Det här är en transkribering av vårt podd-avsnitt med Camilla Sköld om meditation och trauma.

Axel Wennhall
Varmt välkommen till Meditera Mera med mig Axel Wennhall som ställer frågorna och Gustav Nord bakom lurarna. Vi är på väg hem till Camilla Sköld för ett kärt återbesök i podden och vi ska prata om meditation och trauma. Camilla Sköld är doktor i neurovetenskap och är legitimerad sjukgymnast och hon har utövat meditation och mindfulness sedan 1999. Hon är grundare av Center for Mindfulness Sweden och initiativtagare till och kursansvarig för mindfulnessbaserad stresshantering på Karolinska institutet. Camilla är dessutom en av våra lärare i Mindfully där hon har tagit fram en serie om självmedkänsla. Men idag ska vi prata med Camilla om trauma. Vad är det och hur kan vi lära oss att leva med våra trauman? På vilket sätt kan meditation och mindfulness hjälpa till? Eller kan meditation till och med vara skadligt? Och vilka tips har Camilla till alla oss som vill leva ett mer närvarande liv?

Okänd
Nämen tjena! Tjenare! Nämen tack!

Axel Wennhall
Hej Camilla!

Camilla Sköld
Hej!

Axel Wennhall
Tack för att vi fick komma hem till dig idag.

Camilla Sköld
Ja, ni är så välkomna.

Axel Wennhall
Vi ska ju prata om meditation, mindfulness och trauma idag. Men innan vi sätter igång så tänkte jag att vi ska ha en landningsmeditation som du och jag och Gustav kan göra här hemma i ditt vardagsrum när vi sitter här i soffan och du sitter på en stol mitt framför oss. Och den här meditationen är såklart även för dem som lyssnar. Det här är en meditation som man kan göra enklare än vart man än befinner sig. Och du som lyssnar kanske är ute och går, sitter på en buss eller på tåg. Så vänd bara din uppmärksamhet mot ljuden som du hör. För den här enkla men kanske inte alltid helt lätta instruktionen att bara lyssna. Samtidigt som du observerar de olika ljuden. Så notera om du också kan lyssna till tystnaden som omger dem. Det spelar ingen roll hur många gånger uppmärksamheten har vandrat iväg och du har vänd tillbaka den. Och på samma sätt kan du vända tillbaka uppmärksamheten om du märker att du blir distraherad under det här samtalet. Så kan vi avsluta den här korta landningsmeditationen.

Camilla Sköld
Tack. Tack.

Axel Wennhall
Hur kommer det sig att du är intresserad av just trauma?

Camilla Sköld
För mig har det känts ganska naturligt att vara intresserad av trauma. I och med att jag jobbar med mindfulnessbaserade program och compassionfokuserade program. Så finns trauma med och närvarande. Så trauma har varit med hela tiden men jag har nu på senare tid fördjupat mig ännu mer i det kan man säga. Och det har blivit lite tydligare vad det är som är hjälpsamt vid trauma och vad det är som kan vara mer utmanande vid trauma.

Axel Wennhall
Just vad som är hjälpsamt och vad som kan vara utmanande med hjälp av mindfulness tänker jag att vi ska fördjupa oss i. Men först och främst, vad är trauma?

Camilla Sköld
Ja, först och främst så kan man säga att trauma kan ju vara att man har varit med om en traumatisk händelse. Det är ju det som kanske de flesta kopplar samman med trauma. Och det kan vara att man själv har varit med om en traumatisk händelse. Men det kan också vara så att det är någon nära en som har varit med om trauma. Och nu under den här perioden som vi har varit i alldeles nyligen med pandemi och så vidare så kanske man har man arbetat inom hälso och sjukvården till exempel. Så är man med om andras trauma väldigt mycket och ser på nära håll det som man då kallar för mer sekundär traumatisering. Så det är en form av trauma som är kopplat till en händelse eller flera händelser. Men sen så finns det också en annan form av trauma som man kanske inte pratar om lika mycket men som är kan vara ett trauma som man har varit med om under lång tid. Man kallar det ibland för typ två-trauma när man har, kanske under sin uppväxt, utsatts för mer eller mindre omfattande trauma. Och det kan vara i form av, inte sällan om man har missbruk i familjen och så vidare. Och det kan komma till uttryck i en form av att man inte har blivit sedd eller fått det man har behövt och så vidare. Och när det är många sådana händelser under många år så ansamlas det och det är traumatiskt.

Axel Wennhall
Jag läste någonstans att ordet trauma betyder sår. Och att, är det så att på ett sätt att trauma är sår som vi får någon gång under vårt liv och som inte riktigt blir läkt?

Camilla Sköld
Ja, men absolut. Och det är ju inte alltid så att vi inte riktigt är i kontakt. Har det pågått länge så är vi så vana vid det så vi nästan inte är medvetna om att det kanske är traumatiskt för oss. För det har blivit som en, ja men det är så som vi alltid har levt så vi vet inte riktigt att det är ett trauma men som vi kan börja få syn på när vi börjar vara medveten närvarande. Så kan de börja dyka upp.

Axel Wennhall
Just det, så att börja meditera kan få en att upptäcka också att man har ett värk på ett trauma.

Camilla Sköld
Precis, absolut. Det gör det ju. Det finns ju en stor omedvetenhet om trauma och jag tror i och för sig att många som arbetar mer på djupet som inom terapi och så vidare och jobbar med såna här program som jag jobbar med är ju mer medvetna om att bakom mycket av det som kommer till uttryck på annat sätt såsom beroende eller andra typer av sjukdomar också väldigt ofta har trauma i botten.

Axel Wennhall
Om man lyssnar till det här och så är man lite osäker på om man har ett trauma med sig. Hur kan det återaktiveras i form till exempel om man mediterar eller vid en annan situation? Vad finns det för signaler eller?

Camilla Sköld
Det kan ju återaktiveras när vi gör olika meditativa övningar och inte minst när man börjar rikta kärleksfullhet till sig själv så kan trauman börja framträda. Man brukar uttrycka det ibland som att det finns ingenting som avtäcker bristen på kärlek så mycket som när man ger kärlek. Så när vi ger oss själva kärlek så kommer vi i kontakt med alla de gånger vi inte har fått kärlek eller kärlek i olika former, att vi inte har fått det vi har behövt i ett enskilt ögonblick. Så det avtäcker våra trauman samtidigt som det också naturligtvis är det hjälpsamma. Så det är hur vi kan arbeta med hur vi möter trauma. Så det är ju både att det aktiverar gamla trauman men det kan också hjälpa till att läka gamla trauman.

Axel Wennhall
Och det viktiga här är väl också definitionen att det kan aktivera och läka men det kan inte egentligen skapa ett trauma utan att det snarare är att vi upptäcker någonting som fanns i oss.

Camilla Sköld
Precis, det är alldeles rätt. Att det är övningarna eller det vi gör kan inte skapa trauman utan det kan bara avtäcka det som redan finns.

Axel Wennhall
Jag tänker att det här samtalet är så viktigt och intressant för att en av instruktionerna i meditation och som vi använder i appen bland annat är ju att det handlar inte om vad vi upplever utan hur vi relaterar eller hur vi förhåller oss till det vi upplever. Men sen verkar det då att det finns situationer där det inte riktigt går att relatera till det vi upplever utan att vi hamnar i någon sorts frys eller kämpaläge där kroppen på något sätt spänner sig eller vi tappar helt enkelt den medvetna kontrollen.

Camilla Sköld
Ja, absolut.

Axel Wennhall
Så jag tänker att det som jag tror skulle vara väldigt värdefullt i den här diskussionen och det jag är väldigt nyfiken på också är att vi tillsammans utforskar, okej men hur kan vi ändå arbeta och finns det situationer då vi kanske behöver ta bort meditationen till exempel? Eller hur kan vi använda meditationen på ett så skickligt sätt som möjligt när det här händer? Och på samma sätt det som kan avtäcka kan också läka. För det är det jag tänker är nyckeln att vi vill komma till den läkningen.

Camilla Sköld
Absolut.

Axel Wennhall
Och att vi kanske kan röra oss i ett lite vidare spann. Även om trauma har en del så att möta så kallade negativa eller jobbiga upplevelser är ju en del för alla som praktiserar meditation.

Camilla Sköld
Absolut. Och det man brukar prata om är att det finns en teori som kallas för polyvagal-teorin av en som heter Stephen Porges som pratar om det här och pratar om hur vi kan röra oss i vårt toleransfönster. Så när vi utövar meditation eller, och det kan ju aktiveras i andra sammanhang också, men om vi tar när vi utövar olika meditativa övningar, att se kan jag röra mig inom mitt toleransfönster och närma mig gränsen för mitt toleransfönster. För då kommer mitt toleransfönster så småningom att vidgas så att mitt toleransfönster blir vidare. Sen så kan vi helt plötsligt, för det här är, och jag tyckte att du var inne på och frågade efter det lite grann också, men att vi helt plötsligt kan hamna utanför vårt toleransfönster. För det är ju automatiska skyddsmekanismer som finns i oss och det är ju rent neurologiskt så att vi helt plötsligt kan hamna utanför vårt fönster. Och då slår de systemen till kan man säga. Och det ena är ju att vi blir överaktiverade eller, och det är ju det som när vårt hotsystem slår till så att vi antingen går i kamp med eller vi flyr ifrån det som vi träffar på. Och det tar ju sig till olika uttryck och när vi vänder det inåt så är det ju inte att vi, vi kan ju inte kanske springa ifrån oss själva utan vi försöker inom att springa ifrån oss själva. Och ett sätt att springa ifrån sig själv kan ju till exempel vara att stänga ner eller och så vidare. Eller om vi går till attack mot oss själva som vi gör när vi till exempel börjar kritisera oss själva.

Axel Wennhall
Och det andra då är att underaktivera sig?

Okänd
Just det.

Camilla Sköld
Det andra alternativet är då att vi hamnar i det som man kallar för ja, hypoaktiverad eller underaktiverad. Och då hamnar vi mer i frysläge. Då har vi ju väldigt liten kontakt med oss själva överhuvudtaget just då. Det kan ju komma till uttryck som att vi dissocierar till exempel eller eller att vi hamnar lite grann så som man gör när man hamnar i frys, att man fryser antingen, liksom stelnar till i kroppen eller blicken fryser eller och så vidare. Så det kan bli en underaktivering helt enkelt. Och det är hur vi kan, hur vi möter det i oss själva och i en grupp hos någon annan om man leder en grupp är ju på lite olika sätt beroende på om man är hyperaktiverad eller hypoaktiverad då.

Axel Wennhall
Och vad finns det då för olika sätt eller metoder för att kunna möta de här två olika över och under när det väl händer?

Camilla Sköld
Ja, är man mer i fight eller i flykt och kampsituation så att det är vårt hotsystem som är aktiverat så kan man säga att generellt sett att försöka grunda sig. Kanske kontakt med underlaget och i första hand man kanske prövar att vara i kontakt i sin egen kropp. Men är man fortfarande föraktiverad för att vara i sin egen kropp så kan det vara så att vi behöver rikta vår uppmärksamhet utanför oss själva. Fokuserad uppmärksamhet utanför oss själva är hjälpsamt eller fokuserad uppmärksamhet överhuvudtaget är hjälpsamt. Och ju längre ifrån det aktiverade stället man riktar sin uppmärksamhet desto mer tenderar det att lugna sig. Så är man aktiverad till exempel i andningen som är väldigt vanligt att man blir aktiverad i när man till exempel kommer i kontakt med trauma och kanske rädsla och så vidare så är oftast andningen inblandad och då kan det vara att bara flytta uppmärksamheten någon annanstans än i andningen. Det kan vara hjälpsamt. Någon annanstans i kroppen eller i kroppens kontakt med omgivningen, med golvet eller med stolen och så vidare. Och lugnade sig inte då heller så kan man flytta uppmärksamheten utanför kroppen. Titta på något, lyssna till någonting. Och lugnade sig fortfarande inte så kan man bara välja att göra något helt annat. Hur kan jag hitta någonting annat som fyller på mig själv eller som jag vet vanligtvis fyller på mig själv. Att gå ut i naturen eller lägga sig och ta ett varmt bad eller vad det nu kan vara. Något beteendemässigt som kan vara till hjälp.

Axel Wennhall
När jag hör dig beskriva det här så, det som slår mig är just hur viktigt det är och det tycker jag också är en del av meditationens kanske viktigaste uppgift är ju att bli mer medveten om sig själv, vad man själv behöver och vad som fungerar för en själv. Och vi är så vana att vilja följa instruktioner och det fyller verkligen sin funktion att kunna följa guidade meditationer. Men att verkligen hålla de här instruktionerna som en sorts förslag. Precis. Istället för en sanning eller något rigid utan se, var väldigt flexibel kring dem och känna in, okej men fungerar det här för mig just nu? För just det här, det som du beskrev, andetaget används ju väldigt ofta som ett ankare i en meditation. Ja. Men om jag förstått det rätt så kan det återaktivera trauma.

Camilla Sköld
Absolut.

Axel Wennhall
Och se att andetaget är bara ett ankare, alltså det fyller den funktionen att vi kan ta hjälp av andetaget för att fokusera, att kunna ha vår uppmärksamhet i det innevarande ögonblicket med hjälp av förnimmelserna av andetaget. Men du kan likväl använda det av en tå eller ett lillfinger.

Camilla Sköld
Absolut. Och du är inne på en annan viktig aspekt där som också är väldigt värdefullt och det är att ge utrymme för mer valmöjligheter. Och att vara med sin uppmärksamhet på något annat ställe i kroppen till exempel. Men också att bjuda in att vi kan ha ögonen öppna och speciellt kan man säga om vi har blivit hypoaktiverade så tenderar vi att gå in väldigt mycket och det blir frys i hela vårt system. Och då kan ett sätt vara att bara öppna blicken och få kontakt med omgivningen så kan den här hypoaktiveringen, alltså underaktiveringen släppa. Så att vi söker lite kontakt och också den här att det blir frys i kroppen att faktiskt bjuda in att man kan röra lite grann på sig. Väldigt ofta så sitter vi ju stilla i meditation men när vi har hamnat i underaktivering så behöver vi bjuda in lite rörelse så att man inte känner att man nästan blir fastlåst i sin kropp. Och det är viktigt att när man gör guidningar att man påminner om de aspekterna som precis som du sa att det är förslag eller inbjudningar men att lyssna till sig själv i första hand att det är det viktigaste.

Axel Wennhall
Jag är också lite nyfiken på det, jag fastnade vid det du sa att just det här med att kunna rikta kärlek till sig själv kan på ett sätt återaktivera ett trauma och på ett annat sätt så är det en form av läkemedel eller ett botemedel kanske mot trauma. Hur kan vi förhålla oss till den paradoxen och hur kan vi förhålla oss till det kanske framför allt när det är svårt att rikta kärlek mot sig själv?

Camilla Sköld
Min erfarenhet är ju med små steg. Att ta det varsamt och med små steg. Att närma sig den här gränsen eller det här, om man tänker sig fönstret som jag nämnde, att vi närmar oss gränsen av vårt fönster eller fönstret kan vi också föreställa oss att det är vår trygga zon så närma oss gränsen för var vi är trygga och var vi blir utmanade. Så att närma oss den gränsen och backa och göra det med små steg. Man brukar generellt sett också säga att det aktiverar och det värmer upp hela övningar som är medkänsloövningar, det är uppvärmande övningar så det ökar den här möjligheten att komma i kontakt med och också bli aktiverad. Så den andra aspekten är ju att när vi blir aktiverade, att försöka vara närvarande även när vi blir aktiverade så att vi kan möta också det med den här värmen. Att nu blev jag aktiverad, kan jag hålla om mig själv när jag blir aktiverad? Kan jag möta det igen med värme eller bara ge utrymme åt det? Det som vi också övar när vi övar medveten närvaro, kan jag ge utrymme åt det? Och i lagom mängd så att vi inte fastnar i traumat. För vi vill inte hamna i att vi åter traumatiserar oss själva. Så vi vill inte, speciellt när vi är lite underaktiverade så tenderar vi att automatiskt dra oss till traumat så vi fastnar i traumat igen. Så det är att ge utrymme för det med värme och sen backa så att vi inte är kvar i det för länge. För då blir det, är vi kvar för länge så blir det en form av ältande av traumat och att vi inte kan släppa det. Så det är att arbeta med den balansen.

Axel Wennhall
Det som slår mig när du beskriver det här är ju att samma rörelse eller samma typ av, vad ska man säga, inre förhållningssätt är ju också det förhållningssättet vi har när vi upplever en jobbig känsla helt enkelt.

Camilla Sköld
Absolut.

Axel Wennhall
För det låter lite grann som att vi bestämmer ju inte över våra trauman precis som vi inte bestämmer över våra känslor utan det Mindfulness Meditation kan erbjuda är en sorts säker övning utifrån den bemärkelsen att vi har bestämt den platsen vi är på. Vi är på en trygg plats även om det kanske inte känns som det. Och utifrån den aspekten så kan vi öva oss i just det. Att låta känslan få komma upp, låta allting få vara precis som det är, att kunna rikta någon form av värme, medkänsla, kärlek kanske till och med. Men om inte ens det går, eller om det inte det går ska jag säga, så kan vi också säga okej. Och i det okejet, i den tillåtelsen, så är det också en definition av kärlek.

Camilla Sköld
Absolut.

Axel Wennhall
Och att träna upp den förmågan, och precis som du säger, det där toleransfönstret var ett intressant begrepp. Och jag ser det också som att kapaciteten för att kunna vara med alla känslor ökar. Det är inte så att de försvinner.

Camilla Sköld
Nej.

Axel Wennhall
Men vi blir inte fast i dem, eller vi styrs inte av dem på samma sätt.

Camilla Sköld
Nej.

Axel Wennhall
Utan vi får en sorts valmöjlighet. Och där i ligger också mycket av vår mänskliga frihet. Men finns det fall där du skulle avråda människor från att meditera?

Camilla Sköld
Jag skulle säga att det mer handlar om kontexten. Vad man befinner sig i för kontext. Om man är i en kontext där det finns kompetens, så skulle jag inte säga att jag skulle direkt avråda från meditation. Men det finns ju naturligtvis vissa sammanhang där det nästan inte finns rätt kompetens. I vissa fall skulle man behöva en form av klinisk kompetens kombinerat med meditationskompetens som nästan inte existerar. Så att i vissa fall naturligtvis skulle jag kanske säga att man ska vara försiktig i alla fall.

Axel Wennhall
Om man lyssnar på det här och så har man mediterat och ett trauma återaktiveras. Hur kan resan se ut mot att göra trauma till en vän istället för att vara emot traumat?

Camilla Sköld
Mm. Jag kommer faktiskt att tänka på en lärare som jag hade för hur många år sedan som helst när jag började en gång i tiden som sa att stress och smärta är vår lärare. Och jag skulle säga att stress, smärta, trauma är ju en lite mer omfattande eller lite mer extrem form av stress. Och om vi kan förhålla oss till att allt det som vi är med om och det som kommer upp som svåra känslor eller stress eller smärta eller att allt det kan vi lära oss någonting av så skulle vi kunna möta traumat med lite mindre motstånd som skulle göra att traumat inte blir ett lidande på samma sätt. Så egentligen är det ingen skillnad i hur vi möter svåra känslor än hur vi möter trauma. Det är bara det att traumat har blivit lite mer omfattande, lite kraftfullare ofta. Så att det är svårare, det är mer utmanande att möta det och då kan man säga att ju svårare det är desto mer värme och varsamhet och vänlighet och medkänsla behöver vi för att klara närma oss det som är jobbigt. Det som är traumatiserat.

Axel Wennhall
Jag läste någonstans att människor som har gått igenom svåra trauman beskriver det som att, och då är det människor som har tagit sig igenom ett trauma och som har läkt sig själva, de beskriver det som att de efter det inte skulle vilja leva utan trauma för att läkningen gav dem så mycket, den erfarenheten gav dem så mycket. Det tänker jag att det som meditationen bjuder in oss till hela tiden är ju att försöka agera konstruktivt med det som vi möter i livet hela tiden. Och att se hur vi kan minska på vårt motstånd som tyvärr inte hjälper. Det går liksom inte att komma runt det. Oavsett om det är kriget i Ukraina, ett trauma som vi upplevt eller bara att vi är nervösa inför en dejt. Det är vad som är.

Camilla Sköld
Absolut.

Axel Wennhall
Hur hänger självmedkänslan sen i form av självmedkännande övningar ihop med trauma? Du var inne på det att det är ett av de sätten vi kan läka det. Finns det någonting speciellt man ska tänka på där?

Camilla Sköld
Det som man har sett med självmedkänsla är hjälpsamt, det är ju hur vi kommer i kontakt med oss själva. Och det är bland annat hur vi blir guidade om vi blir guidade utifrån. Men hur vi låter i oss själva om vi guidar oss själva. Hur möter jag mig själv i mig själv. Så tonläget i hur vi pratar till oss själva. Sen så beröring är hjälpsamt. För både hur vi pratar till oss själva och beröring aktiverar ju vårt trygghetssystem och kommer stötta oss i utövandet. Och sen så värme, faktiskt rent fysisk värme. Och det kan man stötta sig själv på genom att hålla i något varmt bara. Men också den aspekten som handlar om medmänskligheten, att vara i kontakt med andra. Och det är också väldigt tydligt om vi är underaktiverade att vi faktiskt behöver söka kontakt med vår omgivning.

Axel Wennhall
Det jag tänker lite grann på är ju att idag så ser ju mångas meditationspraktik ut som så att man mediterar själv och gör det hemma. Jag tror att många kan känna sig, och det kan ju vara oavsett om man upplevt ett trauma eller att man går igenom vissa svåra upplevelser, är just det här att man kan känna sig lite ensam. Det kanske är så att man inte har så många vänner som mediterar. Eller bara allmänt att det inte är fullt så vanligt att man pratar om det som kommer upp. Och det vet man ju inom de buddhistiska traditionerna där sanghan har varit så himla viktig. Och det är väl kanske lite grann det som jag reflekterar över när du beskriver att just det här med att kunna ha meditationsvänner på ett sätt. Och att kunna dela det som är sant för en själv och det man upplever hur viktigt det är.

Camilla Sköld
Absolut. Och det är ju värdet med att vara i en grupp till exempel. Att gå en kurs eller vara i en grupp eller en grupp som träffas och övar tillsammans. Och buddhistiska grupper finns ju naturligtvis också som har den stöttande funktionen med personer som är i samma process som man säger.

Axel Wennhall
Jag noterade också på våra retreats att nästan det största värdet av dem, både för mig själv men också för gruppen, är de gångerna då vi delar vad vi upplever. Och så ganska snabbt upptäcker man att vi är så himla lika på så många olika sätt. För det finns saker som tynger oss. Och bara det faktum att få dela det med varandra, att kunna få upp det och få ett ljus på det, ett kollektivt ljus, ett gemensamt ljus. Och att kunna få berätta det utan att någon säger till dig att sådär får du inte känna eller det där är fel eller var mer positiv, vad det än nu än är. Bara det är så himla läkande. Absolut.

Camilla Sköld
Jag kan bara hålla med. Och ofta i sådana lite mer sekulära kurser så är ju det ett av grundmomenten i att man har den här formen av delande. Inom buddhistiska kretsar till exempel så är det inte alltid att det finns med, utan man har ganska så begränsat utrymme för att träffa någon att prata med. Man har naturligtvis sangan där man träffas rent informellt med varandra, där sådana här saker kan dyka upp och man kan prata med varandra om. Men i de här sekulära kurserna så handlar det ju mer om att det är ett moment i kursen. Det ingår i att dela, för man har sett värdet av det här delandet.

Axel Wennhall
Min upplevelse är att när jag är närvarande, när jag är i kontakt med mig själv om jag använder det språket, så finns det en naturlig medkänsla. Alltså det här är, jag ska inte säga, jo, jag kan säga att det på ett sätt går av sig självt. Det som kommer upp möts av närvaro, medvetenhet, omsorg. Men ibland så är jag inte där, ibland så känner man inte riktigt det. Hur förhåller du dig till att komma till den naturliga medkänslan kontra att aktivera en form av medkänsla, att behöva mer aktivt försöka skapa den?

Camilla Sköld
Det är spännande det som du tar upp, för det är ju, när vi fullt ut är närvarande, precis som du säger, så finns ju redan allting där. Då är vi bara kärleksfulla, det är bara helt naturligt i oss. Den fulla närvaron inrymmer kärleksfullheten, det bara är. Men precis som du säger så är det ju väldigt ofta som vi på något sätt är i vägen för oss själva. Så det är precis som att vi går om vägen, alltså att göra en medkänsloövning är att gå om vägen för att komma i kontakt med det som vi redan är innerst inne, men som vi har tappat kontakten med. Så att det blir liksom en liten, ja det blir liksom en liten omväg till oss själva för vi är inte i det som är, i kärleksfullhet. För det är min upplevelse också att när vi väl är där så bara det är en självklarhet, då bara det är i kärlek.

Axel Wennhall
Och är inte lite så att problemet, allt som oftast är just det här motståndet, att man kommer möta någonting i en känsla, man har den här attityden som är så här, åh nej, nej nej nej. Det är ett stort nej helt enkelt, nej med massa utropstecken efteråt. Och bara, ah okej. Och svaret är att se det motståndet, tillåta motståndet att vara där utan att vara emot det motståndet. Och bara i det lilla skiftet så har man skapat en större plats, en större kapacitet att vara tillåtande och närvarande.

Camilla Sköld
Då öppnas det där lilla fönstret lite grann. Ja.

Axel Wennhall
Det är också en sån här intressant aspekt att den här nyfikenheten där man vänder på det här å nej till aha, okej, spännande. Vad är dina bästa knep, eller hur är du med dig själv när du upplever svåra och jobbiga känslor?

Camilla Sköld
Det som är mest utmanande tycker jag är att ens komma på det och upptäcka det i stunden när jag är som mest triggad. Det är ju den största utmaningen upplever jag. Har jag väl märkt att jag hamnat i motstånd eller är aktiverad så då är jag redan på spåret, känns det som. Men att bara i den situationen ens upptäcka det. För då är jag så automatiserad. Så då upptäcker jag det inte riktigt. Det upplever jag att, och det är inte bara min egen erfarenhet, utan med att ha lett grupper i många år, att jag känner igen hos andra deltagare som har delat med sig av att ens utövande hjälper en att få syn på det här tidigare. Så att det är några fler gånger som jag fångar mig själv tidigare.

Axel Wennhall
Jag tycker också att den är så himla viktig att ta med sig. Att framgång är inte att man inte fastnar i de här känslorna, utan framgång handlar snarare om att en gång mindre, det är så himla värdefullt. Eller en kortare period. Jag själv har haft en ganska lång period där jag har känt mig lite orolig, känt mig lite off. Det är det bästa sättet att beskriva det. Nu har det börjat vänt och så är jag precis där du sa att man kommer i kontakt med det här. Det jag upptäckte är att det har funnits ett, att det stora problemet har egentligen inte varit att det har varit känslor av oro, av ibland lite ångest eller att man bara känner sig lite off, utan det stora problemet i mitt fall har varit att jag har varit emot det. Det har varit en känsla av att såhär borde det inte vara. Och just det här, såhär borde det inte vara, gör ju på något sätt att man håller locket på på de här känslorna.

Camilla Sköld
Absolut.

Axel Wennhall
Där skapar man, jag kan ju inte kontrollera att det uppstår känslor av oro eller ångest.

Camilla Sköld
Nej. Min erfarenhet är också att det där kan vara ännu mer subtilt. Man nästan inte upptäcker att man är emot utan det är inte nu eller inte precis såhär. Det är små nyanser som gör att man inte riktigt går med som det är. Det är inte okej att det är precis som det är. Det är det vi behöver för att ge utrymme för oss själva på något sätt.

Axel Wennhall
Ja, men det krävs en form av, för acceptans är ju, den behöver vara radikal i det sättet. Den behöver vara okej, om det är såhär resten av mitt liv, så är det okej.

Camilla Sköld
Absolut.

Axel Wennhall
Det är bara dit man behöver komma, för annars så finns det något litet subtilt motstånd.

Camilla Sköld
Precis.

Axel Wennhall
Och när man kommer dit och känner det, så då är det som en magisk formula, det brukar oftast lösas upp. Eller så är det såhär, okej, det är liksom, i alla fall problemet försvann. Känslan kan vara kvar, men problemet försvann. Är det någonting annat som du skulle vilja dela med dig av kring de här frågorna kring trauma eller utmanande känslor, hur vi kan vara med dem på ett skickligare sätt med hjälp av mindfulness?

Camilla Sköld
Det är några saker som kanske är hjälpsamma när det är kring trauma, och det är lite grann kring hur vi skapar miljön kring oss själva. Är man då själv när man utövar, eller om man är i en grupp, att se till att miljön är så trygg som möjligt. Att det finns valmöjligheter i miljön, att jag har en plats där jag känner att här kan jag vara trygg och vila. Så det är ju någonting som är viktigt, och det är också viktigt i hur man blir guidad. Och bara koppla tillbaka till det vi sa tidigare där, att det är verkligen inbjudningar. Och det man känner och upplever själv är viktigast. Så att lyssna på det och att möta det, och möta det som är utmanande för oss med så mycket värme och medkänsla som möjligt. Och sen så, att vår uppmärksamhet kan vara på andra ställen är viktigt. Och det är också viktigt när man som ledare leder en grupp, att det som vi som lärare förmedlar med vår egen närvaro. Hur kan jag, när jag har grupp, om jag vet att har man en grupp på 20 personer så är det säkert minst två personer där som sitter med trauma till och från. Att, hur kan jag i mig själv som lärare försöka att vara närvarande och hitta tryggheten i mig själv, för jag kommer förmedla det med mig själv oavsett alla ord. Så hur jag förkroppsligar, eller det som man använder på engelska, en body, närvaron och tryggheten, kommer kännas av den andra. Och det kan vi ju också påminna oss om att söka kontakt med i oss själva när vi övar.

Axel Wennhall
Om man lyssnar på det här samtalet och kanske använder vår meditationsapp Mindfully eller någon annan meditationsapp och känner igen sig väldigt mycket i det här, vad är din rekommendation för den personen som då troligtvis lyssnar på meditationerna själv, gör det hemma eller i en miljö själv?

Camilla Sköld
Kanske att ställa sig själv frågan, vad behöver jag för att känna mig trygg? Vad behöver jag för att känna mig trygg? Så att skapa, alltså jag tänker att trygghet är det absolut viktigaste. Om vi ska närma oss trauma så är det det absolut viktigaste att skapa trygghet. Och vad behöver jag för att känna mig trygg? När jag då ska börja närma mig det som är utmanande. Och har jag något sätt att, hur kan jag också, som jag sa tidigare, om jag går mer mot att hamna i frys, hur gör jag för att skapa kontakt? Och det kan vara med omgivningen, alltså den rent fysiska omgivningen, men också med någon person naturligtvis.

Axel Wennhall
En sak som slår mig också när du beskriver det här är att det känns som att meditationsformen circling skulle kunna passa ganska väl i form av människor med trauma eftersom man hela tiden har ögonkontakt med en annan person och skapar en form av trygghet tillsammans.

Camilla Sköld
Eftersom inte jag har prövat circling så vill jag inte gå in i och kan jag inte säga det. Men jag tänker att ögonkontakt kan ju också vara aktiverande. Så det kan man också veta, på samma sätt som det vi har pratat om tidigare, det som är aktiverande är oftast också det som är hjälpsamt. Men då är det en dosfråga och att ha nära ögonkontakt kan också aktivera trauma.

Axel Wennhall
Camilla, tusen tack för att vi fått ta del av massa värdefulla inputs kring hur vi kan möta både trauma och svåra upplevelser. Vi har en del i podden som jag inte tror att vi hade med när du var med sist, när vi pratade om hjärnan i vår första säsong som heter Fem snabba.

Camilla Sköld
Okej.

Axel Wennhall
Så det första som kommer upp. Vem eller vilka, levande eller döda, skulle du vilja bjuda på middag?

Camilla Sköld
Ja, det hade nog varit roligt att ha både Jesus och Buddha med. Och det hade varit roligt att ha min farmor där. Och så skulle jag nog vilja ha min första pojkvän mamma med. Är det någon mer jag spontant skulle vilja ha med? Men det blir nog en fin samling tror jag.

Axel Wennhall
Jag hörde. När var du ledsen senast?

Camilla Sköld
Åh, typ igår tror jag. Ja men, tillsammans med min dotter, hon är 17 år, snart 18. Jag är ledsen ibland på att saker och ting är jobbigt och utmanande och ledsen för att, mer glädjefullt ledsen för att hon är fin och jag får ta del av hennes liv. Och det är liksom, känner jag är den största gåvan till att vara närvarande. Och också hoppas jag och tror på att jag faktiskt blir en bättre människa med att liksom utmanas av min dotter.

Axel Wennhall
Vilken bok eller dokumentär skulle du vilja tipsa om?

Camilla Sköld
Ja, dokumentär är faktiskt den som jag tipsade dig om med Gabor Maté. Den blev jag väldigt starkt berörd av. Den ligger nyligen i minnet. Det finns annat som är bra också men den ligger tydligt framme för mig.

Axel Wennhall
Den var verkligen fantastisk. Vi kanske kan länka den i avsnittet. Vad är du tacksam för just nu?

Camilla Sköld
Mötet med er. Det är jättetrivsamt fastän som jag sa när vi började att det kändes lite trevande och lite nervöst för det här mötet kring trauma. Att prata om trauma. Tack själv.

Axel Wennhall
Sista frågan. Vilket är det bästa rådet du fått?

Camilla Sköld
Vilket är det bästa rådet jag fått? Det dyker inte upp någonting speciellt just nu. Faktiskt. Det är nog svaret.

Axel Wennhall
Följ gott svar. Som avslutning på vårt samtal så ska du få leda en övning. Jag lämnar över ordet till dig.

Camilla Sköld
Okej. Då tänker jag att vi bara kan sätta oss bekvämt. Eller om du faktiskt föredrar att lägga dig ner så lägg dig ner om du känner att du skulle vilja göra det. En ställning som är så bekväm som möjligt. Du kan välja om du vill ha dina ögon öppna eller slutna. Och att komma ihåg att mina guidningar är inbjudningar och att i första hand lyssna till dig själv. Så vi kan bara börja med att landa in i kroppen. Känna hur du sitter eller om du har valt att lägga dig. Börja känna kontakten med underlaget. Förankringen nedåt. Rotningen. Lägg en märke till andra förnimmelser i kroppen. Om du känner någon anspänning någonstans eller något annat som känns. En känsla som kanske kommer till uttryck i kroppen. Bara se om vi kan landa in i kroppen i det här ögonblicket. Uppmärksamma vad som pågår i sinnet. Tankar och känslor. Så kan vi uppmärksamma andningen. Bara känna andningen i kroppen. Börja med att rikta uppmärksamheten lite mer till inandningen. Känna hur du kanske får ny energi och näring på inandningen. Känna hur det känns att andas in. Om du vill så kan du låta varje inandetag bära med sig något ord. Någonting som du skulle vilja ge till dig själv eller någonting som du behöver just nu. Att ge något ord eller några ord av någonting du skulle behöva precis just nu. Så kan vi flytta uppmärksamheten och uppmärksamma utandningen. Känna hur det känns att andas ut. Kanske lättnaden och inbjudan att mjukna och släppa efter en aning. Så kan du pröva att komma i kontakt med någon person i din närhet eller någon enstaka person eller grupp av personer som har det jobbigt just nu. Och som du skulle vilja erbjuda en lättnad eller möjlighet att släppa efter, mjukna. Så på utandningen så kan du erbjuda den här lättnaden och möjligheten att släppa efter till den här personen eller gruppen av personer som har det jobbigt just nu. Kanske erbjuda dem några ord, någonting som personen eller gruppen skulle behöva precis just nu. Och så kan vi pröva att lägga den ena handen över bröstet och låta den andra handen ligga med handflatan upp. Och kanske på knät eller i knät. Bara känner beröringen av dina händer. Och rikta nu uppmärksamheten både till inandningen och utandningen. Andas in till dig själv. Fyller på dig själv med det som du behöver. Nytt syre, ny energi. Kanske några ord av avstötning. Andas ut till den andra eller de andra. Dela med dig. In till mig och ut till dig eller till er. Vi kan låta det vara ett jämnt flöde mellan in och utandning. Eller om det är så att du själv behöver lite mer, att fylla på dig själv mer och fokusera mer på inandningen. Om du har mycket att ge, att fokusera mer på utandningen. Och så kan vi låta händerna få vila i knät igen. Bara känna hur det känns när vi tar bort händerna. Tillåta dig själv att känna det du känner. Tillåta dig själv att få vara precis som du är. Vara den du är. Och när du känner dig beredd så kan du få öppna dina ögon, höja blicken.

Axel Wennhall
Tack.

Camilla Sköld
Tack så mycket.

Axel Wennhall
Och tusen tack. Tack för att vi fick komma hit idag.

Camilla Sköld
Roligt att ha er här.

Axel Wennhall
Tack för att du har lyssnat på det här avsnittet av Meditera mera med Camilla Sköld. Vi hoppas att du har blivit inspirerad av vårt samtal och av Camillas meditation. Om du vill komma i kontakt med Camilla så hittar du hennes kontaktuppgifter på vår hemsida mindfully.nu. Du hittar även hennes meditationserie om självmedkänsla i Mindfully under fliken meditation och serier. Och är det något vi har tagit med oss från vårt samtal med Camilla är det vikten att fråga sig själv vad behöver jag nu? Ta hand om dig så hörs vi snart igen.