Det här är en transkribering av vårt podd-avsnitt med Magnus Fridh om meditation och stillhet.

Axel Wennhall
Hej och varmt välkomna till Meditera Mera med mig Axel Wennhall som ställer frågorna och Gustav Nord som producent. Nu är vi på väg hem till Magnus Fridh här i Vasastan i Stockholm för att prata om meditation och stillhet. Magnus Fridh bor i Stockholm och undervisar grupper i ashtanga yoga, mindfulness och meditation. Han är även en av grundarna till Mindfulnessappen. Han arrangerar olika meditations-retreats i Sverige och runt om i världen bland annat till Nepal. Magnus har studerat tibetansk buddhism och han har universitetsstudier i indologi. Han har skrivit två böcker, den första som heter Viloläge och nu är han aktuell med sin andra bok Att vara stilla när allt skyndar. Och meditation och stillhet är precis det vi ska prata med Magnus om idag. Varför är stillhet så viktigt i våra liv? Och hur kan meditation hjälpa oss att upptäcka stillheten? Och vilka tips har Magnus till alla oss som vill meditera mera?

Magnus Fridh
Hej!

Okänd
Tjena!

Axel Wennhall
Välkomna!

Okänd
Trevligt att träffas.

Magnus Fridh
Välkommen in.

Axel Wennhall
Hej Magnus!

Magnus Fridh
Hej!

Axel Wennhall
Tack för att vi fick komma hem till dig idag.

Magnus Fridh
Tack själva, tack för att ni kom.

Axel Wennhall
Jag tänkte att vi skulle prata med dig om meditation, kanske framförallt meditation och stillhet idag. För du har ju precis släppt en bok som heter Att vara stilla när allt skyndar. Så innan vi djupdyker in i det så tänkte jag att vi kanske bara skulle kunna passa på att vara lite stilla här tillsammans. Som också lyssnarna kan göra med en kort blandningsmeditation.

Magnus Fridh
Det låter fint. Perfekt. Mycket bra.

Axel Wennhall
Toppen. Vi sitter här hemma i din soffgrupp. Du sitter bekvämt i en fåtölj. Gustav sitter på golvet. Så jag kommer passa på att sluta mina ögon. Men du som lyssnar behöver absolut inte göra det. Och idag tänkte jag att vi bara ska vända vår uppmärksamhet till vårt andetag. Bara se efter var du känner ditt andetag just nu. Och se om du bara kan vara med ditt andetag ett i taget. Så oavsett om du känner det nere i buken. , över bröstkorgen. , vid näsborrarna. , eller om du kanske känner hela din kropp andas. Då spelar det absolut som helst ingen roll. Utan bara upplev ditt andetag. Så som det är. Se om du bara för den här lilla korta stunden kan släppa alla värderingar. Alla jämförelser. Alla tidsresor. När du upptäcker att din uppmärksamhet är någon annanstans. Att ditt sinne har vandrat. Så bara utan ansträngning och anspänning. Bara känn ditt andetag igen. Så det var en kort landningsmeditation.

Magnus Fridh
Tack så mycket.

Axel Wennhall
Det här är ju första gången vi träffas.

Magnus Fridh
Ja det är det.

Axel Wennhall
Men jag kom i kontakt med dig första gången när jag hörde dig i Närvaro podden när du pratade med Bengt Renander. Och då har jag för mig att du var aktuell med din första bok, Viloläge.

Magnus Fridh
Det stämmer. Precis.

Axel Wennhall
Och sen blev jag också tipsad av att träffa dig av Josefine Bengtsson.

Magnus Fridh
Jaha kul. Roligt.

Axel Wennhall
Och nu är ju du aktuell med din andra bok, Att vara stilla när allt skyndar, som jag har läst inför. Som är en väldigt fin, liten och väldigt poetisk bok om meditation. Och som är fantastiskt vackra illustrationer.

Magnus Fridh
Tack.

Axel Wennhall
Så därför känns det extra kul att vi kunde få till den här träffen och prata om meditation och kanske framförallt stillhet som du verkligen tar upp i boken.

Magnus Fridh
Mm, vad fint.

Axel Wennhall
Men först är jag lite nyfiken, hur kommer det sig att du kom in i den här världen och vart befann du dig då i livet?

Magnus Fridh
Mm. Jag önskar att jag kunde ge ett lite kortare svar men jag måste nog ändå bre ut mig lite tror jag. Det var så här att för länge sedan, i början på 70-talet någon gång så satt min mamma och läste en tidning. Jag tror att hon bara var i, det var en tillfällighet, något väntrum någonstans eller någonting sådant. Och hon läste en tidning och det var ett reportage om tibetanska flyktingbarn. Ni vet, Tibet är ockuperat av Kina sedan 1950 och sedan 1959 har Dalai Lama och massor med tibetaner flytt från landet. Och många av dem har hamnat i Nepal och Indien. Man har faktiskt tagit emot med väldigt öppna armar. Och Dalai Lama har fått en fin möjlighet att bygga upp en exilregering igen i nordvästra Indien. Min mamma blev tagen av tibetanernas öde och hon blev tagen av den här berättelsen om hur tibetanska barn var många föräldralösa men att man ändå lyckades ge dem en ny chans genom de här skolorna som hade byggts upp då. Så hon bestämde sig för att höra av sig till SOS Barnbyar och bli en fadder. Och det blev hon. Och det råkade bli en pojke som heter Karmat Sering. Han hade några år tidigare kommit med sin familj uppifrån Himalaya-sidan från Tibet. Och på vägen ner till Indien så hade mamman och systern dött. Och pappan lämnade honom sedermera på ett barnhem i en by som heter Missouri som ligger uppe lite ovanför Deradun och Rishikeshi nordvästra Indien. Min mamma hade inga intressen av buddhism eller meditation eller yoga på den tiden. Men hon kände ett engagemang för att hon ville göra någonting. Och hon blev väldigt intresserad av hela den här Tibet-frågan som än idag är en väldigt aktuell fråga tyvärr. Det har inte hänt så mycket positivt i det politiska läget. Men hur som helst så blev mamma så engagerad att mina första minnen som jag minns var att det fanns en pojke perifert som tillhörde vår familj i någon mån. Att han var som en gudbror eller vad jag ska säga. Men det var en självklarhet att vi när det var jul och födelsedagar så preparerade vi paket som skulle till karma. Det var bara självklart. Och mammas engagemang var väldigt stort. Så det var en väldigt intensiv brevväxling mellan kam och mamma och rektorn på skolan och mamma och lite andra människor runt omkring. Och tiden gick och vi blev nära på håll genom brevväxling såklart på den tiden. Fysiska brev.

Axel Wennhall
Hur gammal var du då?

Magnus Fridh
Det var ända sedan jag var fem och framåt så länge jag minns. Rektorn på skolan kom och hälsade på hemma hos oss också någon gång när jag var sex-sju år. Det kommer jag ihåg tydligt. Han var på besök i Europa och gjorde några avstickare upp till Sverige för att träffa mamma. Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag har inte frågat om hennes engagemang hade stuckit ut lite. Sen så blev jag tonåring och jag var en ganska rörig sådan. Man skulle kunna sammanfatta med att jag hade en stor portion rastlöshet inom mig och jag hade en extremt låg förmåga att känna mig grundad och jordad. Jag kände mig också väldigt yvig och i väldigt dålig kontakt med min kropp. Jag kände mig ofta stressad och svårt att sätta mig in i uppgifter en längre tid. Samtidigt hade jag satt igång någon form av sökande. Jag minns att jag hade ett intresse för poesi och litteratur. Jag tyckte det var intressant med hela den sfären, människor som uttryckte någonting på ett annat sätt som jag kunde ta till mig. Någonstans 17-18 år bjöd mamma hem Kammar till vårt hem i Sverige. Kammar var äldre än mig och hade gått på universitetet och pratade jättemycket engelska. Det var väldigt härligt att få hem honom. Innan hade vi varit på distans men vi visste faktiskt inte hur vi var i verkliga livet. Vi blev väldigt goda vänner och kände båda två att det var en väldigt speciell situation. Vi tillbringade väldigt mycket tid ihop under de där tre månaderna. Jag hade plötsligt fått en person i mitt hem som kunde massor om buddhism och massor om Tibets historia och kultur. Men som dessutom hade en väldigt god förmåga att se kritiskt på det. Jag minns att samtalet rörde sig mycket om vad som var logiskt och inte logiskt och så vidare. Det var startskottet för mitt intresse. Jag kan inte riktigt få in i kronologin hur det var men jag kommer ihåg att jag fick en bok skriven av Dalai Lama. Längst bak i boken fanns instruktioner hur man mediterar. Väldigt enkla instruktioner, väldigt sparsmakat. Typ räkna andetagen och sådär. Och någon meditation på medkänsla. Men jag gjorde de där. Jag började med det och gjorde dem en gång, två gånger, tre gånger och så vidare. Då hände någonting som jag måste säga var något ganska märkvärdigt. För en rastlös tonåring var det väldigt märkvärdigt. För en som kan meditera så är det en ganska vanlig upplevelse. Men vad jag upplevde var att ju mer jag satt still så kunde rastlösheten, oron och ängslan röra på sig. Jag upplevde att det inte klibbade fast i mig lika hårt. Jag ska absolut inte säga att jag hade några stora upplevelser utan vad jag tror hände var ungefär bara att jag lyckades koppla av switchen till det moderna nätverket och drömhjärnan. Jag upplevde att jag flyttade mig in i en större närvaro. Men för den jag var då så kändes det fantastiskt. För jag kände att alla egenskaper som jag hade tillskrivit mig själv och alla egenskaper som andra hade tillskrivit mig själv genom min barndom och så vidare. Det kände jag att det var förvisso en del av mig och är fortfarande en del av mig. Men det var inte hela mig. Det gav mig en enorm tillförsikt och jag kände att det är någonting som står still helt enkelt. Något som inte rör på sig. Det väckte mitt intresse och jag blev väldigt tagen av det kommer jag ihåg. Jag hade ingen att dela den med alls men jag tyckte det var helt fantastiskt. I kombination med att jag var en person som läste enormt mycket på den tiden så började jag plöja buddhistisk litteratur och rörde mig åt det hållet. Redan ett par år senare så hade vi bestämt att jag skulle hälsa på Karma när jag hade gått ut skolan. Jag skulle hälsa på Karma i Indien och Nepal. Han flyttade precis då till Nepal. Så då åkte jag dit och vi reste runt. Mitt intresse bara blev större och större och jag kom till några väldigt bra kloster där de tog emot västerlänningar. Så jag stannade till lite extra och fick lite undervisning där. Ja, på den vägen. Sen så blev jag även, när jag kom hem, medlem i ett buddhistsamfund här i Sverige. Jag var engagerad i ungefär 5 år. Så ungefär så.

Axel Wennhall
Du berättade innan vi satte på mickarna här och när vi satt och drack lite kaffe att du också har jobbat med ljud och musik.

Magnus Fridh
Ja, precis.

Axel Wennhall
Hur gick de här två banorna parallellt sen i ditt liv därefter?

Magnus Fridh
Det tycks ju att man lever sitt liv framlänges men förstår baklänges. Så jag tror att det var väldigt tydligt att jag har valt riktningar. Det har gått min väg så att säga. Varför det är så, det kanske sitter lite ihop med den här rastlösheten som jag förstår lite mer av nu senare i livet. Men jag kanske insåg att jag funkade bäst på det sättet. När min kreativitet skulle få växa ut lite mer. Jag hade lite svårare att gå in i en fålla på något sätt. Så alla mina ämnen, jag började plugga på universitetet och alla mina ämnen styrde jag mot detta. Så jag pluggade ett och ett halvt år litteraturvetenskap och då skrev jag min sista uppsats om en tibetansk yogi som heter Milarepa. Så där försökte jag styra in det där. Jag hade väldigt lågt intresse av min mentor på universitetet som hellre tyckte att jag skulle skriva om Werner Aspenström eller sådant där. Och sen så började jag plugga religionshistoria. På religionssociologin skrev jag återigen arbete om buddhismens varande i Sverige. Och min C-uppsats religionshistoria skrev jag återigen om i Milarepa, fördjupade den. Och sen tog jag steget vidare och började plugga indologi. Så då började jag plugga med fokus på tibetanska språket här i Stockholm i ett år och sen sanskrit ett år och hindi en termin. Galet! Vad ska jag med allt detta till? Så parallellt med det så spelade jag i band. Det var två frågor med stora intressen. När jag precis var klar med den här universitetsbiten så tog det lite fart med mitt band. Jag tänker vi fick ett skivkontrakt med ett stort skivbolag i Sverige och vi började spela in skivor och jag gick liksom in mot musiksvängen. Men släppte aldrig det andra utan jag var parallellt aktiv i buddhismen i Stockholm och tyckte väl att det funkade okej.

Axel Wennhall
Du har beskrivit att du har haft ett enormt intresse för den här typen av livsåskådning och praktik. Hur implementerar du det här i ditt liv mer utifrån själva, kanske om vi använder uttrycket den formella meditationen? Hur kom din meditationspraktik att se ut och hur ser den ut idag?

Magnus Fridh
Då så var den väldigt enkel och då var det också eftersom jag gick in i ett buddhistsamfund så var det dels liksom tyst meditation, då shamatha liksom, mycket gjorde jag. Men det var också mycket textrecitation för den tibetanska riktningen som jag var med i så gör man olika pujas där man reciterar långa mantran och man reciterar texter som förklaras. Det är mycket visualiseringstekniker. Så det gjorde jag då regelbundet. Idag, jag började ju för tio år sedan, jag lyckades ju liksom åka till Indien och Nepal upprepade gånger och missade helt att det fanns yoga där också då för jag var så fokad på buddhismen då. Så jag upptäckte ju långt senare då yogan när jag kände att min kropp liksom jag hade suttit mycket och jag blev äldre och kände att det var inte riktigt samma längre. Så då började jag med ashtanga yoga och nu har jag gjort det i elva år nästan så att min praktik är delad på det kan man säga eller inte delad för jag ser det som samma sak. Men jag tränar yoga, jag gör mina ashtanga sex dagar i veckan som sig bör så att säga enligt den skolans tradition och sen så gör jag meditation minst en gång om dagen. Jag är en familjefar så att jag har varit mycket mer så här disciplinerad och rigid tidigare. När jag steg upp fem för att det skulle bli gjort så här så gör jag inte riktigt längre utan familjen först liksom och sen försöker jag få in det andra liksom. Jag gör det alltid men jag kan inte säga att det är så exakta tider varje dag. Men jag brukar alltid vara först uppe och då gör jag alltid någonting i en meditation. Och just nu så gör jag väldigt enkla meditationer liksom lite inspirerat av en tibetansk tradition som heter Dzogchen. Man bara är i öppen närvaro och så försöker man vidga den genom att bara sitta still i stort sett. Lite likt zen kan man säga. Jag tycker väldigt mycket om den och så gör jag mantra också som jag tycker är väldigt effektivt.

Axel Wennhall
Vad skulle du säga att det ger dig mest just nu i livet?

Magnus Fridh
Just nu är jag väldigt intresserad av hur man kan bygga en brygga liksom. Det är mycket det min bok handlar om också. Man kan bygga en brygga från den formella meditationen till över till livet liksom. Jag känner lite om inte det bygget någon gång börjar så blir det lite fattigt kanske jag kan känna meditation på något sätt. För att det blir så otroligt mycket att du känner dig stressad så ska du sänka den stressen du har. Men jag tror meditation är något mycket större än det. Det är liksom att förstå hur sinnet är konstituerat och att uppleva den här ytan bakom. Man lägger inte till någonting utan man med världens mjukaste hand bara för sig undan hindren. Då öppnar man dörren in till någonting som är väldigt svårbeskrivet men otroligt vilsamt och gränslöst. Det finns bara bra saker där som jag upplever det. Så det intresserar mig väldigt mycket. Jag känner att ju mer jag gör det så droppar det lite över i vardagen. Det känns väldigt intressant tycker jag. Det visar sig mycket på att jag kan känna en tydlig sak och det är absolut inte att jag har blivit på något sätt bättre eller så. Men jag kan känna att jag ser världen lite annorlunda. Jag ser potentiella vänner istället för att jag ser konkurrens. Jag uppskattar att småprata med främlingar och så. Jag kan känna att det känns värdefullt att känna sig som en del av någonting utan att det ska leda till ett taktiskt drag. Att jag ska få tack eller att jag ska vinna någonting. Det tycker jag är väldigt härligt. Då känner jag mig fri på något sätt.

Axel Wennhall
Jag känner igen mig väldigt tydligt i det där. Det du pekar på för mig är ju känslan att vara där kontra känslan att vara i den här mera instängda känslan. Det är en instängd känsla och en mera öppen känsla. En av de här på sådana här Dammatalks som jag och Gustav var på retreat här senast så sa läraren där att det var så enkelt men det gav ett så stort avtryck på mig. Det var att beundra någon istället för att vara avundsjuk på någon. För mig så sammanfattade det i princip allt vad det handlar om. För den känslan av att bara vara i beundran istället för den tighta känslan av att vara avundsjuk hela tiden.

Magnus Fridh
En hemsk känsla.

Axel Wennhall
Ja den är inte alls nice.

Magnus Fridh
Nej och vi alla vi touchar vid den. Även om du mediterar så mycket så kan du toucha vid den. Men det är då det här mindfulness kommer in också. Så att man liksom jag ser vad som händer liksom. Nu har jag liksom ett val att backa bort från det istället för att gå in i det. Men jag håller helt med dig. Jag tror att det är jättebra sammanfattat tycker jag.

Axel Wennhall
Och också att det går att träna på att känna det mera. Det är otroligt fascinerande. Ja. Du inleder din bok på tal om att föra in, brygga över det här mellan den kanske formella meditationen in i livet. Så börjar du din bok, den inleds med att finna stillhet. Varför är det så viktigt?

Magnus Fridh
Jag tänker nog så här, jag tänker liksom det nya, man läser om mindfulness i 1177 eller olika artiklar. Så är mindfulness mycket inriktat på att dämpa symptom hela tiden liksom. Det är så oerhört mycket liksom att du ska bli stressfri, du ska lära dig fokusera bättre, få bort ångest, allt sådant. Men det kan du absolut, det gör du ju självklart, det vet vi ju, forskningen visar det. Men i stillhet då kan du liksom nå mycket djupare. Du kan liksom få en uppleva vad som är meningen i ditt liv. Och du kan höra dina tankar bli tänkta klart. Och du kan nästan självläka utan att göra så mycket. Men om du hela tiden dämpar allting med sysselsättning och med olika metoder så missar du en yta som är där hela tiden. Den är så självklar på något sätt. Och det tror jag är väldigt viktigt att förstå med meditation också. Att meditation har aldrig varit syftet att bara sänka stress. Det är något vi har lagt till. Och det är jättebra, det är fantastiskt tycker jag att det funkar. Och det är oerhört effektivt för det. Det går ju bara på 5-10 minuter så kan du ändra ett sinnestillstånd till ett annat. Och det har vi alla sett som undervisar om och om igen hur fort det går. Och det funkar på alla. Men när man täcker av alla de här hindren då är det mycket, mycket mer. Och det är liksom, då skulle jag snarare säga att då förstår man att sinnet, den innersta naturen är liksom medkännande. Mycket mer medkännande, mycket mer godhet, mycket mer förundran, tacksamhet. De egenskaperna tycker jag är väldigt intressanta och väldigt viktiga. Och de tror jag finns om man förmår sig att placera sig i stillhet och tystnad över lite längre tid. Och det behöver ju inte bara vara, jag rör mig ju lite bort i boken från meditation då jag pratar lite om det här med sysslolöshet. Och det tycker jag också är en väldigt bra teknik för att om man kanske inte riktigt förmår att meditera, att säga till någon så där, var här och nu, är oerhört provocerande. Om man känner att man är oerhört stressad och att fokusera på en punkt kan också vara svårt. Men man kan säga bara, sitt sysslolös 10 minuter här i din favoritfåtölj. Gör ingenting. Inte ens din telefon, inte ens lyssna på musik, ingenting. Bara sitt där. Och jag lovar att det kommer vara en speciell upplevelse. För att vi är det så himla sällan. Så egentligen behöver man göra väldigt lite och det där är ju inget nytt. Det har ju funnits många traditioner också att göra sig fri från börd och fri från krav, fri från måsten, fri från steg två och så vidare. Så jag vet ibland när jag har extremt dålig inspiration och så här, då kan jag bara sitta liksom. Och sen meditationen nästan flyter bara in i det på något sätt. Och det tror jag är kanon. Och jag tror kanske vår generation har blivit lite sämre på det ändå. Jag kan ändå se mina mor och farföräldrar och så, jag kommer ihåg hur de kunde vara lång, saktfärdiga i sitt hem och så när jag var liten. I ett annat tempo liksom. Idag är det mycket högre och vi är snabbare på att ta telefoner och så.

Axel Wennhall
Ja, det flyter ihop på ett helt annat sätt idag.

Magnus Fridh
Ja, mycket, mycket, mycket.

Axel Wennhall
Jag tycker man kan märka det i sitt eget liv bara hur det har förändrats de senaste fem, tio åren.

Magnus Fridh
Ja, precis. Jag tar aldrig, ska jag inte säga, men nästan aldrig tar jag med telefonen in i sovrummet. Och det är ju en sån här att göra ingenting då liksom. Man kan bara ligga och slappna av lite innan man somnar, men det är en oerhörd skillnad alltså. En jätteskillnad. Annars fortsätter engagemanget, fortsätter att planera, strukturera, justera, forma verkligheten inför morgondagen så att den känns så bra som möjligt. Enligt din uppfattning så att säga.

Axel Wennhall
För när jag läser din bok och när du beskriver stillhet så kommer ett annat ord upp för mig och det är medvetenhet eller kanske det som på engelskan kallas consciousness. Du skriver bland annat att stillheten är allt och ingenting. Ser du själv sambandet mellan stillhet och medvetenhet eller hur tänker du, vad är stillhet för dig?

Magnus Fridh
Det är intressant tycker jag. Jag hade kanske en bild när jag började skriva och jag visste ju vad jag upplevde som stilla då. Men ju mer jag läste och pratade med folk så förstod jag att det här är ju också väldigt situationsbundet. Vi kan ju prata om det djupa tillståndet av stillhet och så kan vi också prata om miljöer som framkallar en upplevelse av stillhet. Jag pratade bland annat med en person som hade gjort en mindre studie där hon hade frågat folk i städer var de upplevde den här känslan av stillhet. Hon hade precis som jag en ganska tydlig bild av vad hon trodde det skulle vara men slogs av att det fanns inget mönster alls. Det var ju då självklart så var det någon som skrev att mitt favorit träd i parken och någon gick ut till havet och tittade och kände stillhet där. Men sen var det helt andra exempel. Det var en person som gick till en busshållsplats där det var som mest trafikerat och upplevde att någon var stilla där. En annan satte sig på Starbucks berusningstid och upplevde att det var hans. Han föll in i det här sållet och upplevde en stillhet. Så det är väldigt olika. Jag kan relatera till det själv för att jag kommer ihåg när jag flyttade till Stockholm så kände jag en enorm. Det är märkligt att jag kommer från en liten stad och kände en befriande stillhet när jag flyttade till Stockholm. Det kändes som att jag rörde mig med människor som var lika mig och kände mig fri på något sätt. Men sen den här inre, den är ju så att säga en produkt av det här medvetandet. Att du upplever det när du använder tekniker, att du blir mer medveten om saker. Så upplever du en djupare stillhet oftast. Men det är ändå lite olika saker kan jag känna på det sättet.

Axel Wennhall
Jag tror att i min upplevelse så har jag sett att det finns vissa externa faktorer. Du beskriver ju i din bok om den här lunden som står där utanför. Och naturen kan verkligen vara ett sånt sätt för mig att finna stillhet. Som jag kanske också, när jag tänker efter, stillhet ligger också väldigt djupt eller väldigt nära närvaro. Kanske till och med två sidor av samma mynt. Men också att det finns en inre stillhet som finns faktiskt tillgänglig vart som helst och när som helst.

Magnus Fridh
Absolut.

Axel Wennhall
Och lite att meditationen på något sätt också hjälper mig att upptäcka den. Så att jag förhoppningsvis kan få med den mer i livet sen.

Magnus Fridh
Precis. Precis så tänker jag.

Axel Wennhall
Och du var inne tidigare på det här med att kunna hitta stillhet i sin vardag. Och att bara kunna sätta sig i tio minuter, det tror jag att jag själv skulle ta med mig som ett råd. Även om jag mediterar ibland så är just det här att inte göra någonting ganska svårt. Finns det några andra sådana här vardagssysslor där du har fört in den här stillheten i ditt liv?

Magnus Fridh
Jag skriver ju lite om, det blev ju lite, när jag skrev den här boken så var det nästan lite som ett, det var en rolig tid för att jag kände att allt blev som påminnelser om det. Dels för att jag sökte såklart uppslag till text då men också att jag utsatte mig lite själv för att reagera inför signaler så att säga då. Jag skriver ju i början där att det finns ett problem med Arbetsmiljöverket, jag har gjort en undersökning där man pratar om att 1,4 miljoner lider av stress på grund av sitt arbete. Ungefär hälften av dem säger att det är hälsomässiga problem då men det är fortfarande fysiska och så såklart. Men de har svårt att sova, svårt att komma till ro, upplever att de har hög puls och så. Och när man tittar närmare på den studion så står det ju mycket riktigt då att det har suddats ut, ytan har suddats ut mellan arbete och hem och även tiden har suddats ut. Så det finns liksom ingen tydlig tydlighet utan det är oklart så att säga. Så ingen vet riktigt säkert om jag har slutat jobba när jag går hem eller om, jag menar när slutar man svara på chefens mail. Är det när du går innanför dörren eller är det vid åtta? Det blir väldigt flytande och en osäkerhet hos människor som gör att den här ytan uteblir mellan görande och varande. Och då var jag ju lite inne i min bok på att där har man ju ett gyllene tillfälle att bygga den ytan. Jag beskriver ju då som ett exempel att när jag kommer hem så försöker jag vara noga med att lämna telefonen där ute i hallen. Och så råkar jag ha en katt som är extremt kärlekskrank. Så hon är en perfekt partner i det här då för att hon sitter på golvet och verkligen väntar in mig till jag satt mig ner. Hon har fått sin mat och så vidare men sen sitter hon här och bara väntar på att jag ska sätta mig ner och när jag gör det så kommer hon och lägger sig bredvid. Och sen vill hon ju klappa det i oändlighet. Hon är aldrig nöjd med min insats. Men i alla fall. Och det är också ett bra tillfälle. Du kan sitta där en liten stund och det blir också härligt. Jag känner att jag kommer till ro. Jag lämnar det som har varit utanför för dagen. Jag kan också få möjlighet att lyssna in vad som händer i hemmet eftersom man sitter mitt här i det här rummet där köket också finns. Så det är ett sätt. Och sen kan man som tidigare skapa en annan yta. Det kan vara sovrummet till exempel. Man kan dedicera möbler som kan vara en sådan yta också. Till exempel att man aldrig använder. Jag kommer tillbaka mycket till telefonen här men faktum är att den är ändå väldigt störande för oss. Och att man har en möbel som du aldrig gör något annat än att ta det lugnt i. Där du inte multitaskar. Det kanske kommer nya sådana här möbler som kan monotasking, chair och sådant där. Men sen så skriver jag också om och det tyckte jag var en sån himla. Den blev så bra för mig själv. Den tyckte jag var när jag gick här hemifrån ner till Odenplan och så skulle jag gå över gatan. Eller jag gick på Norrtullsgatan och skulle över till Odenplan. Och så var det precis så där att det slår om från grönt till rött. Och när jag såg det så tänkte jag att det betyder faktiskt att man ska stanna. Och jag och några till stannade medan en del snabbt gick över och väldigt varmt. Och någon stod och hängde i steget. Men då tänkte jag att det är ju också så här. Och jag liknar ju det här i boken Tishnatans kloster där man var 15 minuter ringer en signal och alla stoppar i det de gör. Och då tänkte jag att det är ju gyllene regler. Det kan omöjligt vara så att jag vet inte vad det tar, ungefär en minut, 45 sekunder. Det kan inte stå och falla på det människors liv. Det är omöjligt. Med tanke på de förströelser vi gör för övrigt. Så jag stannade, stod verkligen still och jag behövde det verkligen den dagen också. Och kände att en minut är faktiskt ganska lång tid när man står stilla. Jag kunde lyfta min blick. Jag såg inget vidkommande men jag såg några hustak jag aldrig sett förut och hur fint det var mot himlen. Jag kunde ta några djupa andetag och känna att jag stod grundad. Jag lämnade att vara tre steg fram hela tiden tills jag flyttade bak. Och så står jag stilla tills det blev grönt igen. Och då började jag gå igen. Så jag har också så här bra signal. Det är kanske det bästa exemplet egentligen. Och så självklart, vardagssysslor. När du går, när du diskar skriver jag också om i boken. Att du kan diska på två olika sätt. Att du återigen har ett val. Jag tror att mycket meditation handlar om det, att välja. Att göra hjärnan van vid någonting. Jag tror jag skriver det i den första boken om det tibetanska ordet för meditation. Att meditera heter Gomgap. Det betyder att göra någonting familjärt med, att vänja något vid någonting. Det är egentligen det ordet man använder. Så du ska vänja någonting vid nya mönster helt enkelt. Och att se, att acceptera andra mönster, att de finns där. Men du gör ett aktivt val och väljer dit istället. Det tror jag är väldigt viktigt att vi känner det. Jag skriver det att när man står där vid rödljuset att man har en minut att vinna eller förlora. Att vara närvarande någon annanstans eller vara närvarande där livet utspelar sig. Det valet har man bara själv. Jag kan inte välja åt dig. Att du ska stå still och vara närvarande på en plats. Det går inte.

Axel Wennhall
Ett annat sådant där ord som kommer upp för mig är ju påminnelse. Som också jag vet att mindfulness är ett sati. Det betyder att det ska finnas en betydelse av påminnelse i ordet mindfulness.

Magnus Fridh
Det betyder ju precis, jag refererar alltid till tibetanska ord, men jempa betyder att komma ihåg. Ihågkomst betyder ordet kort och gott egentligen. Därför brukar jag alltid säga att det här med här och nu skulle kunna modifieras lite. Jag tycker det är lite intressant därför att ihågkomsten, det är att komma ihåg var du placerar närvaron. Det är ingenting som säger i ordets bemärkelse att det måste vara precis nu, nu, nu. Utan jag kan bestämma att komma ihåg något i det förflutna, retroaktiv, jempa. Jag kan också komma ihåg att jag ska göra en uppgift längre fram och att den finns i mitt sinne när jag önskar det. Så egentligen det som är förmågan att placera någonting på en plats. Kom ihåg att placera något på en plats under den önskade tid man önskar vara kvar där och inte slumpmässigt då flacka. Förlåt, jag avslöjade.

Axel Wennhall
Nej, nej, nej, det är superintressant. Det är kul för det att du tog upp det här med rödljuset för efter jag läste boken så testade jag det några gånger.

Magnus Fridh
Ja, vad kul.

Axel Wennhall
Ja, men det är också, och det är det som är det härliga med att det finns ju massa olika, det här är ju egentligen massa olika experiment man kan göra för sig själv. Både i din bok men egentligen allting som handlar om meditation. Att utforska för dig själv vad som händer. Och just den här känslan att vara på väg någonstans, att hela tiden vara tre steg eller tjugo steg framåt. Och sen bara komma tillbaka med uppmärksamheten till det som faktiskt sker här nu. För mig så, ja men det blir liksom, det flyter enklare, det blir liksom mindre problem. Och det blir på riktigt på något sätt.

Magnus Fridh
Bra, det är bra uttryckt.

Axel Wennhall
På riktigt. Så det var en väldigt fin övning som jag verkligen kan rekommendera alla andra att testa också och som jag ska försöka påminna mig själv att ha med mig.

Magnus Fridh
Och även jag, bara för att jag har skrivit en bok så som sagt, den dagen behövde jag verkligen också påminna sen. Och det är ju också, som säkert du också kan känna att det är ju, vi övar, det är en övning detta. Och vi måste hålla det vid liv. För att annars kommer hjärnan att vänja sig vid något annat istället. Så det är ju också ett val man gör där. Så jag känner mig fortfarande ganska nybörjare i alla fall. Jag behöver många rödljus.

Axel Wennhall
Ja, det är vi allihopa. Ett annat sånt här råd som du har plockat upp från Abraham Lincoln är ju Hotletter.

Magnus Fridh
Ja, den älskar jag.

Axel Wennhall
Kan inte du berätta om vad han gjorde och hur det kan hjälpa oss idag?

Magnus Fridh
Precis. Jo, men han hade en metod som han kallade för Hotletter. Och det var alltså när han fick ett brev som gjorde honom upprörd på något sätt. Eller han kände att det fanns provokation i det. Så svarade han, han skrev ut allt han kände, all vrede och allting som kunde finnas i den stunden och ilska. Men han postade inte det. Så han lade det i en låda och sov på saken, kanske en natt, två nätter. Och sen så kanske han läste det här brevet, men han formulerade ett nytt efter det. Och vad han upptäckte var ju att hans känsla i breven var väldigt, väldigt olika. Nu ska man komma ihåg att han var president och hade han skickat det här första hade det kunnat få ödesdegiga konsekvenser om han hade bara följt den här första ilskan. Och då ser man ju hur det går med Trump när han twittrar ut saker fort. Hade han kört med den här metoden så hade hans tweets sett annorlunda ut garanterat. Och jag tänker ännu mer att det där var annorlunda än våra sociala flöden hade sett ut. Om man läste något, la telefonen och kanske nästa dag svarade på det. För att, jag tänker att ni kan också relatera till det här, för när man mediterar så upplever man ju att sådana här känslosvallningar som till exempel ilska eller någonting eller att man blir väldigt tagen eller något, de är så otroligt korta. Om du upplever ilska när du mediterar så får du nästan hålla väldigt hårt i den för att den ska vara kvar. För att om du bara sitter kvar och säger istället ilska, jag ser dig. Man kan ju göra en meditation och provocera fram vissa saker där man kan känna att det här har varit jobbigt den här dagen eller någonting. Men jag har aldrig varit med om att det består. Och i den bemärkelsen är det likt allt annat på något sätt. Det är som en sinnesmekanism. Att någonting, ingenting tar form. Och så är det så mycket inskrivet i det. Min livshistoria och att här är oförrätter och det och det och det och det och det och de fattar inte mig. Men när man släpper allt det och bara tittar på där är ilskan, du kan inte hitta den sen. Hur mycket man letar i sinnen så tycks den vara borta. Och den känns, jag använder ordet, den känns nästan väldigt futtig, den är inte solid. Det är väldigt intressant. Så är vi på det humöret att vi vill följa allt sådant hela tiden, då finns alltid någonting att uppröra, alltid någonting att vara arg på, alltid någonting. Och mata det med så att säga. Så jag tror att det skulle vara fantastiskt om alla backade ett steg. Såklart kan det bli tråkigt om man backar med positiva saker också. Men det gör i alla fall ingen skada.

Axel Wennhall
Jag tror att förmågan att kunna kliva bak och vara med en känsla som ilska till exempel och inte agera på den. Jag undrar om inte det är, i alla fall just nu i mitt liv, att meditationen har gett mig som mest. Att inte vara fången lika längre i den här känslan. Det händer inte varje gång, inte varannan gång, men de gångerna det händer så är det verkligen en mänsklig superkraft att ha att kunna kliva bak.

Magnus Fridh
Menar du då att du känner specifika händelser, att du frigör ditt engagemang från det?

Axel Wennhall
Ja men exakt. Det kan vara till exempel en konflikt med min fru eller att jag blir irriterad på Gustav här, nu är han så snäll så att men det kan hända ändå. Man kan hitta sina irritationsmoment på vad som helst. Ja. Men också den känslan att jag förstår att det är min reaktion på det som händer som är problemet, inte vad den andra personen har gjort. Det betyder inte att jag kan tycka att jag inte behöver säga nej eller sätta gränser.

Magnus Fridh
Precis, det är en viktig tillägg där ja.

Axel Wennhall
Men att känslan på något sätt, är det jag som bestämmer hur länge jag ska gå runt och vara arg? Så är det. Om jag kan kliva ur och bevittna den och verkligen verkligen känna den och vara med den. Och fullt ut acceptera också att jag är arg. För det händer också ibland att såhär, nej men jag nu vill jag inte vara arg så då försöker jag acceptera den och då märker man att såhär, då sitter det kvar. Men när man fullt ut accepterar det, känner det i kroppen noterar okej nu kommer den här tanken igen, jag börjar tänka på varför Gustav sa den där saken. Bara låta det vara, komma tillbaka och inte agera på det. Det är framför allt det att inte agera på det.

Magnus Fridh
Inte agera, det är bra formulerat. Precis så skulle jag säga. För att du kommer ju bli arg igen och du kommer hända dig igen. Det tycker jag också är viktigt och att man accepterar den mänskligheten på något sätt. Jag vet att jag träffade en god vän i Katmandu som är lama i ett kloster där. Jag tror jag skriver om det i boken också. Min dotter frågade honom, min dotter var med i Nepal, hon frågade honom om han också upplever stress ibland. Och hans direkta svar var att ja, självklart. Jag upplever stress, jag upplever negativa känslor hela tiden. Så det är inte det att vi gör oss immuna, att vi går runt och på något sätt flyter ovanpå och blir platta så att säga. Utan jag tror det är precis så som du beskriver det. Vi ser att det är där, men om och om igen så ger vi näringen till någonting annat. Och vi ger mindre näring till det. Och då kan det också över tid ändra skepnad på något sätt. Om man pratar om meditation, egenskapsskiftningarna, att mer medkänsla växer fram, mer perspektiv, närvaro, resiliens. Richard Davidson pratar om de här fyra som kommer efter väldigt många timmar ackumulerad i meditation.

Axel Wennhall
Du har en annan övning i boken som jag för mig heter Att låta tankarna passera. Hur kan man föra in den i sin vardag? Och hur går den här övningen till?

Magnus Fridh
Den kanske är lite svårförnybar, jag kan tänka mig. Och jag tänker att ett sätt som kan göra den enkel, tycker jag, det är att man gör en labelling, att man etiketterar tankarna. Den är väldigt effektiv, tycker jag själv. Och det finns en berättelse om den här. Jag berättade om att jag skrev en uppsats om en yogi som hette Milarepa, som levde på 1100-talet i Tibetan. En väldigt intressant person i tibetanska mytologin. En dag när han var väldigt nära att nå större framsteg i sin meditation så kom han tillbaka till sin meditationsgrotta. Och då var hela grottan full med demoner. Hela berättelsen heter När Milarepa bjöd demonerna på te. Och han kom dit och han bara, vad är detta? Han fattade ju såklart att det var en projektion av sitt eget sinne. Att det fanns så mycket kvar som inte var utagerat. Men han försöker allt. Han försöker berätta för dem om Buddhas lära, men de är kvar. Och de börjar äta hans mat, de börjar läsa hans böcker, de börjar stöka runt. Och efter det så testar han att ge sig på dem, han försöker jaga ut dem. Och då bara skrattar de åt honom och stökar runt ännu mer. Men till slut så säger han att jag ser att ni är här. Och jag tänker inte flytta min grotta och jag förstår att ni verkar inte heller vilja göra det. Så därför bjuder jag in er, ät min mat, drick mitt te. Och i det ögonblicket när han sa det och menade det så var demonerna borta. Och det är så jag tänker att det kan vara väldigt bra att låta saker passera genom att bara jag ser dig. Jag gjorde lite en sådan teknik i morse och då kan man känna ett stråk av rastlöshet. Så man kan säga att jag ser dig i rastlöshet. Jag ser dig att du är där. Så är det en sådan dag idag. Men bara att tydliggöra det. Det är ungefär som i kroppsscanning när man upplever foten bara genom att tänka på foten. Bara att fokusera på den gör att den blir tydligare och konkretare men också att den avtar efter en stund. Och du ser den här förändringen väldigt, väldigt tydlig. Och efter ett tag kan du inte hitta den igen. Den kan ju återkomma i ett nytt stråk då såklart. Jag tror det finns på Netflix en serie om mindfulness.

Axel Wennhall
Är det den här The Mind Explain?

Magnus Fridh
Ja precis.

Axel Wennhall
Som har ett avsnitt med mindfulness.

Magnus Fridh
Precis. Det finns ju en extremt duktig lärare som heter Mingy Rimpoche som pratar lite. Han är ju ett unikum. Han och hans bröder, deras pappa Ujjintulk Rimpoche, han var ju en av Zogchen-mästarna i hela den tibetanska buddhismen. Men han säger det där väldigt bra tycker jag. Han hade ju panikångest när han var tonåring.

Axel Wennhall
Exakt.

Magnus Fridh
Och så fick han någon teknik. Han säger hela tiden hej panikångest varje gång den kommer istället för att panika. Och till slut blir det samma effekt. Jag ser dig, jag släpper taget, pratar inte med dig. Och då sker en let go-process så att säga. Svarade jag på frågan nu? Absolut. Absolut.

Axel Wennhall
Om du hade kunnat göra en tidsresa och rest tillbaka till när du började meditera, vad hade du haft för råd till dig själv?

Magnus Fridh
Bra fråga. Jag tror nog att jag hade, i alla fall i mitt fall, och jag tror nästan att det stämmer för många människor, jag tror jag hade sagt till mig att ta det lugnt och göra mycket meditation på självmedkänsla. Och det ordnar sig. Ungefär så, ungefär som den meditationen jag gjorde redan sa till mig, men det hade varit skönt att få kanske ännu mer en lugnande hand på det sättet. Det tror jag hade varit det absolut bästa. För jag har haft en, det tog lång tid för mig i livet innan jag hissade den vita flaggan upp i topp. Väldigt lång tid. Så jag kan känna att det hade varit härligt att slippa den smörjan.

Axel Wennhall
För du skriver också i boken om att, du får rätta mig om jag har fel nu, men som jag minns det att det du har kommit fram till och också vad meditationens kanske absolut främsta syfte är, att komma i kontakt med den här medkänslan, med den här kärleken som finns. Både för sig själv och för andra. Och det kan vi ju också öva på för den kommer ju inte naturligt. Det finns ju just ordet självmedkänsla för att den inte kommer naturligt. Hur övar du på det och vad har du för råd till oss som behöver mer självmedkänsla?

Magnus Fridh
Jag brukar dels, jag har blivit väldigt inspirerad av en, jag vet inte vilken orden han tillhör, men det finns en munk som heter Brother David Ratzel tror jag att han heter. Jag såg honom på Wisdom 2.0 i San Francisco. Han är kristen munk. Och han har en rörelse som heter gratefulness. Så dels brukar jag göra lite övningar som han är inne på där man verkligen tänker på vad man har och vad man inte har. Och det tycker jag funkar väldigt bra på mig. Att jag rör mig bort från förväntningar hela tiden. Och rör mig bort från förväntningar på mig själv också. Och känner att det är okej liksom allting. Och sen så använder jag även lite sådana tekniker som jag lärde mig för länge sedan. Där jag visualiserar olika färger eller olika nyanser. Så att till exempel självmedkänsla kan vara att man andas in ett vitt ljus som ger ett lugn i kroppen. Men det konstiga är ju det där och det som är liksom twisten på lite det här är ju också att det kan också vara att man andas in andra människors lidande i form av en svart rök. Det kanske låter lite flummigt med tekniken men de är väldigt bra faktiskt. Så att du tar på dig andra människors, du avlastar. Jag skulle kunna se dig framför mig om jag visste att du hade något som tyngde dig och visualisera hur jag tar ditt lidande och låter det lösas upp i ett vitt ljus. Och det ger tillbaka, det väcker den här medkänslan inom mig själv på ett väldigt fint sätt. Och ger samma effekt nästan som de andra meditationerna. Och också att man känner sig väldigt lugn och stilla. Sådana tekniker använder jag mycket. Och ibland gör jag också så här loving kindness och så också. Men jag gör inte jättemycket själv utan jag gör mer de här visualiseringarna. Jag har alltid gillat dem mycket. Och så läser jag vissa texter och gör vissa mantras som kan vara riktade mot någon. Men sen tycker jag också att man ska komma ihåg att det är både självmedkänsla och medkänsla. Jag kommer ihåg när jag lärde mig meditation hos buddisterna. Alla meditationer, alla texter, alla slutar alltid med att jag gör detta för alla levande varelsers skull. Och bland alla levande varelser är jag också inkluderad. Men har det kommit något gott ur detta, man pratar ju om merit i buddhism, så må detta gynna alla. Och inte bara mitt lilla upplevda jag, för att jag ska bli bättre eller för att jag ska prestera bättre och så vidare. Och det tror jag är en väldigt viktig del att förstå. På det sättet är medkänsla grunden som meditationens hus byggs på. Det är då den kan gå lite djupare också, än att man bara på ytan får bort stresslagren. Då kommer du få den där djupa upplevelsen, att du har en mening och att du tillhör någonting. För man pratar ju om att meditation ska vara ett carry the mind home, den upplevelsen du får då istället. Och det är ju en enorm trygghet. Och då kan jag känna att när jag får kontakt med den stillheten, så kan jag känna ute i livet att när saker flyttar sig fort och fluktuerar, så vet jag att det är så det är. Men under det så finns det andra kvar. Så det är ingenting du måste skynda hem för att sätta dig och meditera fram det igen. Utan det handlar ju bara om att förstå att så här är omständigheten. Allt förändras hela tiden. Saker kommer och går, saker tar form, saker försvinner bort. Men någonting är kvar under. Och det är det här som man kallar för chunyata eller tompanyi på tibetanska, eller intighet. Yogavärlden kallar man mer för fullhet. Men det är någonting som utgör en bas där. Och där tror jag, där hittar du medkänslan sfär.

Axel Wennhall
Jag för upp en bild när du beskriver det här som knyter an till det vi pratade om i början med att meditation kan givetvis vara någon typ av stressboll. Det kan fungera som det och fylla sitt syfte. Bilden jag för upp är, jag ser en ocean framför mig och på den här oceanen så är det ett uppblåsbart badkar. Och när man mediterar, och det är fantastiskt att ligga i ett badkar och det är lite skum och det är väldigt avkopplande. Men om man bara blickar över badkarskanten så finns det ett helt hav att utforska.

Magnus Fridh
Var har du hittat den då?

Axel Wennhall
Nej, det var en bild som kom upp i huvudet nu.

Magnus Fridh
Ja, för det finns en jättefin. Jag pratar färdigt så att säga.

Axel Wennhall
Ja, och det är det som också är så spännande med. Ett annat starkt minne som jag har, det är från ett par veckor sedan så hade jag och min fru fest. Och då kom Gustav fram till mig vid DJ-bordet och bara, fan, tack den här resan vi är på tillsammans. Jag kommer ihåg i din blick också Gustav, hur det var så här. Det var ett djup som var. Det är ett mysterium och det känns som att det finns så mycket att utforska. Och det är verkligen en av det mest fantastiska med att göra den här podden, att kunna få bredda vad meditation kan vara och potentialen i oss människor. Som vi kan utforska med hjälp av meditation.

Magnus Fridh
Verkligen, verkligen. Verkligen. Det är bra beskrivet. Det finns en bild som jag läste för länge sedan, jag vet inte om den kom ifrån, jag har alltid gillat den, som är så lik den där. Den menar att man, när sinnet är rent och där kontinuumet och medvetande, det är som att du står på stranden och du ser en hel ocean och det är liksom hela du. Men sen när du är i en tidig barndom och olika omständigheter gör att du får ett glas i din hand och så fyller någon upp det med vatten och så säger alla och du tror på det att det här är du. Och så ser du inte oceanen längre och sen ägnar du hela din uppväxt och hela ditt liv åt att försvara det här vattnet för du tror att det är det det är. Och ibland när vi pratar om konkurrens och ilska så kan man verkligen känna sig så. Man är så liten och man tänker att det här får ni inte ta för det ska jag ha, det är mitt. Men för det första så beskriver de det väldigt fint tycker jag. Det är som att det först är sand i vattnet så först måste du lära dig hålla glaset stilla så att sanden faller ner till botten. Det är som shamatta meditation. Och då kan du plötsligt se igenom glaset och du kan också se ner vad som finns under ytan, dvs djupa lagen av ditt sinne som vippar kärna. Och sista steget då, om jag tänker att man kommer vidare på den här vägen någon gång så börjar man tippa glaset och hälla tillbaka det igen. Och då upplever du igen att du är mycket mer. Jag tror att det var bra.

Axel Wennhall
Ja, fantastiskt. Vi ska ju få uppleva stillhet med dig här snart och meditera tillsammans. Men innan det så har vi ett inslag i podden som vi kallar Fem snabba. Så nu har vi fått möjlighet att reflektera över frågorna. Men nu, bara det som kommer först för dig. Är du redo?

Magnus Fridh
Jag är redo. Jag vet inte om jag är snabb. Vi får se.

Axel Wennhall
Vad eller vem gör dig närvarande?

Magnus Fridh
Vad eller vem gör mig närvarande? Då säger jag mina barn. På den hårda vägen och den mjuka vägen. Du vet, jag brukar berätta när jag har workshops, men ibland när jag rusar upp på min yngsta dotter, hon som var här nu, så brukar hon säga, hon har en kommentar tillbaka att nu skulle de se dig om du undervisar meditation. Nu skulle de se ditt rätta ansikte. Så här du är.

Axel Wennhall
Jag känner igen det där. Min fru brukar göra samma sak. Alla gräl vi har bara så här, du borde gå och meditera lite grann.

Magnus Fridh
Sitter det bara och kokar. Det är som S’et liksom.

Axel Wennhall
Okej, vilken bok om meditation skulle du rekommendera alla att läsa?

Magnus Fridh
Oh, vilken ångestfråga. Hade det varit för några år sedan så hade jag sagt Tibetan book about living and dying och såg aldrig inputen. Men nu har han mitt to what bot say så det går ju inte. Men den är en fantastiskt fin bok. Och annars så skulle jag nog då säga, jag tror jag säger att läs When everything falls apart med Pema Ködhra. Jag tycker det är en väldigt fin bok. Den hade jag väl stor nytta av när jag skrev min förra bok Viloläge eftersom vi hade en speciell situation. Min dotter var väldigt sjuk under lång tid. Så jag hade mycket hjälp av den.

Axel Wennhall
Vad är du tacksam för just nu?

Magnus Fridh
Jag är tacksam för oerhört enkla saker. Bara tacksam för min familj, tacksam för att jag är frisk, tacksam för mina föräldrar, tacksam för väldigt enkla saker. Bara vänner och så.

Axel Wennhall
När grät du senast?

Magnus Fridh
Det kanske var några veckor sedan. Det var när jag lyssnade på musik. Jag har väldigt lätt att bli rörd av musik. Jag tror att det var någon sån här låt från ungdomen. Säkert Dot me cure eller något sånt där.

Axel Wennhall
Vad är det bästa rådet du fått?

Magnus Fridh
Bästa rådet jag fått? Om vi ska knyta ihop med det här ämnet så tänker jag på den första retreaten jag var på. Då gav jag lite kul och delade det för att jag gav faktiskt upp. Jag hade mediterat mycket hemma och så. Sedan åkte jag till ett buddhistcenter och gick på retreat. Jag hade lite för mycket av det här att jag trodde jag kunde det och kände att jag läste så mycket och visste så mycket. Jag blev nog lite törnad när jag insåg att jag inte hade så bra koll och jag var rätt klen i meditationen. Jag tyckte det var tufft att sitta länge och såg min rastlöshet tog jag över. Precis som den hade gjort förr. Jag kände att det var ett steg tillbaka för mig. I min fånighet bestämde jag efter tre av fem dagar att jag åker hem istället. Det får bli mitt svar på det här. Det här var inte bra. Det var jag som inte hade tålamod. Då kom jag ihåg att när jag pratade med den läraren så gav han mig väldigt bra meditationsteknik. Man brukar likna sinnet med en vild apa, monkey mind. Vissa texter brukar likna en berusad elefant. Just den här apan. Då beskrev han den väldigt fint. Jag kommer inte ihåg varför men han gav mig i alla fall tips på den här tekniken. Han tyckte jag skulle fortsätta med den. Kanske för att han såg att jag behövde något enkelt. Han beskrev det som att en apa ser framför dig när den möter en apa som sitter still i ett rum. Du måste vara väldigt försiktig. Ungefär som en gammal person som ser ett barn leka. Som tillrättavisar med en väldigt mjuk hand. Eller en som kanske har ett husdjur som inte får vara på ett visst ställe. Man blir inte arg utan du bara lyfter bort det försiktigt. Så du säger till apan att sitt still. Du ska inte göra någonting. Du ska bara sitta still. Och sen de fem sinnena är som fem fönster i det här rummet. Apan vill inget hellre än att hoppa upp och titta ut och lukta och känna. Hela tiden. Och varje gång han gör det så ska du säga att nej gå tillbaka och sitt still helt enkelt. Den tyckte jag var väldigt bra för den tekniken. Den gjorde jag väldigt mycket ett tag kommer jag ihåg. Och än idag kan jag tycka att den fäster för den är så väldigt tydlig.

Axel Wennhall
Tack.

Magnus Fridh
Tack själv.

Axel Wennhall
Alright. Okej nu ska vi få meditera tillsammans med dig. Jag lämnar över ordet till dig så kanske du bara kan berätta om vad vi ska göra.

Magnus Fridh
Ja vad fint. Jag tänkte att jag guidar er i ett par olika steg. Jag brukar prata om de olika kvaliteter som den här typen av stillhetsmeditation bör ha. Några ingredienser som jag tycker i alla fall själv som gör meditationen lättare helt enkelt. Så jag går igenom dem steg för steg och så ser vi var vi hamnar.

Axel Wennhall
Härligt.

Magnus Fridh
Så ni sätter er till rätta och sätter er så behagligt som möjligt. Som jag alltid brukar säga så tycker jag att det är en väldigt viktig bit. Därför att meditation är ingen uthållighetsövning och det finns ingenting att visa för någon. Den som sitter på ett visst sätt på grund av flexibilitet och så vidare. Det är inte säkert att sinnet är mer medgörligt för det utan bara känn att ni hittar en position som känns okej. Och sen ta tre-fyra andetag. Jag brukar själv tycka att det är behagligt att andas in genom näsan och andas ut genom munnen. Det finns något väldigt välgörande med utandningen. Man känner att det är någonstans man vill fort identifiera stillheten. Så är det i slutet på utandningen. Man kan till och med känna att man nästan lämnar över andetaget till kroppen. Man backar bak lite och bara upplever. Men varje gång du kommer till slutet på utandningen så upplever du att du kan släppa lite spänningar. Du kan känna att dina axlar faller ner lite. Du kan känna att din mage blir lite mjuk. Slutet på utandningen. Men det är inte bara det. Du kan flytta din närvaro in i ögonen. Du kan känna den där lite lätt ryckande känslan när ögonlocket tar mot ögat i sig. Du kan också känna att du har en mer subtil förmåga att flytta närvaron bakom ögat. På nästa utandning kan du känna att du släpper ögonmuskeln. Nästan som att du låter ögat flyta fritt i ögonhålan. Du känner att ögat får pausa och det slutar att leta yttre intryck. Det slutar att leta stimulans. Leta efter någonting att förhålla sig till. Referenspunkter, jämförelse. Utan ögat blir bara stilla. Och ju mer muskeln slappnar av, ju mer flyter ögat. Du kan lätt flytta närvaron ner i munhålan. På nästa utandning kan du känna att din tunga blir avslappnad. Bakre delen av tungan. Bakre delen av tungan blir bred. Det är precis som när man i slutet på utandningen, när tungan blir bred, så är det som att tystnad sprider sig på tungan. Det är som om alla ord flyttar sig till bakgrunden. Alla ord avtar. Flytta närvaron ner i magen. På in och utandetag känner du dig fri i magen. Vi håller alla olika saker, men kanske kan du känna att du sätter ner det som tynger dig bredvid dig på marken. Den första ingrediensen som är viktig i stillhetsmeditation är att ha en avslappnad kropp. Vi behöver inte söka efter någon djup avslappning, men i alla fall använda några nycklar, några andetag, notera några punkter. Bara få komma ner lite, lite grann i avslappning. Ju spändare man är, ju svårare är det. Och nästa egenskap är att vi försöker hålla oss så klara som möjligt. Så avslappnade och klara. Hur håller vi oss klara? Vi vill inte somna, vi vill inte blanda ihop den här dåsigheten, det här drömlika med meditation. Utan vi vill vara helt klara i sinnet. Vi vill se saker klart, se saker för vad det är. Är man lite trött kan man ta ett djupt andetag in, få lite mer syre. Man kan meditera med ögonen öppna eller dynamiskt öppna dem när man blir för trött att stänga. Eller man kan ibland också, om man känner sig trött, undvika sittande positioner istället, stå upp. Men kanske det bästa motmedlet mot dåsighet jag hört kommer från indiska filosofen Kamalachila. Han säger att om du drömmer dig iväg eller blir sömnig, så tänk på någonting som är rakt igenom fantastiskt. Så det väcker ditt sinne och du håller kvar den bilden tydligt innan du går tillbaka till närvaron igen. Om vi då lägger till en teknik så att vi har någonting, ett tunt band att hålla oss i. Ett hölje från distraktion. Så varje gång kroppen andas in så viskar ni tyst inandning. Varje gång kroppen andas ut så viskar ni tyst utandning. Och i den där svansen, slutet på utandningen, så viskar ni tyst stillhet. Det kan kännas lite statiskt, men efter en liten stund så assimileras och absorberas ordet med andningen. Och andningen behöver inte ha en rakt igenom jämnhet. För när kroppen andas så blir det oftast lite, ibland djupt, ibland lite grundare. Ibland hänger man kvar lite längre i den här utandningen, svans, innan kroppen tar ett långt andetag in. Så sök inte efter någonting. Bara lita på orden. Känn det här tunna bandet som håller er fast vid orden. Se distraktion, hinder, som en naturlig del av övningen. Vi har massor med rörelse i våra sinnen, med förnimmelse i vår kropp. Kommer att ryckas ur. Men då är en viktig del, en viktig komponent i meditationen, att man själv med känsla och acceptans, att man noterar att jag kom bort från tekniken, jag föll ut i en tanke eller känsla eller någonting annat. Och nu bara går jag tillbaka. Och uppgiften är tydlig. Inandning när du andas in, utandning när du andas ut, stillhet i slutet på utandningen. Kroppen är avslappnad, sinnet är klart. Och den tredje ingrediensen, att sinnet är stadigt, orubbligt stadigt till och med. Och vad kan det betyda? Det kan betyda att vi inte bara söker och förväntar oss sköna upplevelser av meditationen. För livets omständighet består av både positivt och negativt. Vi kan inte ändra det, vi kan inte släta ut och vi kan inte förvänta oss att det ska bli perfekt hela tiden. Däremot så kan vi justera vår förhållning, vår förväntning på det. Och det som är väldigt behagligt i meditation är att man kan välja. När ni håller er fast i det här tunna bandet, i mantrat, de här enkla tre orden, så känner ni att positiva känslor kan komma upp, de får passera. Och negativa känslor kommer upp och de får också passera. Så innehållet blir inte så intressant under själva övningen. Och det är inte lika koncentration heller, för det är så lätt, det är så öppen närvaro. Därför är det en bra beskrivning med ett mjukt, tunt band som håller er till orden. Och sen nu när kanske tankarna har det första liksom, man brukar säga att första steget är att man liksom tittar in och sinnet känns som ett vattenfall, det är så mycket tankar. Självklart är det inte mer än vanligt, men det faktum att vi riktar blicken inåt gör att vi upplever väldigt lite distinktion. Väldigt mycket av allting. Och då kan vi känna att det liksom har lite, lite reducerats. Och istället för att vi känner att vi liksom springer in i hinder hela tiden, så prova nu och lägg de tre orden åt sidan och bara sitt i en öppen närvaro. Känn att ni nästan öppnar dörren på vid gavel, som om ni sitter i ett rum. Och det kommer gäster in i rummet. Det kommer de där trevliga minnen, förväntningar, sånt där som smeker i medhårs. Ni vill att den ska vara kvar. Och det kommer en annan typ av gäster, tankedistraktion. Känslor, svall, strömningar, förnimmelser i kroppen som inte känns lika behagliga. Då vill man få bort fort. Men vad händer om ni bara sitter stilla och ni ser det, ni kan säga tydligt, jag ser dig, jag ser dig jobb, jag ser dig sorg, jag ser dig stress och så vidare. Till och med kan man säga, jag ser dig stress. Jag sitter still och jag kommer inte följa med dig. Jag kommer inte fastna, klibba fast vid dig, utan jag sitter still i en öppen närvaro. Må bara vänligt när ni tappar fokuset, eller närvaron. Och lyft tillbaka mjukt. Se det som en del av övningen. Plötsligt blir mellanrummen lite tydligare. Mellanrummen mellan de här kognitiva processerna. Mellanrummen mellan mina ord. finaste är att även i en kort meditation kan man landa i en insikt att vi inte har lagt till någonting. Vi har inte först iväg eller lagt till någonting. Utan vi har bara suttit i stillhet. På det sättet har en del hölje fallit, moln skingrats på himlen. Vi kan uppleva ett rent kontinuum av medvetande. Om vi ska befästa oss i tid och rum, just den här dagen, den här stunden. Så kan man återigen gå tillbaka till ett enkelt mantra. Gör det så enkelt som möjligt. Varje gång kroppen andas in så säger ni jag är. Och varje gång kroppen andas ut säger ni här. Jag är här. Det finns inget nästa steg. Det finns inget att visa. Det finns ingenting att justera. Man brukar tänka att jag delar upp meditationen i tre steg. Först det där förmeditativa. Det är som att riktigt titta in i zonen men vi ändå påbörjar processen. Det är lite svårt att sitta still. Det känns som att det verkligen haglar tankar och förnimmelser. Och sen nästa att man kommer in i den här kontemplativa zonen. En längre stund eller kortare stund. Och sen en oerhört viktig del, postmeditativa, det som sker efter. Vi börjar sakta bygga bryggan. Från den formella meditationen.

Axel Wennhall
Ut i vardagen.

Magnus Fridh
Hur gör vi det? Första steg kan vara att vi tar hand om stunden när vi går ur meditationen. Inte skyndar vidare till nästa. Inte hoppar in i gamla mönster. Sitt helt stilla. Rör ingenting. Sen bara öppna ögonen. Sakta, sakta, sakta. Släpp in lite ljus. Fäst blicken på någon punkt, en linje. Och försök att stanna kvar bara i förundran. Att vi har ögon vi kan se med. Vi kan se färger. Vi kan se skiftningar. Detaljer. Känn sen när ni kanske bestämmer er för att röra en viss del av kroppen. Ett finger, ögonbrynen, en axel. Och upplev skillnaden att röra sig i slentrian eller att låta rörelse komma från stillhet. Hur det upplevs då. Och från den punkten så blir rörelserna lite större. Kanske alla fingrar. Kanske handlederna cirkulerar. Kanske man artikulerar lite i ansiktet. Kommer tillbaka till aktivitet igen. Det är alltid meningen när vi har varit i meditation att kunna lyfta det ut och fungera bättre i den aktivitet som följer. Okej.

Okänd
Tack.

Magnus Fridh
Tack själv.

Okänd
Fint.

Axel Wennhall
Ja, det här är den bästa delen med det här jobbet.

Magnus Fridh
Ja, eller hur? Det är lite, jag vet att det är lite så här mot vissa skolor att man ska slappna av och så här. Men jag sysslar väldigt mycket med det här för tillfället. Jag hör mer och mer, framför allt inom buddhismen, lärare som säger det. Att man ska liksom föra in en avslappning. Det blir så spända liksom. Och då blir det ett annat djup.

Axel Wennhall
Tack för att vi fick komma hem till dig idag och utforska meditation och stillhet och meditera tillsammans.

Magnus Fridh
Tack själva. Det var jättefint.

Axel Wennhall
Innan vi säger tack och hej så tycker vi alltid att vi har en sista fråga till vår gäst. Och det är om det finns någon annan gäst som du skulle vilja höra i Meditera Mera.

Magnus Fridh
Jag tycker det är kul att höra någon från den buddhistiska falangen. Det finns ju exempelvis, vad heter han, Sante, vad heter han, vad som är zenpräst. Han håller till på Stockholms Buddhist Center. Det finns också en väldigt duktig kille som heter Lama Lodro, eller Allan Fotheringham, som är väldigt kunnig i tibetansk buddhistisk meditation. Några av dem har varit väldigt givande för mig att få höra. Tack.

Axel Wennhall
Och vad händer för dig härnäst?

Magnus Fridh
Ja, nu ser jag framåt lite ledighet och sen så nästa år så jag kommer fortsätta hålla workshops, kurser, föreläsningar och ja det är väl det ungefär. Min bok ska översättas till några olika språk, engelska, tyska och holländska. Så det känns fint att kunna förlänga bokens livslängd. Annars kan ju en bok falla bort lite sådär i mängden nya böcker efter nya året. Så det ser jag också mycket fram emot. Och jag ser också fram emot ännu en resa till Nepal nästa år och lite mer fördjupade egna buddhiststudier. Kalimett-studier, vad kallar jag det för?

Axel Wennhall
Underbart, tack för idag. Tack så jättemycket.

Magnus Fridh
Tack super.

Axel Wennhall
Tack för att du har lyssnat på det här avsnittet av Meditera mera med Magnus Fridh. Vi hoppas att du har blivit inspirerad av vårt samtal och av Magnus meditation. Om du vill komma i kontakt med Magnus hittar du hans kontaktuppgifter på vår hemsida, breathein.se. Och vi som gör den här podden är jag, Axel Wennhall, och med mig har jag Gustav Nord. Och tillsammans driver vi Breathe In, där vi även arrangerar kombinerade meditations och äventyrsresor. Okej, nu tänkte jag faktiskt ta återigen en stund och vända mig till dig som lyssnar ända hit. Gustav och jag har funderat en del på hur vi ska kunna utveckla podden. Och en del i att göra det är att gå från att träffa Sveriges ledande experter till världens ledande experter. Som du säkert vet älskar vi att lägga ner tid på det här. Det är inspirerande, det är meningsfullt och det är jäkligt kul. Men för att vi ska kunna utveckla podden så behöver vi också hitta olika sätt att skaffa intäkter till podden. Du har säkert hört att vi har haft lite reklam med bolag som vi uppskattar och med bolag som tillsammans med oss vill få fler att meditera mera. Kanske har du som lyssnar en bra idé på hur vi kan göra för att utveckla podden. Är det reklam som är vägen framåt? Eller ska vi börja ta betalt för vissa delar av innehållet? Eller har du tips på företag som vill vara med och få hela Sverige och hela världen att meditera mera? Vi är i alla fall väldigt nyfikna på vad ni tycker är bäst väg framåt för oss tillsammans med er. Så om du har något bra förslag, mejla gärna oss på hi@breathein.se. Och innan vi avslutar så vill vi såklart också tipsa om våra nästkommande retreat. Jag ska inte vara långrandig idag utan gå in på breathein.se för att kolla om du kan hitta både yttre och inre äventyr som kanske passar dig. Och är det så att du och ditt företag skulle vilja göra en annan typ av konferens? En konferens som är fylld av närvaro, med meditation och natur och äventyr. Om det låter någonting för dig och ditt företag så kontakta oss på hi@breathein.se. Och är det något vi har tagit med oss från vårt samtal med Magnus är det att verkligen stanna och ta en paus för att hitta stillheten nästa gång det blir rött ljus.