Det här är en transkribering av vårt podd-avsnitt med Magdalena Thelander om meditation och vanan att meditera.

Axel Wennhall
Hej och varmt välkommen till ett nytt avsnitt av Meditera Mera med mig Axel Wennhall som ställer frågorna och Gustav Nord bakom lurarna. Nu är vi på väg hem till Magdalena Thelander som bor i Stockholm för att prata om meditation och hur vi kan skaffa den goda vanan att meditera. När vi på Mindfully firade ett år så upptäckte vi att alla vi som mediterar med Mindfully har mediterat tillsammans nästan en och en halv miljon minuter. Det motsvarar 23 704 timmar eller 2,66 år. Och dagens gäst, Magdalena Thelander, är en av dem som har mediterat allra mest med appen. Men framförallt så har hon mediterat ett år i sträck. Och den frågan vi får mest är inte hur man mediterar. Utan det är hur skapar man den goda vanan av att meditera? Och precis det ska vi prata om med Magdalena idag. Hur lyckades hon få in vanan och vilka tips har hon till alla oss som vill meditera mera och få till en regelbundenhet? Men vi är också nyfikna på vad ett års meditation har hjälpt henne och vad hon har upptäckt under det här året.

Okänd
Hej! Välkommen! Tack! Gör vi sånt där. Magdalena, kom in. Hej! Kul att vara här. Ja, jättespännande att ha er här. Ja. Magdalena.

Axel Wennhall
Hej Magdalena.

Magdalena Thelander
Hej Axel.

Axel Wennhall
Tack för att vi fick komma hem till dig idag.

Magdalena Thelander
Välkommen. Jättespännande.

Axel Wennhall
Ja, verkligen. Vi är så peppade att få komma igång och en ny säsong av podden och att vi äntligen kan komma tillbaka till våra gäster. Och vi ska ju prata idag kanske framförallt om det som verkar vara så himla svårt för oss människor. Och det är att skapa vanor. Och skapa goda vanor och bibehålla vanor. För det här är ju faktiskt någonting som du har gjort när det kommer till meditation. Men innan vi inleder vårt samtal så tänkte jag bara att vi kunde göra en sorts kort kort kort landningsmeditation. Som vi kan göra här, du och jag Gustaf. Vi sitter hemma hos dig i ditt kök, köksbordet. Men du som lyssnar kanske är på språng. Du kanske är ute och går eller är i någon sorts kollektivtrafik. Så bara för att landa in i det här samtalet så kan vi bara skifta fokus lite snabbt. Och bara notera att vi har så ofta har vi vår uppmärksamhet centrerad runt omkring huvudet i våra tankar. Och så kan vi bara skifta uppmärksamheten så att vi känner kroppen. Känner tyngden så sett om du går eller sitter. De delarna av kroppen som är i kontakt med underlaget. Och det här enkla skiftet att gå från att tänka till att uppleva. Bara så enkelt. Men ganska ofta behöver vi påminna oss om just det här. Och det är också därför vi gör den här podden. Att det är så intressant och fascinerande att någonting så enkelt kan vara så svårt ibland för oss människor. Eller vad säger du Magdalena?

Magdalena Thelander
Jag håller med. Jag har mediterat tre gånger den här morgonen för att ni ska komma hit och försöka komma ner i kroppen istället för att vara uppe i huvudet.

Axel Wennhall
Men när började du meditera och var var du någonstans i ditt liv och varför? Vad fick dig att testa på meditation?

Magdalena Thelander
Ja, det där är ju en jättestor fråga. Det är ju en lång väg för mig till att komma hit där jag är idag. Idag mediterar jag ju mycket uppenbarligen. Men från början, jag hade faktiskt en kollega för flera år sedan som ville ha med mig på en meditationskurs, en föreläsning. Och jag tyckte faktiskt att det verkade flummigt. Jag förstod inte alls varför man skulle meditera. Och gick på någon inspirationsföreläsning också där kvinnan då, hon börjar alltid dagen med en meditation och yoga och en promenad. Och jag är ju skiftarbetare och jag blev provocerad faktiskt. Hur skulle jag hinna med det här på morgonen? Jag börjar klockan sex och ska stiga upp klockan fyra. Så nej, då var inte jag redo och mottaglig för det här faktiskt. Jag tror att jag, på den tiden, jag levde jättemycket uppe i mitt huvud och var inte närvarande. Jag var någon annanstans hela tiden. Jag var i framtiden eller i det förflutna. Lite som jag är nu faktiskt när jag sitter här och är nervös liksom för vad jag ska säga och så. Men jag tror inte att jag, då var jag inte medveten om hur mycket jag var uppe i mitt huvud faktiskt. Men sedan kom jag faktiskt i kontakt med meditationen. Det var via, först var det via yogan. Jag har alltid tränat jättemycket och jag tänkte väl yoga gör en stark och smidig så jag börjar på det. Men den yogan jag gick på, det var ju den här flow-yogan, power-yogan. Och jag måste erkänna, jag förstod inte alls att man skulle sitta där i början på yogapasset och andas och försöka vara i kroppen. När man kunde liksom börja träna, nej men jag vet inte, det var väl ett stresspåslag. Det var ju bara slöseri med tid egentligen. Känner du igen det?

Axel Wennhall
Ja, jag känner igen det där.

Magdalena Thelander
Och idag så kan jag ju tycka att det är väldigt märkligt. Och det var ju så med avslappningen sedan efteråt också att nu var ju träningen slut. Nu ville jag springa därifrån liksom. Jag hade ju inte tid med att ligga där i shavasana. Men jag tror att det var då, som sagt, jag förstod inte att jag var så mycket uppe i huvudet. Jag förstod inte att man kunde landa i kroppen och känna det här lugnet. Men så var jag faktiskt på en yoga-nidra. Det finns en fantastisk kvinna som heter Eva Lindblad. Jag vet inte om ni har hört talas om henne. Men henne skulle ni ha med i podden. Hon gjorde den här yoga-nidra och jag tror att det var första gången som jag verkligen kunde landa i kroppen och känna det här lugnet. Jag tänkte, kan det vara så här? Alltså från att inte ha varit medveten om att det kan inträffa, att det kan vara så. Sen dröjde det inte länge innan jag var tillbaka uppe i mitt huvud. Jag tror jag kom ner till omklädningsrummet och sen var liksom tankarna där igen. Sen var det väl under en period där jag hade ganska mycket omkring mig. Många saker som inträffade. Ja, vad ska jag säga? Bland annat så dog min pappa faktiskt i den vevan. Han var faktiskt alkoholist och lever som hemlös i Stockholm. Jag blev ansvarig för dödsbot, fastän jag knappast har träffat honom alls. I alla fall inte på senare tid. Det blev ett jättestresspåslag för mig faktiskt i kombination med lite andra saker. Han var bland annat bilmålvakt och det började dimpa ner kravbrev hemma hos mig. Bred från Kronofogden och även fast det inte var jag som var ansvarig för det här så var jag ansvarig för dödsbot. Jag förstår folk som stoppar ner huvudet i sanden när det här kommer. Jag gjorde nästan samma sak. Sen räddade väl det ut sig då. Men i samma veva så fick jag väl se psykisk ohälsa också på ganska nära håll. Både vänners barn och i familjen. Där och då var det jag måste göra någonting för annars kommer jag nog också hamna där och det vill inte jag. Jag tror att det var då som jag började fundera på vad jag kunde göra för att må bra. Då var bland annat meditation en sak som jag kom i kontakt med och började lära mig mer om. Då började jag faktiskt lyssna på er podd och meditera mera. Sen var det ju Närvaropodden med Bengt Renander och lite andra poddar och så och började läsa lite böcker. Sen är det ju inte så att jag fick in den vanan som jag har idag när jag mediterar både morgon och kväll på en gång. Utan det är ju någonting som har vuxit fram egentligen. Från början så var det ju jättesvårt att bara sätta sig och få till rutinen en gång om dagen. Jag hade ju jättebra bortförklaringar då, det här med att jag jobbade i skift. För man har ju det man ska bestämma en tidpunkt när man ska sätta sig. Det fungerar ju inte för mig då, tyckte jag. Men så har jag också en klok kollega faktiskt, Tanja. Jag kallar henne Läx-Tanja nu. Man kan alltid stiga upp fem minuter innan man har tänkt stiga upp och ha en fem minuters meditation. Det behöver inte vara svårare än så. Så jag menar om klockan skulle stå på fyra så kan jag gå upp fem i fyra. Det är inte så stor uppoffring och jag mår ju jättebra av det här också.

Axel Wennhall
Det som slår mig när du berättar det här och jag vill sen också gå vidare i samtalet just till det här med vaneskapandet. Men det verkar ju som att det som får många av oss, dig och även mig, att ta det här sista klivet är just den här, jag vet inte om man ska kalla det desperation. Lite av någon sorts känsla av att så här, vad har jag att förlora? Det är liksom alternativet nu att inte ta tag i min psykiska hälsa och börja undersöka vad det finns för alternativ för att kunna må bättre både nu men även kunna förebygga så att jag kan må bättre i framtiden. Verkar ju vara en sån här som får många av oss att tippa över. Jag har tänkt en hel del på det här för att ibland när jag pratar om meditation så pratar jag oftast om ens livs bästa stunder som ett sätt att få folk att kanske förstå att just den här komponenten när vi mår väldigt bra verkar ju vara närvaro. Men sen tycks det också vara så att när meditationen har som allra störst effekt är ju de här stunderna när livet stormar och när det blåser upp till storm och hur vi kan hantera dem. Så att meditationen på något sätt lär oss, okej men hur kan jag förhålla mig till det som händer eftersom jag inte kan, jag menar du kunde inte kontrollera att du helt plötsligt skulle ta hand om det här dödsbot. Det var helt bortom din kontroll. Men du hade ett val där du kunde påverka och det var hur du förhållde dig till det och att vi kan öva upp det. Men utifrån att du sen hade den här ändå ganska starka drivkraften låter det som att upptäcka meditation och så börjar du meditera lite grann. Vad upptäckte du under den här perioden innan själva vanan satte sig? Kommer du ihåg vad som var svårt och vad var utmanande?

Magdalena Thelander
Jag tror att det var utmanande att bara sätta sig och meditera och vara i sina tankar och känslor. Att det var en utmaning och sen just att få till vanan också och sen även, jag menar skulle det här hjälpa, det kändes ju inte från början som om det skulle hjälpa mig, som om jag skulle må bättre av det. Så var jag tvungen att läsa på och försöka om och om igen för att det skulle kunna ge resultat. Så det var inte så att jag bara satte mig där och så mådde jag jättebra. Och så kan det ju fortfarande vara även fast jag mediterar varje dag om jag kommer in i en stressad period som det var för några veckor sedan när jag köpte en ny lägenhet, jag fick en ny tjänst och det var lite annat som snurrade i mitt huvud och hade svårt att sova. Jag menar, då kunde ju inte meditationen ge det lugnet som det brukar ge mig, men däremot så ger det förmodligen mig mycket, mycket mer än vad jag inser. Jag hade förmodligen varit ännu mer stressad om jag inte hade mediterat.

Axel Wennhall
Men det där är någonting som jag också har tänkt på, för det som meditation kan ju ge är ju verkligen det som du beskriver, en sorts harmoni, en sorts sinnesro och det är ju ett väldigt behagligt tillstånd att vara i, det närvarande tillståndet. Men livet uppenbarligen utmanar oss hela tiden och sen börjar det blåsa upp och så har jag liksom flera gånger tänkt att så här, ja men nu är jag ju inte här liksom, oj oj oj vad jag liksom tror på mina tankar. Men precis det som du är inne på har jag också reflekterat över, hur hade jag hanterat den här situationen om jag inte mediterade? Och det går inte riktigt att svara på, men jag tror ju ganska starkt på att det hade varit betydligt värre. Och framförallt så hade jag varit i de här perioderna betydligt längre och nu kan jag komma tillbaka snabbare, jag kan se, okej men vad är det bästa jag kan göra här? Vad kan jag själv göra i den här situationen och vad behöver jag acceptera? Att kunna öka upp den formen av visdom också. Du nickar.

Magdalena Thelander
Ja, ja, ja, ja, men jag känner igen mig så väl i det där och jag tänker bara det att jag är medveten om att jag är uppe i huvudet. Jag visste ju det där och då för några veckor sedan att jag var stressad och att tankarna for omkring. Jag tror inte för några år sedan att jag hade varit medveten om det ens en gång. Jag hade bara levt här uppe och inte kunnat komma ner i kroppen någon gång. Så det tror jag meditationen har gett mig i alla fall, att jag vet när jag måste sakta in, när jag måste göra någonting och jag försöker sakta in varje dag genom meditationen eller genom att ta det lugnare och just det här med fokus. För det som jag tycker ger mig någonting också, det är att bara göra en sak i taget. Och det har jag blivit mycket, mycket bättre på genom meditationen. För många pratar ju om det här med multitasking. Jag menar, pröva singeltasking. Det är jättesvårt. Man får ju tips om så här, men du ska stå, och när du borstar tänderna så ska du öva din balans eller vad det kan vara. Försök att bara stå och borsta tänderna. Hur svårt är inte det? Eller när du pratar i telefon. Stå inte och diska eller stå och stryk eller vad det är för någonting. Alltså vara närvarande där och då. Det är ju så fantastiskt när man kan vara det när man inte är uppe i huvudet.

Axel Wennhall
Ja, och att undersöka själv hur ens upplevelse blir när man singeltaskar. För det är ju det som är intressant. Man tänker, vad tråkigt det är att bara diska. Och när man bara diskar så inser man att det här var ju fantastiskt. Det fanns inget tråkigt i det. Det blir tråkigt däremot när man försöker multitaska och uppmärksamheten inte riktigt är där. Jag tycker den definitionen är så fin. Att ha tråkigt, det är brist på uppmärksamhet. Och det kan man undersöka för sig själv. Och svaret är där varenda gång. Men det var en annan sak som du sa som jag ville bara blicka tillbaka på som jag tyckte var så himla viktig. Och det var att när du började meditera så sa du att det var utmanande för att du började uppleva dina känslor och tankarna som säkert höll på hela tiden. Det tycker jag också är en så himla viktig komponent och som jag tror också gör det svårt för folk att få in vanan att meditera. För när man sätter sig så får man ju möta allt. Så en av instruktionerna är ju bara att tillåta allt att vara precis som det är. Att kunna låta det som kommer upp komma upp och få det att bli sett med en nyfiken och kärleksfull attityd. Och det många av oss har gjort under livet är ju att vi har undvikit massa delar. Vi har tryckt undan eller flytt undan eller distraherat oss på olika sätt. Vilket gör att vi kommer få möta saker som vi har tryckt undan. Och det här är ju jobbigt för oss människor. Men det är ännu jobbigare att inte göra det. För det som vi flyr ifrån äger oss. Så på något sätt är det också en av de här paradoxerna av att börja meditera. För det är belönande men belöningen kommer också lite som när du går på gym. Du blir inte starkare av att lyfta de lättaste vikterna. Utan på samma sätt är det när vi mediterar att kunna möta de mest utmanande känslorna, kunna vara med dem och tillåta dem att få bli sedda. Ge oss också. Det är det som ökar vår kapacitet att kunna hantera livets alla situationer. Så hur var det för dig när du var inne på att du läste lite grann och försökte förstå mer. Den processen att kunna öka din kapacitet att vara med det som är.

Magdalena Thelander
Jag tror att det är ganska envis av mig också. Har jag tänkt att jag ska göra någonting, det är ju som med fysisk träning också. Då fortsätter jag. Var det än är har jag bestämt mig. Jag tror att jag har ganska lätt att skapa rutiner. Även fast det kanske var svårt här i början. För det är ju också, hur vet man vad den här belöningen är? Hur vet du hur det kan kännas i kroppen? Du får höra någonting. Men du vet ju inte, du lever ju där uppe i ditt huvud. Och det är ju lättare att distrahera sig och få bort tankarna och känslorna istället för att vara i kroppen. För det är ju ett motstånd som du säger. Man möter ju ett motstånd. Nu vet jag inte, nu kommer jag kanske bort från din fråga som du ställde.

Axel Wennhall
Nej men det är ingen fara. Utan mera, hur gjorde du för att kunna vara med ditt motstånd? För det är ju också en del, tänker jag, att man upptäcker att även om instruktionen är att tillåta allting, att vara precis som där. Och så finns det ett motstånd där. Och så är det så lätt att man har ett motstånd mot motståndet. Men vägen framåt där, att kunna öka den kapaciteten, är ju att okej, det finns ett motstånd. För jag kan komma till den platsen där jag kan även bevittna motståndet. Och där är det okej.

Magdalena Thelander
Ja och det motståndet fanns ju absolut där från början. Det var ju jobbigt att sitta med sina tankar och känslor. Och så var det ju ett ganska långt tag. Men sen det här motståndet blir ju mindre. Och när man ser den här belöningen komma upp ibland, för det är ju inte så att den här belöningen kommer varje gång man mediterar. Det kan ju vara perioder där den här belöningen finns där och det är lugnt och fint i livet och övrigt och så. Men så kommer någonting som stormar upp och då försvinner den här belöningen lite grann. Men jag vet ju att den finns där också. Och jag hoppas ju att om man nu fortsätter meditera regelbundet i drygt ett år, tänk om jag kan meditera regelbundet i flera år framöver, att det kommer bli lättare och lättare att möta de här. Jag tror att motstånden blir ju mindre och mindre förhoppningsvis.

Axel Wennhall
Vad är belöningen för dig?

Magdalena Thelander
Åh, belöningen. Det är ju närvaron. Jag tycker ju att det är fantastiskt att kunna vara närvarande i kroppen och i möten. Nu är ju mina tankar lite uppe och ska prestera och så där också. Men att få vara riktigt närvarande just i möten eller när man gör någonting, det sätter ju en guldkant på närvaron istället för att bara vara uppe i huvudet eller i framtiden eller i det förflutna. Så det skulle jag säga att det är belöningen för mig faktiskt. Närvaro tycker jag är ett fantastiskt fint ord som jag gärna lever i när jag kan det. Och meditationen hjälper till med det.

Axel Wennhall
För dig, vilka kvaliteter eller egenskaper eller känslotillstånd tycker du närvaron har när du är här?

Magdalena Thelander
Det är ju ett lugn. Det är en stillhet. Det är ett lugn i kroppen. Jag är bara här. Ingenting annat. Det finns liksom inte, även fast jag kanske skulle ha saker att tänka på runt omkring, orosmoln och vad det nu kan vara, men jag behöver inte tänka på det just här och nu. Alltså just här och nu så finns det inga andra problem. Nu är det bara här ett fint möte egentligen och kunna njuta av det istället för att vara någon annanstans. Så jag skulle säga att lugn.

Axel Wennhall
Jag känner igen mig mycket i det. Jag tycker också att, jag tänkte på det på vägen hit, att det är väldigt mycket närvaro också kopplat till liv. Alltså att man känner sig levande och i kontakt med det naturliga livet runt omkring oss. Man kan ibland använda ordet flow . Men flow är ju bara ett sätt att man slappnar av in i det som är. Och inte försöker bromsa livet eller försöker forcera livet, utan att man på något sätt flyter med. När jag började meditera så hade jag en väldigt stark presterare och var framförallt väldigt identifierad med presteraren. För presteraren så handlar det ju om att ta sig någonstans hela tiden, att komma till närvaro sen. Bara jag mediterar så kommer jag till närvaro sen. Vi pratade lite grann innan och jag vet ju att du mediterar en hel del med Björn Attica Lindeblads meditationer i appen och sådär. Det har också varit fascinerande och förståelsen av det här har kunnat ge en lite djupare upplevelse. Eller kanske gjort det lite enklare med meditationen. Att sen också inse att det handlar ju aldrig om att komma någonstans sen, utan bara att ta bort allting som stoppar mig eller dig eller alla oss från att vara närvarande nu. Att den här stillheten och närvaron, den finns alltid tillgänglig. Och på något sätt är meditationen ett sorts verktyg för oss att bara upptäcka det som redan finns här, alltid närvarande och medvetet. Och det tycker jag också, när jag insåg det, så tog det också bort. För presteraren har ingen roll då i meditationen. Den kan fylla en funktion för få oss att komma till meditationen och att påminna oss att meditera. Men den har ingen funktion i meditationen, utan då är det snarare att bara upptäcka det som finns här. Har din förståelse kring att komma till närvaro eller slappna in i närvaro kanske förändrats under det här året?

Magdalena Thelander
Jag tänker på det du sa om att du hade en presterare när du mediterade. Den har jag nog kanske inte känt att jag måste prestera. Däremot så kan jag ju vara ute efter det här lugnet som jag pratade om förut. Jag vill ju gärna känna det när jag mediterar. Men däremot den här presteraren, det tänker jag på det dagliga livet, på jobbet eller nu när jag ska sitta här, vad ska jag säga? Alltså att man ska prestera. Men det är så skönt när den rösten blir mindre i huvudet, att inte den är så framträdande. När det bara finns den här närvaron, när det finns stillheten, när det bara är jag där och inte den här andra rösten då, om man nu kan bedöma presteraren som det då.

Axel Wennhall
Vilka meditationer, du berättade att du mediterar både på morgonen nu och kvällen. Så kan du berätta lite grann bara om dina meditationsvanor?

Magdalena Thelander
Ja, eftersom jag jobbar i skift och så börjar jag klockan 6 på morgonen, då ställer jag klockan 5 minuter innan jag egentligen skulle ha gått upp och så gör jag mig i ordning och sen så sätter jag mig och gör bara en 5 minuters meditation. Det sätter tonen för hela dagen och bara landar in faktiskt. Sen om jag börjar senare så gör jag en lite längre meditation på morgonen. Sen försöker jag också göra en meditation på kvällen och har jag då jobbat en förmiddag så blir det ju en längre meditation på kvällen. Någon gång då mellan middag och sängdags. Jag har som inga fasta tidpunkter men jag tänker att det ska in där i alla fall. Jobbar jag en eftermiddag så då gör jag en längre meditation på morgonen och sen kommer jag hem vid 11 på kvällen så ja men då kanske det bara blir en 5 minuters meditation där istället. Jag vänder på det då så att man bara landar in för att få lite bättre sömn och så mediterar jag. Jag tänker för mig så har det varit så för jag börjar ju med en meditationsresa i den här introduktionen om vad meditation är och så. Den var ju jättebra och sen blev det också de här guidade meditationerna som jag följde väldigt mycket. Sen ett tag så gick jag in på bara semi-guidade meditationer som du har då och tyckte att de gav mig väldigt mycket. Och nu är jag ju tillbaka på de här guidade meditationerna igen då för jag är väl något annat stadie av livet liksom att jag behöver någonting annat.

Axel Wennhall
Jag hör när du beskriver både det här med att kunna få till vanan och hur du sen bibehåller vanan. Ett ord som kommer upp för mig är att du är väldigt flexibel. Du hela tiden anpassar dig efter rådande situation. Jag tänker att det är väl en jätteviktig del i form av hur vi ska skaffa vanan och jag tänkte att vi skulle gå in lite grann mera på nu. Vad har varit dina bästa knep? Men att ta med sig den här flexibiliteten för att vi människor vill ju så gärna ha fem fasta tips. Så här gör man. Men livet är ju inte så utan det förändras ju hela tiden och man är på olika platser, man är på olika sinnestillstånd och just den här psykologiska flexibiliteten men också flexibiliteten i själva agerandet är ju så himla viktigt. Jag känner igen det själv att det har varit en nyckelkomponent för mig att både skapa och bibehålla vanan. Men den fråga som oftast kommer upp för oss både i Mindfully och Meditera era och även när jag är ute och pratar och föreläser om meditation är egentligen inte hur man mediterar även om den dyker upp ibland utan den är okej, nu har jag förstått att meditation kan vara bra för mig. Det här med närvaro är ju fantastiskt, vilka intressanta forskningsstudier det finns. Okej, men jag börjar meditera men det är så jäkla svårt att få till vanan. Och du har ju mediterat regelbundet i ett år nu, vilket är helt fantastiskt. Stort grattis, verkligen. Så jag skulle vilja parkera vårt samtal lite här och bara undersöka vilka knep har du fått till, vad finns det från din meditationsresa som man kan ta med sig? Och det som också är intressant för mig på ett personligt plan är ju att nu när jag blivit pappa så har ju mina meditationsrutiner, de är helt borta på det sättet att jag behöver lära om mig. Jag mediterar fortfarande och med nöd och näppe kan jag få till någon form av regelbundenhet som jag håller på med nu. Men de första månaderna så har jag aldrig mediterat så lite sedan jag började meditera. Och det har varit helt okej, men nu känner jag att jag vill få in vanan igen. Så jag tänker att vi skiftar litegrann, att du får coacha mig här och lyssna. För vi är ju så många som vill få till vanan och meditera. Du var inne på en sak först som jag tyckte var, som din kollega sa, det här med att kunna gå upp bara fem minuter innan.

Magdalena Thelander
Nu sätter du jättestor press på mig här, Ansell. För jag skulle, jag vet också att jag skrev till dig när jag funderade på om jag skulle vara med i den här podden eller inte. Så då har faktiskt min syster lovat att hon ska börja meditera om jag är med i den här podden. Jag har inte ens fått henne att börja meditera, så jag vet inte vad jag ska komma med för tips och råd. Men nu sätter jag ju press på henne eftersom jag säger det här.

Axel Wennhall
En kärleksfull press.

Magdalena Thelander
En kärleksfull press, för hon skulle verkligen behöva det. Men det som jag önskar, för nu har ju jag, jag sa till er förut också, jag har ju en son som är 19 och han har flyttat hemifrån. Men jag önskar ju, hade jag fått göra om det här, alltså när han var liten, jag var inte närvarande där och då. Det var så mycket stress. Man skulle hämta och lämna på dagis, nu har inte du kommit dit ännu, för ditt barn är ju yngre än så. Men jag tror att jag levde så mycket upp i huvudet där och då att jag var inte närvarande, jag njöt inte av livet på det sättet. Och jag tänker, skulle det inte vara fantastiskt om du skulle kunna få in meditationen med ditt barn då, så småningom, eller göra det till en daglig rutin? Till och med med sin partner skulle jag önska i alla fall att man kunde ha det så. Sen vet jag inte vad man kan säga, jag kan ju inte övertala någon annan till att börja meditera. Jag sa ju nej flera gånger till mina kollegor och sådär, jag förstod ju inte varför man skulle meditera. Och jag vet inte om jag kan säga att, gör så här, utan du måste ju komma till den insikten själv. Du måste ju själv vilja ha en förändring. Och jag vill ju ha en förändring för att jag mådde så pass dåligt. Och jag hoppas att folk kan möta det motståndet som blir då. Och jag menar, skapa en rutin. Jag hade ju som sagt, jättemånga bortförklarare till varför inte jag kunde meditera. Det här med skiftgången och allt som var. Men nej, det ger mig så jättemycket och jag kan förstå att folk har svårt att förstå det när man kanske inte har känt vad det kan göra i kroppen. För det är ju min belöning när jag kan komma där liksom, att det kan bli ett lugn, en närvaro. Som jag även kan känna i andra pressade situationer eller där jag är under stress och så. Men att hitta fem saker, jag vet inte om jag kan komma på någonting sånt, men det är väl mer också att det gäller att sätta sig där och meditera. Det är ju som många säger, men att gå till gymmet. Du kan inte bara gå en gång. Du blir inte stark för det. Och det är ju samma sak med meditation, med din mentala träning. Det är ju inte som att cykla liksom, du lär dig ju inte en gång och sen kan du det. För det har ju jag bevittnat under det här året som jag har mediterat regelbundet. Att det går upp och ner, upp och ner hela tiden. Men jag tänker då inte i upp.

Axel Wennhall
Nej, men det är lite som du är inne på, att det vi övar upp i meditation, vår närvaro, kan liknas i en sorts balans. Och det kan ju vara ganska svårt att instruera någon att säga, okej men om du ska balansera, okej, hur balanserar man? Men det är så, du måste få in känslan och på samma sätt är det med meditationerna att det är en sorts balans i, okej, att kunna möta allting och vara intresserad. Men inte fastna i upplevelsen och samtidigt kunna slappna av men inte drifta iväg och liksom försvinna i dagdrömmeri. Och den balansen kan vi öva upp. Men jag tyckte du var inne på någonting så himla viktigt där. Och det är ju att för den som vill få in barnen att meditera, är att titta verkligen sitt varför. Så att det verkligen kommer från ens inre längtan om att få kanske till en förändring i ens liv, oavsett om det är en proaktiv förändring, att jag vill kunna rusta mig bättre inför livets utmaningar eller för att kunna hantera stress bättre. Eller det kanske bara kommer från en nyfikenhet som är så här, oh, det här med meditation, hmm, det här låter så spännande, det här vill jag utforska. Så att det inte kommer från den här energin att jag borde göra det. Eller att någon annan har sagt åt mig att jag borde göra det, utan det är verkligen, ah, okej, men jag vill göra det här, jag vill i alla fall ge dig en chans. Och det jag också upptäckte är att om jag bara kan påminna mig om den här intentionen så hjälper det mig. Men sen brukar jag också bara liksom skifta, du var inne till exempel, du hade ett jättefint råd till mig, det här med att kunna göra det tillsammans med min dotter eller så där i framtiden, att jag också kommer ihåg att när jag mediterar, så gör jag det självklart för mig själv, men det tycks också ha positiva bieffekter på människorna som jag omger mig med. Till exempel mina kollegor eller min familj eller mina vänner, jag kan lyssna lite bättre, jag kan bli lite mer uppmärksam, och för mig är det liksom kärlek. Jag kan liksom leva mitt liv mer i närvaro och kärlek, och jag har inte upptäckt någonting i det här livet som är mer värdefullt än det. Så det är liksom att också komma ihåg att ens meditation, oavsett hur härligt det är att stressa mindre och fokusera bättre, så om man bara kan utvidga sin cirkel lite grann så att man inkluderar de andra, då tycker jag också att man får, eller jag själv i alla fall, fått en väldigt tydlig motivation till att det där vill jag ju verkligen. Jag vill kunna vara mer tillgänglig för människorna i mitt liv, för jag mår mycket bättre när jag är det. Och jag mår inte lika bra när jag bara fastnar på telefonen eller bara går runt och hela livet kretsar kring mig själv hela tiden.

Magdalena Thelander
Det är jättefint sagt, och jag tycker ju att närvaro är väl det finaste du kan ge till någon annan egentligen. Och det är bara att hoppas att folk undrar, jag tänker så här, om du ger folk närvaro och de känner att de får närvaro från dig, för det tror jag faktiskt att man kan känna, då kanske man vill åt det också själv. Hur gör du för att vara så närvarande? Och då är det ju bland annat meditationen då som är svaret, att det kan vara en inkörsport då till att få folk att börja meditera. Jag är här, och det känns ju helt fantastiskt att kunna erbjuda andra människor det. Sen tror jag också det här med att checka in, även fast jag mediterar morgon och kväll så tänker jag nog på det under dagen också, att ta djupa andetag och checka in med kroppen, med jämna mellanrum, vare sig jag är på jobbet eller hemma, och bara sakta in och fokusera så att det inte går för långa perioder utan att jag checkar in hur det känns.

Axel Wennhall
Ja, men det är också en så viktig komponent, och jag tycker att framförallt kanske i början när jag började meditera så var det liksom, det vart ett så tydligt avbrott från hur min dag såg ut, för att jag var så mycket uppe i mitt huvud och mina tankar och så satte jag mig ner och mediterade och precis som du vart inne på, kom ner i kroppen, upplever istället, så blir det som att här var det en liten meditationsstund och sen fortsätter resten av dagen. Men mer och mer att insett så här, okej men va, det finns ingen gräns, det är liksom meditationsstund och resten av dagen, det är samma. Så att man kan se meditationen på ett sätt som att, ah, jag kan meditera nu, jag kan landa i mig själv, jag kan landa i nuet och sen kan jag ha med mig meditationen i resten av dagen som en sorts påminnelse och också som en sorts närvaro som jag kan få med mig i resten, för att även hur skönt det kan vara att meditera så finns det ju egentligen inget syfte med att meditera för att meditera utan det är ju att kunna ha med sig det in i vardagen. En annan sak som jag tänkte på som jag tänker också är viktig för att skapa vana som vi vart inne litegrann på det här, att ha, det låter också som att du fick en ganska tydlig förståelse om att även om du ville bli lugn när du mediterade och att det var en jätteskön bieffekt, så var det faktiskt inte det det gick ut på, utan det gick ut på att kunna vara med det som, vara med precis allt vad du än upplevde även när det var smärtsamt och jobbigt och kunna öka den kapaciteten och det tänker jag också är en så himla viktig förståelse, för om man hela tiden jagar den här lugna eller avslappnande tillståndet så blir ju varje meditation när man inte når dit, och det är ofta, framför allt i början, blir ju någon sorts misslyckande på det sättet, om man har ett mål att man måste vara avslappnad i meditationen. Så jag tänker att den förståelsen också låter som att den hjälpte dig att kanske sätta dig nästa dag trots att dagen innan inte var så behaglig.

Magdalena Thelander
Ja, jag vill ju gärna uppnå det här lugnet, det är ju mitt mål, men jag har ju fått den medvetenheten och kunskapen om att det inte alltid går. Ibland så är det för mycket tankar där och känslor och så, och då gäller det ju att inte, då kan ju målet vara för dagen att inte engagera sig så mycket i dem och skapa berättelser som spär på sina tankar. Och då får man ju vara nöjd med det, även fast jag vill komma till det här lugnet. Så det var det jag sa, det går verkligen upp och ner. Sen är det ju frågan om man kan komma till det någon gång, jag har hört några som verkligen säger att de har slut att tänka. Det skulle ju vara helt fantastiskt att få bort tankarna, det undrar jag om jag kommer nå dit.

Axel Wennhall
Jag vet inte heller om det ens är möjligt, och jag har också hört vissa personer som har sagt det. Jag tänker att jag lämnar det, jag kan bara utgå från min egen upplevelse. Men också att jag tror det är jätteviktigt att förstå att, för det är så lätt hänt att man gör ens tankar till en fiende, att det är en fiende för ens närvaro. Men det är det absolut inte, utan det handlar om att ändra förhållandet till ens tankar, ens relation till ens tankar. Att bara förstå att det är en tanke. För när vi tar dem för sanning och för fakta, det är då det blir problem. Jag ser att det är en tanke, okej, är den här tanken användbar och värdefull? Ja eller nej, är den inte det, låt den vara, och så är det inga mer problem med det. Och se att de uppstår och de försvinner. Där ligger friheten för mig i alla fall.

Magdalena Thelander
Jag håller med, sen vet jag inte hur det är för dig, beroende på hur jag mår, hur mycket jag har runt omkring mig. Ibland kan jag faktiskt skratta åt mina tankar, de kan ju vara hur jobbiga som helst, men jag vet att det bara är tankar, det blir så här, men herregud, Magdalena, det är bara en tanke och så skrattar jag åt det och så är jag tillbaka i kroppen. Men sen om det är mer omkring, då är det ju svårt att skratta åt sina tankar, men då är jag i alla fall medveten om att de tankarna är det. Jag kan liksom inte helt sluta engagera mig i dem, men i alla fall medveten om att jag engagerar mig i mina tankar.

Axel Wennhall
Jag känner igen det där, och just när vi får den här distansen till tanken så att man till och med kan skratta åt hur det är väl på, det är väl kanske våra mest kloka tillstånd vi har i livet, våra klokaste stunder. Tillbaka lite grann till din vana, en annan sak som jag då tänkte på i det här när du beskriver att du har mediterat regelbundet, jag får också känslan av, och det här inbillar jag mig, så du får se om jag har fel, men att under den här perioden så har du också praktiserat att vara snäll mot dig själv. Att den har liksom funnits med här och stärkts och stärkts, att vara snäll mot dig själv när du upplever kanske jobbiga stunder, snäll mot dig själv när tankarna vandrar iväg, snäll mot dig själv och till och med skrattar åt tankarna när de håller på. Känner du att den egenskapen, att du haft med dig den från början eller har den växt fram?

Magdalena Thelander
Den har absolut växt fram. Det är ingenting som jag har varit tidigare snäll mot mig själv, nej, utan jag har haft jättehöga krav på mig själv. Men det är ju faktiskt lite intressant att du ser det på det sättet, för jag försöker att vara mer snäll mot mig själv, jag försöker att behandla mig själv som jag skulle behandla en god vän faktiskt. Ha överseende både med tankar och vad jag gör och inte klanka ner på mig själv. Och det är kanske meditationen som har gjort det också.

Axel Wennhall
Den påminnelsen tycker jag också är så viktig i att skaffa barnen, för det är så himla svårt att få till det. Du är ju på ett sätt undantag på det sättet att du har verkligen lyckats bibehålla en rutin väldigt, väldigt, väldigt länge. Men för väldigt många, inklusive mig själv, så när jag liksom skapade regelbundenheten så missade jag ju också några dagar. Och då har jag tänkt på, när jag började meditera så fick jag ett råd av en kompis som sa, jag har hört att om man ska få in en vana, då ska man göra det 30 dagar i rad. Och där kickade min presterare in, så jag bara sa 30 dagar, nu kör jag. Och jag tror jag kom upp till ungefär 45 dagar. Och jag har alltid tänkt att, aha, det var de här 45 dagarna som gjorde att jag fick in vanan att meditera. Men så reflekterade jag över det här nu, bland annat inför det här samtalet och insett att, nej men det var det nog inte. Utan dag 46 mediterade jag inte. Men dag 47 mediterade jag igen. Det var dag 47 som var nyckeln. För att livet händer, någon dag kanske är det till och med så att man inte ens känner för att meditera. Eller liksom man har bortrest eller vad som helst. Så kan man bara börja om igen. Och liksom bara släppa taget om den här runstreaken eller vad det nu än man fokuserade på. Det skulle jag säga också var nyckeln för mig. Och så där. Känner du igen någonting i det eller?

Magdalena Thelander
Ja, jag hade ju faktiskt corona i december förra året. Och då tänkte jag också så här, orkar jag ens meditera? Men jag tror inte att jag hade så höga krav på meditationen då. Men jag tänkte, jag fortsätter. Och så satt jag där. Nu ska man ju inte utvärdera sin meditation, men det var ju kanske liksom ingen kvalitet på den meditationen. Men jag tänkte att jag vill ändå fortsätta. Och jag tror kanske inte att jag har upplevt samma prestation just i meditationen kanske. Det är inte mitt jobb, men jag vet, jag vill må bra. Jag vill prestera i andra saker. Men meditationen kanske just inte har varit någon prestationsgrej för mig. Och skulle jag missa någon dag nu, ja, jag har ju svårt att tänka mig att jag skulle göra det. Kanske är jag presteraren med mig i alla fall, Axel, som kommer fram. Men jag tycker ju att det ger mig så mycket. Men jag tror ju inte att jag skulle börja må dåligt heller för att jag har missat en dag. Det hoppas jag inte i alla fall.

Axel Wennhall
Nej, men det är fint att höra. Och det låter som att du har en väldigt sund relation till din meditation också. Med en tydlig intention. Och det är väl också en himla viktig komponent i att skaffa en vana som kommer också från rätt plats. Att den inte blir forcerad eller att den inte blir rätt bord eller måste.

Magdalena Thelander
Jag tänker också, nu är ju jag ganska så gammal, bra mycket äldre än vad ni är. Jag tycker det är så synd att man inte får lära sig det här från unga år. Man ska inte behöva bli 40 plus för att lära sig hur man kan hantera livet och sina tankar. För det finns ju faktiskt en anledning till att, ja, hur hjärnan fungerar helt enkelt. Hur tankarna produceras och så, och vad vi kan göra åt det. Och att det finns meditation faktiskt som kan hjälpa oss att få en bättre mental hälsa.

Axel Wennhall
Jag har tänkt mycket på den där frågan och ett intressant perspektiv som jag verkligen tror också är sant, det är att jag är ju född i Augusta, vi är födda 1986. Det året så publicerades noll studier på meditation och mindfulness. Förra året så publicerades över 1100 internationella studier. Och det här visar ju på att vetenskapen om meditation som forskningsämne växer hela tiden, vilket gör att vi kan börja se, okej, men vilka metoder hjälper när och var och hur? Och det här är väl ett fundament för att kunna föra in meditation och mindfulness i skolan till exempel, eller i andra sorters platser. Och det ska verkligen bli en spännande resa, för jag håller med dig, är det någonting vi brinner för är det ju att försöka få meditation att bli den folkrörelse som vi ser att samhället behöver. Att åtminstone att skapa den förståelsen att vi vet alla att vi mår bra av att gå ut och springa eller gå på gym. Men alla har inte förstått än att vi också mår bra av att meditera och att det kan hjälpa oss på olika sätt. Men tack för att du har delat med dig av alla dina sätt att få in varna, vad det har betytt för dig. Innan vi avslutar det här samtalet så har jag två delar kvar som jag vill fråga dig om. Det första är fem snabba. Så det som kommer upp först, vad är du tacksam för just nu?

Magdalena Thelander
Jag är tacksam för den närvaron som jag känner ganska ofta nu för tiden.

Axel Wennhall
När grät du senast?

Magdalena Thelander
Ja, det var faktiskt när jag såg en serie här. Du har saknat, aldrig glömt sista avsnittet så grät jag senast.

Axel Wennhall
Vilken bok om meditation skulle du ge bort i julklapp eller tipsa andra att läsa om?

Magdalena Thelander
Just nu är det faktiskt din bok. Jag köpte ju den här nu. Jag har faktiskt redan läst den. Jag åkte ner till Göteborg för två helger sen på Yoga Games och då läste jag den på tåget på väg fram och tillbaka. Jag tycker att den faktiskt är väldigt bra. Den tror jag faktiskt kan få folk att börja meditera för du är så väldigt öppen i den. Med alla svårigheter som du har gått igenom.

Okänd
Tack.

Magdalena Thelander
Den kan jag tipsa.

Axel Wennhall
Vilken person, död eller levande, skulle du vilja äta middag med?

Magdalena Thelander
Björn Nattiko Lindeblad. En sån fantastisk person. Och där grät jag verkligen när jag lyssnade på hans sommarprat.

Axel Wennhall
Vilket är det bästa rådet du har fått?

Magdalena Thelander
Att man alltid kan gå upp fem minuter tidigare för att meditera. Tack Tanja.

Axel Wennhall
Fantastiskt. Innan vi ska meditera tillsammans, så bara sista fråga. Finns det någon gäst som du skulle vilja lyssna till i Meditera mera? Som du skulle vilja tipsa oss om att träffa efter dig?

Magdalena Thelander
Alltså ni har ju haft så många fina gäster. Jag tänkte också på frågan du hade förut om det fanns någonting man skulle ta med i appen. Jag gillar ju en yoga nidra. För det finns väl inte i er app som det är idag. Det stämmer. Och då tänker jag också på Eva Lindblad som jag tycker är en fantastisk yogalärare. Hon fick mig faktiskt att gråta några gånger också när hon pratade innan yogastunderna och så. Den här fantastiska yoga nidran som hon gjorde.

Axel Wennhall
Tack för tipset. Så i sedvanlig ordning så tänkte vi att vi ska avsluta med en meditation, en guidad meditation i Meditera mera. Magdalena, har du något önskemål om vilken typ av meditation vi ska göra?

Magdalena Thelander
Jag tycker ju att det är väldigt trevligt med de här mätta meditationerna.

Axel Wennhall
Och då för dig som lyssnar och kanske inte är bekant med ordet mätta så översätts det till loving kindness eller compassion, alltså på svenska då kärleksfull vänlighet och medkänsla. Och de här meditationerna skiljer sig en del från de mera klassiska mindfulness meditationerna eller de guidade meditationerna in i närvaro och medvetenhet. För här så medvetet väljer man att repetera ett par fraser. Och de här fraserna är egentligen inte så viktiga vad vi säger utan det viktiga är intentionen bakom. Det går alltså ut på att önska sig själv och faktiskt alla andra, alla levande varelser att få vara lyckliga och att slippa lida. Och det kan man göra på ett par olika sätt. Så låt oss göra en mätta meditation, vad fint. Så om du har möjlighet som lyssnare att inta en så bekväm position som möjligt så kan du göra det. Men den här typen av meditation kan man även göra gående som du befinner dig någonstans ute och går. Eller om du kanske sitter på bussen. Så går det alldeles utmärkt att göra den här meditationen också. Vi kan börja med att landa genom att känna de delarna av vår kropp som är i kontakt med underlaget. Och när olika tankar påkallar vår uppmärksamhet så behöver disciplinen inse att det här inte är tiden att ge dem någon uppmärksamhet, att tänka igenom något. Utan bara vända tillbaka uppmärksamheten in i kroppen. Känna din tyngd. Så kan vi vända uppmärksamheten mot vårt andetag. Känna och uppleva andetagets naturliga rytm. Att tillåta allt att vara precis som det är. Och så kanske du märker att uppmärksamheten har försvunnit iväg. Det är ingen större överraskning. Du kan börja om igen. Återigen känna och uppleva andetaget. Och så kan du rikta din uppmärksamhet till området mitt i bröstkorgen. Så du har en del av din uppmärksamhet här. Om du sitter ner nu och kanske blundar. Så börja med att tänka på en nära vän eller en person som du ser upp till. Som du har en enkel och komplicerad relation till. Helt enkelt någon av dina favoritpersoner här i världen. När du ser henne eller honom framför dig så kan du tyst för dig själv bara repetera ett par fraser. Ett par meningar. Där du önskar den här personen att få vara lycklig. Att få vara trygg och frisk. Att få känna frid. Och få leva sitt liv i kärlek. Och skulle det vara så att du är ute och går kanske på stan eller sådär. Så bara se om du kan skicka samma önskningar av vällycka och kärlek till den personen som du möter. Och så kan du rikta samma uppmärksamhet, samma intentioner till dig själv. Önska dig själv att få vara lycklig. Trygg och frisk. Att få känna frid. Och att du också får leva ditt liv i kärlek. Och här efter, föreställ dig nu och tänk på en person som du har neutrala känslor för. Det kanske är någon du träffar ibland i din lokala matbutik. Det kanske är en kollega som du inte känner. Någon kompis kompis. Och sen bara påminn dig om att den här personen också delar din önskan om att få vara lycklig. Och att slippa leva. Och se om du kan skicka samma önskningar till henne eller honom. Att få vara lycklig. Att få vara trygg och frisk. Att få känna frid. Och att leva sitt liv i kärlek. Och sen kommer en lite mer utmanande bit. Så var vänlig mot dig själv. Men nu ska vi också rikta samma önskningar till en person som vi har svårt för. Det kanske är någon vi är i konflikt med. Och det kan vara till fördel att inte välja den personen i livet som du har allra svårast för. Framför allt om det här är första gången du testar på den här meditationen. Nu ska du påminna dig att även den här personen delar samma önskan som dig. Att få vara lycklig. Se om du kan önska henne eller honom att just få vara lycklig. Att få vara trygg och frisk. Att känna frid. Och leva sitt liv i kärlek. Sen kan du vara nyfiken och notera om det var svårt. Om det kändes som att det fanns blockeringar i dig att göra det. Och komma ihåg att det här är en ganska utmanande övning framför allt om man aldrig tidigare har gjort den. Och att det inte handlar om att vi helt plötsligt behöver gilla någon eller rättfärdiga deras beteende. Utan mera bara undersöka vad som händer i en själv. När vi kommer i kontakt med sanningen att vi alla människor vill vara lyckliga. Och se sen om du kan inkludera alla dina vänner. Dina vänners vänner, din familj, kollegor. Människorna i den stad där du bor. Och sen bara förlänga den här önskan så att den inkluderar alla levande varelser. Att vi alla får vara lyckliga. Trygga och friska. Känna frid. Och leva våra liv i kärlek. Och så kan du återigen vända hela din uppmärksamhet till området. Mitt i bröstkorgen. Var nyfiken på hur det känns. Och så kan du vända tillbaka uppmärksamheten igen till de delarna av din kropp som är i kontakt med underlaget. Känna din tyngd. Och långsamt avsluta den här meditationen. Med att öppna dina ögon om du haft dem slutna. Du kanske vill sträcka litegrann på kroppen. Ta ett djupt andetag.

Okänd
Tack. Tack.

Axel Wennhall
Som en sista avslutningsfråga. Vad har du upptäckt i de här mätta meditationerna? För det är ju en annan form av meditation.

Magdalena Thelander
Jag tror kanske att det kommer in på det som vi pratade om förut också. Att vara mer snäll mot sig själv. Att jag ger kärlek både till mig och till andra. Och att vi alla interagerar med varandra. Att vi är mer ett än vad vi egentligen är åtskilda.

Axel Wennhall
För mig är det också en påminnelse om att det finns ingenting för mig att förlora. På att alla andra kan få må så bra som möjligt. Utan tvärtom. Det finns bara positiva delar att hämta. Och det har också påmint mig om att när jag har gjort saker i mitt liv som jag inte är särskilt stolt över. Så har jag alltid varit på en plats där jag är vilsen, rädd, stressad. Och just den här att kunna önska medkänsla och kärlek och lycka till andra har fått mig att inse att även om jag inte alltid gillar vissa beslut eller agerande eller hur folk har behandlat mig eller andra. Så kan jag också se att, undrar om inte den här personen också har varit på en sån plats? Den förståelsen gör det också mycket lättare att släppa taget och känna medkänsla istället för hat. Tack för att vi fick komma hit.

Magdalena Thelander
Tack själv.

Axel Wennhall
Tack för att du har lyssnat på det här avsnittet av Meritera mera med mig Axel Wennhall och Gustav Nord. Jag hoppas att du har blivit inspirerad av vårt samtal med Magdalena och av den avslutande Metta-meditationen. Och är det något vi har tagit med oss så är det att vi alltid kan gå upp fem minuter före vi har tänkt för att hitta den här lilla extra tiden att meritera. Och att alltid, alltid vara snäll mot sig själv. Vi hörs snabbt igen. Hand om väg.