Det här är en transkribering av vårt podd-avsnitt med Maria Borelius om meditation och hälsa.

Axel Wennhall
Hej och varmt välkomna igen till den interaktiva meditationspodden ”Meditera Mera” med mig Axel Wennhall som ställer frågorna och Gustav Nord som producent. Nu är vi på väg till förlaget Harper Collins för att träffa Maria Borelius och prata om meditation och hälsa. Maria Borelius kommer från Täby men bor idag i London. Maria är prisbelönt vetenskapsjournalist, entreprenör och författare som de senaste åren getts ut på en undersökande resa där hon sakta men säkert upptäckt en helt ny livsstil, nämligen den anti-inflammatoriska som hon först skrev om i sin bok ”Hälsorevolutionen”. Nyligen kom uppföljaren ”Bliss” där Maria fortsätter sin resa och skriver om nycklarna till ett längre och godare liv. Och meditation och hälsa är precis det vi ska prata med Maria om idag. Vilken roll spelar meditation i det hon upptäckt längs sin kunskapsresa men även i hennes liv? Hur kan vi få in den goda vanan av att meditera? Och vilka tips har Maria till alla oss som vill meditera mera? Tjena!

Okänd
Förlåt att jag är sen. Ingen fara, hej!

Maria Borelius
Man känner när man kommer in till er här i rummet direkt en bra energi.

Okänd
Åh, vad härligt!

Axel Wennhall
Hej Maria, vad kul att träffas!

Maria Borelius
Hej, härligt att vara här med er.

Axel Wennhall
Vi ska ju prata om meditation och hur du mediterar men också kanske hur meditation hänger ihop med hälsa. Men innan vi börjar så tänkte jag föreslå att vi kunde göra en kort landningsmeditation här tillsammans.

Maria Borelius
Helt underbart, det behöver jag.

Axel Wennhall
Så vi sitter här nu på ditt förlag, Harper Collins på Kungsholmen. Men oavsett vart du är så kan du göra den här meditationen. Det spelar ingen roll om du blundar eller har ögonen öppna. Den här meditationen kan du verkligen göra vart som helst och när som helst. Börja med att påminna dig själv om vad du är tacksam för just nu. Se hur många saker du kan komma på. Det kanske är de här väldigt stora sakerna i våra liv, som vår familj. Men du kanske också kan påminna dig själv om de här små sakerna som ger ditt liv lite guldkant. Tacksamhet är en fantastisk väg tillbaka till närvaro. För allt vi är tacksamma för finns ju här i verkligheten. Så det var en kort landningsmeditation med tacksamhet. Hej.

Maria Borelius
Hej. Bästa starten.

Axel Wennhall
Det är första gången vi träffas idag. Men jag kom i kontakt med dig första gången, eller rättare sagt, kom i kontakt med att du mediterade första gången genom din bok Hälsorevolutionen. Det är fler än min familj som har läst den och de fullkomligt älskar den. Så de är mer exalterade än jag över att jag ska träffa dig idag. De hälsade och tackade så gott.

Maria Borelius
Härligt. Hälsa tillbaks.

Axel Wennhall
Det ska jag. Nu har du nyligen släppt boken Bliss, där du fortsätter din resa. Meditation och hälsa är det vi ska prata om idag. Men hur kommer det sig att du börjar i den här upptäcktsvärlden när det kommer med hälsa och hälsorevolutionen?

Maria Borelius
Ja, det kom för sex år sedan när jag var i det här oroliga förklimakteriet. Och jag hade en rad symtom. Jag hade ont i ryggen, jag var lite smådeppig, jag hade en muffintopp som liksom inte ville ge med sig. Och jag stod och beundrade alla figurnära kläder i alla skyltfönster och sen gick jag in och köpte något som hängde ner lite och täckte över sådär. Och jag gick till en gynekolog och han sa att ja, så är det när man är i din ålder, det finns inte så mycket vi kan göra. Men så tänkte jag att jag måste bli av med mitt ryggonda för det hindrade mig att leva det liv jag ville leva. Så jag tänkte att jag ska söka upp en tränare som kan hjälpa mig väldigt svenskt. Jag bor i London men så gick jag runt och tittade på gymmen och då hittade jag bara massa killar som var ännu yngre än vad ni är, 19-åringar som stod där med jättemuskler. Och så tänkte jag att jag är en fyrabarnsmamma med söndersliten magmuskel, de kan inte hjälpa mig utan jag måste hitta någon som förstår en kvinna. Och då hittade jag en kvinna online och det passade mig ganska bra för jag reser rätt mycket i jobbet. Och hon gav mig, trodde jag skulle få träningsprogram och så fick jag väldigt mycket matprogram också. Och hon ville att jag skulle göra tacksamhetslistor varje dag också, apropå din meditation här i början. Det är lite spännande, eller hur?

Axel Wennhall
Ja, verkligen.

Maria Borelius
Och jag började motvilligt följa allt det här för det var ganska jobbigt att lägga om och jag fuskade rätt mycket också. Men så kunde jag märka efter två, tre månader att shit vad jag mår bra. Jag är så glad, jag är så ljus i det här. Och då så la jag bara på kontot jättebra program från den här tränaren. Men jag är ju vetenskapsjournalist och jobbar som konsult, satt då i rådgivande kommittén för Lunds universitet. Där fick vi besök av en professor en dag. Hon var professor i näringslära och höll på med ett helt nytt forskningsområde som heter anti-inflammatorisk kost. Och jag satt och lyssnade så där, ni vet som när någonting är bra men man liksom inte är personligt engagerad i det här lite grann. Så jag satt så här och lyssnade och tänkte, bra jobbat, professorn, keep up the work. Och hon berättade om hur den här kosten kunde sänka blodfetterna, sänka kolesterolvärdena och så vidare, till och med öka faktiskt den kognitiva förmågan, alltså hjärnans minneskapacitet bara. Men så lägger hon upp en bild av den kost som hon hade givit de här människorna. Och då höll jag på att nästan hoppa ur stolen. Därför att det var precis vad jag hade ätit. Jag tänkte att det här var ett väldigt konstigt sammanträffande. Och det här var 2013, det fanns inget namn för det här ännu då, utan det var liksom väldigt nytt allt det här. Så jag gick fram till henne i pausen och sa, du jag äter faktiskt på det här sättet. Nej men det är inte möjligt, sa hon, hon skånska. Det här är ju ett försök som vi har på gång. Jo men jag gör det och tillsammans med massa fitnesspersoner i Kanada och Nordamerika som jag håller på med online. Ja, vi bestämde att vi skulle hålla kontakten. Och jag tog kontakt med min tränare och sa, Rita, det här som du håller på med, det har ett namn. Va? Vi har ju bara lärt oss det här praktiskt. Och där i alla fall började min resa. Jag blev fruktansvärt nyfiken. Fanns det en vetenskap bakom? Var det fler komponenter i det här? Var det så att den här motionen, tacksamheten också hade spelat roll i det här antiinflammatoriska konceptet? Och vad var det? Jag är utbildad biolog. Jag satt och försökte komma ihåg allt. Den där kursen jag gick och läste ute i Frescati, immunologi. Vad var det vi lärde oss om det här och så vidare. Så där började en slags enorm nyfikenhet. Och jag är en väldigt nyfiken person. Och sen började jag hålla på och gräva i det här under flera år. Jag har ju annat jobb på dagarna, så jag höll på med det här på min fritid. Och ur det föddes att jag bara måste berätta den här historien vad jag har hittat. Egentligen inte att jag ville något med andra människor, för det tror jag man lär sig som meditatör. Att man vet att man inte kan påverka andra genom att tala om för dem hur de ska leva. Och jag gillar inte själv när folk är så mot mig, utan bara genom att vara det här och berätta min historia.

Axel Wennhall
Vad har du upptäckt sedan dess?

Maria Borelius
Jag upptäcker saker hela tiden. Det här är ju en resa som pågår ständigt. Men det är att för det första den låggradiga systemiska inflammationen är kopplad till nästan alla våra stora folksjukdomar. Notera, jag säger inte att låggradig inflammation alltid ger de här sjukdomarna, men det kan vara en katalysator för, det stärker. Så vi har kopplingar till hjärt-kärlsjukdom, de neurodegenerativa sjukdomarna, Alzheimer, Parkinson. Vi har kopplingar till många former av cancer. Vi har kopplingar till de psykiatriska diagnoserna. Det finns kopplingar mellan inflammation och depression, schizofreni, manodepressivitet till exempel. Vi har kopplingar till ledsjukdomar, magsjukdomar, hudsjukdomar, åldrande. På engelska har man börjat tala om inflamaging, alltså det inflammationsdrivna åldrandet. Det här är ju läkarna oense om, men vissa läkare jag har pratat med tror att det är 90% av åldrandet. Hudens kvalitet, mängden rynkor, det är så många olika områden. Och det är då den dåliga nyheten, men den goda nyheten är att det finns saker vi själva kan göra som sänker den låggradiga inflammationen. Så det är ju det jag ägnat mest tid åt, att titta på de här verktygen. Och det är att äta vissa typer av mat. Och det är att hålla på ordentligt med motion. Det är att varje dag få sin aktiva vila. När vi kopplar på vårt parasympatiska nervsystem, det vilande nervsystemet. Vi har ett aktivt och ett vilande. Och att varje dag aktivt välja att kroka arm med det under tidpunkter eftersom vår tid är så stressig. Och sen är det ju det här jättehärliga med förundran. Att söka upplevelser som är svindlande, stora och där vi liksom får, nu sträcker jag ut armarna här, det ser man inte på podden, men liksom famna universum. Tacka för naturen, musiken, konsten. Alltså när vi är med om de stora, det här när man får gåshud. Och också när vi gör saker för andra finns en annan slags förundran. Alltså att vi går ihop och nu räddar vi den här gamla härliga byskolan som vi har för att vi älskar den. Eller vi går ihop och räddar ett stycke regnskog i Amazonas för att vi vet att jorden behöver det. Alla de sakerna samspelar. Så det är det jag håller på och hittar och lär mig mer om.

Axel Wennhall
Det slår mig när du beskriver om förundran att det skiftet låter som att man går bort från sitt ego till en plats, vi kan kalla det ens själv, eller en plats där man verkligen upplever eller där man har en gemenskap med andra människor. Vad säger vetenskapen om ljuset?

Maria Borelius
Det är ett vackert och metafysiskt sätt att uttrycka det. Jag har pratat med forskare, konkret är det så här att man kan se att människor, och det här är en forskare som heter Jennifer Stellar, som varit på Stanford tidigare och är Toronto University nu. Hon kan konkret mäta en koppling mellan inflammationsmarkörer som heter IL-6, inte leucin-6 i saliven, och stora naturupplevelser, konstupplevelser och också de här gruppupplevelserna. Hur det medieras vet man inte riktigt. Men jag har träffat forskare som spekulerar i om det skulle kunna ske via det lugnande hormonet oxytocin, som är just ett vi och det större hormonet. Så när du beskriver att den tar en bort från egot ut i det större så är det just vad det där hormonet gör. Det utsöndras också till exempel vid amning och då skapas ju ett vi som är större än mammans jag med babyn och så vidare. Och när man har sex utsöndras det också, då skapar ju någonting som är större än en själv bortom jaget. Så att du kanske är något på spåret där, att det är just det det handlar om.

Axel Wennhall
Otroligt spännande. Och nu har ju du också släppt din nya bok Bliss. Vad står Bliss för?

Maria Borelius
Ja, Bliss är ett väldigt härligt ord. Det är ett engelskt ord och det finns två betydelser av det. Och det första är ju själva känslan bliss. När man är blissful då är man fylld av salighet, fylld av den här känslan att man liksom flyter på en gyllene ström, att allting är upplyst, förklarat, möjligt. lugnt. Men det är också en akronym där var och en av bokstäverna B, L, I, S, S står för en princip i den här anti-inflammatorisk princip. Så det är ett både och ord.

Axel Wennhall
Och i det första S om jag inte missminner mig så står det för stillhet.

Maria Borelius
Just det.

Axel Wennhall
Och där i ligger också meditationen.

Maria Borelius
Som ett jätteviktigt verktyg ja. Det är ju mitt främsta verktyg för stillhet. Om jag inte bara tar några djupa andetag för det är ju också ett sätt att snabbt koppla på det här.

Axel Wennhall
När kom meditationen in i ditt liv?

Maria Borelius
Ja herregud, meditationen kom in i mitt liv 1989. Jag var supergravid, programledare på tv och var toppstressad hela tiden. Och min stackars baby i magen, hon fick ju vara med om, det var direktsändningar varje dag och jag var trött och utschasad och road. Så när man är på den här stressnivån, man mår ju toppen egentligen först. Och då hade jag en kollega på det här programmet som heter Trekvart som heter Annika Dopping. Och Annika är en mycket fin person, mycket andlig på det här nyandliga sättet. Och hon hade mediterat i flera år. Och jag såg hur hon drog sig undan varje dag i 20 minuter och kom ut där för hon alldeles slät i ansiktet. Medan jag gick där med min stora mage och liksom bara du vet ännu mer lasersyn och ingen humor och allt det här som man får. Så jag liksom, vad är det du gör? Vad jag gör där inne det behöver du göra också sa hon. Och hon mer eller mindre tvingade mig att börja meditera och hon sa, jag kommer ihåg hon packade in mig i en bil och vi åkte iväg. Hon sa, du är förbannad nu men du kommer, för jag hatar när man tvingar mig, men du kommer tacka mig sen och det gör jag verkligen nu. Tack Annika. Och då fanns det en underbar meditationslärare i Stockholm som hette Ulla Sjögren. Och hon var en otroligt vis, varm, men inte ett dugg sjåpig person. Och hon hade själv blivit initierad av Maharishi, den här TMs grundare. Och jag kommer ihåg hon tog emot mig på en lägenhet borta i Vasastan i Stockholm nära Odenplan. Och hon stod där i en sån här full sari. Om det var rökelser och bild på Maharishi. Jag tror vi skulle ha med några frukter så jag hade med någon konsumpåse med bananer och några blommor. Men Ulla hon snackade lite så här söderdialekt. Om nu ska vi initiera, det var liksom sån kul kontrast mellan det här, wow vad händer nu och frukterna och sari. Och nu snackar vi lite så här och nu är det meditation. Men då började den här resan och jag hade förmånen att få ha henne som min instruktör. Och det var ju fantastiskt. För vi gick då och träffades den här meditationsgruppen som var verkligen helt vanliga olika människor och alla hade olika behov. Och så sågs vi några gånger efter vi hade fått vårt mantra. Och fick börja lära oss det här.

Axel Wennhall
Kan inte du berätta lite mer om vad TM är och hur du mediterar?

Maria Borelius
TM är transcendental meditation och det använder sig av ett mantra, ett sånt här välklingande sanskrit ord som egentligen är ett nonsensord, det betyder ingenting. Och man får ett speciellt för sig enligt någon logik som jag har hört rykten om vad den är men jag har aldrig avslöjat mitt mantra för någon. Alla jag är på med och frågar har jag aldrig berättat. Det här ordet är mitt och vad man gör är att man lugnt sätter sig ner, tar några renande andetag, tar tag i mantrat och använder det som ankare i meditationen. Mitt huvud är ju liksom alla andras fullt av tjattrande apor som tycker och är oroliga och funderar och vill och liksom alla röster. Och när det där sätter igång det där trädet med apor inom en så tar man bara tag i sitt mantra igen och går tillbaka. Och så kommer aporna igång, nu borde du ha tvättstuga och nu borde du ha lämnat in det där och kunden vill ha det mantrat. Och för varje sån här cykel så kommer man längre och längre ner i sin trästan brukar jag tänka. Och har jag tur kommer jag ner i mina rötter också. Det lyckas jag inte alltid med men jag hittar mitt lugn. Så ungefär ser min teknik ut och sen har jag ganska bra känsla för när det har gått 15-20 minuter då tar jag några renande andetag sen och sen brukar jag faktiskt be efter det. Jag har ju blivit mer och mer intresserad av min religion och jag upptäcker att meditationen öppnar mig för bön. Mycket att be för andra människor som jag har. Så istället för att ha dem bland mina tjattrande apor så tar jag dem i min bön sen efteråt.

Axel Wennhall
Är det i din bön då, är det att du önskar dem lycka?

Maria Borelius
Ja, liksom skicka ljus. Det kan vara människor som står mig nära som har problem.

Axel Wennhall
Påminner mig lite grann om metta meditation, kärleksfull vänlighet när man tänker på människor både i sin omgivning men även alla människor och skickar dem kärlek och välönskningar. Fint. Ja, det är en jättefin del av mindfulness meditationen som jag tycker binder ihop hela den meditationen väldigt bra.

Maria Borelius
Ja, då är det det jag gör utan att ha satt namn på det. Ja.

Okänd
Fantastiskt.

Axel Wennhall
Vad ger meditationen dig i ditt liv?

Maria Borelius
Jag kan inte leva utan meditation idag. De morgnar när jag inte hinner, hinner i citat, därför att jag väljer att inte prioritera av någon anledning, så får jag en annan dag. Jag kan känna att när jag mediterat innan så skapas ett skimmer kring dagen, ett ljus. Det är inte så att mina dagar är perfekta, jag lever ett vanligt liv, men det finns större ljus och det kanske för att jag också har mer ljus och då möter jag mer ljus i andra. När jag inte har mediterat så känns det mer som en grå dag i tunnelbanan. Allting sker som det ska men det är gråare. Så det är morgonmeditationen, den på eftermiddagen eller så där när man kommer hem från jobbet, då är jag oftast lite full av intryck och kanske trötthet, det kan vara ilska, det kan vara frustration, det kan vara, nej, varför har inte. Och då tar meditationen som Ulla alltid brukade säga, den tar hand om det den behöver ta hand om. Är det din trötthet, är det din ilska, är det din frustration, är det din. Det är som en stor sopskyffel som liksom bara vräker undan det där och ger ett nytt liv till resten av dagen. Jag låter som jag är världens proffsmeditatör, det är jag ju inte men det här är vad det ger mig i alla fall.

Axel Wennhall
Det låter fantastiskt. För då hade du med dig meditationen när du gav dig in i din kunskapsresa. Ja. Och hur har du sett att meditationen är kopplad till det anti-inflammatoriska?

Maria Borelius
Ja, därför att eftersom jag höll på med det här och liksom i det tacka för saker och ber för andra och så där så ritade min tränare och ville att jag skulle göra de här tacksamhetslistorna då slank liksom bara meditationen med in i bakdörren och då började jag ju bli nyfiken på om meditationen kunde vara en del av den här anti-inflammatoriska livsstilen. Och då kan man ju se, det finns mycket ny forskning nu som jag berättar om i Bliss till exempel, de här det man kallar telomerändarna och det är väldigt intressant då, telomererna. Om man tänker sig att vårt DNA ligger ju upprullat i kromosomer som ser ut ungefär som X. Och i ändarna på de här Xen så sitter det vi kallar telomerer som är en slags slutpunkt för de här ändarna. Och längden på dem avgör en människas, inte faktiska ålder men hur ung den ser ut och hur ung den känner sig. Det är fantastiskt ny forskning, Nobelpriset 2009, Elizabeth Blackburn. Och jag träffade hennes medarbetare Lisa Eppel, professor i psykologi i San Francisco här i november. Och där håller de på att titta på bland annat hur faktiskt meditation kan förlänga de här telomererna. Och att förlänga telomerer det är verkligen att föryngra och läka. Och eftersom meditation bryter stress och stress är inflammationsdrivande så finns det en effekt där också. Och det förmedlas väl förmodligen av att man aktiverar det här parasympatiska vilande nervsystemet. Alltså när vi är i det sympatiska så är vi aktiva men vi tär också på kroppen. Och när vi är i det parasympatiska då är vi, jag brukar tala om att då är jag min panda, man är tillbakalutad, man tuggar lite på ett bambuskott, man smälter, man mediterar. Och då bygger kroppen upp sig också. Så när man ger medveten tid för pandan, om man säger, så läker man sig själv verkar det som. Så att många tycker ju så här, jag har inte tid att meditera. Nej men det är verkligen självmedicinering verkar det som på ett djupt biologiskt plan. Och sen finns det ju så många andra fördelar med det också i vad det gör med ens tanke och så där. Men om man bara tittar på det här rent fundamentala biologiska.

Axel Wennhall
Jag vet ju att det finns studier där, precis som du beskriver, framförallt en studie som lyftes fram i, jag brukar recitera tillbaka till den boken ofta, men det är för att den är så fantastiskt bra. Stillhetens styrka, vetenskapen och meditation. I den boken så har man då också sett en studie från ett tremånaders retreat.

Maria Borelius
Precis, och retreat, det pratar Elisa Eppel mycket om, att det är just jättebra att åka iväg på de här koncentrerade grejerna.

Axel Wennhall
Och just precis som du beskriver att telomererna då ökade hos den här kontrollgruppen som har gjort det här retreatet. Det som slår mig också när du pratar om det här är att det är så intressant att se vad, inte bara vad den subjektiva upplevelsen är av meditation, utan också den vetenskapliga upplevelsen. Och jag brukar prata väldigt mycket om att meditation är mental träning. Precis som att vi kan träna oss fysiskt så kan vi träna oss mentalt. Men det viktiga är ju att vi tar oss verkligen tiden och prioriterar upp där.

Maria Borelius
Ja, nej men jag håller med och jag tror att många som börjar meditera, och det kände jag själv också, man känner att man blir så självisk. Åh nu ska jag gå och sätta mig för mig själv i en hörna, vem tror du att du är? Är du någon österländsk guru eller liksom? Det är ju patetiskt. Men det här är ju ett sätt att bygga sig själv som är lika viktigt som att äta bra mat eller sköta sin motion eller gå och lägga sig och sova. Och det här har ju våra vänner i Asien vetat i tusentals år och använt sig av. Och faktiskt också, som jag upptäcker i Bliss, finns det här även i den kristna traditionen. Från ökeneremiterna som satt på 200-300-talet e.Kr på långa pelare ute i den egyptiska öknen. Det är ju kanske inte det vi behöver göra, det är ju lite extremt. Men även inom hela klostertraditionen. Jag är ju och besöker ett tystnadskloster just i Wales och sysslar med en form av lite mer andliga meditationer, sökande meditationer. Så att i alla de här gamla visdomstraditionerna finns meditation i olika former med. Folk har haft koll på att vi behöver det här. Det är bara vårt samhälle som vi får bara plus på att göra. Vi får bara plus på när vi är i sympatiska nervsystemet. Leverans, Luther, det är bara att köra, åka långskridskor på helgen, ju mer man gör och kompisar, fixa. Alla de grejerna är ju bara plus. Du är en duglig svensk. Grattis, du får guldstjärna i pannan. Sitter du i ett hörn och flummar och mediterar? Vad är det, någon jävla slashas eller? Alltså, det är ju lite så i Sverige. Att den lugna, kontemplativa varelsen inte har samma status som den här rejäla fixaren som bara står och kämpar med trappstädningen varje lördag. Jag vet inte om det är Luther som sitter på axeln eller vad det är, men det är ju inte så människan fungerar. Hon är ju en balans mellan de två systemen. Mellan aktiviteten i sympatiska nervsystemet, ekorren, och pandan, den lugna. Vi behöver båda. Det är som bilen som både har en gas och en broms. Du kan inte ha en bil med bara en gas. Och du kan inte ha en bil med bara en broms. Du måste ha båda i ditt system. Det är vårt ansvar som människor. En annan kompis, Marianne Wilöf, sa väldigt klokt, Maria, kom ihåg att din stress, ingen annan människa kommer någonsin komma och hjälpa dig med den i livet. Det är bara du som kan ta hand om den. Det var en stor insikt för mig. För när man är liten så har man ju föräldrar som, ja men nu måste du gå och lägga dig och nu måste du vila dig. En vuxen människa har inte det utan måste själv ansvara för gas och broms.

Axel Wennhall
Jag håller med dig helt och hållet.

Maria Borelius
Så man ska inte skämmas för det, det är det jag vill säga.

Axel Wennhall
Verkligen inte. Och det finns ju ett kulturellt, eller rättare sagt, det finns ett blind spot i vår kultur när det kommer till meditation för att det var också min upplevelse, jag upptäckte det här strax innan jag blev 30. Min känsla var när jag fick meditation presenterad för mig var, varför har ingen berättat det här innan? Och det tenderar ju vara så att vi som kommer i kontakt med meditation, vi behöver ha någon typ av smärta eller lidande, att vi mår lite dåligt eller blir stressade som du säger. Och det tror jag är utifrån för att vi inte har byggt in det här i vår kultur. Och där tycker jag också att det är så spännande att se de här studierna för att när vi är i det här, som du beskriver, göra, göra, så fäster ju de rationella argumenten på oss mycket bättre. Så till exempel att telomererna ökar eller att amygdalan minskar i sin stressaktivitet. Det blir fantastiska incitament för oss att förstå att det här är någonting vi behöver. Vi kan se det svart på vitt med vetenskapen. Men jag är också nyfiken på, du nämnde att du hade varit i Wales och det läste jag lite grann om i din bok. Gustav och jag ska ju åka på retreat och det blir Gustavs första retreat och Gustav ska vara tyst här. Han sitter och nickar glatt och lite oroligt. Vad lärde du dig av att vara tyst där?

Maria Borelius
Det här var otroligt lärorikt. Så jag har ju problem då att jag är stress-junkie. Jag kör på rätt hårt i min vardag. Och jag åkte dit, kom dit som en taggig katt. Det här var ju Wales. Jag hade tagit tåget upp från London och visste inte alls vad jag skulle. Jag åkte dit själv, inte med någon jag kände. Och jag hade fått det här rekommenderat av en nunna. Det har varit mycket så under arbetet med de här böckerna att det dyker upp sådana här människor som bara står framför mig plötsligt och säger vägvisare. Nu ska du göra det, nu ska du göra det. Och jag vet precis när jag möter det här hur energin är. Och jag har lärt mig att jag ska lyssna på det. Hon var en sådan människa, den här nunnan. Och jag kom dit och det låg väldigt vackert uppe vid Atlantkusten i Wales, en bit in i landet. Fantastiskt vackert landskap, gröna kullar. Och det var intressant att se vad jag gick igenom. För att först så är man lite så här, vad är allt det här? Och lite ryckig och flackig med blicken, liksom så här. Och sen sjunker man ner i det här och så tycker man ganska fort, nu kan jag det här med tystnad. Nu är jag trött på tystnad. Nu är jag väldigt uttråkad på tystnad och jag har något sådant här sammanbrott när jag liksom är på tystnadsläget. Vi fick ju lägga ifrån oss våra mobiler. Jag letar upp min och ligger och surfar olika jättedåliga sminktips på Youtube. Och så tänkte jag så här, jag är 58 år, det här är superpinsamt. Varför gör jag det? Jag vill åka hem och rastlös. Nu kan jag tystnad, jag har lärt mig allt jag behöver lära mig. Sen kom det dagen efter. När jag vaknade tyst på morgonen i det här klostret och det var en väldigt vacker morgon och jag kände att det pirrade i hela kroppen, någonting var på väg. Och jag gick ner i köket i klostret och det var alldeles tomt, klockan var sex på morgonen och hittade lite vatten och kaffe eller någonting sånt där. Och sen gick jag upp till mitt rum och satte mig just och mediterade och då bara började jag att gråta så hejdlöst över. Det känns som att allt kom som hade varit svårt i livet. Men också grät över hur jävla härligt det var med livet. Alltså allt. Hela spännvidden. Och det bara forsade ur mig. Det bara flöt snor och tårar. Det var verkligen ingen vacker syn om någon hade kommit in. Men jag var ju helt ensam där på mitt rum. Och efter det så hade jag ett, som jag tror, ett gudsmöte som jag aldrig varit med om förut. Jag kände att det kom någon och satte sig bredvid mig. Så det här var någon slags meditation, tårar, jag vet inte vad det var. Jag försökte meditera men jag bara grät. Det var som att allt det här släppte ut. Och så fick jag det här fantastiska gudsmötet och fick en väldigt tydlig riktning om att du blir så jäkla trött och stressad av att du hela tiden är i huvudet. Ner i hjärtat. Ner i hjärtat. Där finns allt egentligen. Så det här var en väldigt stor upplevelse. Och så gick jag till den präst som jag, Ignatiska, alltså de här jesuitprästerna, de är jätteintressanta. Och pratade med honom om det. Och han var fågelskådare dessutom. Och gick där ute i Wales. Och han sa, ja men vi har ju en ormvråk här ute. Och de ligger ju och flyter med sina breda vingar här. Men så fort det kommer en liten vind så kastar de till med vindarna och försöker hitta balansen igen. Och så är det att vara människa, sa han. Vi ligger där och vi vill flyta. Men så kommer något. Någon säger något dumt. Shit, jag har fått en räkning som jag inte förstår mig på. Något med barnen händer. Bråk på jobbet, bråk med partnern. Allt det här som är livet. Och vi kastar till. Och då gäller det att hitta ner i sin köl. Och det är ju i hjärtat. Och där kommer meditationen in. Att hitta den här kölen. Den här balansen i livet. Så att det som är en biologisk grund är ju kopplat till något som hör hemma i någonting mycket större också. Att hitta sig själv som människa. Vad finns jag till för här på jorden? Och vad är min identitet? Och då upptäcker man, som du sa väldigt intressant där tidigare, att när jag är i mitt ego och i alla mina tankar om hur saker borde vara här uppe i huvudet. Att jag sitter och bankar mig på pannan nu på sjätte chakrat. Så har man ju väldigt tråkigt. Det är ju jättetråkigt att vara i egot. Och när jag kan gå ner i hjärtat och det större hela. Så har man ju inte ett roligt liv lika med garva, men ett meningsfullt liv på ett helt annat sätt. Så det har kommit mycket sådana tankar. Och jag tror också att det här anti-inflammatoriska hänger ihop med det. För jag märker att sen jag började med den livsstilen så är jag mycket mer öppen för nya tankar. Jag är mycket mer som jag var när jag var yngre. Jag är inte så fast i hur saker behöver vara. Utan jag tänker så här, jag lär mig hela tiden. Varje dag lär jag mig något.

Axel Wennhall
Långt svar. Väldigt fin metafor med ormvråken. Jag hade själv en upplevelse igår där det kändes som att bägge vingarna bara försvann och jag störtdök rakt ner. Men det jag märkte var att de få korta gångerna då jag kunde gå från de här stormiga tankarna och bara landa in och fullständigt acceptera hur det var. Oavsett hur mörkt det var. Så där fanns det en paus. Där fanns det ett litet utrymme att vila. Där var det okej. Vilket gjorde den situationen drägligare, skulle vi kalla det. Jag tänker också på när jag hör dig berätta om hela det här skiftet. Jag tror jag skulle kalla det olika ord, samma sak. Men att gå till närvaro. När vi är helt närvarande så. Jag tycker också det är intressant den här frågan, vad är meningen med livet? Det var en fråga som jag hade mycket förra sommaren. Och så började jag fråga lite vänner, vad är meningen med ditt liv? Men så hörde jag ett bra svar på det som har gjort att jag slutat söka meningen med livet genom att fråga människor. Och det var att när vi är närvarande så har vi inte den frågan. Den frågan existerar inte för oss. Vi bara upplever där vi är. Så den frågan försvinner. Den kommer från vårat mind eller vårat ego.

Maria Borelius
Vilket bra tänk. Klokt. Det är nog så att du beskriver samma sak som jag tänker. Jag har satt det här citatet från Efesierbrevet. Det är mycket bättre på engelska därför jag har satt det på engelska. Rooted and grounded in love. Alltså närvaro med andra människor. Och när vi är där och tjänar varandra och hjälper varandra och är för varandra. Där är meningen. Och det behöver inte betyda att vi alltid är med varandra för vi måste gå undan och tanka lite också och meditera. Men det där. Och det gör vi på olika sätt. Vissa bidrar med att göra en meditationspodd. Andra sitter och är duktiga ingenjörer och räknar på saker som ska tjäna andra. Någon tredje vårdar. Så tjänandet ser ut på olika sätt men där ligger meningen. Men när du säger det här så tycker jag att det finns en väldigt viktig till aspekt. Och det är ju att vi lever i en mycket komplicerad tid. Med väldigt mycket spänningar och bråk. Man behöver ju bara titta in på Twitter för att få en inblick i hur den omediterade hjärnan kan operera. Det är ju inte så att de människorna är onda men de är i sin stress. Och bara kastar taskiga saker mot varandra. Och det ger en stunds spänningslösning. Antar jag. Typ fem sekunder. Och jag läste tidigare och du hade också läst den. Juval Noah Harari. Han skrev Sapiens och nyligen kom ju hans 21 lärdomar för det 21 århundradet. Där han i 20 kapitel beskriver vilka utmaningar mänskligheten står inför när det gäller AI, bioteknik, migrationsfrågor, framväxande nationalism, proteströrelse på gatorna. Vi ser ju allt det här i Europa nu. Men i det 21 kapitlet kommer hans lösning. Och vad är den? Det är ju meditation. Och det som jag tycker är intressant med det är hur han anknyter till den gamla traditionen från antiken. För vad stod utanpå Platons akademi i Aten på 300-400-talet före Kristus? Där står bara en sak, lär känna dig själv. Och det här att hitta sig själv, hitta sitt lugn, hitta sin balans. Därför att om vi alla hittar vår balans, jag tänkte på det när jag kom in här i rummet och ni två satt här med ert lugn och er närvaro, jag kände vad härligt det var att kliva in här med er. Och då tänkte jag, det snabbt gick igenom i mitt huvud, om hela världen såg ut så här skulle det inte ha några problem. Det finns inga problem med människor som är i balans i sig själva. Och om varje människa får verktyg och hjälp att göra det mer och mer så blir världen bättre för oss alla. Så man kan ju sitta och ha åsikter om USAs president, Nordkoreas härskare, Rysslands härskare och det kan jag ha också. Men jag kan inte göra någonting åt dem, men jag kan göra något åt mig. Det är mitt ansvar. Sen kan jag skriva på protestlistor och grejer också så det är inte att man bara ska sätta sig i en grotta och liksom skita i omvärlden, men ändå det är där det måste börja. Eller? Vad tror du om det?

Axel Wennhall
Jag tror också på det och jag tror att, nu är jag lite dålig på att uttala hans namn, men den vietnamesiska fredskämpen Ching Nhat Han, han skriver ju det att när det gäller medveten närvaro så oroa dig inte över det andra utan sköt om dig själv. Och var själv närvarande, det kommer smitta av sig. För det är också lätt hänt att man vill projicera ute på andra, varför är inte du närvarande och hur ska vi få alla att bli närvarande? Och det känner jag igen väldigt i mig själv också. En annan sak som jag tänkte på när du berättade om det här med att lära känna sig själv och också det som jag har upptäckt i den resan är att man också börjar se vad som är verkligen viktigt i livet. Som då till exempel igår när jag blev vingklippt och kände mig väldigt låg så lärdomen av det var att jag fick så fantastiskt fint stöd av de som betydde mest i mitt liv. Min sambo, min mamma, min bror och en nära kompis. Så även om det var en upplevelse som jag kanske inte önskade så fanns det mycket att få med sig av den. Och just att kärleken går i symbios med att vara närvarande och vara sig själv.

Maria Borelius
Klokt. Och där ligger lärdomen också. För om du träffar, nu är du mycket yngre än vad jag är, men om du träffar en människa i min ålder som inte har åkt på käftsmällar, ormvråken har fått störta ett antal gånger och så vidare. Det är en odräglig människa. Därför att det är ju när du går igenom det här, du lär dig, du ser vilka människor som ställer upp, du är med och stöder andras ormvråkar som störtar. Och du vet att så här är livet. Det föder ju också medkänsla och den här djupa empatin och förståelsen för att alla yttre problem går inte att fixa. Utan vissa saker får vi bara lära oss att leva med och behöver hitta interna copingmekanismer. Så det är ju ur de här svårigheterna, alltså det låter som en klyscha men jag menar verkligen det inifrån mig själv, att utifrån våra svårigheter och våra, när våra ormvråkar liksom långsamt får försöka kravla sig upp, ur en sådan cykel föds också mycket ljus och mycket insikt. Och meningen med den här existensen, vi pratade ju om det, det är ju också att vi ska få lära oss saker. Det är inte att vi ska gå helt bara som ormvråkar som bara ligger hela livet och bara flyter rakt fram. Så ser ingen människas liv ut. Det finns inte.

Axel Wennhall
Nej, ödmjukhet är ett annat ord som kommer till mig när du beskriver det här. Du beskriver ju också väldigt bra i din bok, eller du ger väldigt många råd till den som vill kanske komma igång med en antiinflammatorisk livsstil och även då att börja meditera. Och i din första bok så skriver du ju om meditation à la carte. Vad har du för tips till alla oss som kanske vill få till ännu fler meditationer?

Maria Borelius
Alltså jag säger det, jag är ingen proffsmeditatör så jag kan ju bara gå och berätta vad jag, och för det första att inte vara så pretentiös. Alltså många kvinnor har ju sett den här filmen Eat, Pray, Love med Julia Roberts och hon sitter ju liksom i ett litet pagodatempel med guldkuddar i perfekt lotusställning, fingrarna i den här, vad jag vet inte ens vad det heter, ni vet, pekfinger och tumme ihop och allting och det här utslätade hyn och ett leende. Okej, så ser inte en vanlig meditation ut utan man mediterar där man kan. Det är det jag menar à la carte. Så att jag har mediterat innan jag skulle vara jultomte, jag har suttit med jultomtemössa på, jag har varit utklädd till Maria Kallas för jag skulle på maskerad, jag har suttit i garderober när jag varit hos någon kund och inte fanns någonstans. Alla resor jag gör, plonk på en buss, meditation, plonk på ett tåg, flygplan, så fort jag kommer så mediterar jag, inte om jag kör bil själv förstås. Utnyttjar de här små stunderna som finns. Och fem minuter är bättre än ingenting och typ, alltså pendlingstid, jättebra. Och är det mycket som stör så kan man ju ha ett par högtalare eller hörlurar på sig och bara sluta ögonen och sätta sig och andas. Så att utnyttja de här små tiderna som finns och gör det inte så svårt. De flesta har ganska svårt att sitta. Sitter du på golvet i skräddarställning eller?

Axel Wennhall
Jag gör det idag men jag kan också sitta på en stol och ibland så ligger jag ner.

Maria Borelius
Ja, ibland ligger du ner ja. Så att vara lite flexibel med ställning. Min teknik säger att det är bra att vara upprätt för att man vill åt de här, jag tror det heter alfavågor i hjärnan. Men jag kan sitta så, jag kan sitta i sängen bara, upp med knäna, lite sköna kuddar omkring på morgonen. Sänk ribban har varit min teknik. Sänk ribban för vad som är en bra meditation.

Axel Wennhall
Sitta upprätt har ju den fördelen att den ger oss mer energi för det är så lätt hänt när vi mediterar att om man lägger sig ner och börjar slappna av i kroppen att det skickar signaler så att vi kan slumra till. Det är inte det meditation handlar om utan det handlar mer om aktiv vila som du nämnde i början. Har du några andra tips till, jag vet att i boken så skriver du också om att skapa sig en meditationshörna.

Maria Borelius
Ja, jag tror att det är bra att ha en plats i hemmet som man liksom förknippar med att där gör jag det här som jag mår så bra av. Och i mitt fall så efter att ha experimenterat runt, eftersom jag, mamma är en stor familj, nu är barnen utflyttade men det pågår ofta väldigt mycket saker, slamras och sådär. Så har jag upptäckt att min säng liksom bäddad och klar ovanpå den med lite kuddar är väldigt bra. Så jag har bara sett till att jag har en skön så här lite stoppad dyna bakom sängen som är skön att luta sig mot. Så det är min meditationshörna så att liksom sängen bäddad och klar är en bra sån där plats för mig. Men det kan ju vara vad som helst. Och man, ja som sagt att ha en plats som man identifierar här, jag har det och det kan ju vara en fåtölj till exempel. Har jag haft vissa delar av livet bara att veta att det där är min meditationsfåtölj och där har jag den här gröna kudden som jag håller i då. Alltså sätta ihop det med ett antal föremål.

Axel Wennhall
Det låter väldigt klokt. Jag tror också att precis som du säger att när vi kan ha en plats som påminner oss om att göra det så hjälper det oss att också bygga vanan. Mm. För det svåra är ju egentligen inte att meditera. Alltså instruktionerna till, det kan förvisso vara svårt att meditera precis som vi har pratat om att vi tänker mycket och uppmärksamheten fladdrar iväg. Men instruktionerna är ju väldigt enkla. Det är som att gå på lina, gå rakt, om du ramlar ner så kliv upp igen och fortsätt gå rakt. Ja. Men att inte sluta meditera, det är nästan det som är utmaningen att hålla i det. Och det är när vi håller i meditationen som vi också får de största effekterna. Både när det kommer till det vetenskapen säger men också det subjektivt, det vi själva känner.

Maria Borelius
Klokt. Det finns ju i Bliss, den orangea boken, den nya boken, så pratar jag ganska mycket om ny hjärnforskning där. Jag pratar om att man kan se att det finns två delar av hjärnan. Det finns en urgammal schimpansdel som består av, om hjärnan är en slags lök som är uppbyggd under årmiljonerna. Så de inre delarna av löken, känslosystemen och överlevnad och så där kan man kalla en schimpanshjärna. De har vi identiskt med en schimpans. Och så ligger människohjärnan som ett tunt lager ovanpå det i hjärnbarken. Och i den här inre schimpanshjärnan så är vi väldigt impulsstyrda och jag ska göra ditt, jag ska göra datt och hur måste jag göra det och där kommer alla känslor, ormvråken störtar och så vidare. Och så har vi den här kloka människohjärnan ovanpå. Och man kan säga att den här schimpansen, den kan känna eller inte känna för meditation. Den är ofta så här, den tycker det är kul när den börjar och sen, men jag är trött, jag behöver inte meditera, jag är klar nu. Jag vill åka hem från tystnadslägret, den är färdig. Men då kan man också, vad jag brukar göra är att jag ger min schimpans med löningar om den sätter sig ner. Så lilla schimpans, nu ska vi sätta oss ner och meditera och sen ska vi få ta en kopp te med honung för det gillar du. Alltså, sätt upp något trevligt du ska göra efteråt om det tar emot lite grann. Det är en annan teknik som jag använder. Bra råd.

Axel Wennhall
Har du gjort något misstag när du har mediterat som du skulle varna andra för?

Maria Borelius
Ja, alltså jag kan ibland misstaga, ibland har jag enormt dåliga meditationer. Jag vet inte om jag har gjort något misstag då, men jag tror att misstaget då är att tro att du ska sluta. Varför du har dåliga meditationer. Utan istället är det som att tänka, eftersom jag motionerar mycket, ibland har man dåliga dagar på gymmet. Man orkar inte lyfta så mycket, man är avpeppad, man går därifrån och har gjort ett halvpass. Det betyder inte att man inte ska komma tillbaka, utan det betyder varken mer eller mindre att det var en halvgång. Nästa gång kanske det blir annorlunda. Så det skulle jag säga, att tro att bara för att jag har några dåliga meditationer att jag behöver ge upp och inte kan längre.

Axel Wennhall
Vi gör ju lite olika tekniker, men just det här att validera meditationerna som bra eller dåliga är ett ganska klassiskt misstag inom mindfulnessmeditation. För det handlar egentligen inte om vad du upplever, utan hur du förhåller dig till det du upplever. Så även när det känns tungt och trögt, om du kan förhålla dig till det med medkänsla och närvaro så är det i grund och botten framgångstecknen för den typen av meditation. Men vi ska ju meditera lite tillsammans här med dig idag.

Maria Borelius
Mysigt.

Axel Wennhall
Ja, kan inte du berätta lite grann vad vi ska göra?

Maria Borelius
Ja, då tänkte jag att vi skulle kunna göra en variant av TM fast med universalmantrat OM, som ju hinduerna menar påminner om någon slags urljud, universums urljud OM. Och då kan vi bara sätta oss bekvämt på en stol, fötterna lite isär så där lagom, händerna så att det känns skönt på låren och känna att vi har balans, huvudet sitter skönt där det ska, precis lagom ovanpå halsen som sitter ovanpå axlarna och vi är avspända i axlarna. Och så andas vi in och ut några djupa andetag. Ta de här renande andetagen och bara sjunk ner i närvaro här och nu. Och så plockar vi lugnt och utan motstånd upp OM och känner på det ordet. Låter det fylla oss. Och det kommer massa andra tankar. Som moln glider de förbi, vi plockar bara tillbaka OM. Och när det kommer andra tankar som ploppar upp och distraherar, går vi lugnt tillbaka och utan kraft i mantrat OM. Upprepa OM varje gång nya tankar kommer som stör eller som tjattrar i huvudet, det är helt naturligt. Plocka upp OM och sjunk djupare ner. Känn hur andningen blir lugnare, tryggare, bottnar längre ner i magen. Så kan vi bara ta några djupa andetag. Kom upp lite mot ytan. Och så slutar vi med att plocka upp människor som ligger nära oss eller som vi bryr oss om. Och så ser vi dem i ljus och glädje. vi för deras närvaro i våra liv. Och tar ett djupt andetag och öppnar ögonen. Nu sitter jag här med två meditationskillar, vad härligt! Tack! Ja.

Axel Wennhall
Wow! Det här är ju definitivt den bästa delen med det här jobbet. Det är helt fantastiskt. Vilken fin meditation.

Maria Borelius
Tack för att jag fick dela med er.

Axel Wennhall
Har du något tips på någon gäst som du skulle vilja höra i Meditera Mera?

Maria Borelius
Ja, människor som gör svåra och utmanande saker och använder meditation för att hitta lugn i sig själva är spännande att lyssna till. Men det måste ju vara någon som mediterar också.

Axel Wennhall
Förstod jag dig rätt? Någon som kanske till exempel är en forskare eller något sånt där?

Maria Borelius
Ja, någon som gör något polis. Alltså Karin Götblad, är hon en sådan som mediterar? Hon är ju väldigt härlig. Alltså, någon som gör något tufft utmanande. Som liksom, där det ligger så här och pressar hela tiden och använder det här för att, det tror jag vi kan lära oss mycket om.

Axel Wennhall
Och om man vill komma i kontakt med dig, hur gör man det egentligen?

Maria Borelius
Det här ligger nu i min nya grej att jag kan inte svara själv längre på alla e-mail för jag får så många. Man får gå in på min info@mariaborelius.com så kommer vi att komma tillbaka så fort vi kan. Men jag hinner tyvärr inte längre sitta för jag får jättemånga e-mail och så vidare. Och en sak har jag lärt mig med meditation att jag måste vara mån om min egen energi. Förut var jag så här, svara på allting direkt. Det hinner jag inte. Men info@mariaborelius.com, där kommer man tillbaka. Där hittar vi dig om du vill skriva till oss. Och sen så finns jag på Facebook och på Instagram. Där kan man skriva, jag får massor med kommentarer på grejer jag gör.

Axel Wennhall
Tack och tack för idag.

Maria Borelius
Tack för idag.

Axel Wennhall
Tack för att du har lyssnat på det här avsnittet av Meditera Mera med Maria Borelius. Vi hoppas att du har blivit inspirerad av vårt samtal och av Marias meditation. Om du vill komma i kontakt med Maria hittar du hennes kontaktuppgifter på vår hemsida www.breathein.se. Vi som gör den här podden är jag Axel Wennhall som arbetar som meditationscoach och Gustav Nord som driver produktionsbolaget Flip-Flop Interactive. Tillsammans driver vi också Breathe In där vi arrangerar kombinerade meditations och äventyrsresor. Och vi skulle bara vilja ta det här tillfället och rikta ett stort tack till alla er som lyssnar och till alla er som sprider podden. För det är nämligen så att vi växer så det knakar hela tiden. Så fortsätt gärna att tipsa era vänner. Betygsätt podden eller skriv ett omdöme på iTunes så kanske vi tillsammans kan inspirera hela Sverige att i alla fall testa att meditera. Och är det någonting vi har tagit med oss från dagens samtal med Maria är att mental träning leder till fysiska förändringar både i vår kropp och i vår hjärna. Så pass att våra telomerer kan bli lite längre.