Det här är en transkribering av vårt podd-avsnitt med Parham om meditation och musik.

Axel Wennhall
Varmt välkommen till Meritera Mera med mig Axel Wennhall som ställer frågorna och Gustav Nord som producent. Vi sitter nu hemma hos mig och väntar på Parham för att prata om meditation och musik. Parham är en av Sveriges största hiphopartister. Han föddes i Iran, växte upp i Högsbo i Göteborg men bor idag i Hässelby i Stockholm. Han har hyllats som en av Sveriges bästa textförfattare och vunnit pris för årets hiphop på Manifestgalan samt nominerats i både P3 Guld samt Grammis. Han har släppt tre album, Pojk, Hemma här och Torsken som har haft över 16 miljoner streams på Spotify. De senaste åren har han släppt flera hyllade singlar som Allting med dig och Håller mig vaken samt hans senaste EP Vårt paradis. Och musik, kreativitet och meditation är precis det vi ska prata med Parham om idag. Ja, gud, tänk inte på mig.

Parham
Det var ju så jävla svårt att inte veta.

Axel Wennhall
Ja, ja, men tänk på mig.

Okänd
Jag kommer inte svara nu. Ja, okej.

Parham
Är det bra? Är den på?

Axel Wennhall
Välkommen hem till mig, Parham. Tack.

Parham
Flytta hem.

Axel Wennhall
Ja, tack. Sjukt kul att du är här.

Parham
Ja, spännande.

Axel Wennhall
Ja, och jag tänker att det finns mycket jag vill prata med dig om. Men kanske vägen in i vårt samtal kommer vara meditation och musik och kreativitet. Men innan vi sätter igång skulle du vilja göra en landningsmeditation som vi kan göra?

Parham
Ja, absolut.

Axel Wennhall
Så vi befinner oss här i mitt kök tillsammans med Gustav. Och jag tänker att den här meditationen kan du göra var du än befinner dig. Men om du har möjlighet att sätta dig ner så gör det. Och om du har möjlighet att sätta dig, försök att sätta dig så bekvämt som möjligt. Verkligen i en position där du kan bjuda in både kroppen och sinnet att få vara stilla. Du kan börja med att ta ett par djupa andetag in genom näsan och ut genom munnen. Och sen känna de delarna av din kropp som är i kontakt med underlaget. Och är du på språng så bara flytta din uppmärksamhet ner i fötterna. Känn din tyngd. Och låt oss bara stanna upp här och nu. Och flytta uppmärksamheten in i kroppen. Så du kan bibehålla uppmärksamheten här, i din tyngd, i fötterna om du står upp eller mot de delar av kroppen som är i kontakt med underlaget om du sitter. Eller så kan du öppna upp uppmärksamheten i hela kroppen. Och bara genom det här lilla enkla skiftet att uppmärksamma kroppen istället för tankarna som hela tiden är på väg någonstans. Som tar oss på tidsresor till framtiden eller tillbaka till det förflutna. Så när en tanke dyker upp så bara notera det. Och sen kan du vända tillbaka uppmärksamheten igen till de delar av kroppen som är i kontakt med underlaget. Känn din tyngd. Och står du upp så kan du känna tyngden i dina fötter. Och långsamt och i din egen takt så kan du vända tillbaka uppmärksamheten. Till det här samtalet. Till oss tre. Här i det här rummet.

Parham
Skönt.

Axel Wennhall
Det är intressant för det finns så mycket som jag vill prata med dig om. Men. Jag tror ändå att. Att det är bäst att börja. Hur det kommer sig att du började meditera från första början och var du befann dig någonstans i ditt liv då?

Parham
Jag började ungefär 2013 tror jag det var. Jag var på en plats i mitt liv där det var bra rent utifrån sett. Jag hade jobb och lägenhet och flickvän och allt det där. Men jag kände att jag inte gjorde vad jag ville riktigt i mitt liv. Och jag kände att jag var liksom. Jag var inte riktigt nöjd med mig själv. Jag var lite överviktig. Jag var. Jag umgicks kanske på. Du vet i den här företagsvärlden. Jag hade pluggat media i några år och liksom hamnade på en plats där jag kände att det här var inte riktigt som jag trodde. Så att jag. Jag. Jag har alltid varit ganska nyfiken av mig och försökt så här. Du vet, ska jag göra det? Ska jag göra det? Så jag hade en vän som var väldigt. Han var en väldigt motiverande person som tipsade om saker. Böcker, tankesätt och. Och det var en bok som han gav mig då som hette typ Lär dig vad du vill på 20 dagar. Som jag tyckte var skit. Och hela nyckelidén med den var att du kunde typ. Ett stycke i den som jag gillade var att så här. Du kan lära dig yoga. Du gör det liksom varje dag 30 min liksom eller något sånt där. 20 min, 40 min. Bara gör det fullt fokuserat. Så var det lite enkla grundkoncept. Och det den sa var basically att vad du än vill lära dig, oavsett om det är gitarr eller whatever. Så du sätter liksom fokuserad tid där i 20 dagar. Då har du greppat grundkonceptet kring hur man gör det här. Och det var fantastiskt för mig. För det gav mig en liten knuff över till att så här. Okej, man kan ju fan göra vad man vill typ. Alltså så här, om jag är sugen på att göra det här, gå efter det. Är du sugen på att lära dig språk eller du vet så här. Saker som man kanske har drömt om men inte gör för att man säger att man inte har tid eller man är Bla Bla Bla. Och då genom yogan började jag läsa lite om. Jag kände ju att det blev väldigt nice och så här. Man blev lite avslappnad och man blundade oftast mycket när man gör det. Men sen så hittade jag något klipp där det var en person. Jag kommer inte ihåg vem det var. Jag tror det var någon inom filmbranschen som var en filmregissör eller whatever. Som pratade om transcendental meditation. Och det här var också så här i en tid där jag letade sådana här motivational speakers. Och jag fick typ så här, vad heter han? Tony Robbins. Jag hade mycket sådana här grejer. Jag hade någon app. Jag började typ träna, gå upp sex på morgonen och liksom springa innan jobbet. Och jag var motiverad. Jag ska gå ner i vikt nu och så jag ska förbättra min relation. Jag skrev det här och så hittade jag den här klippet där den här personen berättar om att det var sån enorm bliss för han. För att han öppnade upp hela sin kreativitet och han såg så mycket och han rensade sina tankar. Och jag tyckte det lät fantastiskt. Det lät magiskt liksom. Så jag började. Sen är det tyvärr i transcendental meditation finns det ju. Det finns vissa så här du vet kurser du ska ta som kostar du vet pengar. Det kändes lite så här scientologi du vet. Så jag googlade runt och hittade något sånt textstycke som summerade vad som fanns där. Det är lite som att ladda ner olagligt typ den här kursen. Så jag hittade den och blev skitglad. Och det är ju egentligen att man upprepar ett mantra.

Axel Wennhall
Just det.

Parham
Egentligen för att återknyta till nuet och en punkt i nuet. Även om du svävar iväg i tankar medan du sitter där. Du kanske gräver djupt bak i minnen. Du kanske är fram. Du kanske är helt. Du kanske får massa kreativitet. Och sen förankra hela tiden med den här liksom mantrat vad det nu är. Det spelar ingen roll vad det är. Det kan ju vara att du bara. Ja det kan ju vara en klick. Det kan ju vara ett om eller du vet. Whatever. I ditt egna huvud. Så jag började göra det och det sparkade igång en grej där jag typ kände att jag hade så mycket lugn och fokus. Och så när man har liksom ADHD och det surrar och du har druckit fem koppar kaffe på det här kontoret. Så surrar det liksom i. Det är liksom fysiskt en hög frekvens som går runt i ditt huvud. Och helt plötsligt så kände jag. Första gången fick jag typ en rysning av att göra det här. Jag fick en rysning längs nacken. För att jag kände dels hur jag bara slappnade av och bara wow. Och dels hur jag bara shit vad skönt och var tyst och lugnt och vad mycket tankar som håller på att typ rensas. Den tanken kommer upp där. Och så sorterar jag den, städar den, lägger den i hyllan. Och så den tanken kommer upp. Sorterar den, städar den, lägger den i hyllan. Och så fanns det vissa såhär. Jag pratade med någon vän om det som inte alls är i musikbranschen på något sätt. Jag tycker det är kul att prata med folk som inte gör det man gör också. Så han började prata och gav mig också några mentala knep. När man typ såhär. Du kunde föreställa dig dina tankar. Du sitter vid någon flod eller ebb eller vad fan det heter. Och så typ lägger du de här tankarna på något löv och ser den bara sväva iväg. Och det är inte så jävla farligt. Det är bara. Du har den tanken. Observera den. Hur känner du? Hur känns det? Vad får den dig att känna? Det är egentligen bara en observation. Och det blir väldigt spirituellt också på ett sätt när man känner att. Jag är väldigt övertygad om att det finns en själ och att man har ett liv efter det här på något sätt. Och så tänker jag att jag är ju bara en observatör i min kropp. Jag är ju inte min hjärna. Min hjärna håller på med. Min hjärna är ju motorn i allting. Men jag är ju en observatör. Jag har huvudvärk. Det är ju inte jag som har huvudvärk. Min hjärna har huvudvärk. Men jag sitter i den här bilen och känner av allting. Lite som ett tv-spel där du ser livsnivåerna gå upp och ner. Så alla nerver du har är ju. Det här är min tolkning av det. Alla nerver och skit du har är ju sensorer bara. Som ger dig en graf över vad som står bra till och inte liksom. Och sen vad som händer här var att jag fick en flip och tänkte att jag ska säga upp mig. Jag går på A-kassa. Jag hyr en studio. Jag skriver mitt första album. Det här är 2013. Går in på 2014. Jag kände såhär nu. Jag ser så jävla många människor. Jag sitter på ett kontor och gör liksom marknadsföring och skit. Och typ det här är. Jag vill inte vara här. Det här är inte jag. Jag klär mig på ett sätt som inte är jag. Jag pratar på ett sätt som inte är jag. Och helt plötsligt så börjar jag se en massa bilder. Se en massa minnen. Summera allt det här i ett album. På tolv spår. Skriva, prodda, mixa. Och jag kommer ihåg att jag typ. Jag hade ingen riktig studio-engineer. Jag hade ingen utbildning inom det här. Jag har inte pluggat musik på något sätt. Jag har ju lärt mig själv. Jag spelade lite piano när jag var ung men det räknas inte så. Så jag typ bara. Jag har ju den här lär dig vad som helst på 20 dagar i bakhuvudet. Så jag bara kan lära mig mixa. Jag kan isolera. Hamra upp typ madrasser på väggen i den här studion. Det är ingen riktig studio. Det är en jävla konstateljé med gipsväggar. Så det är inte bästa förutsättningarna. Men jag bara fuck it. Jag jobbar med det jag har. Så jag hade en inkomst. Och jag gjorde den här grejen. Och jag bara nu ska jag. Och jag hade ingen tidspress. Jag hade inget skivbolag. Som såhär du gör. För jag har inte sett mig själv som en artist. Jag har haft väldigt dåligt självförtroende på grund av det här. Missnöjet med mig själv. Så jag bara fuck it. Men nu ska jag verkligen göra ett verk här. Med verkshöjd. Som har originalitet. Och meditationen hjälpte mig att alltid vara så äkta som möjligt. Att inte försöka. Speciellt inom svensk hiphop. Eller hiphop överlag. Att du ska typ såhär. Du ska ha swag. Du ska ha en viss aura. Du ska ha pondus. Du ska vara kaxig. Visst. Du ska vara det. Men vad du säger. Leverera det. För det finns en viss charm i att leverera saker med pondus. Men det du säger är jävligt viktigt. Och i efterhand nu när jag kollar på hur scenen såg ut då. Det var väldigt mycket hård musik. Trapmusiken började komma till Sverige. Abidaz var hetast 2013. Han tog hem alla priser. Och jag gjorde sista. Tror jag. Sista liksom old school. Boom bap. Organiska plattan då. Med. Och jag ville att det skulle låta som vad jag hade växt upp med. För plattan heter Pojk. Min debutplatta. Så kommer den 2014. Och jag är jätteöppen med. Mina. Tankar som en kille. Machokultur. Kärlek. Saker som folk. Kanske inte flantar om direkt när de rappar. Och det hade. Det hade en sån. Otrolig effekt. För jag kunde sitta hemma och meditera. Och bara få de här bilderna. Och bara verkligen känna en sån. Enorm styrka i att säga. Jag kan göra vad jag vill. För jag har hållit på och boostat upp ur det här. Och den här tiden innan jag släppte albumet. Jag vet ju inte ens. Att det kommer gå så bra som det ska göra. Men bara den känslan jag hade innan. Jag är Superman. Jag är Guds barn. Jag är liksom. En del av universum som har fått det här. Och nu använder jag det för första gången. Jag har fått alla de här. Det är verkligen känslan jag har. Jag kan inte se tillbaka än idag och få rysningen för det. Liksom. För den struggle som fanns där. Den hungern. Den såhär. Jag ska fan göra det här. Den har jag ju inte idag på samma sätt. För att jag är ganska trygg nu. Men jag lever ju fortfarande som jag vill. Men den här meditationen hjälpte mig verkligen. Jag skulle säga att det var en nyckelhändelse i mitt liv. Att upptäcka meditation. Både för sättet jag ser på mig själv. Både för ärligheten i mina texter. Att vara sann mot sig själv. Har verkligen en stark koppling till meditation. Tycker jag. För att inte påverkas av grupptryck. Att inte stressas av bullshit. Och jag gör det än idag med. Nu kanske jag inte gör det dagligen. Jag gör det när jag känner att jag behöver. Men jag försöker typ när jag yogar lite grann. Eller om jag är ute och springer. Det kan vara meditativt. Och vara i skogen och sådär. Men jag gör ju det till exempel varje gång innan en show. Om jag ska spela live. Jag brukar göra det innan jag vill typ såhär. Nu vill jag fokusera och skriva. Jag gör det när jag känner att det är stökigt där uppe.

Axel Wennhall
Det finns så mycket jag vill plocka upp här. Av allt det här. Och jag känner igen mig väldigt mycket själv i det du beskriver. På lite olika sätt. Men innan jag kommer tillbaka till det så. En av anledningarna till att vi träffades. Eller att vi träffas nu är ju att du fick en fråga på din Instagram. Vad du gjorde när du fick till exempel skrivkramp. Och då var meditation ett sätt. Så hur hjälper meditationen dig i din kreativa process?

Parham
Ja men precis. När man har det här surret i skallen. Det här stökiga. När man är fast i ett visst mönster. Man pratar om samma saker. Det hjälper mig att städa bort och komma till kärnan av saker. Och vad som gnager i. För jag känner att det finns en röst inom alla människor. Som är. Oftast väldigt låg för de flesta. Den inre rösten är på väldigt låg volym. Och den rösten. Kan man inte höra så tydligt förrän man stänger av allt annat. För den pratar verkligen såhär. Jag vet inte, jag kanske borde göra det här. Jag kanske borde. Jag vet inte om det här är en bra idé egentligen. Sådär känner jag att den pratar med mig. Men den hör jag ju inte när vi håller på såhär. Förstår du? Så den måste jag. Jag måste gå ner där. Den hjälper mig kreativt. Absolut. När. Det är inte alltid det behövs. Men när jag känner att jag har någon slags klarvojans i övrigt. Men den hjälper mig absolut när jag behöver det. Och typ kanske komma till kärnan av. Vad vill jag säga med det här? Eller vad vill jag berätta? Eller vad. Vad handlar den här låten om egentligen? Vill jag att det ska vara roligt bara? Vill jag berätta om en känsla? Vill jag dra en historia? Vill jag få folk att dansa? Alltså. Och då hjälper det mig att vara ärlig i mig själv. Att såhär. Vad känner jag själv just nu? Vad är jag sugen på? Vad hade varit kul att göra? Är det inte lite kul att göra en låt som låter som en svensk ballad. Fast det är en sorglig, romantisk bild av Iran. Mitt ursprung. Alltså du vet. Fattar du? Att man hittar de här kontrasterna ibland. Att man hittar den här. Jaha. Det kanske är roligt. Förstår du? Om det ger svar. Det är lite luddigt svar. Men det är absolut så jag känner att det hjälper mig.

Axel Wennhall
Nej men för det. Jag hör dig när du beskriver meditation. Och en definition av meditation som jag tycker är väldigt talande. Det är att meditation är en form av sanningstid. För när man sätter sig och mediterar så. Vi alla människor har olika idéer om vem vi är. Eller vem vi vill vara. Men när man mediterar så går det inte att ljuga för sig själv. Det är för jobbigt att ljuga för sig själv. Så det enda sättet att meditera är att acceptera det som är. Och precis som du beskrev det här med att vara den här observerande delen i en. Där allting får plats. Så där kan jag verkligen se det. Men också det du beskriver att. Där jag tror att meditationen kan fylla en så enormt viktig funktion. För jag är inte helt övertygad om. Eller rättare sagt. Jag är övertygad om att alla människor inte vet om. Att det finns en del i en som inte är ens tankar. Det här bruset som du pratar om. Eller att det går 180 i skallen. Det är en vardag för människor. Och har man inte kommit i kontakt med någon typ av meditation eller yoga eller någon annan typ av. Och när jag säger spirituell upplevelse så menar jag en spirituell upplevelse utifrån att. Du kommer bara till dig själv. Och den enkla närvaron. Det är kul att se på dig när du berättar det här. Det är en väldigt levande känsla. Som jag känner igen mig i. När du beskriver det här. Och jag tänker också att det här med att den här rösten man har i sig själv som är vad man faktiskt själv vill. Den kanske är låg men också att den andra rösten är så himla hög. Där satt det. Så bara genom att få ner volymen på det så kan man börja få kontakt med sig själv.

Parham
Exakt.

Axel Wennhall
För mig så kanske en av de absolut viktigaste andliga hjälpmedlen har varit att bara fortsätta ställa frågan till mig själv. Vad vill du? Vad vill du själv? Och i 99% av fallen. Ingen aning. Jag har ingen aning. Men när jag har en aning. Då är det som en urkraft. Och sen en dag senare blir jag rädd. Hur fan ska det här gå? Men jag vet. Det går inte att ta miste på att det här är det jag verkligen vill göra. Visste du redan innan att du ville skapa musik? Var det så att rädslorna när du började meditera att de rädslorna sipprade ut eller var det något som dök upp i den här processen?

Parham
Jag tror det var både och. Jag har ju lite halvt undermedvetet. Jag har alltid gjort musik i mitt liv. Jag har aldrig släppt ordentligt. Jag har gjort det sen jag var. Jag spelade lite piano när jag var ung. Jag har rappat sen jag var typ 15 år. Jag har alltid melodier i huvudet. Varje gång jag vaknar så går jag och trallar på någonting. Jag hittar på egna ramsor. Det tar inte stopp. Det gör inte det. Jag kan skratta åt mig själv när jag vaknar och ställer mig i spegeln och dansar och håller på. Så jag har alltid haft. Och ibland är det jobbigt där jag bara såhär. Åh fan, inte den jävla låten igen. Men det kan komma någon jävla vers från Jay-Z från någon B-sida som är jätteobskyr som ingen lyssnar på. Men jag bara håller på att repetera den hela tiden. Men så. Jag har min mormor sa alltid att jag var två år och sprang runt i Iran. Jag kom till Sverige när jag var två och ett halvt. Så att precis innan jag stack då hade jag. Jag var en väldigt social kid som sprang runt, ställde mig mitt på golvet och började lalla och nynna någonting och bara hade det i mig redan då. Så att det har jag ju haft vid sidan av men. Den här känslan som gnagde i mig var typ att jag ser hela svenska hiphopscenen där det är såhär. Jag kan också göra det här. Det är inte så mycket bättre än vad jag gör. Vad är problemet? Och vi som var i Göteborg, jag och Wick Vem, en kompis som också rappar och släpper nu. Vi var ju hela tiden såhär. Varför kan inte vi bli stora inom svensk hiphop? Vi släppte mixtapes. Vi gjorde såhär. Ja men det måste vara för att vi måste göra bättre musik. Så gör vi bättre musik. Så släpper vi det. Ingenting händer. Vi måste göra ännu bättre musik. Så gör vi det. Så händer det ingenting. Och så typ. Vi fattar ju inte att det är såhär. Okej det finns ett maskineri i Stockholm. Det finns skivbolag, PR-byråer. Det finns bokningsbolag. Det finns folk som klär på dig kläder, stylister. Det är ett helt annat sätt. Det är inte bara musik. Tyvärr är det så. Tyvärr blev det en insikt. Men hela början som sparkades var just det här. Jag kan göra det här. Kanske om inte bättre. Förstår du? Och jag störde mig lite. Jag var lite avundsjuk. Jag var lite såhär. Nu kanske inte avund är en så bra egenskap i det läget. Men egentligen var det mer mot mig själv än mot någon annan. Jag är inte den personen jag vill vara. Jag är inte det. I efterhand känner jag hur mycket roligare livet är. Alltså otroligt mycket roligare. Och då känner jag. Varför började jag inte med det här tidigare? Varför följde jag inte mina mål tidigare? Det kan man alltid hålla på att störas på. Men det går inte att göra heller. För då är du inte i nuet heller. Och sen vet du att det finns saker som de har gjort i ditt liv som har tagit dig dit du är. Okej fine. Så jag får acceptera det. Att det är min resa. Det var det som satte igång hela grejen. Lite missnöje.

Axel Wennhall
Men det är också det som är det fascinerande med nuet. Trots att man har lärt sig att komma dit. Så finns det massa olika sätt att trilla bort hela tiden. Som du beskriver det här med. Min känsla när jag började meditera var bara såhär. Varför har ingen sagt det här till mig innan? Det här var liksom. Det här var det mest självklara sättet. Jag mår så himla bra. Jag känner mig så himla närvarande. Varför var det ingen som berättade det här för mig? Men då fick jag höra. Jag berättade det här för någon. Då var det någon som sa till mig. Men du kanske inte har lyssnat. Och då blev jag också såhär. Ja, det är nog kanske sant. Det kanske är folk som berättar det här för mig. Men jag har inte varit mottaglig för det. Utan till slut kom jag till en plats i mitt liv där jag sa. Det måste finnas ett annat sätt att navigera sig på livet. Och då var jag mottaglig. Och jag kan känna såhär. Hur gammal är du? 35. Och jag blir 34 i höst. Och jag känner såhär. Jag är så glad och tacksam att jag ändå hittade det i den här åldern. Innan jag inte är pappa än. Innan jag blir förälder. Innan jag får lite verktyg till att kunna vara lite klokare i livet. Det är jag också väldigt tacksam för. Men om man lyssnar på din musik och dina texter. Och du har varit inne på det själv. Att det är viktigt för dig att vara sann mot dig själv och vara ärlig. Och det är ju verkligen någonting som kommer fram i din musik. Vad är viktigt för dig när du skriver och förmedlar dina berättelser? Vad är viktigt? Vad vill du få fram till de som lyssnar?

Parham
Alltså det finns många faktorer, eller vad man ska säga. Variabler. För att du vill ju. Om vi ska börja snacka musik på det sättet så är det såhär. Visst det ska vara en het låt. Det ska vara en nice låt. Och då kan man tänka såhär. Den ska vara sexig. Den ska vara cool. Den ska ha bra beat. Den ska vara bra mixat. Det ska vara energiskt. Den ska få dig att känna något. Visst. Men. Om jag ska vara ärlig mot mig själv så är det just den grejen att jag har gjort låtar innan där jag har. Släppt och trott att såhär ska det låta för att det är hett. Såhär ska det låta. Nu är det elektrohiphop som är hett nu. Adam Tensta släppte en massa grejer. Och då vill jag göra det också. Det räckte kanske ett år efter och jag bara. Fuck vad gjorde jag där? Fy fan vad skämmigt. Hur fan ser jag ut? Gör aldrig om det där igen. Och det tror jag inte är en insikt som kommer efteråt. Utan det är någonting som jag hade kunnat. Inse om jag bara lyssnade på mig själv då. Och inte bara var mitt i surret. Så det har hänt några gånger där jag har gjort snedsteg. Inom citationstecken. Eller saker jag skämts över. Eller saker som jag. Och sen när jag har lyssnat på gamla grejer där jag har känt såhär. Fan vad ärligt jag var här. Jag verkligen minns saker. Jag minns hur det var när jag spelade in den här låten. Jag minns i vilken miljö jag hängde i. Jag minns mina känslor. Jag minns nästan doften av gräset där på den gården vi var och festade. Förstår du? Alltså det är såhär. Det är för att det var ärligt. Det är såhär. Det finns inget annat. Jag har inget annat svar på det mer än att det var så äkta för mig. Att jag. Den betyder. Och det kan betyda något annat för en annan person. Men vad jag vill göra med det är att. Musik kommer finnas i evighet. En evighet. Det kommer inte gå bort om inte alla hårddiskar blir wipade i någon jävla miljökatastrof. Men annars kommer min musik finnas där. Och jag vill inte vara. Jag kan inte vara fejk på det sättet. Jag vill inte efterlämna någonting sådär. Det där tar emot så otroligt mycket bara instinktivt nu. Nuförtiden. Att göra en sådan sak.

Axel Wennhall
När du skriver idag, känner du att du har bättre kontakt med den typen av inre kompass? Att du känner att nu är jag on point eller kan du märka snabbare idag? För jag tänker också att det som meditation kan hjälpa en med att vi alla har det här tjattret i skallen men att kunna komma tillbaka snabbare. Att det är egentligen det som är förtjänsten. Att kunna vara mer sann mot sig själv. De här perioderna när man går på en berättelse kanske. Eller man ser någonting annat som man hellre vill göra. Eller man tror på en tanke. De typerna av stunderna kan bli kortare med hjälp av meditation har jag märkt.

Parham
Det tror jag absolut. Det är nog inget snack om saken. Sen är det liksom. Det är inte alltid som jag säger. Det är inte alltid jag gör det regelbundet. Men jag kan nog. Min inre kompass är nog bättre på att veta. Typ om jag sitter och jobbar på en låt och en melodi och bara lyssnar på det här om och om igen. Och så känner jag att nu håller jag på att forcera någonting. Det är inte kul längre. Det är ingen utmaning. Nu håller du på att göra någonting. Jag håller på att trycka dig åt det här hållet. Medans jag kan ta bort alla hämningar och bara låta vad som helst komma ut. Även om det kanske känns fjantigt eller konstigt eller för intimt eller för privat. Då kan man låta det bli bara och sen ta ställning till det. Och det är någon metodik eller vad man ska säga som jag har jobbat fram där. Det brukar funka för mig. Sen kanske det är tråkigt att man inte kan. Tyvärr kanske inte jag kan gå in i en studio med vem som helst och leverera. För det har jättemycket med energin med den personen och hur bekväm jag är och hur uppmuntrande den är och hur bra man vajbar. Så därför tycker jag att det är väldigt bra att kunna vara. Om jag skriver så kanske jag skriver ensam för då får jag fram de mest kärnfulla grejerna. Om jag. Jag kan skriva melodier och sätta en grund för någonting om jag jobbar med någon annan. Men det är lite lättare. För att man sitter där att koppla. Man sitter där med en annan person som sitter och producerar dig. Och så ska du ha ett socialt snack med han. Och så kanske man tar en kaffe och så pratar man om ett minne och så spelar du in lite. Det är hela tiden en fram och tillbaka grej. Och det är inte riktigt så när man sitter hemma. Nu lägger jag en timme här på att bara skriva lite. Så jag tror absolut att den kompassen är på snabbare. Du identifierar snabbare. Du vet själv att du håller på och trycker på någonting. Och du sitter och försöker krysta någonting som inte blir bra. Då kan du lika gärna göra något annat. Eller typ meditera lite och sen prova igen. Var ärlig.

Axel Wennhall
Jag kan se det också. Jag inbillar mig att det du sa var att i en kreativ process när man tar bort agendan i den. När man har en väldigt tydlig agenda i en kreativ process så. Det är liksom självmålet i en kreativ process. Det dödar mycket av kreativiteten. Och att den istället får flöda och att den. Det är verkligen som en musa som kommer och hälsar på. Man vet aldrig när den kommer. Utan man kan bara ge den rätt. Försöka ge den bra förutsättningar.

Parham
Så är det ju. Absolut. Fönstret för att något magiskt ska hända. Det vill man ju alltid ha öppet i alla fall. Att man går upp varje dag och känner att nu har jag i alla fall gjort allt det här som kommer få mig att må bra och få mig fokuserad. Så att om det där strike. Du vet. Då finns det där. Men det kan komma stunder när man är i någon twilight zone. När man typ sitter på en flygplats. Tre på natten i varje timme och är på väg någonstans och bara är helt zoned out. Då kan man ju få sådana här kreativa flippar. Men det är ju inte heller alltid du kan framkalla det när du vill. Eller typ om du är på väg hem full från en fest och bara. Ah, det är så gött. Typ. Och så bara. Allting är lite niceare typ. Förstår du? Och då kanske man får fram massa skit. Som man bara shit det här är. Sen dagen efter kanske. Ah, det var inte så bra. Eller så var det skitbra. Det vet jag inte. Men det är alltid den här när du är klarsynt dagen efter. Jag har en grej som jag brukar göra. Om jag spelat in en låt dagen innan. Morgonen efter så sitter jag och lyssnar så fort jag vaknar. Jag är så jävla pepp på att lyssna på det. Då vet jag. Det här kommer bli en bra låt.

Axel Wennhall
Du kan avgöra det direkt.

Parham
Morgonen efter kan jag avgöra. För att du är helt blank. Du är helt blank. Du är helt. Alltså du hör. Det är så pass färskt att du inte minns hur det kommer låta. Du gjorde den dagen innan. Kommer inte ihåg vad jag skrivit. Jag kommer inte ihåg hur melodin går. Du får en känsla av att du lyssnar på den som en konsument kommer lyssna på den sen. Så det är inte att jag lyssnar på mig själv. Det är som att jag lyssnar på en helt random artist som precis har släppt en ny låt. För att jag är helt dozed out. Och man är också sin största kritiker på morgonen också. Du vet, jag är lite seg. Jag har vaknat. Jag är trött. Jag ska lyssna på det här. Är det nice eller inte nice? Det är nice. Då har du strike gold alltså. Metodik. Tips. Jag vet inte.

Axel Wennhall
Jag tycker den är så viktig att påminna sig själv om i de kreativa processerna jag själv är i. Att idén är ingenting som jag gör utan idén är alltid någonting som jag får. Och meditation är en pusselbit i att få flera idéer. För att meditation är också på ett sätt att lyssna. Att lyssna inåt. På ett sätt är det konsten att lära sig att lyssna inåt till den här subtilare rösten som är sann. Och när man kommer i kontakt med den så är man ju också kreativ. Idag är du en av Sveriges mest framgångsrika hiphopartister. Du har vunnit flera olika priser och miljontals streams på Spotify. Hur ser du på framgång och lycka? Vad är sambandet för dig?

Parham
Jag tror att det finns såklart en koppling mellan framgång och lycka om du är framgångsrik i någonting du vill göra. Jag hade kunnat vara framgångsrik som läkare för att mina föräldrar hela tiden vill att jag ska bli läkare. Men hade jag varit lycklig då? Jag tror inte det. Jag tror absolut inte det. Jag tror det hade varit skitjobbigt. Stressat. Du vet. La la la la la. Så absolut. Däremot framgång i dina egna mål. Dina egna verkliga mål. Den här lilla rösten. Det tror jag är lycka. För det är som ett barn. För jag känner att jag är. När jag började meditera så tyckte jag att det blev mycket tydligare att jag är samma person som jag var när jag var ett barn. Jag kanske inte hade lika mycket verktyg eller insikter eller kunskaper eller erfarenheter. Men att mina grundvärderingar är samma. Saker jag tycker är kul tycker jag fortfarande är kul. Saker jag är nyfiken på. Mina egenskaper. Nyfikenhet kring saker. Mitt välvilja mot folk och folk jag tycker om. Allt det där är inget som har ändrats kring det. Och det blir tydligare då att den framgången i dina egna pursuits. Eller vad man ska säga. Gör det mycket lyckligare. För att det blir ju självklart på något sätt. Och sen får man ju en kick av. Man får ju någon slags. Jag vet inte vad det är. Om det är någon slags serotonin. Man får någon slags beroende av att lyckas med saker. Att uppnå ett mål ger en slags kick. Och så kanske nästa mål blir lättare att uppnå. För att du får liksom mindre och mindre tröskel kring att. Ja men jag vill göra det här. Men då gör jag det. I början kan jag tänka såhär. Ska jag ta mc-kortet? Nej jag vet inte. Det är farligt. Men vi har ju alltid velat det. Varför ska jag inte. Visst det är farligt. Men vill du ha mc-kort så ta mc-kortet. Så får du tänka på farorna sen. Eller förstår du? Eller såhär. Whatever. Jag har en lillebror som jag bodde hos när jag gjorde slut med mitt förra ex. Jag bodde hos honom ett år. Och han ville jämt att jag skulle klippa hans hår. För att han hade börjat bli lite tunnhårig och han tyckte att frisörerna de kunde inte fejda riktigt. Så jag fejdade han. Och det var svårt i början. Det var såhär skit. Jag fuckade upp det. Vi skrattade åt det hela tiden. Men det var såhär. Kolla lite insta-klipp. Kolla på Youtube. Hur gör man? Vilka maskiner finns? Jag stack till min barberare och frågade massa. Ja, den maskinen. Den maskinen. Och hela. Någonstans i bakgrunden, i bakhuvudet har jag haft såhär. Hur svårt kan det vara? Det är lite samma med musiken. De kan göra det. Hur svårt kan det vara? Jag kan göra det bättre. Jag har klippt hans hår i ett år. Varje vecka. Hur svårt kan det vara? Till slut blev jag bra på det. Jag började klippa folk. Min morbror är i Iran. Han är landslagstränare för brottarlaget i Iran. Så han hade lite kunskap om idrottsmassage. Så när jag var där på besök så körde han lite på mig och jag plockade upp det. Och bara, fan vad nice. Så svårt är det inte. Det här är teknikerna. Han lärde mig och jag började köra. Jag började göra det på min flickvän. Tyckte det var skitbra. Började göra det på vänner. Farsan, du vet. Hur svårt kan det vara? Sen är det alltid såhär. Visst man kanske. Om man ska ta det till en viss nivå så kanske du ska plugga och göra det rätt så du inte fuckar upp några fibrer och sådär. Men bara den här grejen att såhär. En lärdom. Framgång. Du får mer och mer övertygelse om att jag kan också göra det. Jag kan göra det här också. Jag kan göra det här också. Så den typen av framgång och lycka tycker jag är skitkul. För det är liksom att grooma. Som apor som har pillat på varandra. Vi gillar att ta hand om varandra. Min kompis tatuerar mig. Jag klipper hans hår. Mysigt. Bra utbyte. Förstår du? Det är liksom såhär. Du behöver inte ha pengar emellan. Vi tar hand om varandra. Du kanske är bra på att meka. Jag kanske är bra på att laga mat. Whatever. Vi är här. Kom hem till mig. Jag bjuder på middag. Kollar lite på min hoj. Förstår du? Alltså. Det är kul. Det gör mig lycklig.

Axel Wennhall
När jag hör dig prata så hör jag dig brinna för att låsa upp mentala blockeringar.

Parham
Nice.

Axel Wennhall
När jag hör dig prata om framgång så hör jag inte dig prata om ett mål. Jag hör inte dig prata om pengar. Jag hör inte dig prata om status eller makt. Jag hör dig prata om att framgång för dig är att göra saker som du inte trodde var möjligt. Och inse att du kan göra vad du vill.

Parham
Och må bra av dem.

Axel Wennhall
Och jag hör också dig prata om att framgång för dig är relationer. Och att kunna göra saker tillsammans med dina kompisar. Eller med din bror som du beskrev.

Parham
Mm.

Axel Wennhall
Så att.

Parham
Det tycker jag är en bra. Jag har aldrig tänkt på det själv så. Men att du pinpointar att det inte är med pengar. Det vore skittråkigt. Alltså visst. Jag ska inte säga såhär. Jag har levt på min musik sedan 2014. Det är sex år sedan nu. Och än idag har jag släktingar som bara. Hur är det med dig nu? Kan du leva på det där? Men jag har gjort det skitlänge. Jag lever bra. Jag lever gott på det också. Alltså såhär. Vad mer ska jag säga? Ska jag typ. För den statusen som finns där bland iranier är ju verkligen såhär. Du ska ha en BMW. Du ska vara ingenjör. Och fru och barn och sådär. Ska det göra dig lycklig eller ska det göra mig lycklig typ? Mm. Visst gör det ju. Visst gör det ju.

Axel Wennhall
Det är väl också en annan viktig insikt som jag tänker då. Att kunna få. Komma i kontakt med vem man själv vill. Att vi har så mycket olika. Röster utifrån som pekar mot olika håll. Vad vi borde, vad vi ska, vad vi måste göra. Det är nästan ibland det svåraste. För de här splittrade viljorna om vad man själv vill hela tiden. De är ganska korta. Men vad omgivningen skrapar på en själv kan vara. Det kan vara svårare att kliva ur.

Parham
Mm. Speciellt om det är liksom. Familj och folk som du ändå kanske ser upp till eller inte vill göra besvikna framför allt. Och liksom. Respektera på ett sätt. Och då måste man överväga ganska mycket. Jag har haft många samtal med min mormor innan hon gick bort. Vi hängde jättemycket och hon var så jävla fantastisk och rolig. Men jag känner att jag har fått mycket från henne i hennes sätt att vara. Men hon var ju rektor när hon jobbade. Så hon pekade mig i handen och var liksom diktatorn i familjen. Nej du ska göra såhär, lyssna på mig. Du ska hitta en fin persisk kvinna och du ska ha ett giftermål här i Iran och Bla Bla Bla. Jag fick ju aldrig ge det till henne. Men hon. Jag kommer ihåg de sista dagarna när vi var där nere. Så sa hon såhär. Vet du vad? För hon började få minnesproblem och typ säga en massa skit hela tiden. Och bara du borde ha gjort så och du borde ha gjort så. Sen sa hon ibland såhär. Vet du vad? Jag är så glad att du gick din egna väg. Och sen glömmer hon av det och bara. Du borde inte ha tatuerat dig. Du borde ha en persisk kvinna. Går det att ta bort de där? Sen bara. Vet du vad? Jag är så glad att du alltid har gått din egna väg. Du vet så kommer det tillbaks hela tiden. Så det är äkta för mig. Det är såhär. Det är så jävla kul bara tycker jag. Hon resonerade med sig själv om och om igen för hon glömde av hela tiden.

Axel Wennhall
Men det är också ett bevis på att vi alla människor att när hon kom i kontakt med vad hon faktiskt själv ville. Så var det såhär. Hon var stolt över dig att du hade gjort vad du ville.

Parham
Det tycker jag är. Det är min mormors namn när jag satt där också. Jag tycker det är så. Hon var skitrolig alltså. Jag blir glad när jag tänker på henne. Jag är glad att jag fick den känslan innan hon gick bort. Att hon voucha ändå för vad jag gör. Fan vad glad jag är att jag har mitt liv. Jag vill inte byta det med någon. Det spelar ingen roll om det är någon miljardär. Min idol Jay-Z. Jag vill inte byta liv med honom. Jag vill ha mitt liv. Och den insikten tycker jag är så jävla skön. Jag är så jävla glad över det livet jag lever. Önskar att jag hade kommit dit tidigare. Meditationen hjälpte mig dit.

Axel Wennhall
Men det är väl återigen. Att kunna känna tacksamhet att du har kommit dit. För dina tankar kommer varenda gång du börjar tänka på det där. Fan jag skulle ha kommit på det här när jag var yngre. Så bara okej. Det är så det funkar.

Parham
Exakt. Men jag är lite mer tillfreds med det. Jag grämer ju mig inte över det. Jag har haft perioder i mitt liv där jag har varit väldigt deprimerad. Jag har varit destruktiv. Jag har hållit på med massa droger. Jag har varit med dåliga influenser. Jag har varit stökig. Hängt på gatan. Alltså förstår du? Jag har haft det också. Allt det där. Och det är lite i. Det har ju lärt mig ganska mycket om. Hur olika människor har det i olika samhällsskikt. Och olika bakgrunder och kulturer. Och det har gett mig en bredd i livet som jag är jättetacksam för. Jag hade nog inte varit samma person. Däremot kan jag inte säga att den tiden är så jävla njutbar. Den var hemsk. Du vet. Folk dog i överdoser. Folk åkte in. Du vet. Ibland kunde jag vara ute och inte komma hem på flera dagar. Vakna upp på någon parkbänk. Sova hos vänner. Golvet. Eller perioder där jag ligger deprimerad och är apatisk och inte gör någonting. Och bara. Jag kan inte komma upp. Jag kan sova 12 timmar, 15 timmar. Jag har ingen kraft att ens knyta min näve.

Axel Wennhall
Vad har du lärt dig av den tiden?

Parham
Ja, det var en bra fråga. Spontant så tänker jag att jag har lärt mig om. Hur mycket olika sätt det finns att leva. Hur det inte finns någon. Det här normativa som vi ser i medelklassen. Det var ju bara wiped out där jag växte upp i Göteborg. I penninggången i Högsbo som var liksom väldigt trashigt. Det var väldigt mycket socioekonomiska fall. Det var väldigt mycket föräldrar som stack. Det var. Folk bodde i liksom. Crack houses. Det var. Fucking graffiti på väggarna. Det sov tre pers på golvet. Det var riktigt alltså. Och det här var mina vänner. Det är inte alls som vi ser på TV. Kungen håller ett fint tal. Skolavslutning och fina klänningar. Det var inte så för oss. Alltså. Men vad jag. Det är det jag har lärt mig av det tror jag. Att det finns inget rätt och fel. Det finns inget. Det finns bara. Ett sätt att leva, överleva och bara göra det bästa av det. Och även i orterna, även i utsatta områden finns det alltid. Du vet. De flesta kanske mår dåligt men det finns alltid vissa karaktärer. Det finns komiker. Det finns rappare. Alla typer av personer finns där men de lever under den rådande miljön.

Axel Wennhall
Nu när vi sitter och pratar utan att jag vet allt om dig så känns det som att du mår väldigt bra just nu i alla fall. Ja absolut. Och jag tänker att. En av de grejerna jag har fått med mig sen jag började meditera är att vi värderar ju oftast rätt och fel. Kategoriserar bra eller dåligt. Men att man kan också se det på ett sätt som är. Okej, men är det här skickligt? Alltså hjälper det här mig att må bättre? Eller är mitt beteende oskickligt? Och då mår jag sämre alltså. Jag blir stressad av det. Har du liksom fått med dig den typen av insikt under den här perioden? Att du har sett. Du berättade bland annat innan du kom in här, eller innan vi satte igång att du dricker inte lika mycket kaffe nu för du sover mycket bättre. Och det är ju en sån här klassisk grej. Sen så är det bara en jätteliten grej. Okej jag slutar dricka kaffe och så sover jag bättre. Och livet blir lite bättre. Och så gör man såna typer av beslut.

Parham
Du menar att det är typ en skicklighet eller någon slags förfining av ditt liv?

Axel Wennhall
Ja men exakt. Att man ser vilka delar av ens liv som man mår bra av. Och de gör man mer av. Och de grejerna som man inte mår bra av, de gör man mindre av. Och det är liksom den personliga utvecklingen. Ja.

Parham
Skicklighet låter som något annat men jag fattar vad du menar. Alltså typ att det är en förädling av sig själv på något sätt. Att det är såhär. Visst jag kan säga såhär. Fan vad fett, jag har slutat dricka kaffe, jag har sovit så mycket bättre, jag vaknar upp som ett skott på morgonen, solen lyser in, fåglarna kvittrar. Och så säger jag det till någon annan. Så bara, gör det, gör det, gör det. Det kommer ju absolut inte bara vara den grejen som kommer göra att den personen kommer må lika bra som mig eller att det kommer rädda hans liv eller whatever. Du vet. Det är ju så många olika små, små justeringar man gör hela tiden genom att vara ärlig mot sig själv. För att, visst jag kan inte fördöma kaffe, kaffe är gott, du blir pigg, du är så och så. Och det gäller inte för alla. Det är bara såhär, ja men jag testar det här nu. Nu får vi se hur det utspelar sig. Jag kanske testar du vet att, ändra någonting lite grann där, ändra någonting lite grann där. Och sen hittar jag någon slags balans i mitt liv där jag känner att det funkar. Och min psykolog sa såhär till mig, när man är själv också, så min fråga var liksom såhär, hur fan ska jag deala med mitt egna liv? För jag kan få ångest över att jag inte lever som jag borde typ. Om man säger så. Att jag såhär, ibland jobbar jag ingenting, ibland jobbar jag någon timme, ibland köttar jag jättemycket, ibland är jag sugen på att äta en bulle, ibland är jag sugen på att ta droger. Och liksom, då sa den här psykologen att du kan försöka sätta upp någon slags struktur som är lite grov eller trubbig och bara såhär, okej men försök vara i studion tre timmar per dag. Om du gör det, då ska du kunna känna dig nöjd i dig själv. För du ska ju bara jämföra med din egna plan. Du ska ju inte jämföra med någon annans plan. Och där är ju nyckeln i det. Att såhär, ja vet du vad, jag började min plan såhär. Jag måste äta frukost på morgonen. Jag måste dricka mycket vatten. Jag slarvar med det ibland. Jag kanske plockade bort kaffe nu. Jag kanske mediterar. Jag kanske gör så. Och det är små, små tweaks. Och de här små, små tweaksen gäller bara för mig. Och till slut så hittar man ju, för att ju äldre man blir, desto mer vet du vad du gillar och vad du inte gillar. Du vet vilka människor som du känner att såhär, gud vad mycket bra, härlig energi jag fick av den här personen. Versus, typ, fan vad jag måste vara på tårna när jag är med den här personen. Och vad det är ansträngande. Jag kan inte vara mig själv med den här personen riktigt. Då känner jag direkt att det är en energitjuv. Och det behöver inte betyda att den personen är en dålig person. Det kanske bara är att vår dynamik inte funkar eller att det tar fram någonting i mig som jag måste jobba på. Typ att du måste vara så pass säker i dig själv att du inte påverkas av den personen. Och sen kan man ju ifrågasätta vad det är. Det kan vara att det är en röten person. Det kan vara att det är vad som helst. Men det måste du ju bli bättre på, bättre på, bättre på och liksom fatta. Och det tror jag kommer med åldern och erfarenhet. Men det ser jag också som en skicklighet som du snackar om. Att kunna snabbare identifiera vad är det här? Det här har jag sett förut. Det här är ett mönster. Det här har trendat. Det här är en våg som jag ser. Nu är det såhär. Nu kommer det gå så.

Axel Wennhall
Det är väl en enormt viktig inställning också att ha med sig att vi är människor, vi är mänskliga. Vi gör misstag, vi gör fel. Och så länge man har med sig ett nyfiket perspektiv på det. Såhär okej, vänta. Vad hände nu? Vad var misstaget? Vad kan jag korrigera? Vad kan jag göra nästa gång? Så att jag inte ramlar ner i exakt samma brunn igen och igen och igen. För det är det som händer för oss människor.

Parham
Exakt. Och kanske lägga lite fler lager av analys på och inte bara såhär. Jaha, gör man så så blir det dåligt. Alltså mer såhär, varför blev det så? Varför ville jag göra så? Vad är det i mig som drog mig till det där? Är det mitt ego som jag behöver jobba med? Är det det här? Förstår du? Och det är också en svår grej och det tycker jag kommer genom att man pratar och lär sig och snackar med folk som också är så pass öppna och ärliga och in touch med sig själv att man verkligen får en insikt. För om du berättar om någonting nu och jag känner att du känner samma magiska kraft i meditationen att det ger så mycket. Och det kan jag märka i dig. Jag kanske inte märker det i vem som helst. Och då vet jag att om du ger mig någon insikt som du har haft, som du har tänkt på och det har verkligen funkat för dig. Då kommer jag ta emot den med öppnare armar än om någon kommit mer såhär. Fan jag läste i någon blogg förut att det är bra och du vet, whatever du vet. Ja men det här är den nya snackisen. Ja men vad baserar du det på? För att någon har skrivit det eller pratat om det. Eller vad är insikten i det? Förstår du? Det finns en skillnad på djup i informationsvärdet från någon som pratar från sin kärna versus någon som du vet pratar skvaller.

Axel Wennhall
Makes sense. Hundra procent. En insikt behöver vara upplevd. Det behöver vara en upplevd sanning. Och problemet sen med alla insikter är att efter man har upplevt dem och ska försöka berätta vidare dem så tappar de i sin kraft. Tycker du det? Ja men det finns någonting i att insikten kommer från den upplevelsen som man är med i. Och det finns vissa upplevelser som att nu håller mina tankar på. Den insikten kan jag få igen och igen och igen. Och lite därför jag mediterar. Att hela tiden få den här självupplevda insikten att jag är inte i mina tankar. Den här självkritiska rösten som jag sätter igång nu. Den här nervösa ångestkänslan jag känner i bröstet. Det är tillfälliga besökare. Och jag har ett val om jag vill rikta min uppmärksamhet dit. Eller om jag vill rikta min uppmärksamhet mot någonting som ger mig mer energi, mer kärlek, mer närvaro. Och den insikten. Det är som att få den insikten hela tiden. Men det finns vissa delar tycker jag som jag själv har upplevt. Som jag märker att det här är en jättestark insikt för mig och den kommer leva vidare. Men när jag försöker återberätta den så blir det en berättelse snarare än den självupplevda. Det är lite det jag menar. Där tycker jag att det är alltid kruxet med insikter. Och att den insikten också är för mig. Det som du har varit inne mycket på här idag. Jag vet inte om det kommer vara en insikt som kommer gälla alla andra. Men att den insikten verkligen kan hjälpa till med. Att den kan peka mot att det går att uppleva det här. En insikt är inte någonting du läser om utan det är någonting som du behöver uppleva. Det du har varit inne mycket på nu är att bli mer och mer medveten om sig själv och om sin omgivning. Och en sådan här insikt som jag har fått och som är väldigt aktuell just nu är hur fördomsfulla ens tankar kan vara. Också på ett sätt hur automatiska de kan vara. Jag kan se det i mig själv i olika situationer. Det kan vara vad som helst. Jag går förbi någon på gatan och har på mig ett par skor. Vad är det där för skor? Vad är det som händer? Men att jag kan se det mycket tydligare. Och jag kan välja att jag bryr mig inte om hans skor. Det finns en automatik i den. Jag vill också ta upp det med dig för att i fredags så satt jag och lyssnade på en av dina gamla låtar I skuggan av hjältar. Och bara typ en kvart senare så gick ett stort demonstrationståg förbi för Black Lives Matter. Och jag är nyfiken på vad har du för tips till mig? Hur jag kan vara mer uppmärksam på de fördomarna som kan finnas i samhället och som kanske du har upplevt?

Parham
Bra fråga. Jag tror ett enkelt svar är ju att jag tycker det blir bättre när man har någon form av interaktion med folk som du kanske instinktivt får fördomar kring. Du kanske kan ifrågasätta. Oftast kommer fördomar från att man ser en grupp människor och man fördömer dem på ett visst sätt på grund av att man kanske inte har så mycket kontakt med dem. Man målar upp en bild av att de är säkert si och så. Några vissa människor i den gruppen kommer stå för procentuellt sett befläcka hela ryktet för den här gruppen. Och så är det ju i alla grupper. Det finns bra och dåligt i alla människor. Även i en människa finns det bra och dåligt. Och även en fantastisk människa har mörka fläckar. Men till slut så märker jag att jag har haft väldigt många olika kompiskretsar eller folk från olika bakgrund, kulturer och så där. Och till slut så märker man att det är olika skal på det. Det är en annan dialekt, det är en annan klädkod. Men folk är människor. Folk tycker om vissa saker. Alla vill må bra. Alla har frustrationer, alla har problem. Och om man inte är i ett sammanhang där man kanske ser andra typer av människor då kanske man ska fråga sig det istället. Varför finns det inte fler svarta på mitt jobb? Varför finns det inte fler i det här kvarteret till exempel? Är jag i en väldigt homogen grupp? Hur ser mina vänner ut på Facebook? Ser det ut likadant? Har alla samma åsikter? Det får man ju fråga sig själv tror jag. Som jag sa innan att alla mina vänner är utanför normen tycker jag. Det gör ju att man ser alla för vilka de är. Han jobbar på kontor och är konsult så därför är han så här och de klä sig så här. Men det är inte så. Det är att alla är verkligen olika. Och det finns folk i alla grader. Några tjänar skitmycket pengar, några gör inte det. Men alla är liksom, jag har dem i mitt hjärta av en anledning. För att de är de de är och de är unika och alla är unika. Och den där typen av relation med olika människor visar ju att det är så här. Jag har också fördomar. Jag har också så här, shit de här var bättre än vad jag trodde. Eller det här.

Axel Wennhall
Hur jobbar du med dina egna fördomar?

Parham
Jag tror att jag försöker se, hitta någonting gott i en person. Om jag kanske ser en person, jag är ju medveten om att jag kanske snabbt lägger på att det här är en sån person. Det här är en tråkig person eller det här är en si och så person. Men att jag försöker gå förbi det och säga så här, jag har inga problem. Det brukar hända på fester och sammanhang där man möter folk, kallpratar med folk och sen så inser man att så här. Och inte döma ut tidigt utan gå på mitt sätt personligen. Jag har inga problem med att vara ganska privat ganska snabbt med en ny person. För jag tycker det indikerar så här om jag släpper min guard och berättar om någonting som jag tycker är jobbigt eller så här tar upp mina tankar just nu eller är jätte fascinerad av just nu. Då kanske det väcker någonting i den andra personen och då får jag se. Men om jag känner att den här personen kanske inte är redo eller inte vill eller är inrutad på något sätt och så här, fine. Det är inte min, förstår du? Men man gör ett försök. Man kanske inte alltid klaffar med alla människor men det behöver inte betyda så här att det är. Jag försöker i alla fall. Är det någorlunda svar på, jag fattar inte riktigt hur man formulerar mig bra där. Man försöker gå förbi.

Axel Wennhall
När jag hör dig beskriva så hör jag saker som jag kan se i mig själv också. Det ena är det här med när du berättar att du går bortom fördomen. Så för mig är det ungefär, betyder det att när jag får en fördom som är automatisk. Så på ett sätt så är våra fördomar, de är inte våra. Men sen får vi ett val och vi måste bli så pass medvetna och se att det här är en fördom. För många är det omedvetet. Det blir en sanning.

Parham
Det kan bli en grundkänsla för det kan vara en rädsla säger vi. Du går på gatan, du ser en person, du blir rädd säger vi. Det är instinktivt rädd. Sen får du ju typ tänka så här, varför är jag rädd för den här situationen? Är det någonting som jag har sett i filmer? Är det här en stereotyp som är uppmålad av media? Har jag någonsin själv haft en interaktion med en sån här typ av person innan? Eller liksom betyder, vad betyder, alla symboler en person bär, vad betyder de egentligen? Tatueringar betyder ju inte att någon är kriminell, speciellt inte idag. Det är ju inget att vara rädd för. Någon har ärr i ansiktet. Det kan ju vara att han har fått ett knivhugg eller han kanske har haft en olycka och fått ett ärr. Vem vet? Alltså du vet ju ingenting om den personen. Du får ju bara snabbt fight or flight liksom instinktivt. Och sen de instinktiva grejerna vi har är ju i dagens samhälle lite överdrivna. Typ det här med att man är rädd för att hålla tal inför en grupp. Det är vad folk är mest rädda för idag. Och typ man är rädd för att någon annan ska typ döda dig. Du är inte på savannen och ett lejon ska komma upp där. Men de instinktiva känslorna är ju samma. De är ju samma styrka. Så det är lite grejer vi måste jobba bort. Vad vill den rädsla säga till dig? Vad är du rädd för egentligen? Du kanske blir bästis med den här personen.

Axel Wennhall
Men är inte nyfikenheten också en otroligt viktig komponent? För om man är nyfiken på en person så är det svårt att vara fördomsfull mot den.

Parham
Kanske. Jag tror det. Jag tror absolut.

Axel Wennhall
Du växte ju upp, du berättade innan, i Högsbo i Göteborg. Hur många tror du mediterar där?

Parham
Jag tror inte det är så många. Jag tror inte det är ursprungsbefolkningen som har växt upp där. Jag tror kanske. Det finns säkert jättemånga som flyttar dit och pluggar och de hittar en lägenhet enkelt där. För de flesta av oss kan inte bo där. Vem vet? Men jag tror inte det alls. Jag tror inte att. Jag skulle inte komma på någon som jag tror mediterade där.

Axel Wennhall
Du är inte jätteflummig typ.

Parham
Men då kommer det med den här hippie-viben. Att du är så jävla desorienterad. Nu har jag fördomar mot min egna place men jag tror inte. Jag kommer inte på någon.

Axel Wennhall
Hur tror du. Eller rättare sagt, vad skulle behövas. För i vårt samtal här idag så är det ganska uppenbart för mig att du har sprängt många av dina mentala blockeringar. Du har kontakt med dig själv. Du verkar vara lycklig just nu. Du verkar vara väldigt här och nu. Och jag är i alla fall övertygad om att meditation kan hjälpa alla människor. Fast på olika sätt. Vad tror du skulle behövas för att meditation och mental träning eller närvaroträning eller vad du än vill kalla det. De här olika typerna av mentala verktyg för att spränga ens mentala blockeringar. Vad tror du behövs för att fler skulle kunna få ta del av dem?

Parham
Jag tror skolan alltså. Jag hade en lärare, jag kommer ihåg på gymnasiet. Hon körde mycket sånt. Och det kommer jag ihåg var så jävla skönt. Man körde en timmes träning och sen så stretchade man och sen så satt hon på lugn musik. Och det här var inte ens uttalat. Det kallades inte för meditation. Det här var bara någon varva ner grej. Och så satt hon och liksom guidade det. Känn ända ner i tårna. Känn hur det känns där. Spänn liksom knytnävarna och släpp dem. Hur känns det? Andas, var medveten. Alltså allt det där var meditation. Utan att det kallades för meditation. Och jag önskar kanske att man hade implementerat det mer. För jag minns kanske två gånger vi gjorde det. Men jag minns det än idag. Även om det var så sällan. Jag minns hur profound det var. Meditation är inte på den nivån som träning är. Men det borde vara det tänker jag. För där börjar allting. Allting börjar här. Om du ska ut och göra någonting så börjar det med en tanke. Allting börjar med en tanke. Då börjar det med en tanke.

Axel Wennhall
Grymt. Vi har en del i podden vi kallar för fem snabba. Så jag tänker att det här kommer vara den mest utmanande delen för dig.

Parham
Okej, det får gå snabbare. Jag måste vara här. Ingen reflektion då.

Axel Wennhall
Nej men alltså det första som kommer upp. Är du beredd?

Parham
Jag får se. Hur förbereder jag mig i det här läget? Ska jag spänna mig eller ska jag bara.

Axel Wennhall
Slappna av.

Parham
Det går inte. Exakt. Slappna av.

Axel Wennhall
Det var svårt.

Parham
Det där är en jätteabstrakt fråga för att vara en snabb fråga. Nej, vad eller vem gör mig närvarande? Jag själv gör mig närvarande. Så jag är bara mig själv att anklaga om jag inte är det.

Axel Wennhall
Vilken bok om meditation eller personlig utveckling skulle du rekommendera alla att läsa?

Parham
Nu pratar jag om det här. Lär dig vad som helst på 20 dagar. Jag försöker hitta saker som är direkt användbara i mig själv. Alltså. Självhjälp, fakta. Alltså. Och typ om man skummar igenom i en bokaffär. Det här hatar jag jättemycket i böcker. När de är såhär. Hur du blir bra på att tjäna pengar säger vi. Och så halva boken handlar om. Med den här boken kommer du bli så mycket bättre. Kom till fucking tipsen. Kom till insikterna. Det är fucking ordbajs. Och det är tyvärr så för att i USA så får de ju betalt per sida. Så det är så mycket ordbajs. Jag stör mig så otroligt mycket. Kolla i böckerna om det ser ut att ha konkreta tips. Det är min grej. Självhjälp. Vad det nu är. Det finns självhjälp som snackar skit. Det finns självhjälp som är konkret. Jag är den som gillar konkret.

Axel Wennhall
Vad är du tacksam för just nu?

Parham
Väldigt mycket. Jag är tacksam för. Min hälsa. Mitt välmående. Min livssituation. Mina vänner. Min motorcykel. Sommaren. Allt negativt med corona. Men allt som har gjort. Allt som har fått oss att ifrågasätta hur vi lever. På grund av coronan. Är jag tacksam för också. Jag tycker det är en intressant tid vi är i. Jag är tacksam för att jag får göra det jag vill när jag vill. Jag behöver inte fråga någon. Alltså inom lagens ramar. Förstår du? Jag behöver inte fråga. Jag har ingen chef jag måste. Jag vill åka till Iran en vecka nu. Vem ska säga nej till mig? Förstår du? Det är såhär. Vem ska säga nej till mig? Förstår du? Det är så jag känner.

Axel Wennhall
Du har väldigt fint.

Parham
Hitta någon som ska säga nej till mig. Det finns ingen person som kan säga nej till mig om det är något jag vill göra. Så länge jag inte gör något förbjudet såklart.

Axel Wennhall
Det var fint att se dig svara på den här frågan för du löser verkligen upp när du börjar reflektera över vad du var tacksam över. Sista frågan. Förlåt. Det var inte sista frågan. När grät du senast?

Parham
Min mormor gick bort. För två, tre månader sedan. Jag grät inte då. Jag vet inte om det. Det låter hemskt men jag var så uppfylld av. Jag var övertygad om att hon levde ett fullt liv och hon var så sprudlande. Hon var glad. Jag har bara bra minnen med henne. Så jag är glad. Och jag har fått trösta mamma för mamma grät ju väldigt mycket. Och inte för att ta bort det fina i att sörja och det verktyget att sörja också som är en viktig grej. Men att jag försökte. Och det kom bara spontant. Hon blev typ runt 90 år. Det är en bra ålder för iranska mått. Speciellt från hennes generation. Det senaste gången jag grät var i så fall när jag och mitt ex gick separata vägar. För det blev inte som vi ville och vi älskar varandra ändå. Och det är bara så här, ibland går det inte. Och det är sorgligt. Annars gråter jag sällan. Det kan gå år innan jag gråter.

Axel Wennhall
Vilket är det bästa rådet du har fått?

Parham
Jag vet inte riktigt gällande vad. Jag har ju massa olika råd beroende på olika saker. Men typ någonting som jag har jobbat med själv kanske är självkänsla. Och både en av mina bästa vänner och mitt ex var väldigt tydliga med att försöka att inte hitta extern bekräftelse utan bekräfta dig själv och veta. Alltså om jag känner mig fin eller känner mig säker och känner mig bra på något. Jag ska inte behöva någon annans bekräftelse eller like eller kommentar för att jag ska känna att jag är så. Och jag är inte en bra musiker bara för att någon annan säger det. Och det går att applicera på lite allt möjligt inom mig själv. Men just för mig så tycker jag det här med självkänsla och självförtroende har varit ett stort motstånd i mitt liv. Och det är liksom inget konkret råd heller utan det är någonting som jag progressivt har fått bygga på, bygga på, bygga på. Och komma till. Och jag tror det går hand i hand med vad man är när man når sina mål, när man är på och gör det man vill och liksom samtidigt att tänka när man har en dålig dag, vaknar upp på fel sida av kudden och bara fan vad värdelös jag är. Och nu var det länge sedan jag hade sådana, men jag kan få infall ibland och det kan vara på så här rolig nivå typ att så här. Ey kolla fan jag fick det här giget eller kolla jag vann ett pris eller kolla vad nice skor jag hittade. Och det kanske är lite för att jag är sån person att jag är såhär, jag är som en hund som viftar med svansen så fort jag är glad. Men många gånger kommer de att ha sagt till mig att såhär, såklart. Du behöver inte ha bekräftat, alltså. Du är värdefull som du är, du ska veta det. Du ska veta det i din kärna. Du ska inte behöva, jag ska inte behöva bekräfta det så att du ska må bra. Det ska inte hänga på mig, det ska inte hänga på någon annan. Det ska vara i dig själv. Och det låter väldigt självklart. Men det är svårt att komma dit och det jobbar jag med än idag och det är någonting som jag försöker påminna mig själv om ibland. Att såhär, jag glömmer av vad jag kanske har för värde. Både i mig själv, hur älskar jag det? Även om jag inte hade tillfört någonting så har jag ändå ett värde. Men sen om jag tillför någonting för en person som är okänd genom mina textrader, att såhär, det kan hjälpa den personen att komma ut något dåligt eller söka till en skola eller bara följa någon dröm. Det är ju jättevärdefullt.

Axel Wennhall
Men är det inte så också med att de bästa råden är de självklara råden men att de slår an en ton i hjärtat för att det är precis det man behöver?

Parham
Mm, kanske. Men jag fick tänka lite också. Jag gillar inte att ge okonkreta tips heller men typ. Jag tror kanske det är det som känns mest aktuellt just nu.

Axel Wennhall
Det har varit sjukt kul att prata meditation och livet och allt mellan himmel och jord.

Parham
Tack detsamma. Det känns som att vi hade kunnat snacka mycket mer om en massa saker.

Axel Wennhall
Hahaha, verkligen. Nu bara, micken är din. Jag är tyst. Du får guida oss.

Parham
Okej. Jag gör en enkel guidad meditation nu. Sätt dig bekvämt. Ha gärna på dig sköna kläder. Om du vill kan du ha gjort lite yoga innan. Stretcha lite grann. Ta bort alla onödiga distraktioner. Om det spänner någonstans i kroppen. Om det gör det så är det fine också. Du kan lyssna på din kropp. Lyssna på vad den vill säga till dig. Varför har du ont där? Är det någonting du gör dåligt kanske? Är du spänd? Håller du på att fippla med mobilen för mycket? Ta några djupa andetag. Känn liksom att andetagen går in i alla kroppsdelar. Känn hur den syresätter alla kroppsdelar. Känn hur den går ner i din mage. Och slappna av i magen också. Se till att du inte liksom spänner dig i magen och sådär. Lyssna på allt som dyker upp. Nu är du en observatör. Du är en observatör av min röst. Du är en observatör av dina egna tankar. Om du hör ljud ute på gården. Kanske någon fågel, kanske någon granne, kanske någon bil. Ta in det. Lyssna hur det låter. Det hör du bara en gång och du kan inte återskapa de ljuden. Så det gäller att vara i nuet och ta in allting du känner. Får du en tanke, observera den. Tänk på vad den tanken säger. Kom ihåg att du inte är tanken. Om du får en hemsk tanke, det gör ingenting. Om du blir stressad över någonting, det gör ingenting. Det betyder inte att du är stressad. Det betyder att du får en tanke som handlar om att du behöver göra någonting. Och låt de här tankarna spelas upp. Låt alla känslor spelas upp som en film. Och försök att återkomma då och då till nuet. Försök att förankra dig i nuet och var närvarande i nuet. Tänk att du sitter här, att du känner din kropp, att du sitter och mediterar. Och så låter du återigen tankarna, känslorna sväva iväg som de vill. Se till att du bara inte svävar för långt ut och glömmer bort att andas. Glöm inte bort att komma tillbaka till nuet. Du kanske har gamla minnen som dyker upp. Du kanske har bilder som dyker upp. Du kanske har en känsla. Det kan vara glädje, det kan vara skam över något konstigt du sa på en fest. Varför känner du så i så fall? Är det någonting den känslan vill lära dig? Var den skammen kanske nyttig för dig? Att du kanske inte ska göra om det där igen. Och så återkommer du till nuet. Det gäller bara att vara, som sagt, närvarande och känna in fullt. Och så kan man ta några djupa andetag till. Och sakta öppna ögonen. Och känna att nu jävlar ska jag ta den här dagen med storm. Förlåt. Jag ska alltid vara lite goofy, du vet. Men fuck it. Det där var en guidad meditation av Parham.

Axel Wennhall
Grymt. Wow, wow. Tack. Jag blir lite rörd. Var det så? Ja, jag blev. Jag tyckte det var.

Parham
Var det så bra?

Axel Wennhall
Nej, men det var äkta.

Parham
Lite hetsigt bara.

Axel Wennhall
I got you man.

Parham
Men det gör jag i lugn och ro. Och jag gör det. Jag vet inte om jag nämnde det, men jag brukar göra det innan konserter. Jag brukar ta en. Sån noise canceling hörlurar. Sätta mig i logen. Jag kan hänga med grabbarna och allting. Festa. Jag gör det ibland som en andningsövning också. Att jag värmer upp min röst. Jag gör sån här brrrr. Röstövningar. Lalalalala. Och sen så sätter man ner. Allt det där är klart. Och man sitter ner och sen bara. Ta bort alla dåliga tankar. Eller konst. Distraktioner bara. Det behöver inte vara dåliga tankar. Men du kanske inte ska tänka på. Fan nästa vecka ska jag gå och göra det här. Nu ska du ut och göra en show. Och nu ska du vara i nuet. Och det. Det märks när du är i nuet. Eller om du inte är det. Och den energin man skapar. Med publiken. Där och då. Jag har haft euforiska stunder på scen. Ganska ofta. Nu för tiden. Euforiska. Alltså helt. Ibland kan man. Kanske mellan en låt. Man kanske inte säger någonting. Man bara står där och bara tar in energin. Och den återspeglas. Och det blir. Jag kan få rysningar av att tänka på det. Och det går. Det står tusen pers där som bara. Och jag bara. Och så bara står vi fucking bankar i golvet och bara. Kolla vad fan vi gör. Det här är bara ren energi. Här och nu. Det går inte att återskapa. Det går inte ens att återberätta på samma sätt utan att fatta det. Och så mina vänner kan stå där och bara. Okej nu låter det som att jag skryter. Men dom är såhär. Fan vad sjukt. Jag glömmer av. För jag känner dig som Parham. Du är den här goofiga snubben vi har här. Och sen går du på scen och bara. Du bara är där. Du är så självklar. Du är så. Och jag står ensam. På en scen. Inga instrument. Ingenting. Men jag menar bara kraften i oss. Kraften i den där gemensamma energin vi bygger i nuet är helt. Jag får rysningar av att tänka på det. Så jag tycker det hjälper väldigt mycket att rensa bort det. Fan ska jag stå och tänka. Sjunga en kärlekslåt och tänka på. Juste jag har bokat besiktning nu. Servat hojen. Jag måste maila den här.

Okänd
Va?

Parham
Come on man. Gå inte. Och när man tänker så är det såhär. Det är ju så självklart att man borde meditera inför en big task. Så final verdict är ju såhär. Bottom line är. Gör det bara. Meditera.

Axel Wennhall
Bra. Grym slutkläm.

Parham
Vi är inte klara med fem snabba än va? Det är frågan.

Axel Wennhall
Vi har faktiskt den absolut sista frågan. Och det är bara om det finns någon som du skulle vilja lyssna på i den här podden. Meditera mera.

Parham
Ja faktiskt. Anna Diaz. Om ni inte har tänkt på henne innan. Hon är för det första en otrolig artist. Låtskrivare. Röst. Sen är hon en väldigt fin vän som jag har lärt känna på senaste tid. Jag tycker hon har en unik person och en stark spirituell läggning i sitt liv. Hon är också väldigt nyfiken på livet och hur hon själv är och hur folk är. Jag tror att hon har väldigt mycket att prata om.

Axel Wennhall
Tack för tipset och tack för idag.

Parham
Tack själva.

Axel Wennhall
Grymt. Tack för att du har lyssnat på det här avsnittet av Meditera Mera med Parham. Vi hoppas att du har blivit inspirerad av vårt samtal och av hans meditation. Om du vill komma i kontakt med honom så hittar du hans kontaktuppgifter på vår hemsida breathein.se. Och vi som gör den här podden är jag, Axel Venal och Gustav Nord. Och tillsammans driver vi Breathe In, där vi arrangerar kombinerade meditations och äventyrsresor. Med målet att bli mer närvarande när vi är borta och när vi kommer hem. Och du har väl inte missat att Folkhälsomyndigheten nu har gett okej för resor inom Sverige. Därför känns det extra kul att få komma tillbaka till fantastiska Björnbacka gård som ligger ungefär 40 minuter söder om Stockholm. Helgen den 28 till 30 augusti kommer vi ha 48 timmar av närvaro med meditation, vandring i vinterskogens naturreservat och skogsbad, god mat. Och det är en helg som är designad för att du ska få ta hand om dig själv på bästa möjliga sätt. Och du behöver verkligen inte vara en expert på meditation för att kunna hänga med. Helgen är för alla oss som vill utforska meditation och närvaro tillsammans i grupp. Och om du är nyfiken eller vill boka så kan du läsa mer på vår hemsida, breathein.se. Och är det något vi har tagit med oss från vårt samtal med Parham är det att ibland behöver vi lite inre tystnad så att vi kan lyssna till vad vi själva vill.