vägar till närvaro, nämligen naturen, äventyr och såklart meditation. Och är det något vi har tagit med oss från vårt samtal med Tess idag, är det att stanna upp innan maten och reflektera över alla som har bidragit till att vi kan äta den här maten och känna tacksamhet.