Det här är en transkribering av vårt podd-avsnitt med Josefin Dahlberg om meditation och en inre resa.

Axel Wennhall
Hej och varmt välkommen till Meditera Mera med mig Axel Wennhall som ställer frågorna och Gustav Nord bakom lurarna. Nu är vi på väg hem till vår kompis och gamla radarpartner i Breathe In, Josefin Dahlberg, för att prata om meditation och en inre resa. Josefin Dahlberg är aktuell med sin nya bok Soulwork, guide till att ta tillbaka din power, stärka kärleken till dig själv och manifestera dina drömmar. Josefin är utbildad yogalärare. Hon driver plattformen Oh la Moon, podcasten Monday Mantra och hon har även skrivit böckerna Idag är jag fri och Livsstilsbibeln. Dessutom leder hon flera olika onlinekurser inom bland annat meditation på sin hemsida. Den gemensamma nämnaren är att hon vill inspirera människor att följa sitt hjärta och att inga drömmar är för stora. Och det är precis det vi ska prata om med Josefin idag. Vad innebär en inre resa och hur kan den se ut? Hur kan vi arbeta för att bli oss själva? Hur kan vi leva våra liv mer i färg istället för i svartvitt? Och vilka tips har Josefin till alla oss som vill meditera mera?

Josefin Dahlberg
Nu är vi tillbaka här igen. Kolla, vi har hittat en ätbar blommor som ska pynta vår sallad med.

Okänd
Så får man äta den man vill eller inte. Men jag tänkte ta en liten bild här.

Axel Wennhall
Alright. Just nu så befinner vi oss hemma hos Josefin och vi är den största skaran vi haft med oss ett poddavsnitt. För det är inte bara jag och Gustaf Josefin här utan även lilla Mio är med på ett hörn. Hur är läget Josefin?

Josefin Dahlberg
Det är bra, tack. Jag har lilla Mio fyra månader här i bärselen och går runt och gungar henne. Så hon ska hålla sig lugn och kanske som det här. Så om ni hör någon som suger på sina små fingrar så är det inte jag utan det är Mio.

Axel Wennhall
Vi har ju känt varandra i flera år nu och det här är andra gången du är med i podden. Och det är inte väldigt mycket i båda våras liv sedan vi träffades sist. Men framför allt så har ju du nu precis släppt din nya bok Soulwork.

Josefin Dahlberg
Ja.

Axel Wennhall
Jag skulle nästan vilja börja där för ordet Soulwork kanske inte är så bekant för alla. Vad menar du med Soulwork och vad innebär det för dig?

Josefin Dahlberg
Soulwork för mig innebär att jag jobbar med mitt inre. För mig så har det varit en lång resa. Jag blev nykter för nu elva år sedan och då började jag göra min inre resa och väldigt mycket fokus på personlig utveckling till en början. Men kom snabbt in i det mer spirituella och började se vilka blockeringar har jag. Vilka blockeringar har byggts upp under min uppväxt och under mina tonårsår. Herregud, då händer det mycket grejer. Och jag började titta mer på den själsliga biten av mitt mående. Och det jag ganska snabbt förstod är att det här behöver jobbas på. På samma sätt som jag går till gymmet och tränar mina fysiska muskler så behöver jag också jobba med mitt inre och träna det för att då kunna få bort de här blockeringarna, öppna upp för energiflöde, men också öppna upp för att vara mottaglig för att ta emot kärlek, ta emot abundance, ta emot det som jag drömmer om. För att jag hade väldigt mycket blockeringar i mitt inre. Så Soulwork för mig är ett uttryck för att jobba med själen och att vi aktivt behöver göra det jobbet för att det ska hända grejer. Jag ville ju gärna att saker skulle hända av sig självt. Om jag bara trycker undan mina känslor lite till så kanske de försvinner. Men så insåg jag att ju mer jag trycker undan mina känslor, desto mer kontrollerar de mig fast från kulisserna. Håller mig tillbaka de här blockeringarna som jag pratade om. Och då insåg jag att jag behöver jobba med mig igenom det här istället för att fortsätta trycka undan allt det jobbiga som har hänt och som fortfarande händer. Det är klart man går igenom jobbiga grejer under livets gång. Så där blev det lite att jag insåg att jag behöver göra mitt inre Soulwork för att må bra. Och när jag har gjort det under de här åren och känner att jag har verkligen förändrat mitt liv och förändrat mitt mående så brinner jag ju för att dela det här med andra på många olika sätt och ett av sätten är i den här boken.

Axel Wennhall
Både jag och Stäv, vi har ju fått äran att få vara med dig på din resa. Bland annat när vi gjorde våra gemensamma resor med Bryn och vi är kompisar och så där. Och det kanske kan vara värt för du och jag. Vi pratar ju och undervisar och försöker inspirera om samma sak. Men ibland använder vi lite olika uttryck. Så jag tänker bara att det kan vara en bra inledning att när du pratar om själen, är det den delen av oss som vi sant är? Vårt naturliga jag, den vi är när vi är närvarande eller finns det något annat komponent där i hur du tolkar det?

Josefin Dahlberg
Nej men absolut, det är det jag menar. Eller det är det som jag känner är sanningen för mig. Men jag tror också att vår själ kanske också har historia ifrån, jag vet inte vad man kallar det, tidigare liv. Jag är inte så inne på allt det där eller så påläst på det eller utforskat det. Men jag tror ju att vi föds med en unik själ så klart, men som också har sitt unika syfte redan från start. Att vi föds här med en anledning, vi har ett unikt syfte och när vi är små så vet vi vilka vi är, vi vet vad vi vill, vi vet hur vi ska göra. Men att vi under vår uppväxt blir formade till vad som är rätt och fel, vad som är viktigt och oviktigt, hur vi bör vara, hur man inte ska vara. Och att vi kan tappa bort den där connectionen till vår inre själ som är vår inre sanning. Och det är det som jag har fokus på i den här boken, hur vi ska kunna skaka av oss de här rollerna, maskerna som vi har lärt oss att ta på oss under vår uppväxt för att komma närmre vårt inre och kunna leva med vår inre sanning även i den yttre världen.

Axel Wennhall
Och innan vi satte på oss de här myggorna så fick jag gå runt med Mio en stund och det är så himla träffande när man är med ett litet barn. Mio är fyra månader nu, eller hur? Och det är bara total närvaro. Det är helt otroligt.

Josefin Dahlberg
Det är verkligen det. Den här lilla ungen har redan lärt mig så mycket. Hon är så glad, hon är så närvarande och hon säger också till när hon känner att något är fel. Vilket vi har lärt oss att vi inte ska göra, utan man ska hålla tyst, man ska le ändå eller man ska vara artig även om någon är otrevlig. Vi har lärt oss de här knepen som någonstans har gjort att vi har fått stänga av oss själva och stängt av den här connectionen som vi har till vår intuitiva känsla. Om någon säger till dig eller mig, det kan vara en fråga, vill du ha den eller den? Då vet vi ganska snabbt vilken vi vill ha. Men ganska snabbt efter att vi fått den där känslan så kommer hjärnan och bara, fast vänta vad vill den andra personen att jag ska säga? Vill den egentligen ha den? Då kanske jag borde välja den. Direkt kommer vi in med de här analytiska bitarna som vi har lärt oss att vi ska ha. Och någonstans så, för mig blev det väldigt tydligt när jag levde mitt liv, jag var ungefär 25, jag hade mitt drömjobb som jag då trodde, jag kände bra pengar, jag hade en partner, jag hade köpt en egen lägenhet, allt det där yttre. Jag tänkte att nu ska allting kännas bra. Men någonstans kände jag typ ingenting på insidan. Och jag hade ju bara checkat av alla de här klassiska boxarna som andra hade sagt till mig att det här är det man ska sträva efter. Och det gjorde det så tydligt för mig att jag har bara gått nu på den här yttre vägen eller mallen som har blivit uppritad för mig. Och följt den och checkat av, men jag har inte stannat upp och checkat in om det här känns rätt under vägens gång. Och det tror jag är väldigt vanligt. Och någonting som jag hör från vänner, familj, följare. Och därför har det blivit någonting som jag brinner för, att våga stanna upp och lyssna inåt till den här inre rösten. Och känna efter, vad är vår första känsla, vad vill vi göra? För vi vet det egentligen. Om vi stannar upp och lyssnar inåt så har vi ju svaren därinne.

Axel Wennhall
Låt oss börja här, för det här är ju en så himla viktig del, både i din resa och i din bok, men även för oss allihopa. Så hur såg det ut för dig och vad gjorde du och på vilka sätt började du få kontakt med det du beskriver som din inre röst eller din sanning? Vad som var ditt livssyfte?

Josefin Dahlberg
Jag blev nykter när jag var 20, alltså nu 11 år sedan. Och det blev jag efter att jag hade gått ett par år på alkohol och drogmottagning för ungdomar. Jag hade försökt att börja jobba med mig själv för att jag mådde skit. Jag har bytt skola många gånger under min tonår, jag mådde väldigt psykiskt dåligt, blev erbjuden mediciner från väldigt ung ålder. Jag tackade nej till det, men testade ett par olika tabletter för att inte kicka på alkohol. Och allt det här med alkoholen som jag använde, använde jag ju såklart som en flykt för att jag hade saker som jag ville bedöva inom mig. Och de är skapade utifrån min uppväxt och mycket utifrån att min pappa var alkoholist, en av min systrar var väldigt sjuk, min mamma var ensamstående med tre barn. Det fanns inte så mycket uppmärksamhet över och jag kände mig inte älskad. Och det gjorde jätteont i mig och det försökte jag bedöva med alkoholen, med bekräftelser från killar och ett gäng andra grejer. Så när jag var 20 och lyckades att bli nykter och insåg att jag kan inte dricka efter ett av de här försöken med medicin, gå i terapi, försöka dricka normalt, försöka få till en bra fylla på olika sätt, så förstod jag att okej, jag behöver sluta dricka. Men det handlar inte bara om att sätta bort alkoholen utan då finns ju fortfarande de här grejerna kvar som jag drack för att bedöva. Och då började jag jobba med mig själv och se över vad är det för inre sår, kan vi kalla det, som jag har, som jag dricker för att bedöva. För när jag satte mig ner och skulle testa meditation då, det kändes ju alltså omöjligt. För jag hade ju liksom druckit och gjort alla de här sakerna för att bedöva mitt inre och helt plötsligt skulle jag sätta mig ner och känna efter. Det var ju liksom helt vidrigt verkligen, som att jag ville krypa ur min egen kropp. Så då började jag med en mentor i ett tolvstegsprogram att börja blicka över, kolla tillbaka på min uppväxt, se vad jag har för blockeringar, vad som har skapat det här och börja liksom förlåta både mig själv och andra som hade utsatt mig för de här grejerna. Och började sakta men säkert att ta mig framåt med mitt mående och att jobba med mitt inre. Och en jätteviktig del där var att öppna upp mig för en tro på någonting större än mig själv. Och det handlar inte om att jag tror på någon viss religion utan för mig var det ganska snabbt att om jag kan tänka mig, jag var väldigt emot det här i början, men till slut så var jag okej, men jag kan tänka mig tro på något som heter typ universum. Att det finns någon kraft liksom som är till för oss alla. Och när jag började koppla upp mig till min Higher power och började snacka med den och bad om hjälp, bad om guidning så kände jag snabbt en sådan lättnad. Det var så jäkla skönt att inte behöva vara ansvarig för allting själv utan att faktiskt ha någon som jag kan koppla upp mig till, be om hjälp och släppa taget till. Och det här tog ett tag för mig att etablera den här kontakten och idag, så elva år senare, så har jag en extremt stark connection till då universum som jag kallar det och känner mig väldigt hållen och är väldigt sällan orolig eller ältar eller så för att jag vet att jag är hållen, det kommer bli bra. Så det har ju tagit lång tid att öva upp den, men för mig var det en enorm lättnad att få en tillit till någonting. Utöver mig själv och på ett sätt så ser jag också som att min, alltså jag, du, vi alla är en del av den här kraften. Så när jag connectar mig inåt och börjar lyssna inåt och är sann i mig själv, då är jag connectad till universum. Det är då jag blir hållen, det är då jag får flow, saker och ting löser sig så att jag inte behöver liksom oroa mig. Och det är verkligen hela min filosofi att skala av mig de här rollerna, maskerna, komma tillbaka till mitt inre, våga lyssna på den här inre rösten även om det den säger känns skitläskigt för att det inte är någon säkerhet eller vad det kan vara, så vet jag att om jag går på det så kommer det bli bra. För när jag går på det, då är jag connectad med mitt inre och samtidigt är jag connectad med det större som kommer liksom supporta mig. Så att för mig så har det varit jättemånga olika vägar på den här vägen och jag har testat en och jag har testat den andra och jag har verkligen varit dedikerad till mitt just soul work. Jag har liksom inte legat på latsidan utan jag har utforskat, jag har varit på olika retreats, jag har läst olika böcker, jag har blivit yogalärare, vi har hållit meditationsresor. Jag är väldigt liksom sökande i det för att jag kände att det fanns en annan väg för mig att läka än att det som jag blev erbjuden från början, ät den här medicinen och det kommer bli bra. Jag tror att för vissa är kanske medicinen jättebra men jag kände väldigt starkt inifrån att det är inte rätt för mig. Det finns en annan väg, jag måste bara hitta den. Och jag tror det är det som har drivit mig så mycket till att jobba med det här i mina kanaler, skriva den här boken, att presentera det här på ett mer lättillgängligt sätt. För att jag var väldigt dedikerad till att söka och hitta alternativa lösningar och kunna jobba med mig själv. Men det är ju många som kanske inte har den kraften till att orka. Och då vill jag presentera i alla fall en början på hur man kan göra det där inre jobbet.

Axel Wennhall
När jag hör dig berätta om det här så det som kommer upp i mig och det jag tänker på är att om man vill veta vad man själv vill så behöver man först vara sig själv. Och det här kan ju låta lite märkligt att vadå vara sig själv men om man ser utifrån sin egen upplevelse så är det ju så ofta vi identifierar oss med någonting som vi har, som våra tankar eller våra känslor. Och när vi gör det så är vi ju inte heller i vår essens i kontakt med vår sanna natur. Så det känns som att, eller det är ju att närvaro är ett fundament för att kunna komma i kontakt med vad man själv vill. Och en annan sån här upptäckt som jag har är att de här sanningarna, om man hör det ibland så kan det vara ungefär som att här är det ett jobb man gör och sen kommer man i kontakt med sin sanning och sen är det löst. Men så fungerar ju inte livet utan det här är någonting dynamiskt, någonting som händer hela tiden. Och så det du beskriver som soul work eller som jag kanske skulle beskriva som ett inre äventyr är att man hela tiden behöver hitta den här kontakten med sig själv och det som känns sant i en själv. Ja. För jag tänker också att det är en, det pekar mot någonting att det här är mycket djupare än att det här är inte bara rationellt eller intellektuellt utan det är en känsla, det är en resonans till det. Hur känner du när du kommer i kontakt med din sanning och med dig själv?

Josefin Dahlberg
Jag måste bara inflika med det här. Jag skrev en grej imorse i en av mina online kurser där vi pratade om att manifestera sina drömmar, vi kommer komma in på det senare. Men där jag pratade om ens inre och ens yttre drömliv, att vi många fantiserar om det här yttre drömlivet, att när jag har manifesterat de där pengarna, huset, bilen, kläderna, då ska jag må bra. Det här klassiska, vi letar efter lyckan utanför oss själva. Medan vi kan börja leva vårt inre drömliv egentligen idag genom att bestämma oss och sätta oss ner och våga möta vårt inre. För när vi gör det så möter vi vår sanning och vi kan vara i det. Och att innan vi kan manifestera allt det här på utsidan, det är klart vi kan manifestera det men det kommer inte fylla oss över huvud taget. Det var ju det jag upplevde att jag hade allt det där men jag kände inget på insidan. Att vi börjar leva vårt drömliv inifrån och när jag är i kontakt med mitt inre och min inre sanning, då känner jag mig så supportad för att jag känner mig så uppkopplad. Och idag så har jag gjort mitt soulwork i många, många år vilket har gjort att jag både har liksom, lever mitt inre drömliv men också mitt yttre drömliv. Jag har liksom mina businessar, jag tjänar mycket pengar, jag bor fantastiskt, jag har så mycket mer än jag någonsin kunnat drömma om. Men fortfarande så börjar jag varje morgon med att sätta mig ner och connecta inåt. För att jag vet att det är grunden till allt, både det inre och det yttre. Och jag tror att många liksom hänger upp sitt välmående att när jag har alla de här yttre grejerna, då behöver jag inte längre göra mitt soulwork. Eller jag behöver inte anstränga mig för jag kommer må bra när jag har allt det där. Och det är ju en ganska klassisk bild och en liksom klyschig bild men den är så viktig att påminna sig om. För jag tror att många letar fortfarande efter lyckan utanför sig själva. Oavsett om man vet om det eller inte. Och som en utav mina onlinekurser som jag har nu, där det handlar just om att skapa sitt drömliv. Och då har jag också frågat dem, vad är det ni letar efter? Vad är det vi vill uppnå när vi kanske har manifesterat den där drömmen? I slutändan så är det kanske att vi ska må på ett visst sätt. Men ett mående kan vi ju skapa inom oss oavsett om vi har det där på det yttre eller yttre. Till exempel, säg att du vinner en miljon på lotto. Du har skrapat fram en miljon. Du känner dig helt uppe i varv. Du känner dig taggad, du känner dig rik. Men du har fortfarande inte ens fått pengarna på kontot. Så det har egentligen inte hänt någon skillnad i din yttre värld. Du har ju bara trott att du liksom, eller du vet att du ska ha de här pengarna. Men du har redan framkallat de här känslorna inom dig. Så vi kan ju genom att sätta oss ner i connecta inåt, fokusera på det vi har istället för det vi inte har. Var tacksamma för det vi har. Bygga upp den här känslan som vi kanske letar efter när vi har en viss summa på banken eller när vi har fått det där drömjobbet. Så för mig är ju det, mitt dagliga soulwork är ju att aktivt sätta mig ner, tune in. För jag vet att det inte kommer komma av sig självt utan när jag vaknar på morgonen så är ju mitt medvetna liksom on fire direkt. Och tänker på allt jag ska göra, tänker på det där. Jag kan också liksom förlora mig i, nu när jag släppt boken, är den på topplistan idag? Hur många likeade det där? Liksom det är en del utav min hjärna som kommer gilla det där belöningssystemet liksom. Men där behöver jag ju lite ha koll på det här själv och bara, okej jag kan kolla upp det där sen för det är lite kul. Men det viktigaste är att jag först sätter mig ner och connectar inåt och checkar in med mig själv innan jag checkar in med omvärlden. Och där är det för mig också en del utav att göra sitt soulwork, att ha den disciplinen till sig själv. Att sätta sig ner och fortsätta göra det här jobbet även när vi mår bra, även de dagarna vi mår dåligt. Att vi alltid gör det för att varje gång jag sätter mig ner och connectar inåt så bygger jag på min relation till mig själv, på min connection inåt som gör att den blir starkare och starkare. Och ju starkare den är desto högre kommer jag höra liksom min inre röst. Och desto svårare kommer det vara för mig att blunda för den och leva på ett sätt som inte känns sant. I början när jag började min resa och hade liksom en fot lite på varje, då kunde jag ibland så här, men jag ser att jag borde göra det där men jag skiter i det för att mitt ego tycker att det här känns coolare. Idag känns det lite svårare att göra för att jag har förankrat min connection mycket starkare till mitt inre även om jag kan behöva ta den dialogen med mitt ego. Jag skriver om det i boken också, det här med ego versus intuition och att för mig var det också en jättestor grej att jobba med mitt ego när jag insåg att det som jag jobbar med idag, vilket var att vara modejournalist, reste runt på modeveckor, fick gratiskläder, bodde på lyxhotell, reste runt till höger och vänster gratis och det var supernajs såklart. Men jag kände ingenting på insidan, jag kände inte att det var mitt kall och när jag och min inre röst sa så här, det finns en annan väg du ska gå, då var det ju mitt ego som bara, nej men jag kan inte släppa allt det här. Vadå? Det här är ju det som vi liksom har jobbat stenhårt för och det som är ascoolt. Men där fick jag ju verkligen också öppna upp för att när vi kikar in med oss själva så kan det komma något som vi inte är beredda på ska komma. Min inre röst sa så här, nej nej nej, det är inte det här du ska göra. Du ska jobba med att inspirera andra till att må bättre, gå den här spirituella vägen. Och jag var ju så här, va? Nej nej, det är inte det som jag, den bilden som jag hade av mig själv var ju den här modejossan som liksom flög runt och gjorde alla de här grejerna. Så där handlar det ju också om att vi behöver våga släppa kontrollen för när vi börjar titta in något så kan det komma upp något som inte alls lider med det vårt ego har bytt ut och bekymrat. Byggt upp av vem vi är. Och därför blir det ännu viktigare och ännu kraftfullare att då skapa den här tilliten till någonting större för att känna, som när min inre röst sa, se upp dig, gå den här vägen, som innebar att jag hade ingen säkerhet, jag visste knappt vad jag skulle göra, jag hade inga pengar sparade. Men jag kände mig så supportad att jag liksom följde det ändå. Även om mitt mind hade sjukt många rädslor, legitima anledningar till att stanna kvar på det här jobbet. Det var bra betalt, jag kunde få liksom lån för att jag var fast anställd och med det alla de här praktiska sakerna som också min mamma såklart tyckte var jätteviktiga. Så att för mig handlar det om att när jag tunnar in med min inre röst, med min inre sanning och är connected med där, då är den känslan så pass stor att jag har liksom inget val att göra någonting annat. Oavsett hur rimligt det andra låter eller hur liksom realistiska argument min mamma har. Jag kan liksom höra henne och säga, jag fattar vad du menar. Men min känsla inom bord som jag är connected till nu, den ger mig inget val. Jag måste följa det här. Och jag tror att det tar ju ett tag såklart att öva upp den till att känna en sån stark connection inåt. Men alla kan komma dit. Men vi behöver aktivt sätta oss ner och aktivt göra vårt soul work för att förstärka den där connection som gör att vi hör vår inre röst så pass klart att vi vågar följa den. För jag tror också att många kan ju höra den där inre rösten, men man vågar inte följa den. Så vi behöver ju dels se till att slow Down, sätta oss ner så att vår inre röst ens har en chans att bli hörd. Men sen måste vi ta modet till oss till att följa den.

Axel Wennhall
Att göra vad man själv vill är ju egentligen vad det handlar om. Att göra det man man och när jag säger vad man själv vill är, om vi ska översätta det till ditt språk, så är det sin inre röst. Alltså vad är det jag verkligen vill göra? Och livet ger oss hela tiden olika, ställer oss inför olika utmaningar eller frågor. Så vi behöver mer kontakt vi kan ha med den desto mer i linje lever vi våra liv med oss själva. Och det som jag tror kan vara ganska tydliga parametrar, för det är inte alltid man har kontakt med sig själv. Även du och jag som jobbar med det här och har lagt ner mycket tid på att göra en inre resa, ibland kan det vara svårt att få kontakt med det där. Men en tydlig indikator är om någonting kommer från en rädsla. Att vi inte gör det på grund av en rädsla, då vet man att då är det egot som är i farten, som försöker stoppa den. Och som du beskrev, det känns inte alltid så bra att gå mot sin rationella sida. Och den här egot presenterar en massa fantastiska tankar och idéer kring varför man inte borde göra någonting. Du beskrev till exempel som din mamma, det är ett jättetydligt exempel. Man har vänner eller föräldrar som agerar som någon sorts dörrvakter. Att de ställer frågor, ska du verkligen göra det här? Och att se att det är en del av det. Att också göra det man själv vill, att man kommer bli utmanad längs den vägen. Du skriver också i boken om att man ska ge sig själv ett löfte. Kan inte du berätta lite grann om varför det är så viktigt att ha ett löfte?

Josefin Dahlberg
Ja, gör ett commitment med sig själv. För när vi börjar göra vårt soul work, vårt inre äventyr, vad vi vill kalla det, så kommer vi ju, precis som du säger, stöta på rädslor, jobbiga känslor. Då kommer det vara ganska enkelt att känna att jag tror att jag stiger i den här boken, skiter i det här och fortsätter leva på som jag har levt. För det här var ju skitjobbigt. Jag trodde jag skulle göra det här jobbet för att må bättre. Nu mår jag liksom sämre av att göra den här grejen. Och därför jag i början av boken vet att man skriver ett löfte, det är just för att jag berättat att det här kommer vara en jobbig resa. Och därför behöver vi också bestämma oss för att vi ska göra den här resan för vår egen skull, oavsett om det är fett jobbigt eller när det känns luftfyllt. För att jag tycker också att vi ofta idag, vi ska vara så motiverade hela tiden, allt ska kännas kul, träning ska kännas kul och det här ska kännas kul. Vissa grejer är jag 100% övertygad om att vi bara behöver lära oss, typ som att borsta tänderna. Som meditation som du och jag, tror jag både kan skriva under på att vi inte varje dag tycker det är kul, men det är någonting vi gör för vi vet enormt vilken effekt det ger oss. Och lite samma för mig är det att om vi gör commitment med oss själva till att göra vårt soulwork och gör det här löftet, så kommer det vara lättare att fortsätta att göra jobbet även när det känns jobbigt och när de här rädslorna kommer och blockeringarna känns liksom olidliga, för det kommer det göra. När vi börjar grotta i vårt inre och stöter på de här sakerna som vi annars kanske försökt trängt undan eller försökt blunda för, så är det klart att det kommer utmana oss. Så löftet för mig är en avgörande del just för att man skriver det här osynliga eller skriver det på papper kontraktet med sig själv att jag förtjänar att göra den här resan. Även om det kommer vara jobbigt, även om det kommer kännas härligt, läskigt, roligt, vad det nu än är, så förtjänar jag att göra hela den här resan för min egen skull för att jag ska kunna må bättre.

Axel Wennhall
Om man ger sig själv det löftet, det som är fascinerande med det är att då kan faktiskt allting som man stöter på, allt det jobbiga, obehagliga, läskiga, kan bli stunder för att växa. Ja. Att man kan helt plötsligt vrida perspektiv. Det är såklart ingen av oss som vill ha jobbiga stunder, men om man ser utifrån ett personligt utvecklingsperspektiv så är det ju alla stunder, det är på något sätt våra lärare när det uppstår. Och då helt plötsligt, om man kan få in det intresset i sin egen, den typen av nyfikenhet, det är ju verkligen en gamechanger.

Josefin Dahlberg
Ja.

Axel Wennhall
För då helt plötsligt så är det inte någonting som händer än och man hamnar inte heller i den här offerpositionen. Utan då kan man börja se det utifrån, okej, hur fastnar jag här? Vad finns det här i mig som jag kan utveckla?

Josefin Dahlberg
Exakt. Och det där handlar ju mycket om att ta tillbaka sin inre power, som jag också skriver om i boken. Att det är lättare att ju säga det här hände mig, den där personen gjorde det, än att se sin egen del. Det är ju en jättestor väg att gå från det ena till det andra. Men när vi äger vår power och vi också inser att vi kan påverka vårt liv mycket mer, vilket borde vara en positiv nyhet för alla att höra, att du har mycket mer kraft och makt att påverka ditt eget mående och ditt liv, mer än vad du tror. Men många tycker det är jobbigt att höra, för med den informationen kommer också mycket ansvar. Och det är mycket lättare att lägga ansvar på någon annan än på dig själv. Men det är också svårt att, alltså ingen kan ta din kraft ifrån dig om du inte ger den. Och det låter också väldigt hårt, men det är så sant. Alltså jag skyllde hela min uppväxt på min pappa. Och självklart när jag var barn, då var det inte rätt att min pappa skulle behandla mig på det sättet. Eller de saker han utsatte min familj för. Men när jag blev vuxen så insåg jag att jag har faktiskt ett val. Att inte längre ge över makten över mitt liv till min pappa. Han kommer förmodligen aldrig ge mig den bekräftelsen som jag gärna vill ha. Och framför allt inte nu när han inte lever, så kan han inte ge mig den. Utan någonstans behövde jag, när jag blev vuxen, inse att jag äger min egen kraft. Och med det ansvaret så blir det också, som du säger, att se på hur kan jag växa av de här motgångarna eller när jag känner att det inte blir som jag har tänkt mig. När jag känner att jag har fel i någonting, istället för att bara skylla på andra eller på omständigheterna eller vad det kan vara. Men det är såklart ett superstort steg att göra. Och jag märker ju fortfarande hur jag ibland vill hitta yttre faktorer. Men nu jobbar jag med min mentor dag, varje vecka. Hon är ju väldigt bra på att genomskåda mig. Och bara, tror du inte att det där beror på lite med det här? Och då bara, jo, fan, det har du rätt i. Så det är ju som du säger också, och som jag skriver i boken, herregud, en soul word kommer vara hela livet. Man blir liksom aldrig klar. Det kommer hela tiden nya saker. Men för mig har det ju varit otroligt rivande och verkligen fått mig att växa, att inse att jag själv äger ansvaret och att jag själv kan se på situationen. Att hur kan jag lära mig från det här, snarare än att känna mig som det här offret? För det spelade jag i så många år. Hela min tonår. Otroligt synd om mig. Och det vill jag gärna att alla skulle tycka.

Axel Wennhall
Det är verkligen viktigt att punktera att de flesta av oss har ju fått lärt oss. Och jag är verkligen en av dem i att projicera över vårt eget välmående på andra. Att det är någon annans fel som gör att jag känner det jag gör. Och precis som du beskriver det här med att du har din mentor, så kan det verkligen vara så hjälpsamt att ha en person, och helst en professionell person som en coach eller en mentor eller någon som kan hjälpa en att bara bli medveten innan man förflyttar sitt eget välmående till någon annan. Jag kommer ihåg det där själv. Jag hade senast ett samtal igår där jag var helt säker på att jag blev arg, det var den andra personens fel. Och sen bara med en fråga tillbaka så bara nej, just jäklar, nu har jag glömt bort det här igen. Och igen. Och så lär man sig. Men det som är befrielsen är ju att när jag kommer på att just det, det här ansvaret låg hos mig, så är jag också fri. För då är det ingen annan som kan diktera mitt välmående, utan då får jag tillbaka makten i mig själv. Så att bli mer medveten är inte alltid en dans på rosor, det är inte alltid så kul. Men det är också där friheten finns, eller hur?

Josefin Dahlberg
Ja, men så är det ju. Och det gör ju ont att vakna upp och inse de här grejerna. Det är ganska jobbigt att inse att shit, jag har varit en rätt pissig person. Jag har varit rätt oschysst mot mig själv och mot andra. Jag höll ju på att skämmas igen för allting jag hade gjort. När jag vaknade upp och insåg att shit, det här är inte alls andra andras fel, utan det här är det som har hänt inom mig. Men jag kommer ihåg när jag var nynykter, jag hade varit nykter i något halvår, jag blev tillsammans med en kille. Jag gjorde slut med honom för jag kände mig inte kär. Och direkt gick han och träffade någon annan och skulle komma och berätta det här för mig på ett ganska oskönt sätt, som gjorde att jag först blev irriterad. Men sen kände jag bara så här, jag kommer ihåg att jag stod på min balkong och bara sa så här, bring it on. Jag var så jävla redo att möta grejer att ta itu med. För jag hade precis skiftat att se det från att saker drabbade mig till att jag kan växa av det här. Varenda utmaning är en chans för mig att komma lite närmre mig själv, skala av ytterligare ett lager och växa i mig själv och göra mig själv starkare. Och jag kommer ihåg att jag var så jävla commited och bara, Gud bring it on typ. Så det finns ju enorm fördel att göra det här skiftet och inse det här, men nej, som du säger, det är absolut ingen dans på rosor.

Axel Wennhall
Och en av de delarna som du inspirerar många och däribland mig är ju på det sättet som du behandlar dig själv, på det sättet som du ger dig själv kärlek. För jag tänker att, och jag upplever det själv, att man blir medveten om delar av sig själv och att det kan vara ganska tufft. Och framför allt om man har lärt sig att vara självkritisk så kan en inre resa också föda ännu mer självkritik. Hur har du på det sättet jobbat med dig själv för att kunna ge dig själv den här kärleksfulla marken att du kan få frodas i och utvecklas i?

Josefin Dahlberg
Mitt första steg handlade om att förlåta mig själv för det som jag hade gjort. Och att förstå att jag har gjort så gott jag har kunnat med den informationen, den insikten som jag har haft. Jag har inte haft den här connectionen med mitt inre utan jag har ju varit fast i hur jag verkligen tror att det är jag som är ett offer. Det har ju varit min verklighet. Så när jag började inse de här bitarna så hade jag såklart hur många saker som helst att skämmas över, känna shit, vad jag har gjort fel och vad jag har varit dålig. Och det var skitjobbigt. Men ganska snabbt så insåg jag att min befrielse handlar om att förlåta mig själv för det som jag har gjort, förlåta det som har hänt. Och någonstans också påminna mig om att jag har gjort så gott jag har kunnat och det är det enda jag kan göra. Jag kan inte begära mer av mig själv. Och det är någonting som jag behöver komma tillbaka till om och om igen. Att förlåta mig själv, inte vara för hård mot mig själv och påminna mig om att… Alltså det är jättelätt att tre dagar senare känna varför gjorde inte jag så där i tisdags? Nej men mitt utgångsläge i tisdags kanske inte var samma som det jag har idag när jag är mer klarsynt, jag är mer närvarande eller vad det kan vara. Så även om jag gör mitt dagliga soulwork så känner jag att vissa dagar är jag in på djupet och andra dagar är jag in under första lagret av olika anledningar. Jag kanske har sovit dåligt för att jag har en bebis, jag kanske har varit stressad för att det är mycket på jobbet, jag kanske har tjafsat med någon i min familj som har gjort att jag, ja men du vet, andra omständigheter som ändå såklart påverkar min dagsform. Och någonstans där så har jag varit jättenoggrann med att ha en förståelse för mig själv och kunna förlåta mig själv om och om igen. För i början när jag då började blicka inåt och som sagt fick jättedåligt samvete och skämdes över den jag hade varit och… Vågade knappt titta djupare in för att jag bara, jag pallar inte sten av mer av all skit jag har gjort. Men det fick jag så mycket hjälp med från min mentor att hon påminde mig hela tiden, förlåta dig själv, förlåt dig själv, förlåt dig själv. Acceptera det som har hänt för att kunna gå vidare. Det är så många som blockerar sin framtid genom att vara kvar i dåtid. Det som vi har hänt, vi är ältare, vi har ångest över det, vi har skam och skuld som gör att vi blockerar oss även framåt i livet. Vi låter oss inte själva bli befriade till att kunna göra annorlunda eller göra bättre. Så att där är en jätteviktig lärdom att förlåta sig själv för det som har varit och att ta nya tag och inse att så här, jag har gjort så gott jag kunnat till stunden och det är helt okej.

Axel Wennhall
Det är en av de mest förädiska tankarna, tanken att vi hade kunnat gjort någonting annorlunda. Tänk om, tänk om.

Josefin Dahlberg
Ja, men där har jag min A-ja-metod.

Axel Wennhall
Berätta om A-ja-metoden.

Josefin Dahlberg
Ja, men det är ju faktiskt min kille som uppmärksammade det här hos mig. Att han bara, nej men alltså du, han bara, vad är det för fel på dig? Du säger bara så här, aja, men något jobbigt har hänt. Och jag bara, vad gör jag? Han bara, ja, jag kan komma hem, huset är fucking on fire, hittade han ju då på. Då skulle du bara, aja, vi bygger ett nytt, typ. Och när jag började tänka på det här, att han hade sagt det till mig, så insåg jag att shit, jag bemöter så mycket med aja. Och det är ju för att jag har befriat mig själv från ältandet och då ska jag säga att det här är ingenting jag har fötts med, att säga aja, utan jag har ältat sönder mig över saker. Legat sömnlös över, ältat mitt beteende, ångrat igen mig och vad jag har gjort, inte gjort, you name it. Så det här är ju någonting genom att jag har förlåtit, övat på att släppa taget, övat på att lita på att det finns en kraft som vill mig väl, som så fort jag connectar mig inåt och uppåt så kommer det liksom gå vägen, då är det så mycket lättare att tänka aja. För som du säger, det är ju verkligen så tärande att fastna i de här tankeältande looparna. Och de leder ju absolut ingenstans. Vi kan inte förändra det som vi har gjort. Sen är det klart att om man har gjort någonting dåligt, självklart ska det kunna gå att be om förlåtelse av det. Det är ju en annan grej. Men de här sakerna som vi bara ältar för ältandets skull, som också handlar om någon slags kontroll och också rädsla för hur vi uppfattas kanske av andra. Och där har det varit en annan viktig grej för mig att inse att så här, så länge jag vet att jag har haft goda intentioner så behöver inte jag bry mig om hur andra uppfattar mig. För jag kommer bli missförstådd av så många människor. Alla kommer inte fatta mig. Vissa kommer tycka att jag är konstig eller vad det än kan vara. Men jag vet att jag har goda intentioner. Jag har skrivit till exempel den här boken, jag har med grejer på Instagram för att dela med mig av det som har funkat för mig. Och sen kommer inte det så klart vara till för alla. Men jag vet att jag har gjort det med en god intention och då behöver jag inte heller längre gräma mig för hur det tas emot av andra. Eller liksom oroa mig för hur det ska tas emot.

Axel Wennhall
Så ett sätt för dig att ge dig själv kärlek är att inte söka bekräftelse av andra?

Josefin Dahlberg
Absolut! Ja, ja, ja. Och det är ju jättestor omställning. Hela mitt självvärde var ju baserat på om andra snubbar ville ha mig eller inte. Jag hade ju en tävling med mig själv när jag var 18, 19, 20. Att försöka hångla med killar som egentligen hade flickvänner. För det var ju liksom det ultimata beviset på att jag faktiskt var värd någonting. Att en kille som till och med hade tjej tyckte att jag var så pass härlig eller snygg eller vad det ska vara, att han vill hångla med mig fast han är upptagen. Då kunde jag ändå så här, i en liten sekund känna att jag hade ett värde. Sen var ju det så klart inget långsiktigt som jag kunde bygga min självkänsla på. Men jag var extremt beroende av att fylla på min bekräftelse utifrån. Men har skiftat till att fylla på det inifrån. Och när det kommer inifrån så blir jag inte längre lika beroende av vad andra ska tycka och tänka. Och det gör ju också att jag kan gå min egen väg. För många stoppas ju av just vad ska andra tänka, vad ska andra tycka när vi då ska göra vår egen grej. Och det kanske gör att vi aldrig vågar göra vår egen grej. För den rädslan är så pass stark om hur vi ska uppfattas ifrån andra. Men det är som jag skriver i boken. Mitt jobb är inte att bli förstådd av alla andra utan mitt jobb är att förstå mig själv. Det är det enda jag behöver göra och göra det som är sant för mig och så kommer det bli bra. Jag kommer ändå inte, alltså oavsett hur mycket jag försöker vara till lags till alla, så kommer jag aldrig vara det ändå. Och då är det så jävla onödigt att jag har skippat att gå min egen väg, försökt vara till lags, som ändå är omöjligt för att alla tycker olika. Då är det mycket bättre att göra min egen grej och få med mig dem som är mina människor på vägen.

Axel Wennhall
Det du beskriver nu är ju så himla viktigt för att vi alla människor söker bekräftelse. Det är ju så vi överlever när vi är små barn. Vi knyter an till våra föräldrar och till dem i vår omgivning. Jag tycker det är ett annat ord som också är viktigt i sammanhanget. Ibland när man hör det så kanske det kan låta lite självcentrerat och på något sätt egoistiskt. Att man ska gå så här, vad vill jag själv? Men i grund och botten handlar det om att det också är en missuppfattning. Det är inte själviskt att göra det man själv vill. Utan det är själviskt att man vill att andra ska göra det man själv vill. Och att kunna utgå från sig själv och det som är sant för en själv och leva efter det. Så kan det per definition inte ha någonting att göra med någon annan. Inte med någon annan. Inte med din partner. Inte med dina föräldrar. Inte med dina barn. Inte med dina bästa kompisar. Det är din sanning och bara din sanning. Det är bara du som kan mäta svaret på vad som är din sanning.

Josefin Dahlberg
Absolut. Men det som jag tror också är att när jag följer min sanning så kommer jag ju att må bättre. Och det gör att min vibration blir högre. Och eftersom jag tror att vi alla är ändå kopplade så gör det att jag höjer vibrationen på jorden i universum genom att gå med min sanning. Så på det sättet så påverkar det ju dem runt omkring mig. På ett positivt sätt. Så att det är inte bara att… Vi säger att jag har mitt unika soul goal som är till exempel att skriva den här boken, att göra mina grejer på Instagram, att dela det här som har hjälpt mig. Det är självklart att jag så många gånger under de här åren har känt så här, men vem fan tror du att du är? Vem fan ska lyssna på dig? Det finns ju 70 andra personer eller 700 000 andra personer som gör det här. Det har ju varit min medvetna röst och min rädsla och min ego har sagt till mig så många gånger att inte göra det här. Att det finns… Vad ska andra tycka och tänka? Alla de här grejerna. Jag har gjort det här, jag har lyssnat på mitt soul goal ändå och gjort det. Och både att jag har fått leva min egen sanning och mått bra, men det har också hjälpt så många andra. Så att det handlar också om att när vi inte vågar följa vår sanning så finns det också andra som går miste om ditt unika syfte. Som kan bidra med så fantastiska grejer till världen och höja vibrationen. Så på det sättet så är det allt annat än på något sätt negativt själviskt att vilja gå sin egen väg, utan det kan bara ge så mycket positivt till dig själv, till de runt omkring dig och också på ett mycket större plan.

Axel Wennhall
Det här är ingenting jag kan gå i god för, men i de flesta fall, eller i alla fall, så verkar det ju som att ju mer kontakt man får med sig själv desto mer kontakt verkar man också få med en form av kärlek, en form av gemenskap, en form av samhörighet, en form av generositet. Så resan inåt verkar också parallellt ske utåt i form av att det finns ett givande i det. Och det kan ju vara, som du säger, att bara att vara sig själv ger andra människor att de får ta del av dig och ditt inre jag eller ditt samma jag. Men också att det finns någon sorts kärlek att dela med sig. Jag tror att många känner igen sig i den här känslan när vi är oss själva. Och då kanske vi har kommit i kontakt med det via meditation eller någonting annat. Den här enkla, klara, bara liksom självklara känslan. Och det vill man gärna dela med sig av.

Josefin Dahlberg
Ja.

Axel Wennhall
Man vill att andra ska få vara där också. Det är inte min känsla, utan det är vår gemensamma känsla. Låt oss hänga här istället för bland rädslor och begär, bland tankar.

Josefin Dahlberg
Exakt.

Axel Wennhall
Och du skriver ganska fint om det i boken, att vi kan antingen spendera vår tid i en svartvit värld eller i en värld av fulla färger.

Josefin Dahlberg
Jag tror att det är precis det som du säger nu, som jag, när jag har tunat in och hört den här rösten som också vet precis vad jag ska göra och mitt syfte med det här livet, liksom nu och varför jag behövs, precis som alla gör. Det som vi alla har vårt unika syfte. Det har ju, som jag sa, att när jag har connectat med det, alltså oavsett om jag vill eller inte, så liksom jag måste göra det här. Jag känner att det är så pass starkt och jag tror att alla kan tuna in till att känna det Kalle sa starkt. Och när vi har vårt inre liksom, vårt inner soul goal eller kall eller sanning eller vad vi än vill kalla det, så är ju det connectat för att göra världen lite härligare. Det är ju vad jag tror att universum vill. Det enda universum, den här kraften vill, är att vi alla ska vara vårt kärna jag. Vi ska må fett bra, vi ska leva ett härligt liv och när vi liksom connectar till det så kommer vi få så mycket hjälp på vägen och att vi delar det här med varandra. Det var som en tjej som skrev till mig häromdagen på Instagram så här. Du delar med dig så mycket av tips och böcker och allt så här. Känner du aldrig att du bara vill hålla informationen för dig själv? Och jag kunde inte 100 % bara känna nej. Varför då? När jag vet hur mycket. Alltså, det är inte för intet som jag går upp och gör mina grejer varje dag. Jag har åkt på de här retreats, jag har gjort de här grejerna. Mina kompisar har frågat så många gånger. Ska du inte bara åka på en vanlig solsemester? Kan du inte bara ligga på soffan? Tycker att det är lite jobbigt att jag ska göra alla de här knasiga grejerna. Och jag försökte förklara för dem, jag upplever inte att jag har något val. Alltså jag känner, självklart ligger jag på soffan och kollar på serier för det är senast jag går ikväll. Men min kraft känner jag är så stark att jag liksom inte kan välja bort den. Och jag vet att den ska delas med andra för att bli en positiv effekt. Om du fattar vad jag menar.

Axel Wennhall
Jag förstår och känner igen mig. En annan sån här sak som är ganska lätt hänt när man gör en inre resa och när man börjar är att det är lätt att man går från att ha varit en person till en ny person. Att man skaffar sig en ny form av spirituell självbild. Du skriver om det här i boken att du, för dig så upptäckte du det här, jag tror att du träffade en annan kvinna på Yasuragi. Och hon gav dig tipset att få in mer punk i livet. Hur har det varit för dig och vad har det betytt?

Josefin Dahlberg
Så mycket. För jag kände verkligen igen det hon sa. Hon hade haft en lite liknande resa som jag. Jobbat väldigt mycket, blivit nykter. Och helt plötsligt kände jag att jag skulle vara den här duktiga flickan inom det här spirituella. Jag skulle göra rätt, jag skulle ta ansvar, jag skulle meditera, jag skulle alla de här grejerna. Och hon bara, jag kände också att jag försökte vara så perfekt inom det, att jag hade tappat bort en stor del av mig själv. Min punk, min… Jag älskar ju den musiken, jag älskar att vara lite så här punkig. Och jag kände mig så träffad av det hon sa. Att jag hade då gått från den här kaosjossan till att nu ska jag styra upp mig och må bra. Så att jag var så besatt av att må bra och göra rätt. Att när jag hade en minsta lilla snedsteg så kände jag mig värdelös och misslyckad och knappt tillrett mig själv att ha det. För att nu mår ju jag bra. Nu ska ju kaosjossan vara borta. Och den påminnelsen jag fick av henne var att jag ska inte tappa bort mig själv. Utan jag är den jag är. Jag har tidigare varit mer i mina destruktiva sidor och inte tagit ansvar för min inre kraft, min inre sanning. Nu gör jag det, jag lyssnar mer inåt. Men jag ska ju inte nu försöka, och med drömmar för fullt här. Jag ska inte nu försöka vara någon slags perfekt person. Inte glömma bort min punkighet. Och den är ju olika för alla så klart. Men för mig var det att så här, alltså jag är mycket medveten om att jag kan vara lite all over the place. Jag kan dra igång sju saker samtidigt. Jag har försökt öva på att göra en sak i taget. Och det hjälper mig så klart rent logistiskt på en daglig basis. Men det är också okej att jag rör runt lite. Och det råkar bli lite mycket eller det, jag gör mycket saker samtidigt. För det ligger också i min natur. Jag mår bra av att göra flera olika saker. Det är också något som folk har ju frågats att mig på. Du gör så mycket grejer, men gud vad du sätter en bok också. Och herregud, gud vad du ska göra mycket grejer. Och då har jag känt mig dålig för att jag känner att jag borde kanske välja en väg och hålla mig till den. Medans jag nu känner så här, nej det här är ju mitt i min natur. Jag mår ju bra av att göra de här grejerna. Det ger mig energi. Hade jag försökt att välja en inriktning och vara på det, då hade jag tydliggjort mig på ett sätt som inte hade varit i min natur. Så att mitt mission är ju att embrace:a mina unika element, min inre sanning, för att kunna hjälpa andra att göra precis samma sak. Och det handlar inte om att de ska göra exakt samma sak som jag gör. Utan de ska hitta det som är rätt för dem. Att våga embrace:a det som är vårt unika, som vi kanske tidigare försökt tona ner, trycka undan, men att istället stå stadigt i det och känna att det här är jag och jag förtjänar att må bra och leva mitt drömliv precis som jag är. Självförtroende handlar inte om att låtsas vara någon annan. Självförtroende handlar om att våga vara sig själv och våga leva sin sanning. Och det är någonting som jag kommer tillbaka till om och om igen. För att jag kan fortfarande komma på mig själv och känna att jag kanske inte borde göra en till grej. Jag kanske borde göra så här. Så fuck it, gör det som är lustfyllt, som känns kul, för det är där min riktiga känsla finns. Inte när jag försöker analysera vad som vore bäst.

Axel Wennhall
Nej, men det är så tydligt när man hamnar i tillståndet av rätt eller fel, bra eller dåligt. Och det kan man såklart göra. Det är ingen skillnad bara för att man börjar meditera eller börjar jobba med sig själv. Utan det spirituella egot finns där också. Och att upptäcka det igen och igen är också en del av resan.

Josefin Dahlberg
Hundra procent.

Axel Wennhall
Och se igenom det. Och just det, nu har jag kopplat på mig den här självbilden som säger att det här är den rätta meditationen eller den här är den rätta tekniken. Det finns inget rätt eller fel. Du behöver komma i kontakt med dig själv och undersöka vad som funkar för dig. Vad är rätt för dig?

Josefin Dahlberg
Ja, och det är det som jag försöker påminna om både i boken men också när jag snackar. Jag kommer presentera en massa förslag. Prova de här. Prova de gärna mer än en gång. För första gången kanske man känner att det här är inte min grej för det inte alls rimmar med något som vårt egot tycker. Prova det några gånger. Men känner du inte att det där känns rätt för dig, skit i det. Och utforma det på något sätt som passar dig. Men genom att presentera metoder, verktyg, övningar, förslag som har funkat för mig så tror jag att andra kan hitta det som funkar för dem. Men att man inte stirrar sig blind på exakt så här ska det göras utan att det finns inga rätt och fel. Jag har ju en webbshop inom det spirituella. Där är det så många kunder som bara frågar, jag gjorde det här, är det rätt eller är det fel? Och där måste vi påminna om och om igen. Det finns inga rätt och fel utan du ska göra det som känns rätt för dig.

Axel Wennhall
Det finns flera punkter och grejer i boken som vi tyvärr inte hinner gå igenom igen. Men jag kan bara varmt rekommendera alla att läsa boken. För nu behöver vi komma in till poddens sista delar där du ska få guida en meditation för oss. Men innan det så har vi en sak som vi kallar Fem snabba och det tror jag inte vi hade sist vi träffades.

Josefin Dahlberg
Nej, inte tror jag att jag kommer ihåg.

Axel Wennhall
Nej, och jag tänker att det här kommer du fixa galant. Så bara, det första som kommer upp. Vad gör dig mest levande eller närvarande?

Josefin Dahlberg
Att vara närvarande. För mig är det snabbaste att komma dit är att sätta på en skön låt och dansa här hemma med min familj. Då är jag high fucking vibe.

Axel Wennhall
Vilken bok om meditation skulle du rekommendera och du får inte rekommendera din egen bok.

Josefin Dahlberg
Nej jag skojar. Jag skulle rekommendera You Can heal your life med Louise Hey.

Axel Wennhall
När grät du senast?

Josefin Dahlberg
I förrgår.

Axel Wennhall
Vad är du tacksam för just nu?

Josefin Dahlberg
Mio, Moon, er, att vi sitter här, alla som lyssnar.

Axel Wennhall
Vilket är det bästa rådet du fått?

Josefin Dahlberg
Ha lite mer punk i livet. Förlåt dig själv och glöm inte bort din punkighet.

Axel Wennhall
Underbart. Okej, och vi ska ju få meditera här med dig. Så jag lämnar över micken till dig.

Josefin Dahlberg
Underbart. Jag som nybliven mamma har insett kraften av mikromeditationer och när jag har min lilla sovande bebis här så tänker jag att det blir alldeles utmärkt att köra en sån. För jag vet inte riktigt när hon kommer vakna. Men det jag gör då är, och som jag vill att vi gör nu, är att blunda för att någonstans connecta inåt, släppa det som händer runtomkring, sätta oss bekvämt, och det spelar absolut ingen roll hur vi sitter. Vi kan sitta precis som vi vill, bara vi kan för en liten stund sitta bekvämt. Bara släppa ner axlarna en våning och ta ett andetag in genom näsan, fyller upp hela bröstkorgen och magen med luft. Och släppa ut genom munnen. En gång till, vi andas in, vi fyller på med ny energi, med närvaro. Och andas ut. En gång till, vi andas in, fyller upp. Och andas ut. Och om man tycker att det känns okej, bara lägga händerna på hjärtat. Och dra vårt fokus till området runt hjärtat, till vårt center. Där jag är övertygad om att vår inre sanning finns. Och bara med att ha intentionen att landa inåt, lyssna inåt och höra vår inre sanning. Och mer än så behöver vi inte göra, för jag är övertygad om att vår själ vet exakt vad den ska göra. Och vad den behöver för att få komma fram. Men vi behöver med vår fysiska kropp stanna upp och ge oss själva en chans att höra vår inre sanning. Bara sitta en stund, connecta med andetaget, låta det komma in och ut genom näsan i egen takt. Hålla kvar händerna på hjärtat och rikta vårt fokus dit. Och när vi känner att tankarna kommer och vill dra oss framåt eller bakåt i tiden, så kan vi välja att rikta tillbaka fokuset till området runt hjärtat, till vårt center. För att stärka vår connection inåt, så att vi lättare och starkare kan höra vår inre sanning, vår inre guide. Och vi tar ett djupt andetag in till hjärtat och känner hur vi fyller upp hjärtat med ny energi. Och släpper ut. Lägger ner händerna, kanske skakar lite på händerna, på axlarna, på huvudet. Vi gungar lite där vi sitter. Skakar av oss allvaret, skakar av oss att det ska vara så himla harmoniskt och lugnt och fint hela tiden. Det är helt okej att garva, det är helt okej att inte kunna sitta still. Men vi kan alla på ett eller annat sätt tuna in med oss själva precis där vi är. Vi öppnar ögonen och känner hur den här lilla lilla stunden ändå kan skapa ett inre skifte. Och att det här finns tillgängligt för oss när och var som helst.

Okänd
Tack!

Axel Wennhall
Det är så effektfullt att flytta uppmärksamheten ner från huvudet ner hit i hjärtområdet mitt i bröstkorgen.

Josefin Dahlberg
Det är… It works every time. Även om det kan vara svårt vissa dagar om man känner sig mer distraherad och rasslas så mår jag alltid lite bättre. Och känner mig lite mer närvarande efter jag har gjort, oavsett om det är en kort kort mikromeditation eller en längre. Jag ångrar liksom aldrig en meditation.

Axel Wennhall
Nej. I bad och meditationer ångrar man aldrig.

Josefin Dahlberg
Nej.

Axel Wennhall
Josefin, tusen tack för att vi fick komma hem till dig idag och få prata med dig om din inre resa och din nya bok. Innan vi ska gå för idag så har du något tips på några gäst som du skulle vilja höra i Meditera mera?

Josefin Dahlberg
Jag jobbar mycket med att ha expanders och det ser jag som att ha andra personer som istället att jämföra sig med dem och känna sig dålig som jag kanske har gjort tidigare. Titta på andra och känna att de expanderar vägen för sig själva och för andra. Och några av de expanders som jag är så inspirerad av just nu är en amerikansk tjej som heter Melissa Wood. Och även Gabbie Bernstein som jag pratade om tidigare. Så jag ger en liten utmaning att få dem on the show.

Axel Wennhall
Challenge taken.

Josefin Dahlberg
Underbart. Jag ser fram emot att lyssna.

Axel Wennhall
Tack för idag. Tack för att du har lyssnat på det här avsnittet av Meditera mera med Josefin Dahlberg om meditation och en inre resa. Vi hoppas att du har blivit inspirerad av vårt samtal och av Josefins meditation. Om du vill komma i kontakt med Josefin så hittar du hennes kontaktuppgifter på vår hemsida mindfully.nu. Och på mindfully.nu så hittar du också vår meditationsapp Mindfully. Där kan du alltid prova den utan kostnad i sju dagar. I appen hittar du en meditationsresa som är för dig som vill lära dig att meditera och för dig som vill stärka din närvaro och medvetenhet. Den består utav sju delar och 49 meditationer. Och är det något vi har tagit med oss från vårt samtal med Josefin är det att få in lite mer punk i livet. Ta hand om dig så hörs vi snart igen.