Det här är en transkribering av vårt podd-avsnitt med Kay Rung om meditation och Nonviolent Communication.

Axel Wennhall
Hej och varmt välkommen till Meditera Mera med mig Axel Wennhall som ställer frågorna och Gustav Nord bakom lurarna. Som du hör så sitter vi återigen vid micken framför datorn. Jag befinner mig hemma hos mig och Gustav hemma hos sig. Och vi ska precis ta och ringa upp Kay Rung som befinner sig i Svensbyn strax utanför Piteå för att prata om meditation och kommunikation. Kay Rung är empatitränare, medlare och bokförläggare. Han har arbetat som konsult och utbildare i Sverige och internationellt sedan 1998 och han driver företaget Friare Liv tillsammans med Liv Larsson. Kay har arbetat med kommunikationscoachning och medling med Nonviolent Communication som utgångspunkt sedan 2001. Han specialiserar sig på att hjälpa parterna i en konflikt, att hitta tillbaka till en kontakt som möjliggör samarbete. Och det är precis vad vi ska prata om med Kay idag. Hur kan vi lära oss att kommunicera på ett sätt som inte leder till våld oavsett om det är verbalt eller fysiskt? Hur kan vi lära oss att uttrycka våra önskemål istället för krav? Hur kan vi kommunicera med närvaro och medkänsla? Och vilka tips har Kay till alla oss som vill meditera mera?

Kay Rung
Snyggt! Det var inte dåligt med snö, du. I maj går isen på sjön. Vi har kvar lite. Men vi kanske ska fokusera på varför vi är här.

Axel Wennhall
Hej Kay, hur mår du?

Kay Rung
Jag mår fint. Jag har fått chansen att åka skidor idag så att… Det är så jag… Så jag ser till att må bra idag.

Axel Wennhall
Jag mår bra. Jag är lite avundsjuk på dig för… Vårsolen har smält bort all snö här i Stockholm där jag befinner mig just nu. Så att, men å andra sidan så har det varit fantastiskt väder de senaste dagarna så att… En kopp kaffe ute på altanen i solen då mår man bra.

Kay Rung
Det är balsam.

Axel Wennhall
Ja, verkligen. Det här är ju första gången vi ses, även om vi nu ses på det här digitala sättet så är det första gången vi träffas så här. Men vi har ju hört lite inför vårt samtal och du var ju vänlig nog att skicka Marshall B Rosenbergs bok Nonviolent communication, ett språk för livet till mig som jag haft förmånen att läsa. Och just Nonviolent communication och kommunikation är det vi ska prata om idag och jag tycker det här är ett så intressant ämne för jag tror att det är många som känner igen sig med mig att… Man kan med hjälp av meditation till exempel öva upp sin närvaro. Så kan man sitta på sin meditationskudde eller meditationstolar någonstans och så kliver man ut och så känner man sig väldigt närvarande och så kommer man in i en diskussion kanske med en familjemedlem och så… Vips säger det så är all närvaro som bortblåst. Och efter att ha läst den här boken så har jag i alla fall fått massa fantastiska verktyg för att kunna ha med sig den här närvaron och medkänslan och kunna öka förståelsen in i olika relationer och hur vi kan kommunicera. Och det ser jag verkligen fram emot att utforska tillsammans med dig idag i vårt avsnitt. Men först och främst, jag är lite nyfiken på dig eftersom vi aldrig har träffats. Hur kommer det sig att du jobbar med Nonviolent communication? Och har det någon koppling till meditation?

Kay Rung
Ja, det har det väl. För mig, det jag jobbar med handlar ju om att vara medveten om hur jag tänker, hur jag mår, hur jag kommunicerar, hur jag interagerar med andra. Så det är en form av närvaroträning som är mer social än att jag sitter med blunda ögon på en kudde. Sen har jag mediterat också med min sambo och hon säger Du är ingen riktig meditatör , säger hon. För att jag sitter inte och mediterar men jag använder min vakna tid och försöker vara så närvarande jag kan kring det som vi ska prata om. Och hur jag kom in på det här. Ja, det är väl som de flesta att man skapar problem i sitt liv som man sen försöker lösa. Jag har alltid haft lätt för att prata men just vad jag säger till folk, det hade jag inte alltid reflekterat så mycket över. Så jag hamnade i mycket konflikter. Det här är drygt 25 år sedan. Så jag hade ett smeknamn som var Konfliktkaj då. Så jag var i någon form av desperat behov av någon form av handledning. Hur ska jag hantera andra människor? Hur ska jag hantera alla idioter som jag hade runt omkring mig? Men precis som du sa när jag läste den här boken så fick jag hjälp att uppmärksamma hur jag är en del av vad som händer i mina relationer. Jag fick tag på att hur jag tänker, hur jag lyssnar, hur jag kommunicerar faktiskt genererar en hel del av det missnöje som jag ville bli av med. Så jag lärde mig att ta lite mer ansvar kan man säga. Och det gjorde resursen väldigt fort. Det tog ett par veckor bara. Så jag började testa lite saker och idioterna försvann. Det blev människor mitt i allt. Kollegor och vänner och så. Då blev jag himla nyfiken. Hur kommer det sig om jag kan fokusera och bli uppmärksam på hur jag mår, hur jag uttrycker mig och hur jag lyssnar och hur jag tänker. Att det kan ha sån enorm skillnad på kvalitén av jobb och privata relationer. Sen är resten historia. Det är 25 år sen det är riktigt.

Axel Wennhall
Så om du kallades konfliktkaj för 25 år sen, vad kallar de dig idag?

Kay Rung
Jag vet inte. Det beror ju på vem man frågar. Men det var länge sedan jag fick höra det i någon form av seriös mening. Jag jobbar ju som medlare. Jag rör mig i konflikter och svåra samtal. Men nu med rollen som att hjälpa till. Låna ut färdigheter och överbrygga olikheter.

Axel Wennhall
Du nämnde just det här att du själv hade skapat problem för dig själv. Det är väl en viktig insikt att, och kanske någonstans där vi ska börja det här samtalet, att det tycks ofta vara så att när vi är i konflikter med andra så lägger vi över ansvaret på dem. Och att vi inte själva tar ansvar för våra handlingar och känslor. Hur kom den här insikten för dig och hur har den på något sätt genomsyrat ditt liv sen det hände att du insåg att du faktiskt är ansvarig själv?

Kay Rung
Ja, det där är en hård nöt att svälja. Att gå från att se att det är andra som är ansvariga för alla problem som blir till att själv ta ansvar för det. Så det är väl något sådant här gradvis lärande och mognad. Att växa upp som vuxen på något vis. Men det är väldigt inspirerande att träffa människor som tar mer ansvar än omgivningen. Och då är det som wow, de gör något annorlunda. Jag har haft förmånen att träffa människor, bland annat Marsha Rosenberg, som jag har kunnat kopiera eller härma och se just det. Varför blir det där annorlunda? Så det är väl en sak. Och jag vill ju vara en del av lösningen och inte en del av problemet. Men ibland verkar det vara som att jag gasade rätt så hårt. Det vill säga att ju hårdare man tar i, ju hårdare smäller det. Så om man bråkar med halvfart så kan man ju orka bråka väldigt länge kanske. Men om man bråkar med helfart så gör det ont rätt så fort. Vilket gör att det blir så här, okej, ska jag fortsätta med det här och hur ska jag hantera det här? Så det handlar väl om att bli uppmärksam på hur… Missnöjet driver ju lite grann förändringen.

Axel Wennhall
Jag känner igen mig i det att man får motivation i varenda konflikt man är i som blir sur på något sätt. Det är liksom, varenda gång jag och min fru brukar prata om det där att efter vi har haft vissa konflikter så känner man, det är liksom en känsla av, åh vad onödigt. Var liksom att vi pratade om varandra eller någonting. Men också att den lite sura känslan skapar någon sorts motivation till att försöka kunna göra det bättre nästa gång och lära sig av sina misstag.

Kay Rung
Och det verkar vara så också att när vi kommer över en viss tröskel så att säga, då blir lärandet självgenererande. Det har jag ju sett under de här åren att de människorna som kommer över en viss tröskel, då är viljan att förändras, viljan att lära sig starkare än motståndet till att skylla ifrån sig. Så jag tänker mig att när vi får smak på den här självständigheten, att jag kan ta ansvar för mitt liv, det är en himla, jag menar att så är det för oss vuxna, normen i samhället på något vis. Vi ska betala våra egna räkningar, vi ska ta hand om oss själva, vi ska ha liksom egen, vi ska vara våra egna. Samma när det kommer till konflikthantering eller till kommunikation. Jag vill ta ansvar, då sätter det fart. Så tar man sig över den tröskeln, då går det ut för, så att säga, på ett bra sätt.

Axel Wennhall
Ja men också det här i att när vi tar ansvar för oss själva så är ju det en väg mot frihet. För om man hela tiden klandrar andra så är man också beroende av andra för sitt eget välmående. Och då kommer man aldrig kunna vara fri. Så att kunna se det att även om, precis som du sa i början där, att det kan vara lite beskt piller att svälja att men vänta nu är det jag som är ansvarig, så är det ändå, det kommer någonting väldigt gott ur det. Det finns en frihet här att hämta och det tycker jag också är någon sorts motivation till att vilja lära sig och utveckla sig. Men var kommer NBC ifrån? Nu säger jag NBC som då står för Nonviolent Communication. Vad är det och var kommer det ifrån? Skulle du kunna berätta lite?

Kay Rung
Ja, Marshall Rosenberg, som jag nämnde, som också har skrivit den här boken som du har läst, han tidigt, ja 60-talet, han var psykolog och liksom jobbade med folk som mådde dåligt. Så märkte han att hans hela träning som psykolog handlar om att hitta vad är det som är fel på personen. Så det här med positiv psykologi, det fanns liksom inte på den tiden, som är populärt nu. Så han märkte att hur folk tänkte och hur de pratade till sig själva och sin omgivning, det var en del av varför de mådde dåligt, så att säga. Så då börjar han intressera sig för vad är det för färdigheter vi behöver för att kunna ha ett bra liv, för att liksom, ja typ frågan, hur är vi ämnade att leva? Så det var väl saker som han liksom märkte att folk var deprimerade för att de tänkte på ett visst sätt och då blev han intresserad av språket då. För vi tänker genom språket och vi kommunicerar genom språket. Så icke-våldskommunikation handlar ju att både lära sig vad är det för typ av språk som skapar liksom, skapar motstånd i oss hos varandra och försvårar bra samtal och sen också lära sig vad är det som, vilken typ av språkbruk hjälper oss att förstå varandra och väcka medkänsla och så det var väl några av de sakerna där det liksom satte igång och sen har han engagerade i olika typer av konflikter i USA då och medlade och så har det där utvecklats över tid så de som har hört talas om det för 20-30 år sedan så har det liksom hänt litegrann. Det har, vissa saker har tydliggjorts så att säga. Och i Sverige är det rätt så många som har gått en sån här ledarskapsutbildning där en tidigare version av NVC var liksom kommunikationsmodellen då som bestod av tre steg kan man säga men nu är det ju fyra steg. Nu har jag gissat att vi ska prata om de stegen. Så nu finns det, Marshall Rosenman är ju död sen ett gäng år sedan nu men det är jättemånga runt om i världen som jobbar med det på olika sätt då. Som jag och min kollega, vi har varit runt i de flesta, i Asien, Europa och Nordamerika och jobbat med olika typer av projekt och allt från liksom väpnade konflikter till att lära ut kommunikation och medling till företag och privatpersoner.

Axel Wennhall
Och vad märker du när du är ute, jag blir ju såklart nyfiken när du berättar om att du använder det här i väpnade konflikter. På vilket sätt har du märkt att det här hjälper till att kunna lösa även såna konflikter?

Kay Rung
Speciellt, vi utbildade lokala fredarbetare på Sri Lanka för de hade haft inbördeskrig i 30 år då. Så där hade de ju, det var vi såg är att till och med där är det värsta konflikten och i Sverige då är det liksom, då håller vi på och småtjafsar. Men det var ändå människor och det var ändå de sakerna som vi också i Sverige vill träna på. Det är hur hanterar vi liksom missnöjet kring vem som ska sköta disken och vem ska tvätta. Det är de här återkommande vardagssakerna som, även om det var liksom ett inbördeskrig som man försökte då reparera, så var det ändå de sakerna som kom upp. Så det blir som tydligt att vi, det här återkommande dagliga problemen som vi liksom tjatar om, tandborstning med våra barn och vi ska få, hur ska vi fördela liksom hushållsarbete och såna där saker. Om vi inte har löst det så är det ju dagligt liksom arbete som vi behöver lägga ner på det. Men om vi hittar, kan lösa det, då kan vi börja lösa och fokusera på liksom andra typer av problem. Jag blev förvånad. Jag tänkte att det måste vara mycket mer spännande konflikter och så. Sen är det ju så att det är en annan typ av smärta för att träffa människor som har fått sina, alla sina familjemedlemmar liksom mördade under inbördeskriget. Så att det är det inte lika många i Sverige som har varit med om. Så djupet av liksom smärtan och så är ju annorlunda än när vi tjafsar om saker på jobbet så att säga här. Men det som är så fint är att det är allmänmänskligt. Det vill säga att det går att använda det här förhållningssättet på en konflikt som handlar om liv och död. Men det går också att handla om vem ska liksom, hur ska vi lösa den här grejen på jobbet.

Axel Wennhall
I NVC så finns det ju två delar och precis som du var inne på så har vi de här fyra komponenterna som vi ska gå igenom och bryta ner idag och att vi ärligt uttrycker dem. Men sen också den andra delen är att vi lyssnar empatiskt genom de här fyra komponenterna. Och nu till exempel när du har varit i Sri Lanka, hur upplevde du att de som hade varit med om en sådan tragik, att de hade förlorat alla sina familjemedlemmar, kunde de trots det lyssna empatiskt?

Kay Rung
Det är det som är fascinerande. Jag hörde det första gången från Marsha Rose, när han hade varit i Afrika, inbördeskrig där. Och sen fick jag uppleva det själv då när vi var på Sri Lanka, att det finns människor som har varit med om hemska saker, saker som är svåra att föreställa sig. Men de vill inte hämnas. De vill bara se till att det inte händer igen. Och så finns det såklart de som går i säng varje natt och bara längtar efter att få hämnas. Så vi kan hantera saker olika. Och NVC kommer ju från att man har studerat människor och sett att det är skillnader på hur vi agerar och kommunicerar. Och som också leder till olika resultat. Så det är egentligen inte så mycket att hitta på i det här, utan det är mer så här, vad är funktionellt om man är intresserad av att skapa hållbara kontakter med både sig själv och sin omgivning? Det har du säkert erfarenhet av också, att det finns människor i din omgivning där du känner att det är lätt att få kontakt och du känner dig förstådd även om du inte är tydlig. Och de har tolerans med dig även om du har en dålig dag. Sen har du mest troligt också människor i din omgivning där som inte är så toleranta. Och där du kanske väger dina ord på guldvåg mer för att det är känsligt så att säga.

Axel Wennhall
Ja men definitivt och det tror jag vi alla känner igen. Det finns vissa människor som gör oss trygga och medans i andra relationer så har vi inte den där tryggheten. Och det jag märkt är att människor som är väldigt närvarande i sig själva och väldigt trygga i sig själva men också som har en, det är ju såklart inte att de säger det rakt ut, men man känner det. Det finns en värme och den värmen för mig symboliserar en form av välvilja och medkänsla. En form av acceptans. Att det är okej, du får säga vad du vill här. Det är okej, jag kommer inte ogilla dig ändå utan jag accepterar dig för vem du är. När man har sådana relationer ska man säga, när man både kan ge och få det så känns livet mycket mycket härligare än när man inte har det. Så de här fyra stegen, jag tänkte att vi skulle gå igenom dem och se lite grann konkret, hur fungerar det? För när man läser om NVC och börjar ta in det här så är ju liksom på pappret kan det kännas ganska enkelt men sen ska man bara applicera det här i livet så inser man att det här krävs träning. Det kanske låter och ser enkelt ut men det är inte helt lätt. Så vad är det första steget i processen?

Kay Rung
Ja, det kan vara bra att börja med, vad är syftet? Så man inte glömmer bort syftet så att det inte blir en teknik. Utan att det blir mer som ett förhållningssätt.

Axel Wennhall
Låt oss börja där.

Kay Rung
Så syftet är att skapa en god kontakt. Att, hur kan du och jag skapa en kontakt om vi har ett samtal? Och då är det beroende på situation såklart. I en konflikt eller i ett svårt samtal, om jag prioriterar kontakten. Det vill säga att jag söker likheter först för att sen kunna prata eller uppskatta olikheter. Så den prioriteringen att faktiskt fokusera på kontakten, det är syftet. För antagandet är att om vi kan skapa en god kontakt så kan vi lösa betydligt svårare problem än om vi inte har god kontakt.

Axel Wennhall
Jag har för mig att jag läste någonstans i boken också att ett syfte var att med hjälp av MVC kunna berika livet både för sig själv men även för andra. Ja. Och att, ja men det tycker jag känns så himla fint och hoppfullt att vi kan använda språket för att ha ett härligare liv helt enkelt. Ja visst.

Kay Rung
Och det blir tydligt nu när vi ser att det finns enorma utmaningar i världen. Det blir en typ av stress att vi får inte röra oss fritt på samma sätt på grund av Covid och så. Att vi behöver kunna samarbeta kring vårt välmående och de resurser som vi har. Jag tror att det är en superkraft både nu men också ännu mer in i framtiden. Att kunna ha bra relationer och genom det kunna lösa problem som uppenbarligen, det kommer spännande problem som vi behöver lösa som mänsklighet.

Axel Wennhall
Så vad är då det första steget i den här processen för att kunna ha samtal där vi kan få kontakt och berika livet för oss själva och för andra?

Kay Rung
Ja, om vi ska prata om någonting tillsammans så underlättar det ju att vi kommer överens om vad vi ska prata om. Det vill säga att vi behöver ha någon form av delad verklighet. Så att kunna göra det, att kunna prata om vad är det jag faktiskt vill prata om? Och vara tydlig med det. Ett exempel skulle kunna vara att om du Axel har gjort någonting som jag stör mig på och så vill jag ta upp det med dig. Då kan jag ju antingen säga att du är en störig jävel och så hoppas jag att du ska förstå och bättre dig. Men chansen är ju ändå rätt liten för att de flesta som får höra att man kallar dem för namn eller att man dömer dem på olika sätt. De blir ju defensiva eller så hugger de tillbaks. Så den första nyckeln är att kunna vara så uppmärksam, så medveten om vad är det faktiskt du har gjort som jag stör mig på? Och sedan kunna beskriva det som om jag vore en videokamera. Är det någonting du har sagt? Är det någonting du har gjort? Eller har du sagt att du skulle göra någonting och sedan inte gjort det? Är det det jag stör mig på? Eller vad är det jag stör mig på? Har du lämnat skitiga disken på matbordet och inte plockat undan efter det? Eller vad är det jag stör mig på?

Axel Wennhall
Så att kunna observera alltså utan att tolka. Och det här är ju, en observation kan ju liksom låta ganska enkelt. Men när man börjar bryta ner det här och kolla på de här exemplen så insåg jag i alla fall att oj vad ofta jag tolkar in i en observation. Men bara det exemplet som du gav alldeles nyss, att någonting är stökigt, är ju enklare än en tolkning. En mera konkret observation skulle kunna vara att det står två tallrikar i diskon. Och så kan man bara se att det inte är helt helt lätt att observera, för vi är så vana vid att tolka in hur vi själva ser på det hela.

Kay Rung
Precis, och i och med att det här är ju då en meditationspodd så kan vi faktiskt liksom stanna till lite extra här. För om vi leker med tanken medveten närvaro, och nu handlar det om var vill jag rikta min närvaro? För om jag riktar den inåt, då hittar jag ju de där tolkningarna i min subjektiva upplevelse. Alla mina tankar, fantasier, reaktioner, det är min subjektiva upplevelse. Så en nyckel är ju att lära sig skilja på vad är min inre upplevelse och vad är den delade yttre verkligheten. Så om jag vill prata med dig om någonting som har hänt i den yttre verkligheten, då behöver jag ju kunna beskriva det och vara medveten om det. Så det är en stor sak att träna på, att kunna skilja på min subjektiva upplevelse och den här objektiva yttre upplevelsen. Så det är som du säger, på pappret är det superenkelt, men så fort man känner lite grann på insidan, man blir lite irriterad eller arg eller besviken eller trött eller hungrig, så är det jättelätt att blanda ihop vad som händer där ute och vad som händer här inne.

Axel Wennhall
Finns det några sådana här väldigt klassiska misstag som du märker när du håller kurser eller när du är ute och pratar med folk? Finns det några sådana här uppenbara som man kanske inte tänker på själv, i hur vi blandar ihop observationer och tolkningar?

Kay Rung
Ja, fort och fel är en favorit.

Axel Wennhall
Fort och fel?

Kay Rung
Så fort vi har bråttom så är det mycket lättare att blanda ihop. Medans om man tar ett djupt andetag, om jag kan sakta ner tempot lite grann, så blir det mycket lättare att hålla isär saker. Så medveten närvaro, att ta några djupa andetag, känna in kroppen, det är en bra förutsättning för att sedan fortsatt kunna hålla isär.

Axel Wennhall
Det tycker jag också är så intressant, och jag kan se det själv i de konflikter jag haft där jag känner att attans, där gick det inte som jag hade hoppats på. Är att jag missar den här lilla pausen mellan stimuli och min automatiska reaktion. Jag får inte den här mindfulness pausen. Att få den här lilla timeouten. Så egentligen skulle man kunna säga att om man ska ha en svår diskussion, så första steget innan man observerar är att få in en liten paus. En liten timeout.

Kay Rung
Ta några andetag. Jag brukar tänka att om jag ska få saker gjort snabbt tillsammans med människor, så det bästa sättet är att sakta ner. Jag har hört att brandkåren inte ens springer när det brinner, just av den anledningen. Jag vet inte om det är sant, men det är så i en konflikt. Ju fortare vi försöker göra saker, vi forcerar, så skapar vi mer städprojekt. Sakta ner är en sak. Sen i MC, vi studerar språket. Så att lära sig identifiera språk som är dömande och lära sig identifiera språk som är beskrivande.

Axel Wennhall
Har du några exempel där på hur det kan se ut?

Kay Rung
Ja, om vi använder mobilkameran som ett exempel. Om jag satte upp mobilkameran i mitt kök. Vad kan den fånga? Vad kan jag sen åter se på inspelningen? Det blir ju observation. Det blir ju den delade verkligheten. Medan det som händer i min fantasi, hur jag tänker och tolkar om det som jag kan se på filmen, det blir ju då tolkningarna. Så jag kryddar verkligheten. Och då använder vi språkbruk som är dömande och tolkande. Som om jag säger, Axel du är en trevlig person. Eller, Axel du är en otrevlig person. Eller, du är arrogant. Eller, du är mysig. Eller, du är intelligent. Eller, du är smart. Så har jag inte berättat någonting om vad du har gjort, utan vad jag tänker om dig. Medan om jag sa att när jag såg dig lösa det där problemet som vi pratade om förut, på ett sätt som jag inte hade tänkt på. Det gör att jag tänker att du är intelligent. Då har jag liksom beskrivit vad jag har iakttagit och därför så dömer jag dig för att vara intelligent. Eller, det tog dig fem minuter längre än för mig att lösa den här rebusen. Så det var vad som hände. Sen vad jag tänker om dig, det är en annan sak. Så förmågan att hålla isär, att vara medveten om vad tänker jag om saker och vad är det som faktiskt sker.

Axel Wennhall
Och den här muskeln, om vi skulle vilja kalla det så, att kunna lära sig att observera är ju en muskel som vi också övar upp när vi mediterar. För att kunna skilja på vad som faktiskt sker och våra tankar och våra tolkningar om det som sker, men då i relation till oss själva. Så det är väldigt intressant att med hjälp av den här processen, att börja översätta det i sina relationer och i sina samtal.

Kay Rung
Man kan säga att NVC är en kommunikationsmodell, men egentligen är det en medvetande process förklädd till en kommunikationsmodell. För om vi ska praktisera NVC så behöver vi vara närvarande i nuet. Vi behöver veta hur vi mår, vi behöver kunna sortera kring vårt inre, vi behöver kunna navigera i den här yttre delade verkligheten. Och vi behöver också kunna prata om det. Så det är en form av meditationsträning kan man säga, som är inte i relation till mig själv bara, utan jag och du, så är de i det här relaterandet.

Axel Wennhall
Och efter vi då har observerat utan att tolka eller döma, vad ska vi då göra i steg två?

Kay Rung
Då föreslår NVC att vi lyssnar på vårt inre och kollar med vad är vår reaktion? Så om jag nu har iakttagit att det står två odiskade tallrikar i diskhon, så hur känns det för mig att se dem? Och då ställs vi inför utmaningen, kan jag beskriva för mig själv och för dig vad jag känner? Blir jag då irriterad, blir jag besviken, blir jag förbannad, blir jag glad? Och för de flesta så är utmaningen att vi blandar ihop vad vi tänker och vad vi känner. Så man blandar ihop att jag känner att du är slarvig och så är vi tillbaks på dömandet.

Axel Wennhall
Så vi på något sätt, just med hjälp av ordet känner, går inte in i vad vi själva känner utan vi gör en bedömning av hur vi andra tycker att de är.

Kay Rung
Ja precis, man kan säga att när vi öppnar munnen och säger jag känner att, då är det rätt så säkert att det inte kommer ett ord för en känsla, utan det kommer en tanke. Det är ett sätt som jag har tränat på, att bli uppmärksam, medveten om vad jag känner. När jag själv nästan lurar mig själv, jag känner att, och så pratar jag om dig. Då är vi tillbaks på det vi började med, då gör jag dig ansvarig för hur jag mår. Och det kan ju aldrig vara, som för en vuxen person som är själv, så kan ju det aldrig ge mig en känsla av att jag är självständig och att jag har makt över situationen. Om jag tänker och kommunicerar på ett sådant sätt så att jag direkt gör dig ansvarig för hur jag mår. Så det är självmål varje gång kan man säga.

Axel Wennhall
Och precis på samma sätt så är det ju när vi kommunicerar att du får mig att känna…

Kay Rung
Ja, du gör mig glad. Det är precis samma sak som du gör mig arg. Jag gör dig ansvarig för det.

Axel Wennhall
Så då istället försöka knyta an det här då till den känslan vi har. Och på… Hur kommunicerar vi det på bästa sätt? För jag tänker att det här är ju också en… Ett… Om man har projicerat ut på andra så är det här ett litet jobbigt steg, för det här behöver vi också vara sårbara. Och blotta oss och berätta vad som händer i oss själva.

Kay Rung
Ja. Ja, det är det som är så fint. Har du tänkt på det att om du ställer en fråga till någon. Om du frågar någon kollega liksom. Så här men, varför har inte du gjort det här? Eller har du lämnat in den här grejen? Så kan den frågan, även om du är nyfiken, så kan den frågan låta som ett polisförhör eller det kan bli något hotfullt i det. Men om du först berättar varför du frågar. Lite som du sa, jag visar mig. Vad är mitt uppsåt? Jag är nyfiken eller jag är orolig och sen berättar du varför, vad du vill veta. Så det här med sårbarhet hjälper ju oss att ha en god kontakt, för du visar att du är människa. Att du känner någonting. Du är hungrig, du är trött, du är irriterad, du är glad. Jag kan känna igen det. Det väcker min medkänsla. Därför vi inte liksom, därför vi har jurister. Där vi inte kan vara det, utan då spelar vi schack istället. Försöker vi lista ut så. Det blir sällan goda relationer, utan då blir det antingen eller. Du mot mig, så att säga.

Axel Wennhall
Så när vi har då två tallrikar i diskon, så istället då för att säga att nu får du mig att känna mig ledsen, så kan vi istället uttrycka att när jag ser två tallrikar i diskon, blir jag ledsen. Fungerar det rent kommunikativt?

Kay Rung
Ja, om du stannar där, då kommer jag ju mest troligt, om du sa det till mig, så blir jag ju undrande liksom. Så det räcker inte att vi säger så, vi behöver säga mer. Det vill säga, du behöver ta ansvar för känslan. Och det är det, NVC både hjälper oss, men också föreslår att vi gör, att vi inte skyller på andra, utan att vi tar ansvar. Och det låter bra, men hur gör man det då? Jo, ett sätt är att jag kopplar vad jag känner till vad jag behöver. Så jag känner för att jag behöver.

Axel Wennhall
Och då kommer vi in på det tredje steget.

Kay Rung
Ja, precis. Så man kan använda sina känsloupplevelser som signaler för vad jag behöver. Som att om jag är trött, så kan jag tolka tröttheten som att jag behöver vila eller återhämtning. Eller jag känner mig hungrig, så därför behöver jag mat. Jag känner mig ensam för att jag behöver gemenskap. Eller kontakt. Eller jag känner mig deprimerad och jag har behov av mer sammanhang och mening. Så NVC, och nu är vi tillbaka på det här när Marshall Rosenberg såg att människor som mådde dåligt hade inte verktyg som hjälpte dem att ta hand om sitt eget liv. Så den delen som är känslor och behov, den hjälper oss att få kontakt med vad är viktigt för mig, vad behöver jag, så jag kan ta hand om det. Så vi lär oss att tolka våra känslor så att vi lär oss om vad vi har för behov. För om jag vet vad jag behöver, då är steget rätt så litet till att agera för att ta hand om behovet. Men om jag är blind för mitt behov, jag inte vet vad jag har för behov, hur ska jag då ta ansvar för mitt välbefinnande? Och det är lätt att säga, men det är ett äventyr att upptäcka stund för stund.

Axel Wennhall
Verkligen. Inför det här samtalet, när jag läste på lite grann, så kom jag in på din blogg och jag tyckte du skrev någonting som bet sig fast i mig, som jag tyckte var väldigt viktigt. Och det var att om man vill utveckla sin förmåga att uttrycka sina behov, så spelar det stor roll hur vi ser på behoven. Om de är en börda eller om det är någonting vackert.

Kay Rung
Ja visst.

Axel Wennhall
Skulle inte du vilja utveckla lite grann kring dina tankar kring det?

Kay Rung
Får man använda styrkeord här? Jag brukar nämligen, för att verkligen illustrera en poäng, så kan jag, nu pratar vi om medvetenhet, jag kan ha en bajsmedvetenhet. Det vill säga, jag ser mina behov som en börda, som bajs. Någonting som luktar illa, som jag, om jag bryr mig om dig så kommer jag inte berätta om mina behov om jag ser dem som bajs. Jag kallar det för bajsmedvetenhet. Att jag ser mina behov som en börda. Jag har ändå behoven, så när jag då ska uttrycka dem så kommer det i form av hot och skuldbeläggande. För hur ska du annars ta hand om mina behov om de inte är fina? Så det blir automatiskt någon form av följdfel, att om jag ser mina behov som en börda så kommer jag behöva tvinga folk att hjälpa mig på olika sätt. Men om jag ser mina behov som någonting vackert, så kommer jag ju, då blir det mer en möjlighet för dig att faktiskt bidra till mitt välbefinnande. Och hur jag uttrycker mina behov kommer ju påverka hur du uppfattar dem. Så mer som en jultomte, ho ho ho, här har du en present. Axel, jag behöver hjälp med den här saken, ho ho ho. Vill du hjälpa mig med det här?

Axel Wennhall
Det är ju verkligen så att det här steget är väldigt tydligt kopplat också till vår självmedkänsla. Att börja ställa sig frågan, vad behöver jag? Och vad behöver jag i relation till andra? Och det är också intressant det du beskriver här, att ibland så lurar våra tankar och så tror att andra människor inte vill hjälpa oss. Men i själva verket så tycks det ju som att när man ber om hjälp så, människor älskar att få ge. För vi mår så bra när vi finns till för varandra. Så den här illusionen är på något sätt så stark ibland. Och det är så vackert när man kan bryta sig igenom det.

Kay Rung
Och det som är, om man stannar till också så här, så motståndet mot att berätta vad jag, att be om hjälp, är ju också fint. Ofta säger uppsåtet, uppsåtet att inte be om hjälp är ju ibland att jag vill bidra till ditt välbefinnande genom att liksom inte vara en börda. Så uppsåtet är ju fint.

Axel Wennhall
Ja.

Kay Rung
Men om du vill bidra till mig, då räcker det inte med ett gott uppsåt. Då måste jag ju också hitta ett sätt som funkar. Så om du vill bidra till mig, ja då är det bästa, det är ju att be dig om hjälp. Så då får du bidra till mig.

Axel Wennhall
Och där blir det väl också att när vi inte ber om hjälp så på något sätt, även om vi har ett fint uppsåt, så tar vi lite ansvar för den andras känsla.

Kay Rung
Ja.

Axel Wennhall
Att vi ber inte om hjälp för vi tänker att ja men det kommer bli jobbigt för den andra. Ungefär som att det är vi som får bestämma det utan…

Kay Rung
Man dissar sina vänner, så att säga. Man tar ett beslut över huvudet på dem. Medan om man ber om hjälp och så låter man folk bestämma om de vill hjälpa eller inte, det är en helt annan hållning kring det. Än att jag bestämmer åt dig om du får hjälpa eller inte. Genom att jag inte frågar.

Axel Wennhall
Vi har ju nu sett hur vi kan observera, hur vi kan uttrycka vad vi känner och koppla ihop det med behov. Då har vi det sista och fjärde steget kvar, ett önskemål eller att be om hjälp som du har sagt. Ja. Vad är viktigt att tänka på när vi gör det?

Kay Rung
En sak som är viktig det är att om jag vet att jag har ett behov, så vill jag ju inte bara bli medveten om behovet. Det räcker ju inte att bli medveten om att jag har behov av näring. Jag behöver också ta mig till kylskåpet och äta. Om jag har upptäckt att jag har behov av gemenskap, så räcker inte det med den närvaron och medvetenheten. Utan jag behöver också ringa en vän. Eller jag behöver också besöka en vän. Eller jag behöver också agera för att tillgodose behovet. Så önskemålet är den bryggaren kan man säga. Hur man ber om att få sina behov tillgodosedda. Och då är det bra att vara så tydlig som det bara går. Så när NVC-tekniskt språk så brukar vi prata om görbara önskemål kontra icke görbara önskemål. Det vill säga om jag är så tydlig så att jag berättar vad jag faktiskt vill ha. Eller om jag är vag så att du behöver fylla i och gissa. Ja, då ökar ju chansen att du gör något annat än vad jag faktiskt skulle vilja. Så att vara tydlig och specifik med sina önskemål. Det är oftast en utmaning, men det är också det som hjälper en att få sina behov tillgodosedda.

Axel Wennhall
En annan sån här sak som jag tyckte var väldigt träffande och verkligen kan se hur jag har uttryckt behov är ju att se vad man faktiskt önskar istället för att se vad man inte önskar. Det känns som det är en sån här klassisk fälla att vi säger att vi vill inte att vår partner ska vara på det här sättet eller vi vill inte att det ska vara på det här sättet. Istället för att komma i kontakt med behoven, vad vi faktiskt vill.

Kay Rung
Avbryt mig inte eller kom inte sent.

Axel Wennhall
Man kan bli så mjuk av att se den här processen. Jag bara inser att jag bara checkar av varenda box här i hur jag kommunicerar själv.

Kay Rung
Det som är så coolt är att bli medveten om det här, öppna i nya möjligheter. Både relaterat till sig själv men också till sin omgivning. För om jag säger vad jag inte vill, då vet ju inte folk vad jag vill. Jag har suttit på jättemånga möten på arbetsplatser där de blir mer och mer upprörda. Och de ställer mer och mer icke görbara önskemål fast de tror att de hjälper till. Så de målar in sig i ett hörn och sen undrar de nu sitter vi här igen. Och då är det så himla enkelt att säga, men vad vill det då? Om du inte vill det, om du inte vill bli avbruten, vad vill du då? Och hur det är så enkelt kan sedan skifta ett samtal att ta fart igen och samarbetet snurrar på. Så det är återigen hur vi är vi uppmärksamma på bristen på det som är fel kontra vad vi faktiskt vill. Det är liksom fokuset. Så det är återigen medveten närvaro, det är en komponent. Men sedan att veta vad ska jag rikta min medvetna närvaro till? Vad ska jag fokusera på? Så att det hjälper mig att ha goda relationer eller att vara produktiv på jobbet eller att ha en trevlig söndag med familjen. Så det är flera kunskaps, så att säga. Medvetenhet är en förutsättning, men det räcker inte. För om man fokuserar på vad jag inte vill, då får jag ju precis det som jag inte vill. Och språket är koden, kan man säga. Man kan träna på att iaktta sina egna tankar eller lyssna på vad min mun säger eller jag lyssnar på vad du säger. Och då kan jag liksom lära mig den vägen. Att jag kan ändra på mitt språk och så ser jag hur saker ändrar sig, hur jag upplever det. Så vissa vill lära sig NVC för att de vill lära sig språket och sedan knäcka koden eller de vill ändra på sin kod. Och vissa vill bara lära sig ett språk för de ser världen så fast de har inte orden för det. Så de är hjälpta, så man kan ha nytta av NVC på flera olika sätt. Ibland så har jag förhållningssättet men jag har inget språk eller så har jag inte språket och då hittar jag genom språket, hittar jag förhållningssättet i mig själv. Så jag har väl varit den som tragglar, använt språket för att upptäcka mer av mitt inre och också den här delade verkligheten. Men jag träffar många människor som verkligen har ett sånt där lent förhållningssätt till sig själv och sin omgivning. Men om man verkligen lyssnar på orden så låter det inte så lent. Men om man stannar till så menar de inte det så där hårt som orden kan låta. Så jag tycker det är lite fusk ibland för det verkar vara lättare att bara, ja just det, jag hittar ett nytt ord för jag menar det redan. Medans jag har fått upptäcka att jag har behövt växa upp i flera ansenliga kan man säga, att ta ansvar och sådär.

Axel Wennhall
Men det är väl också det som är det hoppfulla tänker jag att på den här skalan så tror jag att jag tillhör samma skala som dig Kay. Det är att jag behöver också under den här livsresan växa upp och lära mig nytt och lära mig om och jag kan verkligen se hur MVC kan hjälpa till just i relation att men bara en sån sak som vi har pratat om nu, att framföra ett önskemål, vad jag faktiskt vill och kunna knyta an det till vad jag faktiskt behöver i den här situationen och vad är det för känslor som är kopplade till det. Och ibland se att jag har ingen aning vad behovet är och bara bli mer och mer medveten om det, det verkligen kan ju berika mitt liv. Och så tänker jag också på det här med det fjärde steget att uttrycka våra önskemål. Jag vill bara be dig att också se skillnaden mellan ett önskemål och det jag tror vi många fastnar i ibland. Att vi istället ställer krav.

Kay Rung
Ja.

Axel Wennhall
Så hur kan vi, vad är skillnaden?

Kay Rung
Vad är skillnaden med det?

Axel Wennhall
Exakt. Hur fastnar vi, vad är liksom själva fundamentet för att vi faktiskt ställer ett önskemål och inte ställer krav på andra?

Kay Rung
Superbra fråga. Rätt så avancerat. Men man skulle kunna säga att, för att försöka förenkla, så ett krav det är ett önskemål plus en bestraffning. Så låt oss göra ett exempel. Om vi skulle vara i samma rum så kanske det är så soligt här i Piteå så jag ber dig Axel, vill du öppna fönstret, det är så varmt. Och så säger du nej. Av någon anledning. Och nu när du säger nej, då får du chans att veta om jag ställer ett önskemål eller ett krav. För om du säger nej och jag ger dig någon form av bestraffning, att jag kanske blir lite kall eller jag skuldbelägger dig genom att berätta att du borde öppna fönstret och du borde tänka på mig för jag är din gäst eller vad det nu skulle kunna vara. Då har jag ställt ett önskemål plus en bestraffning. Och hur påverkar det vår relation? Jo mest troligt är det så att du lär dig att Kay han ser sina behov som viktigare än en Minna. Då påverkar det vår relation. Så när vi ställer krav så kommer vi mest troligt att påverka relationen över tid. Så våra familjerelationer och våra kollegor och om vi i arbetslivet har kunder som återkommer. Så när vi pratar och kommunicerar med form av bestraffningar så kommer det att mest troligt påverka i negativ mening att välviljan att bidra minskar. Eller så gör man det för att just undvika bestraffningen. Så det blir en form av yttre motivation där man försöker undvika en bestraffning snarare än att se att det är klart att jag vill öppna fönstret så att vi har bra luft. Så den här glädjen att bidra kan försvinna när vi ställer krav.

Axel Wennhall
Om vi håller oss kvar där då. Vi vänder på steken här nu så blir det enklare för mig att relatera till det här. Jag har bett dig nu att öppna fönstret och tycker ändå att det är rimligt att du ska öppna fönstret för du sitter ju precis där. Och så säger du nej och det vanemässiga beteendet till mig blir att jag blir sur. Så hur kan vi med hjälp av NVC ta oss vidare? Eller hur kan du coacha mig att ta mig vidare härifrån? Nu fick jag inte som jag vill eller som jag behövde. Hur tar vi det ett steg till?

Kay Rung
En sak är att veta att ditt behov är ju någon form av frisk luft. Om vi säger så. Och du ber mig öppna fönstret. Men det finns ju 7 miljoner andra sätt att få frisk luft. Du kan ju gå och öppna fönstret själv. Du kan gå ut. Du kan ringa kanske en granne som kommer öppna fönstret. Man kan lära sig att det finns många lösningar för att möta behovet. Men när vi fastnar i att det bara finns en lösning. Det är då det lätt blir ett krav. Så det är det andra svaret kring krav. Det vill säga att har vi bara en lösning för att möta tillgodose vårt behov. Då blir det ju per definition ett krav. För allting hänger på just den så att säga personen eller den strategin. Medans om jag har två eller fler sätt att tillgodose behovet då blir det inte ett krav. Utan då har jag ett alternativ. En plan B så att säga.

Axel Wennhall
Hur förhåller man sig till att vi håller oss kvar vid det här exemplet. Att man känner. För egentligen det som uppstår är en ny situation. Att man har ett önskemål att be om att någon öppnar fönstret. Och så den här personen kanske väljer att då. Nej men jag vill inte göra det där. Och då kanske det uppstår en ny känsla som kanske kommer ut som är en känsla av att bli ledsen eller sårad. För att man har ett behov av. Det kanske väcker någon form av gamla minnen av att gemenskap eller respekt. Hur handlar det då kring att kunna kommunicera det nya behovet? Är det så vi tar oss vidare från den diskussionen?

Kay Rung
Om jag skulle säga nej då och du ber mig öppna fönstret. Så vad blir den nya känslan om vi då leker att vi har en sådan situation?

Axel Wennhall
Jag känner mig besviken i det här fallet.

Kay Rung
Ja. För att?

Axel Wennhall
För att jag har ett behov av att vi hjälps åt hemma. Och det känns som ett behov av att vi hjälps åt och stöttar varandra. Det är det behovet gör att jag känner mig besviken just nu.

Kay Rung
Det du pratar om den har ju två sidor det myntet. Ett är att jag hjälper dig och det andra sidan är att du hjälper mig. Så det låter som att du är beroende av att jag öppnar fönstret för att du ska uppleva att vi hjälps åt. Men jag skulle också kunna säga att du kan hjälpa mig och på så sätt så bidrar du till mig och också möter behovet av att vi hjälps åt. Men du är den som agerar. Det där är en jättevanlig grej att när vi bara har tillgång till att andra ska möta våra behov och vi inte ser att vi också sitter på den andra sidan på myntet. Då finns ju inte det valet.

Axel Wennhall
Men det är så intressant när man gör de här övningarna för man kan verkligen se hur låst man kan vara i en viss tankesituation. Det vi var inne på i början är att man kan flytta över även om det här var ett exempel så tror jag många känner igen sig i att man sitter fast i den här positionen. Du behöver hjälpa mig för det här. Men så inser man att då har man återigen lagt över ansvaret på någon annan.

Kay Rung
Hade vi varit på kurs nu då hade du sagt Ja men jag har ju öppnat fönstret tio gånger i rad nu Kay. Så liksom höjt ribban lite grann. Så länge du bara är intresserad av att få vad du vill ha så är det lätt att det blir dragkamp. Men vad skulle hända om du blev intresserad av varför jag sa nej? Jag måste ha en fantastiskt god anledning att jag säger nej till möjligheten att hjälpa dig att få frisk luft. Eller hur?

Axel Wennhall
Och nu blir jag ju från att du gått runt här och tänkt att du är ju en självisk person så blir jag helt plötsligt väldigt nyfiken. Hur kommer det sig att du inte vill öppna det här fönstret?

Kay Rung
Ja visst är det fantastiskt. Du skiftar från att vara uppmärksam på dig själv till att du blir intresserad på mig. Och då blir din upplevelse helt annorlunda. För tänk om det är så att jag behöver hjälp av dig först innan jag kan öppna fönstret. Så jag har ett behov som jag behöver hjälp med som du kan hjälpa mig med kanske. Som sen gör att jag med stor glädje skulle öppna fönstret. Men om du inte är intresserad av det eller aldrig slår tanken och jag inte vet hur jag ska säga det. Ja då kan vi fastna i idén att jag är en otrevlig rackare som inte vill hjälpa till. Men tänk om du har jobbat hela dagen och här sitter jag och bara njuter just nu av den här friden. Nej jag vill inte öppna, jag vill inte göra någonting. Jag vill bara njuta en liten liten stund. Är det okej om jag öppnar fönstret om en stund Axel?

Axel Wennhall
Ja men nu förstår jag ju. Det är klart att jag vet ju att du har jobbat hårt. Det är klart att du ska få njuta.

Kay Rung
För då blir det kul för dig att ge mig den där njutningen. För du får ju reda på att jag gör inte det för att jävlas. Jag försöker ta hand om mig själv. Och det är det här som är så spännande när vi kan skifta fokus från oss själva till en annan och sen blir det en form av växelverkan. Jag har ett exempel som var ett jättestark så här aha just kring nej och vad jag fick saker att betyda. Det var en lördag eller söndag, det var inte stressigt, vi åt frukost jag och min sambo. Hon heter Liv då. Hon sa Vill du ge mig brödet? för hon satt närmare det och så var det på bänken bakom. Så sa hon Nej . Och i och med att det inte var någon stress den morgonen så tog jag liksom min tid och så kanske det gick några sekunder så sa jag Liv vill du höra hur jag tog ditt nej? Ja sa hon. Så sa jag så här om du älskade mig då skulle du ge mig bröd. Och förstår ni vilket dilemma som jag försatte henne i? Jag bad om bröd. Men det var ett bevis på kärlek. Och inte nog med det, hon började skratta då. Då kände jag mig förnärmad och ledsen och sårad och hela den där listan av jobbiga känslor. Och så sa jag då efter en stund, vad menar du? Varför skrattar du? Och då sa hon så här, men jag sa ju nej för att jag älskar dig. Då gick säkringen. Jag fattade ingenting. Jag var helt förvirrad. För i min värld var det som att om man älskar någon så gör man alltid det vad de ber om. Det var ett bevis på kärlek. Men nu säger min sambo till mig att hon har sagt nej till att ge mig bröd för att hon älskar mig. Det gick inte ihop i min värld. Så jag sa, men vad menar du? Och då sa hon så här, hade det varit någon annan så hade jag gett hon brödet. Men jag känner mig så trygg med dig att jag kan vara mig själv. Och just nu så satt jag och njöt av den här stunden. Så nej, jag vill inte hämta brödet. Och mitt i allt så blev hennes nej, som för en liten stund sedan var det jobbigaste jag hade varit med om, blev ett bevis på att hon älskar mig. Så jag fick hjälp att tolka om innebörden av ett nej under en frukost. Så det där har gjort att jag har i alla fall blivit lite mer nyfiken på när folk säger nej. Tänk om det är så att det är en anledning som jag inte fattar, som jag inte har förstått, som jag tolkar fel. Så nej är ett magiskt ord, men för många väldigt läskigt. Vissa ber inte ens om hjälp för att riskera att höra nej.

Axel Wennhall
Jag tycker det är väldigt intressant för nu när du säger det och berättar den här historien om brödet så slår det mig att vi, och jag gör en tolkning nu att lyssna nu, du och jag, det är nog så att vi säger nej oftast i de relationer där vi är som tryggast i relationen, precis som din sambo kunde säga nej till dig där vi älskar någon. Så nej är, det är inte så fascinerande att se att nej kan vara ett uttryck för kärlek. Och att kunna få med sig den tryggheten och kärleken och medkänslan in i alla relationer.

Kay Rung
Ja, och vi vet ju inte förrän vi har kollat. Så vi behöver kolla innan vi tolkar vad nej betyder. Så kan det vara bra att kolla, vad menar du? Hur ska jag ta ditt nej? Så det är återigen den här medvetna närvaron att är jag medveten om att jag har dragit en slutsats utan att kolla med den som det berör? Eller vill jag kolla med den om min tolkning är relevant?

Axel Wennhall
Också intressant i berättelsen, sloganen ton hos mig. Jag känner igen det där att man kan be om någonting som kan vara ganska trivialt och sedan kan man översätta det i sig själv till att det betyder någonting helt annorlunda. Som att någon ska älska en för att man hämtar bröd eller för att man tar ut disken eller någonting. Man översätter det och bara blir medveten om det är ju också frihet.

Kay Rung
Det är fascinerande för hela tiden så tolkar vi in saker. Det är en del av att vara människa. Jag gillar ju att åka skidor och i våran by så finns det ju många duktiga skidåkare. Om någon av dem hälsar på mig eller någon landslagscoach kommenterar så känns den hälsningen så mycket mer värdefull för att jag gillar att se på skidåkning och åka skidor. Än om någon annan säger hej eller vad kul att du åker skidor. Så det är också så här passa på och njut av att det är olika men att vara medveten om att vi faktiskt laddar saker på olika sätt. För det är ju just det där du pratar om, den här friheten. För det är jag som gör det.

Axel Wennhall
Vi har varit inne lite grann på det nu och du har beskrivit här hur vi också kan lyssna och använda den här processen att lyssna. Vad är viktigt att ha med sig när vi lyssnar med empati och när vi försöker ha med oss det här då man vänder på steken när vi ska försöka förstå vad andra säger till oss.

Kay Rung
Ja, man ska kunna säga att när vi umgås så finns det ju ett jag och det finns ju du. Jag är här och du är där. Om det ska bli någon form av ömsesidigt samarbete eller kontakt så behöver jag ju både visa mig och det gör jag genom att berätta vad jag vill och hur jag mår. Och jag vill ju gärna se dig också. Så när du uttrycker dig och du visar dig så vill jag ju se dig. Det vill säga jag vill lyssna och ta emot. Så därför så om vi ska ha fungerande samarbeten eller ömsesidiga relationer så behöver vi kunna både uttrycka oss och lyssna. För när du pratar så behöver jag lyssna annars har du pratat i onödan så att säga. Så vi turas om. Så är man medveten om det då blir man ju också intresserad av att träna på att lyssna precis som man tränar på att visa sig så att säga. Eller vara ärlig. Och då kan man använda samma sortering. Så när du säger saker så kan jag ju välja höra. Hur hör jag? Om du kallar mig för idiot så kan jag ju välja att försöka komma ihåg. Så är det någonting jag har gjort som kan ha lett till att du drar en sådan tolkning. Eller jag kan försöka höra mellan raderna hur du känner dig och gissa vad du har för behov. Vi har ju makten att välja vad vi hör. Vilket gör att jag kan använda samma kunskap på det sättet. Att jag kan sortera vad folk säger. Det enklaste kan ju låta tjorvigt det här men om man ska förenkla riktigt rejält så kan man säga att vi människor vi säger egentligen bara två saker. Och då blir lyssnandet mycket lättare. Vi säger antingen tack för att du har hjälpt mig möta mina behov. Eller snälla hjälp mig möta mina behov. Så när någon skäller på dig nästa gång så kan du välja att höra säger personen tack för att du har hjälpt dem. Eller säger personen snälla hjälp mig möta mina behov. Och mest roligt så vill de ha hjälp att möta sina behov. Och blir man intresserad av att hjälpa dem möta sina behov då behöver man inte höra kritik. Utan då kan man bidra med det som man kan höra och det man kan göra.

Axel Wennhall
Och det här är ju verkligen ingen liten insikt. För om vi förstår att det är bakom kritiken, bakom konflikten så finns det behov som inte blir tillgodosedda. Om vi verkligen kan förstå det så är ju det en så avgörande nyckel för att kunna lösa alla sorters konflikter. Och jag tänker också på det här att det hjälper oss att förstå att det handlar inte om någon kritiserar dig så handlar det egentligen inte om dig. Utan det handlar om den andra personen som kritiserar dig.

Kay Rung
Det är kanske lite långt förenklat.

Axel Wennhall
Utveckla vad tänker du?

Kay Rung
Jag skulle stanna halvvägs där.

Axel Wennhall
Berätta hur du tänker.

Kay Rung
Jag skulle säga så här. Om jag kritiserar dig, säger jag kallar dig för någonting så vill jag ha någonting av dig. Det vill säga du har makten att bidra till mig. Eller du har gjort någonting som har gjort ont. Så du har en del i det här. Och jag har en del i det här. För skulle det bara handla om mig så skulle du kunna gå och göra vad som helst och så skulle det inte spela någon som helst roll. Så du har ju makten att bidra till människors. Du påverkar ju människor genom ditt sätt att må. Och det spelar ju roll. Så det är en del. Och sen hur jag tar det du gör, det är ju på min sida ansvaret. Så det är lite av båda. Och att prata om det underlättar oftast att sortera. Att vi har oftast ett uppsåt. Och sen har vi vår handling. Och det är inte alltid uppsåt intentionen och vad vi faktiskt sen gör som matchar. Som föräldrar älskar ofta sina barn. Men de gör inte alltid saker som funkar att kärleken levereras till sina barn. För de gör det på ett sätt som berövar barnen deras autonomi exempelvis.

Axel Wennhall
Jag är med dig. Och jag ser var jag var lite otydlig i det här fallet. Där min tanke gick var, ja men någonting som vi har sett mycket de senaste åren och kommer väl få fortsätta se är väl liksom hur det finns olika personer, så kallade nät-troll eller rasism eller någonting. Och att människor vräker ur sig eller kritiserar andra människor i form på utseende eller på, det kan ju vara så, du var inne på skidåkning. Jag menar världens bästa skidåkare kan få kritik för att de kom femma där de är helt värdelösa. Men att personen kom femma eller att personen har en hudfärg, det är en observation vi kan göra. Men vad den andra då sen tolkar in kring det, det handlar om dem. Så det var det exemplet jag såg och inte kanske i de relationerna där vi redan har en upparbetad kontakt så att säga.

Kay Rung
Och för det är ju i de exemplen som du tar upp så är det kanske inte så att nät-trollet vill ha kontakt. Så uppsåtet är inte att nu vill jag ha kontakt med dig. Det kan ju vara att man har ett annat uppsåt. Och då är vi tillbaka lite grann där vi började, att om uppsåtet är att jag vill ha kontakt, då det vi har pratat om det blir som superkrafter som man kan träna upp. Men om man är intresserad av någonting annat än kontakt, ja då finns det ju andra superkrafter som man kan träna upp. Så det här är ju inte någonting som löser alla problem. Men när man vill skapa en kontakt som sen möjliggör att vi kan lösa problem eller samskapa, då är det här någonting bra.

Axel Wennhall
Kay, det har varit jättefint att få kontakt med dig här idag och jag har lärt mig massa. Och jag tänker att det är det som är så himla härligt med de här typen av övningarna. Oavsett om det är någon mindfulness meditation eller MVC, att man får lära sig om sig själv och man kan hitta verktyg för att leva ett friare liv. Och vi ska ju få bli guidade av dig alldeles strax i en övning. Men innan dess, är det någonting som du skulle vilja ta upp som du tycker att vi har missat i vårt samtal? Någonting viktigt som du skulle vilja lyfta?

Kay Rung
Nej, jag tycker att vi har pratat om många trevliga saker och det går ju såklart att fördjupa sig i allt möjligt. Det är det jag tycker är allra roligast, just vad händer i samtalet? För saker du säger sen spinner vidare. Om du inte har fler frågor sådär, då är jag nöjd.

Axel Wennhall
Jag tänker att det här samtalet kommer vi få ta vidare sen och fördjupa och förhoppningsvis så kan även lyssnarna vara med på det sen. Innan du ska få guida oss så har vi en avslutande del i samtalet i podden som vi kallar för Fem snabba.

Kay Rung
Ja.

Axel Wennhall
Så bara det första som kommer upp. Vad eller vem gör dig närvarande?

Kay Rung
Wow, min hund.

Axel Wennhall
Vad har du för hund?

Kay Rung
Jag har en border collie som har varit på väg att dö två gånger. Så det blir en påminnelse varje gång att jag är glad att han lever och fångar stunden. Varje morgon så blir jag glad för jag blir påmind om att han kunde varit död redan två gånger i cancer men han har läkt.

Axel Wennhall
Vilken bok om meditation, medvetenhet och närvaro skulle du rekommendera andra att läsa?

Kay Rung
Jag har läst Sidharta många gånger av Herman Hess. Den gav mig mycket. Sen har jag läst Jadoo Krishnamurti under en period. Det är nog perioder när jag blir intresserad av olika saker. Ram Dass har jag läst en hel del också. Den kan jag rekommendera. Och Osho har jag blivit av men det var längesen. Det fick mig att vakna till på många sätt.

Axel Wennhall
Fina tips, tack. När grät du senast?

Kay Rung
Igår. Igår. Det blev så tydligt hur saker jag inte kan kontrollera, hur det kan vara jobbigt när man vill sina nära och kära väl men man kan inte göra val åt andra. Och den bara stannade till. Jag hade ett sånt ögonblick igår. Det blev tydligt hur mycket jag bryr mig och att jag inte kan gå över gränsen att leva åt andra. Nu blir jag lite dålig också.

Axel Wennhall
Ordet omsorg kommer upp för mig när du berättar det. Vad är du tacksam för just nu?

Kay Rung
Wow, det är så många saker. Jag har så himla roligt jobb att få jobba med någonting som jag tycker är kul. Så att jag jobbar med min hobby kan man säga. Det är väl en sak. Det är många saker. Relationer. Min syster och min familj. Speciellt nu under den här tiden när man inte träffar så mycket folk så blir det att ha några närande meningsfulla kontakter. Det blir meningsfullt. Så det är jag tacksam över. Att jag har goda relationer.

Axel Wennhall
Sista frågan. Vilket är det bästa rådet du har fått?

Kay Rung
Det bästa rådet jag har fått? Jag har fått många goda råd men jag tror att Marshall Rosenberg gav mig några bra råd. Att vara nyfiken på det där nejet exempelvis. Det är nog en superkraft som jag fick tag i. Sen har vi några landslagsvallare också som har gett några vallatips som gjorde att jag kan åka förbi några yngre talanger här. Och det är alltid kul att känna att man inte är helt körd än. Så det finns ju råd på olika nivåer.

Axel Wennhall
Verkligen.

Kay Rung
Men vallatips kommer bra till så här.

Axel Wennhall
Nu ser inte lyssnarna dig men jag som ser dig såg hur du löste upp när du kom på vilket råd som betydde mest.

Kay Rung
Ja just nu kanske vallatipset väger högst.

Axel Wennhall
Ja jag skojar bara. Fantastiskt. Okej, tack så mycket. Jag helt enkelt lämnar över micken till dig så får du guida oss vidare härifrån.

Kay Rung
Fint. Jag fick frågan av dig Axel att jag skulle guida någonting och så tänkte jag vad ska jag hitta på för någonting. Men då tänkte jag att det jag tycker är allra roligast och det som jag har haft allra störst nytta av kanske, det är att lära mig om hur jag påverkar den där makten jag har att förgylla livet. Så det finns en övning, eller fyra frågor egentligen som jag tänkte berätta. Så det här kan man ju skriva ner svaren på och skriva ner frågorna och sedan göra igen och igen som jag brukar göra. Så jag tar de här fyra frågorna och sedan ger jag lite uppslag också. Så den första frågan är, tänk på någonting som du har gjort det sista dygnet som har förgyllt ditt eller någon annans liv. Försök uppmärksamma något val som du har gjort. Det kan vara något litet. Mest troligt är det något litet. Det kan vara att du har hjälpt någon med något. Du har bjudit någon på mat eller öppnat en dörr för någon som hade händerna fulla eller vad som helst. Sedan fråga nummer två, det är hur känns det just nu, i det här ögonblicket när du tänker på att du gjorde någonting som bidrog till dig och eller någon annan. Bara notera. Blir du glad? Blir du generad? Blir du rörd? Vad känner du? Hur känns det just nu vid tanken på att du har gjort någonting som har bidragit till dig eller någon annans liv? Och sedan fundera på fråga nummer tre. Vad är det för behov som du har just den här stunden som blir tillgodosett bara att du tänker på att du valde att göra det där? Vad är det för behov som du har just nu? Som blir tillgodosett just bara att du tänker på att du valde att göra något som bidrog till ditt och eller andras välbefinnande? Och njuta av den möjligheten som du har att berika livet. Att använda dina val till det. Du kanske vill liksom suga på den här upplevelsen som en sån där gammaldags karamell. Wow, det ska ju vara gott. Njut av den kraften du har. Det här är ju superviktigt att kunna bli uppmärksam på att vi har den här kraften. Och om vi vill lära känna den här kraften så kan vi också ställa oss en fjärde fråga så vi kan spåra den här kraften. Var kommer den här kraften ifrån? När du har njutit färdigt av ditt eget val kan du ställa dig frågan vad har du fått i livet? Eller av vem har du fått vad som gjorde det möjligt för dig att välja det där som du precis har uppskattat? Vad har du fått? Kanske är det någon person som har inspirerat dig eller gett dig det. Bara bli uppmärksam på att mest troligt är det så att alla de fantastiska saker som du kan göra är möjliga för att du har fått saker. I ditt liv. Ibland av en person och ibland av flera personer eller en bok eller vad det nu kan vara. När vi är medvetna om den här kraften vi har och var den kommer ifrån så kan vi också lägga vår energi på att se till att skicka den kraften vidare. Så vi behöver inte oroa oss för om vi är fantastiska eller ofantastiska. Vi är en del av en kedja av val som berikar livet som gör att vi är här idag. Det kan vara så att du blir uppmärksam på att du har fått någonting som du inte har sagt tack till. Det kanske är så att du vill säga tack till någon efter du har blivit uppmärksam. Så njut av det där. Jag hoppas att det kan bidra till att se skönheten i våra val och de behov vi kan tillgodose.

Axel Wennhall
Tack. Vad fint. Tack för att du ville dela med dig av din favorit-övning till oss. Jag har någon lite sån här guilty pleasure att när jag åker på skidresor så kan jag ibland köpa en sån här Werther’s original. Så jag tänker att det här är som, man kan få den här känslan av just den här goda karamellen fast man kan få den lite när som helst genom den här övningen.

Kay Rung
Det går nämligen inte att vara deprimerad och samtidigt komma ihåg den här kraften och var den kommer ifrån. Jag har försökt men det går inte. Det är helt omöjligt. Det blir en form av Werther’s original fast med någon form av supervitamin. Så jag försöker påminna mig om det här dagligen. Hur jag använder mina val och sen vad har jag fått för det. För att det är möjligt.

Axel Wennhall
Ja det är ett väldigt effektivt sätt att komma i kontakt med sin tacksamhet och förstå hur vi alla är sammankopplade och hur mycket andras val berikar våra liv. Så fint att man kan se det från båda sätten. Att man kan berika andras liv och att ens eget liv blir så berikat av andra människor och deras val.

Kay Rung
Ja. Får jag berätta en grej till förresten?

Axel Wennhall
Jättegärna.

Kay Rung
När jag tänker på det här. Det var en gång jag gjorde den här övningen och då hade jag en liten snurr på tråden med min mamma. Vi hade ingen god kontakt under den perioden. Så gjorde jag den här övningen och jag upptäckte att det jag hade gjort som jag var så nöjd över, något val som hade berikat mitt liv. Det var något som jag hade fått av min mamma. Så bieffekten var att jag var tvungen att, även om vi var osams, ringa till henne och säga tack för att jag fått det här. Så då kunde vi inte bråka mer. Det löste ett annat problem. Så ibland är det just de där som jag pratat om, hur man tolkar saker. Tolkar man om det så händer det något helt annat. Jag blir varm när jag tänker på det.

Axel Wennhall
Vad fint. Tack för att du delade. Vi har ju pratat idag om hur vi kan öppna fönster och diska i diskhon, två tallrikar. Jag tänkte bara som en avslutning och sammanfattning. Skulle inte du bara kunna sammanfatta hur vi kan uttrycka oss med hjälp av NVC när vi då ser två tallrikar i diskhon och vi kommer hem och blir irriterade. Jag misstänker att, precis som du upptäckte i Sri Lanka, så källan till frustration och irritation i hemmet är väl som kanske allra störst nu efter att vi knappt kommit ut det senaste året. Hur kan vi använda NVC för att uttrycka våra behov på ett skickligare sätt?

Kay Rung
Framförallt så beror det ju på vad vi har för behov. För den där disken kan ju vara, det kan ju vara så många olika saker. Så jag vill ju verkligen vara tydlig med att det inte finns ett rätt sätt att säga saker på. Har jag tagit bort disken tio dagar på raken så kanske jag känner mig rätt så less. Jag har tagit bort, jag har diskat undan tio dagar i rad här och känner mig rätt less på det. Jag undrar, skulle du vilja göra det idag? Det skulle hjälpa mig att få mer balans i hur vi hanterar det här. Det skulle kunna vara en verklighet. En annan skulle kunna vara, jag ska åka på skidträning. Jag vill också att vi kommer undan med disken här. Kan du tänka dig att ta disken så jag kommer iväg till träningen? Kanske jag säger till min son så att han bidrar till att jag får göra det jag tycker är roligt, det vill säga åka på skidträningen. Och så säger han nej, jag har en e-sportturnering som börjar om en stund. Så då blir det mer komplicerat. Då kanske vi kommer överens om, vi kanske hjälps åt sen efteråt ikväll och så får de vara där. Jag vill att han ska ha kul också. Så jag tänker mig den, den viktigaste saken, det är inte bara vad jag säger utan det är att jag är intresserad av att stå upp för mig själv. Men jag också bryr mig om den andra. Och kan jag bry mig om min sons behov och min sambos behov lika så mycket som Minna så kommer det bli som ett klimat. Och då spelar det inte så stor roll hur du pratar. Så det låter lite konstigt kanske att en kommunikationsmodell egentligen tar bort sig själv. För när vi kommer till, när vi får en god relation då spelar det inte så stor roll hur vi pratar. Men om orden är viktiga då vet vi att då är kontakten mest roligt skör och då kanske vi behöver liksom vara mer uppmärksamma. Men i grund och botten så handlar det om att när vi tänker bara på oss själva så kommer folk mest roligt också bara tänka på sig själva. Och så blir det svårare att hjälpas åt.

Axel Wennhall
Tack. Som en allra sista sak innan vi ska släppa ut dig i skidspåret igen eller det är, när vi spelar in det här så är det skid-vm så att vi inväntar en vc-kår. Har du något tips på någon gäst som du skulle vilja höra i Meditera mera?

Kay Rung
Jag har ju en favoritperson helt klart. Det är min sambo. Jag lär mig så mycket av henne så jag tänker mig att hon brukar, om hon kan förgylla mitt liv så kan hon säkert förgylla andras liv också. Så det är väl hon. Men jo, det finns en kvinna som heter Jenny som har varit min lärare. Det handlar också om närvaro. Men det handlar om hur närvaron påverkar vårt hjärta och vår hjärna, något som heter heart-math. Det har varit också en sån där cool grej, hur medveten närvaro och så vetenskap och teknik har, hur man kan lära sig om att hacka sitt system, att påverka olika hormonsystem och så där genom hur man reglerar känslor och hur man fokuserar och så där. Ja, så att ja, det tänker jag skulle kunna vara intressant för era lyssnare också som är intresserade av medveten närvaro och kanske också hur saker man kan mäta och förstå effekterna och hur det påverkar empati och kreativitet och beslutsfattning och sådana saker.

Axel Wennhall
Tack för tipset. Det ska vi definitivt kolla upp. Tusen tack för idag. Vad fint det var att ses här digitalt. Jag hoppas vi får chansen att ses IRL snart. Ja, det vore verkligen nice.

Kay Rung
Det ser jag fram emot.

Axel Wennhall
Okej, tack.

Kay Rung
Tack för att jag fick vara med.

Axel Wennhall
Tack för att du har lyssnat på det här avsnittet av Meditera mera med Kay Rung om meditation och kommunikation. Vi hoppas att du har blivit inspirerad av vårt samtal och av Kays meditation. Om du vill komma i kontakt med Kay hittar du hans kontaktuppgifter på vår hemsida mindfully.nu. Var det något vi har tagit med oss från vårt samtal med Kay så är det att börja bli mer nyfiken på nejet. Ta hand om dig så hörs vi snart igen.