Det här är en transkribering av vårt podd-avsnitt med Daniel Ek om meditation och vänskap.

Axel Wennhall
Hej och varmt välkommen till Meditera Mera, en podd av den svenska meditationsappen Mindfully som görs av mig Axel Wennhall som ställer frågorna och Gustav Nord bakom lurarna. Idag befinner vi oss hemma hos Gustav och vi ska träffa Daniel Ek. Daniel är psykolog, meditationslärare och grundare av Vänskapslabbet som arbetar för att hjälpa människor att bli starkare, friskare och lyckligare genom sina relationer. Han är dessutom en av Mindfullys lärare där han tagit fram en kurs för hur vi kan stärka våra relationer som heter Social Mindfulness. Du som lyssnat på podden vet att med det här avsnittet är också Daniel vår mest återkommande gäst då han är med för tredje gången. Nu är Daniel aktuell med sin nya bok Länge leve vänner som han skrivit tillsammans med Per Flodin och Frida Berne Andersson. Meditation och vänskap är precis vad vi ska prata om med Daniel idag. Hur viktigt är vänskap för vårt välmående? Hur hänger närvaro och vänskap ihop? Vilka tips har Daniel till alla oss som vill meditera mera och stärka våra vänskapsrelationer? Hej Daniel!

Daniel Ek
Tjena!

Axel Wennhall
Välkommen hem till Gustav! Fint att ses igen! Jag upptäckte att du är nu vår mest frekventa och återkommande gäst. Jag tror det här är tredje gången du mediterar mera. Vi har pratat om relationer tidigare men framförallt om circling i ett avsnitt. Men idag ska vi prata om vänskap. Framförallt eftersom du, Per Flodin och Frida Berne Andersson nyligen har släppt Länge leve vänner. Det är ett ämne som vi alla känner igen. Ett ämne som vi alla har i våra liv. Men kanske också ett ämne som vi ibland tar lite för givet. Jag är också nyfiken på att tillsammans med dig utforska korrelationen mellan vänskap och närvaro idag. På temat närvaro brukar vi alltid inleda med en kort landningsmeditation. Vad säger du? Ska vi göra det?

Daniel Ek
Gärna!

Axel Wennhall
Oavsett vart du befinner dig som lyssnar, om du är ute och går kanske eller om du sitter i någon form av kollektivtrafik, är hemma. Kan du vara med på den här korta landningsmeditationen. Vi ska egentligen bara göra ett väldigt enkelt skifte. Och det är att vi ska flytta uppmärksamheten som så ofta brukar vara centrerad uppe i vårt huvud. Känslan att vi är bakom våra ögon. Och så ska vi bara skifta ner och flytta ner uppmärksamheten till området mitt i bröstkorgen. I det här området som kallas hjärtat eller vår hjärt-närvaro. Med den minsta möjliga ansträngning, så bibehåll din uppmärksamhet här. Medans du gör det så tillåt allt att vara precis som där. Och så kan du se under det här avsnittet om du kan påminna dig om det här enkla skiftet. Framförallt när tankarna vandrar iväg och uppmärksamheten försvinner iväg. Vi ska se om du kan återigen skifta ner uppmärksamheten här till hjärtområdet. Så kan vi avsluta den här landningsmeditationen genom att öppna våra ögon om vi haft dem slutna. Daniel, vad är vänskap för dig idag? Och hur har din syn på vänskap förändrats under den här tiden ni skrev boken? Och för de som lyssnar så var det väl också så att ni hållit på med den här boken ganska länge, i tre års tid eller hur?

Daniel Ek
Ja, tre och ett halvt år ungefär. Så vi har ju stött och blött vår vänskap såklart. Vi var författare och vi har diskuterat mycket och försökt förstå hur kan man zooma in på det här och beskriva det. Men såklart också hur ser mina vänskapsrelationer ut och vad gör jag och vad är jag medveten om i mina relationer. Det har ju blivit en automatisk bieffekt av att skriva den här boken, att det ligger i min uppmärksamhet hela tiden under de här tre och ett halvt åren. Så jag tror att innan jag skrev den här boken så såg jag nog vänner som att det är någonting extra, lite i livet är något som är härligt och fint. Men att det är min väg och min karriär och kärleksrelationen och bygga min framtid. Och den infattar framför allt pengar, kärleksrelation, hus, bil, sommarstuga, såna saker. Och under den här tiden jag skrivit boken så har jag mer och mer börjat känt att det där är den idén jag hade tidigare var som ett tanketåg egentligen skulle man säga. En ganska rak räls som bara säger den ska jag på för alla andra är på den. Så kan man väl säga så men vilka är medpassagerarna på det här tåget? Är det bara jag som sitter på det här tåget eller finns det utrymme för andra människor och resan på det här tåget kan ju bli så mycket härligare och finare och mer rikt om jag har vänner med mig. Och jag har absolut sett en stor förändring vad det gäller hur jag prioriterar min vardag. Jag har mycket mer kontakt med vänner. Jag vågar komma över lite trösklar som att jag kanske känner mig blyg och tar av mig till någon. Jag ringer mer telefonsamtal. Tidigare har det varit kanske sms eller ses någon gång och då träffas vi men just det här ringa en kompis. Det kändes som att det var tio år sedan jag gjorde det och bara ringde och pratade. Inte så här nu ringer jag för att vi ska avtala någonting eller säga något praktiskt utan bara ringa för att pratas. Så där kan jag se att jag har förändrats. Jag ringer mer. Jag ser mina vänner som är med på den här resan. Och de kanske är… Nu ser jag en bild där bakom dig men en van som åker i Alperna eller någonstans uppe i bergen. Och hur mycket härligare en sådan resa är när man har någon att dela det med. Och ha flera människor än kanske bara en partner. Som jag tänker… En metafor eller liknelse att man har en bok som man läser. En roman. Och den här romanen är jättehärlig och fin och bra. Men har jag bara en roman hela tiden i hela mitt liv som jag läser så kommer jag inte se så många nya perspektiv och kanske bli trött på den här romanen efter ett tag. Och det liknar då vid en kärleksrelation. Men om jag har vänner då är det som att jag får smaka på många romaner. Får många livsperspektiv och synvinklar och det breddar min… Upplevelse av vem jag är och… Hur livet är och kan vara och… Ja, det berikar livet. Det är min upplevelse nu.

Axel Wennhall
Just det här med att vänner vidgar ens perspektiv. Det tycker jag har blivit väldigt tydligt för mig själv. Framför allt de senaste åren när det kanske inte har varit lika lätt och lika naturligt att ses.

Daniel Ek
Just det.

Axel Wennhall
Och det slår mig egentligen varje gång att när jag träffat en kompis. Just att jag får ett utvidgat perspektiv. Jag får ta del av en annan persons världsbild. Och det gör också att min egen världsbild öppnar upp sig. Varenda gång jag får chansen att göra det. Men vad mer i… Efter den här boken. Vad ser du… Vad är vänskap?

Daniel Ek
Ja. Man kan ju se det på olika nivåer eller lager. Man kan ju se det som någonting… Som ett utbyte av någon slag. Och… För det är ju en relation och i relationer finns det någon slags utbyte av någonting. Och vad är det vi utbyter på något sätt? Vad är… Ska man kunna kalla det för hårdvalutan? Om man skulle zooma in på det kanske är kärnan eller det som är essensen eller det som är viktigt. Och det ska jag säga att det är emotionell öppenhet. Det är någon form av att jag vågar öppna någonting i mig. Något område i mig som kanske är lite dolt eller lite någonting jag själv kanske inte är helt medveten kring eller helt i kontakt med. Men jag vågar öppna mig lite och jag får en närvarande blick. En närvarande människa som möter mig i det här. Då är det som att den personens närvaro, kärleksfulla närvaro, är som en liten ficklampa som lyser på det här området som kanske smälter upp det här området som har varit i ett litet skal eller mörkt. Och sen så kan det sippra ut eller det kan blomma eller det kan… Någon förändring sker när den andra personen är närvarande och välvilligt inställd. Så jag känner att den här personen lyssnar på mig. Han eller hon finns där. Jag känner mig trygg. Och då, mer eller mindre automatiskt, så börjar någonting öppnas i mig. Det kan avslöja mer av mig själv eller jag kan se mer av mig själv. Så på ett sätt skulle man kunna säga att det är ett samskapande av att göra det som är omedvetet mer medvetet skulle man kunna säga. På en väldigt djup nivå. Så att med hjälp av din närvaro och mitt mod att vara öppen så kan jag visa lite mer av mig själv. Om du bemöter det här då på ett gott sätt, då är det som att jag får ett perspektiv av att det här jobbiga som jag hade när jag öppnade, så tar den andra emot det. Det betyder att jag är inte konstig, jag är inte knäpp. Jag känner att jag är mer eller mindre normal eller sedd och uppskattad som jag är. Så det är liksom den absolutaste kärnan i det här mötet eller den här vänskapen. Sen finns det andra nivåer som vi också kan prata om. Men den här ser man också i studier när man har frågat människor, jättemånga människor, 40 000 och mer. Vad är god vänskap? Vilka kvaliteter ser du är viktiga? Och det ser man bland annat öppenhet och förtrolighet och tillit. Och de bitarna kommer väldigt högt upp. Så att kunna ha förtroliga samtal om någonting som är intimt. Men också den här att tillsammans så gör vi det omedvetna lite mer medvetet.

Axel Wennhall
Intressant perspektiv. Jag har inte reflekterat över det tidigare, men nu när du säger det så blir det ganska tydligt att det är precis det som händer när man har ett nära samtal med en god vän. Man kan få korn på, okej men vad var det som verkligen låg och skavde här? Man får liksom det utrymmet att kunna undersöka det tillsammans. Det är väldigt sant. För när jag har tänkt litegrann inför att vi skulle ses och när jag läste er bok så är en sak som jag också tror är liksom, tangerar det du sa, är just det här med icke-dumma. Att det finns en sorts trygghet i vänskap, men också en sorts energi. Om jag ser på de vänskapsrelationer jag har och som jag verkligen värnar om och vill bibehålla så jag både ger och får i den energin. Det kan vara lite olika komponenter och det kanske är enklare på ett sätt samma sak, men det kan vara närvaro, det kan vara lycka, det kan vara ett skratt eller att jag blir glad eller tolerans eller förståelse. Så det är liksom i mötet så på något sätt så fylls jag upp i de nära relationerna.

Daniel Ek
Också där någon slags samskapande låter det som, eller att någonting blir till tillsammans när vi vågar gå in i närvaron eller mötet.

Axel Wennhall
Ja, verkligen. Och lite också har jag reflekterat över, se hur det här landar hos dig, men att när jag är med mina bästa vänner och varför de kanske är mina bästa vänner är för att jag kan vara mig själv med dem. Jag behöver liksom inte spela en roll. Jag kan vara helt ärlig. Jag kan slappna av.

Daniel Ek
Precis.

Axel Wennhall
Utan att se ut med den känslan. Ja. Okej.

Daniel Ek
Ja, och där tänker jag någonting som jag upplever i alla fall kan skilja sig i kärleksrelationer, där är det mycket mer som står på spel. Så tänk om hon eller han får veta vad jag innerst inne tänker eller känner eller om jag berättar vad jag har gjort, någonting som jag skäms över eller då kanske jag blir lämnad. Så där är mer at stake så att säga. Och det kan göra att vi kanske inte slappnar av lika mycket utan känner att jag måste prestera eller jag måste vara på ett visst sätt så den andra inte lämnar mig. Medans vänner har vi inte bara en oftast utan vi har ett gäng av vänner och där ställer inte vännerna lika höga krav på oss för vi ska inte leva tillsammans dygnet runt i 40 år och ha ett barn tillsammans. Och så vidare och så vidare. I de flesta vänskapsrelationer i alla fall. Så att det blir inte heller samma krav och press. Så jag håller med dig där du beskriver att det är någonting här som gör, jag kan slappna av lite mer. Det finns som ett tillbakalutande liksom. Jag lutar mig tillbaka i soffan, jag kommer till min vän och känner så här, nu kan jag få vara mig själv, dryfta saker, bolla saker, testa idéer, testa att säga grejer som jag kanske inte skulle våga säga till min partner. För att det är liksom, ja det kan vara mycket at stake. Sen är det såklart en kärleksrelation kan ju, om vi vågar vara modiga och ta det steget att säga okej nej jag ska dryfta de här sakerna, jag ska bolla det här med min partner. Om jag kan bli speglad i den relationen så kan det ha kanske ännu djupare goda konsekvenser att säga okej hon eller han som jag älskar, som jag är så kär i eller som jag vill vara med, spendera mitt liv med, till och med hon eller han accepterar mig. Så jag tänker att det finns också en trolig potential i både vänskap men också kärleksrelationer att få någon slags läkande eller acceptans eller känna sig sedd och bekräftad. Men att det kanske är lite olika saker på spel på något sätt.

Axel Wennhall
Jag känner igen det här jättemycket för det är lite som att du beskriver mina tidigare relationer och hur jag har varit i dem. Alltså just det här att det finns en rädsla av att behöva vara på ett visst sätt. Och den rädslan, om man har med sig den inledningsvis i relationen, är det väldigt svårt sen att vara sig själv. Man har på något sätt satt scenen där. Men även om er bok handlar just om vänskapsrelationer så tycker jag i alla fall att när jag läste den så tyckte jag det fanns flera både övningar och intressanta stycken i boken som jag tyckte var direkt applicerbara på min och min frus relation. Och jag tror precis som att du är inne på att vår syn på kärleksrelationen är ju ganska romantisk. Det finns ju såklart massa olika knep för att bibehålla den typen av glöd och låga som jag tror är jätteviktig. Men det är ju också så att även en kärleksrelation blir en annan typ av relation där jag skulle säga att just de här vänskapsbanden är kanske de absolut viktigaste banden. För man spenderar så mycket tid tillsammans. Så det jag tycker är inspirerande är när jag hör dig berätta att vi ska nog lära oss mer av hur vi är med våra vänner och applicera in det i våra kärleksrelationer. Och ha med oss det från start. För eftersom jag hade upptäckt att nu har jag försökt på det här sättet och det funkar inte. Så då tänkte jag att jag har ingenting att förlora. Utan det jag och min fru hade var just en fullständig ärlighet när vi träffades. Och liknelsen som jag använt ett par gånger när jag beskriver det. Det var som att vi liksom göt vår relation i betong. Alltså vi satte fundamentet, det satt där direkt. Det har varit fantastiskt. För precis som med alla andras relationer så blåser det storm. Men det är inte lika svajigt och det går liksom att komma tillbaka snabbt. Vi är snabbare skulle jag säga. Genom att vi träffades på det sättet. Så det jag tycker är intressant är att vänskapsrelationer kanske kan inspirera oss att även ha bättre kärleksrelationer.

Daniel Ek
Var det något speciellt i boken som du kände att det här kan verkligen översätta eller det här ger mig en ny synvinkel? Eller vad i det vänskapliga känner du? Eller om man säger så här, på vilket sätt har er kärleksrelation gått över till vänskapliga kvaliteter? Vilka är de kvaliteterna?

Axel Wennhall
Jag tror jag ser det mera som att Anna min fru, hon är också min bästa vän. Och att någonstans så var det ett skifte från att jag skulle träffa någon som jag var kär i. Vilket jag var fullständigt knock out av henne när jag träffade henne. Så jag var kär. Men jag insåg också att jag vill ju träffa någon som jag ska kunna dela mitt liv med. Det var en intention jag hade eller en önskan. Och där i så liksom såg jag att okej men vi är ju också varandras bästa vänner. Och sen har jag flera andra bästa vänner också. Men den känslan, och det kan vara alltifrån, som till exempel när jag läste er bok så har ni med, jag tror en övning att man kan försöka sätta sig in i den andra personens perspektiv. Jag tror ni kallar det prisma eller liknande. Och det var också en sån där, en väldigt nyttig påminnelse. Hur enkelt det är att allt utgår från sig själv. Allt utgår från vad man ser vad den andra gör för fel. Men att bara kunna flytta perspektiv och se och kunna förstå mer vad som är viktigt för henne. Och bara där så blev det 10 kilo lättare. Bara av den lilla enkla förflyttningen.

Daniel Ek
Nej jag håller med. Mycket av det vi skriver i boken ser jag direkt koppling till. Det här är lika applicerbart i kärleksrelationer. Och jag hör många som har längre relationer som beskriver det här. Men min partner är min bästa vän. Vi kan prata om allt. Jag känner mig trygg, jag kan drifta saker utan att känna att jag är rädd för att direkt bli ifrågasatt. Eller att tryggheten över tid skapar någon form av, man släpper den där presteraren eller den där rädda delen. Och att man kan testa hypoteser brukar jag tänka. Eller testa grejer som, okej nu testar jag att säga det här, nu testar jag att vara lite öppen. Eller avslöja någonting. Hur möter min partner mig då? Om jag då blir mött på ett välvilligt, förstående, accepterande sätt så ökar chansen att jag vill och vågar göra det igen. Så det kräver någon form av perspektivtagande att båda kan hålla varandras perspektiv och tillåta en, ja men högt i tak på något sätt tänker jag. Att man vågar visa sig själv åt en annan och kan möta det. Så återigen kanske det här med, tänker jag då, med krav. Jag ställer inte kanske lika höga krav på mina vänner som min partner. Men över tid så kanske jag också släpper, kan slappna av lite i de här kraven att den här kärlekspartnern inte ska vara allting för mig. Hon eller han kommer inte uppfylla alla mina drömmar utan det är, hämta tillbaka det till sig själv, okej jag måste göra det här eller jag kan få det här genom vänner eller andra kontexter. Så inbillar jag mig i alla fall att en mogen relation skulle kunna se ut.

Axel Wennhall
Nej men verkligen och just det där, det var väl också en annan sorts påminnelse, just det här med kravställningen och förväntan på vad ens partner ska, vem det ska vara och att återigen hur ens vänskapsrelationer är oftast betydligt mer kravlösa. Det finns, jag vet inte om du känner igen det, om det känns likadant för dig men det som också kännetecknar vänskap för mig är att det är ganska enkelt. Även om det kan ta emot, när du berättade där att bara det här med ringa kompisar så lyssnar jag också inte det men både du och jag sken upp för det är liksom, vi är bägge två tror jag, den enkla saken och vilken glädje det kan ge. Det som är det svåra med det är ju att göra det och bara ringa och sen i alla fall alltid när jag pratar med en kompis så är det ju liksom, det är bara så jäkla roligt och så enkelt och bara så naturligt. Och det var en annan del som jag verkligen reflekterade över när jag läste er bok. När jag läste boken så kändes det som att jag togs tillbaka till tiden, jag tror att kanske när jag gick på gymnasiet, när alla de här grejerna var liksom så naturliga och så självklara och när vänner var, de var runt omkring en hela tiden. Så det liksom, det var också en väldigt fin påminnelse och hur rikt livet var när man hade den liksom naturliga vänskapen runt omkring sig hela tiden. Har du haft sån där känsla när du har skrivit boken?

Daniel Ek
Ja, absolut. Det känner jag igen mig jättemycket. Det kommer liv in i mig när jag läser boken nu efteråt och under det jag skrivit. Det är mycket studietid eller tider där jag har varit med många under längre perioder man har pluggat, kanske nytt jobb eller någonting sånt. Men framförallt studieperioder och just den här lättheten att säga men vi hänger med varandra och vi liksom, vi ställer inte så höga krav på varandra. Det är inte som att jag måste få ut någonting av den här personen som jag ska träffa. Han eller hon måste de här karaktärsdragen och xxyz. Det är inte en kravlista utan såhär, jaha den här personen har den här lilla lustiga grejen och den här personen har den här konstiga lilla egenskapen och så vidare. Att det blir rikt på det här viset. Jag var mycket mer så när jag var yngre, mycket mer tolerans för olikhet. Jag kommer ihåg att jag pluggade i Portugal ett år, i Lissabon och det kom människor från hela världen och olika kulturer. Och då är det såhär, jag umgicks med alla och det var så rikt att se allas egenheter. Och nu när jag blir äldre så är det mer som att jag har snitslat liksom, kanske valt bort vissa och hänger tillsammans mer med människor som liknar mig på ett eller annat sätt. Och det är härligt och skönt och avslappnande men det är också någon kvalitet i det där breda tillåtande som är härligt och skönt och häftigt berikande.

Axel Wennhall
Jag tror många, men långt ifrån alla, känner igen sig i att ens vänskap blir outlook-baserad. Att man har, från att ha kanske pluggat och så börjar man jobba och så vidare. Och så kommer man skaffa en familj och de vänskapsrelationerna man har, de behöver planeras in. Jag har en lucka i den här outlook-kalendern. Ja, just det. Ja, och så kan ju livet se ut. Men jag tänker, ni har ju också lite bra tips på hur man faktiskt kan stärka sina befintliga vänskapsrelationer. Mm. Vad har fungerat för dig och vad har ni sett? Kan vara enkla tips och tricks.

Daniel Ek
Ja, det finns ganska många olika saker. Saker som tar lite tid, saker som tar mer tid. Men om man tänker några enkla grejer är, det är bättre att ses litegrann än att inte ses alls, tänker jag. Det kan vara lätt så att, okej nu har jag inte träffat den här vännen på länge så nu måste jag skriva ett långt sms eller brev eller email eller nu måste vi avsätta en två timmar och vi ska umgås och då kanske man skjuter på det där. Då blir inte det där samtalet av för att det blir en stor grej. Så att sänka tröskeln och sänka kravet på att det måste vara något speciellt, att nu ska vi bonda jättedjupt. Så kanske bara skicka ett sms eller, jag gör mycket ljudmeddelanden, ljudmeddelanden jag skickar och folk är så här, wow, kan man skicka ljudmeddelanden? Åh, vad trevligt!

Axel Wennhall
Jag skrattar för jag har också gjort det väldigt mycket, till en pass grad att folk slutade lyssna. Jag tog ner det, man kan göra för mycket.

Daniel Ek
Just det, verkligen. Ja men så, sänka tröskeln för hur fantastiskt det ska vara eller hur djupt eller intensivt eller liksom och så bara, när du är på väg hem från jobbet, liksom ringa och prata i fem minuter eller tio minuter eller någonting eller så. Också det här med, kan vara ett krav som man kan känna att jag måste vara pigg och fräsch när jag träffar mina vänner och måste bjuda på mig själv. Vad händer om ni ses när ni inte är helt tipp topp och då kanske ni får se andra kvaliteter som ni inte har sett heller. Om ni alltid haft en relation som att nu ska vi ses och fika och ta en öl eller någonting och prata, prata, prata, prata och sen går ni därifrån och sen återupprepar ni det. Men vad händer om ni träffas när ni inte har så mycket energi till exempel. Andra saker kan ju vara så här om man träffar någon och känner så här wow, jag blir påmind om hur mycket jag tycker om dig. Hoppas vi ses snart igen typ eller så här, ja vi ses. Istället för att bara släppa det så bara men testa att boka in någonting. Ta fram kalendern och så här, vad tror du om vi ska höras eller ses om tre veckor eller liksom. Att ta tillfället i akt så att planera in det. Så det är några sådana enkla tips.

Axel Wennhall
Det tänkte jag också på det som dyker upp för mig när du berättar är just det här hur lätt det är med tiden när det går länge att det kan, precis som du är inne på, att det kan bli lite komplext eller att det ska bli någon form av prestation. Jag har en kompis och det kan dröja ganska länge mellan vi ses men han är fantastisk för varje gång när vi ses igen så brukar jag säga det var så länge sedan vi sågs, skitsamma vad som har hänt och så bara startar vi om där vi är precis där och nu. För att det blir liksom, fyra månader ska man försöka återberätta det förflutna, det här, det här, det här så bara stryker vi det och så ses vi där och då. Då är det som att vi sågs igår på något sätt. För med den lättheten. Och också det som slog mig när du berättade det här i hur lätt hänt det är att man ska ha middagsbjudningar och det ska vara så speciellt och att det finns också en förväntan för när man inte ses så ofta då vill man få ut så mycket av den kontakten och är lätt hänt att man blir kanske lite besviken och att det blir en form av prestation. Man måste vara väldigt glad och energifylld. Men någonstans som vi varit inne på så känns det som att de bästa vänskapsrelationerna är när det blir så enkelt som möjligt. Ja. Och kanske mer spontant eller…

Daniel Ek
Ja, precis. Det är som att i avslappningen så finns det möjlighet för någonting nytt att komma upp, tänker jag. Alltså om det alltid är hög energi eller vad man ska säga, då kanske man missar saker också. Det är som att spola en film snabbt så ser man inte så många detaljer, men om man tar ner det i slow motion så ser man nya saker. Ja, jag kan uppleva att när det finns utrymme för att andas sakta ner, inte så mycket föreställningar om vad vi ska eller måste göra, då singlar det upp saker från det inre som man kanske sätter ord på eller så ser den andra någonting i en själv som tillåter sig bli sedd i det.

Axel Wennhall
En annan sak som jag tänkte på medan jag läste boken, som jag tror att många av lyssnarna känner igen sig i, är att om man påbörjar någon sorts av inre äventyr, man kanske börjar meditera, man börjar lära känna sig själv, så är det ganska vanligt att man också gör någon större yttre förändring i livet. Man kommer mer i kontakt med vad som betyder mest i ens liv och man börjar inse att man kanske har varit väldigt omedveten i vissa relationer eller i vissa delar av livet, vilket gör att man blir lite annorlunda. Och där i tänker jag att en sak som vi också får med oss i våra vänskapsrelationer, eller egentligen i alla relationer, är ju våra roller. Att vi har varit på ett visst sätt. Hur kan vi ändra på de roller som på något sätt har cementerats i vissa relationer? Och hur kan man göra det för att skapa ännu djupare och rikare vänskapsrelationer?

Daniel Ek
Ja, jag skulle säga att en kanske lite enklare sak är, jag vet inte hur enkel det är, men en tydlig, konkret sak är att byta kontext. Så att om vi har en kontext som vi alltid ses i, att dricka öl eller fika eller spela bandy eller vad det kan vara. Om jag testar att byta kontext tillsammans med den här personen så kommer automatiskt jag och den andra bete sig lite annorlunda. Vi kommer få se nya saker. Som i mitt fall då, som en kompis som jag bjöd in mig själv i princip att fira jul med han och hans föräldrar. Det kräver en viss mod liksom. Men okej, jag ville inte hänga med mina föräldrar av någon anledning just då. Och jag var nyfiken på vem är han och hans familj liksom. Och det var ju jättespännande. Jag fick ju se jättemycket sidor av honom som jag inte sett tidigare. Och hans familj, syskon, föräldrar, liksom kunde sy ihop olika förståelse kring vem han är utifrån hans historia och familjebild. Och då behöver inte varken han eller jag göra så mycket förändringar i oss själva utan det är liksom kontexten, när den förändras så bjuder den på mycket nya beteenden och insikter och saker. Så det kan vara att testa att göra någonting nytt tillsammans. Om ni alltid ses på ett visst sätt, gör något annat. Gör tvärtom. Om ni alltid ses och fikar, testa att spendera längre tid tillsammans eller åka bort. Spendera några dagar borta tillsammans eller gå en promenad eller gå på en konstutställning eller poledanskurs eller egentligen vad som helst. Eller meditationsretreat till exempel. Så det är en enkel sak. Man kan också tillföra någonting nytt i kontexten. Jag tänker återigen på mina föräldrar som jag är intresserad av vilka de är och vart de kommer ifrån men för mig var det lite för stort steg att direkt prata med dem om de här sakerna och ställa direkta frågor. Så istället så bjöd jag in någonting nytt i kontexten vilket var så här Jag gör ett projekt nu där jag filmar er och frågar er om er historia. Så det blev någon slags projektgrej och då kunde jag ha en ursäkt att föra in det här. Och på en vänskapsnivå eller vänskapsrelation kan det vara att förändra kontexten på något sätt. Börja inte byta kontext men okej jag tar med ett spel. Ska vi testa att spela spelet tillsammans? Eller jag har läst en bok. Jag vill drifta några saker med dig om den här boken. Eller vi kan läsa en bok tillsammans och diskutera den. Föra in något nytt. Ger väldigt stor utdelning. Så det handlar sällan om att nu ska jag ändra mig eller nu ska jag få en andra att ändra sig så att den förstår mig. Eller istället bara föra in någonting som möjliggör den andra att kanske få kontakt med kvaliteter som du tycker är viktiga. Som meditation då eller ja meditation vad handlar det om? Närvaro. Vi kanske inte måste sitta och meditera tillsammans utan det kan vara någonting annat. Att vi lyssnar på musik och berättar vad som kändes i kroppen eller vad som väckte för tankar eller upplevelser. Så var lite kreativ kring det här.

Axel Wennhall
Jag har också sett att jag träffade några av mina äldsta vänner från Västerås där jag växte upp för någon helg sedan. Det var så intressant för att helt plötsligt så agerade jag på ett sätt som var just det så här höll jag på för 6-7 år sedan. Jag drogs tillbaka till den här gamla rollen. Vi träffades på en, vi var ute och käkade precis som du beskriver. Vi har den här samme kontext. Det som jag tyckte var så intressant då var att ändå den här formen av medvetenhetsträning gjorde mig, jag blev medveten om det. Oj, nu är jag här. Så fick jag det perspektivet, vill jag vara kvar här? Jag kunde ställa mig själv den frågan. Nej, det här känns lite tröttsamt. Det märkte jag att jag kunde skifta och kliva ur min roll var bland annat genom att vara nyfiken. På insikt att det är jag som spelar den här rollen, vilket också innebär att jag kan sluta spela den här rollen. Det krävs ju framför allt i en början så krävs det väldigt mycket sårbarhet och mod som du har varit inne på. Du sa ju det själv, det krävs väldigt mycket mod för att fråga någon om man får följa med hem på julafton. Men det är också där, i den sårbarheten och modet som autenticiteten finns. Det är där vi kan öppna upp vår kärna och vara oss själva. Det är inte lätt, men belöningen är fantastisk när du vågar göra det.

Daniel Ek
Hur blev det?

Axel Wennhall
Jag kunde kliva ur det och vi kunde också prata om den rollen jag hade tidigare. Jag fick träffa mitt tidigare jag på ett sätt. Jag kunde se att det där var kul men jag kunde också ta den rollen för långt och vara en jäkla jobbig jäkel. Då kunde vi prata om det och då blev det ett väldigt bra samtal. Så slapp jag vara kvar i den rollen resten av kvällen. Framför allt kändes det sant och jag kunde vara med mina vänner och ha den här enkelheten. Det var medvetenhet, jag var tvungen att se det och sen utan att klandra mig själv.

Daniel Ek
Genomgående i boken har vi tre faktorer. Vi pratar om medvetenhet, mod och välvilja. Det låter som det du upplevde här passar in i det här med att jag är medveten om att det här händer nu. Det är liksom när jag går in i gamla mönster så jag kan se det. Så det är första steget ofta att säga okej nu ser jag det här, nu händer det här. Och sen nästa mod, okej nu ska jag sätta ord på det här till exempel. Beskriva för de andra, nu känner jag att jag går in i den här gamla rollen Axel för tio år sen eller tjugo år sen. Jag vet inte hur det var men jag kan föreställa mig att säga sätta ord på det eller gör någonting nytt, var nyfiken, ställa frågor. Och sen välvilja som du sa, klandra inte mig själv, klandra inte de andra heller. Nu får de mig att gå in i den här rollen, vad tråkiga de är, projicera på de andra. Hur kan jag se den här situationen med välvilja? Så medvetenhet, mod och välvilja är ofta bra ingredienser för att komma djupare.

Axel Wennhall
Det var precis så som det kändes där och då i alla fall. Jag tror att vi alla vet att vänskap är viktigt. Vi alla känner igen det. Men vilka forskningsstudier tycker du har varit mest spännande att stöta på och läsa om i ert arbete? Är det någonting som har förvånat dig eller någonting som har bekräftat det du har känt själv?

Daniel Ek
Ja, jag tror mycket har bekräftat i alla fall min… Ja, man måste säga så här, när jag började skriva boken så kom det ifrån att jag kände mig stressad och ensam. Och jag förstod att det berodde på att jag inte hade prioriterat vänskap tillräckligt mycket. Och sen när jag började prioritera det under bokens gång så är det mycket saker som har lättat, mycket saker som har släppt, mycket, känner mycket mer glädje och liksom närvaro och känner mig berikad. Att jag har ett mycket mer rikt liv. Och nu vet jag inte exakt om vi skriver om de här sakerna i boken, men mycket saker som jag har kommit i kontakt med när vi har läst mycket artiklar och så är det sista som har varit med mig de senaste veckorna är det här med att vetskapen om att faktiskt det jag säger eller det någon annan säger och när jag har ett möte med någon så är det som att vi påverkar varandras hjärnor. Om jag säger någonting så kommer det få ett avtryck i din hjärna. Om du säger någonting eller möter mig på ett visst sätt så kommer det få ett avtryck i min hjärna. Det är som att vi samskapar varandra ständigt i stunden. Precis som man tar en tablett, en medicin som förändrar, påverkar kemin i min kropp så påverkar också positiva vänskapsrelationer vår kropp. Och det är så häftigt. Det är liksom, vi ser då oxytocin är ju välkänt. En mamma som ammar sitt barn, hon får mer oxytocin, barnet får mer oxytocin. Mamman kan liksom få bättre mjölk eller mjölken rinner till och mamman känner kärlek och det blir någon slags kontakt. Men det är inte bara mellan mamma och barnet. Man ser också att en vänlig hand av en vän eller bara en upplevelse att en positiv kontakt gör att min perception förändras. Det tycker jag är ganska spännande. För perception tänker man ju ofta att det är bara som det är. Man är bara en passiv mottagare av världen. Men då ser man då i studier att så här, om jag har en vän, en kontakt med en vän på ett positivt sätt då är det någonting som förändras i vad jag ser i den andra och också vad jag ser hos andra. Så helt plötsligt blir andra människors ansikten mer vänliga. Och jag tolkar andra mer välvilligt. Det tycker jag är jättehäftigt på sådana här mikronivåer. Den här relationen gör att jag ser världen med nya glasögon. Och det visste jag inte tidigare utan direkt påverkan på min perception. Men sen finns det också andra studier som vi nämner. En studie som jag tycker är ganska spännande är det här hur vi påverkas av människor som vi aldrig har träffat. Min väns väns vän påverkar min lycka till exempel. Den påverkar även hur mycket smärta jag har.

Axel Wennhall
På vilket sätt?

Daniel Ek
Ja, man förstår inte, som jag förstår det helt exakt, hur det funkar. Men det är som att man pratar delvis om känslosmitta. Så att om en person skrattar så är det lätt att den andra skrattar också. Sen kan skrattet spridas. Och jag tror vi nämner det i boken, men det var en epidemi i ett afrikanskt land. Jag tror det var i Tanzania. För inte jättemånga år sedan, jag kommer inte ihåg exakt årtal, men då såg man att det blev en epidemi av skratt. Det började i skolan och sen pågick det här i över ett år tror jag. Den tog aldrig slut. Det bara, någon för det här skrattet vidare och så bara fortsatte det, fortsatte det, fortsatte det. Och barnen kunde inte studera för att liksom hamna i den här skrattepidemin ett tag. Så dels så tror man att känslor kan smitta från människa till människa. Men sen ser man också att, eller man tror i alla fall att normer kan förflyttas liksom. Så att min kompis, kompis, kompis, om han eller hon är överviktig, då blir det mer okej för mig på något sätt att vara överviktig. Och då på något sätt så slappnar jag av i mitt ätande och kanske äter mer till exempel då. Men jag tror inte man har exakt förstått hur det funkar, men det är väldigt spännande hur, och man pratar också där om att om jag får en vän i mitt nätverk som är, mår bra och sprider positiv energi, så är det, påverkar det mina lyckonivåer mer än att få hundratusen i löneökning per år? Jag vet inte exakt hur de har räknat ut det, men det är spännande tycker jag att vi är ett nätverk. Vi är inte enskilda, separata öar, utan vi är ett nätverk och vi påverkar andra på sätt som vi inte är medvetna om. Så jag påverkar min kompis, kompis, kompis och de påverkar mig. Utbyte eller samspel och sådana saker tycker jag också är spännande.

Axel Wennhall
Det var intressant att se att även forskningen kan på ett sätt påvisa hur vi alla är sammankopplade. Det här är ju mer av en förnimmelse som man själv kan ha, hur vi alla påverkar varandra och hänger ihop.

Daniel Ek
Ja.

Axel Wennhall
Vi har ju varit inne ganska mycket på befintliga vänskapsrelationer, men ni tar ju också upp en hel del om hur man kan skapa sig nya. En av de kapitlen som jag fastnade lite grann vid boken var det här med att också börja prata med främlingar. Som kanske rent kulturellt här i Sverige när vi spelar in det här i december och vi är i Stockholm, det kanske inte är det mest vanligt förekommande. Men vad har man sett när man pratar med främlingar? Vad ger det oss människor?

Daniel Ek
Ja, jag tycker det är jättespännande. Det är en ganska häftig studie där man gick till en tågstation och rekryterade människor som man sa till dem att det här experimentet som du ska få vara med nu är att under den här tågresan så vill vi att du ska prata med en främling. Så ställde man frågor så här, vad tror du kommer hända? Hur tror du kommer kännas för dig? Hur tror du kommer kännas för den andra? Och så vidare. Så fick de göra det här och sen så fick de efteråt svara på liknande frågor, men också den de hade pratat med fick svara på de här frågorna. Och det man ser då är att både introverta och extroverta tror att personen jag kommer prata med kommer vara besvärad. Jag kommer vara besvärad, det kommer kännas jobbigt, det kommer vara en awkward situation och det kommer inte kännas så jättebra. Sen när man väl har klivit av tåget och haft den där konversationen och tittar på hur var det så bara, det är helt tvärtom. Man felbedömer hur trevligt det är att prata med någon, okänd människa till och med. Och det här ser man också då att det handlar inte bara om att prata, rädsla för att prata om någon eller liksom att man misskattar det här felet, utan också generellt sett med att man verkar tro att man är mindre omtyckt än vad man är när man är med sina vänner eller, man kallar det för the liking gap , som man har till och med ett begrepp för. Det finns ett glapp mellan hur omtyckta vi är och vad vi tror om det här. Så vi tror inte vi är så omtyckta som det visar sig i verkligheten.

Axel Wennhall
Jag tänker tillbaka på de gångerna då jag har pratat med en främling och det hänger på något sätt ihop att oftast brukar känslan vara positivt överraskad över också att få se mina fördomar smula sönder. För ofta så är tanken eller känslan att den här personen är väl ingen snäll eller glad eller rolig. Och sen, i princip alltid när man pratar med någon så möts man av en schysst och vänlig person. Och det är väldigt fint att bara få det mötet. Jag och Gustav, vi har en gemensam vän som heter Carlo och han kommer från Tyskland. Jag vet inte om det är bara han eller om det är mer av en tysk kultur, men han är fantastisk på att prata med främlingar. En stor inspirationskälla, jag minns en midsommar, vi var nere och firade i Mulle och så skulle vi gå, han och jag skulle gå ner och köpa glass. Och så var det ett torg och så kan man se den här bilden framför sig, det var ungefär åtta personer på det här torget som var utspridda i varje hörn. Fem minuter senare efter att Carlo hade kommit hit stod alla i en ring och pratade tillsammans. Wow! Bara genom att han liksom, hallå tjena, bara plockade upp alla och gjorde det med en öppen, nyfiken, schysst attityd. Jag har varit så imponerad och i ärlighetens namn, först när han började blev jag så rädd, vad håller han på med? Men det var så häftigt att se för det visade också att vi människor vill. Vi människor vill möta varandra på ett schysst sätt. Och det var så fint att se att han bara hade sett igenom den illusionen som jag hade burit med mig, att människor inte skulle vilja få kontakt.

Daniel Ek
Jättehäftigt. Nu blir jag inspirerad, jag känner mina ögon lyser och så här, det här måste jag testa själv för det är jag inte. Jag har haft perioder faktiskt, efter jag varit på meditationsretreat, det är lite spännande, efter jag varit på meditationsretreat då är jag mycket mer pratig med främlingar. Det är ganska spännande. Kanske någon slags trygghet eller bara närvaro.

Axel Wennhall
Jag känner igen det där och kanske också den här andra tanken som kommer upp, borde jag verkligen det där. Den tystas ner litegrann.

Daniel Ek
Ja, får inte lika mycket grepp.

Axel Wennhall
Nej, det blir mer att man gör vad som blir levande i stunden.

Daniel Ek
Ja, just det.

Axel Wennhall
En sista sak jag vill ta upp med dig innan vi ska börja runda av vårt samtal och sedan få ledas i en övning av dig. Är faktiskt döden och tanken på döden, hur den också kan hjälpa oss att värdesätta det som betyder mest i ens liv. Det finns dels ett par övningar här framme i boken, men också bara, det har slagit mig på sista tiden att ju oftare jag reflekterar över att det här kanske är den sista dagen i mitt liv. Desto mer energi får jag att göra det som jag verkligen vill och släppa taget om allt det här småchafsiga bråken. Då tycker jag också att det blir väldigt tydligt att, just det, mina vänner vill jag ju höra av mig till, jag vill umgås med dem. Har du sett att döden, eller rättare sagt tanken på att livet inte är evigt, hjälpt dig att stärka dina vänskapsrelationer?

Daniel Ek
Ja, direkt kom jag att tänka på ett retreat som jag var och där jag inte mådde så bra kroppsligen då. Jag hade en ganska utmanande period och just på retreat så är man ganska ensam. Pratar inte med andra direkt utan så det väcktes väldigt mycket tankar kring döden då och så tänkte jag att jag måste skriva en lista. Vad är det jag vill göra när jag kommer hem nu? För jag hade någon idé om, eller tanka om att min kropp var inte så dålig där jag tänkte att jag kommer dö snart. Så då, direkt så tog jag fram papper och penna, fast man fick inte göra det. Jag måste skriva ner vad är det jag längtar efter när jag kommer hem, vad är det jag ska göra mycket av? Och då var det dansa, jag älskar att dansa. Nummer två, besök mina vänner. Alltså, verkligen så här, jag fick en bild av att jag ska ta min bil, besöka vänner på olika platser i Sverige. Sova över och hänga och få en lite mer djup relation till mina vänner. Göra någon tour liksom. Det var väldigt tydligt och klart, det var ingen så här, vad är det jag vill? utan så här, dansa, besöka mina vänner. That’s it! Och det var ganska fint att se så här, jaha det är det här som betyder någonting för mig. Allt annat bara skalades bort. Jag känner fortfarande faktiskt samma sak nu. Det är verkligen dans och vänner som är det mest berikande och det jag faller tillbaka till när jag känner mig låg, ledsen eller liksom, ja men tänk på döden eller döden kommer in i mina tankar. Vilket den gör lite oftare när jag bor på landet ensam och just nu är det väldigt mörkt och svart omkring så på något sätt så kommer tankar om döden lättare till mig. Och då är det dans, vänskap.

Axel Wennhall
Ja men jag tycker också att det som kan stoppa en från att ha goda vänskapsrelationer är att man börjar ta det för givet. För att det har varit så naturligt i vissa delar av ens liv som vi var inne på tidigare i livet. Då hade man vänner omkring sig vilket gör att man kanske tar det för givet men just den här påminnelsen om döden gör att det blir enklare att se igenom det och verkligen komma i kontakt med vad som betyder mest i ens liv. En annan sak som slog mig nu när vi har pratat om vänskap är att, och som jag kanske inte riktigt har reflekterat över tidigare, att vänskap på något sätt också är en form, verkligen en form av kärlek.

Daniel Ek
Jag håller helt med. Jag tänker också, jag ska säga det här att, som jag kanske började med, eller det här med hårdvalutan i relationer är någon form av jag får din närvaro, jag får möjlighet att blotta någonting som är antingen omedvetet, gör det medvetet eller blotta någonting som är svårt. Och att bli mött då av en vän i närvaro, acceptans, att bli förstådd, det är kärlek. Det är liksom, det är starkt och det kan, sådana moments kan ju uppstå egentligen även med främlingar. Det kan vara att man bara byter en blick eller att man tittar på någon med en kärleksfull blick eller en närvarande blick. Men vänskap rymmer ju så mycket mer än bara närvaro. Det är liksom att bli stöttad när man har en svår period eller det kan vara praktiska saker, någon kommer hem och lagar mat när jag är sjuk eller mår dåligt eller ledsen eller tar mig ut på någonting när jag blir dumpad i en relation eller liksom. Det är kärlek.

Axel Wennhall
Tack för att vi har fått utforska vänskap med dig idag. Innan du ska guida oss i en vänskapsövning så brukar vi bara avsluta med fem snabba. Och jag vet inte om vi gjorde det här sist vi träffades men eftersom allting förändras så har säkert också dina svar förändrats under tiden. Men vad är du tacksam för just nu?

Daniel Ek
Tacksam för, det första som kommer är att det är medvetet, att jag är här och kan uppleva att jag har livet, livet är här, att jag finns. Väldigt tacksam för mina föräldrar, de är som pelare i mitt liv, stöttar mig jättemycket. Jag är tacksam för vänner som jag har omkring mig som verkligen är ett skyddsnät för mig när jag har det tufft och svårt. Så är det nog ingenting annat än vänner som kan vända på något sätt, ge nya perspektiv, ge mig hopp. Tacksam över mitt boende, jag har det väldigt lyxigt att jag kan ha både lägenhet och en liten torp eller stuga. Det är jag väldigt tacksam över. Och det sista som dyker upp i mig är demokrati. Att vi har frihet och att vi samskapar samhället.

Axel Wennhall
Bra påminnelse, den är lätt att ta för givet. När var du ledsen senast?

Daniel Ek
När var jag ledsen senast? Jag tycker det var varannan dag på något sätt. Idag när jag satt och åt på lunch innan jag kom hit så överhörde jag en konversation och någon sa någonting om svältande barn i Afrika. Och först kom det någon floskel, någon som driver med det här med svältande barn i Afrika. Men sen så kom det en väldigt djup sorg, här sitter jag på en restaurang och får mat serverad, jag kan betala maten, det är varmt och så vidare. Då kom det någon så här, ja men det var verkligen djup sorg och så här, jag har inte gjort någonting för att förtjäna det här. Det är bara en slump, jag får uppleva det här och någon annan har det väldigt tufft och svårt. Ja det var, det kom oväntat.

Axel Wennhall
Fanns det någon tacksamhet där också i den sorgen?

Daniel Ek
Ja det var liksom en känsla av att jag är buren av något som inte jag har, eller liksom, vad ska man säga, jag har inte gjort mig förtjänt utan det bara finns. Det är någon kärlek som finns som bär mig i det här och någon känsla av att jag vill göra någonting gott, jag vill inte bara ta det här för givet utan jag vill bidra på något sätt.

Axel Wennhall
Vilken bok eller kanske dokumentär skulle du tipsa andra att läsa eller kolla på?

Daniel Ek
Ja just nu så har jag en dokumentär som jag såg för en vecka sedan som var så fantastisk, det var verkligen så här hoppingivande, allting är möjligt och den heter 14 Peaks om en nepales som ska visa världen att man kan göra det omöjliga och att visa att nepaleser är de bästa i världen på att klättra i världens högsta berg och otroligt inspirerande. Alla sa till honom att det här är omöjligt, så i början av filmen så säger han så här, ja men då ska jag kalla mitt projekt Project Possible. Så väldigt inspirerande att så här, är det något du verkligen vill, du kan göra det, bara du lägger manken till och liksom riktar din energi och så blir jag väldigt hoppfull över det.

Axel Wennhall
Vilket är det bästa rådet du har fått?

Daniel Ek
Bästa rådet jag har fått, jag tror det är, tro inte på allting som du tänker.

Axel Wennhall
Ja, here here. Sista frågan, vilken eller vilka personer skulle du vilja äta middag med, död eller levande? Förlåt, jag ska bara flika in här ytterligare en grej, du får också se att det här skulle kunna bli din nya kompis. Så den här middagen är liksom starten på en ny vänskap.

Okänd
Wow.

Daniel Ek
Var det flera man fick välja? Mm. Steven Levine, som är grundad till somatic experiencing, en traumaterapimetod som är fantastisk. Honom ska jag bjuda in, få en smak av hans närvaro. Jag tänker också Joseph Goldstein som är en meditationslärare som jag har väldigt stor respekt för och som har en integritet och erfarenhet och kunskap som är häftig. Jag skulle nog också bjuda med min mamma faktiskt. Det är som att hon har sett att få upp energi och vara nyfiken och bjuda på sig själv och få igång samtal och liksom bryta normer. Så hon skiter i titlar och sånt där, hon är bara sig själv med alla. Det skulle vara spännande om hon fick vara med då också. Ja, Steven Hayes tror jag också, som är grundad till ACT. En otroligt skarp hjärna och många järn i elden och väldigt bra på att ta perspektiv och se mönster. Jag tror det är de just nu som jag spontant tänker på.

Axel Wennhall
Trevlig middag. Okej, men då släpper jag över till dig så ska du få guida oss.

Daniel Ek
Så du kan bara sätta dig bekvämt eller gå bekvämt eller vart nu den är. Se om det är någonting som du vill justera som gör det lite skönare att leva, lite skönare att vara du just nu. Kanske slappna av, släppa seriositeten om det är en sådan någonting som du håller uppe. Och bara skulle jag vilja att du tänker på en vän. En vän som lätt ger dig varma känslor. Någon som är skön att vara med, någon som är vänlig, någon som du kan vara dig själv med. Och se den här vännen framför dig. Och se den här vännen när den är som lyckligast. Vad är det den gör då? Vart är det någonstans eller vilken aktivitet gör den? Och hur är det att vara med den personen när den är som lyckligast? Och bara lägg märke till vad som händer i din kropp och kanske kring hjärtregionen. Hur känns det där när du ser den här vännen framför dig? Och kanske till och med tillåta, om det är någonting du känner kring bröstkorgen eller magen eller vart det nu är. Tillåta sig att spridas lite grann. Kan du öppna upp lite för de här känslorna, förnimmelserna? Och sen vill jag att vi ska göra ett lite tankeexperiment. Så jag vill att du hoppar bakom den här personens ögon och hoppar in i den här personens ögon som nu tittar på dig. Som ser på dig när du är som lyckligast. Vad är det den ser då? Hur ser du ut när du är som lyckligast? Och ställ dig också frågan, vad är det den här personen ser hos dig som den uppskattar? Vilka kvaliteter är det hos dig som den gillar? Så vad är det du ser genom den här personens ögon? Även om du kanske inte håller med om det eller du kanske är medveten om delar av dig själv som den andra inte ser. Även om det är så, så ser den här personen de kvaliteterna hos dig. Kan du bara i den här övningen, för den här stunden, tillåta dig att öppna upp för det här? För den här personen är det sant? Vilka kvaliteter är det den ser hos dig? Vad är det den gillar med dig? Och sen så kan du hoppa tillbaka till dig själv och bara bli varse om att du och den här personen har en unik relation. Det finns ingen på planeten som har exakt den här relationen som ni har. Den är unik, den har aldrig existerat förut. Den finns bara mellan er. Om den här personen skulle försvinna, om du aldrig mer fick träffa den här personen av någon anledning från idag, det här är sista gången du har sett den här personen. Vad skulle du sakna? Och så kan du släppa den här bilden, den här relationen och bara landa tillbaka dig själv i kroppen, i hjärtat, där du upplever att du är… Bli varse om ljud omkring dig. Öppna ögonen och kanske titta dig runt lite, låta blicken vila på någonting eller på flera saker. Välkommen tillbaka.

Okänd
Tack. Tack.

Axel Wennhall
Och tack för att du kom hit idag och var med i podden igen. Det är jag alltid ett nöje Daniel.

Daniel Ek
Jätteroligt, tack.

Axel Wennhall
Tack för att du har lyssnat på det här avsnittet av Meritera mera med Daniel Ek. Vi hoppas att du har blivit inspirerad av vårt samtal och av Daniels övning. Om du vill komma i kontakt med Daniel så hittar du hans kontaktuppgifter i beskrivningen till det här avsnittet. Och är det något vi har tagit med oss från avsnittet med Daniel är att inte ta våra vänner för givet. Och verkligen ge dem den tid och uppmärksamhet som de förtjänar så att de kan berika våra liv. Ta hand om dig så hörs vi snart igen.