Det här är en transkribering av vårt podd-avsnitt med Josephine Selander om meditation och filosofi.

Axel Wennhall
Varmt välkommen till Meditera Mera med mig Axel Wennhall som ställer frågorna och Gustav Nord som producent. Nu är vi på väg hem till Josephine Selander för att prata om meditation och filosofi. Josephine Selander bor på Södermalm i Stockholm. Hon är idéhistoriker och doktorerar i modern historia. Hon har också en kandidatexamen i TV-produktion. Josephine har grundat Viryayoga och skolan Nordiska yogainstitutet där hon utbildar yogalärare. Hon har skrivit ett flertal böcker, däribland Dynamisk yoga och Yoga för dig samt hållit i över 60 yogaprogram på TV4. Nu är hon aktuell med boken ”Filosofi som terapi” med undertiteln ”Verktyg för levnadskonst” som hon skrivit tillsammans med Gustav Jonsson. Och meditation och filosofi är precis det vi ska prata med Josephine om idag. Hur kan filosofi och meditation komplettera varandra? Och hur kan filosofi hjälpa oss att leva mer i närvaro? Och vilka tips har Josephine till alla oss som vill meditera mera?

Okänd
Tjena!

Axel Wennhall
Hej! Hej, välkomna! Tack för att vi fick komma hem hit till dig idag.

Josephine Selander
Det är jättemysigt att ni är här.

Axel Wennhall
Ja, du har bjudit på lite franskt presskaffe och vi sitter här i ditt kök.

Josephine Selander
Ja.

Axel Wennhall
Och vi ska ju prata om filosofi som terapi och meditation och filosofi idag. Jag ser jättemycket fram emot det men jag tänkte att vi i sedvanlig ordning, som vi brukar göra i podden, inleder med en kort landningsmeditation. Om det är okej? Som sagt, vi sitter ju här i köket. Men den här meditationen kan man göra oavsett vart man är. Om man är på språng eller om man är hemma och sitter på bussen. Så vad du än gör så skulle jag bara be dig att rikta din uppmärksamhet till dina händer. Så om du har möjlighet att rikta hela din uppmärksamhet till dina händer så gör det. Men om du är på språng. Så kan du rikta en del av din uppmärksamhet till dina händer. Oavsett vilket så kan du bara låta den här uppmärksamheten vara som ditt ankare till det här ögonblicket. Och bara när du märker att uppmärksamheten förs bort från sensationerna i händerna. Kanske till tankar på det som har hänt. Eller det som hände sen. Så kan du bara vända tillbaka dem till de fysiska sensationerna i händerna. Och bara upplev det som är som det är. Så det var en kort landningsmeditation. Hej.

Josephine Selander
Hallå.

Axel Wennhall
Jag kände en liten bris här över händerna. Det här är ju första gången vi träffas. Vi har haft tillfället att nu sitta och fika lite grann och prata lite grann. Men jag kom i kontakt med dig genom ditt förlag. För den här boken som du har skrivit tillsammans med Gustav Jonsson. Just. Filosofi som terapi, verktyg för levnadskonst. Och den kom i ett perfekt tillfälle för att jag har också intresserat mig mer och mer för filosofi. Och framförallt den typen av filosofi som man kan se som en filosofi för livet. Som kan hjälpa en att hantera livet. Och därför så tyckte jag att det var ett perfekt tillfälle att ses och prata om hur sambandet mellan meditation och filosofi är. Och jag har också tagit tillfället i akt att läsa boken som är jättefin. Med väldigt konkreta övningar. Och som ni skriver så är det ett smörgåsbord av olika tekniker som man kan använda för att helt enkelt växla perspektiv. Och jag tänkte att vi skulle plocka upp lite grann av det här smörgåsbordet. Och jag har också under den här perioden läst ett par böcker om framförallt stoism. Som vi säkert kommer beröra idag. Men eftersom det här är en podd om meditation så är jag nyfiken på hur du kommer se att du börjar meditera från första början.

Josephine Selander
Ja, det var lite så här, kanske en otippad början. Jag är uppväxt katolsk. Min mamma är från Italien. Så jag kom i kontakt med dels filosofi via katolska kyrkan. Det var en bra präst som bjöd in mig till samtal med en grupp. Jag var väl 12 då och de var väl 16. Så det fanns med det här att fundera på livet. Det var liksom inget konstigt. Så när jag kom i kontakt, jag tror det var en kompis till mig som bara sa Det är skitcoola nunnor på Marielund som håller på med zenmeditation. Så då bara åkte jag dit. Jag bara anmälde mig till en retreat. Och det var alla möjliga som var där. Det var liksom inte specifikt katolskt. Det var bara de här nunnorna. Några hade varit i, alltså dominikansystrar. Det var några som hade varit i Japan och var insjungna på just zenmeditation. Så det var min första kontakt. Det var väl 25 kanske. Och då blev det, tänkte jag bara, god, det här är grejen. Så blev jag ganska biten just i zenmeditation. Så var jag ofta på retreater där.

Axel Wennhall
Praktiserar du zenmeditation någonting idag?

Josephine Selander
Ja, det är den meditationen som jag gör själv.

Axel Wennhall
Men du har ju också grundat en typ av yogaskola, stämmer det? Ja, exakt.

Josephine Selander
Dels så är det ju, alltså Nordiska yogainstitutet heter ju själva yogainstitutet som jag har grundat. Nu är vi ju ett gang med fantastiska lärare och vi är tre delägare. Men sen har jag också grundat tillsammans med Malin Flink som är i dans och idrott, så har vi grundat Virya Yoga. Och det har ju också blivit fler som har blivit inblandade i den, framförallt fysioterapeuter. Så det är två olika skapelser kan man säga. Virya Yoga som är en yogametod och Nordiska yogainstitutet där vi främst utbildar yogalärare.

Axel Wennhall
Och hur ser den här yogametoden ut?

Josephine Selander
Ja, den är uppdelad i fyra delar kan man säga. Dels var det väl att vi tänkte på hur kan man hitta en struktur där man får med sig hela kroppen-yoga. Många gånger så sätter man som yogalärare så utövar man eller kanske undervisar gärna i den typen av fysiska rörelser som man själv gillar och har lätt för. Men då formulerade vi att om vi har som tio delar eller tio moduler, så uppvärmning, solhälsning, stående, balans, armbalans, höftöppnare, bakåtböjningar, framåtfällningar och så vidare. Då ligger det i själva strukturen en slags förbindelse att jobba med hela kroppen. Så även om du är jätteförtjust Axel i att jobba med framåtfällningar så kommer du vara lite begränsad i det. Så du är tvungen att även undervisa i de andra delarna, höftöppnare och bakåtböjningar. Så dels var det det, de här tio modulerna och sen så finns det alltid biomekanik, alltså rörelselära. Och där har vi också byggt upp som ett system hur man undervisar i det. Där faktiskt första biomekaniska steget är närvaro. Man tänker så här, jaha, är det biomekanik? Fast vårt argument där är att det är väldigt svårt att göra någonting överhuvudtaget med kroppen om man inte är närvarande. Så det är på något sätt, det blir ju skadeförebyggande bara i sig att ha det som ett första steg och att andningen finns med där också. Och sen så finns det liksom som en liten trappstege. Så när vi undervisar i yoga finns det alltid med någon typ av biomekanik. Det kan vara endast närvaro men det kan vara mer elaborerat när man jobbar med olika delar av kroppen. Så det är modulerna och sen så är det filosofin. Sen är det filosofi också. För någonting som jag tyckte ganska tidigt är att yogan kan antingen på något sätt kantra åt, det här är bara fysisk träning, det är ingenting annat. Kom och gör lite annan stretch. Å ena sidan. Å andra sidan att man kanske träffade lärare som var väldigt högt på en särskild filosofi. Och kunde liksom referera till att såhär säger den här, om det är Patanjali eller vem det nu är. Och såhär är det. Det här är rätt. Och då tänkte jag att det här kan inte stämma. Det måste finnas massa andra filosofier också. Vilket det ju gör. Så då är det ytterligare en grej i yoga att det är upp till läraren hur man vill prata om filosofi. Men att man faktiskt pratar om det så öppet sätt som möjligt och inte hamnar i någon sorts gurifiering eller ett litet hemligt sektspår. Utan att man pratar om filosofi på ett sådant öppet och gärna påläst sätt som möjligt. Och det tycker ju många som går våra utbildningar. Det känner ju bara herregud vad komplicerat. Men det är sånt som tar lite tid. Jag tycker de flesta gör det där väldigt snyggt i slutändan. Och den sista biten, fjärde biten, det är ha kul. Kom som du är. För min upplevelse när jag började med yoga det var att det kunde bli så himla seriöst. Sådär att nu ska det vara på vissa sätt. Och det är olika ritualer och såhär gör man i Indien. Gärna med hänvisning till att det här har gjorts 2 000 år tillbaka, 5 000 år tillbaka. Och att det kunde bli en viss anspänning i det hela. Så att vill folk komma med gympadojor, fine. Så att man sänker den här tröskeln. Lite som ni berättar hur ni förhåller er till meditation också. Men det är som att det inte behöver vara så komplicerat. Så det är de fyra delarna. Och vi kallar det för meditation just att det här kan man applicera oavsett om det är cirkusyoga eller yoga för äldre eller barn eller rehab. Så kan man ha de här fyra delarna. Alltså 10-modulerna, biomekanik, filosofi och kom som du är. Så att det kan man säga är definitionen av viryayoga.

Axel Wennhall
Men det här med att ha kul det är verkligen applicerbart om man ser någon typ av meditation som sittande meditation. Att man kan försöka föra med sig den attityden. Man kan också bli lite uppmärksam på sig själv och se vad man har för attityd in till att jag ska sitta med här och meditera. Är det här någonting seriöst och viktigt eller kan jag komma som jag är? Och det är ju det det egentligen inbjudan är. I meditation att verkligen göra det. Precis.

Josephine Selander
Jag tror det också. Det är klart att det kan finnas en bra grej med att vara disciplinerad och plikttrogen i någon mån. Men det måste man på något sätt reglera själv hur den där disciplinen ska se ut. Det är inte att någon annan tjomme kommer och säger att så här är det. Men också meditationen. Vi kan ju bli lite, vad ska man säga, vi tar saker på väldigt stort allvar. Det är fint. Det är bra att ta saker på allvar. Men att kanske kombinera med lätthet också.

Axel Wennhall
Verkligen. Hur kom det sig att du har skrivit den här boken? Eller är det rättare sagt att ni är två författare som har skrivit boken?

Josephine Selander
Precis. Det är att vi pratade lite. Det var att jag gick en kurs på SU med en kurs som hette Filosofi som levnadskonst. Och så snackade Gustav och jag lite om det där med hur filosofi. För det var ju så. Tanken var att hur kan filosofi fungera när det skaver i livet? Och då började vi prata om det där, Gustav och jag. För vi är ju kompisar också. Förutom att han är lärare på Nordiska yogainstitutet. Så där att ja, men hur hänger det här ihop med dagens KBT egentligen? Och så var det som att, men herregud, nu skriver du en bok. Så det kom utifrån det. Men sen också faktiskt, jag hade väl kanske chans att tjuvtänka på det där när jag skrev den där boken Yoga och ACT. Därför att då, det var i alla fall mitt första möte. Nu ska jag inte tala för Gustav, för Gustav har ju jobbat mycket med fysisk träning kopplat till mental hälsa och naturligtvis yoga också. Och han är ju psykolog. Min koppling från det fysiska och yogan till psykologin, det var kanske att jag skrev den där boken Yoga och ACT. Så vi hade lite olika infallsvinklar. Så vi var liksom redan uppvärmda kan man säga på varsitt håll. För att kunna landa in med våra erfarenheter i den här boken.

Axel Wennhall
De som har lyssnat på den innan, framförallt med oss i Fredrik Livheim, har ju känner till ACT. Men kan inte du bara kort berätta vad ACT är för de som inte har kommit ihåg det?

Josephine Selander
Ja precis, det räknas ju som tredje vågens beteendeterapi och det som definierar tredje vågens beteendeterapi är att det många gånger finns mindfulness som en del i själva terapimetoden. Och Acceptance and Commitment Therapy som är då alltså aktiv förkortning på Acceptance and Commitment Therapy. För att göra en väldigt lång historia kort kan man ju säga att det handlar just om de här två delarna. Att i första skedet i någon mån acceptera, vara i det som är. Där är ju mindfulness en del i det hela. Att inte omedelbart försöka undvika eller dras till någonting utan vara i problemet. Det är ju oftast svårt men har man smärta till exempel så vill man ju bort från smärtan. Till sjutton vill man sitta och rulla tummarna och acceptera den. Men en av idéerna i Acceptance and Commitment Therapy är att för att förändring ska kunna komma till stånd så behövs någon slags utrymme kring det som är problematiskt. Så det kan man säga är en första del. Det är inte säkert att en riktig terapeut skulle skriva under på det här men det rundas länge. Andra delen det blir då commitment. Vad kan jag tänka mig att förändra utefter rådande förutsättningar eller rådande förhållanden som jag just nu har på något sätt skapat ett utrymme och en acceptans kring. Jag kanske ska passa på att säga att acceptansen i sig det är ju inte att man säger tummen upp. Ja, bra. Jag tycker det är okej att det är såhär. Det är inte den typen av acceptans utan någon slags att inte försöka smita undan utan vara i det. Okej, commitment-biten. Vad kan jag då utefter rådande förhållanden tänka mig att vilja och kunna förändra? Där kommer ett värdearbete in att formulera för sig själv. Vad är viktigt för mig? Det är en slags intellektuellt arbete på det sättet. Inte att man ska sitta och läsa böcker men att man måste börja tänka sådär. Det finns en sån här värdelivskompass. Att man formulerar att det här är viktigt för mig vad det gäller att leva ett hälsosamt liv. Det här är viktigt för mig hur jag fungerar i relation, i kärleksrelation. Det här är viktigt för mig vad det gäller politiska åsikter. Att man faktiskt sätter sig ner och försöker fundera. Hur skulle jag vilja fungera? Hur skulle jag vilja vara som människa i den här delen av livet? Och sen blir det då att man funderar på hur pass motiverad man är till att göra den förändringen. Var det för fluffigt eller?

Axel Wennhall
Nej, absolut inte. Det som slår mig när du beskriver de här är att precis nu när vi ska gå in och kolla på de här olika filosofierna som ni tar upp är ju att ACT på något sätt är ju en livsfilosofi. Att man skapar sig sin egen livsfilosofi och sen börjar få verktyg för hur man kan jobba mot den.

Josephine Selander
Ja, i någon mån skulle man kunna säga det.

Axel Wennhall
Och vad har du kommit fram till? Hur kan filosofi fungera som terapi?

Josephine Selander
Vi har inte kommit fram till någonting. Vi har kommit fram till den otroligt oklara slutsatsen att det beror på. Dels beror det på vilket livsskede du befinner dig i såklart och att det där är i förändring. Man kan då inte säga one size fits all utan det är här också det här obekväma arbetet kommer in. Det är inte som en liten fix och färdig. Det här är systemet. Här är tolv levnadsregler, kör på dem. Det är inte så. Utan det blir på något sätt att vi själv blir tvungna att snickra ihop att okej, delvis då utifrån vad man tycker är i grunden värdefullt för en. Alltså men hur ska jag fungera utifrån det? Så att nej, vi har inte kommit fram till någonting. Eller vi har kommit fram till allt möjligt.

Axel Wennhall
Men jag tänkte att vi kunde djupdyka lite grann hur filosofin kan användas som terapi. Som några av de exemplen vi tar upp. Och ni skriver ju bland annat om Sokrates och den sokratiska dialogen. Kan inte du berätta lite grann om den och hur man kan använda den för sig själv?

Josephine Selander
Den är ju lite klurig för själva idén med den sokratiska dialogen det var att Sokrates gick runt på Atens gator och var skitjobbig helt enkelt. Han frågade folk frågor. Jag vet inte om han frågade precis vem som helst. Men det exempel som vi har tagit det är ju när han, det är väl dialogen Latches som Platon har skrivit. Då går han runt och pratar med, han frågar två stycken generaler. Den ena heter Latches och ni heter Nikas. Och frågar dem så här, okej hur ska ni beskriva mod? De är ju generaler, de har ju full koll på vad mod är. Och förklarar liksom, ja men det är när man till exempel inte viker av vid det första ledet när fienden kommer. Och det är att stå kvar och möta fienden i striden. Och då börjar Sokrates vrida och vända på det där och säga, ja fast det var ju ett krig här för inte så himla länge sedan då faktiskt folk vek av i första ledet för att sedan göra ett anfall bakifrån. Så det kan ju inte riktigt vara definitionen på mod. Och det är då hans teknik att om man säger att det här är mitt, det här anser jag är, låt säga lycka eller det här anser jag är. Så var hans teknik att hålla på och ställa massa frågor. Sen var ju hans grundidé att alla vi i grund och botten har svaren. Han kallade sig själv för en typ av barnmorska. Att föda fram dina egna idéer, det var inte någonting som han själv kom med. Utan det var ju liksom att ställa frågor. Och ska man vara krass så kan det vara svårt att göra det här själv. Därför att det är svårt att göra sig å ena sidan som Sokrates och å andra sidan som den som Sokrates frågar. Men vi har ju på något sätt gjort som ett förslag här hur man skulle kunna vrida och vända på det. Och en teknik som kommer igen, det kommer ju delvis från ACT också, det är att fråga sig själv är det här alltid sant? Om man tar exemplet med Mo då så hade Sokrates kunnat fråga generalerna, okej ni säger att Mo där att inte vika av i första ledet när striden kommer, men är det alltid sant? Så det är en ganska bra kontrollfråga. Jag känner mig som en helt värdelös människa. Är det alltid sant? Är det alltid sant i alla situationer? Så redan där kan man med en sådan enkel fråga börja rucka lite på uppfattningar som man har om sig själv eller om situationer eller om andra människor. Just när man upplever att man har fastnat. För det kan man säga är en grundidé som vi har när vi har skrivit boken. Att öva sig på någon slags mental flexibilitet. Och det har vi också problematiserat lite grann. För det är ju kanske inte en flexibilitet att kunna hantera jobbiga arbetssituationer. Alltså man kan säga en arbetsgivares våta dröm att ha en superflexibel, jajamän skon i kläm, ingen fara eller foten i kläm. Jag anpassar mig. Det är inte den typen av flexibilitet utan att i sig själv kunna vrida och vända på tankar eller på känslor när man tycker att jag kommer inte vidare. Jag har fastnat i en typ av känsla, en typ av känslotåg som gör att jag inte blir hjälpsam för mig. Jag kommer liksom inte vidare. Det kan man säga är en grundfråga som vi tar upp i boken.

Axel Wennhall
För efter att ha läst boken, det som slår mig är att ni skriver ju också om olika tekniker i till exempel metakognition. Alltså att kunna bevittna sina tankar lite utifrån. Och det kan man ju se som ett första steg och någonting vi verkligen gör när vi mediterar. Och det jag tycker är så intressant med de här olika verktygen för levnadskonst är att de komplementerar meditationen så himla fint att vi kan ha en teknik för att bara egentligen inte vara förlorad i tankar hela tiden. Men så har vi en annan teknik för hur vi kan vrida och vända på perspektiven. För en insikt är ju om vi är glada så är det troligtvis för att vi tänker på någonting glatt. Är vi oroliga, ja men det är för att vi tänker på någonting. Sambandet mellan hur vi tänker på en situation och vårt välmående är ju i princip alltid 100%. Det måste inte vara det måste jag väl säga. Men det kan vara, kanske 95%. 95%, jag går med på 95%. Men sambandet är i alla fall väldigt tydligt. Och därför kan vi då genom att förhålla oss och reflektera över situationer och vrida och vända på dem. För det är en annan del som jag också tänker på att det här är ju ett par olika övningar, eller ett par olika, men det är en massa olika övningar i den här boken. Och jag får ju med mig någon typ av kunskap genom att läsa den. Men den viktigaste kunskapen, precis som med meditation, är att man faktiskt börjar applicera dem. Och börjar öva upp sig på det här att kunna vrida på perspektiv.

Josephine Selander
Precis, och då kan man undra vad för 79 för filosofi vi har utgått från. Och där har vi helt enkelt, det är idéhistoriker Tobias Dahlqvist som hade den här kursen som jag gick. Han har hjälpt oss en del med, för det finns ju all möjlig filosofi. Men att faktiskt vi har landat in i filosofier som har den här praktiska förhållningssättet. Att inte sitta och kanske fundera på etik eller metafysik utan just det här när det finns övningar kopplat till det hela. Och det är därför vi har dels utgått ganska mycket från hellenistiska tankar eller hellenistiska filosofier för de uttryckte ganska tydligt sådär, okej, steg ett, steg två, steg tre typ. Och sen hoppat till 1800-talet, ett litet snabbt hopp till 1800-talet. För de hellenistiska tankarna det var ju ungefär 300 kanske, 200 före vår tideräkning och ungefär 300 vår tideräkning. Och sen ett hopp till 1800-talet till en sådan filosof som Nietzsche som då var, ja men som återigen formulerade, okej men vad gör man? Vad gör man när livet skaver?

Axel Wennhall
Ska vi börja med de gamla grekerna för att se efter vad vi kan lära oss av dem? För en del i den typen av filosofi är ju att man, eller rättare sagt att de såg ju att det var ju inte själva problemet låg inte själva sakerna utan hur vi värderar dessa och alltså hur vi förhåller till dem. Och att vi då kan lösa, rättare sagt vi kan förändra hur vi förhåller oss till saker snarare än sakerna själva.

Josephine Selander
Ja, exakt. Man kan säga att hardcore-filosofin i det här är ju, skulle jag kanske säga, den stoiska filosofin. Stoikerna är ganska tydliga med att det yttre går inte att förändra alls. Det är ingen idé att ens försöka göra det. Utan det finns som en skiljelinje mellan det som är utanför dig och det som är innanför dig. Din hud kan man säga. Men du, försök inte ens ge dig på att förändra det som är utanför dig själv. Utan ägna all tid till att försöka hitta attityder som gör att du kan hantera det som händer dig. Och det här är ju då, det var ju många politiker som var, alltså Marcus Aurelius till exempel, han var ju romersk kejsare också. Så det var liksom inget passivt förhållningssätt. Det var nästan en strategisk teknik för att kunna hantera politiskt komplicerade situationer. Hur förhåller jag mig? Hur anpassar jag mig? Och sen blir det att, Marcus Aurelius, han kommer ju med tips till exempel. Meditera över döden varje dag. Gå inte in i känslan. Det är ju ingen mysfilosofi på det sättet. Utan det är sådär, ja men okej du är arg men vad hjälper det dig? Ingenting. Sluta vara arg. Alltså ska man hårdra det så är historikerna ganska, det är liksom rakt på. Och det är ju, jag vet inte, jag tycker det kanske är lite intressant att just stoisismen har blivit ganska poppis nu.

Axel Wennhall
Varför tror du att det är intressant?

Josephine Selander
Ja, därför att jag tror att det är ganska tydligt. Jag tror vi gillar, vi gillar de här, gör så här, steg ett, steg två, steg tre. Och stoisismen är lite sån. Men också möjligtvis att, vi har resonerat lite om det i boken, möjligtvis därför att man kanske kan känna igen sig. Det har väl människor känt i flera tidsperioder, det är ju inte bara nu, men någon sorts, man undrar vad ska hända och hur ska det gå. Att man upplever att det är mycket yttre svårigheter som man har svårt att påverka. Man vill kanske påverka men inte kan påverka. Istället för att bli maktlös så försöker man istället ta tag och styra upp sina tankar och känslor. Jag tror det kan vara det. Jag har liksom inte en jättebra take på det tror jag.

Axel Wennhall
Vad tror du? Nej men av det jag har kommit i kontakt med den livsfilosofin så ser jag ju att, dels det du beskriver att släppa kontrollen på det som vi inte kan påverka. Och det krävs ju ett jobb att undersöka, okej men vad är det vi kan påverka och vad är det vi inte kan påverka. Och då till exempel som våra mål och värderingar, det är någonting vi kan, hur vi förhåller oss och tänker kring vissa saker. Jag ser ju tydliga likheter mellan det och någon typ av mindfulness, du pratar till exempel om acceptans. Och det är ju, onekligen kan vara ett laddat begrepp, men egentligen så, acceptans utifrån hur jag ser det handlar ju bara om att inte vara emot det som redan är. Alltså att inte lägga energi på någonting som redan har skett. Och vi har ju så ofta ett sånt mentalt motstånd mot någonting som sker eller har skett. Och det tar energi. Och där ser jag en likhet. Men också hur man kan vrida tanken till exempel med tekniker som negativ visualisering. Att, som jag ser ligger väldigt nära till hands med till exempel tacksamhet. Att till exempel fundera på, är det här sista gången jag kommer göra det här? Alltså bara den tanken får i alla fall mig att få lite mer kanske energi i någonting. Och jag ser det som kanske att de här filosofierna, oavsett om det är stoism eller vad det är, som olika tekniker som kan hjälpa mig där min tanke oftast går mot det negativa. Det som kunde varit bättre eller som kunde förbättras. Så hjälper de här teknikerna, precis som ni tar upp i boken, att bara vrida perspektivet och se det från andra hållet.

Josephine Selander
Man kan säga det här, om man ska bara knyta an till det du pratar om tacksamhet, så är epikuréerna inte lika kanske hardcore som stoikerna som bara menar att du får deala med det här i ditt inre. Utan man pratar ju om lycka inom epikurismen. Men man pratar om lycka som frånvaro av smärta. Det är ganska, en slags ödmjuk hållning. Och att lycka är, alltså njutning är lycka. Men då är det ju inte precis någon sus och dus njutning. Utan det är, alltså, Epikuros själv, han hängde med sina kompisar i något som kallas för trädgården. Lite såhär flower power miljö verkar det som. Rätt mysigt. Och han, de festar loss på en bit bröd. Och de menar att meditation är en central bit. Det goda samtalet med sin lärare. Att det på något sätt går under att kunna njuta. De gör en ganska rolig lista också på vad som är njutning. Dels är det njutning som är nödvändig. Som att käka. Vi dör om vi inte äter. Det är en njutning som är väldigt enkel att få till. Sen är det sån njutning som egentligen inte riktigt är nödvändig. Som att äta jätte, om vi ska prata om mat. Att gå på operakällaren varje dag och äta väldigt fantastiska middagar. Eller ha laborerat sex med gud och hela världen. Det är naturligt men det är inte nödvändigt. Och sen är det den sista punkten, njutning, som varken är naturlig eller nödvändig. Och det är att få för sig att man måste vara rik eller att man ska vara odödlig. Och då säger epikureerna att det är de här naturliga och nödvändiga njutningarna som är bäst. Så håll dig till den. Håll dig till de där enkla. För de är tillgängliga och det är faktiskt det som gör dig lycklig. Så där är det, om vi går tillbaka till det här med tacksamhet, att man skulle kunna tolka det som att uppskatta det lilla. Det är en vardagsnjutning skulle man kunna säga. Gå runt där med sina kompisar och ta en bit bröd och snacka. Det låter ju toppen.

Axel Wennhall
För när man läser de här filosofierna så slår det mig att de alla förespråkar ett ganska enkelt liv. Och det kanske står i konflikt med hur vi tänker att ett lyckligt liv sker idag. Men det stämmer att de såg inte på lycka på samma sätt utan de hade lite andra mål i de här filosofierna. Bland annat sinnesjämvikt och frid som de såg som mera liknande mål. Hur har du sett på hur deras filosofi, vad var själva målet med deras leverne?

Josephine Selander
Jag vet inte om jag kan ringa in vad målet är men jag tror att du är inne på rätt spår att det är något slags sinnesfrid som man är ute efter. Det är ingen av de här hellenistiska filosofierna som säger att du blir lycklig om du hamnar i en maktposition eller om du har x antal fruar eller pengar eller vad det nu är. Utan det handlar återigen om det här ganska lilla nöjet för epikureerna medan stoikerna handlar mest om, som du sa, någon sorts frid i sinnet. Det är det som är, hetsa inte upp dig utan få en stillhet, en inre stillhet.

Axel Wennhall
Ni har ju också med i boken ett exempel på en stoisk meditation. Jag tänkte att det vore intressant om du ville berätta hur den gick till för det var en av de övningarna som jag själv verkligen tog till mig och såg att den här är någonting som kittlar mig själv.

Josephine Selander
Idén med den här stoiska meditationen är egentligen vårt påhitt kan man säga. Den är baserad på Marcus Aurelius idé och bild om tankeövningen att kliva upp på ett berg. Och att själva bergsbestigningen som vi kanske kan prata om sen ger i sig någonting. Men när vi väl kommer upp så kan man säga att det är två saker som sker. Det ena är förmågan att se det liv som man lever just nu i ett större sammanhang. Att se att de här göromålen, de här känslorna som jag har, de här tankarna som är så oerhört nära och så oerhört viktiga är en del av någonting större. Jag är inte en solitär utan jag är en människa som lever med andra människor och jag hör samman på något sätt. Det behöver inte vara i en biologisk familj men jag är en mänsklig varelse som är en del av det större. Så dels är det det att se sitt liv i ett större perspektiv. Men sen är det också en annan del som inte nödvändigtvis hör ihop med perspektivförskjutningen och det är att man också får distans. Att man kommer lite längre bort ifrån. En sån enkel sak som en resa kan ju göra att vi kan få i någon mån distans till det som sker. Så å ena sidan är det överblicken. Att jag är inte ensam om det här. Jag lever i ett sammanhang. Det är fler som känner samma sak. Å andra sidan att exakt hur viktigt är det här på en skala. Den här gamla slagdängan som var det om hundra år. Den är ju kanske inte så himla trösterik men i någon mån handlar den här tekniken om det. Så det är ju en visualiseringsövning att man tänker sig att man kliver upp på ett berg och sen ser på det liv som man lever utifrån den utkiksposten.

Axel Wennhall
Jag tror det som slog mig när jag läste den var att jag tycker den på ett väldigt effektivt sätt tvingar ut en från jag och min mitt. De typer av tankar som vi ofta kretsar kring. För att precis som du berättar att växla perspektiv och få en övergripande bild. Och när vi gör den här förflyttningen så blir det som att man tar sig själv inte på riktigt lika stort allvar. Det kan hjälpa en att bryta den lilla förtrollningen som vi ofta går runt i.

Josephine Selander
Vilket kan vara ganska befriande också.

Axel Wennhall
Verkligen. Vad skulle du säga av de här olika gamla grekiska filosofierna? Är det någon du själv använder?

Josephine Selander
Jag gillar verkligen Marcus Aurelius. Jag gör det. Jag tycker hans. Han har skrivit en jättefin bok som heter Självbetraktelser på svenska. Meditations på engelska. Visst man kan tycka att det är väldigt. Det handlar ganska mycket om mental disciplin. Men det kanske slår an till den här mitt intresse med fäbless för zenmeditation. Det finns en enkelhet i det hela. Men jag gillar nog det. Sen kan jag intellektuellt tänka att herregud. Det är inte så himla lätt alla gånger att köra den. Men jag tycker nog om Marcus Aurelius. Jag tyckte väldigt mycket om hans bok. Meditations.

Axel Wennhall
Jag håller med. Det har varit en av de böckerna jag har läst för att träffa dig. Det är intressant att se att för ungefär 2000 år sedan hur lika vi är i det mänskliga sinnet när det kommer till mänskliga problem. Och hur han förhåller sig till sin omgivning och till sig själv. Vissa saker. Ibland när jag läser upp det för min fru så säger hon att det där är självklart. Och det är självklart i mångt och mycket. Men att påminna sig själv om det och att kunna helt enkelt växla perspektiv.

Josephine Selander
Två saker som jag tänker på det. Det ena är att det är inte alltid vi har förmåga. En sak kan vara att läsa Marcus Aurelius och tycka att gud vilka bra idéer. Men då kommer vi tillbaka till kanske själva terapibiten. Att det kan vara svårt att veta hur ska jag gå till väga. Nu bjuder ju stoikerna och då kanske framförallt Marcus Aurelius bjuder oss på även tekniker. Vad vi faktiskt ska göra. Att kontemplera över vårt liv varje dag. Att tänka på döden. Att ge oss de här bilderna. Att kliva upp på ett berg. Men ibland kan det också vara som att det är svårt att få till. Det har jag tänkt på lite ibland. Att de här filosofierna är bara att det låter så himla bra. Men när man är fast så kan man behöva andra tekniker. Det är där jag tänker också att KBT och tredje vågens beteendeterapi kan vara ännu mer specifik. Med vad man faktiskt kan göra för att laborera lite grann med tankar och känslor och göranden. Vanor. Det kan man säga också, för du sa perspektivskifte. Det kan man säga också. Jag sa att en grundidé med den här boken är just en slags flexibilitet. Och det har vi ju kopplat med just perspektivskifte. Hur gör vi för att byta perspektiv? Och vi har haft den här bergsbilden med oss som en sån där grundbild. Men det är klart att det här perspektivskiftet är att få en slags distans. Men det handlar ju också om, det handlar ju också faktiskt om att kunna zooma in. Det är inte bara att få den här distansen. För jag vill gärna avsluta den här boken med den här kliva upp på berget. Och då sa Gustav att ja fast faktiskt perspektivskifte det handlar också om att kunna inte bara zooma ut utan att kunna zooma in. Och då kan vi ju komma in faktiskt på Nietzsche. Han pratar inte om att zooma in och zooma ut men han pratar om kunskapens optik. Och i ordet optik har vi ju ändå implicit det här med att kunna zooma in och zooma ut. Och han menar att det ger en slags kunskap om oss själva och om världen. Att kunna växla perspektiv och kunna ömsom se saker i ett större, den här distanserade i ett sammanhang. Men ibland bara behöva kunna snöa in på väldigt detaljerade små små utsnitt av oss själva också. Och Nietzsche gillar ju att kliva i berg också. Just det.

Axel Wennhall
För en del som ni tar upp där är just Nietzsche och kultiveringen av kroppen. Och sambandet mellan den fysiska aktiviteten och ens tänkande.

Josephine Selander
Jag tycker Nietzsche är rätt skojig på det viset. Ska vi prata om Nietzsche och nazism först så att vi får det ut ur blodsystemet. Jag vill bara slå ett slag för att vissa som kanske hör det här, det beror på vilken generation man tillhör, har hört att Nietzsche var någon sorts nationalsocialistisk husfilosof till Hitler och dem. Grejen var att Nietzsche själv, man vet inte om han fick en stroke, men sista tio åren var han inte kapabel till någonting. Och då passade hans syster, hon var antisemit, hon passade på att ta hans texter, redigera om dem så att de passade den här begynnande, djupt nationalistiska rörelsen som fanns då delvis i Tyskland. Men Nietzsche själv, han tog ju avstånd från till exempel Wagner och han har också skrivit hur otroligt motbjudande han tycker antisemitismen är. Så Nietzsche har sista åren fått en upprättelse. Så om man inte visste om det så fick man en liten historisk odyssé och man får lite i halsen när man hör ordet. Nietzsche tänker såhär, men var inte han den där? Så han är fri.

Axel Wennhall
Så istället för de-platforma Nietzsche så re-platforma vi honom.

Josephine Selander
Ja vi re-platformar honom. Ja men det är bra. Jag vill bara ändå säga det. Jag tror att vi har nämnt det kanske i boken också, jag vet inte. Nej men precis, Nietzsche han går ju som bara den. Han har med sig en anteckningsbok och han går och går och går och går. Han diggar att gå i Alperna och han menar att där han kommer på, han kommer på sina idéer där. Han kan tänka när han är ute i bergen. Och det han menar också, det som vi har pratat om och varit inne på, själva aktiviteten också att kliva uppför berget. Inte bara det faktiska slutresultatet när man är där uppe på toppen utan själva praktiken att gå uppför berget är i sig någonting stärkande. Och det är i sig någonting för oss människor. Så han är inte då bara som Marcus Aurelius att man tänker sig att man går uppför ett berg utan det är faktiskt att man går uppför berget på riktigt. Och det nya perspektivet som du faktiskt får när du är uppe på berget, det faktiska, den här vyn kommer också ge någonting i ditt sinne, i din själ. Så det är djupt praktiskt.

Axel Wennhall
Det är intressant att se att det även finns filosofier på friluftsliv.

Josephine Selander
Ja men precis, ni diggar ju att gå i berg. Ni är liksom värsta nietzscheaner. In disguise.

Axel Wennhall
Ett par andra sådana här övningar som jag tyckte var väldigt användbara som ni har med i boken det är bland annat Livet som en filmtitel. Du skrattar och det är härligt för att det är ju på något sätt att kunna använda humor för att kunna se sig själv lite utifrån och sin situation.

Josephine Selander
Precis. ACT är ju väldigt bra på det labbet så jag vet inte om man kan säga att ACT är bra men det finns ju väldigt mycket roliga tekniker och det är ju Stephen Hayes bland annat som har varit med och kickat igång ACT. Men det är ju många ACT-terapeuter som också har hittat på egna väldigt roliga, bra. Så syftet med de här övningarna kan man säga det är att använda språket som perspektivskiftare. Så då blir det inte att kliva upp fysiskt i berg utan det är att istället använda sig av språkets kraft för att kunna förändra eller kunna ändra perspektiv. Den här frågan apropå den Sokratiska dialogen som kanske är svår att få till själv men en fråga som man kan ställa sig själv. Stämmer det här alltid? Är det sant i alla situationer? Det är ju kan man säga en språklig teknik för att kunna få ett lite nytt perspektiv. Och livet som en filmtitel är ju en sån övning där man dels kan få lite självdistans med humor på det man gör men också det är väl olika vad folk upplever. Jag tänker också att i livet som filmtitel finns det en igenkänning. Man är inte ensam om det som känns otroligt unikt, oproblematiskt, knepigt och bökigt för mig. I’m not alone. Och det kan ju livet som filmtitel, övningen, också ge. Sen är det också viktigt att inte förminska sin smärta och bara flamsa till det. Det är centralt att inte ta med det. Eller inte göra det men jag tycker jag gillar humor momentet som Act bjuder på. Verkligen.

Axel Wennhall
Kan du ta oss igenom hur man kan applicera livet som filmtitel?

Josephine Selander
Övningen här då, livet som en filmtitel, börjar med att tänka på en situation som du tycker är svår men som du också upplever som helt sann. Så här är det. Till exempel vad som händer när du har ett uppslitande gräl med din partner eller en nära person i ditt liv. Så när du har tänkt i den här situationen, rubricera situationen som en filmtitel. Här gäller det att vara lite innovativ. Man kan också ha kul att välja filmgenrer som till exempel en rysare. Om vi går tillbaka till den här grälsituationen så kan det vara grälskräcken på Torsgatan eller kalabalik i vardagsrummet eller något sånt där. Man kan ha olika möjliga titlar. Det är alltid kul att ha lite Hollywood-aktiga titlar för de är så fåniga. Så tänk återigen att du befinner dig i den här knepiga situationen och så säger du filmtiteln för dig själv. Och sen lägger du till igen. Så kalabalik i vardagsrummet igen. Man kan också säga del två. Ungefär som polisskolan, del fem. Ytterligare en variant på det här är också att lägga ett ljudspår med regissörens kommentarer. Det är också att skapa en distans. Nästan vilken gripande film som helst. Om man sätter på det, jag vet inte om det är lika vanligt, men om man kan lyssna så här kommenterar regissören till en gripande film så försvinner ju magin. Det blir så här, jaha just det. Och här hade de problem med ljussättningen. Och här har skådespelaren precis haft en jätteförkylningsattack och så står han ändå här och ser jättekär ut. Ja, ja, ja, det var det. Så det kan man göra också att man tänker att man lägger till regissörens ljudspår. Så där finns det olika nivåer av någon slags meta-uppfattning om det som man då tyckte var så otroligt smärtsamt och viktigt och helt sant.

Axel Wennhall
Jag tycker det är en fantastisk övning och jag skrattade högt när jag tror jag. Men jag tänker att vi alla människor på något sätt har passiva eller aktiva konflikter kanske i våra närmaste relationer. För våra närmaste relationer är ju oftast det som kan trycka på våra knappar och att vi blir frånvarande eller reaktiva. Och jag kommer ihåg när jag tänkte på det här så tänkte jag just på liksom, ja men konflikter då med min fru Anna och att. Och liksom när man börjar sätta en siffra bakom det här igen så blir det liksom så humoristiskt på en sätt. Det blir tragiskt men det blir också väldigt kul. Att så här, jaha okej var det här nummer 15 eller 25 och liksom så här, men nu måste vi ge oss. Så att jag tycker liksom den, att få den här distansen med just den här tekniken men också jobbet är ju att påminna sig själv om att sätta en filmtitel på det här bråket igen.

Josephine Selander
Undrar vad hennes filmtitel är? Bråk med meditationsexperten del 17.

Axel Wennhall
Ja det är ju.

Josephine Selander
Ja nej men det du säger, det finns ju naturligtvis en jätteigenkänning i det där och det är också så, det är det jag tycker är lite skönt med den här filmtitelns biten så att just det, återigen jag är liksom inte ensam. Så här är det med människa. Vi håller på och donar och grejar och fixar och vi bråkar och vi upplever sorg och vi förstår inte och känner konstiga. Alltså det är bara ett ständigt flöde av jobbiga grejer. Det är ett ständigt flöde av härliga saker också liksom. Men nej jag känner, jag håller med dig helt och hållet. I’m with you.

Axel Wennhall
Ja men ett annat sånt där perspektivskifte som är åt andra hållet om det här är liksom att addera humor på det hela och man vill addera allvar på en konflikt som man kanske har i sina nära relationer är just att kontemplera över döden. Om min partner hade gått bort, om inte hon var här imorgon. Hur mycket betyder det här bråket? Hur viktigt är det att jag har rätt i den här situationen? Det är också ett sätt hur man på olika sätt kan använda de här olika teknikerna. Bara för att, som ni skriver, bryta sig loss från att vara fast egentligen i oftast ganska långa negativa känsloreaktioner.

Josephine Selander
Ja men precis och ibland kan också som du själv säger, till slut så kan man nästan glömma vad beror den här konflikten på? Det kan ju vara en konflikt på arbetet eller en konflikt man har i sig själv. Det kan vara ett val man ska göra eller en konflikt i kärleksrelationen eller med barn eller med föräldrar. Ibland kan man också nästan glömma varför man har den här konflikten. Det är inte ovanligt att man i biologiska familjer har upphört, man har brutit kontakter med varandra och till slut så säger man vad berodde det på? Antingen kom man inte riktigt ihåg det eller så var det en så otroligt fjuppig orsak. Och förhoppningsvis kan de här övningarna hjälpa oss att få lite perspektiv och distans. Men är det här innehållet i konflikten i paritet med de här känslorna och de här reaktionerna och aktionerna som jag gör i förhållande till det? Och där kommer den här filmtitelsövningen, den blir ju rätt fiffig just för att ibland, många gånger när man hamnar i det här skavandet, oavsett om det är att man har en negativ självbild eller man är i konflikt med andra, det är att man också har svårt att få lite distans till sig själv. Att man är så, som du sa, jag och livets mitt. Jag är liksom i centrum.

Axel Wennhall
Du håller just nu på att doktorera om mindfulness. Vad är det du undersöker?

Josephine Selander
Jag är nyfiken på hur buddhistiska praktiker, religiösa övningar, har blivit en del av psykologin. Det är det skiftet som jag vill undersöka. Och det gör jag då utifrån dels ett känslohistoriskt spår, alltså hur är det kopplat till en slags uppfattning om känsloreglering. Men sen menar jag också att det är en typ av kunskapsproduktion som blir till. Det är ett kunskapsgörande som blir under 1900-talet. Idag tänker vi kanske inte så himla mycket på, när vi pratar om mindfulness, så är det en kunskap som är implementerad i våra liv. Men för hundra år sedan fanns inte den uppfattningen om att det är ett sätt att göra en buddhistisk meditation, ett sätt att till exempel hantera stress. Så det är liksom ett görande av kunskap. Och det tycker jag är spännande för att jag tror att det är intressant att rota lite det där som ibland kan uppfattas som någon sorts uråldriga och autentiska kunskaper och se att, men vänta här nu, är det verkligen det eller är det här delvis nya tankeprodukter? Så det blir såklart ett historiskt perspektiv, så det är under 1900-talet. Och försöka kika på det.

Axel Wennhall
Jag vet att du precis har börjat med det här, men vad kan man säga har hänt kring mindfulness och när det togs till väst de senaste hundra åren?

Josephine Selander
Ja, det är flera steg kan man säga. Dels är det ett steg att plocka ut en praktik av flera i en religiös kontext. Och det vill säga att man plockar ut meditationen. Och meditationen var ju egentligen en monastisk, det var ju liksom munkar. Det var inte vanligt folk som vi som i första hand mediterade utan det var mest munkar och då kanske nunnor som gjorde det. Men att man liksom tar ett litet utsnitt av någonting mycket större och presenterar det för nordamerikanska och europeiska publiker. Och säger att det här är ett sätt att hantera stress. Så då i det påståendet så är det två saker som är insmugglat. Det ena är att i öst och väst är lite knepigt uttryck. Men om vi ska slafsa till det, i öst finns en kunskap om andlighet. Det finns en visdom. Medan i väst så finns det en kunskap om teknologi och även således så stressar man. För att vi ska kunna komma i kontakt med oss själva för att minska stressen så måste vi komma i kontakt med de här teknikerna som kommer från öst. Så det här är ju liksom ett påstående som började florera under 1800-talet. Öst står för andlighet, väst står för teknik och även stress. Så det är ju flera grejer i det där. Dels att man tar en del av något större. Man skapar en slags sekulariserad buddhism. Ni har ju sett det här vardagsrummet. Jag är ju en karikatyr på en västlänning som flörtar med buddhistisk estetik. Jag är ju den första att anmäla mig i gruppen. Men att det finns ett hopp om det där andra. Ett hopp om att det där som inte finns i ens egen kultur, att det ska kunna ge en stillhet, kontemplation, vishet, kunskap. Så det finns också en väldigt exotisk bild i det där. Så att man kan säga att man tar bara en del av dealen. Man tar bara en del av den buddhistiska dealen och säger att vi vill bara syssla med det här. Vi vill bara syssla med meditationen och så ska vi använda det i ett specifikt syfte och det är för det mesta stresshantering. Och det tycker jag är jätteintressant för att det var ju frågan om på mitten av 1800-talet. Det hade ju inte varit självklart alls. Men idag är det bara, vi på något sätt likställer också meditation med stresshantering. Och sen kom ju John Kabatsin och kallade det för mindfulness. Mindfulness finns ju med i buddhistiska praktiker men då gjorde ju han en väldigt tydlig koppling mellan mindfulness och stressreducering. Och sen har det blivit en industri kring det hela. Som vi pratade om innan när vi förfikade. Som du nämnde att det finns ju många, många andra kopplingar till det. Och det jag vill titta på det är hur det då kopplas till sjukvården helt enkelt. Hur den här meditationen blir en del av att hantera psykisk ohälsa.

Axel Wennhall
Det är ett väldigt spännande ämne och det ska bli framförallt spännande att följa din forskning.

Josephine Selander
Ja men vad roligt, vad glad jag blir. Jag tycker också att det är jättespännande för att det är ju viktigt. Jag tycker det är viktigt att kunna både uppskatta praktikerna. Men jag tycker det är viktigt att vara lite kritisk till det också. Och så tycker jag framförallt att det är viktigt att historisera. Alltså titta på de historiska. Det ger en spännande kunskap.

Axel Wennhall
Det tror jag är ett medskick till alla oss som både håller på och jobbar med meditation och mindfulness och mentalträning eller oavsett hur vi vill definiera det. Precis som vi var inne på innan att det här är en och börjar bli framförallt en industri. Vilket också gör att de kritiska frågorna kommer bli allt fler. Och det är bra. Det är fantastiskt att vi kan börja undersöka både de beläggen vi själva kommer med men också de generella beläggen. Och det är viktigt att ha med sig i det hela att på något sätt så är meditation eller någon typ av andlig övning är en inbjudan att undersöka för sig själv. Att också ha med det kritiska tänkandet men samtidigt vara nyfiken. Och inte bara för att någon säger det eller för att någon lärare har sagt det att ta det för givet utan tvärtom. Att då är det ännu viktigare att undersöka det här. För att det ska bli jättekul att ta del av din forskning sen. Vad roligt.

Josephine Selander
Jag tycker det här är galet roligt att titta på. Men det är som du säger också, jag tycker det är otroligt viktigt att ta praktiken själv till sig själv. Till sin egen kropp och till sitt eget liv och inte i första hand ha förutfattade meningar om vad det ska ge för resultat. Utan att faktiskt vara i praktiken. Och det är det vi i någon mån skriver om i boken också. Att verktyg för, vi påstår att det är levnadskonst men man skulle kunna bara säga verktyg. Att använda meditationen för sig själv och strunta i vad andra säger att eventuellt vad det kan ge för resultat. Utan göra det verkligen som en eget utforskande. Vad ger det här mig?

Axel Wennhall
Vi ska ju snart få meditera tillsammans med dig. Det ser vi jättemycket fram emot. Men innan det så om du skulle ge ett råd till Josephine som började meditera när du var 25. Vad hade du gett henne för råd då?

Josephine Selander
Fortsätt meditera.

Axel Wennhall
Det är ett bra råd. För det ska man ju säga att jag stöter på det väldigt mycket som är ute och pratar om meditation och håller olika meditationer. Att det nästan vanligaste jag stöter på är att det är människor som har börjat meditera. Men sen som tappar meditationen. Så fortsätt meditera eller meditera mer kanske vi kan säga.

Josephine Selander
Meditera mera. Det är väl en jättebra slogan.

Axel Wennhall
Vi har också en del i podden som vi kallar fem snabba frågor. Så det som kommer upp först. Är du redo? Vem eller vad gör dig närvarande?

Josephine Selander
Just nu är det väl min tioårige son. Det är väl en quick fix. Absolut. Han gör mig väldigt närvarande.

Axel Wennhall
Vilken bok om meditation skulle du rekommendera alla att läsa?

Josephine Selander
Jag är väldigt förtjust i en bok som heter The Wise Heart av Jack Kornfield.

Axel Wennhall
Vad är du tacksam för just nu?

Josephine Selander
Det är så mycket. Jag är tacksam. Jag är väldigt tacksam över att vara frisk. Jag är tacksam över att leva i Sverige. Och en massa andra saker också. Men det är väl två viktiga delar som jag ofta är tacksam för.

Axel Wennhall
När grät du senast?

Josephine Selander
Men var det inte häromdagen typ? Vår mamma är 90 och håller på att bli krasslig. Jag tror att jag grät en tag för jag blev orolig över henne. Hon är på sjukhuset nu. Så det var nog häromdagen. Apropå döden insåg jag att hon kommer att dö. Kanske inte nu men hon kommer att dö.

Axel Wennhall
Vilket är det bästa rådet du har fått?

Josephine Selander
Det måste vara min pappas råd. Jag frågade honom när han var i. Då var han också nästan 90 års ålder. Då frågade jag honom vad tycker du? Ge mig ett råd farsan. Och då sa han att du ska skita i vad andra människor tycker om dig. Det tycker jag var ett ganska bra stärkande råd.

Axel Wennhall
Det låter som något Marcus Aurelius hade kunnat sagt.

Josephine Selander
Ja faktiskt.

Axel Wennhall
Alright, då ska vi få meditera tillsammans med dig. Kan inte du berätta vad vi ska göra?

Josephine Selander
Vi ska göra en slags närvaromeditation som jag brukar börja varje yogaklass med. Så lite beroende på var du är någonstans just nu men om du har möjlighet att sitta med rak rygg. Så om du sitter på en stol så att du sitter på kanten på stolen och har fötterna ungefär under knäna. Att vila kanske händerna på låren också. Och så kan du bara vicka lite fram och tillbaka så att du känner av sittbenen under laget. Så kan du antingen sluta ögonen eller titta på en punkt snett framför dig. Så börja med att ta ett djupt andetag. Så lyssna på de ljuden som du hör just nu. Vissa ljud är säkert helt tydliga och uppenbara. De kanske är nära dig också. Medans andra ljud är mer avlägsna. Se om du kan urskilja alla ljudlager. Både de som är hyfsat tydliga men också de som är lite hemligare. Lite mer lågmälda, kanske lite längre bort. Medan du gör det här lyssnandet så bara låt andningen komma och gå utan att du styr andningen utan bara andningen kommer och går. När du märker att tanken glider iväg till någonting annat så bara kom varsamt tillbaka till lyssnandet. Lyssnandet på det som sker just precis nu. Så lägg till en uppmärksamhet på din andning. Och lägg märke till andningens rörelse. Om du skulle på något sätt inför dig själv beskriva vilken andningsriktning, vilken rörelseriktning som din andning har. Rör sig bröstkorgen framåt när du andas? Tycker du att du andas uppåt eller neråt? Bildar en slags uppfattning om hur vilken form andningen har när du andas in. Och när du andas ut. Samtidigt som du behåller det här lyssnandet på vad som händer där du är just nu. Så låt samtidigt din andning bli mer tredimensionell. Om du tyckte att du andades framåt, se om du kan börja andas bakåt i kroppen. Om du uppfattade att amningen rörde sig uppåt, kan du börja andas neråt i kroppen lika mycket. När du märker att tanken glider iväg i en analys eller bara något helt annat så kom igen tillbaka till det faktiska lyssnandet. Ett slags värderingsfritt lyssnande. Och andningen, den tredimensionella andningen utan att direkt forcera, men snarare bjuda in till en generös och bred andning. Så svälj en gång. Och ta ett djupt andetag. Så kan du varsamt öppna ögonen och röra lite grann på kroppen. Och komma tillbaks till verkligheten.

Axel Wennhall
Meditation kan verkligen nästan reboota systemet så att när man väl öppnar ögonen så är verkligen alla sinnesintryck så himla mycket skarpare än de var. Det är fantastiskt bara på det sättet att kunna se nyanser på ett helt annat sätt. Jättefin meditation, tack. Innan jag ska hem och tvätta så är jag bara lite nyfiken på om det är någon gäst som du skulle vilja höra i Meditera mera?

Josephine Selander
Jag skulle vilja höra någon sådan här gammal katolsk munk som har kört zen och meditation. Men nu har jag inget namn på det riktigt. Den som jag umgicks med eller heter Fader Benar. Han är väl dominikan munk från. Jag vet inte om han ens finns kvar i Sverige. Men alltså någon som är mellan traditionerna på något sätt. Den här liksom lite otippade blandningen. Det skulle jag tycka var kul.

Axel Wennhall
Tack. Tack för att vi fick komma hit hem till dig idag.

Josephine Selander
Det var ju så himla mysigt och så himla trevlig kombo med att ni är här och pratar, dricker kaffe, tar pepparkakor och sedan mediterar med er i sitt eget kök. Det är fantastiskt.

Axel Wennhall
Tack för att du har lyssnat på det här avsnittet av Meditera Mera med Josephine Salander. Vi hoppas att du har blivit inspirerad av vårt samtal och av Josephines meditation. Om du vill komma i kontakt med Josephine så hittar du hennes kontaktuppgifter på vår hemsida, breathein.se. Där hittar du även våra nästkommande retreats. I slutet på februari och i slutet på april så ska vi ta oss till Björnbacka gård som ligger 30 minuter utanför Stockholm. Här kommer vi ha 48 timmar av närvaro. Där vi kommer meditera, vandra och på olika sätt hitta vägar till närvaro. Det här retreatet är för dig som vill komma iväg en helg och utforska vad meditation och närvaro kan vara. I slutet på mars ska vi också tillbaka till Margrethe Holm tillsammans med Thess Elgquist. För att utforska sambandet mellan meditation och växtbaserad mat. Här bor vi på den fantastiska herrgården Margrethe Holm. På dagarna så kommer vi även utforska skogarna runt omkring på långa härliga vandringar. Sist men inte minst så ska vi tillbaka till Italien i höst för ett riktigt äventyrs-retreat. Såklart med massa fokus på meditation och italiensk mat. Kan det bli bättre? Du hittar alla våra retreats och mer information på vår hemsida www.breathein.se Där hittar du även våra kontaktuppgifter om du har tips på någon gäst som du skulle vilja höra i Meditera Mera. Vi hoppas att det här avsnittet har hjälpt att utforska hur meditation och filosofi kan komplettera varandra. I grund och botten handlar det om att kunna ifrågasätta sådant som vi tar för sanning. Att precis som Sokrates kunna fråga sig, är den här tanken verkligen sann? Och med olika tekniker kunna vrida på perspektiv. Och varför vill vi göra det? Jo, men helt enkelt för att vi vill försöka må så bra som möjligt. Och tyvärr är det ofta så att hur vi tänker kring en situation är oftast problemet snarare än situationen. Och är det någonting vi har tagit med oss från vårt samtal med Josephine? Är det att ibland stanna upp och försöka se sitt liv som en filmtitel?